B E R T I L ~ ~ . ~ L D ~ ' ; , E ~ ~ & ~ - De popbil5rretenskapliga franistall- b%.ehtsfeiden. S t h h 1934, ningar, som se dagen i sannhand med historiska jubileer, bruka mestadels er- KJELI, I~UJILIEY, Qveri- bjuda föga intresse för vetenskapsanan,
ges adel och Ea?gelbsekts av facket. Fran denna regel avviker deil Ilalarnas 1934 publicerade Engelbrektslitteratt~re~i. Hembygdsbok 1931. Detta beror p2 den säregna sittnation, i
~ i l k e n dessa arbeten tillkommit. De hn
XILS AHSI,LND, Engel- haft att taga hänsyn till skarpt diverge- bsekt. Sthlm 1931. rande veterasliapliga uppfattningar om
Engelhrelit.
Den ena, äldre uppfattningen av Engelbrekt gair ytterst till- baka p& synpunliter, som utveclilats i den liberala laistorieskriv- aringen under förra delen av VMOB-talet. Den har vetenskapligt motiverats av Kristian Erslev och senast framförts av Henrik Se11iick och Svan 'kwnberg l. Enligt denna uppfattning ar Engel- brekt en av den svenska historiens centrala gestalter, »den fiirste srenskeil>> grundläggaren av en iiationeBI demokrati, riksförestan.- daren. Sttararinas ocli Gustaf Vasas föregångare, den svensliia riks- dagens grundläggare. Den andra uppfattningen har framlagts 1934 och grundar sig p& en ny, kritisk analys av kallorna till Eragelbrekis historia Enligt denna uppfattning ar EngePbrekt viss er liga^ också en förgrtiaidsgestalt i 1430-talets Iiaistoria, men av annan art sch andra matt. Haris liauvudilasats ligger i att han var ledare av det svenska upproret mot Erik a v Pommern p; sornrnareri 1434. Han hjälpte darriied riksrådet att Rryta unions-. monarkens env5ldsmalit och onnintetgjoa.de samtidigt dennes f ö r -
sök att frigöra de nordiska rikena fran hansaans handeispolitiska .övervalde, Engelhrelit h a r efter dessa tilldragelser intratt i den regerande rhdskretsen och intagit en betydelsefull stallning som Schtick, Engelbrekt, Sthlm 1915; Tuilberg, S ~ e r i g e s Riksdag I. 1 Stlilili 1931.
E. Ljiinroth, S ~ e r i g e och I<almaru~iio~leli 1397-1157, Gbg 1931, D e n % . Engelbrekl, Scandia %'II,
befälhavare för upprorshareil sch förmedlare naelfan böndernas och rådets O~askernål. Persol-rliga stridiglieter och rivaliiet om den mililiira makten ined marsken Karl Knutsson har lett till Engel- brelits fall p5 våren 1436. Nagon id6politPslá nydanare har han ej varit; r-iågot f r s a radspolitiken avviliande. mot ranionem riktat nationellt program har han ej företratt. Man har e j varit riks- förestandare och kan e j anses h a grundat Sveriges rmlisdng.
Da derina senare uppfattning onn Engelbrelit och hans I-iistorisdia insats första gangen framlades, hade förberedelser redan vidiagits för firande av Engelbrekts- ocli riksdagsjubileerna 1934 och 1935. Blet ar givet, att en 3;etensliaplig revision av Engelbrektsuppfattl-iingen vid denna tidpunkt skulle mötas a\- en rent I;iinslornassig reaktion Eran flera Biall. Någon vetenskaplig dislirissior,, som berört Eiagelbrelitsprob1emets hurudpuilkter, har den e j utlöst l. De kallliridiska grunder, på ~ i l l i a den nya Eragel- brelitsuppfattr:iiagen bygges, kvarst5 hsanfaktade. Etifsan detta faktum förtjiina de popularretenskapllga Engelbrektsskrifterna av anno P939 sarsliilt beaktande.
Aban kan ifrhgasatta, om dessa Engelbrektsskrlftes aga be- tydelse annat iin sona aktuella j~ibileeinnssyixiptom~ S5 ar eliieller- lid otvivelaktigt fallet. Engelbrektsminzniet har redan starkt ut- nyttjats I den politiska dagspropagandan; Engelbrelit har i presseaa åberopats som representant för snart sagt alla var tids idépoli- tiska strömniiipar: marxism, natlonaekl liberalisna och riatiolaal- soeiaiism, 1 den m5n det 5ligger vetenskapen att YBrse dr lerande opinionerna med falita, has den ocksa att övervaka de populari- seringar, som bestiiinma opinionerna.
I det följande skola några dylilca populariseringar upptagas Bill granskning. De tidningsuppsatser a v skiftande valör, som sett dagen i samband med Jubileerna eller diskussionen IcrPng dessa, larinnas har ur rakningen,
Inonx den populara Engelbreklslitterat~~re~~ av år 1934 Pn- tager Bertil TTaldéns ,)Engelbrelitsfejden. 1 flera avscenden en siirstallnlng.
FCOriattaren har Inledniizgsvls redog,jont för avsikfen med boken. Mara har stallt solm sari tippgal8 att
»Y lattillganglig form
relatera fcrsliniiagens hittills eramadda resultat i fråga om Engel- D e c enda ansatsen till en dylik diskussion, prof. Niis AhnPui~ds upp- sats »Herman Korners Eilge1hrektssl:ildring. Tiiikoinsitid och innebörd)), Sr. Hist. Sidskr. 1934, berores på annan plats i denna tidskrift.brelitsfejderms srsaiier. fiirlopp och verkrringar::. Rars betonar starkt. att iaari e j avsett n & g o ~ i »vete~rsBaplig prestation)). Mei-s cletta uieslutei iclie, .att lörfattaren ansettssig befogad att p; eget ansvar pröva de fiirutsaftningar, soni betinga ett s8andpur.iliiisval i 61-ereiisst5inriielse rineci eller strid nroi saviil vissa hardvuaalmo so1ai anidra, karaske iiniiu icke auktoriserade uppfaktiiln~xir:: l.
b ..
Bertil IValdéri ar icke Iiistoriker av facket. Detta iorsvarar givetvis Iians stalliiingstagande till den historiska forskningens resultat. ralen medför sanitidigt- err viss ohti:adenhet i fajrhallainde till den faclim5ssiga opiriitansliildni~lge~a. I populart syfte Laar hari rnGlrneclvetet striivat a t t Ista h5nrdeHscr och personer vaxa fram ur en brett tecknad miljö. U8gaangspur1k&en {ör ett bedömarade av !rans bok an%& bli fr5gan> o n hala l ~ c l i a t s aned denna sin a a b e b metod.
För den. sorri g&r att tecliincs 1480-talets sveinska ocla euro- peiska miljö galler en fundaainental regel: alla senare kiulturskeden och iippfaEtningar inaste strykas bort ur medvehandet; 1400-talleis kalkor; dess elioiaorniska och politislia dokument lika T ~ I som dess littei~atur och konst, måste f5 tala sitt eget sprak. Falska ann- logier. en nnaIironisiisk inlevelse i tidcrr naaste i11 varje pris und- vikas.
n-cilden börjar sin bok rnzed en romantiserad överblicli av Europa a r 1434. Detta inBedningsk:tpBtel, ):Anno 14348, visar ambitionr och förtrogerihet rried cben Bir~lturelPa miljön. Det risar en av författareils starliaste sidor: alt siiabbt och livligt kunna teelina en broliig tidsbild. hlen saiiiiidigh lian nian konstatera, att allt iir sett utifran. f r a n en senare tids standpunkt; ingen av exposéeriiin har helt fstt väsa frani ur tidens lamningar och doiiumeat. IYaldén ar vid sitt utnyttjande av kallmaterialet resoiiiir. icke analylilier.
Denna begrärisaring framträder allt starkare, när i17ald6rn f r i i i sina europeiska översikter vänder sig till den svara uppgiften alt skildra á 430-talets svenslia sai-illralle.
