Normkonformism som drag
- Oväntad queerhet i fanfiction om manlig graviditet
Adam Eberhag C-uppsats i genusvetenskap
Vårterminen 2016 Handledare: Jenny Björklund Centrum för Genusvetenskap
Uppsala Universitet
Sammanfattning
Syftet med denna undersökning har varit att studera en fanfiction-berättelse fokuserad på mpreg – (cis)manlig graviditet. Då berättelsen behandlar en relation mellan två karaktärer vilka, av sig själva såväl som av andra, betraktas som ”män” finns det (per definition) ingen
”kvinna” i förhållandet, varför det är intressant att se hur kön görs i deras förhållande.
Jag fokuserar på fyra övergripande teman: femininitet/maskulinitet, kroppar, makt samt familjeideal. Dessa teman griper i hög grad in i varandra.
Jag kom fram till att förhållandet som beskrivs i berättelsen är i hög grad heterosexualiserat, med en väldigt stereotyp indelning i kvinnligt respektive manligt där det kvinnliga konstant nedvärderas. Jag argumenterar dock för att just denna heterosexualisering innebär en potentiell queerhet, genom att den karaktär vilken innehar rollen som ”kvinnan” i förhållandet, av såväl sig själv som andra, betraktas som ”man.”
Innehållsförteckning
Inledning...4
Syfte och frågeställning...5
Material och metod ...5
Teoretiska ingångar...6
Tidigare forskning...8
Författarens positionering...10
Analys...10
Tema 1: femininitet och maskulinitet ...11
”I'm not a pathetic girl” ...11
Passivitet och aktivitet...13
I sänghalmen...17
Läckande kroppar...18
Tema 2: Kroppar, deras positioner och funktioner...20
Tema 3: Makt…...25
Tema 4: Familjeideal...27
Manlig graviditet och heterosexualiserad homosexualitet som drag...30
Sammanfattande diskussion...30
Källförteckning...3 2
Inledning
Jag har länge varit en ivrig läsare av fanfiction – berättelser som baseras på tidigare
publicerade fiktiva historier, skrivna av fans till originalet. Dessa berättelser – kallade ”fics” – varierar i längd, fokus, medium och hur de förhåller sig till ursprungsmaterialet. Vad de alla har gemensamt är att de tar avstamp i berättelser från spel, böcker, tv-serier etc., och använder material därifrån för att göra någonting som är eget och – i bästa fall – nytt och originellt.
Fanfiction är inget nytt fenomen, men Internet har lett till att de kulturella texter den baseras på har blivit tillgängliga för fler än någonsin tidigare, samtidigt som det erbjuder en plattform där fans från världen över – vare sig de är enbart konsumenter, eller även producerar eget material – kan mötas, diskutera kanon, publicera sina egna verk och läsa och kommentera sådant som skrivits av andra, alltmedan de behåller möjligheten att förbli anonyma inför varandra.
Fanfiction har en starkt subversiv potential. När jag till exempel har äcklats av avsaknaden av kompetenta kvinnliga rollfigurer i den populära japanska tecknade serien (tidning såväl som film) Naruto har jag vänt mig till fanfiction. Andra, vare sig de har irriterats av samma upplevda avsaknad eller endast tyckt att idén var intressant, har skrivit och publicerat verk som äger rum i Narutos universum, men där huvudpersonen är en kvinna – det kan antingen vara en kvinna från kanon som ges större utrymme, eller en så kallad ”O.C.” (original
character, någon som inte finns med i kanon utan hittats på av fanfiction-författaren), eller en karaktär som skrivs som manlig i kanon men i ficen istället skrivs som kvinna. Fanfiction utnyttjar även ofta det faktum att fiktiva världar inte behöver vara bundna av de regler som styr den ”verkliga” världen. Jag kommer här att fokusera på ett sådant exempel: graviditet hos cismän1, kallad ”mpreg” (förkortning för ”male pregnancy”) inom fanfiction.
Mpreg har överlag dåligt anseende bland läsare och författare av fanfiction, något som exemplifieras av en kommentar från DigitalTart i hens fic One Small Kindness – en kommentar som avslutas med orden ”here is the next chapter of One Small Kindness: No
1 ”Cis” är ett begrepp vilket, när det brukas om kön, utgör motsatsen till ”trans.” En cis-person är således en person som identifierar sig med det kön hen tillskrevs vid födseln.
assbabies… guaranteed.™”2 DigitalTart förknippar i kommentaren mpreg med kvinnliga författare, och vice versa. Hen använder en starkt raljerande ton, med vilken hen antyder att hen förknippar mpreg med omognad, bristande kunskap om mänsklig anatomi samt en tendens att ignorera relationer som etablerats i kanon. Detta är en uppfattning som bekräftas av andra läsare och författare av fanfiction.
Trots dess låga ställning ser jag dock en subversiv potential i mpreg, då genren frångår förgivettagna föreställningar om kön och kroppsliga funktioner.
Syfte och frågeställning
Mitt syfte är att studera ett exempel på hur fanfiction på Internet kan fungera som en plattform för berättelser som ifrågasätter eller kastar om sådant vi tar för givet gällande verkligheten. Till min hjälp tar jag följande frågeställningar: Hur görs kön i det valda
materialet? Hur beskrivs relationen mellan de båda huvudpersonerna? Och hur queer är dess manliga graviditet?
Material och metod
Mitt material består av en fic från forumet FanFiction.net (ofta förkortat FF.net). Jag valde mellan två olika urvalsgrunder: antingen den Mpreg-fokuserade fic som hade flest
läsarkommentarer eller den som hade flest favoritmarkeringar. Jag ville studera en fic med många läsare, då en sådan torde ha större genomslagskraft än en med få. Eftersom FF.net inte visar direkt hur många som har läst en fic behövdes dock en annan urvalsgrund än det direkta antalet läsare. Såväl fler favoritmarkeringar som fler kommentarer borde rimligen även innebära fler läsare.
En stor nackdel med båda metoderna är att de endast kan ge en uppfattning om antalet läsare relativt andra fics – det går inte att säga hur många som läser utan att
favoritmarkera/kommentera, men en fic med tio av någondera har antagligen lästs av färre
2 https://www.fanfiction.net/s/6813473/10/One-Small-Kindness, hämtad 2016-04-25
individer än en med 1000. Bägge metoderna har även unika för- och nackdelar. Problemet med att utgå från läsarkommentarer är att berättelser på FF.net publiceras i kapitelform, och sidan tillåter varje läsare att lämna en kommentar per kapitel. Detta innebär att längre berättelser tenderar att samla fler kommentarer än kortare dito, varför en sådan urvalsgrund hade favoriserat just fics med fler kapitel. En fördel vore dock att det är möjligt att lämna en kommentar även om man inte uppskattade berättelsen. Problemet med att utgå från
favoritmarkeringar, å sin sida, är att den inte tar hänsyn till missnöjda läsare: den som inte tyckte om en fic kommer sannolikt inte att favoritmarkera den. Å andra sidan gäller favoritmarkeringen ficen som helhet, vilket innebär att en sådan urvalsgrund inte skulle favorisera längre berättelser. I slutändan visade sig dock valet av urvalsgrund vara irrelevant, då båda metoderna landade i samma resultat: Will you be my Daddy? av pseudonymen FanofBellaandEdward. Will you be my daddy? beskriver en homosexuell romans mellan titelfiguren i J.K. Rowlings bokserie Harry Potter och dennes skolrival, Draco Malfoy.
