SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Om Ivar Bmmans

bidr-

i

den rasbiollogiclca

och

rashygieniska

allmanupplysningen

under aren

1920-1940

Synen på samhalle och människa förandrades ra$ikdt vid sekelskiftet rgoo. Människan ansågs inte längre vara skapt till Guds avbild, utan som en pro- dukt av biologisk evolution. Hon blev en entitet att vetenskaplig studera och framlägga v2~9erande synpunkter på. Studiet av minnishn och hennes utvecl9ing var djupt rotad i den tidens förestaning att det pågick en be- foKingsuraïtning; social utslagning, fhrslumning, EiminaLatet, &oholism och prostitution var vardagliga inslag i den nya och moderna samhalllsbilden. Degenera~onshotet förvärrades dessutom av nati~tetsminshingen som gjorde sig synbar bos de "bättre" i samhidet. Om inga åtgärder vidtogs mot denna moderniseringens baksida s l d e snart den goda ci~licationen och den civiliserade människan stå p i minens brant.l

Detta undergångspatos oroade det svensh sekelsl~ftessamhalPet. Den fragga samhallskroppen maste placeras i medicinens, 1äkarnas, bänder. Som goda medbo-se s k d e likarna med forshing och slucklighet styra samhasu~eclalingen i

'Patt9'

riktning.2 För ändamalet samlades dika teorier om människan och hennes bakgrund under disciplinerna "rasbiologi" och "rashygien', och intensiva upplysningskampanjer om "hal~á"/'Ohasa'~, om q'~unt99/"o~unt9', om "biittren/'Sämre" drogs igång.3 Att f d a u t a n f ~ r nomen, att inte vara "rasdugfign elPer 'Samh"lsdug1ign, var en forol2impning savd mot samhaet som mot den "frisk2 och 79sun$a" "fohtammed'. "Osundá9 människor måste &&For kartläggas, Baorrigi-as och t&Pttdäggas genom samhalleliga ingripanden.

En av I a h n a som tog sig an uppgiften som degenerationsbotare och d- manupplysare var anatomiprofessor Ivar Broman, Iundaprofilen Sten Bro- mans Bar. Broman föddes den 18 september 1868 i ett arbetarhem i ostraby utanför Hörby Tack vare extraordinär smdiebegåming gavs Broman möjlig- het att studera vid medicinska fakulteten, där han så srniningom clisputerade på hörselbenens u~ecklingshastona.

I

samma veva var han behjalpPig i Carl

Magnus FGrsts och Gustav Retziziras vida omtalade studie

Antropologis

Smcica (1902); vars syfte var att inventera den svenska folkstammens hralitet och som kom att bli en milstolpe inom svensk"rasforshing".

L-

1901 gifte sig Broman med prästdottern Dagmar Berlin frin Kylhed- dinge utanför Lund. Det nygifta paret Iamnade samma är Lund då Broman tillträdde ett vikariat som professor i anatomi och histologi i Uppsala. 1905 Bralhdes han emellertid ater till Lund för den nyskapade professuren i anatomi. Amnet hade då delats i en mihoskopisk, histologi, och en mahoskopisk del, och Broman blev den f6rste att tillträda den makroskopiska anatomiprofes- suren. Som professor skapade Broman ett spinnande kontaktnät med såväl svenska som utländska lakarkofiegor, och det var under hans professur som den makroskopish anatomin blomstrade allra mest.5

Familjen Broman flyttade år 1908 in i den ständsmässiga Rosendan i professorsstaden i Lund. Broman hade sjalv varit med om att rita huset enligt tidens alla mått pä modern arktektur.6 Livet i Rosen~llan f~rmörkades emel- lertid snart av den 16-ärige sonen Eriks bortgäng 1921. Erila sjuEdom tärde h k t pä famdjen aven ekonomiskt och det var för att hantera den ansträngda ekonomin som Broman engagerade sig i popdarvetenskapPiga sammanhang.' Det populärvetenskap11ga eng-emanget skulle emellertid Iortgi även efter Eriks bortgäng. Bromans förrnäga att i enkel och roande form servera svair- smalt fakta gjorde honom till en ytterst efterfrågad föreläsare och skribent; gäng på gång erbjöds han möjligheten att uttala sig i popdawetenskapliga forum, inte minst i frägsr om manniskanis va% och ves8 Som anatomiprofes- soï hade Bsoman mycket att säga 0112 den moderna människans moraliska

och @siska urartning: sexualitet, mord och sjukdom var teman som garna fördes till diskussion och som varje ansvarstagande individ uppmanades ta del av. Även vetenskapen, religionen och samhallet diskuterade han: Hur s k d e människan förklaras som viisen? Hur s k d e vetenskapen egentligen förhålla sig till religionen? Hur skulle det goda sarnhdet återupprättas?

När Broman 1933 blev emeritus grundade han Lunds universitets embryo- logiska institution, Tornbladsh institutet, uppkdat efter sin ekonomiskce finansiär Hjdmar T~rrPblad.~ Broman fortsatte ock& att obehindrat engagera sig i diverse forsKan~gsprojekt och att Författa vetenskapliga och populär- vetenskapliga publikationer nara nog ända tills en f~rlaylni-sinfluensa tog hans

h

den II maj 1946.~~

Som popularisator deltog Broman bland annat i upplysningskampanjen som skulle firbältra dmanhetens kunskap i rasbiologiska och rashygienich frtigor, och det ar denna bmpanj som

jag

valt att undersöka. Undersökningen koncentreras huvudsakligen t 3 perioden 1920-1940. Under de airen var de rasbiologiska och rashygieniska meningsnitbgrtena P Sverige mycket intensiva och äsikterna gick isar i fråga om hur långt samhaet egentligen hade rätt att

gå i hmgen mot degenerationen. Frågor som denna arákel belyser %%Oljande: Vilken var Bromans uppfattning om männishns väsen? Hur förhöll han sig till vetenskap och religion? Hur ställde han sig till rasbegrepped V~Ucet var Bromans budskap i degenerationsdebatten?

V i

åtgärder var enligt honom nödvandga för att styra samha4lsu~ecHingen i rätt riktning? på&et sätt ar- gumenterade Broman? Hur val överensstämde hans åsilater med $iskussionen i övrigt?

Religion och

vetenskap

-

otillraeHigheé och ohlbordan

B

Bo Isenbergs avhandling &e@öd och ofillbordon (2001) ko~~stateras att det vid 1900-talets bö jan blev allmänt k n t att det inte längre fanns några san- ningar eller tillrackliga föruanngspnder. Det nya samhaP1et d a d e på en

otilkracklig grund viket var en total brytning med det tidigare traditionella

samhällets syn på Gud som en tiiillracklig forldaringsgmnd. Enligt Isenberg försatte denna nya tid individen i en ommdande fi9lvaro då existensen inte 1 h g e h n d e forklaras av s k a p e l s e b e r i ~ e h , utan i Grsta hand måste forstås och GrMaras utifrån vetenskapliga metoderr.ll Hur pass väl stimmer en sådan tanke, den otillräckliga grunden, in på Bromans &skussioner?

