Skolan i universum - att förklara det ofattbara

UPPSALA UNIVERSITET Rapport G98125

Institutionen för lärarutbildning Grundskollärarprogrammet Ma/NO 4-9

Examensarbete, 5 poäng HT 1998

Skolan i universum - att förklara det ofattbara

Astronomiundervisningen i skolan på 1900-talet.

Patrik Broström Tomas Persson

Handledare: Arne Lindquist Examinator: Siv Dahlén

Abstract

This is a study in how astronomy has been taught and is being taught in Swedish schools from 1905 to this date with an emphasis on the latest 30 years.

It concerns the regulations and methodical recommendations/curricula for Swedish junior high school/Swedish Comprehensive school for the years 1905, 1933, 1955, 1958, 1962, 1969, 1980 and 1994. The matter of integrating astronomy with other subjects and different methodical approaches is also considered. The problem with textbooks written only for one subject when the teacher tries to integrate subjects is emphasised.

Physics textbook analysis shows that astronomy teaching has over the years developed, from being based on observations, to become more and more theoretical. It also shows that the amount of practical exercises has been fairly constant in physics textbooks during the seventies end eighties but now in the nineties varies a lot from textbook to textbook. The amount of liberty the textbook gives the pupil in finding knowledge and answers himself in the practical parts of astronomy was at its lowest during the seventies. It is now starting to give more and more freedom to the student, but it is not by any means near the level of freedom the pupil had during the twenties.

Finally it shows how some Swedish schools are teaching astronomy in a more practical way and how a teacher can take advantage of modern information technology. Also the benefit from visiting an observatory is exemplified.

Keywords: Astronomy teaching, Curricula, Information technology, Practical astronomy.

Nyckelord: Astronomiundervisning, Informationsteknologi, Praktisk astronomi, Styrdokument.

Innehållsförteckning

Sida

Abstract 2

Innehållsförteckning 3

Inledning

Frågeställningar och syfte 4

Bakgrund 5

Metod och urval 7

Resultat

Analys av statliga styrdokument 8

Ämnesintegration 11

Undervisningsmetodik 12

Läromedelsanalys 13

IT som arbetsform 17

Skolprojekt i Sverige 19

Studiebesök 20

Sammanfattning av resultaten 21

Diskussion 22

Litteraturförteckning

Läromedel 24

Övrig litteratur 26

Tack 26

Bilagor

Tab. 1 ”Moment i astronomi 1905-1980” 27

Tab. 2 ”Moment i astronomi 1994” 28

Tab. 3 ”Läromedelsanalys de senaste trettio åren” 29 Tab. 6 ”Frihetsgrader i laborationer 1905-1994” 31

Inledning

Frågeställningar och syfte

Varför astronomi?

”Nattens timmar hafva nu ett dubbelt värde i våra ögon, emedan de hädanefter skola ställa oss i gemenskap med verldar, hvilkas natur icke är oss obekant. Och det är med en ännu innerligare känsla, än då vi började dessa studier, som vi utropa: ”O natt, hvad jag finner ditt språk sublimt!”“ (Flammarion Camille ”Himlens under” s. 233).

Dessa avslutningsord ur en mer än hundra år gammal astronomibok uttrycker en stor glädje över att kunna förstå vad vi ser på himlavalvet.

Hur har denna glädje gestaltats i styrdokumenten under 1900-talet?

Hur har astronomiämnet integrerats med övriga skolämnen?

Vad har hänt i sättet att undervisa astronomi under den här tiden?

Hur har astronomiämnet behandlats i läromedlen under 1900-talet och då med tyngdpunkt på de praktiska momenten?

Vilka undervisningsformer kan man i dag använda sig av för att få astronomiundervisningen mer praktisk och mindre teoretisk?

Detta är frågeställningar som vi hoppas kunna belysa i vår uppsats.

Att astronomi alltid setts som en viktig del av fysikundervisningen är ställt utom allt tvivel. Det ser man bland annat på att den i stort sett fått behålla sitt kursomfång under hela nittonhundratalet.

För att sammanfatta det hela; vårt syfte med detta arbete är att försöka belysa hur astronomiundervisningen i den svenska real- och grundskolan utvecklats och förändrats under 1900-talet, med speciellt stor vikt lagt vid den praktiska delen av undervisningen.

Bakgrund

Att i tanken placera sig ute i rymden och därifrån betrakta jorden, och att samordna detta perspektiv med det som man faktiskt har, är en betydande svårighet för yngre elever, men också i en del fall i högre åldrar.

I undervisningen hör eleverna talas om att jorden är rund. Men med egna ögon ser de att jorden är platt. Om de blir medvetna om denna konflikt, så använder de olika sätt att lösa den.

Ett exempel är att den runda jord som astronauterna har fotograferat tros vara en annan jord än den som vi går och står på. EKNA-rapport nummer 15 (Richthoff. 1985) beskriver hur eleverna i åldern 7-13 år gradvis lyckas koordinera de två perspektiven på jorden. Denna nya kunskap om elevtänkande leder i sin tur till nya idéer om hur undervisningen om jorden som planet i rymden kan förbättras.

Ett flertal undersökningar har visat att det som man som vuxen tar för givet, kan verka totalt obegripligt och lätt kan missförstås av barn, detta problem tas upp och beskrivs i EKNA-rapport nummer 15 där man intervjuat flera barn i olika åldrar. Dessa intervjuer genomfördes efter undervisningen om ”den astronomiska världsbilden och teorier om dess uppkomst och utveckling” genomförts. Svaren man fick visar att flera barn i åk. 2 har en ganska skev bild av jorden, till exempel trodde en elev att det måste finnas flera solar för att olika platser skulle kunna få en solig dag.

Kanske allvarligare var de misskonceptioner som de elever i åk. 2 hade, som trodde att vår jord var en rund skiva. Sex elever trodde i undersökningen att ”Jorden har formen av en sfär. Den består emellertid av två delar – en nedre halva, som utgöres av den välvda himlen. Människorna lever på en plan yta ”inuti” jorden”.(ibid. s.20) Se fig.1.

Exempel på elevuppfattning av jordklotet

Figur 1. Visar hur en vanlig missuppfattning av jorden kan se ut.

Eleverna i åk. 7 har något bättre uppfattning om vår jord, men ett fåtal elever har en liknande uppfattning om att jorden är som den visas i fig.1.

Till exempel talade en elev om att jorden har en kant där saker kan falla ner. Här är en dialog mellan elev och intervjuare (ibid. s. 38):

– Om man då står på kanten och tappar en boll, vart tror du den då tar vägen?

– Om den inte kommer på jorden, så ramlar den ut i universum så. Så kan den sväva så i flera timmar eller år eller tills det händer nått med den.

– Vad tror händer?

– Den kanske hamnar på en annan planet eller förmultnas eller tas upp av nånting annat, om man säger så.

Detta och resten av exemplen i rapporten talar sitt tydliga språk om vikten av en bred och grundläggande astronomiundervisning i skolan och att saker som kan verka solklara för en lärare kan vara helt missförstådda hos eleven.

Även ett examensarbete vid Institutionen för lärarutbildning i Uppsala ”Astronomiundervisning på gymnasiet?” (Englundh och Vallhagen 1995) visar på att samtliga av deras intervjuade elever

”behöver kompletterande astronomikunskaper” (s. 20) och vidare skriver de att ”Rapportens allmänna frågor visar att eleverna anser att den astronomi de läst tidigare i skolan varit tråkigt.

