Utrikesdepartementet rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Schweiz 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Respekten för de mänskliga rättigheterna i Schweiz är generellt sett hög.
Schweiz har en djupt rotad demokratisk tradition, hög levnadsstandard och en omfattande öppenhet. Konstitutionen innehåller en omfattande fri- och rättighetskatalog baserad på den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Främjandet av mänskliga rättigheter är även ett av målen i den schweiziska utrikespolitiken och landet återvaldes i maj 2010 för en treårig mandatperiod i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Vad gäller medborgerliga och politiska rättigheter är situationen generellt sett mycket god och det finns ett utpräglat drag av direktdemokrati, dels i form av regelbundna folkomröstningar och dels i form av en starkt förankrad
subsidiaritetsprincip.
Den huvudsakliga kritiken från internationella granskningsorgan gäller utlänningars situation; dels finns det rapporter som berör polisbrutalitet vid häktning och kvarhållande av asylsökande och immigranter och dels finns det en risk för att utlänningar riskerar att utsättas för tortyr efter tvångsavvisning.
Kritik har även vid upprepade tillfällen framförts mot övervåld vid avvisning av asylsökanden.
Oro har också uttryckts för överbeläggningen på landets största fängelse utanför Genève. Kritik har framförts mot domstolars underlåtenhet att gå till botten i fall där polis missbrukat sina befogenheter.
Vad gäller religionsfrihet fick folkomröstningen om ett förbud att bygga minareter stor internationell uppmärksamhet och bl.a. den europeiska kommissionen mot rasism och tolerans (ECRI) yttrade stark oro över att det går att folkomrösta om begränsningar av de mänskliga rättigheterna.
Kvinnors möjligheter att delta på den politiska scenen och i yrkeslivet är relativt god och begränsas huvudsakligen av en med svenska mått mätt dåligt utbyggd barnomsorg. Jämställdheten har dock förbättrats under senare år och lagstiftningsmässigt bedöms allt vara på plats. Arbetslösheten är överlag mycket låg i Schweiz. Löneläget är det högsta i Europa men Schweiz får kritik för de facto lönediskriminering av kvinnor. En liten andel av befolkningen lever i relativ fattigdom. Sjukvården är väl utbyggd och fungerar mycket bra.
Även barnens rättigheter respekteras väl; den huvudsakliga kritiken gäller brist på daghem i offentlig regi samt att det inte finns någon barnombudsman på federal nivå.
Under hösten 2010 fick Schweiz ånyo stor internationell uppmärksamhet p.g.a. en folkomröstning som resulterade i att regeringen under 2011 måste utarbeta ett lagförslag om automatisk utvisning av kriminella utlänningar.
Folkomröstningen var kontroversiell även inom Schweiz och kritiserades för att bryta mot landets åtaganden mot internationell rätt och mänskliga
rättigheter.
Schweiz har också kritiserats, bl.a. av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (nedan kallat ESK-kommittén) samt FN:s kommitté mot tortyr för att ännu inte ha satt upp någon nationell MR-institution med brett mandat i enlighet med Parisprinciperna. Som ett slags första steg har Schweiz initierat ett pilotprojekt som skapar ett specialiserat center för mänskliga rättigheter inom
universiteten under fem år, vilket dock FN:s kommitté mot tortyr anses vara otillräckligt.
2. Ratifikationsläget för de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter
Schweiz har ratificerat de centrala konventionerna på området mänskliga rättigheter:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
(ICESCR)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, (CERD)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, (CEDAW), Schweiz undertecknade tilläggsprotokollet om enskild klagorätt i februari 2007 efter en längre tids utredning.
- Konventionen mot tortyr, (CAT) inkl. det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr.
- Konventionen om barnets rättigheter, (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.
- Flyktingkonventionen, samt det tillhörande protokollet från 1967.
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, (ICC) - Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
För vissa artiklar i konventionerna har Schweiz gjort reservationer, men dessa är inte omfattande. Schweiz kunde dra tillbaka ett antal reservationer efter en omfattande översyn av lagstiftningen på en rad områden som påbörjades efter den senaste revisionen av författningen.
