Mänskliga rättigheter i Nya Zeeland 2007 ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Respekten för de mänskliga rättigheterna är överlag god i Nya Zeeland. De mest omdebatterade bristerna rör två frågor. Den första är den ekonomiska och sociala ojämlikheten mellan urbefolkningen (maorier) och invandrare från Stillahavsöstaterna å ena sidan, och nyzeeländare av europeisk härstamning å den andra. Den andra frågan är kvinnors och barns utsatta situation, inklusive våld i hemmet mot kvinnor och barn.
Maoribefolkningens särställning och frågan om ägande- och nyttjanderätt för strandområden är fortsatt känsliga frågor.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventions-
kommittéer
Nya Zeeland har ratificerat samtliga centrala konventioner rörande mänskliga rättigheter utom konventionen om skydd för migrantarbetare. Nya Zeeland har också ratificerat de två tilläggsprotokollen till konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) (om enskild klagorätt och om avskaffandet av dödsstraffet) och tilläggsprotokollet till konventionen om all slags
diskriminering av kvinnor (CEDAW) (om enskild klagorätt). Det fakultativa protokollet till barnkonventionen (CRC) om barn i väpnade konflikter har ratificerats medan protokollet om handel med barn endast har undertecknats, och man överväger för tillfället ratificering. Tilläggsprotokollet till
konventionen mot tortyr (CAT) har ratificerats i mars 2007. Konventionen om funktionshindrades rättigheter skrevs under i mars 2007 och
ratifikationsarbetet pågår. Nya Zeeland spelade en pådrivande roll i arbetet
Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
med denna konvention. Information om reservationer finns tillgänglig på www.hrc.co.nz.
Landet har ratificerat flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från 1967. Landet har även ratificerat Romstadgan för internationella
brottmålsdomstolen (ICC).
FN-kommittéerna har överlag funnit kvaliteten på Nya Zeelands rapporter föredömlig. Rapporterna går att ladda ner via www.mfat.govt.nz. Den senaste rapport som överlämnats är Nya Zeelands sjätte rapport till CEDAW, publicerad i mars 2006. FN:s särskilde rapportör om mänskliga rättigheter för urfolk besökte Nya Zeeland i november 2005 och dennes rapport diskuterades i MR-rådet i mars 2006. Nya Zeelands femte rapport under konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) kommer att inlämnas inom en snar framtid.
Human Rights Amendment Act från 2001 fastställde att en nationell
handlingsplan för främjandet av mänskliga rättigheter skulle utarbetas. Som en grund för en sådan handlingsplan genomförde Nya Zeelands oberoende kommission för mänskliga rättigheter (NZHRC) under åren 2002-2004 breda konsultationer, som utmynnade i en heltäckande rapport om läget för de mänskliga rättigheterna i Nya Zeeland. Rapporten publicerades i september 2004. Med denna rapport som grund utarbetade NZHRC på regeringens uppdrag ett förslag till New Zealand Action Plan for Human Rights, publicerad i mars 2005, se www.hrc.co.nz/actionplan.
Regeringen har under 2007 behandlat handlingsplanen och gett i uppdrag till berörda ministerier att ge förslag på åtgärder som kan vidtas för att uppfylla de rekommendationer som NZHRC gjort. En halvtidsgenomgång görs just nu av NZHRC, och denna förväntas bli klar i mars 2008.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Lagar finns som skall säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Under 2007 har det dock förekommit rapporter om att enskilda poliser och fängelsepersonal ska ha trakasserat personer i förvar på otillbörligt sätt.
Förhållandena i nyzeeländska fängelser, häkten och andra slutna anstalter är överlag av godtagbar standard. I juni 2005 trädde lagen Corrections Act i kraft, vilken bland annat har tagit sin utgångspunkt i FN:s Standard Minimum Rules for the Treatment of Prisoners. Lagen förbjuder bland annat systemet med
privata företag som sköter fängelseverksamheten. Lagen ger även fångar möjlighet att få ekonomisk ersättning för övergrepp på anstalter. Lagen har prövats i ett fall, med resultat att fem fångar tilldömts skadestånd på grund av det sätt som de hållits i isolering. Regeringen har också under senare år genomfört nybyggnationer för att hantera problemet med överbefolkade fängelser.