>j Eli utg5ngspunkt. son1 föref alier oantastlig ): blir for ho- nom: att tariionstidenm aicke Cpver hövan biPr göras till föreniål för en idépolitisk analys a . Orsaken hartill iir, att rnedelticlens Sverige
r a r ::en avkrok av den civiliserade viirldeii, iitani namnviird reso- nansbotten fiir de ideologiska ledmotiven i utveckllingsfi9rPoppeis synafoni\). 'blan :jtillvaratog sina egna intressen, p& det hela taget lyckligt oberörd av förbryilaiide funderingar över ovidliioanmande orsalissammailhang)). :>Det nationella traditionsarvet, det foster- landska barbariet-; tyngdes av föga besvarande frarnilaande in-
1
50
Erik Lönnroth,teckningar av; andligt kulturell art.» Detta omdönie galler »det absoluta folkflertalet)). En »viss formell och inateriell 'totalism9» kan emellertid påvisas; den Iiar bestatt i import av kontinentala l~andelsvaror, speciellt lyxartiklar. Waldén fullföljer utredningen ined en bild: i~nionstideiis nordiska folli » a r att förlikiia vid en nutida siockkonseri.ativ lantjunkare, som utan hörbar protest accepterar bil, radio. ja t. o. 111. stalrörsstolar men som av hjärtans lust avskyr ocli ragrar att ta befattriing med de sarnhalls- och sedeupplösande tendenser, som enligt lians oförgripliga mening Biinnef-eclina den nya tiden» l.
Det viktiga stiillningstagande, sorn ovan relaterats, ar karak- teristislit ej blott för ITaldéris boli; det representerar en tradi- tionell liisforisli uppfattning. Det ar därför förtjänt av uppmark- samhet.
Nagra närmare belagg för de allmänna omdöinena om den medeltida Kordens brist pa poIltisk ideologi anföras icke. !)Det
absoluta folkflertalet)) har statt frammande för yitre andliga påverkningar; detta ar axiomatislit. il'aldéni undantager blott det högre prastersliapet och några f & viirldsllga storman, saledes de inan, som åtnjöto undervisning vid kontinentens universitet. Ban glöiiinier vad detta innebar, glömmer att det var dessa män? solil medeltiden igenom voro ledare för den poïitislia utveck- lingeii. >)Det absoiuta folliflertalets)) bildning blir avgörande. hled sainma premisser kan man lätt bevisa att snart sagt all poli- tisk idepaverkan ar omöjlig: t. ex. att Karl Marx' idéer maste lia saknat all betydelse for 1900-talets Sverige, da det stora flertalet av landets industriarbetare och av Sveriges folk e j torde h a penetre- rat »Das Icapital)).
Enligt IVald6n tailkte ~izan i medeltidens Sverige inte Over sina politiska förnhllanderi; man var oberörd av »forbrgllande funderingar över ovidliornniande orsakssarnrnanl~ang)~~ För att asliådliggöra deii andliga situatioi~en använder han begreppen udet fosterländslta barbariet)) och »raiateriell totalisnia, hämtade fran resp. Tegnér ucli Ludvig Nordström. Medeitiden själv far tiga. Detta trots att varje politiskt aktstyclie av betydelse fran 1430-talet alivander ord och begrepp, som hämtats fran konti- nentens idéliv, visserligen i agitatoriskt förgrovad form. Trots att detta kontinentala idéliv trader oss till mötes i all sin rikedom
i
»LTm styrilsi Iiununga ok Iiöfpinga),, hos Birgitta och i prelaier- nas korrespondens. Trots att landets politislit ledande kretsar stodo i intimare Iiontakt med kontinentens kulturcentra an vad som ar fallet i våra dagar.Det skulle vara orattvist att göra IlTald6n ensain atosvarig för det falslia perspelitiv, soin lagges på Sveriges nnedeltidsliistoria gelaom förnekaiidet av alla idépolitiska sallainanliarag. Det ar havdveinnen tradition i svensk hislorieskrirninig att frånliaiinn medeltidens ananniskor eget politiskt tankeliv för att som ersatt- ning iörse dem med sin egen samtids idéer och slagord. %Validén Iiar klar blick för det oberättigade i 6800-balshistorikeraias till- vagag5ngssiitt i detta fall. Men lian irsadgar icke att göra samma fel utifran siil egen tidsmiljii. Hans underliannande av det aloedel- tida. Sveriges förbindelser med Europas andliga kultur torde dess- utom 33ero p5 en falsk analogi. Eilinelseio med den konservative lantjunkaren antyder, att Iiögreniissansens Italien föresviirat ho- slom som representant för det kontinentala Buhturlivel.
n'ald6ris bortseende fr5n de 5sli5daiiragsformleso, som be- stiimde -~rlfor~oaillrigen av och innebörden i de politiska aktsty@- k e ~ i a i 1430-talets Sverige, ar avgörande för liaios uppfattning a\. själva de politislia grupperingarna. Högadelns och kyrkans strii- vanden tecknas i arislutning till 1800-talets Ilberala liistorieskriv- ning, liarinast Allen och Erslev. :)De mera frainträdaride figu- rerna)) inom adeln Iiarakleriseras soin en .samling föga n o g r a k nade individer. villis möjligen kunna graderas i dels
.
..
i ni5gon anån renhariga ocli gentlemanaiamassiga Iyeksökare, dels rena siratrövare l. s Frälsets uppträdande eraider Eiigelbrelitsfejdeat börförstås mol baligruilden av dess »sl;andinavistiska klassegoism))
'.
Denna den nationalliberala I-iistorieslirivningens viilkända vrång- bild far ersatta de medeltida kallornas vittnesbörd om den adliga rikspolitiken. Följdriktigt fastsiar UTaldén som Erigelbrelitsfej- dens rot och 11pp11ov »den sociala jiisniiag, som alstrats av ett under flera generahioner existerande feodalt förtryck. tenderande mot livegenskap))"
Man letar förgiives efter :käilstiillen! som sliulle lia*i~na styrka denna M7aldéns uppfattning av det sociala lägel. De i~~ecleltida urliunder, soin anföras i detta sarioananhang, gro Viixjöstadgan av 1461 och Kristoffers landslag. Enligt den fairra ägde jordägaren ined vald återföra deil landbo. som Iiim- nade garden fUre arrendetidens utlöpande. saledes en restriktions- åtgiird niot Iiontr:llit~br~tE från arrei~datorrrs sida; vilket skulPe Iiunna ruinera gardens drift. Denna besb-ä~nmelse Liar f6r !T-aldén»en otiicli bismak av livegensliap))
"
Utau den sliulle I sjalva verket eri mecieltida jordägare h a varit rättslös; den tillgodoser ii W a l d 6 i i : a. a., s. 89. I b i d e m . s. 93. I b i d e m , s. 604.
lika niån fralsemiin och sliaiteböndcr iiled uiarrenderacl jord. 1 Kristoffers landslag Iian ingeii besl5minelse tolkas soni mot bön- derna riktad Blasslagstiftnlrig
'.
Engelbrelits uppror ar saledes för B'i'aldtn ett utslag av meclellida Iilasskamp; det riktar sig htivudsaliligen mot feodalt förtrycli. Uppfattningen styrlies med europeislca paralleller; lyalt. Tyler, Etienne Marcel, familjen Arteveide. Jolian Ziska passera revy. Att det svenska samballet var byggt p& ett annat näringssystem an kontinentens riken; alt feodalisni saknades i Sverige; att upproret e,j riktade sig mot adeln ulan mot lionungen och redskapen [ör dennes fislialism, fogdarna; att adel och bön- der. bada jordbrukande Iilssser i ett naturah~ishållande land, hade sanirna intressen och stodo sida vid sida i denna kamp - allt 1ainnas lir raliningen.
Den fejd, sona n'aldkns Engelbrrkt för, h6r till sitt sociala program Iclie Iieriima i 1400-talets Sverige; deil ar skapad efter analogier. med förliållandeii under senare arhuildraden. Denna forfattareils gruncl5sliådnii1g ar icke ooiyanserad; flera bidragande orsaker till upproret iiro riktigt uppfattade och atergivna. Rien den huvi~dsaliliga aspeliten ar grundfalsk.
