Gabriel Jonsson
Nya publikationer om Korea och Nepal
Lars Vargö, fil. dr. i japanologi och tidigare ambassadör i både Japan och Sydkorea, kom nyligen ut med boken Korea - en civilisation i kläm (Stockholm: Carlssons, 241 sidor). Titeln anspelar på att kanske inget område har invaderats så många gånger som Koreahalvön (s. 10).
Inledningen tar först upp ekonomiska och politiska skillnader mellan Nord- och Sydkorea som kommer påverka ett eventuellt enande. Mer utrymme får historien med början från Koryô-dynastin (918-1392). Här sägs det att Korea var ett enat rike mellan 918 och 1910 (s. 10). Det borde ha sagts att det råder delade uppfattningar om enandet ägde rum 918 eller 668, då kungariket Silla blev Förenade Silla (668-935) efter att ha beseg- rat Paekche (18 f. Kr-660) i sydväst och Koguryô (37 f. Kr-668) i norr.
Förklaringen är att efter 668 kom inte alla folk, som hade bott på Korea- halvön, under ett rikes kontroll utan det var först efter 918. Utmärkt är att det lyfts fram att Korea uppfann lösa, återanvändningsbara typer innan Johannes Gutenberg gjorde detsamma på 1450-talet och att den mest berömda samlingen av bevarade träsnitt Tripitaka Koreana förvaras i buddhisttemplet Haeinsa nära staden Taegu i sydöstra Sydkorea. Även om historiska likheter finns mellan Kina, Korea och Japan, är en skillnad att bara Korea hade uppvärmningssystemet ondol under golven. Ett onö- digt sakfel är uppgiften att Kim Dae Jung dömdes till döden av Park Chung-hees regim - det var 1980 under efterträdaren Chun Doo Hwan (s. 17).
Språket och poesin
Koreanska och japanska uppvisar likheter genom ordföljden subjekt- objekt-verb. Båda språken använder mängder av kinesiska låneord och skrevs ursprungligen med kinesiska tecken, men 1446 proklamerade Korea ett eget alfabet som nu kallas Han’gûl och japanskans två fonetiska alfabet hiragana och katakana kom till därför att språkens grammatiska struktur är helt olika kinesiskans. Genom Han’gûls tillkomst växte en egen koreansk litteratur fram, men vetenskapliga verk fortsatte att skrivas
med kinesiska tecken. Koreanskan i Nord- och Sydkorea skiljer sig bland annat genom att man i norr inte alls använder kinesiska tecken och att man i söder har anammat många utländska låneord. Förträffligt är att detta kapitel innehåller flera historiska sånger och dikter ur genren sijo -
”tidsrytm” - som består av tre rader och cirka 45 stavelser.
Koreas äldre historia
Följande kapitel behandlar de första européernas ankomst, begreppet han - känslan av att ha blivit orättvist behandlad, Koreas historia fram till slutet av 1800-talet, konfucianismen och vägen mot det japanska kolo- nialstyret (1910-1945). Vem som var den förste européen i Korea är oklart, men den första reseskildringen skrevs av holländaren Hendrik Hamel (1630-1692) vars fartyg förliste utanför den sydligaste ön Cheju 1653. Utdrag ur boken återges. Den första västerländska boken som bara handlar om Korea sägs vara Histoire de l’Eglise de Corée skriven av prästen Claude-Charles Dallet och publicerad i två volymer i Paris 1874. Han beskrivs av många som ett nationellt kulturellt drag. Den bryska japanska behandlingen av koreanerna under kolonialtiden förstärkte känslan av han. Begreppet förekommer ofta i koreansk litteratur, däribland i den återgivna dikten ”Sången om livet” av den kvinnliga poeten Moon Chung-hee.
Bokens längsta kapitel har med huvuddragen i Koreas äldre historia.
Det första samhället ska ha grundats av den mytiske ledaren Tangun 2333 f. Kr. De första statsbildningarna före vår tideräknings början räknas upp, varefter temat är de tre kungadömenas tid (57 f. Kr.-668). Silla (57 f. Kr.- 668), Paekche och Koguryô förde krig mot varandra. De tog emot kine- sisk kultur som sedan fördes vidare till Japan. Det sägs att när Förenade Silla 676 hade besegrat Tang, vars styrkor hade hjälpt till att besegra Paekche och Koguryô, uppstod det första enade koreanska riket (s. 84).