NZHRC har upprepade gånger konstaterat att vissa grupper, framför allt barn, kvinnor, maorier, människor med funktionshinder, homo-, bi- och
transsexuella personer och människor som tillhör etniska minoriteter löper större risk än andra att utsättas för våld och trakasserier.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades i Nya Zeeland år 1989. Nya Zeeland har aktivt deltagit i kampanjen för att understödja den resolution om ett moratorium för dödsstraffet som antogs av FN:s generalförsamling hösten 2007.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Lagen förbjuder godtyckliga arresteringar.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Nya Zeeland är en enhetsstat med nationstäckande lagstiftning. Likhet inför lagen är garanterad i författningen. Rättsväsendet bygger på det brittiska common law-systemet där allmänt hållna lagar, kombinerat med sedvanerätt och tidigare rättsfall i första hand utgör grunden för rättsskipning. Sedan 2004 har Nya Zeeland en egen Högsta domstol. Tidigare fyllde Privy Council i London funktionen som landets högsta rättsliga instans.
Nya Zeelands rättsväsende anses vara opartiskt, överblickbart och fritt från korruption. Domstolsförfaranden kan emellertid vara kostsamma och NZHRC menar att detta kan vara till nackdel för personer med låga inkomster, samt för personer med funktionshinder, maorier, personer från Stillahavsregionen och ungdomar.
I november 2007 röstade parlamentet för ett tillägg till den så kallade
Terrorism Suppression Act från 2002, och införde samtidigt en ny brottsrubrik,
”att utföra en terroristhandling”, med en straffsats upp till livstids fängelse.
Såväl den ursprungliga lagen som tillägget har kritiserats av vissa parlamentsledamöter som anser att den kan användas för godtyckliga frihetsberövanden.
Den självständiga statliga kommissionen för mänskliga rättigheter, Human Rights Commission (NZHRC) bildades 1977. NZHRC hanterar klagomål om diskriminering på grund av ras, religion eller kön och kan på eget initiativ undersöka missförhållanden. NZHRC har också en bredare roll att informera om och främja Nya Zeelands efterlevnad av internationella åtaganden inom mänskliga rättigheter. Vidare kan NZHRC föreslå lagändringar. Utöver NZHRC finns ombudsmannafunktioner för barn (Commissioner for Children), för funktionshindrade (Health and Disability Commissioner), för mental hälsa (Mental Health Commissioner), för skydd av privatlivet (Privacy Commissioner) samt för minoritetsgrupper (Race Commissioner).
7. Straffrihet
Straffrihet är inte något problem i Nya Zeeland.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Nya Zeeland införde 1990 en rättighetsförklaring, Bill of Rights, där de grundläggande fri- och rättigheterna garanteras. Lagen bekräftade även landets åtaganden enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Nya Zeeland har en lång tradition som parlamentarisk demokrati med ett flerpartisystem. Landet är en konstitutionell monarki där drottning Elizabeth II företräds av en generalguvernör, som utses på förslag av premiärministern.
Allmän rösträtt råder från 18 års ålder.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering i arbetslivet är förbjuden. Föreningsfrihet är garanterad. Drygt 20 procent av de anställda är medlemmar i någon fackförening. I NZHRC:s statistik angående inkomna klagomål och formella tvister som rör
diskriminering är dispyter gällande arbete och anställning bland de vanligaste.
Grunderna för dessa klagomål varierar men domineras av olika typer av funktionshinder, kön och etnisk bakgrund. Nya Zeeland har inte ratificerat två av de åtta grundläggande ILO-konventionerna och har reserverat sig mot ett flertal punkter i de övriga sex.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Nya Zeelands hälsovårdssystem är väl utbyggt, men präglas av högt kostnadsläge och personalbrist. Hälsoläget är i allmänhet gott, men
nyzeeländska myndigheter anser att vården av mentalsjuka och av flyktingar med allvarliga trauman behöver byggas ut betydligt.
Det finns fortfarande påtagliga skillnader i hälsoförhållandena mellan maorier och invandrare från Stillahavsöstaterna å ena sidan och nyzeeländare av europeisk härstamning å den andra sidan. Förväntad livslängd för icke- maoribarn är nästan 10 år längre än för maoribarn. Handlingsplaner för att förbättra det allmänna hälsoläget och särskilt situationen för personer med funktionshinder från dessa utsatta grupper har funnits sedan 2002 för invandrare från Stillahavsöstaterna och sedan 2003 för maorier.
Handlingsplanen rörande maorier har uppdaterats mot bakgrund av de erfarenheter man gjort sedan 2003 och gäller för perioden 2006-2011. Ett arbetsprogram finns även för att förbättra kvaliteten och tillgången till rent vatten och akutvård.