Det kan noteras att landet inte har undertecknat det första tilläggsprotokollet (om enskild klagorätt) till FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Det finns för närvarande inte heller några planer på att skriva under detta, vilket bl.a. bekräftats i MR-kommitténs rapport från november 2009. I samma rapport understryks det att Schweiz ska vidta åtgärder för att
också domstolar i landets kantoner bidrar till att konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter respekteras.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Rätten till liv och personlig frihet är uttryckligen fastställd i författningen som också förbjuder tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Författningen förbjuder vidare uttryckligen utlämning eller utvisning av personer till stater där de hotas av tortyr, men internationella MR-organ har framfört kritik mot att detta ändå riskerar att genomföras, samt att dödsfall förekommit i samband med tvångsavvisningar (se mer under punkt 16 och 18 nedan).
FN:s MR-kommitté har konstaterat att Schweiz vidtar åtgärder för att förbättra levnadsvillkoren i landets fängelser och för att minska överbeläggning inom fångvården. Kommittén var dock oroad över de fortsatta inadekvata levnadsvillkoren i anstalten Champ-Dollon där
beläggningen enligt medieuppgifter i oktober 2010 låg på drygt 600 interner;
mer än dubbelt så många som de 276 platser som fängelset utrustats med. De mindre enpersonscellerna om 12 m2 ska numera husera tre interner medan de större cellerna om 25 m2 som inledningsvis var byggda för tre personer nu inrymmer sex interner. FN:s kommitté mot tortyr framförde under sommaren 2010 att Schweiz bör genomföra en utredning om den i säkerhetscell inlåsta internen Skander Vogts död vid fängelset Plaine de l’Orbe.
I samband med att Schweiz ratificerade tilläggskonventionen mot tortyr i september 2009 tillsatte parlamentet en kommission som ska verka för förebyggande av tortyr. FN:s kommitté mot tortyr har i en rapport från sommaren 2010 uttryckt tillfredsställelse över att Schweiz fortsätter att se över lagstiftning och procedurer för att efterleva konventionens anda. Kommittén skulle dock vilja se att Schweiz i sin straffrättslagstiftning inkluderar en definition av tortyr, enligt konventionens artikel 1.
Schweiz tillåter indirekt aktiv samt passiv dödshjälp under vissa villkor som dock inte är reglerade i lag. Ett par frivilligorganisationer, såsom Dignitas och Exit har erbjudit sådan dödshjälp och för att få ett klarare rättsläge tillsatte regeringen en utredning vars remissrunda avslutades i september 2010.
Regeringen förbereder ett lagförslag som sannolikt presenteras 2011. FN:s MR-kommitté har också efterlyst att det ska bli tydligare att en person som sökt dödshjälp har givit fritt och informerat samtycke.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är uttryckligen förbjudet i landets författning. Schweiz har tillträtt det andra tilläggsprotokollet till FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt ratificerat tilläggsprotokoll nr 13 till europeiska konventionen om mänskliga rättigheter avseende dödsstraffets avskaffande i alla sammanhang. Den fjärde världskongressen gällande dödsstraffet hölls i Genève i februari 2010.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Frihetsberövande får endast ske i enlighet med schweizisk lag och någon förekomst av godtyckliga frihetsberövanden är inte känd. Den som har frihetsberövats i Schweiz ska omedelbart underrättas på ett för honom eller henne begripligt språk om grunderna för frihetsberövandet och har rätt att ofördröjligen ställas inför en domare. Rätten för landets medborgare att lämna landet och återvända är fastlagd i författningen.
Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr (CPT) har kritiserat
Schweiz för brister i rättssäkerheten för dem som är tvångsomhändertagna för psykiatrisk vård. Ett lagstiftningsarbete för att öka rättssäkerheten på detta område har inletts.
Det har riktats viss kritik från juristorganisationer och media mot att polisens befogenheter för bland annat brottsprevention är alltför långtgående. Detta gäller särskilt en lagrevidering från 2006 mot våldshandlingar i samband med sportevenemang som har kritiserats för att kränka grundläggande mänskliga fri - och rättigheter på ett godtyckligt sätt. Allvarlig kritik från bland annat Amnesty International har också riktats mot att polisutbildningarna är bristfälliga samt att det finns stora kvalitetsskillnader kantoner emellan.
Amnesty International har också framfört kritik mot att den schweiziska polisen vid manifestationer i Basel och Bern i januari 2009 häktat minderåriga utan att respektera deras rättigheter.
