TV-bolag styr brittisk hjälp
Hur allvarlig var matbristen i södra Afrika under åren 2002 och 2003? Brittiska hjälporganisationer får kritik för att de bland annat överdrivit siffrorna för att lättare kunna samla in bidrag.
Många internationella hjälparbetare som kom till regionen blev själva förvånade över att situationen inte var så allvarlig som den beskrevs i massmedierna.
Det sägs i en rapport från Valid International, VI. Konsultfirman har på uppdrag av brittiska hjälporganisationer utvärderat livsmedelshjälpen till södra Afrika.
I minst ett fall kom hjälpen för sent. Det var i Malawi, där livsmedelskrisen var som svårast från december 2001 till februari 2002. Under den tiden rapporterades också om dödsfall till följd av matbrist. Men först i juli 2002 lanserade de brittiska organisationerna sin vädjan om hjälp. En av orsakerna var, enligt rapporten, att de brittiska TV-bolagen var ovilliga att sända hjälporganisationernas appeller tidigare.
Bristfälliga kunskaper
Tolv brittiska hjälporganisationer, bland andra Röda Korset, Rädda Barnen, World Vision och Oxfam, samlade under sommaren 2002 in motsvarande 200 miljoner kronor och fick även många miljoner i bidrag av myndigheterna. I rapporten konstateras att organisationerna hade bristfälliga kunskaper om situationen i länderna, bland annat för att de människor man ville hjälpa sällan konsulterades för att utröna vilken form av hjälp de behövde.
Hjälpen hamnade inte heller där den bäst behövdes och användes inte alltid på bästa sätt. I rapporten beskrivs hur en del av hjälpen läggs på avancerade bevattningsanläggningar som marknadsfördes hårt av myndigheterna i USA..
Som ett exempel nämns hur Oxfam köpte in en dyr dieselpump för bevattning av en yta mindre än en halv hektar i Zambia. För samma summa hade man kunnat köpa 30 mindre, mer ändamålsenliga pumpar.
Ojämn fördelning
Det går heller inte att förklara varför så mycket av hjälpen, 30 procent, gick till Zambia, som klarade sig relativt lindrigt undan torkan. 92 procent av insamlade medel gick till fyra länder, Zambia, Malawi, Zimbabwe och Angola. En av förklaringen till att Zimbabwe fick så stor del av hjälpen var, enligt rapporten, att den brittiska regeringen var "ytterst villig" att finansiera välgörenhetsorganisationer där. I Zimbabwe har främst regeringen, men också internationella biståndsgivare, anklagats för att använda mathjälpen som politiskt vapen.
- Det är värt att notera förvirringen i internationella medier om politisering av mathjälpen i Zimbabwe. Även om det främst är majsdistributionen som har politiserats av regeringen, har medierna felaktigt givit intrycket att livsmedelshjälpen används politiskt av regeringen i mycket högre utsträckning än vad som sker i verkligheten, heter det i VI:s rapport i ett speciellt kapitel om svårigheterna som omgärdade hjälpen till Zimbabwe på grund av den spända politiska situationen.
Känsloladdat budskap
Vidare kritiseras flera av biståndsorganisationerna för att de spred ett alltför känslomässigt budskap i sin iver att få in pengar. Brittiska Röda Korset talade till exempel om "hungersnöd"
i Zimbabwe trots att det var uppenbart att det där inte fanns några "svältande miljoner". Rädda Barnen jämförde situationen med den som var i Etiopien 1984, då minst 800 000 människor dog till följd av hunger. World Vision talade om en "katastrof av bibliska dimensioner" och
Tearfund om "14 miljoner människor som står inför svält och epidemier när hungersnöd hotar".
Men i södra Afrika rådde under den tiden utvärderingen gäller ingen akut hungersnöd. I stället handlar det om en konstant brist på livsmedel, som bäst avhjälps med långsiktigt bistånd och inte katastrofhjälp, slår VI fast i sin rapport.
Räddade människor
Allt var emellertid inte negativt. Organisationerna hade lätt för att samarbeta och koordinera sina insatser. Förmodligen räddades många människor undan en plågsam död i undernäring av den hjälp som gavs. Hjälporganisationerna får också beröm för att de tog stor hänsyn till lokala förhållanden och seder vid sitt arbete. Visserligen krävde vissa kyrkliga organisationer att människor skulle delta i gudstjänsten innan mathjälpen delades ut, men det finns inga rapporter om att någon nekades hjälp för vägran att gå i kyrkan, konstaterar VI.
Läs rapporten A Stitch in Time?
Hans Öhrn Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
