Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Schweiz 2006
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna i Schweiz är mycket gott. Det gäller medborgerliga och politiska rättigheter såväl som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Schweiz har en lång demokratisk tradition, hög levnadsstandard och en omfattande öppenhet och insyn. En ny konstitution trädde i kraft den 1 januari 2000. Den innehåller en omfattande fri- och rättighetskatalog baserad på den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. I och med den nya konstitutionen har förutsättningar skapats för ett lagstiftningsarbete som bland annat berör området mänskliga rättigheter.
Främjandet av mänskliga rättigheter är ett av målen i den schweiziska utrikespolitiken. I samband med att FN etablerade Rådet för mänskliga rättigheter i mars i år valdes Schweiz in som medlem i rådet för den första treårsperioden.
En lag om ökad offentlighet inom den federala och delvis i den kantonala förvaltningen trädde i kraft den 1 juli i år. Transparens i förvaltningsbeslut och tillgång till förvaltningsrättsliga dokument är således lagstadgat i Schweiz numera.
Det finns några svaga punkter som har uppmärksammats vid de granskningar av Schweiz som skett inom FN:s barnkommitté (CRC), FN:s MR-kommitté (CCPR), FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) och Europarådets
antitortyrkommitté (CPT). Gemensamt för dessa organ är att de framförallt är kritiska mot Schweiz behandling av asylsökande och invandrare. Även
Amnesty International riktar viss kritik mot Schweiz i sin senaste rapport över landet.
Till de olika kommittéer som granskar efterlevnaden av de mänskliga
rättigheterna på olika områden har Schweiz överlämnat omfattande rapporter, varav de flesta finns tillgängliga på olika webbplatser.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter
Schweiz har ratificerat de centrala konventionerna på området mänskliga rättigheter:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW)
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr har endast undertecknats.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC)
- Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
Till vissa av konventionerna har Schweiz gjort reservationer, men dessa kan knappast betecknas som omfattande. Till följd av den omfattande översyn av lagstiftningen på en rad områden, som påbörjats med anledning av den nya författningen, har Schweiz kunnat dra tillbaka ett antal reservationer.
Ett regeringsförslag om accepterande av enskild klagorätt enligt
rasdiskrimineringskonventionen (CERD) antogs av parlamentet år 2003.
Lagstiftningsarbete om människohandel med barn är tänkt att utökas med straffrättsliga regler om organhandel och tvångsarbete.
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Rätten till liv och personlig frihet är uttryckligen fastställd i den nya
författningen. Författningen förbjuder också tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Den nya författningen förbjuder uttryckligen avlägsnanden av personer till stater där de hotas av tortyr. FN:s MR-kommitté har dock för några år sedan riktat allvarlig kritik mot Schweiz för att dödsfall förekommit i samband med avvisningar av utlänningar. Europarådets antitortyrkommitté (CPT) har konstaterat att förhållanden på fängelser och andra slutna anstalter med några undantag är goda.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är uttryckligen förbjudet i landets författning. Schweiz har tillträtt det andra tilläggsprotokollet till FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt ratificerat tilläggsprotokoll nr 13 till europeiska konventionen om mänskliga rättigheter avseende dödsstraffets avskaffande i alla sammanhang.
5. Rättssäkerhet
De lokala, kantonala och federala domstolarna är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Landets författning garanterar rätten till en rättvis rättegång inför oberoende och opartiska domstolar.
Militärdomstolar dömer när det gäller brott mot den humanitära rätten (krigets lagar). Så dömdes exempelvis en rwandisk medborgare i april 2001 av en militärdomstol till 14 års fängelse för delaktighet i folkmordet i Rwanda.
Sådana domstolar har även jurisdiktion i mål som avser obehörigt röjande av militära hemligheter.