FN:s MR-kommitté uttryckte i november 2009 oro för polisbrutalitet vid häktning och kvarhållande, framförallt vad gäller asylsökande och
immigranter. Oro uttrycktes likaså över att de flesta kantoner saknar en oberoende instans som undersöker klagomål mot polisen. FN:s kommitté mot tortyr har i en rapport från sommaren 2010 i stora drag upprepat denna oro och då också specificerat att människor från Afrika var särskilt utsatta.
Kommittén slog samtidigt fast att kantonerna Genève och Vaud var särskilt problematiska. Kommittén rekommenderade Schweiz att tillsätta en
oberoende utredning som tittade på samtliga anklagelser som framförts samt att straffa dem som begått brott och ersätta dem som utsatts för brott.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprinciper
De lokala, kantonala och federala domstolarna är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Landets författning garanterar rätten till en rättvis rättegång inför oberoende och opartiska domstolar.
Militärdomstolar dömer i brott mot den humanitära rätten (krigets lagar) och i mål som avser obehörigt röjande av militära hemligheter.
FN:s kommitté mot tortyr kritiserade under sommaren 2010 Schweiz för att landets övre tidsgräns på 24 månader (12 månader för minderåriga mellan 15- 18 års ålder) för förvaring av utlänningar utan uppehållstillstånd var för lång.
7. Straffrihet
Så kallad straffrihet, det vill säga underlåtenhet från statens sida att beivra och bestraffa brott och särskilt brott begångna av representanter för staten, förekommer inte. Amnesty International har dock tidigare allvarligt kritiserat bland annat oviljan hos landets domstolar att avkunna fällande domar i fall där poliser missbrukat sina befogenheter. FN:s kommitté mot tortyr har understrukit att Schweiz inte fullt ut har genomfört dess rekommendation om att i varje kanton inrätta en oberoende utredningsmekanism mot polisvåld (se även punkt 5). Någon central JO-institution till vilken klagomål kan riktas finns inte. I vissa kantoner finns dock en typ av ombudsmannainstitution.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.fl.
Författningen garanterar åsikts- och informationsfrihet liksom pressfrihet och frihet för radio och TV. Dessa rättigheter respekteras även i praktiken. Landet har ett stort antal oberoende tidningar. Censur är uttryckligen förbjuden och det finns inga uppgifter om att media skulle bedriva självcensur.
Föreningsfriheten, församlingsfriheten och religionsfriheten garanteras också av författningen och respekteras i praktiken.
Hösten 2009 hölls på folkligt initiativ en folkomröstning om ett förbud mot att bygga minareter, i vilken en majoritet röstade ja. I kampanjen hade ja-sidan tryckt upp posters där minareter såg ut att fyras av likt missiler, mot en
schweizisk flagga som fond. Folkomröstningen innebar en ändring av konstitutionen och att inga nya bygglov för minareter får ges, man kunde dock uppföra minareter i de fall där bygglov redan förelåg. Den europeiska kommissionen mot rasism och tolerans (ECRI) har yttrat stark oro över att det går att folkomrösta om begränsningar av de mänskliga rättigheterna.
Human Rights Watch har framfört att folkomröstningsresultatet, som gäller möjligheten till religionsutövning, diskriminerar mot islam. Detta är kritik som bl.a. MR-kommittén också tagit fasta på.
Rätten att gå samman i fackföreningar och arbetsgivarorganisationer
garanteras av författningen, liksom rätten till strejk och lockout (se även punkt 10).
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Schweiz är en federal statsbildning och i högsta grad ett pluralistiskt samhälle.
Ett tiotal partier är representerade i det federala parlamentet.
I de senaste allmänna valen hösten 2007 låg valdeltagandet på knappt 50 procent, vilket med schweiziska mått mätt får betecknas som högt. Efter valet är 59 av parlamentets 200 direktvalda ledamöter kvinnor (Nationalrat), det vill säga 29,5 procent. I den kantonala kammaren (Ständerat) är 11 av 46 ledamöter kvinnor, vilket motsvarar 23 procent. De roterande talmansposterna i de båda kamrarna innehölls under 2010 av kvinnor och andelen kvinnliga
parlamentsledamöter steg några procentenheter i samband med detta val.
I Schweiz utses regeringen av parlamentet och består av sju poster i en så kallad konkordansregering, där samtliga stora partier har minst en post var.
