E v a n g e l i u m o c h h j ä l p t i l l Ö s t e u r o p a
2 / 2020
Den här våren är
annorlunda.
Allmän och personlig kris
Just nu lever vi alla under särskilda omständigheter. Planer ändras och faller som korthus. Det här bibelordet är nu extra passande:
”Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andens kraft.” (Rom. 15:13)
Jag tror att denna tid också för något gott med sig. Miljoner människor måste stanna till, stilla sig och utvärdera sina liv och sina värderingar på nytt.
Jag vill börja med att tacka er vänner, som stöttar vårt arbete. Tack vare er hjälp har tusentals barn och familjer, under årens lopp, fått hopp och hjälp när de haft en kris i sitt liv.
Ni kanske inte har tänkt på det, men ert deltagande, även på minsta
IGNAT IVANOV
Mission Possible Finland Verksamhetsledare
sätt, har varit livsviktig för dessa människor. Varmt tack till er!
Nu är vi alla på ett eller annat sätt i kris. Vi ber att Gud ska beskydda och hjälpa oss alla.
Vår verksamhet fortsätter inom ramen för begränsningarna
Mission Possibles arbete fortsätter.
De särskilda omständigheterna påverkar naturligtvis vårt arbete.
Utevistelse begränsas för de som bor på barnhem och vi kan nu inte ta emot nya boende. Vid besök i hemmen är vi särskilt försiktiga.
Arbetet med insamling av kläder till moderskapspaketen i Finland avbryts, åtminstone till 2020-06- 01. Anledningen är att frakten till Bulgarien har blivit långsammare och våra lager i Finland är små.
Hur påverkar Coronaviruset vårt arbete?
Brådskande projekt just nu:
Tvätt- och rengöringsmaterial till slumbyar
Vi har börjat en hjälpkampanj i Bulgarien, som ger viktig hjälp till de fattigaste. Vi delar ut tvättfat fyllda med olika hygienprodukter i slumbyarna. Den bästa hjälpen under epidemin är att hjälpa dem att få bättre hygien. Var gärna med, utefter dina möjligheter!
Vi fortsätter vår verksamhet att hjälpa de som är mest utsatta
i denna ej tidigare upplevda, världsomspännande kris.
Tack för att du kommer ihåg vårt arbete även under denna tid!
Låt oss be för varandra.
Mat och tvättmaterial till familjer i slumbyarna
Familjer i bulgariska slumbyar är i en nödsituation. Vi ger dem
hjälp och uppmuntran.
Matkasse för en vecka: 150 kr Tvättmaterial: 150 kr Plusgiro: 90 11 54 - 5
Swish: 9011545 Referens: 82442 Alla gåvor går oavkortat
till hjälp för familjer.
Slutet av vintern är den svåraste tiden för familjerna i Bulgariens slumbyar. Förra sommarens besparingar, som man jobbade ihop med tillfälliga jobb, är slut.
Under vintern är det svårt att hitta ens dåligt betalt arbete. Varje år är familjernas nöd extra stor under denna period. Varje brödbit är värdefull.
Vi har återigen under den gångna vintern delat ut soppa och livsmedel till byarnas barn, fattiga familjer och äldre med hjälp av volontärer från församlingarna.
Det är hjärtskärande att se dessa människor.
Bristen på de grundläggande behoven tär deras kroppar och tynger också ned deras
självkänsla och hopp.
I slumbyn Karnare besöker 30 barn soppköket (se bilden). De griper tag i skeden med stor matlust. Gud öpp- nade dörren för oss till dessa bort- glömda människor. Utöver mat har vi kunnat dela ut varma vinterkläder och skor till barnen och moderskaps- paket till mammorna.
Efter januari har två influensaperio- der drabbat byarna. Först kom "A"-in- fluensan, och efter det började "B"
härja. Varje gång vårt team besökte
byarna, hostade och nyste byborna och barnens näsor rann.
Ingen kunde gissa att det efter A och B skulle komma en epidemi, som gjort att Bulgarien och hela världen hamnat i undantagstillstånd.