En ofta förekommande ståndpunkt i Bromans arbeten är att rehgion och

kyrka

under århunhaden bromsat vetenskapens och förståndets ue~reckling.

I

"Modern evolutionsl&a" (1926) skriver han att kyrkan Bange Rotat den

sjalvständig tänhnde individen till tystnad "nied helvetets eviga e4$"912 och en liknande b i d av hot och skämsel målas upp i 99H~stamningslaran vederlagd?" (I~ZI), i d k e n kyrkan beskrivs som ett sbichegemente mot bättre vetande om människans härstamiling.13 Emellanåt är dock hitiken mildare, och bilden w +kan något mer nyanserad.

I

andra &Mar heter det att skpe%seberättelsen bör ses som ett "apitressant gammdt försök" att Grstå människans tablivelse. Men det som ar vetenshpEgt bevisat är anida bortom

re&giös tro att ifrågasiitta.

Han

skriver:

En konservativ religion kan möjligen kanna detta såsom ett intrång på sitt område. Men d den icke sjdv taga s h d a och mista anhängare, så göi den Mokt i att foretaga en gränsreglering och frivilligt avstå de.t land, som natm- vetenskapen kan hava t W m p a t sig.14

Distansen till troslära och

kyrka

framgår även av ett resonemang Broman för om människans sj$.

I

"Varför förvaxla vi hjärtats hnktioner med hjiirnans?" (1921) frågar han sig varfQr hjartat &tid felaktig antagits vara sjdens sate.

Era

sådan förestai8lning är sal vedertagen, ironiserar han, att det är: "gansh förlåtligt, om obildade männislcor annu i våra dagar anse hjairtat vara sjalens 74 V ä r " s v a r t r o c k a r " b l e v * v i t r o c k a r n S C A N D I A ~ Z : I

sate; ty det finns massor av bildade, som reflektionslöst göra det

Ylen för den som reflekterar far sjalen en nairurvetenskaplig innebörd: det &

inte hjärtat som ar sjalens sate, utan hjärnan.

I

Könsliwetsgitor (1932) utvecklar Broman tanken om sjalen och benamner den som: "produkten av de högsta hjarncentras arbete".16

När

sjalen ges en sådan niaturvetenskapk innebörd blir det också möjligt att distansera sig frän den religiösa själsinnebörden. För Broman som vetenskapsman och läkare måste människan ses som ohelig, som ett ting att utföra experiment och tester på.

Att

religion inte längre betraktas som rättesnöre framgår vdligt i Bro- Inans texter. Men Bmman förstår aven att owomligheten också dirabbar vetenskapen. Vetenskapens begränsningar angiiende exempelvis Zrftlighets- frågorna är något som han refiekterar över och skriver tidigt i karriken:

"Skal

människotanken någonsin tillfullo kunna genomtränga d t detta dunkel?

-

Vi

kanna ju tillåta oss att hysa den hnske förmätna förhoppningen, att

så en gång skd ske.

I

alla handeiser skd denna f6rhoppning hjdpa oss ett

godt stycke gå vag mot rnalet."17 Broman synar frenologin, danvinismen och lamarckismen i sömmarna. Dessa strömningar har utgjort betydelse-

Ma

kuggar i den moderna vetenskapen men, understryker han, dessa teorier miste vidareutvecklas, förnyas eller rentav fförkastas. Frenologin, exempelvis, ar inget annat än hunnbug och borde ersattas med Paul Brocas mer nioderna hjarnforshing.18 Vad gaUer lamarckismen skriver Broman att denna sedan Böjan av 1900-talet fått en pånyttfödelse som den inte gjort sig fortjanat av. Sambandet mellan förviirvade egenskaper och ärftlighet g5r inte att bevisa:

I många generationer efter varandra kan inan t.ex. kupera svansen på d a foxterrierexemplar, som anviindas till aveel, men valparna födas ändå med lika

lång svans, som de ddsta kanda forfaderna på samma stadium hade. Och judarnas rituella operation, omskärelsen, har icke ännu onödiggjorts av natu-

ren, fastän troget upprepats i d a generationer under årtusenden. l9

Då dessa gamla skolor måste ses som ofuUstandiga, introducerar Broman en egen och, enligt honom sjalv, aktuellare evolutionslara. Hari låter sig inspireras av darwinismen, men understryker att den egna tappningen är en vidareut- vecklad variant av Störst invändning

g ~ r

han mot påståendet att det finns ett sliktskap mellan människor och nu levande apor. Naturligt- vis finns möjligheten att mannishns förfader följt samma utveck4ing som aporna, men det betyder inte att det finns ett verklagt släktshp mellan apor och rnännisk~r.~' Detta är betydelseat för Bromans fortsatta Rhstamnings- resonemang: om slaktskapet mellan människa och

apa

kan dementeras, %can ocksa antagandet om en gemensam ursprungsgmnd for samtliga miinniskor ifrågasattas. Darwin hade dtså fel, konstaterar han, i förestaningen att

människan är direkt beslaktad med apan. Istället förhåller det sig så att olika urminniskor uppstått i olika delar avviirlden, vid olika tUai11en.22 Dessa icke- besläktade urmänniskor har sedan givit upphov till tre sláaida99ursprungsraser9y: "israndsrasen" (den vata ra~en),"tropiks~~o~randrasen'~ (den svarta rasen) samt 990ststeppsrased' (den &a rasen).23

Den vita rasen, skriver Broman, förädlades da istiden sorterade bort sämre individer som antingen tvingades utvandra söderut eller gå under. Av dem som blev kvar uppstod en nstark",7yhär4sdigflocb "inte&gent9' minniskoras. Be- tydligt senare blev varelserna som levde i tropikerna manniskor.