Fyra av de sju ministrarna i regeringen är kvinnor och kvinnor innehar också den viktiga posten som förbundspresident under såväl 2010 som 2011. I World Economic Forums Global Gender Gap-rapport för 2010 rankas Schweiz på plats 13 på området politiska möjligheter för kvinnor.
Ett särdrag i det schweiziska politiska systemet är direktdemokratin, vilken innebär att ett stort antal frågor på federal, kantonal och lokal nivå avgörs genom folkomröstningar. Schweizarna kallas till valurnorna flera gånger per år. Valdeltagandet i folkomröstningarna är ofta lågt, runt 30 procent, och ibland väcks frågan om dessa omröstningars legitimitet. Den federala högsta domstolen slog i ett uppmärksammat avgörande 2003 fast att
direktdemokratin inte får utövas så att den kränker enskildas rättigheter. Så får till exempel ingen anonym folkomröstning om enskilda individers
medborgarskap hållas (jmf även under punkt 16 nedan).
Decentraliseringsgraden är mycket hög. En stor del av den offentliga makten utövas på kantonal nivå. Det finns 26 kantoner. Många frågor avgörs på lokal nivå i landets drygt 2 740 kommuner.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetslösheten är sedan flera år tillbaka mycket låg och ligger 2010 på ca 3,5 procent. Den låga siffran kan till viss del förklaras av att en stor andel kvinnor arbetar deltid (56,9 procent under 2009) och att en del mödrar väljer att vara hemma tills deras barn börjar skolan och följaktligen står utanför
arbetsmarknaden under flera år. Enligt ILO-kriterier - som också tar med arbetslösa som inte är inskrivna i en kantonal arbetsförmedling - låg arbetslösheten på 4,3 procent för andra kvartalet 2010. För kvinnor som grupp låg nivån på 4,9 procent medan den för män låg på 3,7 procent. För utlänningar låg arbetslösheten mycket högre än för schweiziska medborgare;
7,6 procent gentemot 3,2 procent (utländska kvinnor utmärker sig med en arbetslöshetsnivå på 10,1 procent). ESK-kommittén har uttryckt oro över den höga nivån på arbetslöshet i vissa specifika grupper.
Löneläget är ett av de absolut högsta i Europa och lönespridningen är relativt stor, men tenderar inte att öka. Knappt hälften av arbetstagarna är
medlemmar i fackföreningar. Någon tendens till ökad organisationsgrad finns
inte. Schweiz, som har varit med i ILO sedan 1919, har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner (core labour standards) om mänskliga rättigheter. FN:s ESK-kommitté (övervakar konventionen om ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter) uttryckte i november 2010 dock oro över att strejkrätten i Schweiz är begränsad till när det så anses skäligt (reasonableness), vilket har lett till att fackföreningsföreträdare dömts för strejkbrott i domstol. Kommittén har därför begärt att Schweiz ska vidta en grundlig studie över hur strejkrätten fungerar i praktiken och presentera sina slutsatser vid nästa
rapporteringstillfälle. ESK-kommittén har även uttryckt oro över att fackföreningsföreträdare som sagts upp p.g.a. fackliga aktiviteter inte kan återanställas och har rekommenderat Schweiz att överväga en ändring av lagen.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Schweiz har ett väl utbyggt men dyrt hälsovårdssystem som till stor del finansieras av obligatoriska sjukförsäkringar. Över 10 procent av BNP går till hälsovården. Antalet läkare i förhållande till befolkningen är högt och
möjligheten att få tillgång till läkarvård samma dag är en självklarhet även för icke-akut vård. Medellivslängden för såväl män som kvinnor hör till de högsta i världen. Spädbarnsdödligheten ligger på mycket låg nivå. Alla delar av befolkningen har tillgång till grundläggande hälsovård.
12. Rätten till utbildning
Utbildningssektorns andel av BNP hör till de högsta i Europa. Den
obligatoriska (skattefinansierade) skolgången är nio år med skolstart vid sex eller sju års ålder. De flesta väljer att fortsätta sina studier efter
grundutbildningen; 70 procent går någon av landets över 300 olika lärlingsutbildningar medan 20 procent går vidare till gymnasiet som ger behörighet till universitet och högskolor. Undervisning om de mänskliga rättigheterna bedrivs i skolorna.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Levnadsstandarden i Schweiz är genomgående mycket hög.