6. Personlig frihet
Inga rapporter om godtyckliga frihetsberövanden förekommer. Enligt landets författning får ingen frihetsberövas utom i sådana fall som särskilt är tillåtna enligt lag. Den som har frihetsberövats har rätt till att omedelbart underrättas på ett för honom eller henne begripligt språk om grunderna för frihets-
berövandet. En frihetsberövad har rätt att ofördröjligen ställas inför en domare.
CPT har kritiserat Schweiz för att det finns brister i rättssäkerheten för dem som är tvångsomhändertagna för psykiatrisk vård. Ett lagstiftningsarbete för att öka rättssäkerheten på detta område har inletts. Restriktioner mot resande förekommer inte. Rätten för landets medborgare att lämna landet och
återvända dit är fastlagd i författningen.
7. Straffrihet
FN:s MR-kommitté (CCPR) uttrycker i sin senaste granskning stark oro över rapporter om oproportionerligt våld utövat av poliser, ofta mot utlänningar, och påpekar att det i en del kantoner saknas oberoende organ som kan undersöka och påtala påståenden om övervåld från polisens sida. I vissa kantoner finns ombudsmannainstitutioner. Någon central JO-institution till vilken klagomål kan riktas finns inte.
8. Yttrande- och mediefrihet
Författningen garanterar åsikts- och informationsfrihet liksom pressfrihet och frihet för radio och TV. Dessa rättigheter respekteras även i praktiken. Landet har ett stort antal oberoende tidningar. Censur är uttryckligen förbjuden.
Föreningsfriheten, församlingsfriheten och religionsfriheten garanteras också av författningen och respekteras i praktiken.
Rätten att gå samman i fackföreningar och arbetsgivarorganisationer garanteras också av författningen, liksom rätten till strejk och lockout.
9. De politiska institutionerna
Schweiz är en federal statsbildning och i högsta grad ett pluralistiskt samhälle.
Ett tiotal partier är representerade i det federala parlamentet. De fyra största partierna, som representerar omkring 80 procent av väljarna, ingår i regeringen sedan lång tid tillbaka (år 1959). Det är en så kallad konkordansregering. De enskilda regeringspartierna kan i vissa frågor uppträda som oppositionspartier.
Decentraliseringsgraden är mycket hög. En stor del av den offentliga makten utövas på kantonal nivå. Det finns 26 kantoner. Många frågor avgörs på lokal nivå. För närvarande finns drygt 2 740 kommuner.
Allmänna val ägde rum år 2003. I parlamentets första kammare är elva av 46 ledamöter kvinnor, det vill säga 23 procent. I andra kammaren är 51 av 200
ledamöter kvinnor, vilket motsvarar 26 procent. Under år 2007 kommer nya parlamentsval att äga rum.
Av regeringens sju ledamöter är två kvinnor. En kvinna innehar också den viktiga posten som federalkansler, ett ämbete som framförallt innebär samordning av regeringens arbete.
Ett särdrag i det schweiziska politiska systemet är direktdemokratin, vilken innebär att ett stort antal frågor på federal, kantonal och lokal nivå avgörs genom folkomröstningar. Schweizarna kallas till valurnorna flera gånger per år.
Valdeltagandet i folkomröstningarna är ofta lågt, runt 30 procent, och ibland väcks frågan om dessa omröstningars legitimitet. Den federala högsta domstolen har i ett uppmärksammat avgörande år 2004 konstaterat att direktdemokratin inte får utövas så att den kränker enskildas rättigheter.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetslösheten är sedan flera år tillbaka mycket låg, cirka 3 procent, något högre för kvinnor än för män. Lönenivån är mycket hög, den högsta i Europa och cirka 50 procent högre än den svenska. Lönespridningen är relativt stor, men tenderar inte att öka. På ILO:s lista över ekonomisk säkerhet för arbetstagare placeras Schweiz enligt den senaste listningen på 16:e plats.