Här

skedde d&ig någon gallring; rasen var anpassad for ett liv i tropikerna och utsat- tes således inte för några bistra köldperioder. Nar det gäller oststeppsrasen framgår inte mycket, bara att den påstås haqLagit en medelvag" i Börhaliande till de två a n k a rasernas u ~ e c U n g . Ur dessa tre urspmngsraser har sedan, genom "rasblandning9' (fobandring och inavel), en mang$ så k d a d e "bira- ser", '9follarase~'P, uppstått.24

Det %lätt att se hur nära Bromans härstamningsPira liggerJosephhthur de Gobineaus rasistiska harstamningsfilo~ofi~~~ P5 liknande satt som Gobineau exemplifierar Broman påstådda hierarksh skillnader inom vaddsbefolk- ningen: den '9starke","vi~"europén har foradlats genom $campen for tillvaron, medan den svarta rasens mindemarde h n förklaras wbehaglig tropiskvärme och ett undlaommande av naturens eEeBativa sortering. Vidare konstaterar han, samstimmigt med Cabineau, aM judarna utgör en egen ras, dock utan att göra någon egendig viirdering av denna. Detta distanserar Broman från Houston Stewart Chamberlain, som runt 1900 spann vidare på Gobineaus rasfilosofi och fick den att också innefatta ett minst sagt ana-jisemltiskt inne- hall.26 Over huvud taget omniimns judarna ytterst s a a n hos Brornan, och det ar egentligen endast i iFöPjande txtgassage som han är tydlig med t a n h n om att judarna s k d e utgöra en egen ras:

Så t.ex.1'ära australnegrerna bliva könsmogna redan vid 8-9 2 s aIder,under det att hos vart folk puberteten inträder först omkring 15-~rsåldern.Judarila och sydeuropéerna bliva könsmogna tidigare an germanerna; och av alla folkraser bliva de kvinnliga individerna könsmogna tidigare än de

Förestaningen att raserna uppstitt i o E h delar av världen och att de där- med är ämnade för ett liv i respektive geografiska område, &r f ~ r Bromain ett argument mot såvd den nor$islaa rasens utflprning som invandring av sarnre raser.28 Att man inte bör andra på rasernas naturliga urspmngsmllgö är också påtagligt liksom att den vita rasen riskerar att utplånas om den förenas med andra mindervärdiga raser.29

Varför 2 det då så viktigt för Brornan att havda existensen av olika raser? 76 v a r " s v a r i r o r k a r " b l e v itr rockar" S C A P I D I A 9 2 : 1

En del w förklaringen ligger i hans tidsenliga forestaning om sambandet mellan människans yttre och inre. Ett abnormt utseende, tänker Broman i "Mäniskoblivandets problem" (1926)~ säsom hkighet, hudpigmentenng, kakpörla-ning och utstående ögonbrynsbågar, speglar en siimre m a n n i ~ k a ~ ~ ~ Aven om det inte ar någon specifikgrupp avmanni<~or som omedelbart pekas ut, ar det Implicit att Ju mörkare en mannish är, desto samre karaktärsdrag. F6raktet mot den svarta rasen är återkommande hos Broman; svarta beskrivs både som dumma och djurlika, som "grimatiserande djur."31

I

"Kunna djur rakna?" (1926) berattas att: "Individer tillhörande de lägst staende n a ~ f o l - ken kunna i allmanhet ej räkna till tre med säkerhet. Nar det $ d e r att skilja +ra frän många, kanner en sådan sig redan osäker."32 Aven i "Varpå bero en människans konstitution?" (1926) g ~ r sig rasismen pämind i o l i h rasers olika konstitution. Med konstitution avses inte bara människans kroppsform, utan också prestationsförmåga och temperament, och det konkluderas att: "Man- nishns konstitution bestämmer alltså till mycket stor del hennes

En annan tankbar forldaring till förestdningen om olika raser i r att Broman trots sitt angripande avreligion och kyrka andåvill förena sin harstamningsl%ra med kristen tro. Detta framgår i "Vår religion och h&stamningslaPan" (1~29). Artikeln avslutas rent av med päståendet att även den "gamm&eligiöse>' borde kunna acceptera urmänniskorna, eftersom sambandet djurlmanniska ar bomaget i Brornans evolutionslara. Det iir just darwinismens gästående om släktskapet mellan människa och apa som utgjort den verIdiga stötestenen för den religiöse att acceptera harstamningslkan som ett alternativ tiU skapelse- berittelsen. Men med resonemanget om särskilda stamträd för människan f d e r d t s a släktskapet mellan människa och apa bort, och iiven svårigheten för den religiöse att acceptera en naturvetenskaplig härstamning~lara.~~ &en om Bromans resonemang f ~ r e f d e r högst motsagelsefullt

-

ena stunden är människan blott ett djur, den andra mycket mer än sä

-

Pigger just denna dub- belsidighet i rasbiologins natur; aven om människan endast ar en naturvarelse, mäste hon likval leva upp till vedertagna mordiska och religiösa normer.35

Isenbergs tanke om en otillracklig grund som typiskt för det mo- derna samhaet kan d t s å utan vidare udasas i Bromans texter. Den tillricaga grunden som utgjorts av religiösa rattessnören ifr-asatts av naturvetenskapsmannen Broman: ur vetenskaplig synvinkel k naturGpis skapelseberiittelsen värdelös. Men inte heller de vetenskapliga förklaringarna kan sagas vara fullständiga. Brooman vidareutvecklar därför tidigare ström- ningar om människan och presenterar en egen evolutionsteori.

1

denna trader olila människoraser fram, liksom viljan att förena naturvetenshpBiga förklaringar med Eistna övertygelser. Människan ar när &t kommer omkring inte enbart ett däggdjur, hon distanserar sig fran övriga djurriket med sin sjd, mord och sitt intellekt. Dock har hon beroende på rasti&örighet olika

värde. Broman gömmer på så vis tra$itionella värderinga bakom den vita rocken samtidigt som han manar den vita rasen och den bättre människan att slå vakt om sin överlägsenhet.

TvaIngssterilisering

-

ett

iriödv~iadi~t

förfaranide

Människan är d t s å hos Brornan ett högst fbranderllgt vasen. Hon måste for- mas och anpassas efter det moderila samhaets dla k a v och fömtsattningar. Det naturliga urvalet som går P fel riktning ska förhindras genom wdjan om

god mord och samhaeliga En wriant ar, menar Brornan, att

normdbegåvade s M a r sig maximalt @ra barn, de inteEgent<i minst sex och de ointelligenta inga ds.37 Vidare tdas om ä n & d skattelagstiftninig f6r "de fain rassynpunkt bästa barnrika famdjerna9', om jordförlaningu tiU "s&-skilt rasdugliga bönder" och om "möjEgg6rande au tidigare &tenskap bland de ahdemiskt bidade9'. Därtill måste staten ha ett särskilt h2sodeparternent som övervahr ra~kvaliteten.~~ M a Individer Enner n i d g e n inte något samhalfsanswr. &fdighetswlysning eller vädjande om god mord är då bortkastat.39 Det a g g e r den civiliserade k h r m ä n n i s k m att styra upp de samres fortplantning. Broman föresprhr redan 1920 en rashygieniskt rnoti- v e r d stefilisering~lagstiftning~~~ Ett sådant resonemang lag emellertid Pnnu inte i tiden.