Trots detta vill eleverna läsa mer astronomi på gymnasiet.” (s. 20)

Metod och urval

Vi har valt att göra en till största delen deskriptiv undersökning då vi vill ge en samlad bild av astronomiutbildningens utveckling under 1900-talet då en tydlig sådan saknas. Detta för att kunna peka på hur och varför astronomiämnet undervisas i dagens skola.

Vi har tittat på olika läroplaner och kursplaner genom att själva analysera de som vi hittat i biblioteket samt boksamlingen i NO-korridoren med angränsande utrymmen, på Institutionen för lärarutbildning i Uppsala (ILU). De äldre kurs- och läroplanerna har studerats genom att läsa Löfdahls (1987) analys av dessa.

Vi har tittat på hur olika läromedel tar upp olika frågor samt vilka frågor de tar upp, samt i vilken utsträckning och vilka laborationer de har med och vilka frihetsgrader dessa har. Vi har då använt oss av de fysikläromedel som finns att tillgå i biblioteket, samt boksamlingen i NO-korridoren med angränsande utrymmen, på Institutionen för lärarutbildning i Uppsala (ILU). Vi har kompletterat detta med andra läromedel som vi erhållit under vår utbildning samt de läromedel vi själva använde under vår högstadietid. Detta för att möjliggöra en så bred analys som möjligt.

Vi har testat de senaste versionerna av de två mest spridda undervisningsmaterialen på CD-ROM.

Vi valde att inte testa rena astronomiprogram eller program som är alltför gamla för att kunna nyanskaffas till skolorna. Vi har även använt oss av källor från internet samt testat program från internet avsedda för astronomiundervisning i skolor som vi hittat dels genom egna sökningar, dels genom att följa länkar från astronomiundervisningsrelaterade sidor. Detta för att undersöka vad den senaste tekniken kan tillföra undervisningen. På internet sker hela tiden förändringar varför vi valt endast exemplifiera olika företeelser då specificerad information snabbt blir inaktuellt.

Vi har tagit del av tidigare forskning på området i form av examensarbeten, uppsatser, avhandlingar och rapporter och dylikt som vi har hittat i Uppsala universitets bibliotek och Institutionen för lärarutbildning i Uppsalas examensarbetsdatabas, samt uppsatser som funnits kvar hos handledare (men inte i examensarbetsdatabasen).

Vi har studerat de två skolor som vi funnit ha astronomi-inriktning genom sökning på internet.

Informationen fann vi på deras hemsidor på internet.

Vi har samtalat med aktiva lärare under våra praktikperioder åren 1994 till 1998 om deras syn på astronomiundervisning och de bedriver denna. Vi har även diskuterat detta ämne med

lärarutbildare och läromedelsförfattare på Institutionen för lärarutbildning i Uppsala samt

läromedelsförfattare på Institutionen för lärarutbildning i Uppsala och Astronomiska institutionen i Uppsala som även i vissa fall bidragit med material.

Resultat

Analys av statliga styrdokument

Kursplanernas syn på astronomiundervisningen har varierat en del genom åren.

1905 rekommenderar undervisningsplanen att undervisningen byggs upp kring praktiska observationer i stället för bokliga studier. I första hand skall man ägna sig åt direkta iakttagelser, dels lärarlett och dels av lärjungarna själva.

Metodiska anvisningarna från 1935 rekommenderar att man antingen börjar med observationer eller att man anknyter till elevernas kunskaper från geografiämnet och sedan ”så långt förhållanden medgiva” och ”såvitt möjligt” går över till observationer.

1955 och 1958 specificeras exakt vilka moment som skall ingå och sedan avslutas anvisningarna med orden ”I den utsträckning det är möjligt bör lärjungarna beredas tillfälle att göra enkla astronomiska observationer ”.

Lgr 62 klassar astronomiska observationer som ett av flera förslag på lämpliga överkursuppgifter.

(Löfdahl s. 131) Fysik betraktas som ett avgränsat ämne och skall inte integreras med andra ämnen.

LGR 69 kom till i rymdkapplöpningens anda och där lades stor vikt vid astronomin. Bara på formuleringarna ur kursplanerna för högstadiet kan man skönja den optimism som fanns:

”Vidare kommer under avsevärd tid framåt erfarenheterna från människans försök att erövra världsrymden att tilldra sig stort intresse.” (LGR 69 s. 197) Där står även: ”Bland fysikaliska företeelser i naturen är de astronomiska uppenbart intresseväckande och bör därför kunna läggas till grund för elevernas arbete.” (ibid. s. 198)

Redan den allra första meningen i kursplanen poängterar vikten av att kunna astronomi: ”MÅL Undervisningen i fysik har till uppgift att ge eleverna en orientering om fysikaliska företeelser av betydelse för kunskapen om vår värld, såväl universum i stort som vår närmaste omgivning, och om hur denna kunskap genom att ständigt förändras och utökas förändrar vår världsbild.” (ibid. s.

197)

I arbetsområdet ”Fy 10 Astronomi” nämns ”kvällsexkursion med observationer” som ett av delmomenten.

Även om mål och huvudmoment anges separat för fysik finns dock möjlighet att ämnesintegrera orienteringsämnena. (s. 170-172)

Värt att notera är dock att astronomi överhuvudtaget inte nämns i kursplanerna för låg och mellanstadiet.

I LGR 80 har astronomiundervisning krupit ned i stadierna men det är på intet sätt tal om att den längre skall ligga till grund för något. Varken i ingressen eller i målen för de naturorienterande ämnena nämns något som ens med bästa vilja kan anses anspela på astronomi.

Under avsnittet ”Naturen och människan” i kursplanen (LGR 80 s. 117) står det att man i lågstadiet skall lära sig ”Något om rymden” och i mellanstadiet skall man utföra ”Några enkla astronomiska observationer”. För högstadiet står det: ”Den astronomiska världsbilden samt några teorier om dess uppkomst och utveckling. Astronomiska observationer”.

Men trots att astronomin har mist sin grundläggande ställning skall man alltså ändå utföra praktiska observationer. LGR 80 förordar ämnesintegrerad undervisning men lämnar ändå möjligheten för ämnesindelad undervisning öppen. (ibid. s. 41-42)

Löfdahl (1987) skriver på s. 131: ”I 1955 års metodiska anvisningar och fram till dags dato har dock observationerna mist sin ställning som grund för astronomistudierna och blivit ett kompletterande moment istället.”

När man tittar närmare på den nu gällande läroplanen LPO 94:s kursplaner finner man att fysiken har delats upp i ”mekanik med akustik och värmelära” och ”elektromagnetism inklusive optik”.

(Statens skolverks författningssamling Skolfs1998 nr 4 s. 27) Denna indelning lämnar föga plats för astronomin.

Under rubriken ”Ämnets uppbyggnad och karaktär” framgår det att astronomins betydelse har marginaliserats. Där står det att ”Den moderna fysiken behandlas översiktligt. Innehållet anpassas till elevernas intresse och förmåga. Viktiga resultat från atom-, kärn-, och elementarpartikelfysik bör ingå, liksom något om kosmologi...”

