SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

IhC.3

EN

BY'

OCH

Y ~ W ~ R ?

Om

den

medel'iiba

byns uppkomst

och

rationditet

Inledning

7

denna artikel skall nagra centrala frågestdlningar h i n g byn dishteras.

Bjm

var

B

under större delen av der f ~ r r a artusender centrum fior de islesta mannisliornas Riv och produktion. Vad ver vi egentligen om denna skapelse? Forskningen har hittiils ti?! stor del varit koncentrerad p; att berk~iva byn; dess @Siska ssruktur, dess formel och dess funktioner. Deii har hafr betydligt svårare aitt narma sig fr5gan: va$r uppstod b3172? Hur kan det komma sig a n människorna under en viss

i Nol-debiropas historia valde art io~rerge andra bosättningsformer till f6rmal1 för byar! Flera av byns centrala funktioner framstår för en riu~:ida b e a k t a r e som mysterirr, som i sentida funktionaPissish forshingstradirioner ofta har \;ftaa bort som 'traditioner' eller på annat vis hrMarar-s med inneboende fiorandrings-

< ,

ovilja hos alimogen.' Efiersom byarna trots dit dominerade sictirre delen av h r o - pas slattbygdel- under nästan tasen år så fGrefal!er det svart att adgrda dem med argtimenr som ensidigt tar sin ntgångspunlct i den moderra roinien av rationellt jordbruk. Istället bior byarna, med deras kaïxkteristiska tegspridning och ago- blaiidning av ;krar och iingar, f m t å s utifrån en analys zv samtidens ntgZngspunk- ter och vairnöjiigheter.

Inledningsvis skal1 vi fiorsioka urr6na vad som skiljde byn &ån f6rhistoriska gruppbebyggeiser och ensamgirdar och skapa oss en bild av bybildningens olika komponenter. Därefter skall vi beshiva byns mest typiska ekonomiska kinnr- tecken, h r att kunna diskutera rationaliteten i dess organz~sation. Eker en sådan övning är vi slutligen mogna att ftirsöka besvara fragan om varf6r byn uppstod, och - den naturliga fioiidfrigan - varftir den till siui avvecklades.

Vi viil i denna arrikel sioka f~rkAaringar bybildningen ined hjdp av teorier o n b p som en integrerad e ~ o n o m i s k enher. Fïuktscmma teoriansatser har varit

att kombinera en analys alr bondeklassens stallning i der feodala smhdLer med en ekonrornisk andys av kostnaderna f6r - och vinsten av - byns organisation och

ägostru8ctur. Genom att lyfta fram å ena sidan de kodala Idassrelationerna och, å

andra sidan, samspelet mellan byinvånarea som självständiga ekonerniska daörer fersioker vi [iorsti faktorerna och drivkrakerna bakom bybildningen och vad som egentligen konstituerade den medeltida byn.

(2)

Ben

f6ihist~astsa-iska

bophesen och den medeltida

by^

&der den yngre jarniddern var $efollsningsko1ieBtSv den basala organisarions- principen. Ti41 skillnad från senare, cnder feodala &rhalandec, -var landskapet under jarnåldern sålunda inte territorialiserat, snarare var landet starkt a n h u t e t till dem som bebodde det. Detta kan ur skandiniavisk synvinhi illustreras utifran sprakliga harledningx air senare medeltida administrativa rumsligt definierade enheter. Exempelvis utgjorde "syssel" oc'h "härad" begrepp vars ursprmg har här- letts till 'verksamhet och 'ridande har',

d

v s kollektiva pcesrarioner.' Samma principer kan sparas i de ddsta skattesystemen i det medelrida Sverige, likom i kung- arnas gastnir,gsratt och i led~ngsplikterna.~ Territorleila markeringar i l a n d s b p e ~ är visserligen kii-uda fr'lan f6:historien. Bland annat fran Oland och Ostergödand finns exempel dar stenstrangssystem uipf6rcs under järnadean som format :aga- tor mellan olika ensamgardar,%~ilka indikerar att det funnits nigon typ av samarbete mellan de oiika enheterna. Men dessa argjorde .iv r931 a x d6mz inga fördel- c i n g i n s t r u m e ~ t för

skatter

och avgifier, och kan darför inte tolkas sorn exponeri- ter för ett samhälle som organiserades p2 grundval av teirircrielia premisser.

Da

expioateringen inte var territoridiserad och direkt arhuten till produktionen, som senare exempelvis tiondet, .rar bebyggeisen !ormulerad enliga andra princixr. @en var salunda ofta inte stationar utan flyttades n e d 1 0 0 4 0 0 Zrs mellanrum inom grovt definierade omradeir. Sådana Gnomen är liirada h i n och med yngre bronsålder i hela nordv~srre E~aropa.)

I

Skandinavien återspeglas detta

i tidens orrnamnsskick. I notsats :il1 de vikingatida och senare orenamren, vars ekeded ås~fiar en plats (-by och -torp), sal ;syhar de ddre ortnamnen oinrzden (- hem) eller dess invanare

Under skandinavisk yngre järnalPder o& europeisk :idag medeltid f6re?tommer i princip

må

%er av gruppbosattningar. I det nordvasteuropeiska låglandsområ- der samt på Jyiiand och Eyn har et1 flerid boosattningar med separat ichagna.de g2rdsromter p~trdfats. Den va~ligasit förekommande bebyggelseformen var dock

bebyggelser som s a h a d e cpår av inhägnade enheter.' Flera liP&eter finns mellan de tvä typerna aTv gruppbosärtningar. Grnppbebyggelser såvd med som utan hagnader flytades med j k n a meilanrum och de firefdler

he.

haft samma g~~dsstruk- tur. Gårdarna har legat löst grupperade i rader, i enstaka fall har Ctppna gernenszm- ma platser mitt i bebyggeisen kunnat identifieras.%ven om hagnader inte identifieras vid de arkeoiogiska undersökningarna, sa framträder mesta$e!s dc olika _- girdarna som viil avgränsade enheter. De ensklda gårdarna bestod av en mangd olka byggnader, till skillnad fran under högmedeltid då gärdarna endast bestod av etc f i t d byggnader. Dels hnnc minst ett s

k

i2nghus, sorn antingen fungerade som ecbart bostad eller sal, eller som en kombination av bosrad och f&us. Byggnader- na

lag

mestadels n i t t emot varandra på gårdsiagena, viikei; sett över hela gruppbo- siistningen skapade flera pard?e?la rader 21, långhus. Dels fanns intilliggande min-

(3)

\'-Q : i ~ EN BY OCH \<.\RFQR?

narnida g~ophzts i den arkeoiogiska litteraturen), f61?iaringsbyggriader, same si2l. De olika gårdarna framträder således i de båda typerna av gruppbebyggelser som ensElda enheter. Detta k n s m e n återkommer %ven i de ddre skikten av landskapslagarna.

Dar

framträder de enskida girdarna son1 de grundlaggande fiskala enheterna, inte bosattilingen i dess helhet.1°

Skillnaderna mellan de olika gårdarna framrrader inte, som ar faller med de Feodalt reglerade byarna, i bebyggelsens $sposition. Det som skiljer gardsenheter-

na åt, stifrån arkeologiskr k'kal?material, ar storleken på gardstomten sch huvzd-

byggnaden, antalet byggnader samt rikedoinen på +ndmaterPd.ll G2rdarnzz har således en formell rumslig jiimlikkiet, men p2 de större gårdarna kan inte ert nor- malt famiijejordbruks arbetskraft ha räckt f61 den agrara pro&w!ctioner~, utan det i d s t e ha funnits någon form av supplementar arbet~krafi~ En ailnan silikilad gentemot senare @rdstyper ar f6rekomsten av smed jo^ vcivsrergor och andra tillverk-

ningsplatser för enbare hantverkspr-odukter. Under medeitiden fanns inte deilna typ av byggriader på de enskilsla gardarna. 1 de centrala odlingsområdena inriktcta- des da dRt mer av gårdarnas resurser på sjidva jordbruket, varfir tiUverhingen av enkgare hannw4ksprodukter till stor del skedde i staderna. Farekom hantverk i byxrna var det ofta bysarnfallt anknutet till en gemensam hantverkare.

Det fanns också stora skillnader melan olika bosatrcingaïs stams. De platser som var htigst upp i hierarkin placerades oka på topografiskt markerade

höjdlz-

gen, och dit koncentrerades adminisirariva, judiciella, inilitara, ideoiogiska och/ _- eller ekonomiska fi.nkrEoner." I södra Skandinavien har dessa platser ofia varit

stationara till sin karaktar, till skillnad fran de nner ordinara bop!atsernas cyidiska ,Cörflpttande. 1 Europa kunde dessa platser azgöias av Tomerska :iillor' och1ellt.n. tidigmedeltida godsbildnir-igar, En av centrdorternas viktigaste funktioner var att f6rdeia prestigeprodukter fbr act !egitimera hövdingenslkul~genslgodsinneha~~a- rens ~nakcposition. Samkidlets hierarki har saedes aven bestått i olika nfper _._- zlr bos2t:nzingar som koritrollerade olika typer av vasentliga sarnhal!s$anistioner.

Ekersom det i det visr-igatida Skandinavien imappas: fanns f6rhåiianden sol*?

medgav exploatering av andra 'atermedlearnar', gick

de^

säkraste vägen till indi- vidue1.i rikedom och expansion genom extern cilliigneise av prestigeprodukter (plundring) och azbetslu-aft (hartagning). Praduktions6ki~ingar var därmed en.-

dast möjliga genom en u t ö t i n g av den odlade arealen atan att inh&éa

på

de

andra formellt, och sakert också reellt, fria gårdsinnehavarna, varf6.n den logiska konsekverisen blev gårdsspecifikt brukade storjordbruk. Till act börja med Ilade dessa storgårdar inga speciella formella iigande~atter~ de va:. t e:; inte defii~ierade soin saterier eller frälsejord.