Inkomstskillnaderna är dock relativt stora. Enligt Caritas lever 9,3 procent av
barnen i Schweiz 2009 i relativ fattigdom och medieuppgifter gör gällande att 45 000 pensionärer lever i fattigdom. Enligt officiella uppgifter tog 2,9 procent av befolkningen emot socialhjälp 2008.
Kategorin ”Working Poor”, det vill säga personer som trots arbete har en inkomst under en skälig levnadsnivå, definieras som de som har en
månadsinkomst understigande 2 200 CHF (motsvarande ca 15 000 SEK). I denna kategori kan man se att vissa sociala grupper har en högre
representation, bland annat ensamstående föräldrar och personer med invandrarbakgrund.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
På federal nivå fick kvinnor rösträtt först 1971. På kantonal nivå har kvinnlig rösträtt införts vid olika tidpunkter. Efter en dom av den federala domstolen införde kantonen Appenzell Innerrhoden kvinnlig rösträtt först 1990, varefter kvinnor således fick rösta även i kantonens angelägenheter.
1996 trädde en jämställdhetslag i kraft och författningen betonar särskilt vikten av jämställdhet mellan kvinnor och män. I september 2008 ratificerade Schweiz protokollet till FN:s konvention mot all slags diskriminering mot kvinnor. Landet har ratificerat protokollet om trafficking, vilket enligt FN:s kommitté mot tortyr förekommer i landet (se mer under punkt 15).
Man kan hävda att Schweiz har kommit en god bit på väg mot formell jämställdhet. I en rapport från november 2010 understryker dock FN:s ESK- kommitté att Schweiz ska tolka stadgan om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som juridiskt bindande. Kommittén rekommenderade därför Schweiz att anta heltäckande lagstiftning som säkerställer rättigheterna både på federal och kantonal nivå, liksom att man säkerställer att det finns
möjligheter till effektiva rättsliga åtgärder. Schweiz rekommenderades även att säkerställa att landets icke-diskrimineringslagar verkligen efterlevs.
I realiteten är det på många områden i det traditionellt konservativa Schweiz långt kvar till en verklig jämställdhet, även om situationen förbättrats under senare år. I World Economic Forums Global Gender Gap-rapport för 2010
rankas Schweiz på plats 10 (att jämföras med plats 13 året innan; 14 under 2008 och 40 under 2007). I samma rapports kategori för ekonomisk delaktighet och möjlighet hamnade Schweiz på plats 30 och i kategorin utbildning hamnade landet på plats 71. Till skillnad från de flesta OECD- länder har kvinnor i Schweiz i mindre utsträckning än män skaffat sig högskoleutbildning. 58 procent av kvinnorna är yrkesverksamma, varav en stor andel är deltidsarbetande. Kvinnor är överrepresenterade i låglönesektorn där de utgör mer än två tredjedelar (68,8 procent) av arbetskraften. ESK- kommittén underströk i ovan nämnda rapport att lönegapet mellan män och kvinnor nyligen återigen börjat öka. Kvinnornas löner är i genomsnitt 20 procent lägre än männens och upp till 30 procent lägre på ledningsnivå där antalet kvinnor endast utgör tre till fyra procent.
Trots att ett principbeslut fattades redan 1945 var det först 2005 som Schweiz inrättade en federal mödraförsäkring vilken garanterar modern 14 veckors ledighet med åttio procents löneersättning. Det finns även en
faderskapsförsäkring på fem dagar med hundra procent ersättning av lönen.
Fadern har sedan rätt till ytterligare 12 veckors ledighet, dock utan ersättning.
Begreppet "föräldraförsäkring" förekommer knappast i den aktuella samhällsdebatten.
Ett stort hinder för en verklig jämställdhet är den i de flesta kantoner och kommuner svagt utbyggda offentliga barnomsorgen. Det finns inte någon lagreglerad garanti till dagisplats. Många kantoner väljer ändå att ge ett visst finansiellt stöd till såväl statlig som privat barnomsorg. Platserna är allmänt sett mycket dyra (till exempel ca 1000 kronor per dag i huvudstaden Bern) och antalet tillgängliga platser varierar starkt mellan de olika kantonerna.