Förutom att detta alltså är ett omtvistat faktum omfattade landytan då inte hela Koreahalvön. Förenade Silla försvagades med tiden av makt- kamp och bondeuppror och gick under 935 efter att ha besegrats av Ko- ryô. Koryô införde ett examinationssystem för statliga befattningar som bestod i nästan 1,000 år.
Under mongolväldet på 1200- och 1300-talet tvingades Koryô delta i de misslyckade invasionsförsöken av Japan 1274 och 1281. Som en följd av maktkamp inom de ledande skikten grundades den sista kungadynastin Chosôn 1392 som varade till 1910. Den nya dynastin antog en pro-kinesisk utrikespolitik och betonade konfucianismen som ideologisk bas, allt- medan buddhismen undertrycktes. Yangban - de två klasserna - blev den
ledande samhällsgruppen. Fraktionsstrider kännetecknade det politiska systemet som med tiden blev alltmer korrumperat. Det försvagades under 1800-talet även av uppror föranledda av utbrett folkligt missnöje.
År 1592 och 1597 invaderade Japan Korea för att använda landet som en språngbräda i syftet att också lägga under sig Kina. Invasionerna slogs till- baka. Kartorna, som upptar nio sidor, gör det lättare att förstå hur krigen utkämpades och hur handelsvägarna gick, men de borde ha introducerats i texten.
När konfucianismen kom till Korea är oklart. Framförallt under Cho- sôn-dynastin fick den en ledande ställning och dominerade politiken och utbildningssystemet. Männens ord var lag och kvinnorna förpassades till hemmet. Sirhak - den realistiska skolan - ville modernisera Korea, men företrädarna hade begränsat politiskt inflytande. Under det kaotiska 1800-talet uppstod den synkretistiska rörelsen Tonghak - Österns lära.
Den blev gradvis en politisk rörelse som 1894 hotade regeringen, som där- för bad Kina sända trupper. Eftersom även Japan skickade trupper utbröt krig 1894 som slutade med japansk seger 1895.
I det näst längsta kapitlet skildras maktkampen om inflytandet över Koreahalvön mellan Japan, Kina och Ryssland. Medan Korea försvagades under 1800-talet moderniserades Japan och tvingade genom kanonbåts- diplomati Korea att öppna sig 1875-1876. Kanghwa-fördraget 1876 inne- bar att Japan fick rätt att exportera varor till Korea utan tullar och att Korea förklarades vara en från Kina självständig stat. Japans position förstärktes nu medan Kinas försvagades. Efter flera år av tilltagande spän- ningar besegrade Japan även Ryssland i kriget 1904-1905. Korea blev nu ett japanskt protektorat: en japansk generalguvernör tillsattes och Koreas rättigheter att förhandla med omvärlden upphörde.
När Korea annekterades 1910 var landet inte längre oberoende. Japan styrde från första början med järnhand, varför 1marsrörelsen för självstän- dighet ägde rum 1919. Det är en stor brist att den viktigaste protestytt- ringen under kolonialtiden, som än idag har ett stort symbolvärde i både Nord- och Sydkorea, endast omnämns i en mening. Med tiden förstärktes kontrollen över Korea - bland annat genom att öka den militära närvaron.
I slutet av 1930-talet tilltog förtrycket av den koreanska kulturen och japanska blev officiellt språk.
Det moderna Korea
Avslutande teman är det moderna Koreas framväxt, buddhismen, shama- nismen och taoismen, kristendomen samt Nordkorea och Koreakriget (1950-1953). Korea använder fortfarande både månkalendern och den
gregorianska kalendern - den förra för traditionella högtider. Introduk- tionen av el, bilar, järnvägar, dagstidningar, modern sjukvård, kvinnlig utbildning och hotell i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet beskrivs. Intressant är att ungefär halva kapitlet ägnas åt svenska besökare.