Berättelsen äger rum ett antal år efter Rowlings böcker, och huvudpersonerna är nu vuxna och har var sitt barn – Draco från ett tidigare (heterosexuellt) förhållande, medan Harry tar hand om sin gudson, vars båda föräldrar är döda.
Min metod bestod i att först läsa igenom hela materialet (210,979 ord uppdelat i 45 kapitel) och anteckna allt jag hittade som relaterade till kön, familj och makt. Därefter gjorde jag en tematisering, med inspiration från Eva Magnusson. Magnusson beskriver hur hen, i en diskursanalys, skrev ner olika mönster hen hade hittat i sina informanters berättelser – olika teman. (Magnusson, 2000) Jag grupperade mina anteckningar efter temana ”familjenormer,”
”kroppsliga funktioner,” ”makt” och ”femininitet och maskulinitet.” Sådant som eventuellt kunde vara av intresse, men inte passade in i något av nämnda teman, grupperades under
”övrigt.” Nämnas bör att inga vattentäta skott finns mellan dessa teman – de överlappar alla varandra.
Jag bildade mig snabbt en uppfattning om hur dynamiken i ficens centrala romantiska förhållande såg ut. I syfte att försöka undvika konfirmationsbias, där jag undermedvetet fokuserar på sådant som bekräftar vad jag redan tror (Scott, 1993), sökte jag därför aktivt efter sådant som motsade denna uppfattning – med viss framgång.
Teoretiska ingångar
I In a queer time and place diskuterar Judith Halberstam vad han kallar just ”queer tid” och
”queert rum,” vilka utvecklas, ”at least in part, in opposition to the institutions of family, heterosexuality, and reproduction.” Halberstam definierar queerhet som någonting annat än sexuell identitet, som en livsstil snarare än ett sätt att ha sex på. (Halberstam 2005, s. 3) Han talar även om queera respektive normativa/heterosexuella livslinjer, där det senare
kännetecknas av barndom, mognad, giftermål, reproduktion, överlämning/att ge i arv och död.
Den queera livslinjen, enkelt uttryckt, blir det som avviker från detta. (Halberstam, 2005) Med hjälp av detta kommer jag att analysera huvudpersonernas relation till varandra, samt deras familjeliv.
I Genustrubbel (2007) beskriver Judith Butler vad hon kallar för ”den heterosexuella matrisen,” som beskriver ett förväntat förhållande mellan beteende, kön och sexualitet, där feminint3 beteende antas betyda kvinnligt kön och att personen attraheras av män. Omvänt förväntas maskulint beteende motsvaras av manligt kön och en attraktion till kvinnor. Könen inordnas även hierarkiskt, vilket innebär att maskulin-man-åtrår kvinnor överordnas feminin- kvinna-åtrår män. (Butler 2007:235-236) Butlers heterosexuella matris kommer att användas för att se hur karaktärerna gör kön. Vidare kommer jag att använda mig av Butlers
resonemang om drag som någonting vilket avslöjar hur genus alltid är någonting som görs – inte någonting som ägs av en grupp människor med en specifik uppsättning genitalier. (Butler, 2005:72)
I mitt resonemang om karaktärernas kroppar kommer jag att använda mig av tankar som Robyn Longhurst för fram i Bodies. Exploring Fluid Boundaries (2001). Longhurst beskriver hur kvinnliga kroppar generellt omtalas som slafsiga och läckande, med osäkra gränser som lätt kan överträdas (Longhurst, 2001:2). I motsats till detta antas manliga kroppar vara torra, utan läckor och med säkra gränser som inte kan överträdas. Genom sin tänkta status som läckande och slafsig kommer den kvinnliga kroppen även att betraktas som hotfull och i behov av yttre kontroll. Med hjälp av detta kommer jag att undersöka och diskutera hur karaktärernas kroppar könas.
3 Vad som är att betrakta som ”feminint” respektive ”maskulint” beteende definieras inte närmare av Butler, då detta är starkt beroende av tids- och rumslig kontext. (Butler, 2005)
Slutligen kommer jag att använda mig av Simone de Beauvoirs Det Andra Könet (2002) för att resonera kring utbredda tankar om kvinnligt och manligt, gällande sådant som makt, sexualitet och familjeliv. de Beauvoir skriver utförligt om hur beteenden könas, och hur de sedan betraktas som inneboende egenskaper – som ”naturligt” kvinnliga eller manliga.
Liksom med Butlers heterosexuella matris kommer jag att använda de Beauvoirs tankar för att diskutera karaktärernas görande av kön.
Tidigare forskning
Det finns sedan tidigare en del forskning kring fanfiction, trots att fanfiction som masskultur är ett relativt nytt fenomen. Angela Lee beskriver, i Time Travelling with fanfic writers:
Understanding fan culture through repeated online interviews (2011), fanfictions historia, och hur fanfiction-skrivande började blomstra under 1960- och 70-talen – en tid som
karaktäriserades av en trend mot ”personal and educational improvements.” Alla nöjde sig inte längre med att endast konsumera massmedial kultur, utan konsumenter blev även
producenter, som omformade massmediala berättelser till att bättre passa deras egna önskemål och intressen.
Brianna Hubers Slash and Stigma: The Impact of Media Representation on Public Perception of Slash Fiction and Fandom Culture (2015) behandlar en specifik genre av fanfiction, kallad slash – någonting som ligger nära vad jag ämnar undersöka. Hen citerar Kelly Boyd, som definierar slash som ”'sexually explicit, amateur gay male and lesbian tales produced predominantly by heterosexual women for heterosexual women, about characters in
mainstream television series and feature movies.'” Huber beskriver också två sätt att tala om fanfiction. Det ena liknar fanfiction vid tjuvskytte, där fanfiction-författare ”'move across lands belonging to someone else, like nomads poaching their way across fields they did not write, despoiling the wealth of Egypt to enjoy it themselves.'” Fanfiction-författaren blir i en sådan beskrivning till en bandit, någon som olovligen tar sådant hen inte har rätt till. Den andra beskrivningen liknar fanfiction vid den judiska traditionen midrash, texter som förklarar, diskuterar, spinner vidare på och tolkar Bibeln. Midrash kan fylla i luckor i
originaltexten, eller lösa motsägelser. Judisk tradition menar (överlag) att diskussioner om och
kritik av Bibeln är lika viktiga som Bibeln själv. Fanfiction blir med ett sådant synsätt en motsvarighet till midrash, medan kanon motsvarar Bibeln. I motsats till synen på fanfiction som destruktivt och vanvördigt tjuvskytte menar således de som förespråkar midrash- liknelsen att fanfiction är någonting konstruktivt, någonting som fyller en viktig funktion i populärkultur.
Jag placerar mig och min förståelse av fanfiction någonstans mellan de ovan nämnda synsätten. Fanfiction är ofta väldigt vanvördig, med en påtaglig brist på respekt för såväl kanon som dess författare, och skrivs oavsett om upphovsrättsinnehavaren uttryckt en uttalad fientlighet mot att hens verk används som grund för fanfiction. Jag finner därför att jag håller med beskrivningen av hur fanfiction fungerar – som tjuvskytte, där författaren använder eller rentav förvrider ursprungstexterna för sin egen njutnings skull. Å andra sidan fyller fanfiction ofta en viktig roll, genom att till exempel ge en röst till karaktärer som tillhör marginaliserade grupper, fylla i luckor i berättelsen eller utforska alternativa vägar berättelsen kunde ha tagit.