Sedan 1988 finns en jämställdhetsbyrå i det federala inrikesdepartementet vilken bl.a. har annat utarbetat en federal handlingsplan för jämställdhet. Våld i hemmet faller enligt en lagändring som trädde i kraft 2005 under allmänt åtal men Schweiz har bl.a. av MR-kommittén kritiserats för att inte ha heltäckande lagstiftning om våld mot kvinnor, inklusive möjligheten till skydd (se mer under punkt 16).
15. Barnets rättigheter
Enligt Schweiz konstitutions artikel 11 ska barn och ungdomar beredas särskilt skydd och artikel 67 ålägger kantonerna och konfederationen att bistå
med nödvändiga medel. Familjerättslagstiftningen betonar vikten av att barnets åsikt inhämtas till exempel i vårdnadsfrågor.
Barnkonventionen är liksom andra internationella fördrag en del av den schweiziska inhemska rättsordningen och konventionen har framgångsrikt kunnat åberopas direkt i en del fall inför lokala domstolar.
Det finns inga uppgifter om att gatubarn och barnarbete förekommer i landet.
Schweiz har stärkt sin traffickinglagstiftning och personer kan åtalas för sexköp av barn utomlands. En polisiär samordningsenhet för
traffickingärenden har inrättats på federal nivå. Schweiz har även en samordningsenhet för cyberbrott som bl.a. är ansvarig för att hitta olagligt innehåll och göra djupare analyser av brottslighet på nätet. Schweiz har annonserat att man kommer att ratificera Europarådets konvention om cyberbrott.
Innehav av barnpornografi är förbjudet och lagstiftningen likställer
nedladdning med framställning av barnpornografi. Enligt ECPAT Schweiz förekommer det att pedofiler spelar in övergrepp på barn vilket senare kan spridas. ECPAT Schweiz framhåller i detta sammanhang också att man i landet ”av egen fri vilja” kan prostituera sig från 16-års ålder; åldersgränsen ska dock komma att höjas till 18 år. Organisationen framhåller även att trafficking förekommer i Schweiz och att det blivit mer vanligt sedan landet gick med i Schengen. Enligt ECPAT Schweiz kommer många av offren från Ungern, varav en del är romer.
Aga av barn är inte tillåten i skolorna, men däremot inom familjen då det går under benämningen bestraffning för utbildning, vilket kritiserats av FN:s barnkommitté (CRC). Ett förslag om förbud mot aga har lagts fram för parlamentet. Barnomsorgens utbyggnad är begränsad; endast omkring fem procent av barnen kan beredas plats på daghem i offentlig regi vilket är en stor brist när det gäller Schweiz åtaganden enligt barnkonventionen, vilket också framförts i kritik från ESK-kommittén (se mer ovan, under punkt 14).
Straffbarhetsåldern höjdes 2007 från sju till tio år. De påföljder som existerar för den som är under 15 år är "tillrättavisning" eller högst tio dagars arbete för
"sociala ändamål". För den som är mellan 15 och 18 år gäller en lindrigare straffskala än enligt den ordinarie brottsbalken. Den som är äldre än 15 år kan dömas till fängelse.
Någon "barnombudsman" på federal nivå som övervakar efterlevnaden av till exempel barnkonventionen finns inte. Vissa kantoner har däremot inrättat motsvarande institutioner. Konfederationen ger bistånd till
frivilligorganisationer som arbetar med barnfrågor.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga eller religiösa minoriteter samt urfolk
Schweiz har tillträtt den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter. Någon urbefolkning som har status som särskild etnisk minoritet finns inte i landet. Kantonerna har olika religiösa särdrag samt åtnjuter ett synnerligen stort mått av självstyre. De flesta kantoner är enspråkiga, några har två officiella språk och en kanton har tre officiella språk. Den schweiziska statsbildningens speciella uppbyggnad gör att rättigheter för personer som tillhör minoriteter i hög grad respekteras. De skyddas också av det allmänna diskrimineringsförbudet i författningen.
Det finns en särskild federal kommission mot rasism som har till uppgift att ge råd till federala myndigheter och bilda opinion. Kommissionen har tillsatts som ett led i Schweiz åtaganden enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention men har av MR-kommittén kritiserats för att inte ha mandat att initiera rättsliga förfaranden vid klagomål om diskriminering.