Trots detta ovan nämnda står det dock under uppnåendemålen för femte klass att eleven skall ”i stora drag känna till hur jorden, månen och solen rör sig i förhållande till och påverkar varandra och hur dessa rörelser förknippas med olika tidsbegrepp”, och för niorna: ”ha kunskap om universums uppbyggnad och känna till något om hur denna kunskap utvecklats genom tiderna...”.

Praktiska observationer/laborationer nämns inte alls.

I LPO 94 fastställs att man skall ge möjlighet för eleven att arbeta ämnesövergripande (s. 12) och att rektor har ett särskilt ansvar för detta. (s. 17)

Detta kommer även till uttryck i betygskriterierna (SKOLFS 1998 Nr 5 s. 10-11) där det står att

”Bedömningen av elevens kunskaper i biologi, fysik och kemi skall med utgångspunkt dels i respektive ämnes kursplan och dels i de tre ämnenas gemensamma indelning där syftet och

strävan angående elevernas kunskapsutveckling inom det naturvetenskapliga kunskapsområdet uttrycks.”.

Som en fysiklärare uttryckte det hela 1994: ”Här på den här skolan har vi alltid undervisat ämnesöverskridande och har sådana läromedel. Sen kommer den nya läroplanen och talar om att ämnesintegrera, men sen i nästa andetag menar den att vi ska sätta separata betyg i varje ämne.

Det gör ju bara att läromedlen kommer att anpassa sig, med en bok i varje ämne, och att vi lärare kommer att göra samma sak...”

Man kan dock se att astronomiundervisningens kursomfång (räknat efter antalet rekommenderade moment) i stort sett alltid haft lika stor omfattning genom åren. Se tab. 9 (efter Löfdahl (1987) s.

116)

Astronomikursomfång

6

9

8

9

8

10

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

1905 1935 1955 1958 1962 1969

Tabell 9. Skolformernas astronomikursomfång efter antaletrekommenderade moment

Ämnesintegration

Flera av äldre läromedel är antingen gjorda direkt för ämnesövergripande arbete eller åtminstone förberedda för detta och då vad gäller astronomin framför allt för integration med teknikämnet.

I nyare läromedel är detta betydligt svårare. Dessa har istället kompletterats med fördjupningsuppgifter och bredvidläsningstexter med framför allt ett historiskt perspektiv. Några - framför allt läromedel för de mellersta årskurserna - har extrauppgifter som anknyter till Harry Martinsons ”Aniara” eller uppmanar eleven att skriva en berättelse om något.

Anknytningar till såväl gammal som modern Science Fiction och Fantasy - både i bok och filmform - saknas förvånansvärt nog helt och hållet, möjligtvis med undantag för Jules Vernes

”Från Jorden till Månen”.

Detta problem gäller naturligtvis redan vid integration inom de naturorienterade ämnena. Som en intervjuad fysiklärare uttryckte det: ”När jag undervisar i den här klassen i till exempel fysik, försöker jag alltid få med saker ur de andra ämnena så att jag skall ha det gratis när jag börjar med nästa ämne. Men den andra nian har jag ju bara i fysik, och det är svårt att veta var de är och vad de kan i de andra ämnena, och vad den läraren vill att de ska kunna.”

Detta är ett problem som ökar ju fler lärare varje klass har, som i förlängningen kommer av att somliga lärare har färre ämnen som de är behöriga att undervisa i, och därigenom måste ha fler klasser för att nå upp till en heltidstjänst.

Att ett ämnesområde som astronomiundervisningen är väldigt lämpligt att integrera med är meteorologiavsnittet i fysiken understryks i metodikarbetet ”Astronomi” (Bokström. 1997) På internet finns ett flertal sajter där man kan ladda hem bilder som kommer direkt från satelliter som visar molnsystem. Det kan man sedan jämföra med färdiga meteorologikartor som man också kan ta hem. En sådan finns till exempel hos universitetet i Köln.¹

1http://www.uni-koeln.de/math-nat-fak/geomet/meteo/winfos/euisoTTPPWW.gif

Undervisningsmetodik

Löfdahl (1987 s. 215-216) hävdar att astronomiundervisningen har två inriktningar:

-en astrofysikalisk inriktning med gravitionell växelverkan, relativitetsteori och kärnfysikaliska processer

-en deskriptiv inriktning där observationer redovisas

Att detta stämmer har vi tydligt märkt under vårt arbete, till exempel uttryckte en intervjuad högstadielärare sig så här: ”Jag tycker att det är bättre att undervisa ren teori. När man gör det praktiskt ser man ändå inte så mycket spännande. Då är det bättre att lämna sådant åt fantasin.”.

Den andra inriktningen på undervisning kommer till uttryck i dessa ord: ”Tyvärr inskränker sig astronomiundervisningen i skolan ofta till litteraturstudier. Ibland kompletteras litteraturen med modeller av olika slag. Det kan vara olika stora lerklumpar som får föreställa planeter. --- Mindre tid ägnas åt egna observationer av himlen. --- Exempelvis kvasarer och svarta hål må vara intressanta men skolelever kan inte observera dem.”. (Sjöberg S. 1992 s. 3)

Löfdahl förordar att den senare inriktningen skall dominera men inte totalt, emedan eleven i populärvetenskapliga TV-program och science-fiction filmer ställs inför astrofysikaliska begrepp.

Han hävdar även att en kort, icke-matematisk, genomgång av relativitetsteorin och dess konsekvenser är särskilt angeläget.

Denna rekommendation har dock ej följts då relativitetsteorin är något som inte alls tas upp ens i rena astronomiundervisningsböcker för högstadiet.

Löfdahl motiverar dock sitt förordande av den deskriptiva astronomin med det idéhistoriska upplägg ämnet kan få genom kopplingar till religion, astrologi och teknikutveckling. Detta sker också i nyare läromedel även om astrologin där snarare beskrivs för att klargöra skillnaden mellan seriös forskning och kvasivetenskap, än för att belysa det historiska ursprunget.

”I skolans undervisning kommer momenten årstider, månens faser samt sol- och månförmörkelse vanligen före optiken. Med tanke på de svårigheter eleverna har att förstå begreppet ljusstråle kan man undra om det inte är bättre att behandla nämnda moment i samband med, eller nära efter, optiken.” (Andersson B. 1997)

Detta är också något som de flesta läromedel inte tar hänsyn till utan optikavsnittet placeras ofta kring årskurs åtta, medan de förstnämnda momenten placeras i årskurs sju. För att kunna följa Anderssons rekommendation krävs att läraren själv är medveten om problemet då detta inte nämns i någon lärarhandledning.

Läromedelsanalys

Läroböckerna behandlar astronomin på förvånansvärt lika sätt genom åren. Först behandlas jorden/månen, sedan solsystemet, varefter man sedan tar upp Vintergatans struktur för att därefter fortsätta med företeelser och objekt utanför vår galax. (Löfdahl s. 131)

Löfdahl har vidare funnit att de senaste upptäckterna inom astronomin behandlas relativt omgående i böckerna men att den historiska återblicken på de tidigare världsbilderna endast förekommer i cirka hälften av böckerna. (Löfdahl s. 131-132) Vi har funnit att detta förändrats helt i och med den nya läroplanens historiska perspektiv. I de nyare läromedlen tas tidigare världsbilder upp utan undantag.