Orsaken till denna felkonstrulition är WTaldéris brist på historisk metod vid utnyttjanclet av kallornas uppgifter. Denna brist ar i och för sig mindre aninarli:iingsvärd hos en iclie fack- man, som dessutom framtrader eitani pretentioner på vetensiiap- Ilghet. Meii det ar givet. att den, son1 önskar taga sj58vstandig standpunlct i den vetenskapliga disliussionen riien saintidigt sak- nar möjlighet att vardera de Iialluppgifter, ona vilka diskussionen rör sig, står inför en I stort sett o86slig uppgift. \T7aXd6ns bok Iamnar flera exempel harpa. Så har hans iiarakteristili av Erik axr Pommern blivit en osaminanliangande mosaik av rnotstri- dande, i litteraturen mötande synpunkter.
Dessa metodiska vanskligheter måste givetvis försvåra ett stallningstagande till den centrala fragan om Engelbrekts per- sonliga stallning och liistorislia roll. 'iiTaldén g i r Ilär fraiii med stor försiktighet. Han instammer i Iiritilieii av den aidre Engel- brelitsuppfattningens ~roinailtislia hjaltedyrlian ritom rirnlighe- tens graliser >, iie edan lian saintidigt tar avsbånd från »den nega- tira en gel hr elits analys el^:>, som hemfallit »åt en nara nog lika oresonlig övervardering av stormannapartiets politislia supre- mati» Engelbrekt a r för MTaldérn »hövdingen, qui tribus annis regnavit, deii geniale folliledaren, so111 besatt massornas fulla for-
'
Jfr I,önnroth, Sverige och Iialmaruiiioneii 1397-1457, s. 227. V V a l c l 6 i l . a. a., s. 356.troende och sorii i :miodvetanile hiirci~n med. diktatorisk myndighet ingriper i Iiiiridelserlias g5ng»
'.
Uppfattiiingera :av Eugelbrelit som folliledären - utan ad-
jektiv - soni besait massoriias förtrceiide, torde vara obestridlig och obestridd. Det a r Erigellurelits roll av diktator, soni Itan diskuteras. Den kiPILa, soiii här bestiinallaer ITaidsns uppfatlaii-ig, ar lWadsteiladiariei. Diariet Iiarakteriserar Erigelbrelik som dal- linriurnns
.
dinx seu priiiceps, c p i tribris annis regnavii.. Ordet :;regnavit:; inriel~lir, enligt MT:iidbn. at! Engelbrelik personlighet dorninerat avsiiiit<:; jeiami 9.434-maj 1436'.
Miir föreligger en ren felöversfittninig. »Regnavii. betyder Iiar iekr >regerade» i milo- dern ben-iiiirkelse ritan i iiledeltidena allriaanainre J~emärliclse: k förde befal.. a stod i spetsen:.. Vaclatenadiariets iiotis innebassiledes, alt Erigelbrekt var ilaIkarlarnas » d u x seu pririceps): ocla fungerade som sadaii i tre Ar; att lr:lrl p2 nagot satt regerade
I
riliel anger eten icke'.
I17aIdc:iis iippiattning av Eiigelbrciits diktatoriska rnaktstall- ~ l i ~ i g torde haliga samman med den bild h a n teclinar ai- Engel- brekts militara resmser. Dessa skulie ha i~estatt av .arméer pi? tiotiasenials man!;. sorir .)clragit land ocli rike kring)
'.
Det fraiii- gAr emellertid ej av 1;allorria. alt Ei~gePbrel\-t fiirfogat 6ver en dolili staende hondehar. Karlsliriiniikni~s fra1i1st5iliiiing risar, att h a n P varje lantiskap utnyttjade ett lolialt follieippb5d, sonn ej torde ha armvaiits ulailför landskapek granis. 'oiillia hans kärn- trupper varit vet inan ej; eim aritydari harorsi ger dock det fakbuin, att han efter iörer~irige~i med radet i Vadste~ia 1431 förmadde sattse upp tre arméer i stället iör en. Iden ståerade hareii torde saledes h a utgjorts av iralsetrupper. Engellsrekts personliga makt d a d e blott p2 lanias stallning som b6ndern:lis förtroendeman: p5 att uppbrd och skatter i de olika landsliapeai genoiii halis förnied- licg stiilides till upprorsregeria~geiis förlogalide. Wetia var ägnat att ge Iionorii en stark stiillniiig iriorii ridet. men det vas intet ullderlag f i k en dilitatorisli malilstalli~ing.Sleitiige~i torde J'kaldi-ns Engelbrelits~appfatt~iinp h a influe-, rats av en föreställning, ait EizgelhreFits Iielgo~isliap varit .de facto förvarvata Söre deriiies död. Denna föreställning bygger p2 N. Alznlunds titlsiitknirig av Korners Engelhrelitssliildring samt pi
I<arlslir5nil;aris beraltelse om zA~orgniastarmirakleL.. i Halmstad 11.36: den k a n saledes avfbiras fraii diskussionen j.
Wa1di.11, a . a.. s. 361, "Ibidcili, s. 3.51. 357.
3 J C ~ 1 .olii~rotli. " a . a., s. 114, not I.
i n'ald(.ii, a. a . , s. 202. s Ibid(.rii. s. 370. jfr riiiil i11;psats :;,iiiirburg- haildskriften (D-texteni :il1 Iiorners Chroriic:~ i l o ~ e l l a ) ~ . Scandia VIII. 8C.
f
54
Erik Zöilrirotli.Rertil Kaldéns >)Eaigelbrelitsfejden)) ger p5 forslinirigeras nuvarandc ståndpunlit inge11 tillfredsställaiide orientering örer Engelhrektsresnirigeiis 1i:iraklar eller Engelhrelits historiska In- sats. Harxiied lias ingen dom uttalats över boken i dess helhet; den vittnar gerioing5ende oiii vilja att klar lagg:^ de större samrnan- hangen och har flera förutsättningar att fylla sitt syfte soin folk- liisiiing
'.
9'ad som hrister ar den kritiska kallvärderingen. For- fattaren liar stallts inför era retensliaplig situation, soni han ej ägt möjligl-iet att beinastra.Wald6n har i förordet fransagt sig veteiislrapliga ansprak. Då Iialis arbete har uriderkastats kritik. Liar det skett nied Iiausyn till den roll, soin Iioken fiasi konima att spela för den populära Engelbrektsunpfatiningen. I<lasslianipen ocli dilitatorn Engel- brekt hör icke lieinma i historien; han bör ej franista som det po- pulära resultatet a\- 1934 års vetenskapliga disliussion.
Doceriten Kjell Kumlien liar uiider Ar 1931 publicerat fra populara Erigelbrektsslirifter. Deni ena ar en större uppsats, soin influtit i Dalarnas Henibygdsboli och bebaladlar »Sveriges adel och Engelbrekts fobliresning)); den andra utgör blott några korta minnesord: »Engelbrektsniinnet:> i Almanack för alla 1933, s. 55-36.
Kumlien ar specialist p 5 1430-talets liistoria ocli ar sålunda viil förtrogen med sitt ämne. Hans uppsatser hygga på hitliörande faclilitteratur, frainst lians egen avharictling ))Karl Knutssons po- litiska ~;erlisamliet 1434--1148 » samt n-iiii avhandling »Sverige och Kalinarunionen 1307-1457 :>. Vad som äger vetenskapligt intresse i de populära uppsatserna är Kuinliens stallningstagaiide till fragan oxn Engelbrekts Iiistorislia roll.
I uppsatsen i Dalariias He~ribygdsbok har detta ställnings- tagande i görligaste niån undvikits. Förhallandet rneliari Erigel- hrekt och Sveriges adel beskrires i sina yttre konturer och disku- teras ej. Men iiven densia form a17beslirivnirig Ilar pa vissa punk-
ter liravt ett avgörande i bedömandet a r Engelhrekts roll.
Det första avgörande mötet mellaal riksrådet ocli Engelhrelit, i Vadstena 16 augusti 1434, skildras under hänvisning till Karls- krönikan. Därefter citeras rilisrådets uppsagelsebrev till kung Ställvis utövar förf. icke nödig citatiiontroll. Sten Stures berömda hotelse *ath kastha vp en engilbrichf riket offwer halsen)) (Handiingar rör. Skandiilaviens historia 18, s. 30) 5tergcs rried »liasta upp en Engelbrelct u r b a l s e i ~ ~ (s. 357).
Erili. a-arefter tillfogas reflexiorien: *iPi;la tecken tyda p& att Engei- :brelit vid detta tillfälle verkligen varit den slarlcare~ l .