P5

storjordbruken, men ancagii;esl aven p s e r a i i 1 de mer nomaisiora gardaina, sk6ttes produlitionec till stor del av slavar eller halv- fria.13

På

flera satt kan de Skandinaviska vihinngatida och tidigmedeltida storjordbruken jämf~ras med de tyska fi.oizhofgodsen. l4

Det finns en rnangd olika fGr4daringar till &erjordens Gsiska belagenhet i h r - © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(4)

hailande tiil bebyggelsen. En stor de9 av den vikingatida och tidigmedeltida åker- jorden var placerad i direkt ansiurning till respektive gard. 3 laadskapslagarna kan sk~njac konturerna av en umeckiing, frin odiing i anslutning

t411

den egna garden,

pa toftenl tili odling f det som senare korn utt $Ii byarnas inagomarker.'i Detta innebar att de enskilda gårdarnas agor var samlade,

d 1

skillnad frin ben medeltida byns tegshfiade &er. P flera fall har också, vid arkeologiska unciers6hingar air fossila Aiersystem, kunnat konstaeras art den b r u k d e joden fanns samlad i an- siaming tiii de olika gård~enheterna.'~ Dessa exempei harrör dock från margiraal- omriden, och kan därför inte påstås vara represelltativa f6r de centrala syd-skandi- nwiska odlingsbygderna. Det finns dock enstaka exempel dar samtida fossila ål<-

rar ha- påtr-&ats invid gkdsenheter, men dessa fynd annu för Sa f61 att anses representativa. Vidare har hävdats, ~na-ifran retrospektiva kartstndier av 'oreglerade' _- Byar, act tofterna har var betydligt stiPrre an i 're~lea-ade' D- byar och aredmassigt

svarade till behovet av akermark för en gård.'- Det spraEdiga betydelsen av ":OH ar också "&er invid g5rd".18

I" ]yllandslagens ddre horaoiogiska shkt finns även nedteckningar om uthende som fanns utanför toften. Detta kan tolkas som ursprunget till byarnas inagornar-

ker och de benamns 1 yngre s k h som Sker.'" de danska iaiid~ka~slagarna $lans iiven omnämnanden av ytrerligare sarjord som

?ag

utanhr de normda åkerstyck- e n e Denna kallades omum och liar tolkars som inhägnade markstycken som un- danhölls repning.2o Möjligen kan dessa omnamnanden reiateras till k n d av fossila åkermiljöer. Ett exempel ar Gnden vid Borup k i s p2 Sjalland. Dar har en mängd avlånga si-enorngardade åkerparceller patrdfats utanfik tofierna." Dessa kan mycket v& utgöra resterna av s k ~ t / a e n d e . ~ q i h a n d e områden, dock ej nnder- sökta i samma omfattning, aterfinns på Kongsrnarlien, strax öster om E L i n ~ l , ~ ~

samt k Lindhoim Hoje vid &borg på Jylland.'"

P i flera platser har resrer av s

k

Celtirfields paLraCLats, vilka karakteriseras av ~ m a hägnade ?kvadratiska jordstycken.15 Denna typ axr åkersystern ar aven Bianda frin de ddssa tyska Iand.skapslagarna från

600-

och 700-tden,26 och fran fossila &er- system i norra Europa och på de Brirtiska öarna.'- Enligt dessa kalior utgjorde be biocka!ktiga &erparcellerna privathagnade ytor i ett individuellr baserat odlingssystem. Farekomsten av denna ryp av ålaar viscir att gårdarna inte hade stora sam- manhållna faltr. Driften baserades snarare på många små utspridda, men mer in- tensivt brakade och gödslade ahar. Troiigen försvann denna akertyp i samband med plogens inkrande.

Aven om vi i de skilda kdlorna kan se o l i h odlingssystem, stora samrnanhailna fdt eller små och spridda åkrar, så ar bada ert uc:ryck för at; produktionen organiserades separac per gard. Detta styrks av Bestämmelser i danska, svenska och tysita landskapslagar dai det fanns individuell h~~nadslplikt ftir varje &ondeZ2' i n ~ e kollektiv som i det senare tegskiftade rotationsbruket. I Europa finns nedsiag a(:samma utveckling, fran indix~idueilt tiil Iiollektivt brukade Lkersty~ken.~? Iakttagelser-

(5)

\'..s> AR EX BY OCH \ I A ~ ~ R ?

na korresponderar

vd

med bebyggeisens disposition, 1 norra Europa kamstar gir- darria under perioden 500-300 e kr som sjäivE6iis6rjandee enheres Således kan den yngre jaroiaderns gruppbebyggabser snarare betraktas som konglome~ai av ensaiz-. g d ~ d a r an som egentliga byar.

Den

feodala byns gestaltning

Den medeleida byn bildades i en feodd koinre:;t, vilket innebar. art s2vd morfologi som prn&dkit~~onsorganis2t~on betingades av de k o d d a f6rh~landena. De verrika- la samhällsreia~ionerna priiglades ar herravälde och underkastelse. IGman i dessa f~rhallanden var den feodda rantan; arbetsranta, naturafii~tr eller penningranta; detta oavsett om ratten tiil rantan eller skatten innehades av en fralseägare, ar

imngen eller av kyrkan. Systemets gruildläggande enhet var jorden, eiIer, imer spe-

cifikt, den fra11 territoriet utgalende De::a innebar att territoriet var

ett politiskt definierat rum, avsrckiijbast &ån människorna som bebodde det. Dess begränsningar var fastlagda och hinggirdade med regler, bestkmelser och prki- legier.'"ftereom landskapet p5 detta satt var reglerx, kunde f6r$jTtiIinga~ av bebyggelse och odlingsytor inte ske titan omfatsande f6uhandlingar och jordköp. Byn biev d ä r f ~ r stationär till sin karaktar.

Genom tofieeiz reglerades varje gards andek av byns ti!lgångal- i form av &er- mark, beteil och andra nyrtigheter." Den reglerade ocksa gårdens sbldighecer i byns l<ois8iektiva arbete och dess del av den feodala rantan, Tofixn var en inhagnad yta runt gården. Tofternas bredd gentemot bygatai~:fiiteen; stsd således i proportion till gårdarnas andel aiT rattigheter och skylciighetec Deras inbördes ordnhg

pä bytornten var bestiinmmande fös placeringein a~ gårdarnas respektive tegar p2 den gemensamma inägomarken, i Sltandlnavien be~liianndes en sklan ordnP.11g solskfte. Bebyggelsen var mot bakgrund av detta noga reglerad i f6rhillande till såväl den gemensamma driften som till den feodala rii!ltan.

I de byar dar det fanns huvmdg?irdar, var dessa hierarkiskt placerade i landsita- pet. De fanns på topografiskt dominerande posicior,er> oha på en h6jd i utl<acre~-i av bytom;en. Genom huvudgardens position kunde tiiitradet till de enskilda g%- darna och förä~adringar i dess struktur 6veni&as. I de byar som också blev socken- centra uppf~rdes ofta kyrkorna p2 huvudgårdens tok. D a r ~ n e d reglerades %\-en tillträdet till kyrkobyggnaden, framf6rallt under tidig medeltid, genom huvud- garden. På detta satt kan byarnas gårdsstrukrur beshivas som hierarkisk.

"assrelationerna gestaltades airen i form av ssatuskoi<snsumcion.'?

I

feodala f&- hällanden, och kanske speciellt under tidig medelrid, utnyttjade 6verheten sin rikedom i hrsta hand som konsurn~ionsrnedel, f ~ r zstt tiPlfredssialla personliga eller ståndsmässiga behov (conspicuous consueinpiiovz), och inte som en killa &r att ackumulera kapital för att ytter1iga:e berika sig.?' D e mest pitagliga exemplen p i detta ar uppf8railde av manifesta

byggnader^

Genom huvudgårdens placering i

byn och genom uppf6rande av srenhus eventuellr med vissa f6rsvarsanordni1agai, © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(6)

kunde stormannen legitimera sin överhöghet. Senare

sinder

medeltiden skrulle hwudgårdsinneha~.~aren i de flesta fall avgransa sig y l t e r ~ i g a ~ genom att B~mna byn o& uppföra sina standsmassiga byggrader p5 en avskild p h t ~ . ' ~

Det feodala Sand.skapet var produktionsdelat. Bönderrsa stod h r den agrara prodcktionen, medan Rande! och visst hanuverk utfördes i stderna under egen jurisdikrnon. Staderna fungerade som a~qtringspBats för det agrara produktiofisö- verskoi:et. Pii stadernas marknader kunde stormannen avyttra sitt 6verskox och inkrskaffa produkter f6r stat~s'konsumtion. ikden ekerhand som böndernas pm-

duktion specidiserades kom aven de att delta aSlt mer i ma<kinadsutbyrett Byarna

och stiiderna fungerade således Interaktivt och f6:utsatte varandras existens. Dön-

derna har ofta Detraktats 1 eir ridiöst vakuum, som 'traditioneliL eller som själv-

hushabiare, vars konservativa Raggning har lett till stagnatioc av jordbrlaket. Men i har naturligtvis hinderna, nar tillfdle fdnnits sch nar det har varit nejd- vandlgt, redan under medeltiden varii aktörer p2 de mer eller mindre outveckiade marimaderna.35 B~nderna i det feodala systemet har sett ur detta perspektiv aldrig varit helt sjdvhushålian0e, men tili sk8lnad från senare tiders kommersleiIa f m i l - jejordbrukare var de bara delvis integrerade - i o f i ~ l l s ~ a n d i ~ a n a ~ r h a d e r . ~ "

Tiil skillnad frin de f~rhistoriska, mer act- eiler sl&tskapsSaserade gemen- skqerna, var de feodala horisontella samhdlsrela~ioneraa i h6gre grad relaterade till en viss Sosattning, ett visst bosarcningsomr~de och i gemensamma f6hådan- den tiil produktionen. S i bildades t ex en mangd olika typer av medeltida korpo- rati~ner.~' Den medeltida människan ingick alltid 3 nigon sorts organisel-ad ge- menskap. Vad galler byn mazaiksterades detta av samarbetet h i n g den agrara pro- draktionen. Denna organiserades av ett gemensamt byrid. Platsen ftir rådet var den gemensamma piatsen mellan giirdarna, benämnd j r t e , eller pii bygatan.