Knappt hälften av arbetstagarna är medlemmar i fackföreningar. Någon tendens till ökad organisationsgrad finns inte. Schweiz, som har varit med i ILO sedan år 1919, har ratificerat ILO:s åtta centrala konventionen (core labour standards) avseende MR.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Schweiz har ett väl utbyggt men mycket dyrt hälsovårdssystem som finansieras till stor del av obligatoriska sjukförsäkringen. Över 10 procent av BNP går till hälsovården. Antalet läkare i förhållande till befolkningen är högt.
Medellivslängden för såväl män som kvinnor hör till den högsta i världen.
Spädbarnsdödligheten ligger på mycket låg nivå. Alla delar av befolkningen har tillgång till grundläggande hälsovård.
12. Rätten till utbildning
Utbildningssystemets andel av statsbudgeten (andel av BNP) hör till de högsta i Europa. Den obligatoriska (skattefinansierade) skolgången är nio år med skolstart vid sex års ålder. Utbildning i MR-frågor bedrivs i skolorna.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Levnadsstandarden i Schweiz är genomgående mycket hög. Inkomst-
skillnaderna är relativt stora. Drygt 10 procent av befolkningen kan betecknas som fattig, det vill säga inkomsten är för låg för en skälig levnadsnivå. Den första nationella statistiken över socialbidrag publicerades i maj i år och visade, att 3 procent av befolkningen lever på socialbidrag. Barn i åldersgruppen tio till 17 år och personer över 42 år och framförallt ensamförsörjare är högt representerade i sistnämnda kategori. Varannan utlänning är beroende av socialbidrag. Orsakerna anses vara avsaknad av yrkesutbildning, svårare arbetsmöjligheter och ändrade familjestrukturer.
OLIKA GRUPPERS SITUATION 14. Kvinnans ställning
På federal nivå fick kvinnor rösträtt 1971. Kantonerna har på sin nivå infört kvinnlig rösträtt vid olika tidpunkter. Efter en dom av den federala domstolen införde kantonen Appenzell Innerrhoden kvinnlig rösträtt först 1990, då kvinnor fick rösta även i kantonens angelägenheter.
Den nya författningen från 2000 betonar särskilt jämställdhet mellan kvinnor och män. År 1996 trädde en jämställdhetslag i kraft. Den formella
jämställdheten mellan kvinnor och män anses idag i stort sett vara uppnådd. I realiteten är det emellertid på många områden i det traditionellt konservativa Schweiz långt till en verklig jämställdhet. Till skillnad från vad som t.ex. är fallet i de flesta OECD-länder har kvinnor i Schweiz i mindre utsträckning än männen skaffat sig högskoleutbildning. Andelen kvinnor i högre funktioner på federal nivå är låg. I kommunala beslutande organ är andelen kvinnor drygt 20 procent.
Trots att ett principbeslut fattades redan år 1945 är det först 2005 som en federal moderskapsförsäkring har införts. Begreppet "föräldraförsäkring"
förekommer knappast i den aktuella samhällsdebatten.
Våld i hemmet faller enligt en lagändring som trädde i kraft 2005 under allmänt åtal.
Sedan år 1988 finns en jämställdhetsbyrå i det federala inrikesdepartementet.
Byrån har bl.a. utarbetat en federal aktionsplan för jämställdhet.
Förvärvsfrekvensen är hög både för män och för kvinnor, högre än i Sverige.
Av kvinnorna är 58 procent yrkesverksamma. Antalet deltidsarbetande bland kvinnorna är dock högt. Lönerna är i genomsnitt 20 procent lägre än för män, vilket delvis är ett resultat av lönediskriminering. På senare år har orättvisa löneskillnader mellan kvinnor och män kommit att uppmärksammas och med stöd av jämställdhetslagen har mål om lönediskriminering framgångsrikt drivits i landets domstolar.
Ett stort hinder för en verklig jämställdhet är den i de flesta kantoner och kommuner svagt utbyggda offentliga barnomsorgen.
Genom en folkomröstning år 2002 godkändes en lag som innebär att abort inte längre är straffbart. Tidigare lagstiftning från 1940-talet förbjöd aborter, men förbudet upprätthölls inte i praktiken.