SliiZdringariia av mötet i Vadstena ha kritislit kunnat ater- föras p5 en Pralla: uppsagelsehrevet. Upgasiigelsebrevets framstiill- ning av rilisradets lojalitet mot konungeii kan med stöd av sam- tidiga dokuiiie~it risas vara falsk. Deti:r %r s5 otvetydigt, att man, t. o. m. c ~ i a i den av Karlskröriiliars sliildrade scenen ined Engel- .brelits handgripliga hot mot radet verkligen hade ägt rum. utan tvekail slculle stänlpla riksradeis upptiadaiacle som spegelfäkteri. IP1ei1 riu Iitir Karlskrönikans skildring med stereotyp upprepning utiormais iiied stöd av iippsagelsebrevet; den lian darmed lamamas aitan avseende. Brevet är den enda kallail; denria lialla bygger p5
eii juridisk fiktion
'~
De »:164a leckeai~, som skulle visa, att EngeBbrekQ varit den starkare i Vadstena, försvinna: sed:ini kallorna blivit kritiskt saen- rinaristiillda och inisatta i sitt juricliska och diplomatiska suriiamian-, liang. l l o t tippfattningen, att radet verkligen tvungits till upp- siigelseri mot sin vilja, talar aven H<umlieris riktiga karakteristii< av rilisriideiis mot kung Erik rilitade sl\iria~clser p i hösten 14.34: oSnahbheieii ocla nnAlnnedvetenheten i detta deras försvar inför viirlden tyder knappast p; ni;gon hastigt mpg~kominen förandring i siiiiaelaget: sakert var det eaa sedan Iiinge i5vertaallit dlp8ornatis8c försvars- och anfallsplan, soin nir sattes i verket»
'.
Enligt I<uriilPens uppfattning stocl )Ii viss mening)) det svenska f o l l i t >>enigt i sin Eörliastelsedoni ö\-er det raidande unionella sege- ~lae~ikel)). 3iotsiittniiigen niellan allmogen ocli r5dsaristokratiern gälldc det inAP nian ville vinna: ~ F o l l i e t syftade ytterst ej till
'
Iiurnlien, Dalarnas Hemhygdsboli 1934, s. 39.Iiigrar ;\iidersson. Iiällstudier till Sveriges ?iistoria 1230-1436, Limd 1928, s. 283; E. Löiiiirotli, S\-erige och Kalmarunionen 1397-1459. s. 105 f .
~ I i u m l i e i i . a. a., s. 41. I holien Jled svenskarna och E~igelbreiit. Ett .500-5rsininne (Stlilm 1933), villieri publicerats efter det att föreliggande receiz- sion utarbetats, b a r Iiumlieri oclisi ändrat stindpuiikt i fråga om toltciliiageiu a r upp"ge1sebreret: ~3iotiveringei1 förefaller ej rikligt övertygande. \'isser- ligeri drev lianslre Eiigelbrelit iiu riltets r i d s h c r r a r iiågot iangre f r a m p å upp- rorets vii3 ii11 vad de själva önskade - d i dc tidigare satt sig emot kung Erilá, hade det slteit fredligt ocli försiktigt - meii de voro dock sedan flera a r I allvarsani lioriilikt iiied siii monarli. Oppen brytning me13 Erik kunde de lämpligen ursälita - och iriöjliggöra - geiioiri att biinvisa till Engelbrekts övervåld. I rerlilighetcii kom Eiigelbrekts fejd e j alldeles olagligt eller o r ä n - tnt för d e m » . Beträffaiide I<arlskrönilians sliildring a r Vadstenanlötet fram- halles. att );historikern får e j slulin c8ciiiia lirfulla Iirönilieskildring med I ~ u l l och hår.. Eiumlieii, a . a., s. 69 f .
l56
Erik Zönnrotli.samilin 1x51 sorn stormänneii. blarid vilka de iie est begåvade reclan under det politiska betrycltets år drömde om upprättandet a v en aristokratisk-repub1iIians1i fraintidssta! a l. Vnder förhandlliig-
arria i Stockl-nolm i noremher 1-134 skök Eligelbrekt, folkets tales- maii; åt sidan ;IT de svenska herrarna, x-arefter »friiinst de senares syripi~nkter
. . .
nia vuririo bealilande» P5 våren 1435 )för- iiandlade. . .
imerrarna s ii ed einionskor?ungen efter riktlinjer, sorn Biriappasl Iiunraa ha san~ri~anfallit rned Engeibrekls och bsride- klassens », Overlaggningarna i Halmstad aslitade nainligen >en uppgörelse i godo mellan svensliarna och konung E r i l i ~ . Upp- görelsen p5 hösten 1435 utmynnade i seger för r5dsaristoiiraiien, medan )iden svenslta bondelilassen led eii svår ilaotg;ng» 3. Slut- ligen utbröt det nya upproret f436 ~ ~ ~ n d e r lecinirig- av Engelbrekt och herrarna.'.
De .foilicts syfteni, soin skulle ha skilt sig fran radets, förbli i stort sett förlattarens heinlighet. förefaller detl soni oiii de skulle h a statt P ~imotsiittning till deii yaristokratisk-repubBilia~~~lia framtidsstaten)). aii till tanken p5 en uppgörelse P godo ined kung Erik. Iiitet dylilct pastaende SraiaiSOres emeliertid direkt; ännu miilclre anföras några belägg ur kallorna, som Biuride peka i nagon- dera rilttningen. Deii niotgårig. som bondelilassen sliulle Bia lidit p& hösten 1433, definieras ej. Rörande de krigiska uppgörelserna med kurag Erik konstaterar Biamiien fullt riktigt, att Engelhrelit och radet stått sida rid sida.
I den lilla artilieln »Engelbreklsininriel)) i L41i~laiiac% för Alla ger emellertid Kiinilien Iilart beslied om inotsattningeii iiieilan Engelhrekt och rådet. Erigelhrelct vilie, i iilotsats till aristokra- tiens flertal. .bereda rikeks liigre folligrupper en rättsligt skyddad tillvaro)). Efter Halmstadsniötet 1435 »gick Engelbrek t till niaof- angrepp: och stora folliförsarnlinigar 1 Cppsala och StoclihoBin i6rde under lians ledning anyo frain de enlila folliliga kraven. att riket sliulle siyras endast efter lagen och e j meca aristoiiraitislit eller kungligt godt-eke. Konung ocli aristokrati segrade dock helt vid uppgörelsen pli hösten 1433 i Skoclibolrn; :~llinogens skatte- fråga berördes i förliiiningsdolcu~iie~~tt:n i svavande ordalag och Engelhrekts rilishövitsmaiinaskap förtegsa 5 .
Denina skildring av det politiska laget 1435 Iiar föga gemen- sanit med kallorna. idagon prograrimmatisli sträva11 från rådets sida att ragsa de ïiigre saiiihällslilasserriia en rattsligt skyddad till-
'
Iiuirslics~, a. a., s. 38. "Ibidem. s. 41. a Ibideni, s. 42.Ibidem, s. 44.
\-am h a r aldrig pavisats. De +stora fo%klörsa~ii161agar~aa>) i Cpp- sala och Stocliiiolr~m 3333 voro ridsmöten,
I
vilka EngeBEsreliB del- tog i egenskap av radsherre: att de Iiigre samhiillsklasserna dar slctille h a varit representerade ocIi utövat inflytande kala e,i bevisas )>ilet enkla iolliliga Bir:rvet>> alt riket sliuBHe styras efter lagen, ar rSc8s:iristoliralieais gamla iioristitilitionelh program, stiltsedan 1300- talet riklat irrot liui~e-i~aganialiterr. Ksgon spets rilrlad mod. »arisko- kratiskl godtyckes innebar det minst av allt, Det 5s riktigt. ab% f r i g a n oai~ allmogens slratt beröres i sviivande ordalag i sliilje- domesi av den 48 oktober 1435: meil detta har Isnk koinringen, ej arishokraiieia till godo. Akt Engelbrekts hövidsmaiinasi*ap ej namndes i denria förlilining ar sjiilvlilurt: det var ett revolutionr5rk iianmbete och förl'öll automatiskt. d5 Boraungeaa ater eriiandes.huniliens uppfattniaig om en progr:r;nirr:otisii anotsiittriiaag meilale Engelbrekts och rAdeds politik. :;om skiilie fram@ av doliu- riienteia fr5n 1933 och 1435, ar liiimt:ad Gran Er!ilcv. Men hos honom betecknar clea~ila ralotsiitl-nfng nAgot helt annat an hos Ktznnlien: lian ser i Engelbrelit den svensiia aiiatioiaalisineais f'ör- Ziiiinpe raiot en manioris\-anlig aristokraii. Derina grundsyn finnes kvar iiianu i Kumliens gradualavhandliaag, dar Engelbsekts poBB- tiska rPIiIning betecknas som >den nationella rörelsen. I., Upp-
fallningen har
p5
goda grunder latt trads tillbaka 1 de tv5 minnes- slirifterna av Br 4934; raagon skiljaktig inställning till unionen be- stiirnmer Icke hiir karilpen mellaim Engelbrelit och radet, Ielte desto mindre Ilar den ganala uppfattningen om en spiirarning mel- lan I v 5 motstridande prograan bilseli&liits. Dcn har endast fatt en$1. innebörd.