Löfdahl (1987) citerar sig själv i inledningen till sin avhandling med orden ”Tänk - fyra skolreformer har jag varit med om, men jag har då aldrig märkt någon skillnad på min undervisning” och sedan i avslutningen citerar han Svenstam (ibid. s. 218): ”Physics teaching remains in a state of rest or uniform motion until acted upon by an external force”.

Vad han vill säga med detta kanske bäst sammanfattas med hans egna ord: ”Min avhandling tycks visa realskolans och grundskolans läromedel som en dinosaurie, trögt lunkande sin väg genom åren utan att bry sig om de läroplanspilar, vilka fåfängt studsar eller bryts mot det fjälliga pansaret.”. (ibid. s. 190) Han hävdar att läromedlen underlättar för eleven att uppfatta fysiken som en fysisk kunskapsmassa utan för-, kring- och efterhistoria.

Selander (1998 s. 40) hävdar att läromedlen hamnat i skymundan i de senaste läroplanerna, men att genom de nya elektroniska medierna kan lärare och elever få ett ändrat förhållningssätt och arbetssätt. Han tror att vi tycks vara på väg bort från hierarkisk fast kunskapssyn och på väg mot en ifrågasättande relativ kunskapssyn, där elever genom laborationer skall testa sina hypoteser och dra mer generella slutsatser.

Han hävdar dock samtidigt att ”annan forskning” visar att den deduktiva metoden är den förhärskande. Där blir laborationer mer en väg för att bekräfta teorier och modeller än för att testa kunskaperna.

Han hävdar att ”Läroplaner ger uttryck för det ”som kan sägas om skolan och dess ämnen” men de utgör inte beskrivningar av hur skolpraktik gestaltas”.

Enligt en undersökning av läromedel angående vilka olika astronomiska begrepp som ingår och behandlas i läroböckerna under åren 1905 till 1980 (Selander 1998) (se bilagor tab. 1) kan man se att vissa matematiska begrepp som Keplers lagar och Gravitationsfält minskar i betydelse ju längre fram i tiden man kommer. Men detsamma gäller för mera rent observationella begrepp

som ”Himlakroppars skenbara rörelse” och ”Polarsken”. Det synes sålunda som läroböckernas innehåll inte bara skjuts från det matematiskt krävande utan även från den rent observationella astronomin under denna tidperiod.

I den undersökning som vi gjort avseende läromedel anpassade för den nyaste läroplanen LPO 94 (se bilagor tab. 2) ser man samma tendenser angående den matematiskt krävande delen men även liknande tendenser vad gäller den observationella delen. Här kan man även se att många begrepp helt eller nästan helt utelämnas i böcker skrivna för hela fysikämnet och endast tas upp i böcker skrivna enbart för astronomiundervisning.

Vi har även märkt att läromedlen har utvecklats mot att få bilder av bättre kvalitet och färg.

Vår undersökning om laborativa inslag i läroböcker under de senaste 30 åren (se bilagor tab. 3) visar dock att rent astronomiska läroböcker för LPO 94 saknar laborativa inslag nästan helt, medan denna andel hos böcker skrivna för hela fysikämnet varierar kraftigt mellan de olika läromedlen. Där ser man även att det faktiskt finns ett stort antal olika laborationer att tillgå men att författare/förlag håller fast vid ”sina” laborationer genom åren och oftast inte utnyttjar andras idéer och uppslag i sina reviderade utgåvor. (se bilagor tab. 3)

I lärarhandledningen till System 82 (Undvall 1983) står det att läsa att astronomiavsnittet fått ett annat upplägg än de övriga avsnitten då: ”Många lärare önskar en friare uppläggning av

astronomin, eftersom man vill utnyttja filmer, videoband etc. i ganska stor utsträckning.”.

Användandet av AV-hjälpmedel är dock ett problem idag då många skolor av besparingsskäl inte längre är anslutna till ”AV-centralen”.

Man kan se i vår undersökning av läromedel att under de senaste 30 åren så innehåller nästan tre fjärdedelar av läroböckerna endast tre eller färre laborationer inom astronomiområdet, en

fjärdedel saknar helt laborationer. De böcker som till stor del baserar sitt stoff på praktiska övningar är få men dessa har då i gengäld ett stort antal laborationer. (se tab. 4)

Antal praktiska astronomimoment i granskade läromedel

När man tittar närmare på detaljstyrningen av laborationerna märker man vissa tendenser. Vi har i vår analys av laborationerna använt oss av följande definitioner: (se tab. 5)

Definition av frihetsgrader

Tabell 5. Anger vad de olika frihetsgraderna syftar på.

Frihetsgrad Problem Genomförande Svar

0 givet givet givet

1 givet givet öppet

2 givet öppet öppet

3 öppet öppet öppet

Frihetsgrader i undervisning av astronomi från realskolan till dagens skola

Tabell 7.Procentuella andelar inom de olika frihetsgraderna för undersökande och verifierade experimentella uppgifter (enligt Löfdahl 1987 s. 166)

Fg.

0 1 2 3

Realskolan 1962 1969 1980 1994²

2 Kompletterande uppgifter endast avseende astronomiuppgifter sammanställda av oss enligt Löfdahls modell.

25%

46%

17%

6%6%

1

2 3 4

Tabell 4. Anger andelen praktiska moment i procent av de granskade läromedlen under de senaste trettio åren.

Antal laborationer

8 74 17 2

22 70 9 0

13 84 3 0

6 85

9 2

12 79 10 0

0 st.

1 till 3 st.

4 till 6 st.

7 till 10 st.

Över 10 st.

I Realskolan når styrningen av laborationerna sitt minimum under 1920-talet. (se bilagor tab. 6).

Men när man jämför Realskolan som en helhet med nyare skolformer ser man att styrningen av laborationerna når toppen under LGR 69 då 97 % av laborationerna detaljstyrs! Värt att notera är att den till synes stora ökningen av laborationer med större frihetsgrad i och med LGR 80 endast beror på ett enda läromedel innehållande 25 % uppgifter av frihetsgrad 2. (se tab. 7)

I läromedel skrivna efter LPO 94:s införande kan man konstatera att i de läromedel som enbart är avsedda för astronomiundervisning saknas laborationer och instuderingsfrågor helt!

När man tittar på läromedel som behandlar större delar av fysiken blir bilden dock annorlunda.

Då finns nästan alltid lärardemonstrationer och instuderingsfrågor, däremot varierar antalet kraftigt mellan läromedlen. Så även naturligtvis även frihetsgraderna, med Gleerups ”Fysik”

(Zetterberg et al) som det extremaste fallet. Där kommer med jämna mellanrum in små rutor i texten med rubriken ”Sök ett svar...”. Där ställs frågor vars svar inte finns i boken och eleven själv aktivt får söka svaret.

Man kan se att antalet laborationer varierar kraftigt, men att variationen i frihetsgrader inte är särskilt stor. En klar tendens är dock att ju fler laborativa inslag ett läromedel innehåller, desto högre frihetsgrad har i alla fall en del laborationer. (se tab. 8)

Frihetsgrader i praktiska moment

Tabell 8. Anger antalet laborationer i de olika frihetsgraderna. (Fg=Frihetsgrad)

Titel (Förlag) Antal

laborationer Antal

Fg0 Antal

Fg1 Antal

Fg2 Antal Fg3

Fysik Spektrum (Liber) 2 0 2 0 0

Fysik (Gleerups) 9 0 7 2 0

Puls (NoK) 14 0 12 2 0

Fy&Ke 4-6 (NoK) 10 2 8 0 0

Fy LPO (TEFY) 3 1 2 0 0

Stj. o plan. & allt…

(Sv. Utb.radio AB) 5 2 3 0 0

It som arbetsform.