Gällade just mpreg finns det betydligt mindre forskning. I "Let's get those Winchesters pregnant": Male pregnancy in Supernatural fan fiction (2010) skriver språkforskaren Berit Åström om manlig graviditet till följd av incest i fanfiction baserad på tv-serien Supernatural – en serie vars huvudpersoner är bröder. Åström skriver att slash-fics har beskrivits som ett enormt subversivt fenomen, i och med att det använder karaktärerna i en text på ett sätt som dess författare inte avsett, och som inte passar in i vad patriarkala normer föreskriver. Åström fortsätter dock med att påpeka att det är svårt eller omöjligt att dra några generella slutsatser kring fanfiction, till följd av att texterna är så enormt varierade. Hen beskriver också hur mpreg-fics baserade på Supernatural ofta mynnar ut i ett förhållande mellan de två bröderna som mest påminner om ett stereotypt heterosexuellt förhållande, varigenom deras subversiva potential till stor del går förlorad.
Också Mary Ingram-Waters berör mpreg, i intervjustudien Writing the Pregnant Man (2015).
Informanterna, vilka själva skriver mpreg-fokuserad fanfiction, beskriver en generell uppfatting inom mpreg om att den gravida parten dels ska vara mer feminin än den icke- gravida, dels ska vara den receptiva parten vid sex – kort sagt den som ejakuleras i. Värt att notera, då mitt material behandlar en anal förlossning, är också att alla informanterna är
överens om att de enda rimliga sätten för själva födelsen att äga rum är att barnet
transporteras ut ut kroppen utan att passera en redan existerande kroppsöppning (teleportering eller kejsarsnitt) eller att den gravida mannen bildar kvinnliga genitalier för en ”naturlig”
födsel. Anala förlossningar ser de alla som löjliga, någonting som ingen seriös författare kan använda sig av, såvida inte hen har för avsikt att skriva en fars. Alla vänder sig också mot ett intvingande av de inblandade i en mpreg-berättelse i ”traditionella” heterosexuella könsroller, och vill istället balansera maskulinitet och femininitet i sina fics. En av dem uttrycker att själva poängen med mpreg är att det ska vara två manliga män, inte en manlig som intar fadersrollen och en kvinnlig som intar modersrollen. I sin avslutning skriver Ingram-Waters att detta insisterande på (normativ) maskulinitet kan ses som ett förkastande av det queera, men att hen själv anser att det queerar såväl maskulinitet som graviditet genom att tillåta dem att samexistera i samma individ.
För en mer utförlig genomgång av tidigare forskning kring fanfiction överlag respektive slash specifikt, se Lee, 2011 samt Huber, 2015. För en mer utförlig genomgång av tidigare
forskning om mpreg, se Ingram-Waters, 2015.
Författarens positionering
Som nämnts är jag en flitig konsument av fanfiction. Detta innebär att jag inte går in i ämnet med ”nya” ögon – jag har förutfattade meningar kring materialet, formade av min tidigare konsumtion av fanfiction från olika genrer. Jag har dock inte tidigare läst någon berättelse som behandlat mpreg, främst till följd av att jag påverkats av dess dåliga rykte inom fanfiction-kretsar. Denna brist på erfarenhet gällande mpreg-fics skulle å ena sidan kunna innebära att jag till viss del kan se på mitt material med ”nya” ögon, men troligare är att dess låga ställning innebär att jag betraktar materialet med en lägre grad av välvilja. Det kan även vara värt att nämna att jag, om än jag betraktar mig själv som genderqueer, oftast tolkas och behandlas som man. Detta skulle eventuellt kunna påverka min tolkning av den manliga graviditet som står i centrum för min analys.
Analys
I berättelsens inledning tappar Dracos sex år gamla son Scorpius bort sin pappa, men hittas och återbördas till sin oroliga far av Harry. Scorpius, som vill ha två föräldrar och vet att hans far endast attraheras av män, bestämmer sig för att Harry ska bli hans andra förälder. Han frågar sin far om inte han tycker att Harry är ”pretty,” vilket Draco intygar att han gör.
Här antyds tre saker vilka knyter an till mina teman, och vilka kommer att bekräftas och vara av stor betydelse längre fram: såväl Draco som Harry bryr sig om barn, vilket visas av att Draco snabbt upptäcker att hans son är försvunnen och oroar sig över det, samt av att Harry lägger märke till den ledsna och rädda Scorpius och tar sig tiden att leta reda på Draco; att ficen(s karaktärer) lägger stor vikt vid (en modifierad version av) kärnfamiljen, då Scorpius, trots att han trivs med att bo med sin far, vill ha en andra förälder; samt en feminisering av Harry, vilket visas av att det feminint kodade ordet ”pretty”/”söt” används för att beskriva hans utseende, snarare än det maskulint kodade ”handsome”/”stilig.” Jag kommer börja med att fokusera på det sistnämnda – på hur maskulinitet och femininitet konstrueras inom ficen, genom ord och handlingar.
Tema 1: femininitet och maskulinitet
”I'm not a pathetic girl”
När Harry och Draco just har börjat lära känna varandra på nytt konstaterar Draco och Scorpius att Harry är söt. Senare, till exempel i kapitel 39, ”uppgraderas” detta till att han är vacker. Båda dessa ord tolkar jag som feminint kodade – ord som sällan används om män, men som desto oftare används om kvinnor.
Vid ett stort antal tillfällen (exempelvis i kapitel 15) beskrivs också hur Harry rodnar, ofta till följd av någonting (romantiskt) som Draco säger eller gör. Också rodnande är ett beteende som jag tolkar som mer feminint kodat, åtminstone inom populärmedia – någonting som
exemplifieras av uttryck som ”the blushing bride.”4
Genom att feminint kodade ord används för att beskriva honom kodas också Harry själv som feminin.
Vid inledningen av deras romantiska förhållande bjuder Draco ut Harry, för att se vad de tycker om varandra. I kapitel 15, inför deras planerade träff, betraktar Harry sig själv i spegeln och undrar om han är tillräckligt fin för Draco, i sina blekta jeans och sin svarta tröja. Därefter grimacerar han och noterar att han beter sig som ”a God damn girl.” Det är ingenting att oroa sig för, allt kommer att gå bra.
Harry verkar således avfärda sin oro som irrationell, samtidigt som han på ett nedvärderande sätt beskriver den som kvinnlig/flickig. På så vis tar han avstånd från det kvinnliga, som samtidigt också sammankopplas med det irrationella och känslomässiga.
Denna ovilja hos Harry att associera kvinnlighet med sig själv återkommer vid ett fåtal tillfällen. Draco kallar vid några tillfällen Harry för moderlig, vilket den senare besvarar med irritation (exempelvis i kapitel 12). Efter att de har stött på Harrys före detta flickvän undrar Draco om Harry mår bra, på vilket den senare svarar att han inte är ”a pathetic girl who's freaked out by an ex-lover” (kapitel 18). I det senare exemplet associeras kvinnlighet uttryckligen med svaghet, samtidigt som Harry tar avstånd från det kvinnliga.
Simone de Beauvoir beskriver hur manlighet och maskulinitet behandlas som någonting storslaget och överlägset, någonting som genom själva sin natur står över det kvinnliga.