I slutet av november 2010 ägde en folkomröstning rum om utvisning av kriminella utlänningar. Landets största parti, SVP, låg bakom ett så kallat folkinitiativ som syftade till att ändra landets grundlag för att få till stånd en automatisk utvisning av utlänningar som begått allvarliga våldsbrott såsom mord och våldtäkt eller har begått offentligrättsliga brott såsom missbruk av Schweiz socialförsäkringssystem. Ja-sidan stod bakom en kampanj som återigen använde sig av ett svart och ett vitt får mot en fond av den schweiziska flaggan. I media kritiserades ja-sidan för att delvis ha använt missvisande information om utlänningars brottsbenägenhet. Övriga partier i parlamentet tog fram ett motförslag som var mer nyanserat och bl.a.
framhävde vikten av integration, respekt för internationell rätt och mänskliga rättigheter samt lade fast att utvisningar skulle baseras på
proportionalitetsprincipen. Ja-sidan samlade 54 procent av rösterna och regeringen kommer under 2011 att utarbeta ett lagförslag för att implementera folkomröstningsresultatet. FN:s kommitté mot tortyr har kritiserat initiativet för att bryta mot konventionens artikel 3 (se även punkt 18).
Andelen utlänningar av totalbefolkningen är mycket hög, cirka 22 procent, vilket dels beror på att Schweiz är ett för många attraktivt invandringsland, dels att det tar mycket lång tid för en utlänning att förvärva schweiziskt medborgarskap. När det gäller naturalisation varierar praxis mellan kantonerna. Beslut om upptagande till schweizisk medborgare fattas av respektive kommunstyrelse på orten och ibland genom lokal folkomröstning.
I några uppmärksammade fall i mindre kommuner har vissa invandrargrupper varit klart diskriminerade när det gäller möjligheten att förvärva
medborgarskap, vilket bl.a. uppmärksammats av internationella granskningsorgan. Trots att de formella kraven varit uppfyllda så har
medborgarskap ändå förvägrats dem. Rätten att överklaga sådana ärenden är begränsad.
Man räknar med att det finns omkring 30 000 personer som räknar sig till folkgruppen "resande" ( romer, sinti och jenisch). Av dessa lever fortfarande omkring 15 procent på ett nomadiserande sätt. Denna folkgrupp är ibland utsatt för diskriminering och har på senare tid blivit föremål för vissa stödåtgärder. ESK-kommittén har uttryckt oro över att Schweiz inte har en enhetlig politik för folkgruppen. I sin rapport från november 2009 uttryckte MR-kommittén oro för en skarp ökning av antalet antisemitiska incidenter i Schweiz och framhöll dels stenkastning och muntliga hot vid ett möte i Genève i mars 2009 och dels mordbranden som förstörde den största synagogan i samma stad 2007.
ESK-kommittén uttryckte i november 2010 oro för att den federala lagen om utlänningar i praktiken innebär att kvinnor av utländsk härkomst, som har varit gifta kortare tid än tre år, inte anmäler våld i hemmet p.g.a. risken för att förlora sitt uppehållstillstånd. Rådet uppmanade även Schweiz att anta
lagstiftning mot påtvingade äktenskap, vilket man befarar fortfarande förekommer i Schweiz.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Schweiz har sedan 2005 en lag som erkänner partnerskap för samkönade par, vilka dock är utestängda från rätten att adoptera och skaffa barn på medicinsk väg. I andra delar är deras rättigheter dock jämställda med par som är gifta;
bl.a. gäller detta beskattning och sociala bidrag.
Allmänhetens känslor inför HBT (Homo- och bisexuella samt transpersoner) är svåra att mäta, men situationen verkar vid en överblick jämförbar med den svenska. Fördomar finns, men HBT-personer kan vara offentliga med sin läggning. Enligt FELS (se nedan) har samhället öppnat sig för homosexualitet under de senaste tio åren, t.ex. anordnades EuroPride i Zürich 2009.
Det finns flera olika organisationer som arbetar med HBT-frågor och som på olika sätt försöker öka förståelsen, sprida information och stödja personer som vill komma ut. Det finns organisationer som samlar unga, gamla, män, kvinnor, var för sig eller tillsammans. Några exempel är:
- Queeramnesty – En del av människorättsorganisationen Amnesty international.
- Pink Cross – Samlar landets homosexuella män.