Journalisten William Andersson Grebsts (1875-1920) bok I Korea från 1912 är den första boken på svenska om landet. Även journalisten Hjal- mar Cassel (1868-1941) besökte Korea. Några av hans tidningsartiklar från 1905 återges, varav en i sin helhet.
I det historiska verket Samguk Yusa - Minnen får de tre rikena - från 1200-talet finns redogörelser för hur kinesiska och indiska munkar förde med sig buddhismen till Koguryô 372, till Paekche 384 och någon gång under kung Nulji Maripgans regeringstid 417-458 till Silla. Under Förena- de Silla hade buddhismen ett stort inflytande på måleriet, litteraturen och arkitekturen. Berömda är templet Pulguksa från 751 och Buddhastatyn Sôkkuram från 774. Shamanismen lever kvar i dagens Korea. Trumman har en viktig funktion i shamanens ritualer, genom vilka kontakten mellan mänskliga önskemål och andarnas önskan förmedlas. Taoismen har i förhållande till buddhismen och konfucianismen haft ganska liten bety- delse. Den första kristna församlingen bildades 1784 efter att en diplo- matson hade besökt Peking. Förfädersdyrkan och de konfucianska ritua- lerna hindrade kristendomens spridning och dess anhängare förföljdes.
Under 1800-talets första hälft kan över 20,000 kristna koreaner ha dödats. Efter att Korea hade tvingats underteckna avtal med flera främ- mande makter, tilläts kristet missionerande. Missionärerna byggde sjuk- hus, skolor och universitet. Den svenska missionären Amanda Gardelin, som var utbildad sjuksköterska, kom till Korea 1895 och räddade en koreansk prinsessas liv. Kristendomen är idag den största religionen i Syd- korea. Flera presidenter har varit kristna.
Temat Nordkorea och Koreakriget avslutar boken. Landets grundare Kim Il-sung (1912-1994), som från början hette Kim Song-chu, var aktiv i motståndskampen mot japanerna. Det komplicerade händelseförloppet, som ledde fram till delningen av Korea under åren 1945-1948, borde ha beskrivits utförligare. Ett sakfel är att Sovjetunionen lade in veto när FN 1947 diskutetade en resolution om att hålla allmänna val i båda Korea. En resolution antogs i generalförsamlingen där inget medlemsland har veto- rätt om att hålla allmänna val, men den valkommission som FN utsåg fick bara tillträde till södra Korea. Omständigheterna kring Koreakrigets utbrott och krigsförloppet beskrivs väl, men den angivna dödssiffran cirka 2,5 miljoner människor är lägre än andra för mig bekanta uppgifter. Nord- koreas mordförsök på president Park Chung-hee 1968 och 1974 respek-
tive president Chun Doo Hwan 1983 är några av attackerna efter krigs- slutet som är med. Det nordkoreanska kärnvapenprogrammet är inklu- derat. Även i detta kapitel borde kartorna, som på fyra sidor väl beskriver hur Koreakriget utkämpades, ha introducerats i texten. Epilogen summe- rar författarens reflektioner och tankar om bokens innehåll.
Sammanfattningsvis innehåller boken på kort utrymme mycket infor- mation om Koreas historia och kultur, som det finns litet skrivet om på svenska. Mycket av innehållet är allmänt känt och därför stör det mig inte att det är få fotnoter. Utmärkt är att det finns många illustrationer och foton, en bibliografi samt en tabell med Koreas, Kinas och Japans dynas- tier. Utöver de ovan påpekade bristerna är det synd att ett index saknas, men jag vill ändå rekommendera boken.
Koreas återförening
I Utrikespolitiska institutets serie Världspolitikens dagsfrågor publicerade forskarna Ulv Hanssen och Eun Hee Woo i september Koreansk återföre- ning: En omöjlig dröm? Först går de igenom vad som har hänt under de allra senaste åren i relationerna mellan Nord- och Sydkorea. De skriver att det är fler interna än externa problem förknippade med en återföre- ning. Nästa avsnitt handlar om skillnader mellan länderna, däribland att det är mörkt i Nordkorea medan Sydkorea är upplyst. Sydkorea har en välutvecklad ekonomi och är en demokrati, men Nordkoreas ekonomi är underutvecklad och hård diktatur råder. Utmärkt är att viktiga årtal 1905-2018 är uppräknade. Omständigheterna bakom Korea delning och Koreakrigets utbrott 1950 förklaras, varefter Nord- och Sydkoreas olika utvecklingsstrategier efter kriget beskrivs.