I

flera tyska byar uppfördes ocksa sgeciePPa 'rådhus' dar byns förrroendevdda traKa- des. Detta understöddes av en formel1 :aedtechad juiisdiktion i delar ;b\: Tysk-

Danmark upprattades den första kinda byordni~gen 1492, men biir f6rst vanliga under 1600- och ?700-ralen.3We skandinaviska byordfiinga-na var nästan heit inriktade p2 att reglera den agrara produktionens gemensamma regler: seangsel, betesdrift, tidsschema för &er'sriiket m m . Wehovet at: nedteckna b p r d - ningen kan ha samband med byns storlek. Ju mindre samfdiighet desro mindre skäl att formalisera regelverket~40

BondeMassens framväxt iI!nstreras szvd i framviiten av en gemensam bygg- inadskultur som i förändringarna av -kyrkobyggnaden. Under 1100- och

1200-

:den etablerades tre huvudsakliga hustyper i olika delar av Tyskland: den nordliga

fialleahause, som var kombinerad

fs-

och manbyggnad, den centraieuropeiska trelangade D~eisenhoJ och det sydtyska ~rlitcertenhnus, som var en byggnad med separerade mans- och

fade la^"'

1 Skanr unmklades der, för iandskapet kard<täris- tiska garden av korsviiiáe på ste~syll under 1200- och 13OO-taYen,'Wnder slutet av l iO0-tdet och början av 1200-tdet bikostade stormannen i Skåne och Ban-

(7)

mark omfattande f6rgndringar alr \iTrkobyggnaderna. Utifran Dyns korporativa tredelning rnellaia storman, prast och bönder delades brkorummet upp i tom, kor och l a n g k ~ s . ' ~ Samtidigt avyttrades priistgalrda: p5 de tidigare stormansrofter- na. Detta kan sattas i samband med brrnerandet av en mer sjdi-i\~sran$lg h3~rPtosr- ganisation och en begrksning alr sttorrnannens patronatsrattigi~ecer.

N%

bildades

byn?

For att svara g?; frågan sralis vi i n h r en mangd olika metodisita problem, manga r;,; dem iimnesspecifika. I Sltandinavien saknas sk.ikligr P<allmaterial f6r tiden ifrig-r, sa de konkreta probiemstdlniilgarna maste anpassas till det arkeologiska rnateria- ler samt olika hr-mer av r-etrosjekiiva anaiyser av karrrnareïid och orcnaimackck,

"&d

ga!ier det arkeologiska materialet ar vi ffamst hänvisade till uns?ersô;k~ingar av

bebyggelse. Zamraingzr från kollektiv ~irmarksdrift och gemensamt bïukziude a h a r ar rnycliet sällsynta, aven om enstaka exempel f6rekomK~er.'+

I de Iiorra deiarni. 217 \rsEa~ad, i Nederlanderna samt i Dammark och Skåne

var, som påpeltats ovan, bebyggelsen under der f6;sta millenniet knuten till resas- omïåden."j Detta innebar att bebyggelsen farflyttades ;ned jiimna mellanruna, vllke: Bar benamrars son1 'vandrande byar'.

P5

kontinenten, liksom i Sltandina- vien, finner vi ocksa flera platset ined lai-ng itontinuiret, och :som troligen hade olika centrala funktioner i f~rhållande till den övriga 'rörliga' bebyggeisen. Det rnesa- omshivsa exemplet på en 'vandrande

b);

i Sitizndinavien ar Vorbasse,

bels-

get i de centrala delarna avJy8land. Här uthrdes en mängd undersöhingal- unaer

1970-

och 1980-talen, varvid bebyggeisens fijïflyttningar kualbe f6ljas fram tiil

den starionara byns etôbieraj~de under btirjan av i 100-taler.'6

Dam

tar eia

bild

som i stora drag ar giltig för laela det s).ciskandinôviskd ~ r n r a d e t . ~ ; Detca inoieSiir dock inte att dec har rört sig om ursprungliga reella bybildningal; som plötsligt blivit stationtara." Den ursprungliga bebyggelsens struktur uppvisas snarare likhe- ter med förhistoriska bop-la:cer an ined

medeltida

byar. Der ar f ~ i s t med reglering- era under 9 100-talet och b6tjän asr 1200-takt som forr~erander av den feodala

byn kan sparas i de cenrrda sydskandinaviska beb;~ggeiseanir~dlenaaaiq Regleringen innebar att gårdarna fixerades p2 de historiskt kanda tofterna. Ofia p5traffas da olika ryper w inhagiiader sunt tofterna, hyns disposition biev hierar~islt och bybe- byggelsen imörs till en speciEk plats. Samma utveckiing skedde under perioden

900-1200 i stora delar 2-v norra Europa.jo

Detta ar givetvis en mycket schematisk bild av bebpggeQsei~tvecidingen. Vissa besralradsdehr av dec feodala byorganisationen kan spåras tiilbaka till europeisk hi- digmedeltid, medan bybildriing i de perifera ris- och skog~b~gdlsomr;dem i Skan- dinavien inte sketeet förrän under mdeitideas slutskede, ibland inte förrän under tidigmodern tid. Over områdena lades övergripande feodala strukturer; t ex 3 Skan- dinavien i form av sockenbildning med tillföljande be~kattnbngsrätrigheter~ eller i

form av urbanisering." I de raordv~s:ra delarna avTysHand (Shedinger och Dirmar- © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(8)

schen) samt

i

Schweiz skapades lingrgående, statsliknande, bondeautonomier inom de feodala strukiurerna. I var; och ett a s de specifika områdena, nned olika sociala st!-ukcurer, s k j a d e s en eller flera lokda varianter av feodala :elatPoner.j2

Den planerade och stationara byn, med organiserade triidessystem och gernen- samt brukade &rar och iingar - the openjeidsyste~n, kal: saledes inte spiras rlllbaks till någon germansk epok. Den h i l t utveciiade byn rned sina samfdlt brukade areder och h m m u n d a institutioner var produkten axr en lång unreclding. I cec- trda och vassa Europa spreds den under den tidiga delen av europeisk högmede!- tid, alltca under de narmaste arhundradena efter år 900.j3 I Skandinavien skedde s a n m a un~ecMing ett par hundra år senare.

Hur har

bybildningen f~rMarca'~s%

Hur har då bybildningen ftirkhrats! De Besea forskare Putar sig lite enkelt mot någon av faktorerna befoEhingsu~eclding, tehikuiveclding eller fiarswr. Men vilket f6sHaringsvarde Rar egentligen dessa faktorer om inte sjdva rationaliteten i

bybildningen f ~ r s c förklarats?

Från ca i r 700, ejler i d l a fdI eker ar 900, och fram tili 1300-tdet, har Europa befunnit sig i en expansiv fas med sregrande befolh~ingstiilvZxi, te h i s k ur\&- Bing av jordbruker och ökande handel. Enligt grova uppsliaatningar tredubblades befolkningen i centrala sch viistra Europa under perioden 1000-1300.'" Dan-

mark bedöms den Ra ökat med upp till 40 I England, dar siffio~ca

kanske ar minsï osaha, berdaas befolkningen ha Ckat frin drygt en miljon ar

H086

till niistan +ra miljoner år i3L7.j6 Även P Sverige tredubblades befo1:hingen ander perioden 1008-i3 50 tili ca en h a r t s miljon InvZnare.j7 Denna expänsions- fas sammanfaller siiledes rned bj+oildningen.

Bef~Lkningsö~hing har darmed ofta iiopplats till, och acsetts vara primus mo-

tor i bybii$ningen.j8

H

samband med, eiler som en reaktion på, befolBinPngstiiPvk- ten skedde en övergång till intensivare jordbrukssystem, såval vad gdier insalsen av arbetshaft som ulnyxtiy ande av na:urresurserna.j9 Men sambander mellan befo!kPlingsöhing och byl~ildniag ar Iångt ifrån enkelt elier självklart,

Ar

det s i art

man vid en viss befolimingsko~islacentration maste överge ett system med ensamgår- dar och skapa tegskifiade byar! Finns det något enkelt logiskt samband mellan de bagge företeelserna? En lika stor, och &ande, befolkning kan teoretiskt sett livnä- ras p i samma yta oavsett om den ar fiklagd i byan; eller i ta:are och ratare liggalde ensamgardar. Det finns ju ingen egentlig grans f6r hur tatt ensamgårdar kan ligga, mer an den grans som faststalls av rådande sociala Sörhål!anden, jordbruksteho- logi och rametryck.