Man Ban otvivelabti.gt avl5sa vissa skiftningar i sves~skarnas garantilirav mot kaiiig Erik under Gran 6334-1435. Det $r detta, sorii ligger itil9 grund för Erslevs uppfattning: h a n har tillskrivik yadet de tillmötesg5ende aktstycliena och EngeEbsekt de aggres- siva deklarationerna. Denna förlilaring ar helt och hallet upp- lionslruerad. M:in kan i skiftningarna i svenskarnais politik direkt avlasa de elilia faserna i kung Eriks saintidigt pBg8ende up13g6-
r e k nied den veaadislia hansan: s8iiftningarnn iia e j beroftt p& en inre motsiiitning ino~im det sveiaska ~ipprorslagr-et. I och med att delta konsiaterats, bortfaller v:irje grund f6r sitt arrfaga en pro- graminaiisk motsaktning mellan Engelhrekt och radet. ICillrniiei~~ liar bibebillit mofsatiniragen och girii den en ny förl~laring, som ej har stOd 1 n5gon IGIla '~
p ..-
l Iiurnliel;. Kar! Pinutssoiis poIiiislra reii;sliixil~.et 1.134-1448, Stliim 1933,
S. 27-64,
I bokeir ~ 9 1 e d sreris1;arnu och Engelbrekb)) h a r drin program4inaatib;Ai:: moi~iitiiiicgtn ~iieilail Eirgelbrelit och radet p i Uppsnia- och Stoekko4msmSiseilaz
158
Erik Lönnroth.Uppfattningen om Eiigelbrelits sjalvstaildiga politik vid sidan av radet medför som konsekreri3, att Iian niaste haft sjalv- ständiga maktmedel till sitt förfogande. I Kurnliens gradualav- handling uttalas, alt Engelbrekt :)med bondeharens hjälp hävdat sin stäilning» l, Denna uppfattning har ovan beinötts i samband
med 'IValdéns bok; den återfinnes icke i Kuinliens skrifter f r a a 6934. 1 slället utpekas i Dalarnas Hernbygdsboli lagadeln som »Engelbrelits och Karl I<nutssons 1iansI;e friimsta stöd under deras kamp för Sveriges oberoende)). Det har således blivit denna odefi- nierade samhiillslilass: som fatt triida in som elivationens x för att radda Engelbrekts självständiga maktställning. Kurillien nänilier ett enda säkert exempel p& en väpnare av lagadeln, som statt i narniare förbindelse med Engelbrelit: liriekthövidsmannen Her- man Berman
'.
Att lågfriilset såsom s:linhallslilass sliulle lia gjort någon sarpräglad insats i 1430-talets strider franigar icke av nagon källa.Engelbrekts personliga ställning och insats iiro föreinål för samma oklara och koiilpromissbetonade bedömande, som hans politiska program och maktmedel. T Arboga 1335 ordnades .riks- styrelsen)) enligt Iiiiinlien, varvid Engelbrelit blev sikshövids- man f Tnriebörden av debta ämbete definieras ej. I annat sam- manhang namnes, att Engelbrekt »ehuru förvanande sparsamt. utfärdade »vissa regeringshandlii~gara
'.
Sågra regeringshand- lingar fran Engelbrekts sida äro ej kända. Ilan har utfärdat en enda akt av administrativ innebörd, elt skyddsbrev för Vreta klos- tes. Dylika sliyddsbrev vittna e j om självständig regeringsstall- ning; Karl Ulfsson till Tofta erhöll exempelvis av kung Albrelit å r 136G beliiyndlgande att taga Klara kloster i sitt beskydd, bl. a. mot kungliga fogdar, med hansjrn till den rådande laglösheten j.Kuniilien anser, alt det :)lvek%öst» kan hävdas, att Erigel- brelcts »sagoliknande bana ryrnmer en verliligt betydande insats I svensli historia)). Detta styrlies med att Karis%irönikans och Kor- ners »nästan saintida» sliildringar vitina om »det märkliga in-
1435 helt försvur~liit, jfr ibidem, s. 91 f., 95 f . Det anges blott allmaiit i a m - balid nied förhandliiigarna i Stockholm 1434. att rådet misstanlite Engelbrelit f ö r >>farliga sociala omstörtiiiilgsplaner:> (s. 8 3 ) .
Kumlieri, a. a., s. 63.
Dalarnas Hembygdsbok, s. 31. Ibidem, s. 42.
"Ibidem, s. 46. I boken 3Ied sreiiskarna och Engelbrelit tollias titeln !)rikshövidsman» i enlighet med äldre historieuppfattning med »hela rikets styresman:) (s. 87). Xu'agoii motireririg harför anföres ej.
trycket av lians uppträdaiide» l. Begreppet samtidighet k a n de-
finieras olilia; i varje fall I-nar dessa Bröniliors biid av Engelbrelit undergatt en tydlig traditionsutveckling. Den ar inte[ kriterium p5 haris verkliga insats,
inför ett preciserat angivailde :iv Elagelbrelits áistorislia roll stannar Kumlien i villradighet: .Var lian nggot naera 5n den oför- liknelige folliileciarera? Var h a n e j blott skicklig krigare ritan iiveni riksor~anisatör ocli statsiliaia? u a
',
Fragorna atg göra i docenten Yiumliens rntredning Engei brelitsprobleiriets facit.
Lilisom vid Gustaf Adolfsjenhileel 1032 Iiar professor Kilis. Ahnluiid iiveri vid Engelbrelitsjubileel 1934 framträtt med en po- pular bok om jubile~amsförem5let 3.
Xhnlunds Engelhrektsbolc ger iargeai saimnri~anb~iinganide frann- stallning. Den inileliåller tv: tal - det ena hallet rid Engelbrekts-
statyns avhaclining i Stocltlaolmi 1932, det andra i Norberg mid- somanaraftonen 1934 - saïnt tre sinnrre uppsatser. Av uppsat-
serna ä r en, den ona norrliinningarnns resning 1434, en lokalhisto- risk essay; eri annan, 01x1 1500-talets syn 115 Engelhrekt, sammanför
n8gra antecliningar oril historiografis1i:i kuriosa. Den tredje. »Den första Engelbrelitsskildri~ige~~:), ar en polemik. avsedd att stödja de syiipunliiler, som framförts i jubileurnstalet i Kosberg.
Detta jiihileurnsfai, » Folkhiivdingen och riliet », är otvivel- aktigt boliens centrala p:irti. Det iiIdre talet av P932 ä r av mindre intresse: det ur ett iirenlinne 1 tradilioiiell stil, soni låter den hävd-. vunna Engelbrelitsbilden slia-rilta. 'Falet i Korberg ar däremot till- komrilet efter det Iiritili rilitafs niiot denna traditionella Engel- brelitsbild. Det tar upp flera synpunkter fra11 det äldre talet och ger els liislorisk öressilit över Eiige1brc:lits veili. Enligt f69rfalta- uens förord h a uppmaningar at5 ptablicera Norbergstalet närmast givit alaledning t411 boliens lilllioinst.
1 Ahnlunds Korbergstal a r Engelbrelit »dera mgrliligaste ge- stalten i v5r senmedeltida ratveckling». I sainma inening förklarar förf nttaren. att s mais ville ge mycket f tir att k a n n a niera om Engel- breliit Engelbrektsson;;
'.