Manlighet förknippas med styrka och rationalitet, medan kvinnlighet förknippas med svaghet och irrationalitet. Man och kvinna byggs upp som binära oppositioner, där kategorin ”man”
konsekent tillskrivs mer positiva egenskaper än kategorin ”kvinna.” (de Beauvoir, 2002:328) Hon beskriver hur en man, enligt sin egen beskrivning, ”drev [sin] omedvetenhet om det storslagna i att vara man så långt att [han] ville pissa sittande,” men senare inser vilket
4 Nämnas bör dock att det inte bara är Harry som rodnar: också Draco beskrivs vid några tillfällen som rodnande (exempel i kap. 17), även om detta inte händer alls lika ofta som för Harry. Detta är ett exempel på att Draco inte är uteslutande manligt kodad – trots att han är den mer maskulina av de båda (vilket kommer att visas längre fram) så uppvisar även han mer feminint kodade beteenden.
misstag detta är – hur mycket bättre det är att vara man. (Ibid.) Hon skriver hur små pojkar lär sig att undertrycka sina känslor (”män gråter inte”(de Beauvoir, 2002:328)), och hur de får lära sig att förakta flickor och se dem som underlägsna (ex. de Beauvoir, 2002:329).
Harry beskrivs förvisso som mer feminin än Draco. Samtidigt betraktar han sin manlighet som viktig, någonting som är värt att försvara. Han är mer feminin än Draco, men i sin självbild ”är” han fortfarande en man, med tillgång till manliga privilegier och en manlig känsla av överlägsenhet. Även om Harry är den mer feminina i hans och Dracos förhållande står han fortfarande över den som tillskrivs kvinnligt kön, då han fortfarande, hur mycket han än feminiseras, ”är” man. Samtidigt utför även Draco, som noterats ovan, en del feminina handlingar – det finns läckage i hans maskulinitet.
Passivitet och aktivitet
Det finns, genom ficen, en uppdelning mellan passiv och aktiv, där Draco generellt sett är den mer aktiva, medan Harry är passiv – Draco agerar, medan Harry re-agerar. Detta syns till exempel i kapitel 5, innan de båda har blivit romantiskt involverade, där Draco är den som
”jagar” efter Harry. Det är också Draco som tar initiativet till deras första (icke-penetrativa) samlag (kap. 20).
Simone de Beauvoir beskriver samlaget som bestående av, i första hand, en aktiv,
penetrerande man och en passiv, penetrerad kvinna. Mannen beskrivs som den aggressiva, den som tar; kvinnan beskrivs som passiv, den som blir tagen. (ex. de Beauvoir, 2002:432)
”[k]vinnans passivitet,” säger de Beauvoir, ”överensstämmer med hennes naturliga roll.”
(Ibid.) Vidare beskriver hon den prostituerades situation som att hon ”ger sig, mannen betalar och tar henne.” (de Beauvoir, 2002:433, emfas i original.) Även om det ur ett nutida
genusvetenskapligt perspektiv ter sig problematiskt att tala om en ”naturlig” kvinnlig passivitet, visar ändå de Beauvoir på en vanligt förekommande syn på manlig respektive kvinnlig sexualitet.
Draco förklarar tidigt att ”Malfoys don't ever bottom. Never.” (kap. 5) Han syftar då till att han aldrig skulle gå med på att vara den receptiva parten vid analsex. Mycket riktigt är det
också Harry som alltid är den receptiva parten vid deras samlag. Bruket av ordet ”fuck” och variationer därav i beskrivningen av deras samlag finner jag intressant. Min första tanke var att den aktiva formen ”[to] fuck” användes av den mer aktiva parten i en aktiv/passiv bild av ett penetrativt samlag, medan den passiva formen ”[to get/be] fucked” användes om den mer passiva parten.
I kapitel 26 är det Harry som tar initiativet till att ha sex. När Draco är ovillig, då Harry är berusad och Draco inte vill att han ska göra någonting han kommer att ångra senare, låser Harry fast honom vid sänggaveln med handfängsel. Detta får Draco att till slut gå med på att ha sex, varpå Harry tar fram glidmedel och förbereder Draco. Harry själv nekar dock Dracos önskan att förbereda honom (genom att, med sina fingrar, vidga Harrys ringmuskel så att han kan penetrera honom utan alltför mycket smärta).
”No need,” Harry told him and before Draco could ask what he meant; (sic) Harry had lifted himself and slowly slid down, grimacing when pain flared up. He knew he should have let Draco prepare him, but he hadn't wanted to wait any longer. … It was only two minutes later that Harry slowly started to move. (Will you be my daddy?, kap. 26)
I den beskrivna scenen förefaller det väldigt tydligt att Harry är den aktiva, kontrollerande parten – han låser fast Draco vid sängen, han aktivt omsluter Dracos penis snarare än att
”passivt” låta sig penetreras5 och det är i huvudsak han som ”rider” Draco, som i sin tur är ganska stilla till följd av att hans rörelsefrihet är kraftigt begränsad. Detta till trots tänker Draco, när han till slut ger efter för Harrys önskemål, att ”if Harry wanted him to fuck him, he would fuck him”; morgonen efter noterar Draco att Harrys hår ser ut som att han blivit
”thoroughly shagged. Oh wait, you were thouroughly shagged”; och Dracos vän tillika ex-fru Daphne Greengrass noterar att Harrys hela uppenbarelse skriker ut ”'I've been fucked and it was amazing.'” Oavsett hur den passiva/aktiva arbetsdelningen har sett ut används således det passiva ”[to get] fucked” om Harry, medan det aktiva ”[to] fuck” används om Draco. Det tycks således som att Harry definieras som passiv då han är den som penetreras, medan Draco är den aktiva eftersom han är den som penetrerar. Det verkar därmed som att penetrationen i sig är aktiv, medan att bli penetrerad i sig är passivt.
5 Det går dock att argumentera för att det är en i högsta grad aktiv handling att ”låta sig” någonting, till exempel penetreras.
de Beauvoir beskriver, som nämnts ovan, hur det mänskliga samlaget karaktäriseras av en aktiv och aggressiv man som tar och en passiv kvinna som blir tagen eller låter sig tas. När Harry aktivt omsluter Draco, snarare än att passivt penetreras, och aktivt rider honom, verkar det aktiva i Harrys agerande inte vara starkt nog för att övervinna den diskursiva
sammankopplingen av passivitet med kvinnor, aktivitet med män. Draco är den mer manliga av dem båda, och det är Dracos penis som befinner sig i Harrys kropp. Kopplingen mellan
”maskulin, penetrerande” och ”aktiv” kan inte, i ficen, övervinnas av ”feminin, penetrerad,”
oavsett hur aktiv den feminina, penetrerade karaktären är.
I kapitel 27 blir Harry kidnappad av ficens antagonist. När Draco får veta detta, i nästa kapitel, skriker han tills han svimmar av brist på luft. ”His Harry was gone,” tänker han. ”And he hadn't been there to save him.” Därefter, ytterligare ett kapitel senare, arbetar han med kall precision för att anlita gamla kontakter som kan hjälpa honom att återfinna sin älskare. När ingen kan få fram någonting får Draco ett vredesutbrott och förstör allt innehåll i ett av rummen i sitt hem.
Kidnappningen av Harry får tankarna till den kulturella tropen om ”the damsel in distress,”
där hjälten motiveras i sitt agerande av en önskan/ett behov att rädda en nödställd kvinna. Det stämmer också överens med vad bland andra Laura Mulvey (1975) noterat gällande
populärkultur (specifikt film): att kvinnans roll är att hon orsakar mannens agerande.