12. Rätten till utbildning
Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 16 års ålder. NZHRC konstaterade 2004 att både formella och informella kostnader för utbildning skapar hinder för barn till låginkomsttagare på alla nivåer i utbildningssystemet.
Maorier, etniska minoriteter, fattiga och elever med funktionshinder uppvisar alla sämre studieresultat än genomsnittet. Dessa grupper har högre frånvaro, slutar skolan tidigare än andra nyzeeländare och är underrepresenterade på universitetsnivå.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Nya Zeeland rankades 2007 på 19:e plats i FN:s utvecklingsprograms index över mänsklig utveckling, strax efter Belgien och Luxemburg, men före Italien.
Den relativt goda ekonomiska tillväxten under den senaste tioårsperioden har dock inte lett till att Nya Zeeland kommit ikapp tätklungan inom OECD när det gäller BNP/capita i köpkraftstermer.
Sysselsättningsnivån för maorier (67,6 procent 2007) har ökat snabbare än för andra grupper under det senaste året och den tidigare höga arbetslösheten för maorier har sjunkit påtagligt sedan år 2000, från 14,2 procent till 7,6 procent i juni 2007 (jämfört med 3,5 procent för icke-maorier). Maoriarbetskraftens särdrag (yngre, lägre utbildning, lägre kvalificerade yrken) gör dock gruppen sårbar i en eventuell lågkonjunktur.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Lagen om mänskliga rättigheter, Human Rights Act (1993), förbjuder diskriminering på grundval av bland annat kön.
Lagstadgad lika lön för lika arbete infördes 1972. Timlönen för kvinnor har ökat under senare år, och utgör nu ca 87 procent av timlönen för män. I huvudsak är löneskillnaden en återspegling av att kvinnodominerade yrken är lägre betalda än mansdominerade.
Våld mot kvinnor är ett stort problem och maorikvinnor, kvinnor från Stillahavsöstaterna och ensamstående kvinnor är särskilt utsatta enligt NZHRC. Antalet anmälningar om våldsbrott ligger på en hög och konstant nivå. Cirka hälften av de män som döms för våld mot kvinnor är maorier (maorierna utgör 15 procent av befolkningen) och 30 procent är män av europeisk härkomst. Lagen mot våld i hemmet, Domestic Violence Act, infördes 1996 och vidgade begreppet våld till att inkludera psykisk misshandel, hot och att låta barn bevittna psykisk misshandel. Regeringen tar frågan på stort allvar och flera informationskampanjer har bedrivits under senare år i syfte att förändra attityder och beteenden. År 2005 tillsatte regeringen en särskild arbetsgrupp för att samordna insatser utifrån 2001 års nationella strategi för att motarbeta alla former av våld mot kvinnor inom familjen.
Åldersgränsen för äktenskap är 16 år. För personer under 18 års ålder behövs förälders eller vårdnadshavares medgivande. Sedan 1996 är kvinnlig
könsstympning olaglig. Det är även ett brott att föra någon från Nya Zeeland för att utföra kvinnlig könsstympning utomlands.
Inom (den lagliga) prostitutionsverksamheten förekommer exploatering av asiatiska kvinnor. Även om prostitution är laglig är det förbjudet för personer utan uppehållstillstånd att arbeta som prostituerade. Enligt ECPAT
förekommer minderåriga (personer under 18 år) prostituerade i såväl större som mindre städer. Bland dessa är personer med maoribakgrund
överrepresenterade, eftersom de underliggande faktorerna för prostitution bland unga (fattigdom, drogmissbruk, splittrade familjer) är vanligare bland maorier.
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter är i de flesta fall väl tillgodosedda i Nya Zeeland. Utbildning och hälsovård håller i genomsnitt hög standard. NZHRC bedömer dock vissa barns utsatta situation som en av de allvarligaste bristerna när det gäller mänskliga rättigheter i Nya Zeeland. NZHRC framhåller att vart tredje barn lever under fattigdomsliknande förhållanden, vilket negativt påverkar deras tillgång till både hälso- och sjukvård samt utbildning. Andelen barn som misshandlas, vanvårdas eller negligeras är bland den högsta i OECD-kretsen.
Barn i maorifamiljer är överrepresenterade i statistiken på alla dessa områden.