Sistriamnda förhallande medför dock ingen tveltsaniIiet i I i e l i a e t s ~ r p p f a t t n i ~ ~ g e ~ ~ av Engelbrelit: !>Det fialris. . .
god grund för att antaga, akt vi oclisA beträffalide uppfalt- ningen a r Engelbrelit och hans garning 5tii-iiaistone i kuvrndsak h aDalariias Hemhygdsbok, s. 48. Ibidern, s. 47 f .
Eiigelhrelit, Sthlm 1931. "i\hr~litnd, Erigeibrekt, s. 20.
iialt fram till ii8goirhiimg sleitgllligt, ncIi alt den Engelhrel;ksbild, sona ilet mer eller iuiiidre Iiig5lt i cie flesta svensltars medvetande,
k det stora otla \-iiseritliga ar Iiislorislit fullgod* l.
IiPetia iir klart beslied. A1:iir avvalitar nied intresse, hrrr fOr- fatlaren med d'alcla, stijdda p5 siikra Iiiillsr, skall underbygga den traditioraella uppl'altiaingeai a v Engelbrelit.
Den fraga, soiii ar den centrala i Alinlurids exposé, $r fragara o m Eaigelbrekks politislia progriiil. Alsnl~~nid i'inirer, att Engel- brelit :)bar rikets viil p5 sial iuilg;~ - ocii i sitt lijiirta. Det sa-er-nslia riket soin lielliet sysselsatie Iialis tabilie-. Provirisiell begränsning
btycIies Iionom alldeles fjiirra~a))
'.
& A r de EiiiBBor, soiii [?i stodja denna karaliieristik, siiiirlies Fiirst Karlsliröniltaaas referat av t v 5 tal, sona1 Engelbrelit p5 so1aim:iaena
143-1 skulle ha hallit i Viisleres ocli e'pps:\l:i. Ir del ena talet
hetes det:
»\Vi e~ilioni Iilelpa riket aff nöd11 eller alla 1,liffua slaglia död11 och \vilican niwta rikesens riith eller och drapas alla sIiit! »
Och i det andra talch:
» h f f idher ~viliom \vi haua raad och tröst h u r u riket m a \varda aff triildon? lidst.* J
Enligt Ahraluaid Aterger BiröniPiain
p5
det förra sfiillet Eragel- hrekts orcl > s 5 malande, att niail tycker sig höra den nye foi%i- htirdirigen sj5lv t a l a » : rörande talet i Uppsada harivisar krCarnilie- berättelsen ,riiarliligt nog direlit. . .
till narvaraiide 6gonvitt-neri»
'.
Sistnamnda uttalande syftar p& en passus, som icke berörEngelhrekts tal:
>.Thz ma mani sigla s a n n ~ l i g ther Icorii saniian seva storans en iiar som alla sagde tlier ware liar.)>
"
Det ar viilbeI\aiit fiir alla forskare i riiiikröniBielilterature~a~ att hanLisningar av denna art. som aberopa vad narvarande per- soner sagt ona eni iiandel-e. gro standigt 51erlioisnmaiide IrEicheer
Abnluiid, a. a., s. 21.
Ibidei~i, s. 29.
Svenska Mecieitidens Rimkrönikor, utg. a r Klemming, del 2, Siockhol~n ISGO, v. 890 f,, 924 f .
"Ahnluiid. a. a.. s. E .
ulan kallvarde l. 130s Aliiilurid får aau derina kliché tjäna son1
bevis för att det tal. so111 krönilian later Engelbrelit hålla, går tillbalia på auteritislit reportage. Beviset saknar all barloraft; Erigelbrelits tal i I<arlsliröniliaiis fraaiistallniilg aga icke mer kall- varde an vad dylilia tal i rnecleltida krönilaor bruka äga.
[:tona Knrlskrönikaai åberopar hhnlund aven en anriain iialla som stöd för sin liaraliteristili av Engelbrelits polikislca program. Denna kalla är ett brev fr511 Erigelbrelit till Vpplarids b0aider ocli liöpstadsmaa-s, där dessa uppmanas att lyda riksradet »s5 franat P viljen veta rilcserns. allas edert ocli eder egendoails basta och he- starid oclr reta riket utan sliada och b'ördarv?
'.
Detta brev 51fogat som fhljebrev till en slasivelse till biskop Tlioniiias och riddare och svenner i Uppland. aRiliet» ä r det begrepp, soni rikssadet alltsedan 1300-talet satt i iiiotsiitii~ing till en enviildig konunga- malit; det innefattar sumirsari av unders5larna; vilkas a comrnune bonunl» sloall tillgodoses. Erigelbrek? använder ordet i deniizr gangse bemarkelse; h a n aterger darriled. lilisoin a r e n Karlslirö- nilian i de citerade talen, det upproriska rilisrådets ledanide taliIie- ggng
,Ihn-iiund lägger in en ril«dern inralie i ordet »rllie»; Iian bygger upp en utförlig analys :iv Eilgellsrelits eget politisloa pro- grain p5 de ovan genorngAngna I<ällställena. Engelbrelit har åsyftat seii sanilad Iiraftytbrings till varii för :)en sjalvstiiradig svensli rilispolitilo*. Han laar Iöreträtt :!utpraglat nationella stra- vanden s . Unioneris upplösnialg stod nlidigt nog» som hans m a l '.
Uppfattningen, att Engelhrelit företradde »xtatioiael%a stra- varadeiia. so111 gingo iit på unionens arpplösniiig, har Ahrilund över- tagit från äldre 1itter:itur. Det har mot denna uppfattning ill- viinls. att deii iclie stödjes a r en enda kalla. Hiirernot havdar Ahnlund, att »vi ritan minsta tvivel h a ratt att Lillerliänna~ Engel- brelit et1 dylilit p r o g r ~ ~ n l j. H a n Iian fortfaraalde icke andrag:^ er1 Se hiirorn Iiigvar .iiiderssori. a. a., s. 1 7 not 3 och d a r citerad litteratur.
,S5 fr;iiiipt a t i \vilen \vita Riksens hesta och bestandii och alles idra ocli idliers ocli Riliet vttiaii sliada och f ö r d e r f f ~ . Iiandl. rör. Sltai~dir-iaviens historia 8, s. 1 f. Aliiiluiid, a. a.; s. 29, översiitter e j fullt liorrclcl: )>så f r a m t 1 vi!jeii veta rikseris och edert basta oeii bestaiid och skydda eder och rilict för sliada ocli fördarv > .
"nligt .itiiiluiid ger Erigelhrel<ts 11rcv till uppiiiiiiiirigariia > e t t ~ittrycli å t hails styrni-icle inyldighet uid deniia tid, so111 inaii omöjligen Iraii niissför- s t a » . iY&goir Engelhrelils ),styraride myrndighel)! fr:imgar e j a r brevet; det visar blott Iiaiis siiilliiiilg som böiideriias förtroeiiderriait.
Ahiilurid, a. a.; s. 29 ocli 32. "bide~n, s. 32.
162
Erik Ebnnroth.enda kalla som stöd. Engelbrebt liar under siit korta bana tre ganger satt sitt sigill under dokument, som fastsiiilla program i unio~isfragan: eii radsshrivelse till Tysha Orden av deil 31 mars 1435. Lpp~a1a- och Stock1iolniislzoiifecIeratPo11erria av resp. deit 6 juni ocli i 2 augusti s. 5. l[ samtliga dessa dokiiriient deklarerar Engelbrebt sin villighet att erkanna Erik ay Poiiamern sonal svensk hoiiung. Dessa hallor riamrias ej av ;hlinlund, Ilan anger hloft. att Engelhrekt docli icke iiunnat iullfölja), sin fOr ballorila olianda programniaiiska l i r ~ f e .utan akbrott)).
Enligt Alhnl~iird väclites de sverislia böndernas )nationella niede etande till ful1 styrka geiiorii upproret l. AIIt beror hiirvid- lag pa vad man lagger in i ordet nationell. Det är I sig sjalv fro- ligt, att de eitlancisha fogdarnas främlingsskap ettriyttjats i agita- tionssyf te av upyrorsmäatnen. Alen nagot slag5 idéprogram, soiii skulle kuniia beteclinas sorn nationellt, tillägges icke bönderiia av laagon halla. Alinluncf refererar Bernliard Osenhriigges kanda brev a\ den 1 aug. 1434 för att hclagga böndernas prograin. Hans referat ar förtjänt av att aterges parallellt med en ordagrann ö-+er-
sättning av hallstallet
'.