(Mulvey, 1975:5) När Harry blir kidnappad (någonting som händer honom) blir effekten att Draco tar till handlig för att försöka rädda honom (någonting han gör). Draco visar även prov på manliga ideal om beskyddande och egendom, då han tänker att ”hans” Harry är borta och att han inte varit där för att beskydda honom. Harry, hans älskare, ”tillhör” således Draco, och det vilar på hans ansvar att hålla honom säker. Han uppvisar (manligt kodad) känslokyla när han försöker ta reda på vad som har hänt Harry, men tappar fattningen när han en andra gång misslyckas. Denna förlust av kontroll kan ses som såväl feminint som maskulint kodad: att inte ha kontroll över sig själv/sin kropp beskrivs ju av t.ex. Longhurst (2001:6) som någonting förknippat med kvinnlighet, men ilska är å andra sidan ofta en manligt kodad känsla.
I kapitel 30 blir Draco tillsagd att möta kidnapparen ensam, vilket resulterar i en magisk duell
mellan de båda. Harry, trots att han är svag efter sin fångenskap, lyckas under duellen göra sig fri från de rep som binder honom. När kidnapparen gör sig redo att använda en trollformel som orsakar intensiv smärta mot Draco smyger Harry upp bakom den förra och slår en sten i hans huvud. Kidnapparen flyr, desorienterad, från platsen.
Det finns en vanlig föreställning om kvinnor som passiva och män som aktiva, vilket bland annat de Beauvoir (2002) påpekat. Hon beskriver hur en kvinna genom hela sin uppväxt blir matad med budskapet att mannen är henne överlägsen, och att hennes roll är att passivt underkasta sig honom – i det vardagliga livet såväl som i sexualiteten. (Ex. de Beauvoir, 2002:346-347) Harrys relativa passivitet bidrar således, i och med att passivitet är en egenskap som tillskrivs kvinnor, ytterligare till att feminisera honom. Samtidigt är han inte uteslutande passiv; när han gör sig fri och slår ner sin kidnappare agerar han aktivt, och när han räddar Draco från magisk tortyr frångår han delvis tropen om ”the damsel in distress” – även om Harry är den som är i störst behov av räddning, så räddar han och Draco i slutändan varandra. Genom att han tillåts en viss grad av aktivt handlande – någonting som är manligt kodat – tillskrivs Harry även en viss grad av maskulinitet.
Efteråt omfamnar de varandra, och Draco gråter av lättnad medan han uttrycker vilken oro han har känt sedan Harry försvann. Harry tröstar honom, men Dracos oro återkommer och han börjar leta efter skador på Harrys kropp. Harry försöker lugna honom och säger att han ska vara mer försiktig i framtiden; Draco meddelar att han inte kommer att låta honom gå ut ensam igen. När Harry berättar att hans kidnappare injicerat honom med någonting lyfter Draco upp honom och meddelar att de ska till sjukhuset. Harry protesterar, milt förödmjukad, att han kan gå själv, men går med på att tillmötesgå Dracos behov av att ta hand om honom.
När Draco sedan säger att Harry inte ens ska tänka tanken att försvinna utom synhåll för honom igen ogillar Harry hans possessiva ton, men vill inte börja bråka när de precis har återförenats.
Dracos tårar kan ses som en brist på kontroll, och är definitivt någonting som strider mot manliga ideal – det finns, i en nutida västerländsk kontext, en utbredd norm kring män och gråt, vilken bäst kan sammanfattas med ”Låt bli.” (de Beauvoir, 2002:328) (Hans possessiva sätt att tala om Harry är däremot tämligen maskulint.) Harrys tröstande av Draco kan
betraktas som så kallat emotionellt arbete, vilket är kvinnligt kodat. Men Dracos önskan att ta hand om Harry kan också ses som emotionellt arbete. Samtidigt är det en situation där såväl gråt som tröstande/omhändertagande kan ses som acceptabelt, oavsett könsuttryck.
Harry är genomgående den mer passiva av de båda, någonting som även knyter an till hans roll som den som fyller rollen som ”kvinnan” i berättelsens huvudsakliga förhållande.
Kopplingen mellan femininitet och passivitet är också så stark att Harry beskrivs som passiv även när han förefaller vara aktiv.
I sänghalmen
När de har analsex för första gången är det Harry som är initiativtagaren (trots att han vanligen skrivs som mer passiv). Här äger också ett intressant meningsutbyte rum:
”Will it hurt?” Harry asked weakly, cursing himself for not sounding stronger. What was he, a wimp?
Draco smiled reassuringly at him and freed one of his hands, using it to caress Harry's face. ”In the beginning it will probably hurt a bit, but I promise I'll make you feel so good, Harry,” he murmured softly.
Harry took a deep breath and slowly released Draco's other hand.
”I trust you,” he mumbled. (Kap. 24)
Den här gången kopplar Harry inte samman sin svaghet med kvinnlighet. Däremot för scenen i sin helhet tankarna till ett heterosexuellt par, där kvinnan aldrig har haft vaginalsamlag förut medan mannen är mer erfaren. ”Kommer det att göra ont?” - det första vaginala samlaget förväntas ofta göra ont för kvinnor, till följd av myten om mödomshinnan som går sönder vid det första samlaget. ”I början kommer det antagligen att göra ont, men jag lovar att få dig att känna dig så bra, Harry.” - Den erfarna mannen medger att det nog kommer att göra ont i början, men utlovar därefter stor njutning. Kombinerat med att Harry är väldigt nervös tidigare i kapitlet blir den samlade bilden väldigt snarlik en scen där en kvinna ska ”förlora oskulden.” Draco tänker också för sig själv att eftersom detta är första gången Harry har sex med en man så är han att betrakta som oskuld i det området, och Draco är otålig att visa
honom hur fantastiskt det kan vara att ha sex med en man.
de Beauvoir beskriver hur den (hetero-)sexuella initiationen för en kvinna alltid är smärtsam.6 Hon skriver också om hur många kvinnor, trots denna smärtsamma initiation, senare finner passionerad lycka i (erfarna) manliga älskares armar (de Beauvoir, 2002), på samma sätt som Harrys initiation i sex med en manlig partner inledningsvis är smärtsam, men sedan följs av stor njutning. Detta är någonting som speglas väldigt väl i scenen där Draco och Harry för första gången ska ha penetrativt sex med varandra.
Läckande kroppar
Under deras samlag är Draco oftast tyst. Harry, däremot, gnyr, stönar, flämtar med mera. I kapitel 20 skriker Harry vid klimax, någonting som Draco finner smickrande. Nämnas bör, dock, att Draco inte uppvisar perfekt självkontroll – trots att han mestadels är tyst så beskrivs vid några tillfällen hur också han låter undslippa flämtningar eller stönanden. I kapitel 20, igen, beskrivs hur ”whimpers began to slip out of [Draco's] mouth – something he normally never did.”
Longhurst (2001) skriver om hur kvinnors kroppar antas besitta osäkra gränser, gränser som ständigt riskerar att överträdas genom att kroppen börjar läcka. Särskilt, skriver Longhurst, gäller denna risk för läckor menstruationsblod och bröstmjölk. Män, däremot, antas ha stabila kroppar med tydligt definierade gränser. (Longhurst, 2001:2) Hon beskriver också hur gravida kvinnor antas ”hota” att läcka – att ”kasta ut” – sådant som tidigare befunnit sig innanför kroppens gränser, exempelvis spyor, fostervatten och – vid graviditetens slut – barn.
(Longhurst, 2001:6) Den manliga kroppen, å sin sida, definieras som bemästrad, under sin egen fulla kontroll. (Longhurst, 2001:2) Hon skriver också om urin, avföring och andra kroppsutsöndringar som abjekt, någonting som betraktas som vidrigt, som kastas ut eller stöts bort. (Longhurst, 2001:28)
Detta resonemang, om kontrollerade manliga kroppar versus kvinnliga kroppar vilka saknar kontroll, borde kunna överföras även till ljud. Också ljud är någonting som springer ur
6 Någonting som dock inte självklart behöver vara sant, i den fysiska världen.
kroppen, om än ett immateriellt ”någonting.” Det kan vara kontrollerat eller okontrollerat.