Flera uppmärksammade fall av barnmisshandel har fått både regeringen och barnombudsmannen (Commissioner for Children) att förespråka mer aktiva åtgärder för att förändra attityderna i samhället.
Fysisk bestraffning av barn av målsman förbjöds i Nya Zeeland i maj 2007.
Den nya lagen är dock kontroversiell, och i media förekom artiklar som var kritiska mot förbudet, som man ansåg vara godtyckligt och svårt att efterleva.
Aga är även förbjudet i skolor sedan år 1989.
Straffbarhetsåldern är 10 år för mord eller dråp, 14 år för övriga brott. År 2007 motionerade partiet New Zealand First om att straffbarhetsåldern skulle sänkas till 12 år för andra allvarliga brott, men denna motion röstades ner. FN:s kommitté för barnets rättigheter har kritiserat den låga straffbarhetsåldern, men regeringen avvisar denna kritik med hänvisning till ett starkt opinionsstöd för 10-årsgränsen. År 2002 gjordes en lagförändring som innebär att ungdomar mellan 16 och 18 år kan tvingas avtjäna sina straff på anstalter för vuxna. Efter ett uppmärksammat mord 2006 på en 17-årig man under en fångtransport har dock regeringen sagt att vuxna och unga kriminella ska hållas separerade, och man håller på att bygga ut kapaciteten för internering av unga i särskilda ungdomsfängelser.
Nya Zeeland var ett av de första länderna att genom lag (år 1995) möjliggöra åtal för egna medborgare som begår sexuella övergrepp mot barn utomlands eller arrangerar resor för andra i sådant syfte. År 2002 lanserade regeringen en nationell handlingsplan mot sexuell exploatering av barn, i samarbete med en rad frivilligorganisationer.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Maorierna, som idag utgör cirka 15 procent av befolkningen, anlände till Nya Zeeland (Aotearoa, landets officiella namn på maori) från Polynesien för cirka 900 år sedan. Européernas kolonisering av landet inleddes i början av 1800- talet och så sent som 1839 fanns endast ett tusental européer i landet.
Den 6 februari 1840 undertecknades Waitangifördraget mellan den brittiska kronan och drygt femhundra maoriledare (både män och kvinnor). I fördraget erkändes maorinationen som urfolk och fulla medborgerliga rättigheter för maorierna garanterades, samtidigt som den brittiska monarken tillerkändes överhöghet över landet. Fördraget åsidosattes i stort sett fram till 1900-talets andra hälft, även om det levde kvar i maorisamhällets medvetande. Så sent som på 1960-talet ansåg regeringen och rättsväsendet att fördraget inte hade något juridiskt eller politiskt värde. I dagens Nya Zeeland intar fördraget däremot en central plats för synen på historien, koloniseringen och den nationella
identiteten.
En särskild domstol, Waitangitribunalen, inrättades 1975 för att behandla krav från enskilda maorier eller maorikollektiv att de behandlats orättvist av staten till följd av lagstiftning, politik eller praxis som strider mot Waitangifördraget.
Tribunalen behandlar även frågor om rättigheter över land, vatten och övriga naturresurser. Parlamentet fattade i november 2004 beslut om en ny (och för maorierna kontroversiell) lag som fastslog statens äganderätt över strand- och kustområden, men med en viss begränsad sedvanerätt för maorierna.
Lagar finns som uttryckligen förbjuder diskriminering av urbefolkningen, men trots detta visar rapporter från NZHRC att maorier fortsatt diskrimineras på i stort sett alla områden, såväl ekonomiskt som socialt. Det gäller arbetslöshet, socialbidragsberoende, fängelsepopulationen (maorier utgör mer än hälften av alla frihetsberövade i landet), avhopp från skolan, barnadödlighet och så vidare.
Regeringen försöker på olika sätt förbättra läget för maoribefolkningen i en rad riktade handlingsprogram. Man försöker dessutom låta åtgärder för att främja maoribefolkningens situation genomsyra hela regeringens arbete. Arbetet sker under ledning av ett särskilt ministerium för maorifrågor och i samarbete med maoriska frivilligorganisationer. Enligt NZHRC präglas genomförandet av många av dessa program av bristfälligheter.
Nya Zeelands parlament har 121 ledamöter, varav sju platser är reserverade för maorier. Dessa väljs i särskilda maorivalkretsar. Totalt sitter 21 maorier och 5 representanter för andra minoriteter i parlamentet. Av 30 ministrar är 6 maorier och en från Stillahavsöarna. I parlamentet kan maori användas vid sidan av engelska.