Nästa tema är återföreningsfrågan. Det första interkoreanska topp- mötet i juni 2000 väckte förhoppningar om en återförening och islossnin- gen under 2018 har gett debatten om återförening ett nytt liv, men få bedömare betraktar ett återförenat Korea som realistiskt. Nord- och Syd- koreas ståndpunkter i frågan beskrivs. Nordkorea vill ha en federation, som ser ut som slutstadiet i en enhetsstat, medan Sydkorea under presi- dent Roh Tae Woo (1988-1993) lade fram en konfederation som officiell strategi för en återförening. Hans förslag innebär ökad samverkan, bil- dande av en lös federation och sammanslagning av de två samhällssyste- men och har i huvudsak fortsatt att vara Sydkoreas officiella ståndpunkt.
Utmaningarna en återförening skulle innebära går författarna sedan igenom. En sådan är de oerhörda kostnader som en återförening skulle innebära. Det ekonomiska gapet mellan Syd- och Nordkorea är ojämför- bart större än vad det var mellan Väst- och Östtyskland.
Befolkningsfördelningen är också mer problematisk, eftersom Nordkoreas befolkning är hälften av Sydkoreas medan Östtyskland bara hade en fjär- dedel av Västtysklands invånarantal. De sanktioner som riktas mot Nord- korea på grund av landets kärnvapenprogram försvårar nu all handel med landet och gör Sydkoreas återföreningsstrategi omöjlig att realisera. Offici- ellt är Nord- och Sydkorea för en återförening, men i norr går det inte att undersöka befolkningens uppfattning i frågan. I Sydkorea visade en undersökning gjord 2019 av Korea Institute for National Unification att de flesta fortfarande är positiva, men att många skulle välja fredlig sam- existens framför en återförening. ”Fredlig samexistens” syftar på att par- terna accepterar varandras existens och interagerar utan att verka för att förändra status quo. När det gäller USA, Kina och Japan är det enklare att hantera Korea om det förblir delat än om det skulle återförenas.
Sist beskrivs utmaningarna ett enande skulle innebära och det är det tema som är svårast att förutspå. Enandet förutses ske på Sydkoreas vill- kor. Uppräknade problem är massmigration från norr till söder som en följd av inkomstgapet, nordkoreaners brist på relevanta kunskaper för att få arbete i det kapitaliska samhället, den rättsliga processen mot de som har begått brott mot mänskliga rättigheter i norr och markfördelningen. I det sista fallet skulle ett enande leda till att många sydkoreaner kommer göra anspråk på mark i norr. Positiva effekter blir att hotet om krig upp- hör, att miljoner nordkoreaner kan få bättre levnadsförhållanden och att Sydkoreas på senare år tröga ekonomisk utveckling skulle kunna få en skjuts framåt genom en bygg- och investeringsboom i norr, billig nord- koreansk arbetskraft och möjligheter att utvinna de stora mineraltillgån- garna i norr. Avslutningsvis diskuterar författarna kortfattat vad som skul- le kunna leda fram till en återförening, alternativt till att delningen består.
Sammanfattningsvis har författarna på bara 32 sidor lyckats få med de viktigaste aspekterna av frågan och därför vill jag rekommendera skriften för läsarna.
Rapport om Nepals ekonomi
I juli publicerade Central Bureau of Statistics, som är underställd Natio- nal Planning Commission i Kathmandu, rapporten National Economic Census 2018 (220 sidor). Den är tillgänglig på https://www.
nepalisansar.com/government/nepal-economic-census-report-2018/ och är den första i sitt slag. Arbetet med rapporten utfördes från 14 april till 14 juni 2018. Målgrupperna för rapporten är beslutsfattare, affärsmän, biståndsarbetare, civilsamhället och medierna.
