SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

GERHARD

H - H A F S T R ~ M

Den varendska

arvs-

o&

gBftoi.attgln.

I en uppsats i Scandia år 1968 ))Några arvsrättsliga problem P de svenska medeltidslagarna)) har fil. lic. Elsa Sjöholm diskuterat dot- ters arvsratt enligt de svenska medeltidslagarna.

Förf. fradiåller i sitt mot den svenska rättshistoriska forskningen kritiska inlagg? att de källkritiska problemen inte äro tillnarmelsevis så beaktade i rättshistorisk som i övrig historisk forskning. Soin exempel harpå namnes bland andra, »att det anses ocksi på sina håll möjligt att av en uppgift från 1600-talet, att en sedvana ar 'urmin- nes' dra slutsatsen att denna sedvänja varit gällande lag 400-500 år tidigare».l Detta betecknar förf. som i överkant fantasifullt. Dar~iecl avses min utredning om ))Tioharadslagen och Varendsrättenn.2 Förf. har mot denna riktat ett flertal erinringar, vilka har skola i tur och ordning bemötas.

r . Det aldsta belägget gå den lika arvsrätten i Varend har av forskningen hittills ansetts vara ett diplom från år 1350 (19

S

nr 4554) Enligt detta kungör Peter, Rangvald och Filip Eringislesöner tillsammans med Niklas Udsson, att de med faderns och moderns vilja och frändernas råd skiftat wort fcedrene oc wort rngdrene i fiura brohurlysi, fore y et wi hafalrn gifit zuare systor Inggeborghe Eringsladotur fullan broburlut oc jamnan wibar os.

Enligt förf. ar det svårförstieligt, hur man av detta kan dra slut- satsen, att lika arvsrätt varit gällande lag 1 Varend. Att bröderna un- derstryker att systern fått fullan b ~ o f i . ~ ~ r l & ~ t skulle snarare tyda

p5

motsatsen. Det vore mycket tveksamt om maii från dylika »interna ~rppgörelser i arvsfrågor över huvud kan sluta till vad som varit gal- lande rätt)). Man torde nainligen inte ha behövt s t ~ d i lag för att göra

334

Gerhard Hafström

dotters lott jämngod med sons, om övriga arvingar varit ense om detta.

Häremot m& frarnliåPBas följande. Jag har aldrig påstiitt att det av detta diplom ar m ~ j l i g t draga den slutsatsena, att lika awsratt varit 'gällande lag' i Varend eller att man darigenom kan utlasa en lika arvsratt i Tioharadslageia. Jag har i stallet inskränkt mig till iakt- tagelsen, att diplomet utgör ett undantag frin sonens dubbla arvsrätt och att den varendska sedvareeratteln tidigast ar omtalad 1 detta diplom. Detta rattsfall ar emellertid inte ensamstaende. Enligt ett annat dipslopam, utfärdat i Hamra i Hinneryds socken, Suinnerbo härad 1 Finnveden i Tioharads Pagsagce, den I I juni 1441, tillerkhde den

små%andske fräPsemamen Offe Nilsson (Bååt] sin syster Katarina Nilsdotter full broderdel i hela deras fäderne- och

möderne ar^.^

Detta diplom stoder alltsa uppgiften vid lagmanstinget i Växjo 1622,

a t t i datt hemdet [Sunnerbo]

gammal

sadwznjo warit haffuer, att systeren erffuer kijke ernor broderm.4

Ett annat diplom visar, att Pikadelningen ägt rum i praxis redan. i slutet av 1200-talet. I Fillp Karlssons (Lejonbalk] testamente f r i n 1270- eller lt28o%alet (DS nr 901) uppgives nhdigen, att vid arv- skiftet efter f0räldrarna skulle en av systrarna med oratt fatt mindre arvslott an bröderna och den andra systern.5 Denna uppgift har sar- skild betydelse darför atttestators fader var lagmannen i Tioharads Bagsaga Karl lngeborgsson [Lejonbalk].

K m

nggot annat stod anforas för att den p& 1600-talet siisom 'ur- minnes' angivna sedvänjan återgår

till

itminstone 130o-talet? Detta är förhållandet.

B

den av mig under utgivning varande aIdsta dom- boken från Njudung i Tiohärads Pagsaga fran 1500-talets slut finnas ett tiotal bördsrattsmil. H t v i av dessa kunde parterna f6r att styrka sin bördsratt muntligen uppgiva minst 6 släktled, varigenom alltså bördskedjan gick tillbaka ti11 1300-talet. Enligt Anders Zothereas' tingsbevis år 1637 skulle efter den urminnes sedvänjan aven bord 10sas och aller har m a n som quinna willia it t y

Bagh

lijta i arff som byrdh.6 Nar den lika giftorätten gällde enligt Skanelagen [se närmare nedan], åtminstone från början av 1200-talet, finner jag det möjligt

Se närmare Tioharadslageil och Vareildsratteil, c . 69. Ibid., s. 69.