Ett

stanhgstagande för en steriliseringslagstiftning Paom inte f6rran mot slutet av 1920-talet och lagen f6rst 1934 respektive 1941.~'

Niels Eynöe, som har kartlagt hur steriliseringsdebatten inom Svenska kgbresallskapet fördes, menar att det figurerade tre olika former av sterjllise- ringsargument. Första gnigpenvar emot rashygieniskt motiverad sterilisering, men ansåg det berättigat att steralisera sinnesslöa och obo&igt sinnessjuka. Det var o s h å berättigat att tillåta steriEseri- av de psykskt normala som på egen begiiran önskade detta. Andra gruppen var positiv

till

rashygienisk sterilisering då en sådan ansågs nödvändig med tanke på olika sjukdomars arf&ghetsaspekter. Den tredje katego,onn sterGserings%oresprakare slue~gera, den ideologiska gruppen, företrädde åsikter som påminde om tysk rashygien under nazieran. Den sistnämnda gruppen var den minsta till antalet, men driven av mycket taK6ra anhängare.42

Hur forhöll sig då Bromans steriliseringsresonemang till debatten i övrigt? Hans ståndpunkter överensst5mmer v d med såväi L p ö e s andra som tredje apmentkategorier. Den andra gruppens instaning till rashygienisk steri- Bisering som en metod att motarbeta 5ftliga sjukdomar är återkommande hos Broman. Återkommande är även den tredje arpmentgmppen: den fin- damentda adedningen till

all

sterilisering är den rasbevarande effekten. E r civilisationens fortlevnad ar sådan rashygienisk sterilisering en nödvändighet, och tysk sterdiseringslag från 1933 hålls av Broman som

Då

t a n h n bakom 1934 "s lag i mångt och mycket motsvarade Lynöes första något forsiktiga argumentkategori, att sterasenng bara skulle utföras på utvecklingsstörda och på f r i d i g basis för de psykiskt normala, t m ö r d e Broman inte lagens försvarare då den hitiserdes for sin vaghet.

Då

var 1941 års lag mer i linje med hans resonemang; den Pagen var be+&@ tydligare P sina direktiv och levde gansh v d upp till Lynöes andra argeimentgmpp. Däremot gavs de ideologish wgumenten aldrig något verkligt gehör i lag- stiftniilgen, vilket lär ha varit en besvikelse for Broman. Broman agiterade alltså for en steriliseringslag nara nog 15 &r iföre dess B'OnrerUgande och de flesta av argumenten han använde sig w frin 1920 och framåt var sarnhidlet inte redo f i r förran 1941.

Hur löd då Bromans ste~i$iseringsargumené?

Vd

medveten om att man a920 annu inte var mogen för en steri8iseringslagstiftnE.ng9 ar propagerandet f6r den rashygieniska ster&seringslagen, åtminstone initialt, präglat av viss forsiktighet: "Lagstiftningen måste dock namrli@s på ett område sådant som detta gå fram med &a yttersta f o r ~ i k ~ g h e t . " ~ Men övervgelsen om en ster~seringsnödvandighet Pyser snart igenom: om inte d a g a arvsanlag förhindras kommer civilisationen oundvilkligen att gi under. D a r f ~ r måste

d

form av sterdisering tillanapas

-

med eller utan laglig stöd. Det borde d t s i vara mordiskt firsvarbart att bbrja praktisera sterilisering också på rashygie- nisk grund redan 1920. Broman skiver:

Men redan i närvarande stund skulle sterilisationen utan några nya lagar til%

en viss grad kunna tillämpas.Jag menar i sådana fall, då ingen tvekan h n råda om sterilisationens berättigande, och då individen sjalv frivilligt underkastar sig densamma. I enstaka dylika fall har for övrigt redan sterilisation i rashy- gieniskt syfte skett i vårt land.45

Den rashygieniska sterilisering som enligt Broman redan ägt rum i Sverige, uppenbarligen utan rättslig påfogd, utfördes av lunddakaren Elis Essen- Möller, Essen-Möller steriliserade d i en, som Bromana u ~ q c k e r det, &anlag idiot och en kvinna med epilepsi. Essen-MöUers ingripanden betraktas av

Broman som normgivande för en fortsatt rashygienisk Men

hans pistaende att sterdiseringen i rashygneniskt syfte skedde i enlighet med individens egen fria vilja, verkar inte troligt. Bromans tal om frivillighet bör i högsta grad ifrågasattas. kiknande uttalanden om frivilPighet bakom rashygienisk sterilisering görs %ven senare, exempeli~s i radiotalet "Kampen mot ärftliga sjukdomar och missbildnaingar"från 1 9 4 0 . ~ ~

B

detta radiotal talar Broman både om svensk och utomsvensk sterilisering som sker p2 frivillig basis, viket 1940 ar ett pastående som måste ses som direkt lögnaktigt.

"goda raseri', den "högtstående rased'och "folkens argument som d t s å f d e r v 2 in under kynöes tredje arpmentgrupp. Vad som e-ntjigen menas med '9ras99 är oklart, Piksom "folkelement" och "raselement". Sannolikt

an:

det den vita rasen som hotas, den europeiska och därmed den nordiska.

Ett

mycket talande och mycket persodig exempel på oklxheten Eing ras uppvisar Broman i sin arpmentation mot rasblandning. Tanken med ut- talandet är att visa på hur hyggliga manniskor självmant avstår från barn som blir rasblandade, men vad som egendigen menas med ras frarngar d t s å inte:

En bekant ärftlighetsforskare, som ingiitt äktenskap med en högt begävad kvinna av annan ras, anförtrodde mig en gäng, att de friviUigt avstodo frän att få barn, emedan de ansågo, att risken för dessa skulle vara for stor [. . .]

ansvarskänslan förbjöd dem att experimentera med sina eventuda barn."9

Bromans godtyckliga tiuhpning av rasbegreppet var lange typiskt för hans tid. Rasbegreppet kunde vid olika t i E d e n åsyfta olika grupperingar: min- dre grupper, hela folk, nationer eller hela den "miinsPdiga rasefleS0 Denna begreppsförvirring, som var karakteristisk inte minst under Herman Lund- borgs tid vid det rasbiologiska institutet i Uppsala,51 blev med tiden d 6 ö r uppenbar. Lundborgs eftertradare, Gunnar Da4i'Iberg gick därför under 193s-

talet framgånprikt i bräschen för ett ayoueaerande av rasbegreppet såsom en vetenskaplig variabel. Innan decenniets slut hade också majoriteten inom forskarvärlden förkastat begreppet.52