Användandet av datorer och internet i astronomiundervisningen underlättar på flera sätt då det både går att få fram aktuell information snabbt samtidigt som att det är ett billigt sätt att komplettera läroboken.

Vi har letat upp ett par program som i sitt format och pris lämpar sig väldigt bra för skolan samt även ett par adresser på internet som innehåller allt från bilder till tips på skolverksamhet.

IT som forum för information och som hjälpmedel för att skapa kontakt med andra skolor och skolledare ser vi som en viktig resurs i undervisningen i astronomi. Avsevärt försvårande faktorer kan dock vara brist på tillgängliga datorer för eleverna och till och med att en uppkoppling mot nätet kan saknas.

Enkla och billiga program vi har testat är:

Astronomica-1.0

- Ett program för Macintosh som visar exakt hur stjärnbilderna är placerade på himlavalvet vid olika tidpunkter, ett bra hjälpmedel för läraren att använda som underlag för exkursioner. Detta program är shareware³ och en användarlicens kostar 20 $.⁴

PlanetEarth-1.0.2

- Ett program för Macintosh som visar jorden från rymden sett med både molninformation och hur gränszonerna för dag och natt är placerade. Via en internetuppkoppling kan programmet uppdateras kostnadsfritt med aktuell information om jordens utseende. Detta program med sin tydliga och korrekta information av molnformationer lämpar sig även till avsnittet meteorologi i fysiken varvid vi tycker att här finns integreringsmöjlighet med detta avsnitt. Detta program är shareware³ och en användarlicens kostar 15 $.⁵

3 Shareware -program som är fria att distribuera, installera och testa. Väljer man att fortsätta använda programmet betalar man en licensavgift och får då ofta manual och den senaste versionen av programmet.

4Laddas ner från:ftp://ftp.sunet.se/pub7/mac/info-mac/sci/astronomica-10.hqx

5 Laddas ner från: http://www.teleport.com/~lunarsw/planet-earth-1.0.2.sit.hqx

Större och dyrare program man kan använda i undervisningen som vi tittat på är:

Upptäck Rymden (Norstedt Multimedia)

En cd-rom produktion som fungerar som uppslagsverk med många rörliga bilder och ljudsekvenser. Detta program kan även användas i integration med historia då programmet beskriver historiska milstolpar ingående. Programmet kostar ca 500 kr.

Redshift 3 (Piranha Interactive Publishing ) (finns även i tidigare versioner som kan vara billigare)

En cd-romproduktion på engelska som vänder sig såväl till nybörjaren som till den mera avancerade astronomen. Detta program med sin stora databas med bilder, text och ljud, ligger långt fram i tiden med den senaste forskningen presenterad på ett överskådligt sätt. Man kan uppdatera programmet från internet kostnadsfritt. Att programmet är på engelska kan bli ett problem för de yngre barnen. För de äldre eleverna torde detta dock inte innebära några större problem.

Bra internetadresser för att använda i astronomiundervisningen:

Här kan man hitta mängder med program som är gratis eller väldigt billiga, och det finns program för olika plattformar. http://www.download.com

Resa i solsystemet. Bra faktastoff i en enkel men bra sajt, där elever dels genom att ställa frågor och dels genom att svara på redan givna frågor, får svar på solsystemets gåtor.

http://www.roden.se/~matsj/sol/ett.htm

Astronomi i skolan. Astronomiska institutionen i Uppsalas egna sammanställning om användbara sajter i astronomiundervisningen. http://www.astro.uu.se/skolan/

Drömmen om rymden. Underhållande sida med en interaktiv faktaresa ut i rymden.

http://welcome.to/rymden

NASA´s egna internetsida som helt riktar sig till barn (eller lärare) med mängder av tips och idéer till skolundervisningen. http://quest.arc.nasa.gov (NASA K-12)

Lennart Widmarks astronomiska startpunkt på nätet. http://www.acc.umu.se/~widmark/lwastron.html

Internetadresser ändras snabbt, dessa är kontrollerade 981116 och om någon adress ej fungerar prova med att söka på exempelvis http://www.evreka.com/.

Skolprojekt i Sverige

Ett av många skolprojekt i Sverige som går ut på att använda skolgården som klassrum är Bergaskolans projekt i Kiruna. Här har man med hjälp av föräldrar byggt upp en miljö som både stimulerar som utvecklar elevernas kreativitet. Miljön i Kiruna, där det tidvis är ganska mörkt och dagarna är korta, är möjligheten att studera stjärnor stor. Med detta i åtanke har man byggt ett observatorium på skolgården där elever kan göra stjärnobservationer under skoltid och man slipper momentet med kvällsexkursioner. Man har även tagit hjälp av Esrange rymdforskningsanläggning i trakterna kring Kiruna, där har man hämtat gamla raketdelar från deras ”raketkyrkogård” och monterat ihop dessa på skolgården till raketer som eleverna har som

”klätterställningar”. Ett exempel som visar att man kan komma ganska billigt undan om man bara ser sig omkring. Skolan deltar även i ett projekt där flera länder i Europa samverkar.⁶

En gymnasieskola som dragit fördel av att ligga i närheten av observatorier är Saltsjöbadens samskola. De samarbetar med Stockholms Observatorium i Saltsjöbaden och bedriver en del av sin undervisning på själva observatoriet. Skolan har fem stycken 11 cm teleskop och två 20 cm teleskop. Eleverna får också tillgång till observatoriets stora spegelteleskop och refraktor och får även låna hem teleskop.⁷

Stockholms Observatorium bedriver även ett projekt som heter ”SKOLASTRO” som syftar till att utbilda högstadie- och gymnasielärare i de naturvetenskapliga ämnena via internet.

Fortbildningen innehåller dels astronomiundervisning dels introduktion till multimedia och internetbaserad undervisning samt även kontakter med aktuell forskning.⁸

6Bergaskolan kan man komma i kontakt med på adressen: Bergaskolan, Gruvvägen 18 B, 981 85 Kiruna.

7Mer information fås på: http://www.skolor.nacka.se/samskolan/nv/nv.htm

8 Mer information fås på: http://www.astro.su.se/skolastro/skolastro.html

Studiebesök

Att göra studiebesök på observatorier är förenat med vissa problem. Det största problemet är naturligtvis att det måste finnas ett i närheten. De observatorier som används av astronomer idag ligger oftast på avsides belägna bergstoppar i andra länder. De museala observatorier som dock ligger inne i flera svenska städer räcker dock utmärkt för undervisningsändamål, även om det moderna stadsljuset dock har en något försämrande effekt.

Som ett exempel på hur ett studiebesök kan gå till har vi valt att titta närmare på hur ett sådant går till vid Astronomiska institutionen i Uppsala.

Astronomiska institutionen i Uppsala förutsätter att man haft ett antal inledande lektioner före besöket och kommer att ha avslutande lektioner efteråt.