Dalkarlarrias begasan oeli Mani ville ater ha en konunng rtiening ar. att de vilja ha en i Sverige oclt bli herre i eget koriurig i Sverige; de vilja f6r- land.
driva konungen av Danriiarli ur de tre rikena, och de vilja sjalva r a r a Iierrar.
Sklllnadeii i Innebörd itiellari text och referat ar ~ippeiibar, Enligt Osenhriigge vilja dalliarlarna ha en konung i Sverige, d. v. s. på nara 11511, och befria de förbilndita rikena fr511 Erik av Poin- mern. Balioiai detta ligger oppositionen mot kulig Erila regerings- system, mot lians iislialistislia sliattepolitik, vilket ytterligare uii- clerstrykes genom en följaiide hanvisning till Erik deii heliges tid, då del varlien fanns tullar, skatter eller pålagor. Men alr om- tanken ont de tre rikena fraiingar ined all tydlighet, att bönderna iclie varida sig mot zimtioneri. Denna passus är rntelamnad B AIinbunds referat.
.ilililurid, a . a., s. 31.
Bidrag tiI1 Skaiidiriavieiis historia, utg. av Styffe, 2; s. 260 f.: »be- siirider11 der Dalelierles begerutige ~ i i d e meriuilge is, se \viilen e-lie11 Itonynls iri Swe<le~i h e h b e i ~ \ride w i l l e i ~ deil Itoriynli r a i l Deiiinarckeil r t e den dren riken \ordriueil vncle nillen sulff heren weseil)).
EngeIhrektslitteralur från 1934. 163 Eaigelbrelitc verksalilhet efter det program Ahralrind t411skri- vit Hiono~ii g9r Iionom till ,>1400-talets store rilispolitilier))
'.
Detta sanmilial~fattande omdöiile ar avsett att tacka Engelbrekts hisio- riska insats, hbaii fragar, villieru clenra:~ rarit och vilka kallor. som. ge upplysning daroin.Sagot 1ioiil;rhtt svtar p5 denna frAga ger X h i ~ l u ~ i d icke. Han rnedde1:sr; att :;Engelbrelit kunde g& till raga mecd Iigrd och beslut- sani Xir:rft» nieia alt :)lnalitiitövningen ocli makispr5kel. icke lockat Iionom:,, Detta sista. iiverrasliande omdiinat. slyrkes nied att Engel- brelit :,sialite en örergång siaaraist möjligt till ordnade förhiillan- d e n > ocli &stadiiom ),saiiiverkan under geinensaint ansvar:; med radet. Det föruts&ttcs allts5 som axioni: att Engelbrelit kunnat undvara denna samver1i:tri. om ~ilalitutövniiigen locliat honiolir. Pa vilkeri gruncl EligcfibseIit sliirlle h a s t ö t t en dylik maktstallning anges ej. Alen i saiiibarid nied radets politislia insatser, som tidvis skulle lia inneburit en !)verklig fara. fiir cEeb program Engelbrelit företriidcle*, förklarar A4"rbniund, ittt ),vi se det stora rilislr10tet trads
frann p& skAdepl:~tseii, icke era utan flera ganger> Nar d e l t a skett, vad delta riksmöte rarit, p5 vad saht dei fr:iintrader i liiil- lorila :inges icke. Det a r l;onst:tterai, att liallorrias uppgifter om rikets alin sarnliiillsklassers medverkan vid de beslut. soin radet kungjort och ~ e r k s t a l l t , liunanin föras tillbaka p& e11 staende juri- disk formel, solii av allt alt döma fatl fiktiv anvandning. Darav följer, att clen garilla uppfaltningen. att 1430-talets ridsmöteiii utökats nied e ~ i Eiallstiindig stZ'indsrepresen8ation; mister sitt stöd i k-1' %a rorna. Mot detta gior hhiililnd inga iri\Gndiiingar, men h a n ser trots allt )>det stora silismölet triida frama - en obestiinid valnad av 1880-talsteorien 0112 den försha svenslia riksdagen
',
Aliiiluiid. a . a., s. 30.
'
I1~idelll. S. 36 f."Iiurnlirii, .Iliiiaiiacli f ö r Alla 1935. s. 56; förlilarar p& lilinaiidc siitlr >Eli till d c fyra slåiideii utvidgad rilisrepreseillatiori b ö r j a r , oin ocksa ojimirt, a t t triicia i fuiilitioii iii id er Lideii f ö r Engciisrrlits 1)olilislia i ~ p p t r a d a n d e .. 1 Iiumlieiis stiirre uppsats i Dalarilas Hembygdshok riaiiiiles e j före:ioii~ste!i a v rli staridsrilisdag. I Med sveiis1iarri:t och Eiijielbrelil, s. 12-1 f,, ges följande sviivaiide defii~iiioii p a ii~iiebiirdcii a v ril~sdageris ul~plionist: ),Ileii ser m a n spörsinalet mera koiil<rct. liir det e j Iiuriiia bestridas, a t t E i ~ g e l h r c b t s tid och are11 iiiirnlast diireftcr ~iiirliletecknas a v alt politislit hittiiis incra beiyiielse- lösa sainhiillsgrupper, oftare iin förr, da satiarit \-ar utidaiitag, Iiallades till s a n i ~ r i a i i l t o i ~ ~ s l e r , diir d e - visserligen passivt - dellogo i överliggi-iirigar, soin rörde liela riket. Den sverislia riksdagens tidigaste, spada ansalser sltö11j:ls såsom el, l<oilsel;vei~t serie av rikimiiten först under den cpolc, soin priig!ats av Ei~gclbrel;ts ocli svensliarnas lianip iriot E r i k a v Polnriierii > ,
d 64
Erik Lönnroth.De raga visioner, som liar relaterats, lämna intet stöd 5t karakteristiken av Engelbrekt soin århiindractets store rikspoli- tiker. Ile anföras iclie heller direkt som stöd för denna. Karak- teristilten utfylles i stallet ined uppgifter, att »Engelbrekts oegen- nyltiga uppsat erkandes ~rilligt eller iricrtvilligt av hela hans sain- tid., att »iii&iigeri s5g i honom en Guds egen uridermari)), att niilan kiinde och förstod, att han fyllt en historisk mission)) Som ka11- belägg anföras Fri'tietsvisans ocli Heriiian Korners hagiografiska Erigelbre!itssltildri~ig~ir. av viliia den I'örra iiarrör fran 1439 och den senare i r i n okand tid. Bagge ha hestamis av den tradilions- utveckling, som haft siil ~1tg51io.s a ? unli: i Eligelbrekts niartyrdöd. Ahnluiid bygger liar pa sin dateririg av Korners skildring till å r 1-1-35. D& denria datering ej ar I-iållbar, faller uppfattningeri, att Korner sliulle aterge det omedelhar:a intrycket av Engelbrelits första fraintriidaride
'.
Hagiografiskt schematiserade sltildringar utgöra den prirnaia tradition om Eiigelbrekt. s o ~ n vi möta i de berättande kallorna.Alinlund utbygger den uppfattning on1 Engelbrekts yer- soilliga uppträdande, som han hämtar f r i n Iiorner och Friliets- visan, i ~ i e d uppgifter iiven fr&n senar:: kallor. »Det Iar icke vara någon tillfällighet
:,
.
säger lian, »att kallskrilterna härvidlag tala ett enstämriiigt språlt, ja alt överhuvud allt som liknar rnisstärik- liggörande eller förliienaiide salinas»'.