Broman diirernot övergav aldrig rasbegreppet. %r honom var rasbegrep- pet ett effektivt verktyg att peka ut niinniskor med rasförskande inverkan. Rasförsamrande inverkan har inte bara epileptiker och sinnessjuka utan o c b å brottslingar och dcoholister. Somliga brottslingar bör oskadkgöras genom sterilisering då de, enligt Broman, efter sterilisering inte l i n g e utgör en fara för samhallet. Samhället blir inte bara tryggare att leva i, utan sparar också åtskilligt ekonomiskt om antalet fgngelsekunder reduceras. Besparingsare- mentet galler aven sinnessjuka och alkoholister. Om brottslingar9 sinnessjuka och alkoholister steriliseras, blir förtjansten inte heller enbart samhailets. Den som går med på sterdisering h n nämligen undkomma livslång institutiona- lisering. Han skriver:

Det lider intet tvivel, att om en steriliseringslag infordes i vårt land, en massa individer, som under nuvarande forhallanden befolka vara fangelser, s W e kunna utan fara för samhdet återfå sin frihet. Men vad mer är. I stallet för att ständigt behöva Grstoravåra anstalter för sinnessjuka, idioter och alkoho- Pister etc., s!de vi kunna hava hopp att efter nägra generationer förminska dem. Ty dessa anstalter, ävensom fangelser och fattighus befolkas ju mest av avkomlingar av undermäliga foraldrar.53

Detta besparingsargument som återkommer i steriliseringsarpmenteringen grundas &så på tanken att sterilisera bort dåliga inslag i samhdsbdden. Den bärande anledningen till brottslighet ligger således, e d @ Broman, P man- nishns biologiska arv. En sådan deterministisk människosyn var i och för sig inte ovanlig i ster&seri-sdebatten, men blir hos Broman mycket mot- sage8sehU. Problemet uppstår när han ska förklara varför fina famdjer, alltså famdjer med goda gener, faktiskt har oturen att

G

moraliskt underm&ga barn.

1

filjande textavsnitt spekderas över detta dilemma:

Mest beror dock, tror jag, den högre utvecklingen av moralen hos en individ

pi den uppsättning av anrfaktorer,vilken han faLt från sina förfader [. . .] Men tyvärr händer det ej så sidlan, att en individ med avseende p i de moraliska utvecMingsmöjligheterna ar betydligt sämre an föräldrarna. "Rötägg", som trotsa all god uppfostran, kunna därför uppstä i de bästa familjer. Men de uppstå säkert oftare i moraliskt undermåliga familjer.

A

andra sidan finns emellertid ocksi mÖjEgheten, att en ny individs arvfaktorsuppsattning ibland kan bliva betydligt bättre an föräldrarnas. Moraliskt undermäliga föraldrar kunna alltså i undantagsfall fa barn med

-

trots alla d a g a exempel - nor- malgod moral; och moraliskt hhögtstående kunna få barn, som, då de nått sbt~ högsta utvecklingsstadium, äro sa mycket bättre an föraldrana, att de på flera punkter kunna sägas vara befriade frän

Utifrån Bromans eget resonemang finns d t s å inga garantier f i r att mora- liskt undermaliga familjer sjdvMart

f&

moraliskt undermaliga barn. U t s å finns heller inget riktigt stöd G r tanken att hariminatet g5r i m. Dessuto~n f6rs tanken fram att sämre människor i själva verket kan lyckas förutsatt att livcmqön % gnnsam, vilket på så vis b h en motas:gumentation till den egna

ster&seringsargumentationen.

När Broman talar om att sterilisera bort ekonomish problem, hamtas ar@- rnenten frånvitt skilda områden. Handlar det inte om instiitutionaliseringen av broaslingar, sinnessjuka och alkoholister, kommer snare emigration och emi- granter p5 td.

En

okontrollerad folköblng resulterar i emigration och sailedes

i en nationalekonomisk forlust: "Från nationalekonomisk s p u n k t måste det ju betraktas såsom ett stort slöseri att bekosta uppfostran för stora massor av blivande emigranter, som ej sällan utgöra de handlingskraftigaste eelementcn bland den nyvuxna ungdomen."55 Instaningen till emigration som en natio- nalekonomisk förlust överensstämmer väl med den allmänna uppfattningen i frågan; att emigrationen t-pade den svenska nationen p i sitt bästa blods6

Diverse retoriska knep präglar caledes Bromans foresprakande av en steriliseringslag. SterPliseringslagen r%ttfk$igas inte bara av s m h a e l i g a ekonomisla vinster, utan ocksa av att den sjuke sjalv vinner gå att

gå

med på

sterilisering. Den &abbde ar inte bara en sv& börda f ~ n a m h a e t utan också för sin närmaste o m g ~ n g . Nar Broman talar om sjukdom och missbildning som en plåga, framstas sterasering som ett humanitaPt ingripande.

Han

beshiver ster"seririg som en befridse som varje Ifördomsfri männish måste inse fordelarna medOs7

Stenlasering som ett humanitärt ingrepp är signifihtivt för Broman, Gärna framhalls den moderna steRliserin-ns skonsamhet. Det finns flera. meto- der att tippgå, vika samaga %r enkla och smärtfria. Den Ilndrigaste formen

är röntgenstrdning. h d r a metoder som kastrering och msehornl besElvs också som synnerligen enkla och ofarpig;~.~~ Broman menar att: Ster&seringen numera i många f d kan utforas så skonsamt, att indieden sj& ej ens mark@& att den skett."59

I

en fotnot till dyst~i~beteiz och dess betydelse sGrskilffir man-

niskan tar han dock d b a h vad han ti&gare Kivdat om röntgnstrdninpns egekt. Det har i sjdva verket visat sig att rönt~nstrdningsmetoden gjort mer s h d a an nytta: Pstallet for att forhindra, har den orsakat mji~skldiUng.~~

Bromans vida resonemang om kastrering och vasektomi visar att han gärna uppehaer sig vid sterasering av män. Detta avviker frin steraseringsdebat- ten i övrigt som i huudsak fokuserade ster&sering w Bwiains~o~~ VPsserGgen behmras Broman över osedliga kvinnors semialdrift, men dishterar d t s i mer ingående steri4iseringsmetoderna för man. Kanske såg han annorlunda an övriga i debatten på mannen som en rashy@efiisk variabel. Den manliga homosexualiteten var i d a f d alltfor begickande för folbtammen, enligt Broman. HomosexuaPitet är, enligt Broman, en missbildning som han ger en både ärftlig och mqöbetingad fGrl9aring samt en n 5 a kopphng till brottsk verksamhet. Orsaken till homosem&tet måste därför beaktas då 'Ueé giller att bada sig ett omdöme om den homoseme&s &r~-omaPghet."~~

Om

homo- sexudteten ar medfödd bör den PlonnosexmeUe ges ett Endriga~e straff an vid förvarna honriosm&tet. Det är nödvandig att samhaet Mir $~c%&gare i sitt staningstagande mot homosexei&tet, att det 'Ctämplar homosemaPi- teten sisom en P samhaet icke önsbard abn~rniaitet",6~ något: "som hdst borde gå definitia i graven med sin i n n e h a ~ a e . " ~ ~ Bromans resonemang om homosexualitet och brottslighet 2 inte heller det represematia f i r debatten i övrig. Vlsserpign fanns fokeasenngen på det sexuella, men det handlade då alltså främst om "dagaP91winnor som satte o f ~ r s ö jda barn till världen.