I Nya Zeeland finns även drygt 200 000 invandrare från Stillahavsöstaterna (ungefär 7 procent av befolkningen). Denna grupp upplever liknande former av diskriminering som maorierna, och är också något överrepresenterad i fängelsepopulationen. En snabbt ökande befolkningsgrupp är invandrade asiater, som idag utgör cirka 9 procent av befolkningen.
Nya Zeeland röstade emot deklarationen för ursprungsbefolkningars
rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling den 13 september 2007. I en röstförklaring angav man att orsaken till nej-rösten var problem med artiklarna 26 (om mark och resurser), 28 (om upprättelse) samt 19 och 32 (om vetorätt över staten), vilka ansågs vara icke förenliga med Nya Zeelands konstitution och andra lagar.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Diskriminering på grund av sexuell läggning har varit förbjuden sedan Human Rights Act antogs 1993. Trots detta framhåller NZHRC att diskriminering och trakasserier av homo-, bi- och transexuella personer förekommer. Under senare år har en lång rad lagförändringar förbättrat det rättsliga skyddet för homosexuella personer. Property Act från 1999 gav samma ekonomiska skydd för både hetero- och homosexuella sambopar vid skilsmässa. Civil Unions Act från 2004 möjliggjorde borgerligt partnerskap mellan både hetero- och
homosexuella par och Relationships Act från 2005 förbättrade det ekonomiska skyddet ytterligare.
Nya Zeeland har ingen specifik lagstiftning som förbjuder diskriminering mot transsexuella personer, men både NZHRC och Nya Zeelands statsadvokat har 2006 slagit fast att transexuella personer omfattas av redan gällande lagstiftning mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Immigrationslagstiftningen, som tidigare inte medgett att personer av samma kön åberopar partnerskap som skäl vid ansökan om uppehållstillstånd, håller nu på att ses över.
18 Flyktingars rättigheter
Nya Zeeland har en kvot på 750 flyktingar per år som tas emot genom FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), samt ytterligare en kvot på 300 personer för att återförena splittrade flyktingfamiljer. UNHCR uttrycker i stort uppskattning över Nya Zeelands olika program för att integrera flyktingar i samhället.
Antalet spontanflyktingar är förhållandevis litet. Högsta domstolen fastslog 2004 att immigrationsmyndigheterna hade rätt att hålla asylsökande i häktningsliknade förvar under vissa förutsättningar, men detta kommer inte längre att tillåtas under den nya immigrationslagstiftning som just nu behandlas av parlamentet. Det kommer dock även fortsättningsvis att vara tillåtet att använda hemligstämplad information i asylärenden, något som kritiserats av the Law Society (advokatförbundet).
Nya Zeeland har av FN fått en del kritik för sin behandling och avvisning av flyktingar. Kommissionen för mänskliga rättigheter har kritiserat det faktum att en asylsökande, Ahmed Zaoui, ursprungligen från Algeriet och enligt egen uppgift före detta medlem av motståndsrörelsen FIS, satt fängslad i nära tre år i
väntan på beslut om eventuell deportation. Zaoui har släppts ur fängelset under 2007, efter det att säkerhetspolisen dragit tillbaka sitt påstående om att han utgör en säkerhetsrisk, och hans familj har nu fått återförenas med honom.
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering av personer med funktionshinder när det gäller anställning, utbildning eller tillhandahållande av statliga tjänster är förbjuden, men sociala indikatorer pekar på att personer i denna grupp missgynnas i samhället. Det finns en särskild Health and Disability Commissioner (kommissionär för hälso- och handikappfrågor) och en nationell handlingsplan för personer med
funktionshinder antogs 2001. Efterlevnaden av lagstadgade möjligheter till tillträde för personer med funktionshinder (Human Rights Act samt Disabled Persons Community Welfare Act) varierar, något som bland annat NZHRC uppmärksammat i en studie om tillgänglighet och transporter för personer med funktionshinder.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Ett antal oberoende enskilda organisationer arbetar fritt med att informera om samt förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter
Mänskliga rättigheter utgör en uttalad del av landets utrikes- och biståndspolitik.
Tillsammans med Australiens Human Rights and Equal Opportunities Commission (HREOC) deltar NZHRC aktivt i arbetet att främja etableringen av nationella institutioner för mänskliga rättigheter inom ramen för The Asia Pacific Forum of National Human Rights Institutions.