Den jordbrukstehinish utvecklingen under perioden 1000-1 200 karakterise- rades av införander air hjulpjog, tresade och harv." Detta 'agrartehiska biock' var i stort f~rharskande fram till 1800-talets början. Dessa t e h i s k a fCrandringar har framhavts av t ex brittiska forskare som centrala för byllildningen. I r a m f ~ r d l t har

(9)

de betonat art inrroduktionen av cclrruccl?~, den tunga hjulpiogen, s o n var Hum-

pig

a n vanda och darrned framjade långa tegar, havde stora imres~eringar och eric stcrr antal dragare, och darfiir i;;.avcie samarbete mellan flera b'6nder~" "den hjul-

plogens (och hjulardrers) nordligaste ui-posi i Zuropa anda fram till 1600-tdet var Danmark och de skånska laïidskapen." BBybildningsprocessen gjorde narurligtvis inte halt dar. Förstiken art lioppla Sj~bildnin~ei? ti14 införande av hjukp2ogen har p5 samma satt laitiserzrs för bristande överensstämmelse i rid och rum, både

p2

kontinenten och i England."" Sainma kritik kan i princip rikras mot en absolut sam- rnan?an?ming av tresadessystemets inf6rande och bybildningen.

h d r a typer av förklaringa; tar sikte på behovel av E~rsvar, ekersom den europeiska byn uppsmd. i en orolig period med svaga statsmaktela" Aden detta skulle förutsatta befästa byar, något som varit mycket ovanligt och bara har funnits inom vissa speciella områden. Att anamma en sådan förklaring skulle dessurom vara att borrse ifrån atr bybildningen inre var nigon enk2 samling av tidigare spridd be-

byggelse, den var inge1 konglomerat av ensamgårdar. Byn inaste Detrakras soin en ekonomisk helhet, någunting kvalitativt nytt jamf6rt med ensamgirdens ekc~no- mi. kiknande kritik måste naturligtvis riktas emot rent icultrirella BrKaringar; viijan att leva nara varandra, nara j r k a n där f6rfaderna var begravda, erc; detta oavsett om vi idag k a n s k spontant viil gtira b e d ~ n n i n ~ e n att det var roligare att bo i by."i

En del forskare har förs6k~ satta bysarnf~llighetens uppkomst eller starliande i

samband med nedgången i det feodala godssystemet i vastra Europa under den tidiga deien av högmedeltiden. Med upplösningen av arbetsrktan f r i 3 underly- dande bondebruk försköts den ekonomiska gravitationens centrum till byn,

4%

bönder nu fritt samarbera.de i jordbruket, med

följd

att de sociala banden meilan dem kunde starkas." Problemet med denna förklaring ar densamma som för de övriga modeller vi har behandlat ovan; den f6rHarar inte varför man valde byfor- men mär det personliga beroende till godsägaren minskade. Dessutom ar det ets besvii~ande falitmm atr bybildningen t ex i Skandinavien till stor del skedde under

den tidigmedeltida g~dsbiidnin~sprocessen, just under den sid då ett virldsllgi och andligt frälse etablerades. Ifissa forskare har t o m fersökt göra det motsatta; sätra bybildning i samband med uppkomsten av iokda eliter och feodal exploate-. ring och kioi1tioP1." De har

p5

samma satt fel. Det måste naturligr~is ha varit svarare att kontrollera, och kriiva ranta av, en bråkig och sammangaddad

by

an er; pacificerad och mera spridd befolkning. Men framf~ralir kan inre de vertikala feodala relationerna i sig sjalva förklara bybiidningen. De direkta producenterna, bendema, kontro8lerade sina egna produktionsmedel. Rötterna till byns crganisa- rion maste alltså främst sökas i dess egen inre ekonomiska dynamiii.

För att firsrå vargör byn uppstod måste vi i stdlet renodla dess idealbiid ocli _{- .} staila den emot dess matsars - ensamgarden. Sorn vi ovan har sett kan den förfeo-

dala gruppbebyggelsen i detta sammanhang b e a k t a s som liktydig med ensam-- © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(10)

gården. När vi Hart kan urskiija byns prodsiktionsm~ssiga sardrag k m vi o c h å diskutera dess ei~entuella ekonomiska ftiretraden eller ti4lkort&ommanden.

Byn -

en representativ

ekonsrnisk

modell

Aven om de människor som ievde på iandsbygden fcir tusen år se& inte var

medvetna

om att de höll på att orientera sig fran ensamgard eller bebyggelsekong- Eomerat till tegskiftad b~ s2 var des v d de fdctiskt- gjorde. ;%ven om denna process löpte 6ver hundrards ar, och f~rutsattningarna var olikartade i olika trakter, blev siutresultaret andå något så nar Iikartat, inte bara i Skandinaviena, utan i stora delar

-

av Europa.

Byns ekonomiska struktur bestod å en grsandliggande indelning i odlad och icke odlad mark.68 Den odlingsbara marken besiddes med olika grödor och delar den låg i rräda. Den var indelad i två eller flera stora öppna Lcäit. vart osch ett av dessa f&t var av ansenlig storlek och var under viktperioden orngardade med stängsel. De kunde 1 sin tun vara Pcdelade 1 flera h a r med olika grödor. &<rarna var i sin tur indelade i smala tegar, en f6r varje brukare i varje &r - de var tegskif-

rade. Varje bonde hade dari-nom sina brukningsdelar spridda på flera stdlen p i

Liten. Bruket av varje &er var beroende av gemensamma beslut frin bysamfaliig- heren sivai vid uppraxande av tidsscheina som val av gröda. Tegarna brukades alltsi individuellt under viktsasongen och avkastningen agdes av varje bonde indi- ~PdueiEt, men ef~er sktird, &am tills näsra pltijning, släpptes heaturen ut p i fälten so= d i nyttjades kollektivt som betesmark. Darmed transformerades åkern frin individuells till kollektivt nyttjande i en bestamd cyltel, Engen enskild bonde kunde havda att grannens boskap inte skulle bela

p5

hans teg.

Tegspridningen och ZgobPandnin-n skiljer på e n avgörande sätt byn från en- samgårdec. Den senare hade sina inagor samlade i sammanhållna stycken och var inte beroende av gemensamma beslent vid brukandet.

Markerna utan odling hade en viktig roll i p:o&ktionssystemet, franst som betesmark och %ng men även som havemotor sill åkrarna, Almamningen agdes _- _- och nytrjades koliekrivt av bymedIemmarna, i proportion till storleken p i vars och ens &erjord. Så var ohast också Miet med den inhägnade iingen som da höstades samfdk, varefter h e t fördelades efter @ïdsstorlek. A;limannii~garna och ängarna var b ybornasgemensarnma,p~ivata egtndoin. Aganderätten i form av nytt- janderätt tiI? dem var valdefinierad och de var strike seangda %r dem som ilate var medlemmar i byalaget. Ensamgårdens kgar, och ofta också dess utägor, skogarna och betena, var däremot individuellt ägda och brukade.

Agandestrukturen 1 byn var oi5a komplicerad, men samtidigt glasklar f61 dem som det berörde. Varje giver

stycke

land kunde ha flera intressenter som dia hade aganderätter av olika slag. Jordägande hade en annari betydelse än idag. A ena sidan jordagandet förknippad med kontroiien Gver produktiocens iiverskott. Agande tiP1 jord var liktydigt med agande av jordranta.

I

denna mening tillhörde

(11)

VA2 :i~ EN BY OCH VGXFOR?

dl

jord antingen kungen, adelsa elier kleresiet, och enligt den under feodaiismen förharsliande kamerala ideologin så motsvarade jordräntan hela produktionshver- skottet." !iandra sidan hade varje bonde fulsillmakt at: Satta en rad beslut som vi idag föiknippar med privat äganderatt, han kontrollerade sjalv sina produktions- rneciel. Skillnaden i villkoren Eir de11 självägande bonden och !andbon var framfö-- railt besirrningsratten och det skydd som der1 allmänna Pagen gav dem. Båda fick sin inlamst hån de grödor som vikte på deras tegar. Bada vajr skyldiga att betaia ranta till överheten. Bada \.ar i sin produktion underseallda samma restriktioner -

de som byalaget satte

upp

Inga sjrsternatiska ski!inader i den principiella bys:ruk Tur vi här t e c h a r kan skönjas mellan byar som agdes ay bönder och byar som ägdes -,V t ex godsägare elier kyrka, aven om böiidernas frihe: och villkor i Gvrigit varierat oerhört mellan t ex kontinentda Iivegna och svenska självägande bönder.

I diskussionen om böndernas ställning inom byn måste vi behandla bönderna som iikvardiga, som sjäivstandiga ekonomiska aktörer, men deras reella agande- ratt till sina brukningsenheter måste n a t u r l i p i s ses som villkorad av deras position inom det feodaia systemet.

D e utinarkande dragen i byns produktionssystem kan allts; sammanfattas i tre punkter: alln~änningen, de stora inhägnade öppna Biten, och tegskiftet med dess underliga spridning av individuella &erlappar. Hur kan vi rrörMara dessa 163re- teelsers rationalitet!

i"m&ri-aaaingenzs ekonorniska ratioinditet

Behandlingen av allmänningarna hcr i hög grad varit koncentrerad kring dess kanske viktigaste del - betesmarken. kU%oPrnänm~ingen besrod dock av en rad andra resurser som skilde sig åt från trakt- till trikl: sliocogens utilyetjande s o n isra~sle och virke, ekollon till 'ollonsvin', torvmossar, fiskvatten, m m . 3ygemenskaperna Se- handlade ofta rattigheterna till dessa delar på andra sätt an betet, och s5 skedde kren i relationen meilan godsägare och landbor. Godsägare har i de flesta fall !am- nar kontrollen över byarnas betesmarker till sina landbor, men ofta siailt e~ddklauiva anspråk för egen del på, eller villkorar och reglerat användningen al: de ai~dra delarna. Nyttjanderätten över dessa resurser har i sådana

fil1

inte tlilhöït byn gemensamt, utan godsägarenz. Der skrilie dock föra för langt att f denna arrikel behandla något annat an just betesmarken.

Var ailmänningen rationell? De huvudargument emot alirniin~ingaaila s o n samtidens joidbruksreformatorer under 1700- och 1800-tden framförde var att de gav upphov till överbetning och spridning av boskapssjckdomar. Dessa varde- ringar har, trors art de var partsinlagor, även tili stor del accepi:erats av 11300-talets forskare.-' D e miste ifrågasattas vid en narmare granskiing av de faktiska förhzl- landena i byarnz. Existensen av denna typ av 'gemensamma aganderatter' (,Gom-

nzan hoperty

Rights,

CPR)

har de senaste årtiondena analyserats framst vad galler

jordbruket i unreLklingsländerna. En rad kriterier för allmänningarnas långsiktiga © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(12)

överleiinadsfijrrn5ga har definierats. De tyngsta av dessa ar möjligheten att stanga me Icke-medieminar från användningen av de gemensamma s~yttige~erna, liksom rnöjIigheten att begransa de enskiida medlemmarnas utrag."