A p m e n t e n för rashygienisk sterilisering är således hos Broman många och ster&sefingmetoderna enkla.

För

att understqka vikten av en sternlise- ringdag avslutar han nästan &tid med ett slags domedagsMima. Om inte steriliseringslagen införs kommer konsehenserna att bli ödesdigra. Staten kommer inte att kunna hysa en b e f o h i n g som tiDåtits v& hamnin-löst, och då kommer människan att söka sig till .nya omriden. Krig blir då oeand-

vnugt:

När existensmedlen i större utsträckning börja tryta, sä komma alltid genom- snittsmanniskans lagre instinkter äter till herravalde. Man behöver därför ej vara begävad med nägon egentlig siarblick G r att kunna forutsäga, att om folkökningen fortfar i samma skala som nu sa komma,trots allt ideellt kultur- och fredsarbete, i framtiden mördande krig att härja, i jämfirelse med vilka antagligen d a hittills forda krig s k d e te sig säsom rena s betydlig heter.^'

Broman har d t s å sina steriliseringsargu~nent klara redan 1920, och de förblir desamma iiven om tonen skgrps över tid. Ar 1940 iir resonemanget an mer tydligt, än mer kategoriserande. År 1920 hette det att det ur rassynpunkt war nödvändigt att sterilisera vissa undermåliga manniiskor, men 1940 inkluderas en påtaglig del av den svenska befohingen i Bromans stediseringsrekom- rnendation. Borta är lirkandet hing humana och skonsamma steriliseringsin- grepp, liksom d a eventuella försilstighetsmitt angående en steriliseringslag. Att Sverige sedan några år haft en steriliseringsl- lugnar alltså inte, lagen &r alltfor bristfallig:

I Sverige ha vi en sedan början av år 1935 gaulande steriliseringslag, som dock

är betydligt mindre ingripande än den tysh. Den galler endast "person, som med skalkan antagas lidaavsinnessjukdom,sinnesslöhet eller annan rubbning av sjalsverksamheten och pä gmnd härav ar ur stånd att handha värdnaden om sina barn eller kan antagas komma att genom arvsanlag pä avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet". E n gammal svensk lag, som varit giltig anda sedan år 1758, förbjuder äktenskap för en människa med irfdig fallandesot. Men ingen svensk lag hindrar en sädan människa från att få barn utom äktenskap. Det vore därför pä tiden att ersätta äktenskapsförbudet med en steriliseringslag. E n sådan vore pä samma gäng humanare mot den fal- landesjuke och effektivare säsom rashygienisk åtgärd.66

Att lagen uppvisade brister m r visserhigen något som snart visade sig i steraPi- seringsdebatten, men Broman var nog ganska ensam om att 1940 doresprh en lag enligt tysk modell. Enligt tysk Bag maste nio kategorier människor steriliseras, och Broman instammen: Dessa ar idioti, schizofreni, rnanodepres- sivhet, fdandesot, dansssjuka, blindhet, dövhet,

ärf%

kroppsmissbfidning och alk~holisrn.~~

Enligt

Broman har denna strama lagstiftning givit goda resultat i Tyskland, den har förhindrat spridandet av gener som, raknar han, över en miljon tyskar biir på. Den tyska lagen borde saledes utgöra mo- deil även för svensk lag.68

Kontrasten P steril9seringsfrågan mellan Broman och Dddberg, och i denna fråga också mellan Broman och kundborg ar pifillande: Broman å sina sida menar att steriliseringar bör genomf6ras mer eller mindre utan restriktioner

för att skydda samhaPPet, medan bide DaMberg och LuncBbo- aldrig sig något egentligt värde med sterjdiseringar P vidare bemarkcelse. Lundborg sig ett samband mellan genialitet och sinnessjukdom och D d b e - menade att sinnessjuka i många f& i sjdva verket hade normda

för al dra^--^^

I

radioföredraget "Kampen mot ärftliga sjukdomar och mi~sbi8dningar'~~ också det frin 1940, tdar Bromm återigen om den byska lagsllftnllngen som föredömllgi "Den från ärftl'ighetsvetenskap1ag synpunkt hustandigaste och rationellaste sterihseringslagen inf6rdes P TysHand 1933."~~ l[ radiotdet

är htegoriseringn w samre manniskor mycket I k g t &%ven. Tdet best2 egentggen bara av u p p r h i n g a r av o f i h sjukdoma och mPssb2dningu o& hur stor risken ar att dessa går i UV tig nästkommande ~nerationer om inget

görs. Det heter att det ar 82 procents risk att barn till förddrar som båda ar schizofrena sjidva f% sjukdomen, men endast nio procents risk om bara ena föräldern 21- drabbad. Tre till fyra barn av roo blir svagsinta och tre till fyra av 1000 barn blir manodepressiva. Det sistnämnda ar en siEra som o c h 5

galler epileptiker. Nar det giller medfödd dövhet r a h a r Broman att tre på

10 ooo barn rishran: bli döva. Danssjuka 2 sa pass ovanligt att sjukdomen

bara namns i fö~bigående.~~

Bromans forsök att med statistik vara vetenshplig %r mycket motsägelse- M t . Varifran Broman Piamtat siErorna framgår inte. Och om siarorna fak- tiskt ar riktig$

ar

inte sambandet mellan sjukdom och ä f i g h e t så sja8vMat som Broman vill göra gaande.