Ingen vet hur många av dessa människor har fått eller kommer att få smittan. Nivån på hygien i slumby- arna är låg. Familjerna bor tätt i små hus, där det inte finns rinnande vat- ten. Det är inte tal om regelbunden handtvätt med tvål. Ingen funderar
Våren, som är svårare än någon tidigare i slumbyarna
på munskydd, när det inte ens finns en jacka eller näringsrik mat för att öka motståndskraften. När det inte ens alltid finns bröd...
Vi kan inte fylla alla deras behov.
Men vi kan komma med gott budskap och göra det som Gud ger oss resurser till, för att hjälpa dem att klara sig.
Hur känns det att vara mor till ett litet sjukt
barn i en slumby?
Det har jag ibland tänkt på när jag på kvällen har gått till sängs. Mina tankar går till Bulgariens slumbyar och de mödrar och deras familjer jag mött där. Jag påminns särskilt om Bozanas ansikte och hennes lilla dotter Kristina.
Jag mötte dem för första gången på en bild i Mission Possibles nyhetstidning i februari 2017. På bilden håller en 16-årig mor sin babyflicka i sina armar och bredvid står den 19-årige fadern, Todor. Familjen har just fått ett moderskapspaket, ett av de allra första paketen vi delade ut. De bor i en förfallen stuga och ingen har jobb, men de gläder sig över sitt barn och är tacksamma för paketet de fick.
Nästa gång jag träffar Bozana och hennes dotter är det i församlingen i slumbyn Pevtsite, ungefär två år efter vårt första möte. Vi delar återigen ut moderskapspaket och Daniela, anställd i vårt bulgariska team, håller undervisningslektion för mödrar
i församlingen. Bozana sitter, med Kristina i famnen, i en cirkel med de andra mödrarna. Jag känner igen henne direkt. Jag är glad att hon är med sitt barn i församlingen, här får de mångsidig hjälp och stöd.
Slutligen välsignar vi varje mor. Jag går till Bozana. Hon är tyst och allvarlig.
Hon vill att jag ska be för Kristina, i hennes famn. Kristina går inte ännu trots att hon är över två år gammal.
Jag ber för barnet och Bozana.
I den korta bönen möts två mödrar.
Våra liv är helt annorlunda, vi är i olika åldrar och lever
under helt olika omständigheter och situationer.
En mors hjärta
PÄIVI RANTA, Koordinator för arbetet i Finland
Men vi är båda mödrar som bär våra barn i våra armar och hjärtan. Deras glädje och sorg är vår glädje och sorg.
När jag tänker på hur det känns att vara mor till ett sjukt barn i en slumby, tänker jag på mitt eget barn - och jag vet svaret.
På kvällen i min säng tänker jag på hur kanske just i samma ögonblick ser Bozana på den sovande lilla Kristina och stryker hennes mjuka kind.
"Gud, hjälp och välsigna mitt barn", suckar vi båda i våra hjärtan
till vår himmelske Fader.
För Gud är våra barn kära - och så är även mödrarna.
Päivi ger Bozana ett "evangelium-armband", som vi kommer berätta mer om i kommande nummer
Ett ryskt ordspråk lyder: "Bär inte ut skräp ur stugan." Det vill säga, berätta inte för utomstående om familjeproblem, tvister och konflikter.
Denna princip har följts på ett sådant sätt att det inte ens är vanligt att prata om våld i hemmet.
Om någon vågar prata om detta problem kommer personen snarare att skuldbeläggas. "Hon har själv orsakat det på ett eller annat sätt", kommenterare vänner. "Ja, är man gift så måste man klara av att hantera det", säger föräldrarna.
Polisen ingriper inte gärna i
"familjetvister".
Natalias första man var ofta på affärsresa, och det visade sig så småningom att mannen bedrog henne. Äktenskapet slutade i skilsmässa.
"Min andra man hade suttit i fängelse, men han verkade bra och omtänksam", säger Natalja. ”I början var han sådan: han gick till jobbet, försörjde familjen, renoverade och hjälpte till med hushållsarbetet. Ett år senare fick vi en son, Makar. Jag var tvungen att spendera mycket
tid på att ta hand om babyn, och det var då min mans attityd började förändras. Han började dricka och bjuda hem sina vänner. "
"Snart blev han också aggressiv.