I

England och

pi

kontinenten verkar det inte finnas nigra egentliga belägg för 'allmaliningarnas tragedi'. Do& förekom der ofta konflikler om nyttjandet av adlmiinningarna, men det förefaller inte som om dessa har Bett cil: några större misslyckanden, utom i slutfasen. Fran och med 1700-tdet kom sysrenet i England att under kort tid

uppkisas och försvinna."

Ritten till dlmannii~garna var sven i Skandinavien strangt reglerad inom byge- menskapen. Någon systematisk överbetning ar svir att tanka sig inom en bysam- filbaghet som P dessa fragor var suverac a n disponera al?rnanningen 6% atr optime- ra sina medlemmars avkastning. Allmänningarna var en viktig del av byns agro- ekoiogiska system som byggde på en fungerande baians mellan iniigor och utago~..

Risken fQr spridning alr boskapssjukdornar har dock ökat med antalet djur som kommit i kontakt med varandra. Problemen d s t e sagas vara likartade aven med _- individuella stora besattningal; och h n lmappast vara avgörande för en slutlig vardering av d m koiieksiva betesdriftens ekonomiska rationditet. Atskilliga bevis finns för att bysamfd8igheterna vas medvetna om riskerna, Redara p; 1200-tdet fanns i Sverige formaliserade sanktionsmöjligheter h r att bekampa spridning av boskapssjmlic8o?na~ mellan byarna.73

Beter ägde allts5 rum sarnfd!: i stor skala, och det fanns ekonomiskt rationella

skal f6r detta, Flyttande hjordar var, och ar, det mest rationella sateet att utnyttja en given nangd betesmark. Detta beror på djurens beresvanor och på växtlighe- tens förrniga att iterhiimta sig. Nar boskapen rör sig i Bock avverkar den del efter del 2v betesmarken. Detta kan ytterligare försrarkas genom onedveten drivning från en herdes sida. På så sa:: tillåts gräset att återhämta sig, vilket der inre gör i mindre beteshagnader. En annan viktig orsak till att nettoavkastningen blev högre vibi samfallt bete aterfinns g5 kostnadssidan; arbetsicn-afiskostnaden fös att vakta och driva boskapen blir naturligrvis mindre ju större flocken är. För hela byn kunde der racka med en herde som drev och övervakade boskapen. Individenell beteshansering skulie ha &\it individuella hagnader ochielier uppsyn av boskapen. En tredje skalfördel var att stora hjordar kunde anvasadas för act snabbt gödsla en bestämd yta inför en odlingssäsong. Speciellt under åkrarnas korta årliga till- ganglighet för bete, mellan skörd och hostarbete, maste det ha varit en f6rdel att kunna anvisa en större hjord för art tillföra gödsel.

Dessa skalfördelar skulle aven k~anna ha uppnåtts med individuellt ägda och kontroilerade betesmarker; genom överenskommelser. Men det skulle ha medfört avsevarda årliga förhandliilgskostnader fös brukarna. EK gemensamt agande var hel: enkelt nejdvändigt fQr art slippa den kedja av förhandlingar som skulle hävas för act få individuellt avgränsade betesmarker att upplåtas för gemensamt bete.;'

(13)

De öppna fdtens ekonomish sation&tet

Efter traktorre~~olutionen ar fikdelen med stora ajppna &P-t naturligrvis uppenbar för alla. Men fhre jordbrukets mekanisering har det knappast fannits fiågra omedelbara och sjalvldara stordriftsfödelar i själva akerSruker.;j Fördelen med als samla olika brukares odlingsbara joid i stora f d t måste i stallet sökas i tre samman- hängande aspekte1; rotationsbruket (framfijrdlt i

må-

eller tresäde), ska!fördelama i betena på trädan samt i rationditeren med gemensamma hägnader.

Gerlon att åkern cirkulerades melian t r ~ d a och odling var betena även har viktiga, inte minst &r gijdslingens skull. Vid masade elPer vid tsesade var ju åkern upplaten far boskap vartannat eller vart tredje iir.-Wet fanns betydande skalfhr- delar i att genornf~ra dessa transfo~meringar på stora sarnfdallt brukade a t .

TiP1

detta kommer de stordrifffördelar i boskapsskötseln som vi redan behandlat, s a n t hägnaderna.

Stängsel~k~idigheten var en av de mesr deraijreglerade de!aroia i byns liv. Redan de nordiska landskapslagarna agnade mycker uppmarl~arnher åt hägnader.

H

be- varade byordningar från 1680-tdet och framiit står oka hagnacisarbetet i centrum fQr åldermannens inspektion och f6r byns Rötessystem."Att hala viit och hearur ute p; odlingarna, eller kreaturen inne på betena, krävde mycket ansträngning f i r en ensambrukare. Detta arbete minskade hafiigt då main kunde halla gemensamma garden." Byns hägnader var uppdelade mellan bymedlemmarna. N1a biev p2 så satt beroende av att var och en hade gjori sitt, och kontroiien av detta från bysamfällighe:ens sida var noggrann. Speciella bystämmor hölls f61J&tiige;en i sannband med vårbrukets bhrian och

da

utslapp av laeatur skulle gå av sazpein.;'

Tegsprichiqgens ekonaornish ~auisn&tea

Den tredje specifika delen av byns liaraktaristika var tegshfret. Det har !ange be- traktats som de: gamla 'wondesarnhaiLets \farsta hämsko, genom att hämma kan- dernas initiativhafr och jordbrukets framsteg. Men dec torde räcka att resa två frågor för art ftirstå att sadana värderingar ar ohgibara. Varftir dominerade tegskiftet det eiiropeiska &erbruket i nästan tusen år! Varför !at adel och andra srorjord- brukare ännu under 1800-talet indela sina avskilda huvudg2rdsjordar p2 liknande satt, som arbetsbeting åt sina arbetsbander!

iregskift,-ts uppkomst har f~rklarats me3 att jorden delats upp genom ar-v, eller utifrån egalitära instinkter (dia skc!lle ha del i så val god soim dålig jord). Systemets segher har Arklarats med act det inneburit höga kostnader f61 att andra ägande- rätterna. i a e n genom arhundradena borde bönderna ha hixat möjligheter att h r - andra tegspridningen om incitamenten varit rillraLkligt starkc.. Enligt detta reso- nemang borde systemet, om det inte var optimalt, successiv^ ha firandrats i en rad korta steg. Förklaringen till att bönderna s h p a d e och vidhöll sin till synes irratlo- nella organisation m&:e i stäilet Pigga i act det fanns kompenserande intaknr som

i sjalva verket gjorde det rationellt. '\ii skall urifrån Tre shlda utgångspunkter dis- © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(14)

kutera denna 'tegspridningens dolda rati~nalitet'.~'

Den första ansatsen ar att betrakta tegskiftet som riskspridning, som rent pro- duktionstekniskt var förenad med vissa kostnader. Bönderna hade inte tillgång till någon marknad för försakring mot risker, t ex försahingar mot uteblivna eller daiiga skördar. Möjligheterna atc ta lån

rOi

konsumtion var begränsade, och ran- torna på sådana lån var höga. Lagringsfejrhallandena för spannmål, speciellt i

nordvastra Europa, var så dåliga att risken för skördekatastrofer knappast kunde kompenseras mellan åren med hjälp av valfyllda förråd. Li9snin-n blev att sprida sina tegar. Skillnaderna i jord- och klimatförhållanden mellan olika vångar blev böndernas försäkring emot t ex bortregnade skördar på Båg iiggande ierjordar, emot lokal frost eller lokala hagelbyar. Så Pange nyrtan av denna försakring över- steg kostnaderna var tegspridningen rationell.*'

Den andra ii~falisvinkeln ar ase bönderna var beredda att ogra en viss kostnad för tegspridning för att få !~at&ten av gemensamt storskaligt bete. Btindernas Pndi- viduella bruk av åkerjorden kan betraktas som ett optimalt resursutnyttjande, Men om det på samma satt var optimalt att nyttja betesmarken kollektivl: - hur kunde man då kombinera akerbruk och bete! Tegspridningen skapade ett incita- ment för varje brukare att delta i den kollektiva beslutsprocessen f6r att- reglera de stora betesmarkerna, både på trädan och på allmänningen. Dels minskade varje brukares reella makt att satta sig upp emot koltktivet, dels ö~kade kostnadec f6r varje bonde att organisera individuell betning av tradan dramatisk med tegspridningen. Dessutom skapade tegblandningen en rad 'nyttiga friktioner melian brukarna, bl a v d goaller ograsbekampning, stangsel, tjuveri av grödor och flyttande av gransstenar. Detta mingade &am ett nara samarbete och stärkte auktoriteten _- _- P den kollektiva beslutsprocessen inom byalaget. Tegblandningen skapade ocksa iricitament att delta i samaïbeee som rörde sjalva akerbcuket t ex i piogiag, vid

skörd, röjning vid nyodling, etc."

Den tredje ansatsen ar att betrakta tegspridningen som i sig rationell. Shllna- derna i jord- och Mimatförhalanden mellan olika vangas s h j a d e eftertraktade förskjutningar _- i varje bondes tidsschema för jordbruksarbetet c ex f6r sadd, men framfördit genom at: de tillkommande förskjutningarna i grödornas mognad för- Pingde skördesasongen. Därmed skapades f~ruts3ttningar f6r ett optimalt sids-

schenra för jordbruksarbetet, vilket minskade kostnaderna för arbetskraften eftersom färre människor behövde sattas in vid ex och samma tillfalle. Alternativet hade varit att bönderna skulle k6pa arbetskraft av varandra eller utifrån, något som betydligt hade ökat k~stnaderna.'~ Denna modell ar dessutom konsistens med det fakzum att liknande tegspridning, som vi ovan har nämnt, ofia utnye-tja- des som arbetsbeting åt bönderna i storgodsens domanprodrilttion.