Hur

stor k- egen&gena sannobbeten att både mor och far är schizofrena? Helt sakert f0r&n$rdes fortplantning på gmnd av tidig insti~ution~sennig. Tre av ~ o o blir svagsiaita, villaet egendigen ar ett forsvinnande Pitet antd.Tre av ~ o o o barn som är P riskzonen f0r manodepres- sivhet ar an mindre och samma u t f d g a e r for epiPeptilcer.Tre av 10 ooo som riskerar att bli döva är ju ngstinta obefindigt. Danssjukans %d&ghet namns inte ens eáiersom den ar s i liten. hmärkn'ingsvkt %r att aven hppsloga missbild'ninga tas upp i radiotalet; det ar inte längre bara psylsisk sjukdom som äx ett "problem". Medfödd höftIedsP~ation, klumpfot, Huven p m samt hand- och fotmissbiPdnPngar måste enligt Broman förhindras genom sterf- 6 ~ e r i n g . ~ ~

Ster"seringsargiamentationen har alltså skaipts väsentE&;t fr% 1920 tiU 1 ~ 4 0 .

År

1940 pekas iiven rent koppsGga missbgdningar ut. Att Bromans ton ar hirdare 1940 %n 1920 är i sig ingen ugpseendevachnde ialtcagelse; 1934 2 s steriliseringslag debatterades ju flitigt o d resulterade i en ny lag 1941. Hur pass v d 1941 års Bagstiftning levde upp till Bromarms ö n s h m d 2 enmeuertid svårt att sia om da hans enga-mang i debatten avfingade efter 1940. Bdera- Biserandet av den tyska lagstiftningn och vidhallandet av rasterminologin gjorde honom förmodPigen till en mindre intressant diskussionspw. Det rasbiologish institutet omvärderade som sagt mot m&a delen av

p-tal alet

84

Rar

" s v a r t r o c k a r " b l e v " v i t r o c k a r " S C A N D I A 7 2 : '

sin verksamhet och gick i spetsen for ett avvisande av rasbegreppet. Denna ommSngning var tydlig inte minst i sgr&bruket då rashygien och rasbiologi ersattes med arvsbiologi och arv~%lygien.~~

En

w

rasbiologins f m n t f i p e r Nils von Hofsten, som under miinga år vax h u t e n tiU det rasbio%ogisBr;n institutet och till M e d i c i n d s ~ e l s e n , ~ ~ ville 1940 frig6ra sag från rasfars&ingsst%mpe1n. von Hofsten shiver ;att: "institutets huvuduppgfi har ddrig varit rasPors~ing utan iir arvsbio%ogi, som Bange ratt missvisande kalllats Men hos Broman finns alltså inte detta omkast; sterilisering iir en strikt rasbevarande åtgärd, och saledes f6rbEa också rasbiologi rasforshing och ingenting annat.

Att

de rasbevarande sterilise- ringsasikterna med tiden blw alltfor magstarka för svensk steraseringsde-

hatt?

visar sig i den kritik som von Hofsten riktar mot Broman i s h artikel. Bromanas A@Iigheten och dess betydelse sarskiltpr människan jamf~rs med Dahlbergs Am och ras, vilken, menar von Hofsten, till slaihlnad från Bromans arbete ar viirdefull, vetenskapgg och d m a n n ~ i g . Kritiken som framliggs mot Broman ar häftig:

Niir det giller komplicerade frågor, som över huvud ej kunna besvaras så en- kelt som man förr förestäilde sig, äro tvärsäkra påstaenden, som ha ett falskt sken av att återge vetenskapliga resultat, fariiga och ödesdigra och kunna @ra verklig skada på ett område, där det i sanning ofta linnes skal för hänsyn till "förnuftsenlig familjebildning och fortplanting. F ~ g a genomtänkt eller kan- ske framkastat utan någon tanke alls iir också vad som säges i steriliserings- frågan. Det vore, förklaras det, på tiden att ersatta aktenskapsförbudet för fallandesjuka med en steriliseringslag. Sammanhanget är sådant att läsaren miste draga den slutsatsen att d a fallandesjuka borde kunna steriliseras utan sitt samtycke. Detta en för svensk rättsuppfattning ganska upprörande tanke. Och varför just de fdandesjuka och inte även d a sinnessjuka och psykiskt efterblivna, som ej f d a under den gallande steriliseringslagen? EP-

ler vet inte författaren att fallandesjuka h n n a steriliseras med sitt samtycke enligt nuvarande lagstiftning? En ny steriliseringslag är mycket behövlig och torde vara att vänta, men for att yttra sig härom måste man veta lite mera om frågan än vad som h n d e racka for tjugo år sedan.76

Broman blev n a b u r 5 e s f ~ r f i r a d . ~ ~ Dock måste det framhaas att någon frivxighet som von Hofsten talar om i steriliserinigsfrågan aldrig egentligen varit aktuell. Detta måste von Hofsten sjalv ha varit medveten om. Ar 1940 står det i d a fall Mart att Broman uteslutits ur den rasbiobgiska och rashy- gieniska diskussionen. Efter miinga år som en uppskattad debattör frannstod han nu som en f6ral&d vetenskapsman, vilket von Hofsren beklagar:

Det iir så mycket beklagligare att nödgas saga detta som fbrfattaren % en ålårad, högt aktad vetenskapsman, vars garning som embryologisk forskare fyfler höga krav på grundlighet, sjalvstandighet och objektivitet och icke kan fördunklas av populaïvetenskapGga F ~ r l ö p n i n ~ a r . ~ ~

Summering

Broman var alltså en bevdande gestalt inom svensk rasbiologi och rashygien. Rollen som degenerationsbotarp ock fokbgdare kan förstås utifrån den tids- typiska tanken om analogin mellan kropp och samhae, om hur hdsofram- jandet av människokroppen likstades med s k a n d e t w ett "sunt" sambiille.

Lakarna korn att spela en central roB P det nya samhasbygget: det blev en sjavklabet att de s k d e u a d a sig i frigor som egentE-n 1% kitanfbr medicinens område. Den övertygelsen var inte enbart läkarnas utan även det politiska etabPlssemangts och den breda dmhhetens.

En Bonitsaaning for det unga 1900-talets stravan att s h p a det "perfekta" samhdet och den "perfekt$' människan var tanken om alltings föriinderEg- het. Som vetensksman görkastar Broman bibeln som en tilBricicPdlg %orkla- rinpgund; b k m s makt hax under &bunarden endast motarbetat förnuft och samha4isu~eclaling.Trots kritiken foreggger dock ingen irrehgiositet fran Bromans sida. M o r d s h värden lever b a r i foPacupp%ysningen: luthersk stra- van o& 4iiaistna f6restaningar om ratt och fel är och förblir en f6rutsattaing f6r kulturens fortlevnad och framåtskridande, Denna komplexitet, skarven mellan gammalt och nytt, illustrerar rasbiologins jainrasansikte. Namrvetera- skaphgdmedicinska förMaingar och åtgarder kombinerades alltjämt med kristen tro.