- LOS (Lesbenorganisation Schweiz) - För homosexuella kvinnor.
- FELS (Freundinnen, Freunde und Eltern von Lesben und Schwulen) - Organisation för vänner och föräldrar till homosexuella.
- TransPersona – För transpersoner
18. Flyktingars rättigheter
Schweiz har traditionellt tagit emot ett stort antal flyktingar; 2009
behandlades i första instans 17.326 asylansökningar, varav 2.622 beviljades.
Det finns en väl fungerande asylprocedur (i vilken man under den ordinära proceduren har rätt till gratis juridiskt bistånd), och ett utbyggt
mottagningssystem för asylsökande. FN:s kommitté mot tortyr har kritiserat Schweiz för att inte erbjuda gratis juridiskt bistånd även i den s.k.
extraordinära proceduren. ESK-kommittén kritiserade i november 2010 också Schweiz för rapporter om att en del asylsökande tvingas bo i underjordiska bunkers under den tid deras ärende behandlas. Kommittén uttryckte också oro över att det finns en risk för att familjer separeras i behandlingen och att barn då kan få dela sovsal med vuxna asylsökanden.
Sedan 2007 gäller en reviderad asyllag som ger kantonerna möjlighet att avvisa personer som vistas i Schweiz utan laglig grund. Asylsökande kan till exempel avkrävas att visa identitetshandling inom 48 timmar. Lagen har kritiserats av bland andra FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, som befarat att lagens skärpta krav på identitetshandlingar kan leda till att även personer med
genuint skyddsbehov i vissa fall inte får asyl i Schweiz. FN:s kommitté mot tortyr har under sommaren 2010 framfört att Schweiz bör ändra sin lagstiftning för att förhindra att asyllagen och utlänningslagen strider mot tortyrkonventionens artikel 3 som stipulerar att man inte får utvisas om det finns välgrundade skäl att tro att personen riskerar tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling.
Sedan 2008 gäller att tillträde till den schweiziska arbetsmarknaden för
personer som kommer utanför EU och EFTA är begränsat till att endast gälla så kallad kvalificerad arbetskraft. Det uttalade syftet är att begränsa
arbetslösheten och belastningen på socialförsäkringssystemet. Försök till missbruk av bestämmelserna, till exempel skenäktenskap, kommer att bekämpas mer intensivt (se även punkt 16 ovan).
Från internationella granskningsorgan och organisationer har kritik vid upprepade tillfällen riktats mot övervåld i samband med avvisning av
asylsökande och det har också efterlysts att oberoende observatörer deltar vid tvångsavvisningar. Det schweiziska parlamentet antog i mars 2009 en lag som tillåter användning av elpistol och polishund vid tvångsavvisning av
asylsökanden och vilken enligt Amnesty International riskerar att bryta mot Europarådets normer om proportionalitet vid avvisningar. FN:s kommitté mot tortyr tog i sin rapport under sommaren 2010 upp fallet med den
nigerianske medborgaren Joseph Ndukaku Chiakwa som den 10 mars samma år avled under en tvångsavvisning. I detta specifika fall framförde kommittén att Schweiz utredning bl.a. måste leda fram till att de ansvariga ställs till svars och att offrets familj ges kompensation.
19. Funktionshindrades rättigheter
Schweiz författning innehåller ett förbud mot diskriminering bland annat på grund av funktionshinder. Detta har också fastställts i lag och en federal myndighet, Handikappsombudsmannen, inrättades 2004 med uppgift att verka för funktionshindrades rättigheter. Myndighetens budget för projekt som syftar till att integrera funktionshindrade ligger på ca 2 miljoner CHF per år (ca 14 miljoner SEK).
Den schweiziska regeringen anser det önskvärt att underteckna och ratificera konventionen om handikappades rättigheter och studerar förutsättningarna för detta.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter har inga svårigheter att verka i landet. De deltar aktivt i samhällsdebatten och ett drygt hundratal konsulterades i arbetet i FN:s MR-råd med dess rapport om Schweiz, som publicerades i april 2008.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter
Vare sig svenska eller internationella organisationer genomför insatser i Schweiz inom området mänskliga rättigheter. Schweiz är högkvarter för många internationella organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter liksom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s
flyktingkommissarie, Internationella rödakorskommittén och Internationella federationen av rödakors- och rödahalvmåneförbunden.