En person från institutionen inleder med historik, aktuell forskning, fenomen och genomgång av teleskopet och svarar på frågor. Därefter går man ut till teleskopet. Vad man kan se varierar naturligtvis beroende på himlakropparnas position, men saker man kan se är månens yta, planeter, planeters månar, Saturnus ringar, stjärnhopar, dubbelstjärnor etc.

Kostnaden för detta är (1998) 600 kr för 45 minuter, 800 kr för 60 minuter och då avser tiden själva teleskoptiden, tid för genomgång och frågor kommer utanför denna tid och är gratis. Total tid blir ca 1-2 timmar.

Astronomiska institutionen rekommenderar att man förbereder eleverna på att en mulen himmel omöjliggör själva observationerna men att institutionen vid sådant läge har, som de själva säger,

”ofta mer effektfulla” diabilder förberedda för visning och då även ”längre diskussioner om allt möjligt”.

Man bör även tänka på att gamla observatorier är utan värme, det är bara ett skyddstak över teleskopet, och det blir rätt kallt när man står stilla, i praktiken utomhus.

Sammanfattning av resultatet

Kurs och läroplaner har inom astronomiämnet utvecklats från att förorda praktiska observationer till att inte ens nämna praktiska moment.

Få läromedel är anpassade för ämnesövergripande undervisning, utan om detta skall ske kommer detta helt an på de undervisande lärarna.

Det verkar finnas två olika former för att lära ut astronomi, en deskriptiv bokbaserad katederundervisning, och en baserad på praktiska observationer och elevens aktiva kunskapssökande i andra media.

Läromedlen är som tidigare nämnts inriktade mot sitt specifika ämne. Utvecklingen av läromedel genom tiderna har inom astronomidelen inneburit mer och bättre färgbilder och snabb integration av de senaste rönen inom astronomin. Andelen praktiska laborationer och graden av elevaktivitet har dock inte förändrats i någon märkbar riktning, utan detta beror helt och hållet på vilket läromedel man väljer.

Ett stort antal datorbaserade hjälpmedel för astronomiundervisning finns att tillgå i varierande prisklasser och då även hjälp och tips direkt avsedda för lärare.

Ett flertal skolor belägna i närheten av platser med astronomisk anknytning (observatorier, raketskjutfält etc.) har därigenom skaffat sig en astronomisk profil.

Diskussion

Vi har funnit att astronomiundervisningen har genomgått få större förändringar genom åren. Den har alltid haft ungefär samma tidsomfång och behandlat i stort sett samma stoff. Läromedlen har utvecklats till att få fler och bättre färgbilder men momenten behandlas i stort sett på samma sätt och i samma ordning.

Oron för att den senaste läroplanens krav på enskilda betyg i de olika NO-ämnena skulle medföra svårigheter att ämnesintegrera, och att läromedlen skulle utvecklas mot enskilda böcker i de olika disciplinerna, som en intervjuad lärare gav utryck för redan 1994, har besannats. Problemet med ämnesintegration kan nog dels spåras till att själva läromedlen inte är anpassade för ämnesövergripande undervisning och dels problem med att få skolans arbetslag att lyckas organisera tematiskt arbete över block och ämnesgränser. Det sistnämnda gäller naturligtvis i högre grad ju större skolan är, emedan en förändring för några få klasser och lärare ändå påverkar resten av skolan, genom problem med salar och undervisning för andra klasser. Problemet att elever kan ha flera olika lärare inom NO-blocket försvårar ämnesintegration. Detta är dock den verklighet som skolan befinner sig i idag, och kommer att befinna sig i ett bra tag framöver, som kommer att ställa stora krav på schemaläggning och arbetslag om ämnesövergripande undervisning skall kunna fungera i praktiken.

Många skolor använder sig inte längre av filmer och video av besparingsskäl. Detta tomrum kanske kan komma att fyllas av informationsteknologin. Datorerna ger eleverna stora möjligheter att själva aktivt söka kunskap och knyta kontakter. Än idag används datorerna tyvärr oftast som skrivmaskiner och diagramritare i stället för att användas som teleskop, tidsmaskiner och rymdskepp. Här finns möjligheten att förändra undervisningsmetodiken utan att få problem med triviala saker som moln, skolskjutsar och schemaläggning.

När det sedan gäller den rent praktiska biten har vi upptäckt att det finns väldigt mycket saker man kan göra som inte kräver ”nattarbete”, avancerade hjälpmedel och omfattande förkunskaper hos läraren. Det finns väldigt många laborationer som går att göra på dagtid. Dessutom blir det ju mörkt tidigt på vintern. Förutom mulet väder och kollegor som inte vill arbeta på kvällstid finns det dock ett problem som kan ställa till det hela: ”När jag var barn fanns det inget neonljus och gator och vägar var inte alls så starkt upplysta som nu. Därför kunde man se stjärnhimlen riktigt bra även om man bodde i en stad eller förort.” (Samzelius 1981) Detta är ett problem som kan vara svårt att komma runt, men i mörkret i en tillräckligt stor park kan i alla fall de flesta

observationerna utföras utan problem. Tillfällen som klassresor, små utflykter eller datorer ger dock även storstadseleverna möjlighet att få pröva praktisk undervisning.

Man kan skönja en svag tendens mot ökade frihetsgrader i de praktiska momenten hos några få av de allra senaste läromedlen. Men efter den extremt stora elevstyrningen under 70-talet kan kanske utvecklingen bara gå åt detta håll. Men rent generellt är de laborativa inslagen få och med stor grad av elevstyrning och dessutom inbegriper förvånansvärt få av dessa praktiska observationer. Det vore intressant att undersöka om ökade frihetsgrader ökar elevernas förståelse.

Att detta kommer att undersökas närmare i framtiden är vår förhoppning.

Det kanske mest förvånande och oväntade resultatet i vår undersökning är att utvecklingen leder oss bort från laborativ astronomi och mot katederundervisning. Det är en utveckling vi anser vara mycket alarmerande.

Vår syn på hur astronomiundervisning bör bedrivas må vara gammalmodig; ”Gallileo Gallilei sade - ”Att när allt kommer omkring, handlar våra dispyter inte om papper. Låt oss gå till demonstrationer, till observationer och experiment” ”(Jönsson B. 1987 s. 23), men den har sina poänger. Eleverna har i stort sett enbart teoretisk undervisning i många ämnen och det är, som vi ser det, bra att ge eleverna praktiska moment för att befästa och integrera kunskaper och därigenom locka elever till självstudier av olika moment.

Men för att använda slutorden ur en astronomibok från 1910-talet:

”Man kan icke läsa ljusets underbara meddelanden - man kan icke studera solen, månen och stjärnorna, utan att varsebliva, att det fysiska universum är oändligt mycket större, än vi hade tänkt, och att skapelsen, varav jorden utgör en oändligt liten del, är nästan oändligt mycket mera storartad i avseende på sin verkliga storlek än det inbillade rike, som gamla tiders människor framställde såsom ett hemvist för de allt övervakande gudarna. Du kan ej göra dessa studier utan att känna, att du stigit till en högre nivå, och att ditt intellektuella liv fått ett ädlare mål och en större verkningskrets.”. (Serviss 1912)

Därför astronomi!

Litteraturlista

Läroböcker i fysik och astronomi

Ahlström, et al. (1973). Fysik UNO Elevens bok årskurs 7 - samspelet i naturen. Ljungföretagen.