Longhurst skriver att menstruationsblod och bröstmjölk ses som en särskilt stor risk gällande kvinnliga kroppar, liksom födsel och de kroppsutsöndringar som sammankopplas med graviditet. Allt detta betraktas just som okontrollerat (menstruationsblodet kommer för de flesta mer eller mindre regelbundet, oavsett vad den som menstruerar skulle önska,7 bröstmjölken läcker oavsett vad den som äger brösten vill, graviditetsrelaterat illamående under morgonen står utanför den gravidas kontroll etc.), och är sådant som de flesta män aldrig upplever. Genom dessa exempel visar Longhurst på hur just det kvinnliga betraktas och beskrivs som okontrollerat och med lösa, diffusa gränser.
Urin och avföring associeras hos Longhurst inte specifikt med det feminina, trots att de är kroppsliga utsöndringar. Dessa är också någonting som såväl manliga som kvinnliga kroppar utsöndrar, och tiden för när de ska utsöndras kan för de flesta (till stor del) bestämmas av individen själv. Således tolkar jag Longhurst som att män inte riskerar sin kroppsliga
integritet, sina kroppsliga gränser, genom kroppsutsöndringar, så länge dessa är kontrollerade, viljestyrda – även om de är abjekt, förhatliga och hotfulla. Någonting som är kontrollerat är inte en läcka.
Harry – och, om än i betydligt mindre utsträckning, Draco – släpper ifrån sig ljud ofrivilligt under samlagets gång, i passionens grepp. Deras kroppar ”läcker” således ljud. Även om detta gäller dem båda så gäller det Harry i betydligt större utsträckning – han gnyr, stönar och flämtar, och han skriker i klimax. Hans kropp läcker mer än vad Dracos gör. Draco reflekterar även över det ovanliga – närmast unika, då han aldrig tidigare har upplevt det – i att också han gnyr när han har sex med Harry, vilket jag tolkar som att han vanligtvis bibehåller kontrollen över sin kropp och dess förmåga att ge ifrån sig ljud i ännu större utsträckning än vad han gör med Harry. Harry, den mer feminiserade av de båda, är den som låter mest, men även Draco, som överlag är mer maskulin, ger ifrån sig ofrivilliga läten. Jag tolkar det som att även Draco till viss del feminiseras genom sitt förhållande till Harry – att det inte finns några vattentäta skott mellan manligt och kvinnligt/maskulint och feminint, att även en maskulint kodad individ kan utföra feminint kodade handlingar. Kort sagt tolkar jag det som en öppning för ett erkännande av att kvinnligt och manligt är sådant som iscensätts – ett ständigt härmande av
7 Även om jag skulle vilja argumentera för att denna regelbundenhet – det cykliska i menstruationscykeln – skulle kunna tolkas som ett tecken för kontroll, snarare än bristande kontroll.
ett föreställt original som aldrig faktiskt har funnits, en kopia av en kopia som aldrig kan bli perfekt. (Butler, 2005:66)
Butler skriver att en människa görs begriplig genom att ett kvinnligt/manligt beteende, kön (genitalier), samt åtrå/sexualitet matchar varandra. (Butler, 2007:235) I Will you be my daddy?:s huvudförhållande finns ingen kvinna; som påpekas vid ett antal tillfällen är Harry (minsann!) ingen flicka. Däremot uppvisar en av de två männen ett mer ”kvinnligt” beteende, och den andra ett mer ”manligt.” En av de tre pelarna i den heterosexuella matrisen saknas således, men de båda andra kvarstår – kvinnligt beteende motsvaras av åtrå till en person med manligt beteende, och vice versa. Även i ett förhållande som är tomt på kvinnor finns således en som fyller rollen som ”man” och en annan som fyller rollen som ”kvinna.”
Tema 2: Kroppar, deras positioner och funktioner
Robyn Longhurst skriver om hur den manliga kroppen överlag definieras som stark
(Longhurst, 2001:6), kontrollerad och med säkra gränser. (Longhurst, 2001:2) Den kvinnliga kroppen, i kontrast, definieras som flytande, läckande, med osäkra gränser (Longhurst, 2001:2) och, särskilt när den är gravid, som sårbar. (Longhurst, 2001:6) Kvinnliga kroppar antas också vara mer slafsiga (”messy”) än manliga. (Longhurst, 2001:78)
Vid ett flertal tillfällen beskrivs sex mellan de två huvudpersonerna. Vid varje tillfälle beskrivs hur glidmedel används, men den slafsighet som rimligen borde följa, i form av sädesvätska, av att båda männen får orgasm ges väldigt lite utrymme. I kap. 20, efter deras första samlag, beskrivs hur Draco på magisk väg gör deras underkläder rena igen.
Slafsigheten erkänns således på omvägar, då någonting måste vara ”smutsigt” för att det ska vara någon mening med att göra det ”rent.” Senare, i kap. 26, reflekterar Harry efter samlag över att han borde resa sig upp och göra dem rena, vilket han dock är för trött för att göra.
Även här erkänns således deras slafsighet via omväg - sädesvätskan i sig nämns inte, och ingenting sägs om dess potential att ”läcka” ur Harrys anus.
För att citera den pornografiska skådespelaren Lance Hart: ”[I]t's like Miss Manners always said: If you're shooting an anal scene, you've got to clean out your butt first.”8 Avföring lagras förvisso inte i rektum, men rester kan ändå finnas där. Penetrativt analsex med penis är därför någonting som med fördel inkluderar någon form av eftergifter för hygien, antingen i form av en kondom eller ett lavemang, om den penetrerande parten vill undvika att få små mängder avföring på sin penis, med de infektionsrisker detta kan medföra. Att varken analen eller penis är självsmörjande på samma sätt som en vagina är erkänns genom att de vid varje samlag använder glidmedel, men analens potentiella ”smutsighet9” erkänns aldrig. Ingenting nämns om att Harry rengörs/rengör sig innan de har sex, eller om att Draco blir ”smutsig” av deras samlag.
Här blir Longhursts resonemang om den manliga kroppen som ”torr” och ”ren” användbart.
Det som är slafsigt tillskrivs den kvinnliga kroppen, då den manliga måste vara ”torr” för att dess gränser inte ska vara hotade. Slafsighet, läckor, kopplas/leder till synen på den kvinnliga kroppen som läckande och gränslös, med osäkra, oklart definierade linjer som separerar dem från sin omvärld. (Longhurst, 2001) Harrys och Dracos kroppar förblir således i huvudsak torra och därmed ”intakta,” fria från utsöndringar som leder till att kropparnas gränser kan ifrågasättas. Därmed blir båda deras kroppar – också Harrys – kodade som manliga.
I kapitel 28, efter att Harry kidnappats, blir han injicerad med en trolldryck vilken får honom att bilda en livmoder. Omedvetna om detta, och därför omedvetna om att han nu kan bli gravid, har han och Draco sex i kapitel 31, efter att de har återförenats och Draco har bjudit Harry på en romantisk afton. I slutet av kapitlet får de veta vad den trolldryck Harry
injicerades med hade till syfte att göra, vilket får Harry att i nästföljande kapitel drabbas av panik. Fram till nyligen hade han inte varit medveten om förekomsten av trolldrycker som ens gjorde detta möjligt. Blotta möjligheten att en man skulle kunna bli gravid, ens bland häxor och trollkarlar, beskrivs av Harry som alltför ”weird. Abnormal. Freaky.” Detta upprepas senare i kapitlet, tillsammans med en oro för att Draco inte längre kommer att vilja ha honom.