FN:s kvinnodiskrimineringskommitté har vid en granskning år 2003 av Schweiz efterlevnad av konventionen om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor bl.a. uttalat att schweiziska myndigheters åtgärder mot utbredning av prostitution är otillräckliga. Kommittén nämner särskilt det speciella uppehållstillstånd (på åtta månader) som utländska s.k. kabarédansöser kan erhålla.
15. Barnets rättigheter
Enligt den nya författningen skall barn och ungdomar beredas särskilt skydd.
Sedan den 1 januari 2000 gäller en ny familjerättslagstiftning som betonar vikten av att barnets åsikt inhämtas till exempel i vårdnadsfrågor.
Tilläggsprotokollet till barnkonventionen om barn i väpnade konflikter har trätt i kraft. Minimiåldern för deltagande i väpnade styrkor är 18 år. Som nämndes inledningsvis har ett arbete inletts som skall möjliggöra ratifikation av tilläggsprotokollet till barnkonventionen om försäljning av barn,
barnprostitution och barnpornografi.
Aga av barn är inte tillåten i skolorna, men däremot inom familjen, vilket kritiserats av FN:s barnkommitté (CRC).
Barnomsorgens utbyggnad är begränsad. Endast omkring 5 procent av barnen kan beredas plats på daghem i offentlig regi. Just den illa utbyggda
barnomsorgen är en stor brist när det gäller Schweiz åtaganden enligt
barnkonventionen. Ett federalt program avsett att stimulera utbyggnaden av barnomsorgen antogs år 2003. Vissa kritiker anser att just bristen på utbyggd barnomsorg har lett till att födelsetalen är låga.
Gatubarn och barnarbete förekommer inte i landet. Det finns inget som tyder på att barnprostitution är något utbrett fenomen och i den mån den
förekommer bekämpas den av sociala myndigheter och frivilligorganisationer.
Straffbarhetsåldern har ökats från sju till 10 år 2007. De påföljder som existerar för den som är under 15 år är "tillrättavisning" eller högst tio dagars arbete för
"sociala ändamål". För den som är mellan 15 och 18 år gäller en lindrigare straffskala än enligt den ordinarie brottsbalken. Den som är äldre än 15 år kan dömas till fängelse.
Någon "barnombudsman" på federal nivå som övervakar efterlevnaden av t.ex.
barnkonventionen finns inte. Vissa kantoner har däremot inrättat motsvarande institutioner.
Barnkonventionen är liksom andra internationella fördrag en del av den schweiziska inhemska rättsordningen och konventionen har framgångsrikt kunnat åberopas direkt i en del fall inför lokala domstolar.
16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska eller religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera)
Schweiz har tillträtt den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter.
Någon urbefolkning som har status som särskild etnisk minoritet finns inte i Schweiz. Schweiz är en federal statsbildning med 26 kantoner som kan ha olika språkliga och religiösa särdrag. Kantonerna har ett stort mått av självstyre. De flesta kantoner är enspråkiga, några har två officiella språk och en kanton har tre officiella språk. Dominerande språk är tyska (knappt 70 procent), franska (knappt 20 procent) och italienska (knappt 10 procent). Rätoromanska talas av ca 0,6 procent av befolkningen. I vissa kantoner dominerar protestanter, i andra katoliker. Den schweiziska statsbildningens speciella uppbyggnad gör att rättigheter för personer som tillhör minoriteter i hög grad respekteras. De skyddas också av det allmänna diskrimineringsförbudet i författningen.
Man räknar med att det finns omkring 30 000 personer som räknar sig till folkgruppen "resande" (här kallade jenisch). Av dessa lever fortfarande omkring 15 procent på ett nomadiserande sätt. Denna folkgrupp är ibland utsatt för diskriminering och har på senare tid blivit föremål för vissa stödåtgärder.