Bengtsson & Ploski. (1996). Påsen och Sorken och universum Kosmologi för barn. Stockholm:

AB Rabén och Sjögren bokförlag.

Elmgren, et al. (1981). Fysikboken Högstadiet faktabok.

Elmgren, et al. (1988). NO Fysikboken Faktaboken för högstadiet.

Elmgren, et al. (1988). NO Fysikboken Studiebok 3. Esselte studium.

Elmgren, et al. (1990). NO Fysikboken Studiebok 3. Almkvist och Wiksell.

Elmgren, et al. (1989). NO Fysikboken Studiebok 1. Esselte studium.

Elmgren, et al. (1990). NO Fysikboken Lärarhandledning Alternativ Studiebok. Almkvist och Wiksell.

Elmgren, et al. (1989). NO Fysikboken Lärarhandledning 1. Esselte studium.

Elmgren, et al. (1991). NO Fysikboken Lärarhandledning 3. Almkvist och Wiksell.

Folket i Bild. (1957). En gyllene bok om astronomi. Helsingborg: Folket i Bilds förlag AB.

Falk & Johnson. (1985). Nova.

Flammarion, C. (1880). Himlens under. Stockholm: Adolf Bonnier.

Frennhoff, et al. (1988). Fysik med teknik 1. Liber.

Hägglund, et al. (1985). NO-Kombi/Rymden. Skolförlaget Gävle.

Karlsson & Lagerkvist. (1996). Astronomi - från Big Bang till planeter. Liber utbildning AB.

Muirden, J. (1989). Så funkar universum. Carlsen/If bokförlag.

Nordenmark, N. V. E. (1910). Världsrymdens under. Stockholm: Fröléen och comp.

Paulsson, et al.. (1977). Fysik GRH7. Helsingborg: TEFY.

Paulsson, et al. (1980). Fysik GRH7. TEFY.

Paulsson, et al. (1989). Fysik GRH7. TEFY.

Paulsson, et al. (1994). Fysik LPO Bok 1. TEFY.

Paulsson, et al. (1977). Fysik GRH9. Helsingborg: TEFY.

Paulsson, et al. (1980). Fysik GRH9. TEFY.

Paulsson, et al. (1989). Fysik GRH9. TEFY.

Paulsson, et al. (1977). Fysik + Teknik. TEFY

Pesek, L.(1977). Att mäta det omätbara. Stockholm: Berghs förlag AB.

Rådbo & Eng. (1996). Från solgudar till svarta hål. Stockholm: Raben & Sjögren AB.

Rådbo, M. (1993). Stjärnor planeter och allt vad de heter. Stockholm: Sveriges utbildningsradio.

AB.

Samzelius. (1981). Hjältar och monster på himlavalvet. Sveriges Radios förlag.

Schultze, J. (1991). Högstadiefysik studiehandledning 1. Hermods/Almqvist & Wiksell förlag AB.

Schultze, J. (1983). Högstadiefysik studiehandledning 3. Liber Hermods.

Schultze, J. (1981). Högstadiefysik studiehandledning 1. Liber Hermods.

Schultze, J. (1992). Försök och fakta lärarhandledning C. Gleerups.

Schultze, J. (1990). Försök och fakta lärarhandledning A”. Liber.

Schultze, J. (1991). Försök och fakta arbetshäfte C. Gleerups.

Schultze, J. (1981). Försök och fakta arbetshäfte 3. Liber.

Schultze, J. (1990). Försök och fakta arbetshäfte A. Liber.

Schultze, J. (1980). Försök och fakta arbetshäfte 1. Liber.

Schultze & Svensson. (1988). Försök och fakta Fysik högstadiet. Liber läromedel.

Schultze & Svensson. (1988). Försök och fakta Fysik högstadiet. Liber läromedel.

Schultze & Svensson. (1987). Försök och fakta 1 Fysik högstadiet. Liber läromedel.

Schultze & Svensson. (1987). Försök och fakta 3 Fysik högstadiet. Liber läromedel.

Serviss. (1912). Stjärnhimlen sedd genom en teaterkikare. Lund: C. W. K. Gleerups förlag.

Sjöberg & Ekstig. (1995). Puls fysik för grundskolans senare del. Stockholm: Natur och Kultur.

Sjöberg, S. (1992). Observera! Praktisk astronomi för lärare.

Sjöberg & Öberg. (1997). Fysik och kemi 4-6. Stockholm: Natur och kultur.

Strömberg. (1995). Lärarhandledning Natura Fy.1 Solen i centrum. Liber.

Strömberg. (1995). Natura Fy.1 Solen i centrum. Liber.

Strömberg. (1997). Natura Fy.3 Vi i universum. Liber.

Undvall, L. et al. (1983). System 82 Fysik 3 Högstadiet. Stockholm: Esselte studium.

Undvall, L. et al. (1980). System 80 Fysik 3 Högstadiet. Stockholm: Esselte studium.

Undvall, L. et al. (1988). System NO Fysik teknik 3. Esselte studium AB.

Undvall, L. et al. (1991). Fysik 90 Del 3. Almqvist och Wiksell förlag.

Undvall & Karlsson. (1995). Fysik Spektrum. Liber utbildning AB.

UNESCO. (1964). Vi experimenterar fysik. Stockholm: Bokförlaget Liber.

Zetterberg, et al. (1997). Fysik. Gleerups.

Övrig litteratur och arbeten

Andersson, B. (1997). Skolverkets rapport 124 Utvärdering av grundskolan 1995 VG1995 Optik Naturorienterade ämnen åk 9. Stockholm: Liber distribution.

Bokström, Hedlund & Persson. (1997). Astronomi. Metodikarbete, Uppsala universitet, Institutionen för lärarutbildning, Uppsala.

Englundh & Vallhagen. (1995). Astronomi på gymnasiet?. Examensarbete, Uppsala universitet, Institutionen för lärarutbildning, Uppsala.

Jönsson, B. (1987). Experimentell fysik. Lund: Studentlitteratur.

Skolöverstyrelsen. (1969). Läroplan för grundskolan Lgr 69. Stockholm: Skolöverstyrelsen och Svenska Utbildningsförlaget Liber AB.

Skolöverstyrelsen. (1970). Läroplan för grundskolan Lgr 69 Supplement Orienteringsämnen Högstadiet. Stockholm: Skolöverstyrelsen och Svenska Utbildningsförlaget Liber AB.

Skolöverstyrelsen. (1970). Läroplan för grundskolan Lgr 69 Supplement Orienteringsämnen Lågstadiet Mellanstadiet. Stockholm: Skolöverstyrelsen och Svenska Utbildningsförlaget Liber AB.

Skolöverstyrelsen. (1981). Läroplan för grundskolan Lgr 80. Skolöverstyrelsen och Liber Utbildningsförlaget.

Utbildningsdepartementet. (1994). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet Lpo 94.

Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Löfdahl, S. E. (1987). Fysikämnet i svensk realskola och grundskola. Uppsala: Almqvist och Wiksell.

Richthoff & Berhardsson. (1985). Jorden som planet i rymden EKNA-rapport nr 15.

Institutionerna för pedagogik och ämnesdidaktik Na-centrum Göteborgs universitet.

Selander, S. (1998). Svensk sakprosa. Institutionellt reglerad kunskap. Lund: Institutionen för nordiska språk.