Dessa tre modeiler har det gemensamt att de söker de dolda intakte? som ett system, vilket uppstått på många stdien oberoende av varandra och som fortlevt över århundradena, måste ha hak. Alta tre försöker förkbra systemets logik i ter-

(15)

mer av transakrioi~skostna$er, d v s kostnader fikknippade med Froduktionen som bar med t ex förhandling eller bvei~~akning av kontrakt att göra.

B p

som ett kretag

Vi kan alltså betrakta den feodala byn som en stor fungerande ekonomisk enher som kombinerade farniliejordbrukets fördelar med vissa stordrifisfördelar. Byns _{, ,} s~orlek medgav atr varje brukare dejs kunde förses med en 'poitf~ij' åkertegar som representerade hela vidden av produk~ionsmöjligheter, dels kunde få del i skdför- delarna vad gäller hägnader, beten och aiImiinningens övriga nytioK Samma för- delar kunde i princip ha förhandlats fram mellan individuella brukare ut-anför byns organisationsform, men det skulle i så fall ha skett till berydiigt RQgre kostnader.

Uppkomsten av det moderna f61-etaget kan teoretiske förklaras med en önskan _._- att upphäva marknadsmekanismerna. Det blir helt enkelt h r dyut act ständigt förhandla priser för alla ingående aktörer i en komplicerad produktions- och dist- ributi~nsprocess.~' För atr förstå byn ska81 vi kanske på samma satt betsdita den som ett kooperativl- kretag. Inom byn upphiivdes rnarhadsrnekanismerna~ - - med &ss höga förhand8ingskostnader. Istallet formaliserade byn en struktur som kombinerade individuella och kollektiva aganderatter till n y t a £61: dess mediemrnar.

Vi m&te alltså betrakla helheten av byns tre ekonomiska beståndsdelar som ratioi~ell i den feodala kontexten. Vid en viss tidpunkt har denna kombination --

öppna f&, tegspridning och allmanning - blivit mer ekonomisk; fQrdel&tig an

ensamgårdens, eller de f6rEeodda bebyggelsekonglomerams, enskilda äganderat-

Nedlaggningen

av

byn

Byn med dess speciella produktionssystem var en historisk parentes, om an en lång sådan. 1 Sverige, liksom p5 stora delar av kontinenten awecklades den sam- manhållna byn under 18013-talets lopp.

H

England hade processen påbörjats redan under slutet av medeltiden och var i stort sätt avslutad år 1800.

Mönstret f6r denna process ar komplicerad, och shljer sig krakigt åt från land

till land, ja aven inom ett och samma landskap, Den svenska utvecldingeim ut-

märktes till stor de! av diKerentieringen inom bondelilassen. Vid ingången siil 1809-talet ar det knappast m6j;igr art längre tala om bönderna som en enherlip grupp. De större bönderna, som kunnar ackumulera kapital och hiköpa sina hemman tack vare gyrrnsainma jordbrukskon.junkturer och en relativt rigid rante- nivå under indeiningsverht,

f

ck mindre och mindre gemensamr mecl de grupper av småbönder och heit eller delvis egendomsl6sa som samtidigt v k t e mycket snabbt i antal. Deii f ~ r r a gruppen sag möjliga fördelar i att omgruppera jorden och spranga byarna. Det var i skånska byar med självagande bönder som de svenska skiiiesrörelserna började och !gick snabbasr."

(16)

En annan form för byarnas upplösning var de regelrätta nedläggningar av fr&- byar som t ex skbska godsägare genomf6rde. Sådana nedlaggningar hade ägt ium redan under 1500- och 1600-talen för att urvidga godsens dornänareaber, men de hade d5 begransats och balanserats av att det varit n6dvändigr att behålla ett m i n -

murn av dagsverksskyldiga bönder för arbetet på de utvidgade huvud-

gårdsarederna. Dessa begränsningar försvann P princip under 1 8 0 0 - d e t då de väx- ande grupperna av egendomslösa kunde ersatta dagsverhb6ndemas arbete. De nya s k plattgårdarna drevs till stor del med lönearbete, framför d l t genom anstdl- ndng av stataree. På detta sätr lades minst 58 byar ner av godsägare i Malmöhus Pan mellan aren 18 62 och 1312.8Vinsten med investeringar i denna typ av Skifte' behövde naturligtvis inte ha varit ökad avkastning från sjalva produktionen;, utan primart en omf~rdel~aing av dess resultat från brukarna till agarna.

Pi

liknande sätt menar en rad forskare att det främsta resultatet av 1700-tdets enelosures i England inre var &ad avkastning, utan ". . .n phin enou@ case

o f

class ~.obbe?~.

Att bagge dessa processer pågick samtidigt har skapat viss fihirring. D e ar exponenter för de olika satt kapitalistiska fijihåkinden i jordbruket uppstod i olika regioner och i olika

A ena sidan ar den till stor del bondedrivna sliifies-

röreisei; i stora delar av Sverige exponent för en s

k

'amerikansk eller 'fransk vag, som förutsätter bibehållna familjejordbruk. Här skedde den sociala $ifferen- tieringen 'underifrån', inom IpondeHassen. En del biander ucveckiades till kapira- Iistiska$rinel.s, medan andra proletariserades. A andra sidan måste uppkomsten av de skånska piattgårdarna ses som exempel på en 'engelsk' eller 'Massisk' väg. P i den forna byjorden satte godsägri~a kapitalistiska arrendatorer, som sjdva ofta var stindspersoner eller invandrade agronomer, och som i sin tur till stor del begagna- de sig av lönarbetare. Samtidigt proletariserades delar alr bondeMassen då de shl-

des från jorden eller drevs bort från sina gårdar. _-

Då den medeltida bybildningen måste betraktas som ekonomiskt rationeil ut- ifrån brukarnas dåtida förutsättningar, måste vi även söka orsafema till dess av- veckling 1 at: dessa förutsättningar har fiarandrats. Goda teorier f6r byns bildande bör o c b å på e n rillfredsstailande satr kunna f6rMara dess nedläggning.

Vid

byns nedlaggning eliminerades tegspridningen. i t ex 1800-talets skifies- rörelser i Sverige konsoliderades agarna runt den utfij.cta~e gården. Därmed upp- hgvdes ägoblandningen och ?syn försvann som social och ekonomisk enhet, och darmed o c b å som +sisk enhet. Vad. var det som hade hänt!

Om tegspridningen ses som ~*iskpldning, en kostnad som betalade en förs&- ring mot förstörda skördar, kan vi konstatera att när skfiesröreEserna uppstod fanns förutsättningarna för alternativet; en m a r h a d f6r f6rsakring mor riskec Aven o m olika Vper av oofi;icieiia låneinstitutioner för bander korn först senare under i 800-talet vet vi art de lånade av varandra, och frarnföraPlt, vi vet genom bouppteckningar från seklets början, ati de större bönderna då

b

.a ci ~e resurser att såvai låna ut pengar som att med egna medel rida ut ekonomiska ba8tslag.8%ven

(17)

VAE r \ ~ EN BY OCH VXRFÖR!

de efierhand förbattrade kommunihoionerna utjämnade riskerna meilan olika regioner, då livsmedel lättare kunde transporteras från överskottsområden till un- dersk~ttsområden.'~

Om tegspridningen ses som ett m e d ! att behdh byns nzedlem~m~ sam kisslan' ~ ' $ 1 - detgenzensanzma ~ationella betets skull maste denna förutsättning ha försvunnit när somliga bönder kunde börja hålla egna större boskapshjordar. Dock kan vi konstatera att gemensamma beren ar den rest fr2n byarnas tid som levt kvar Iangst efter bysprängningarna, i vissa trakter ända fram ziP1 våra dagar.

O m tegspridniilgen ses som a~betstidplanehg, ett satt att minska kostnaderna för arbetskralf vid produktionstoppar, kan vi konstatera att antalet ?ersoner som stod ti13 förfogande som arbetskrafisresurs i byarna vid tiden f6r skiftena hade ökat dramatiskt. Deras antal och deras egendomslöshet garanterade arbetskraiLsförsörj- ningen utan dryga förhandlingskostnader, vilket gjorde ägospridningen överflö- dig, i all2 fall f ~ i de bönder som tog initiariv till och drev fram shfrena.

Gemensamt för sila dessa förklaringar är att de >merst beror på bondeldassens sociala och ekonomiska differentiering. Så länge bondeklasseri var en något s2 tar

homogen grupp, med en likartad ställning i n o n det feodala samhaller, var byn ratioileil som ekonomisk enhet. Nar denna Fösutsättning inte längre fanns slöts cirkeln, och grunden f6r byns fortbestånd upplöstes. Med bortdeklassens differentiering och upplösning försvann också dess ekonomiska organisatio~sform - byn.

Avslutning

Byns existeils förutsatre existenseii av en nagot så när enhetlig bondeldass. Form- erandet av arbetsorganisationen h i n g det individuella åkerbruket och de koilek- tivt ägda utmarkerna kan tolkas som en fullständigt rationeEI riletod att cnder dessa förhållanden organisera produktionen för bönderna sonn korporation. Bön- derna var, oavsett om de var landbor eller skattebönder, en Hare avskild kategori som ralltebetalande jordbrukare i dec produktionsdelade feodala samhailet. De var medvetna om, och agerade utifrån, denna sin speciella pcisirion både i &rh%!- lande till produktionsmedlen och till övriga samhallsgrupper. E decca avseende handlade bybildningen i grunden om formerandet av en bondeklass; bönderna ägde eller kontrollerade sina egna produhionsmedel, och byn blev deras ekonomiska organisationsform.

Vi har i denna artikel renodlat olika idealtyper av bosäet~aingsforrner - å ena

sidan ensamgarden och ftirfeodala former av gruppbosättnirigar, och å andra sidan byn. Vi har funnit rimliga orsdier till varför man valde att organisera bebyggelse och produktion i formen av byar. Bybildningen var ett resultat av rationella besiu: ragna av ensiiilda individer. Denna rationalitet bör förstas genom en inte-

(18)

Noter

1 "Böndernas ovillighet art överge en ordning med så åtagl liga olägenheter berodde naturligtvis till stor del på traditionsbundenhet, p5 misstro mor det oprövade." Keckscher 1949, s. 249. Se också t ex Weibull 1923, s. 89.