Sedan år 1995 finns en särskild federal kommission mot rasism som har till uppgift att ge råd till federala myndigheter i frågor rörande bekämpande av rasism och medverka i opinionsbildning mot rasism. Kommissionen har
tillsatts som ett led i Schweiz åtaganden enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention.
Landets för närvarande största parti, det schweiziska folkpartiet, SVP, drar sig inte för att i sin politiska verksamhet framföra budskap som kan uppfattas som rasistiska.
Andelen utlänningar av totalbefolkningen är mycket hög, cirka 20 procent, vilket dels beror på att Schweiz är ett för många attraktivt invandringsland dels på att det tar mycket lång tid för en utlänning att förvärva schweiziskt
medborgarskap. När det gäller naturalisation varierar praxis mellan kantonerna.
Beslut om upptagande till schweizisk medborgare fattas av respektive kommunstyrelse på orten och ibland genom lokal folkomröstning. I några uppmärksammade fall - i mindre kommuner - har vissa utlänningsgrupper varit klart diskriminerade när det gäller möjligheten att förvärva medborgarskap.
Den federala högsta domstolen har i ett uppmärksammat avgörande 2004 konstaterat att folkomröstningar i enskilda naturaliseringsärenden kan leda till diskriminering och därför stå i strid med författningen. Frågan huruvida det skall införas en möjlighet att överklaga avslag på naturalisationsansökningar är under utredning. Vid en folkomröstning förkastades av parlamentet antagna lagändringar som syftade att förenkla naturalisationsförfaranden för andra och tredje generationens invandrare.
Internationella granskningsorgan har kritiserat Schweiz för att det i praktiken förekommer diskriminering av utlänningar. Den nya lagen delar upp
utlänningar som medborgare i EU-länder eller icke EU-länder. I realiteten innebär den en skärpning av kraven för att bli schweizisk medborgare för utlänningar som kommer från icke EU-länder.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
En lag om registrering av partnerskap för två personer av samma kön träder i kraft den 1 januari 2007.
18. Flyktingars rättigheter
Schweiz har traditionellt tagit emot ett stort antal flyktingar. Antalet asylsökande i förhållande till befolkningen är relativt högt. Asylförfarandet regleras i en lag från 1999. Det finns en väl fungerande asylprocedur och ett utbyggt mottagningssystem för asylsökande. Folkomröstning om en ny utlänningslag och revision av asyllagen ägde rum den 24 september 2006.
Enligt den nya utlänningslagen begränsas tillträdet till den schweiziska arbetsmarknaden för personer som kommer från länder utanför EU och EFTA, till endast s.k. kvalificerad arbetskraft . Härmed vill man begränsa arbetslösheten och belastningen på socialförsäkringssystemet. Integrationen av
invandrare blir lagreglerad. Försök till missbruk av bestämmelserna, t.ex.
skenäktenskap, kommer att bekämpas intensivare. Lagen skall träda i kraft den 1 januari 2008.
Genom den reviderade asyllagen får kantonerna möjlighet att avvisa personer som vistas i Schweiz utan laglig grund. Asylsökande kan avkrävas att visa identitetshandling inom 48 timmar. Den revididerade asyllagen träder i kraft den 1 januari 2007.
Allvarlig kritik har riktats från internationella granskningsorgans sida mot att övervåld och till och med dödsfall förekommit i samband med utvisning av asylsökande.
19. Funktionshindrades situation
Den nya författningen innehåller ett förbud mot diskriminering bland annat på grund av funktionshinder. Det schweiziska samhället är på vissa områden endast i mindre utsträckning anpassat till personer med funktionshinder. En lag om likställdhet för funktionshindrade trädde i kraft den 1 januari 2004 och en ny federal myndighet, Handikappsombudsmannen, har inrättats med uppgift att verka för handikappades jämställdhet.
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Oberoende MR-organisationer har inga svårigheter att verka i landet. Det finns ett flertal frivilligorganisationer och de deltar aktivt i samhällsdebatten.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området för de mänskliga rättigheterna
Några riktade insatser från internationella organisationers sida förekommer inte.