Harrys definition av en man inkluderar således kriteriet ”oförmögen att bli gravid.” Intressant
8 http://www.cracked.com/personal-experiences-1386-5-reasons-being-male-porn-star-less-fun-than-it- looks.html?wa_user1=2&wa_user2=Sex&wa_user3=article&wa_user4=feature_module, hämtad 2016-04-27
9 Longhurst (2001) argumenterar genomgående för att det vi ser som smutsigt är i hög grad godtyckligt.
nog säger Kroon (2007:78,79) att denna definition är vanlig även i den fysiska världen, till den grad att också en transman som är gravid i nionde månaden inte har några problem med att ”passera” som cis. Harrys tanke om att det är alltför konstigt, ”even in the Wizarding world,” att en man skulle kunna bli gravid tyder på att manlig graviditet av honom betraktas som konstigare än allt annat han har sett sedan han fick veta att han har magiska krafter – att en manlig oförmåga till att bli gravid betraktas som en mer fundamental sanning än, till exempel, att det inte går att flyga på en kvast eller förutspå framtiden.
Senare i kapitlet inser Draco att det är möjligt att Harry redan är gravid, eftersom de har haft sex sedan injektionen – någonting som bekräftas i kap. 33 när de genomför ett graviditetstest.
Denna omedelbara graviditet innebär att en källa till slafsighet, till en läckande manlig kropp, undviks. Hans nya livmoder borde innebära månatliga menstruationer, men i och med att Harry blir gravid omedelbart finns det en anledning till att inte nämna någonting om detta.
Samtidigt innebär graviditeten i sig själv en subversion av den manliga kroppen definierad som stabil och med säkra gränser – Harrys mage kommer nu att svälla, växa utanför sina tidigare gränser, och när det väl är tid för barnet att födas kommer han att, med Longhursts ord, ”split [his] one self into two – another human being is about to cross the boundary of the 'eroticised orifice' – the vagina” (Longhurst, 2001:6) Skillnaden är att i Harrys fall är denna erotiserade kroppsöppning anus, snarare än vagina.
Longhurst (2001:41) bygger även vidare på Elizabeth Grosz tankar om kropp/själ-dualism, där kvinnor är (läckande) kropp och män är själ. Det finns, skriver Longhurst, områden på kroppen vilka betonar såväl kvinnors åtskillnad från män, som deras status som Andra.
Graviditet,
both culturally and biologically, poignantly marks this sexual difference. The enlarging of the breasts ready for feeding the infant, the swelling of the stomach, the threat of the body leaking fluids and splitting itself into two, all this marks women’s sexual Otherness (Longhurst, 2001:41).
Harrys svällande mage, ”hotet” om att hans kropp ska läcka vätskor och dela sig i två, markerar honom således som kvinnlig. (Samt även/därmed som Annan.) Jag kommer senare
att återkomma till detta resonemang.
Harry kämpar ett tag med att besluta huruvida han ska behålla fostret eller inte. Till slut bestämmer han sig dock för att behålla och föda det. I takt med att hans graviditet fortskrider börjar han, i kap. 37, kräkas när han vaknar på morgnarna. I kapitel 44 är det slutligen dags för barnet att födas: Harry känner varm vätska rinna nerför hans ben och drar slutsatsen att hans vatten just gått. Därefter går födseln relativt snabbt, och följs av efterbörden.
På tre punkter frångår scenen där Harrys och Dracos gemensamma barn föds de av Longhurst beskrivna, diskursiva regler som fastslår att mäns kroppar är torra och har säkra, okorsbara gränser mot omvärlden (Longhurst, 2001:2): när hans vatten går ”läcker” hans kropp vätska, okontrollerbart; han trycker ut en annan människa ur sin ”erotiserade kroppsöppning,” varvid hans kropp delas i två (Longhurst, 2001:6); och när efterbörden stöts ut ”läcker” hans kropp återigen. Smärtan får honom även att skrika upprepade gånger – han tappar sin självkontroll och ”läcker” därmed ljud. Utöver det är det dock en påfallande ”ren” förlossning – ingenting nämns om blödningar eller avföring, vilka tenderar att ackomponjera förlossningar i den fysiska världen.
Författarens val att låta barnet födas via en anal förlossning, någonting som Ingram-Waters (2015) informanter var ense om att ingen seriös författare kan använda sig av, blir också spännande. Som nämns i sektionen ”tidigare forskning” föredrog informanterna att låta barnet födas genom en tillfällig vagina, eller genom kejsarsnitt/magisk transport ut ur den gravida kroppen, utan att passera en tidigare existerande kroppsöppning. I och med att författaren till Will you be my Daddy? beskriver sex mellan de båda huvudpersonerna som bestående närmast uteslutande av penetrativt analsex, där Harry alltid är den som penetreras, har dock Harry (som nämns i stycket ovan) en egen erotiserad kroppsöppning – hans anus. Kanske något paradoxalt innebär således den anala förlossningen att Harry, sett ur ett perspektiv, feminiseras mer än om han hade givits en tillfällig vagina, då en sådan inte hade utgjort en erotiserad kroppsöppning i hans fall. Ur ett annat perspektiv innebär det dock, givetvis, att hans kropp kan behålla en mer maskulin kodning genom att inte bilda en vagina – en synlig kroppsdel/-öppning som oftast är förknippad med kvinnlighet. Som så mycket annat i framställningen av genus i berättelsen finns det alltså en ambivalens.
I kapitel 45 beskrivs även hur Harry flaskmatar sitt nyfödda barn. Detta förefaller märkligt, då en sengravid/post-gravid kropp vanligen producerar bröstmjölk. Då såväl manligt som
kvinnligt kodade kroppar är utrustade med mjölkkörtlar är det inte omöjligt för cismän att amma – det enda som krävs är hormoner, vilka borde ha producerats under Harrys graviditet.
Det finns skäl till att inte vilja amma, oavsett kön – mjölkstockning är ett exempel – men ingenting nämns om något sådant i ficen. Avsaknaden av bröstmjölk tjänar dock syftet att hålla Harrys kropp efter graviditeten torr. Han behåller även sin nya livmoder (vilket gör att han måste använda magi för att undvika att bli gravid igen). Detta till trots nämns dock (fortfarande) ingenting om menstruationer. Sammantaget hamnar således Harry i en form av mellanläge – inte en torr, manlig kropp, men ej heller fullt ut en läckande kvinnlig sådan.
Vad gäller Draco, den mer maskulina av dem båda, så har det tidigare nämnts att han konsekvent vägrar att vara den receptiva parten vid analsex. Återigen kan Longhurst vara behjälplig här. Jag tolkar hennes resonemang (2001) om den manliga kroppens diskursivt fastslagna ”säkra gränser” som att den manliga kroppen inte kan penetreras, medan den kvinnliga kroppens flytande, osäkra gränser även inkluderar vulvans förmåga att
omsluta/penetreras av (beroende på om kvinnan definieras som passiv eller inte) ett yttre föremål – såsom en penis. När Harry penetreras av Draco innebär det att hans kroppsliga gränser penetreras. När Draco kommer i honom är det Harrys, inte Dracos, kropp som blir kladdig/slafsig till följd av deras samlag. Att Draco vägrar att själv låta sig penetreras innebär därmed att han vägrar att erkänna att också hans kropp har gränser som kan genomträngas, och att också hans kropp har potential att bli slafsig. Kort sagt innebär hans vägran att vara receptiv ett förnekande av sådant som förknippas med det kvinnliga/feminina, och därmed hotar hans manlighet.