2 Andrén 1987.

3 Lindkvist 1988, s. 14fE

4 Pedersen &Widgren 1998, s. 328; Riddersporre 1999.

5

Steuer 1989. 6 Andrén 1987.

7 Hvass 1988; Iledeager 1988, s. 131E Chapelor & Fossier 1985, s. 6% kap 3, Hamero~v 199 j~ I de 'romerska' delarna av Europa fanns aven delar av villa-systemet kvar under folk- vandringstid och tidig medeltid.

8 Hamerow 1995.

9 Detta kan mycker vd vara ett kalikritiskt problem inom arkeologin, då hägnader som varit konstruerade av pinnar inte nödvändigtvis lämnar arlreologiskr iakttagbara spår eker sig. Möjiigen kan man genom att fosfatkartera marken mellan de olika gårdsenhererna identi- fiera gränser. Vid arkeologiska undersökningar framträder aven 'gränser' mellan olika går- dar genom frånvaro av lämningar.

10 Hoff 1998, s. 44.

11 Hvass 1988; Chapelot 81 Fossier 1985, kap 3.

12 Dodgshon 1987, s. I26ff. Centralorter under tidig medeltid finns aven beskrivna i Harri- son 1997. Vad Edler de ekonomiska funktionerna så å s j a s har framförallt produktion och distribution av särskilda prestigeföremå!, Saunders 193 1.

13 Olsson 1999. En del av landborna i Norden anses också ha härstammat från frigivna slavar, kindkvist 1979, s. 12%

14 Se beskrivning av godsen i Köserier 1992. 15 Hoff 1998, s. 1206

16 Pedersen &\Vidgren 1998, s. 277-305, 324-333. 17 Hoff 1998, s. 104fE

18 D&! 1942, s. 34. 19 Hoff 1998, s. 143.

20 Hoff 1998, s. 150. Hoff har velat koppla opnunzet till bönder som hade en maktställning. 21 Porsmose 1988, s. 278ff.

22 Dareringen av åkrarna i Borup &is till perioden 700-1000 har kraftigt ifrågasatts. Dec finns bland forskarna en enighet om att Rorup erablerats senare. Vissa har f6resiagit en datering till 300-tal medan andra har velar datera platsen så senr som 1400, se diskussion i

Riddersporre 1995, s. 66. Hoff menar att Borup Kis borde kunna hänföras till tidig medeltid (s.170ff) medan Porsmose framhaller p i o d e n 900-1208 (s. 283).

23 Riddersporre 1995, s. 66. De är daterade till 1000-1 100-talen.

24 Porsmose 1988, s. 280f. De ar daterade till sen vikingarid, och utgjordes av s i< högryggade åkrar skapade av plog

25 Hedeager 1988; Pedersen & Widgren 1998. P Skandinavien huvudsakiigen daterade till äidre järnalder.

(19)

26 Hoff 1998, s. 208.

27 Chapelot & Fossier 1985, s. 173. 28 Hoff 1998, s. 174ff.

29 Röserier 1992, s. 47ff. Den jordbrulskult~ir som föregick den tegskifi:ade byn kallade Hoff-

man för "traditional itldividuaiistic subsistence agriculture". Hoffmail 1975, s. 38ff. 30 Saunders 1391.

31 Begreppet to$ har en intressant historia. Ursprungligen var det ocliså benämningen på e11 sittbräda i ett sliepp. Porsinose menar att detta komrnit att vara liktydigt med bondens plats i ledungsskeppet. Nar begreppet dyker upp i betydelser som beskattningsunderlag och för- delningsinstru~nenr, så innebär derca samtidigt att bondens skyldigheter gentemot kungen fått en territoriell föranhiiig. Toftsystemet unrecklades under vikingariden. Porsmose

1988, s. 231.

32 ,4ristoltratin var det medeltida samhällets främsta konsumenter a\. matvaror, hushallsartik- lar, textilier och byggnader. h.arssoil & SaLinders 1996, s. 15.

33 Gurevitj 1979, s. 39.

34 Skaiisjö m.fl. 1989; Porsmose 1988, s. 250ff. 35 Röserler 1992, s. 27, 14016 149.

36 Ellis 1988, s. 4f. "Peasants are farm horiseholds, with access ro their means of livelihood in land, utilizing mainly family labour in farm productioil, alwajrs lolocated in a larger econo- mic system, bur fundamentally characterized by partial engagement in markers which rend to fuilctioil with a high degree of imperfection." A a, s. 12.

37 Liildströrn 1391, s. 13ff 38 Rösener 1992, s. 155. 39 Porsmose 1988, s. 3641.

40 Erixoiori 1978. hgåer-ide byordningar, se aven nedan under 'De öppna fältens ekonomiska rationalitet'.

41 Iiösener 1992, s. 70ff; Cl~apelot & Fossier 198 j, s. 21 1-247.

42 Girdarna var i början tvålangade med blex, under loppet av medeltid till tre- och +rlänga- de, Thomasson 1996.

43 Aiiglert 1995, s. 185.

44 Porsrnose 1988, s. 273ff. Som tidigare i ~ a m n t har man funnit hagnadssystem och fägato: från äldre jarnåldei; se referenser ovan.

45 Callmer 1986, s. 168; Steuer 1989, s. 117ff. 46 Hvass 1393.

47 Calirner 1986; Sitailsjö 1983, s. 1 19E

48 Som Joilail Callmer liar påpekat, så är der underliga inre att bebyggelsen etablerades på de hisroriska byarilas platser, frågan är silarare varför de inte fortsatte att flytta. Callmer 1986. 49 Thoiilasson 1998.

j0 Se Rösener 1992, s. 50E 5 l Wdlerströn~ 1993. j 2 Gurevicj 1979, s. 29.

53 Röserier 1995, s. 61. Röserier har har använt sig av de franska historikerna Fossier och Genicot. Enligt Fossier uppstod den västeuropeiska byn under perioden 930-1980, enligt © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(20)

Genicot efter år 900. Hoffman hävdade att tegskiftade byar först uppstod i norra Frankrike och sydvästraTyskland redan i början av 700-talet, och att dess spridningsprocess i stort satt var a\rslutad vid utgången av 1200-talet. Hoffmaii 1975, s. 27, s. 4%

54 Kösener 1992, s. 34. "It is clear, however, that from the elevenrh centuv the population increased treniendously nearly everywhere in Europs, doubling and even tripling in most countries until finally slowing down at the beginning of the fourteenth century", s. 23. 55 Porsmose 1988, s. 234f.

56 Russel 1948. Se även Porsmose 1988 och Duby 198 1, s. 192. 57 Söderberg 1992.

58 Se t ex Skansjö 1983, s. 146.

59 Se Boserup 1977. Chapelor & Fossier (1985, s. 155) har anfört ert intressant argument i detta sammanhang. De menar att bybildningen skulle vara orsakad av en eliologisk kris i samband med befoikningsexpansionen. Nar man inte kunde expandera till nya arealer så blev de redan uppodlade överutnyttjande varpå avkastningen minskade. Lösningen vau då att förändra bruket och telmologin.

GO Myrdal & Söderberg 1991, s. 16ff.

61 Postan 1972, s. 52ff. Postan menar att tegarnas längd styrdes av detta - de skulle vara så långa som naturen och ägogränserna medgav, och deras bredd svarade emot en heldags eller halvdags arbete per teg. Orsaken till spridningen av tegarna förbryllar emellertid, men den bästa förklaringen anser Postan vara en egalitär instinkt hos bönderna; alla skall ha liiia de1 i såvd god som sämre jord.

62 Myrdal 1999, s. 56f. 63 Dahlman 1980, s. 32. 64 Genicor 1990, s. 33.

65 I sin slutliga värdering av den svenska skiftesrörelseils resultat konstaterade lundaprofessorn i ekonomisk historia Oscar Bjurling: "Till nackdelarna hörde, att tråkigheten nu bredde ut sig över landsbygden. De gamla, glada byfesterna var oåterkalleligen slut. Och på många

hall förvandlades bönderna från muntra kooperatörer och kollektivister till dystra individu- alister. Men man fick, som det heter i anekdoten, tillfälle att sitta och tanka eller åtminstone sitta." Bjurling 1972, s. 13.

66 Röseiler 1995, s. 61.

67 Porsmose menar exempelvis att förändringarna av byns struktur i någon mån stod i förhåi- lande till etableringen av medeltidsstaten och dess fasta avgiftssystem. Porsmose 1988, s. 228ff. Lilialedes menar Näsman & Roesdahl att byar var en förutsättning för det danska riksbildandet. Näsman & Roesdahl 1993, s. 183. Georges Duby menar att det var frälser1 aristoluatin som initierade grundelementen i bybildningen: "Det var därför som önslran att öka de seigneuriala inkomsterna så småningom hos seigneurerna och deras ombud väckte tanken att 'förbättra' (. . .) avkastningen fr& de bönder som lydde under dem", Duby 198 1, s. 190.

68 Den grundläggande elroriomiska hystruktur som skisseras i det följande ar val kand och beskriven för ett flertal europeiska länder av flera forskare. Se t ex Dahlman 1980. 69 ". . . enligt den kamerala teorin så skulle skatte- eller arrendeavgiften motsvara hemmanets

(21)

att hemmaner därför inte hade något annat varde än den skatt eller avrad som det avlcasca- ds." Heckscher 1944, s. 11 1. Doclr Irunde det naturligtvis i praktiken vara stor skillnad på

rantaris form och nivå mellan t ex frälse- och slrattejord.

70 Se t ex Hardin 1368: The E~agedy ofthe Commoizs. Detta arbete har kanske uppnätt ryktbar- het mer för sin spelcttaliulära titels slrull än för sin empirisira styrka.