Historiografiskt sett iir detta just en tillfalljgliet: helgontraditionen har tidigt sprängt de partipolitislia gränserna f6r uppskattningen av Engelbrelits @ r - ning; ingen liar halt intresse av att ruisstiinkliggöra eller förklena bondelielpoiiel-, da detta liunde agitatoriskt utnyttjas. hhnluild jainför Engelbrektstraditionen riied Karlslirönikaiis teckning av Erili Pulic. paralBelleri ger ett sliolese~ilpel på de historiografislia tillfallliglielerr~as spel: Engelbrekt ar ]:)Bott kanel fran hagiografisk litteratur och därav p3verkade skrifter, medan av Erik Puke blott den bild bevarats, so111 liar hans diidsfieiide Karl Knutssoii till uppho\-sman ocl1 soin tecknats i syfte att rentva den senare.A l l a försök att nied riågon tillförlitlighet karakterisera Eiigel- brelits personligliet äro dömda att misslyckas p& grund av kall- materialets beskaffrnliet. Däremot lian i grova drag en hiid teck- nas av lians politiska insats, byggd p5 tillförlitliga kallor. I h h n - lunds frainställriing finner maii ingen dylilt tecltning. Han lämnar k g e n klar ocli vetensliapligt bestyrkt bild av den roll Engel-
.%hniund, a. a., s. 30 f .
'
Se hiirorn min uppsats ;~Liiiiehurghni;dslirific:~~ (D-texten) till KoriiersClironica n o r e l l a ; ) , Scnndia VIII.
Eilgeibrektslitteralair från 1931.
1
63
1,rek-k syel:et i Sverige Aren 1434-36. Hans satt :lit utnyttja liiil- lorna torde framg5 av den översilit, som ovan meddelats av hu-s-udpunkterna i Iians iramstallning.
Lika litet sorii Engelhrekis liisloriska roll och insats Mar- Iagges, lika litet framtrader hos hhnluiid den tidsmiljö i fasta koll- turer, i vilken Engelbrelits garning liör heiizma. Rörande den sociala haligrunderi till Engelbrektsres~iingen far m a n blott veta, att ))en framsl5eiicic forskare meiiar. »att denna tagit sin början nied ett arbetaruppror i Bergslagen. Mer än föiinoctan ar likval icke deitad l. Alla forskningens reseillat rörande den eliorioinisIia,
sociala och liandelspolitislia baiigrunclt:~~ till resningen laiiinas u r rakningen. Sturrdo~ii ger författaren en vittsriivaircle utblicli, som d5 hasi försalirar. att efter Engelhrekts dbid »Lar vinden tydligt era aniiaia riktning, Försölien akt halla s::mniaii de tre rikena fsam- triida d 5 med ens tydligare sia strax förut, lilisom om ett hinder övervriirnits~~~
'.
xtad som a n givit iuppliov till denna vision: det ha inle liistorislia fakta ocli histori.;lia kaiior.I början a r siii uppsats delilarerar Ahnlund. att den Engel- I~relitsbild. soiii ingatt i de flesta sveiiskars medvetaride, a i de& stora och rasentliga är Ilistorislit fullgod)). Jlesi denna Ersgel- breklshild ar icke den, som ,-thnluimci sjalv raaeddelar. Den kadi- tionelle EngeIhreBt franitriider i 5Idre litteratur i fasta konturer: haii liar varit rilisförestAridare; h a n har sliapat dera svelislia fyr- sthndsrilisdagen; h a n 11ar stött sin malit p5 folkeits breda lager, solla lian viielil till politislit inedvetaiide; lian h a r fört fram det iri1ietsprogr:tm: sorii fraiiiträder i aniiilagelserria nnot kung Erik och som litterärt manifesterar sig i Friiietsx-isari. Den kritik. som riktat sig iaiot denna traditioriella uppfattning. har lsa.1-elat: att Engelhrelits riksliövidsmailiiaskap ej naedfört stiillning som riks- förcstandare; att samhallsklassernas likformiga saniverkan rid riksmöteri:i sarinolikt a r en statsrattslig fiktion; att ett denilolira- tislit genon~brott i rikspolililiien ej Iian sl<oiijas; alt anklagelseskrlf- teriias och Frihetsvisans prograi-ii utfornlats av riksradet p2 1388- talel oell Iiavdats under arkebisliopsstriden 1 4 3 C - 3 4 av den k ~ r k - liga oppositionen. Mot denna kritik Ilar Alililrrnrd ej haft nágra fakta att stalla. Hans Engelbrelit har biheliallit de traditionella diniiensioneriia; i övrigt h a r denne förlorat allla kon~talrer. Fram- stall~~irigen böljar obestä~nt fr a m och ater; Ilristen
p5
Iionkreta uppgifter utfylles ined vittsvävande Baraliieristiker.I ett avseende ger erneIlerticl Alinlund fasta och bestämda uppgifter. Det ar rörande Engelbrekts politiska program. Hari.
l Ahillucd, a. a., s 25. Ibidem, s. 32.
-966 Erik Lölznrotii
liar liar icke stöd av nagon kalla; bilden är Iiamtad frän Scliiicli men ined nya tillsatser. Schiicks Erngelbrekt ar en exponent för ) 1914 års idéer » l. Alinlunds E~igelhrelit ar niera ax ancerad; I-nani efterstravar ocli upprattlialler till en tici >nationell gemenskap )
'.
Denna stravan ger Alinlunds Eiigelbrekt en bestaiiid tidsprägel; denne Engelbrekts födelse torde kunna förliggas till den 30 januari 1933.Professor Li'ihnlu~ids teckriirig av Engelbrekt i SorbergstaPet l934 äger eri starkt aktuell, politisk aspekt. Denria aspelil ar talets lediriotiv, Det slutar ined en nianing: ) LA[ oss P denna stund och p; denna pltifs söl;:t kanna narlicten av hans ailcile. av Pians tro pA den sainlaiide slenslia rikstaralieno '.
Den ande, soni darriied franiinarias. Iiar mycket litet att skaffa med de11 verklige Engelbrekt.
De 01-an behandlade Engelhrelitsskrilierna äro sinsemellan rnyclieh olika. Men dc lia ett liuvriddrag genieiisaini: iiagen av dem aterger den traditionella Engelbrektsbilden. siisom den utliristalli- serats i 1800-talets liistorislia litteral-ur. Alla de tre författarna lic2 en hOg rippslintiniiig av Eiigelbrelits Ilistoriska roll: mening- arna 35 emerllertid starkt i sar. d& de: galler att precisera, villien denna roll varit. Hos !Valdén ar Engelhrekt en Iilassliampens: företrädare; hos Kumlien a r han en foiretradare för de lägre lilas- sernas lirav 135 lag ocli ordning: hos Alinlund ar han den nalio- iiiella genienskaperas förkämpe. EiigeShrekC franitrader 1x0s de tre författarna som representant för tre riiotstridancle huvudrilit- ningar in0111 niodern svensk idepolitik.
Under fem Arliuridraden har Engelhrelit stancligt skiftat ge- stalt i liistorieslirivniiigen för att ge uttryck St. nya, vaxlande iclé- strömningar. 1 vara dagar har den 1iäIlkrit~sk:i forskningen tagit avstand fran dylik historieska-ivning. Dess iiiiil maste bli att be- döma Eligelbrelits historislia roll utifran de saiiitida och primära källorna och att tolka de samtida politiska dokunieriten nied ut- gångspunkt f r i n 1400-talets. icke f r h 1900-talets iiinliesatt.
I den inan den populära liistoriska litteraturen vill förmedla vetensliapliga sanningar till allnianhekei?, har den att i sin tur taga hänsyn till dera vetensliapliga forsliningens rnctoder och ron. Vill den anlägga a1;iuella synpunkter pS sial arn~ie, far detta först ske, sedan en fast stonime av objektivt giltiga fakta framlagts. Fram-
i J f r Waldéri, a. a., s. 394. g .khriluild, a. a., s. 36.
161- allt nar Iiistorislin facli~laiiii framtradn som popnilara författare, hor detta Lrav .rara olrarikoinligt
Enc1:rsl 01x1 den iioprrlara historieshrirlilngen bygger p5 kri-
iisk kallheliiaridling. lian den upptriida mecl dera \etlerhiiftig- Iiet soin mala liar ratt att fordra. Dcai 15r liariiled ochs:'P ökad
niUjligliet alt uppiyl1:i ett l;o~istraiirligt h ï a v : att titan anahronisiiier lata det förgangna balra med egen rijst ocla leva sitt eget liv. Blott den historiska s&ildring, som uppl?llel- det Iisavet, lian riiB\~is p i eri livsiarigcl ut9ver det jiabileraride ögoriblicliet,