Genom att Dracos kropp presenteras som torr och med säkra gränser kodas den också som mer maskulin, medan Harrys läckande kropp med sina mer osäkra gränser blir mer feminin.
Samtidigt finns det en ambivalens i hur deras kroppar skrivs fram. Harrys kropp förblir ändå, genom sin graviditet, relativt torr, jämfört med vad som kunde väntas om han hade skrivits som kvinna – inga menstruationer, ingen bröstmjölksproduktion. Dess gränser förblir också mer konstanta än vad Longhurst beskriver hos en gravid kvinna, med svällande mage och
förstorade bröst. (Longhurst, 2001:41) I Harrys fall är det endast hans mage som sväller – hans bröst förblir oförändrade. Hans kropp förblir även, liksom Dracos, relativt fri från slafs och kladd i samband med sex. Draco, å sin sida, låter ibland undslippa ofrivilliga ljud, eller beskrivs som rodnande. Därmed ”läcker” hans (maskulint kodade) kropp ibland femininitet.
Uppdelningen i ”maskulin Draco” och ”feminin Harry” är således inte fullständig – det finns queera sprickor i hur de skrivs.
Tema 3: Makt
Förhållandet mellan Harry och Draco är inte ett jämbördigt sådant; det förekommer en tydlig maktobalans till Dracos fördel. Vid två tillfällen upprätthålls denna obalans med en form av våld, då Draco använder en trollformel för att söva Harry när den senare inte är
samarbetsvillig. Vid bägge tillfällena motiveras Draco av omsorg om Harrys hälsa; det är alltså för hans eget bästa. Första tillfället är i kapitel 4, innan deras romantiska förhållande har inletts. Draco oroar sig över att Harry sover för lite och arbetar för mycket, medan Harry menar att det inte finns något problem. Detta leder till att Draco skjuter honom i ryggen med en sövande trollformel. Det andra tillfället äger rum i kapitel 43, när en höggravid Harry vill ge sig ut för att söka efter sin kidnappade son. Vid båda tillfällena uttrycker Draco att Harry inte lämnar honom något annat val.
Draco använder sig således av en form av våld för att tvinga igenom sin vilja, när han anser att detta sker för Harrys eget bästa – även om han inte använder de orden. Det argumentet –
”för deras eget bästa” – har också använts för att motivera makthavares behandling av grupper eller individer som på olika vis och olika grunder ansetts oförmögna att själva veta vad som är bäst för dem, såsom kvinnor – eller barn. Genom att han anser sig veta Harrys bästa bättre än Harry själv gör Draco även anspråk på att vara mer rationell, och på att skydda Harry från den senares irrationalitet.
I kapitel 34, efter att Harry har blivit gravid, men innan han bestämt sig för att behålla fostret, genomlider även Draco stor vånda. Han accepterar å ena sidan att beslutet vilar i Harrys
händer, och om Harry inte vill föda barnet så kommer det inte heller att ske. Samtidigt får detta honom att känna sig maktlös: ”It sickened him a bit to know that his happiness now rested completely in Harry's hands. With one decision Harry could break his heart. … Draco was left wondering if their relationship would survive if Harry decided not to keep the baby.”
Maktbalansen i deras förhållande tycks således, till viss del, ha förskjutits genom Harrys graviditet. Draco upplever att Harry nu har makten att bestämma om han (Draco) ska vara lycklig eller inte. Men denna potentiella förskjutning realiseras aldrig, då Harry aldrig utnyttjar den och Draco aldrig, genom ord eller handling, erkänner den. Draco förblir den överordnade, även om han accepterar att han inte kan bestämma över Harrys graviditet.
I nästa kapitel bestämmer sig Harry för att kvastflyga med sin gudson Teddy. Beslutet är mer eller mindre impulsivt, varför Draco inte känner till det förrän han tittar ut genom fönstret och ser dem flyga. Detta får honom att proklamera att Harry är en djävla idiot. Draco stormar därefter ut och skriker åt Harry att komma ner, och kommenderar honom att följa med in i huset till deras gemensamma rum. Där, mellan förolämpningar och svordomar, väser och skriker han fram sitt budskap om att det är förbjudet för gravida [män] att flyga, då höga höjder kan orsaka missfall – hur (i helvete) kunde Harry inte veta det? (Författaren noterar att hon är medveten om att höjder i sig inte utgör en fara för gravida kvinnor, men att en manlig graviditet är mycket bräckligare.) När Harry skamset berättar att han inte visste det och ber om förlåtelse skärskådar Draco hans ansikte för att försöka finna någonting som tyder på att han ljuger, och blir lättad när han inser att Harry talar sanning, och inte avsiktligt utsatt fostret för fara.
Trots att han ännu inte har bestämt sig för huruvida han ska behålla fostret eller inte
underställs/underställer sig Harry således stränga restriktioner gällande vad han kan och inte kan göra, samtidigt som Draco lägger allt ansvar för vad som händer med fostret på honom.
Dracos förolämpningar och svordomar, och Harrys undergivna reaktion på dessa,
understryker den skeva maktbalansen i deras förhållande. Misstanken om att Harry ljuger knyter an till synen på kvinnor som opålitliga och irrationella (Ex. de Beauvoir, 2002) och understryker behovet av kontroll över den gravida kroppen.
Longhurst skriver att gravida kroppar antas vara i behov av att kontrolleras. Försöken att kontrollera dem tar sig olika former:
… the fetus is often treated as though it were a public concern. Pregnant women's rights to bodily autonomy are considered to be questionable. … pregnant women tend to be constructed by lovers, husbands, partners, friends, family, strangers, health workers and themselves as being in a 'condition' in which they must take special care to protect the well-being of the fetus. … (Longhurst, 2001:6)
Draco hävdar, och Harry accepterar, att Harry befinner sig i ett tillstånd där han måste ”take special care to protect the well-being of the fetus.” Förekomsten av ett förbud mot att gravida (män) flyger pekar mot att deras kroppar är en offentlig angelägenhet, och innebär en
restriktion av deras kroppsliga självständighet/autonomi.
Simone de Beauvoir (2002) beskriver ett hierarkiskt förhållande mellan män och kvinnor, där kvinnor underordnas och män överordnas. Makt blir därmed någonting som är manligt kodat.
Detta i sin tur innebär att Dracos överordning ytterligare stärker hans kodning som maskulin, medan Harrys underordning gör att han ytterligare kodas som feminin.
Tema 4: Familjeideal
I ficens första kapitel, och vid ett antal tillfällen därefter, noteras att Dracos son Scorpius vill ha en andra förälder – en andra pappa, eftersom Draco är homosexuell. Då Scorpius trivs med att bo ensam med sin far verkar motivet vara en idealiserad bild av kärnfamiljen – även om Scorpius inte bryr sig om vilket kön hans andra förälder har, så är det viktigt att hans föräldrar är två. Scorpius poängterar även fortlöpande för sig själv, med början i första kapitlet, att han vill ha ett syskon.
Det hävdas vid ett flertal tillfällen, av Harry själv såväl som av Dracos vän och gudfar Severus Snape, att det är för tidigt i Dracos och Harrys förhållande för att det ska vara klokt av dem att ha ett gemensamt barn (ex. kapitel 32). Viljan till fortplantning verkar dock tas för given – Harrys ex-flickvän, i sina försök att åter ingå i ett förhållande med honom, använder