L.-O. LARSSON, Det medeltida Vareild, 1964, s . 13.

R Jfr aven J. SVENNUNG, Den varendska arvsrätten. Natio Srnolaildica XIX

19567 s. 7 .

Deii vareilclska arvs- och giftora~:teïl

₃₃₅

att sa ocksa varit fallet enligt Tioharadslagen. Att aggon visshet har- utinnan enligt min uppfattning icke f6relgger framgir av ett mitt tidigare erttalande. Jag har sillunda framhållit att det får anses ovisst, om likadelningeil ursprullgligen varit förbehiPBen Varend och dari- Eråir spritt sig IIII grannharaderna i lagsagan, eller om den feiamits i den n u nästan helt fiklorade Tioharadslagen och med tiden borjat utträngas av landslagen i de utanför Varend belagna delarna av Bag- sagan, narnligei~ Finilveden och Njudung (SvJT 1958, s. 277).

2. Enligt förf. (s 1 8 ~ ) skcdle deil lika giftorätten kunna beläggas

furst f r i n bouppteckningar p i 1700-talet.

-

S i är ingalunda förhal- landet. Deil ar talrikt förekommande i de frsn b6rjan av 1600-talet bevarade domböckerna. Den omtalas ocksi e~ttryckligera j Anders

Zotheuus' tingsbevis Ar 1637~ rnarnligen att I-iiistridn erhiller halif- parten m o t manneia.7

g. Som en parallell till den lika giftoratten i Varei~d har jag anfort att den halva giftorätten vas lagf2stacl

B

SkåneIagen. Harernot i n v h - der förf. [s. 1851, att detta endast sk~ille ,galla barnlösa anakar. Jag behöver härtill endast citera Sk. L. Oin arv, kap* 7 d oversattning så lydalde 1

))Komrna hi2 makar samman med %ag och

att^

och äger deal ene av dem en mark och drla andre hundra marker, skiljas de sedan, vare sig levande elPer d0da, alltid skall boet delas Fika mellan dem eller, om d e aro döda, mellan deras arvingar8 1 tv5 lika halfter, både kOgejord och Iös6rer-i. ))

4. Jag

har

gjort giiElande,g att Sk. L. Om arv kap. 33, vilken hand- lar om istadariikr, möjligen antyder, att vid istadarättens införande broders och systers arvslott varit lika stor, men att likadelningein sedermera utträngts av den i det Civriga Danmark forharskande dubbla arvslotten för broder. Betriiffande deima e~ppfattriii~g fram- håller förf. (s. 1851 ))Denna tolkning ar dock syimerligen diskuta- bel.)) Något skal aldöres ellaellertid icke harf6r.

5. Som skal f6r at'c i Skanelagen tidigare aven vid

a-v

varit likadel- ning har jag framhållif att det överallt s y n e s rida överensstiimmelse mellan giftoratts- och syckoi~arvsdelarnas in b ~ r d e s storlek.10 Har- emot framhiller förf. [s. s853 att ))paståendet att gifto- och arvs-

' Tioharadslageii och Varendsratten, s, qo.

Har undersrrrrket.

Tiohiiradslageii och Värei~dsrätteil, s. 72 f 10 _{Ibid., s. 7 3 .}

3

36

Gerhard Hafström

rattskvoterna 'som regel' ar lika stora ar felaktigt)). Detta skulle nämligen icke galla för Skånelagen och Skånska stadsrstten eller för övriga danska landskapslagar.

Vad f0rst angår Skånelagen galler ju undersökningen just denna, och enligt min teori skulle före den bevarade handskriften gallt samma princip för syskonarv som giftoratt. Beträffande Skånska stadsratten gällde - i motsats mot f0rf:s påstående

-

samma princip. Enligt kap. 27 skeiile således mannen guldfasta sin hustru 'till halvt bo', Enligt 28 kap. skulle om fader eller moder dö och barn äro efter dem »d& tage de arv, son tv2 lotter och dotter tredjedelen)).

6.

På

grund av att något hållbart belägg för att Tioharadslagen stadgat lika arvsrätt inte anförts, vore det enligt förf. [s, 1841 därför overflödigt att diskutera llypoteserna om varför denna likadelning uppstått.

Häremot måste framhållas, att alldeles oavsett om likadelningen varit lagfastad i Tioharadslagen föreligger ju problemet om orsaken till dess uppkomst.

Betraffande den lika giftoratten har jag förklarat densamma ge- nom hanvisning till att i Varend liksom i S k h e icke utgått någon morgongåva. Anmarkningsvart ar att förf. ansett det överflödigt att diskutera denna förklaring, vilken enligt min uppfattning Iijiser fr$- gan om anledningen till den lika giftorätten.

Förf. hoppas att vid ett senare tillfalle framlagga en mera genom- förd analys av rattshistorisk metod. Måtte den

bli

mera palitlig och mindre polemisk an den föreliggande granskningen av den varendskca

arvs- och giftorätten.