71 Osrrom 1990, s. 90.

72 Preliminära res~iltat al7 pågående foi.slming på detta område har presenterats av t ex Leigh Shaxv-Taylor Jïhe IVaizagemeizt aild Dissolution of Con?n?ons it? E~zglish Lowlaizdj) och Paul

Sim011 Warde (lorzzmon rigiits nrzd Common Lands in the Gerrnaur South-west, ca. 1500-

1800) vid European Social Science History Confereilce i Amsterdam 12-14 april 2000.

Vidare om commons i England, se Neeson 1996.

73 I äldre Vastgöralageii fanns karantaiisbestammelser emot drabbade byar. O m boilde köpte djur från sädasi by hade de andra bönderna rätt att slå ihjäl djuret. ,Myrdal 1993, s. 88. 7 4 Dahlman 1980, s. l l lff.

75 Detta behäftas av det satt på vilket de stora godsdomänernas åkrar ofta brukades under 1700- och 1800-den. Efter att ha brutits ut ur by~amfaili~heternas cegskften, antagligen för att skapa bättre koncroll över arbetsorganisatio~ien och merprodukrens allokering till godsägarens loge, indelades åkrarila ånyo inellan de dags\~erlrsskyIdiga bönderna i smala och spridda arbetsbeting. Dessa brukades av bönderna ined egna dragare och verktyg, på

samma sätt soni deras tegslukade subsistensjordbruk. Se 3lsson & Svensson 1399. 76 Aven vid ensäde förelrom en korr träda mellan skörd och vårsådd, och även i ensädesbygder

lades ofta delar av åkermarken i en längre träda, ibland åtta till tolv :.r, sedan jorden produlc- tiva resurser sugits ut.

77 Se t ex l\/leyer 1949, Erixon & Ljung 1355, Erixoil 1378.

78 i n enkel geometrisk jämförelse visar att stängselbeho\~et minskar till halfteil om 4 lika stora kvadratiska åkrar lägges samman, och till en Gardedel om 16 dito lägges samman. Orn ensamgårdens &rar dessutom inte var sammanbangande blir naturlign~is vinsten äniiu större.

7 3 Skånelagen gav bysamfälliglietei~ möjlighet att utdöma stegrande srärigselböter vid tre pä

varandra följande bj~stämmor i sainband med sådden. Därefter gick ärendet till haradstin- get, vars dom skulle vara att beslagta den försumliges egendom. Skanelagen, flock 188, Srängselböterna förelroinmer såväl i landskapslagar~ia som i de senare byordningarna, vilket antyder att det mäste ha funnirs en konrinuirer från högmedeltid till tidig modern tid. Se aven Myrdal 1999, s. 101f. Myrdal verkar har förklara hela bybildningen med att grannar som växte samman tyckte det var en bra idé att hjälpas åt med bagnaderna nar inmarkernas betydelse ökade under tidig medeltid. Men l a n h>~bildningsprocessen reduceras till upprat- tandet av en staiigselförening?

SO I1ionjäi-er inom denna tradition ar ekonomerna XilcCloskey, Dahlma~i och Fenoaitea, soni alla refereras i det följande.

81 McCIoskey 1975a, s. 123-160. McClosliej~ 1975h, s. 73-119. Utifrån en järnförelse av raritor på ensluftade och tegsluftade gärdai; och efter en berakning av avkastniiigselasricite- ten efter antalet tegar, uppskattade McCloskey tegspridningens kostnad riil ca. 10 procent per brultare i England. De sltiille alltså ha lröpt sig en försakring genom arr offra en tiondel © Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(22)

av produktiviteten. McCloskey 1976. Dessa beräkningar har senare ifrägasatts av Clark, som genom användning av uppgifter från Ci7ariq Corn~zission ?eports beraknat vinsteri av skiftena t i l l 3 4 procent. Därmed blir den engelska skiftesrörelsens kronologi begriplig. För att nå en acceptabel avkastning på investeringen i ett slufte måste den kunna raknas hem i alla fall under en 20-ärsperiod. Före 1750 var ett skifte generellt sett olönsamt, men blev lönsamt därefter p.g.a. äridrade reltivpriser mellan jord och arbete. Clark 1998. McCloskey verkar seriare ha accepterat Clarks slutsatser. Se nätdiskussionen i EH.K:FOWM: Agricul- tural Revolution. i). McChkey (TueIVou 24 1998-10:15:14ESSj http:iinnvv.eh.neti. Se aven Gadd 2000, s. 11 2.

82 Dahlman 1980, s. 123-i26.

83 lenoaltea 1976, s. 129-1 5 1. Se äveri Gadd 2000, s. 1 12. Exakt optimal skördetid för däri- dens spanninal var dock mindre vilrtig an den ar i det moderna jordbruket, eftersom trösk- ning inte skedde samtidigt med skörd. Man hade Itanske två veckor på sig (idag handlar det ofta om tre dagar för optimai vattenhalt i kornet). Men med tanke på hur läng tid det tog att slä och bärga sadesfäiten Iran förskjutningarna ändå ha haft stor betydelse, speciellt om akrarnas olika naturliga förutsättningar har förstärkts med medveten differentiering av sät- iderna, s k läglighetsfaktor.

84 Det epokgörande arbetet inom denna tradition ar Ronald Harry Coase: The izature of the

jrrn från 1937. Se Coase 1992 och 139 1. För jämförelse med diskussionen av the openjeld

system; se Dahlman 1980, s. 204fE

85 Dahl 1941, s. 89ff. f. detta sammanhang måste man betrakta Mackleans eilskifce av Skurup 1783 som ert specialfall som fick fä omedelbara adliga efterföljare.

86 Möller 1989, s. 66fE

87 Thornpson 1963 s. 29. Se aven Allen 1382. 88 Magnusson 1980, s. 14f.

89 Sverisson 2001. 90 Gadd 2000, s. 274.

(23)

Litteratur:

Allen, R: 'The Efficiency and Distributional Consequences of Eighteen C e n t u v Enclosures'.

Ecoizovzic Journal 92, 1982.

hildréii, A: 'Avgränsning eller tillhörighet! - Olika principer f61 social organisaricn', Krisrian- sen, K. (red.): ;Vo~disk TAG Rapportfia de;?@rste izordiske TAG-kon$rerzce i Helsingal: 15-17 november 1985. Kabenhavn, 1987.

h g l e r t , M: ivakt oc/! hel.ravalde. Från k~istrznrz~le till sockeizbildnirzg i Skåne. Zur-id Studirs in

Medieval Archaeoloa 16. kund, 1995.

Biurling, O: 'Frihet och tvång i jordbrulispolitiken'. i?damson, R. & Jörberg, L. (red): Problern i svensk ekononzisk historia. Lund, 1972.

Boserup, E: Jordbruksutveckliizg och b~olkniizgstilluiixt. Lund 1977.

Cailrner J: 'To stay or to move. Sonle Aspects of the Settlement Dynamics in Scuthern Scancli- ria\-ia in the Seventh to 3velfth Cenruries A.D. with special Reference to rhe Province of Scania, Southern Swedeii. IWLUHM 1385-1986 Lund, 1986.

Chapelor, J. & Fossier, R: The Ellage a7qd the Howe in the ididdLe Agej. L.ondon, 1985.

Clark, G: 'Cornmons Sense: Common Property Rights, Efficiency, and Instirutionai Change'.

T/~e]ournal ofEcono;?zic Historji, vol. 58, no. 1, 1998.

Coase,

R H :

The nature of t h e j m (1937). New York, 1991.

Coase, R.H: Företaget, inal.izizade'el2 och lagarna. Stockholm, 1392,

Dahl, S: 'Storskikers och ens1;ifcets genomförande i Skåne'. Scarzdia 14, 1941.

Dahl, S: %rna och Ba1.a. Stzldier i Skåizes beb~tggelse- och närirzgstopograjfie 1860. Meddelai~den

frin kunds universitets geografiska ins[itution. Avhandlingar VI. Lund, 1942.

Dahlman, C. J: The Opel? Field System arzd Bg~oizd : a Propertl, Rights Analysis of aiz Ecoizomic Institutiorz. Cambridge, 1980.

Dodgshon, R.A: The Europeaiz Pasc. Social Evolntio7z and Spatial Ordeï. Houndmills rn.fl.,

1387.

Dubp G: Krigare och böndet: Deiz Europeiska ekoizo;~zins@r3-ta tppsviizg 600-1200, Stockholm.

1981.

Ellis, F: Peasaizt Economics: Far771 Hozlseholds andAgarian Development. Cambridge, 1388. Erixon, S. & Ljung, S: Sveriges byoifldniizga): V Göi~zge hamd Stockholm, 1955.

Erixon, S: 'De Srnålai~dska byordningarna, deras tillkomst och utbredniiig'. Rehnberg, M. (red): Byalag och byaliv. Stocld~olm, 1378.

Fenoaltea, S: ' h k , Transaction Costs and the Organizarioil of Medievd Agricultuie'. Exploitrl-

tioils irz Eco7zov2ic Histop 13 (2), 1376.

Gadd, C-J: Det menska jordbr~lket historiaBen agria reuolz~tiorzen. Stockholm 2000.

Genicot, L: Rural Commu;zities iiz the Medieual West. Baltimore, 1990.

Gurevitj, AJ: Feodalismens uppkomst i Västeuropa. Borås, 1979.

Hainerow, H: 'Shaping Settlements: Early Medieval Communities in Northwesi Europe'. Binr- ii& J. & Hamerow, H. (red): Europe Betujeen Late Antiquig aizd the lbfin'dle Agess. BAR

International Series 617. Oxford, 1995.

Hardin, G: 'The Tragedy of the Commons'. Science 162, 1968.

Harrison, D: 'Centralorter i hisrorislc forslming om tidig medeltid'. Cdlmel; J. ei Rosengren, E. (red): "6ick Gendel att söka det höga hztset'; Arkeologiska kallor till aristokmtiska nziijöer i