I början finns en karta över Nepal med lands-, provins- och distrikts- gränser angivna. Därefter kommer två sidor med statistiska nyckelupp- gifter, som antalet provinser, företag och anställda i företagen. Slutresul- taten presenteras på fyra sidor i form av grafer. Det totala antalet företag är 923,356, varav bara lite drygt hälften är registrerade. Antalet anställda är i genomsnitt endast 3,5 personer. Drygt hälften av alla företag finns inom grossist- och detaljhandeln som även svarar för den högsta andelen av 3.2 miljoner anställda, varav 62.3 procent är män. Sist redovisas antalet före- tag och anställda med könsfördelning, uppdelade på de sju provinserna och de 77 distrikten. Kathmandus relativt sett högsta andelar avspeglar dess ledande ekonomiska ställning.
Nästa avsnitt redogör på 31 sidor i detalj för arbetet med rapporten, som avser att fylla bristen på data om Nepals ekonomi genom att lägga fram statistik av betydelse för beslutsfattare, utvecklingsarbetare, forskare och affärsmän. Vad gäller antalet företag och anställda är icke-registrerade jordbruk, skogsbruk och fiske, offentlig administration, försvar, obligato- risk social service, hushållens roll som arbetsgivare och deras produktion för egna behov samt utländska organisationers verksamhet exkluderade.
Jordbruk, skogsbruk och fiske har studerats av National Sample Cen- sus of Agriculture. Data om offentlig administration, försvar, obligatorisk social service, hushållens roll som arbetsgivare och deras produktion för egna behov kommer från regeringen. Det är praxis att exkludera utländ- ska organisationers verksamhet i nationella räkenskaper. Inte heller eko- nomisk verksamhet utan en fast plats, illegala aktiviteter som smuggling, spel, tiggeri och prostitution m.m., betalda hushållsarbetare, chaufförer, som arbetar på andras uppdrag, och människor som gör dagarbeten bero- ende på tillgänglighet är inkluderade.
Flera kommittéer arbetade med rapporten på central och lokal nivå.
Enkätundersökningar och intervjuer gjordes för att insamla data. I syfte att testa kvaliteten genomfördes en pilotundersökning ett år innan arbetet inleddes. Arbetet med rapporten fick stor medieuppmärksamhet. Semi- narier hölls med rapportens informanter. Kontor upprättades i alla 77 dis- trikt för att genomföra arbetet. Många av dem som arbetade med rappor- ten genomgick utbildning under arbetets gång. Termer och begrepp, som ingår i avsnittet, definieras. Det viktigaste innehållet lyfts fram med för- klaringar så att de tidigare framlagda slutresultaten kompletteras. En vik- tig uppgift är att Nepal p.g.a. begränsad inhemsk produktion är starkt beroende av import, något som medför höga kostnader för tillverknings- och servicesektorn. Produktionen behöver öka för att främja socio-ekono- misk utveckling, men tyvärr sägs inte hur den skulle kunna höjas.
Rapporten består vidare av grafer som visar bl.a. antalet företag, anställda och antalet anställda per bransch. Sedan följer kartor som huvudsakligen presenterar samma uppgifter per distrikt. Det längsta avsnittet innehåller tabeller med siffror på antalet företag fördelade efter bransch samt ägar- nas kön och ålder m.fl. kategorier. Tre avsnitt består av tabeller som visar sysselsättning inom branscherna, företagens geografiska fördelning och sysselsättning i olika regioner m.fl. kategoriseringar. I appendix är frågorna i enkätundersökningen, de undersökta sektorerna, kommittéernas sam- mansättning och de viktigaste tjänstemännen i arbetet uppräknade.
Sammanfattningsvis ger rapporten en god bild av företagssektorn i Nepal. Att jordbruket är exkluderat känns dock som en brist, eftersom de flesta människor lever på jordbruk. Och trots att migrantarbetarnas bidrag till landets BNP är ett av de allra högsta i världen sägs inget alls om migrantarbetarnas roll för folkförsörjningen. Ändå är rapporten läsvärd.
Gabriel Jonsson
Fotnot: Recensionerna av publikationerna om Korea har tidigare pub- licerats i Yoboseyo, nr. 4, 2019 och recensionen av rapporten om Nepal i Nepal-Nytt, nr. 2, 2019.