Ett stort tack till:

Astronomiska institutionen i Uppsala. Och där framför allt astronom Claes-Ingvar Lagerkvist för läromedelsgåva.

Institutionen för lärarutbildning i Uppsala. Vår handledare prefekt Arne Lindquist för värdefulla råd och synpunkter. Vår hjälphandledare univ. adj. Christina Björksten för all hjälp, utlånande av material och kontroll av själva fysiken. Univ. adj. Staffan Sjöberg för all hjälp och

läromedelsgåva. Lektor Hartfrid Östlund för all hjälp. Univ. lektor Börje Ekstig för lån av material.

Personal och elever vid:

Gränbyskolan i Uppsala, Kvarngärdesskolan i Uppsala, Sankt Ilianskolan i Enköping, Thunmanskolan i Knivsta.

Moment i astronomi 1905-1980.

Tabell 1. Anger andelen i procent av skolformens läroböcker som behandlar momentet.

(enligt Löfdahl S. 1987).

1905 1928 1933 1962 1969 1980 Jorden och månen:

Jordens atmosfär 25 67 75 67 90 80

Ebb & flod, springflod och nipflod 25 100 100 67 80 60

Tidräkning 50 100 100 100 100 100

Årstider 25 33 100 89 100 100

Mån- & solförmörkelse 50 100 100 89 100 80

Ortsbestämning 25 100 75 11 20 20

Polarsken 0 0 13 33 10 0

Rymdfärder, raketer & satelliter 0 0 25 78 80 100

Himlakropparnas skenbara rörelse 25 100 88 78 40 40

Månens utseende och faser 25 100 100 100 90 100

Planetsystemet:

De stora planeterna 25 100 100 89 100 100

Asteroiderna 25 67 88 67 100 100

Kometer 25 100 100 89 90 100

Meteorer, meteoriter 25 100 100 78 80 100

Keplers lagar 0 67 50 67 20 0

Solen 25 100 100 100 100 100

Klassificering av stjärnor 25 67 100 100 90 100

Dubbelstjärnor 0 33 63 67 40 40

Stjärnhopar 25 33 75 56 60 20

Vintergatan 25 100 100 100 100 100

Stjärnbilderna 25 67 100 100 100 60

Andra galaxer, stjärnhopar 0 33 100 100 90 100

Allm. gravitationslagen, gravitationsfält 25 100 100 100 80 80

Astronomisk avståndsbestämning 0 33 63 89 60 80

Radioastronomi 0 0 13 100 60 40

Tidigare världsbilder 0 67 38 89 70 60

Teorier för universums uppkomst 0 0 13 44 50 60

Stjärnornas utveckling 0 33 0 22 40 40

Enstaka förekomst: År

Sextant 1933

Van Allen-bälten 1980

Kvasarer 2 st 1980

Jorden i genomskärning 1969, 1980

UFO 1980

Moment i astronomi 1994.

Tabell 2. Sammanställning av vår undersökning som anger procentandel av läroböcker anpassade för LPO 94 som behandlar momentet.

Typ 1 Typ 2 Typ 3 Jorden och månen:

Jordens atmosfär 0 50 50

Ebb & flod, springflod och nipflod 0 80 100

Tidräkning 50 60 100

Årstider 50 100 100

Mån- & solförmörkelse 50 100 100

Ortsbestämning 0 0 0

Polarsken 0 75 100

Rymdfärder, raketer & satelliter 50 75 100 Himlakropparnas skenbara rörelse 0 0 100

Månens utseende och faser 100 100 100

Planetsystemet:

De stora planeterna 100 100 100

Asteroiderna 100 80 100

Kometer 50 100 100

Meteorer, meteoriter 50 100 100

Keplers lagar 100 0 0

Solen 100 100 100

Klassificering av stjärnor 50 75 100

Dubbelstjärnor 0 25 100

Stjärnhopar 0 25 100

Vintergatan 100 100 100

Stjärnbilderna 100 100 100

Andra galaxer, stjärnhopar 100 100 100

Allm. gravitationslagen, gravitationsfält 0 25 0

Astronomisk avståndsbestämning 0 50 0

Radioastronomi 0 25 100

Tidigare världsbilder 100 100 100

Teorier för universums uppkomst 0 100 100

Stjärnornas utveckling 0 75 100

Enstaka förekomst:

Kvasarer 0 50 100

Jorden i genomskärning 0 0 50

UFO 50 25 100

Rymdteleskop 50 25 50

Nebulosor 50 50 100

Liv i universum 50 75 100

Mörk materia 0 25 0

Typ 1: Fysikbok för tidigare årskurser (4-6). Typ 2: Fysikbok för senare årskurser (7-9).

Typ 3: Ren astronomibok för senare årskurser (7-9). Momentet anses behandlat då åtminstone en enklare förklaring finns. Momentet anses inte behandlat då begreppet endast dyker upp i löpande text utan åtföljande förklaring.

(Kursiva siffror i Typ 2 kolumnen innebär 4 analyserade läromedel, övriga 5.)

Praktiska moment och antal av dessa i de olika granskade läromedlen

Tabell 3: Siffrorna i tabellen anger antalet praktiska moment i olika kategorier för av oss granskade läromedel.

Natt/dag Årstider Mån/solförmörkelser Månens rörelse/faser Stjärnors rörelse Polstjärna, sol/polhöjd Solur Solfläckar, solstorlek etc. Planetsystem i skala Planetarium Andra himlakroppar* Stjärnors färg Stjärntäthet Stjärnbilder, modeller Avståndsmätning Ellips Kompass Rymdfarkostmodeller Spektroskopi Teleskop Luftens vikt Vintergatans utseende Universums expansion Planeters/satelliters rörelse Ahlström et al (1973) ”Fysik UNO

Elevens bok årskurs 7”

1

Elmgren et al (1988) ”NO Fysikboken Studiebok 3”

1 2 2 1

Elmgren et al (1990) ”NO Fysikboken Studiebok 3”

1 1 1 1

1 1 1

Elmgren et al (1990) ”NO Fysikboken Lärarhandledning Alt. Studiebok”

1 1 1 2 2 1 1

1 1 1 1 1 1

Frennhoff et al (1988) ”Fysik med teknik 1” Liber

1 1

1 1 1

Muirden James (1989) ”Så funkar universum”

1 1

Paulsson et al (1977) ”Fysik GRH7”

1

Paulsson et al (1980) ”Fysik GRH7”

1

Paulsson et al (1989) ”Fysik GRH7”

1

Paulsson et al (1980) ”Fysik GRH9”

2 1

Paulsson et al (1989) ”Fysik GRH9”

2 1

Paulsson et al (1977) ”Fysik + Teknik”

1

Paulsson et al (1994) ”Fysik LPO Bok1”

1 1 1

Rådbo Marie (1993) ”Stjärnor planeter och allt vad de heter”

1 1 1 1

1

Schultze J. (1991) ”Högstadiefysik studiehandledning 1”

1 1 1

Schultze J. (1983) ”Högstadiefysik studiehandledning 3”

1 1 1 1 1

1

Schultze J. (1992) ” Försök och fakta lärarhandledning C”

1

*Måne/ m ån ar, p laneter, satelliter, m eteorer, galaxer

Tabell 3. (tab. forts. p å n ästa sid a)