Han började slå mig och vår baby!
Jag gjorde polisanmälan, men polisen gjorde inga åtgärder. Jag hade ingen som kunde hjälpte mig.
Mitt enda alternativ var att lämna hemmet!"
"Jag hade hört talas om Mission Possibles skyddshem, som fanns i vår stad, men jag vågade inte stanna kvar på orten. Jag fick veta att det finns ett sådant skyddshem även i Chelyabinsk, och jag fick en plats här."
Natalia hade gått i kyrkan som ung, men när hon gift sig falnade
tron. Nu kände hon att Gud hade kallat henne igen och förde henne in i gemenskap med andra troende.
Hennes tro och liv kunde förnyas.
Natalia behövde några månader för att återhämta sig från sina svåra upplevelser. Hon fick nya vänner i församlingen och arbete på konditorifabriken. Makar fick en förskoleplats. Snart kunde mor och barn flytta till sin egen lägenhet!
"Bär inte ut skräp ur stugan!"
IRINA KOSTROMINA, Chelyabinsk, Ryssland
Irina, mor till fyra barn, och hennes make Sergei leder organisationen Mission Possible i Chelyabinsk och driver ett skyddshem för mödrar och barn som lider av våld i hemmet.
Vi har hjälpt hundratals mödrar i vårt skyddshem
under dessa sju år.
Deras situationer har inte varit lätta,
men tillsammans kan vi hjälpa fler!
"Vackra jag":
skyddshemmets underbara wellnessprogram
för mödrar
När utmattade mödrar kommer till skyddshemmet med sina barn - ofta nästan helt tomhänta och har ingen aning om vad framtiden kommer innebära för dem, får de hjälp på alla sätt. Ett sätt att uppmuntra dem är genom wellnessprogram
"Vackra jag." En lokal frisör, en kosmetolog och fotograf bidrar med sina yrkeskunskaper, och mödrarna får underbara och uppmuntrande bilder som säger: "Det här är vad du verkligen är!"
Natalja och lilla Makar
LJUBA JEPONTSHINTSEVA, Krasnojarsk, Ryssland
Hur framtiden förändrades för en nyfödd
Mission Possible Sweden Gamla Kyrkvägen 26 S-182 53 Danderyd Tel. +46-(0)8-755 08 79 info@mp.org, www.mp.org Mission Possible ry PL 120,
01450 Vantaa, Finland +358-(0)45-899 08 90 Galja var en bra och omhänder-
tagande trebarnsmamma. Men nu var hon, som 40-åring, rådlös på förlossningen, för fjärde gången. I barnsängen låg en förtidigt född överraskningsbaby. Mamman ha- de bestämt sig för att lämna bort barnet...
"Det här går inte. Det är omöjligt för mig att ta hand om detta barn också! Min man är invalid. Jag är in- te ung längre. Jag orkar inte!"
Jag satt och pratade i sjukhus- rummet med Galja. Förtvivlan bör- jade skingras. Tanken att lämna bort barnet försvann. Istället bör-
jade tankar om det lilla barnets framtid växa fram. Det sköra bar- net smälte mammans hjärta.
Barnet blev starkare och ökade i vikt. Och så kom dagen, när jag fick fylla ett moderskapspaket med un- derbara kläder, lägga en barnbibel och Nya testamente överst, och överräcka det till Galja! När jag skjutsade hem dem tittade sysko- nen ömt och klappade försiktigt på babyn.
”Barnet får växa tillsammans med sin mamma, pappa och sina syskon!
Galja och jag har blivit vänner och vi håller kontakten.”
Lilla Viktoria
Galja har precis kommit hem med babyn.
Plusgiro: 90 11 54 - 5 Swish 90 11 54 5 Finland:
Nordea FI85 2309 1800 0153 17 Insamlingstillstånd RA/2016/378 för perioden 1.1.2019-31.12.2020