Awisandet av Gud som en a a c U g förMarinigsgnun$ innebär att det mPnsmga väsendet inte latag~e kan ses som Mandat: männishn maste studeras och kategoriseras på ett högst vetenskapligt satt och den vetensbp som finns måste vldareumecPálas. Besjdd med Gobineau menax Broman att o l i h människoraser uppstitt vid olika tidpunkter, vid o l l h geografish platser. Battre urskiljs från sämre enligt $rsionomikens d a kriterier: hsighet, hudfarg, ka&E6rl%ngning, utstående ögonbvnsbågar, speglar mannalskovardet. Fördomarna avlöser varandra: "vita",

"d$

och 99svartá'maste leva i respektive urspmngsmiPj6, inaptining och utflyttning leder bara till rasblandning sch rasblandning P det yttersta till slutet för

dl

god ciasation. Mannisbns varia- tion visar sig dock inte enbart P bättre och sarnre raser7 den synliggörs o c b å inom de olika raserna sjdva. Det ar inödvan&gt, menar Broman, att åskidGg- g6ra b&tetsski%lnaderna manniskorna emellan, da sarnre raseleme~it eller folkelement forökar sig p& de biittres bekostnad.

V&

som &&örde de sämre van; enligt Broman ett flertal ohka samhasparasiter: brottslingx9 sinnessjuh, sinnesslöa, &ohohster, homosemeUa och d m a n t osedliga individer.

Pi

86 Yär " s v a r t r o c k a u " b l e v " v i t r o c k a r " S C A N D I A 92:1

samma sätt sona rasblandning utgjorde ett yttre hot mot foktammen inne- bar d t s å %ven de inre hdtetsskillnade~na en fara f6r rashajliteten. Mtså, Broman uppvisar tecken p i en evident rasism.

Dikemot ger kan, mig vetedigen, aldrig uttryck för någon antisemitism. Anasemitish tankegångar var annars en utbredd samhalPsplåga och vanligt f~rekommande inom universitetsvarlden, inte minst inom den hndbo-sh Borskartra&tionen vid rasbiologish institutet. Vad ~ystnaden i ')udefråganP9 berodde på kan narcurlipis spekuleras i, men i vilket f& som helst skonade tystnaden Bromans goda rykte. Han undvek på så vis att hamna i samma skuP$fda som många andra akademiker och forskare glorde. Antisemit el- ler inte, det råder ingen tvekan om att Bromans q s h ä d g h e t 6rblev stark också efter maktövertagandet: både A.ftligheteil och dess betydelse sirskiltfor

mannisAan och "Kampen mot arftlig-a sjukdomar och inissbildnig;ar9' ar fr5n

1940.

Broman ville med sitt resonemang om manniskansvariation visa att samhäl- let måste ingripa med konkreta åtgärder. E n variant är en dmanupplysning som manar till frivillig barnbegränsning; normdbegåvade och inteagenta bör skaffa sig ett flertal barn, medan '~umrna" helt bör avstå. En annan form av ingripande som Broman fOrordai- är det fOrfwingssatt som syftar till att handgripggen korrigera fo'lkstammens sämre beståndsdelar- k i h o m social- danuinisten Francis Gdton en gang hävdat menar Broman att det måste vara varje civi%isations sbldighet att virna om sin egen existens, och medlet f ~ r andamdet ar ett synnerligen omfattande steriliseriaag~program~ Genom att f~rhindra rasblandning Grbiin: civiPisationen rasbevarad. För Broman är därfor sterilisering en oviukorlig rashygienisk nödvändighet, ett samhalls- ekonomiskt l y c b h s t och ett humanare alternativ till livslang interneri-. Rashygienisk sterilisering garantera inte bara det goda samhallet, utan mild- rar dessutom den sjukes eget lidande. Efter sterilisering behöver namligen individen inte längre b n n a någon skuld inför den börda hon alagger savd samhdJe som sin närmaste omgivning*

Att Broman förespralkade sterilisering är i o d for sig inte uppseendevgck- ande. Anm%kningsvärt ar dock att Broman redan omkring 1920 sa tydligt argeamenterar för behovet av rashygienisk sterilisering, en åsikt som inte föll 1 god jord f6rran mot slutet w decenniet. Vad som vidae skiljer Broman från debatten i övrigt är vidden av de steriliseringshtegorier som åberopas och upgehaandet h i n g sterilisering w man. Mansperspektivet innebar dock inte att

sterilisering

av I&nnor på något vis ar ointressant för Broman: han betonar bara att ocksa sterilisering av mindervärdiga man 2 iih beqddse- U t Bör förverPdigandet av de rashygieniska mrnallen.

Broman Förespra4tade dtså, även för sin tids mått, en hård mannishsyn. SterBliseringsargumenten var i mångt och mysket en fråga om rasförban-

ringsdrömmar, vilket medfQrde a n han tillslut f ~ r p a s s d e s friin den rasbio- bgiska och rashygieniska diskussionen. Han uppfaeades 1940 naPmast som konsramodern. Det konaarnoderna visade sig inte minst P vagran att överge rasbegreppet, som det mot slutet av 1930-tdet ansiigs vara nödvandig att göra utifrån såval vetenskaphga som golitish aspekteni

Summaay

When 6'blaek-coats99 became 66whPte-eoats'9

On Ivar Broman's contribution to public enlightenment on é-cial biology and eugenies 1920-1940

'&e present apade is a microhistoricd smdy of the professor of anatom5 Hvax Broman (1868-1946). It auminates Bromads paticipation in the Swedish campaign that was intended to improve the general public5 bowled- of racial biology and eugenic Pssues, with the sim of presennng a good society and a pure race. ?%e smdy concentrates on the period 1920-1940. During those years the debate about racid biolog and eugenics in Sweden was in Ptc most intensive phase, and opinions &gered as to how far society was entided to go in the struggle against the deged degeneration.

For Broman it was important to create the perfect human belng and the perfect society Modern humans were no longer sacrosanct; if anyhing, they were viewed as godless objects about which evduative views codd be gut fowvaïd. It was thus taken for granted &at people

h d

to be corrected and improved for the general good. Despite his scientific profession, however, Broman never rejected traditional refigious and mord values.

In

Bromads own theory of evolution &e clearly expressed a will to combine scientific explanations with Christian conviaions. Man was not merely a mamma& hu- mans diAered from therest of the animal kngdom Snrough their sod, mords, and inteDect. On the other hand, humans differed in rank depending on thejr race and genetic makeup. It was therefore important for society to safeguard beger-qu&ty humans and intemene in various ways agrainst miscepnation and degeneration. In cases where public eniigheenment and appeds for high morals and social duty seemed fruidess, Broman adwcated an extremely far- reaching grogamme of eugenic sterilization.

It is not particuPaïly seasprising that Broman advocated eugenic sterïïiza- tion. What is remarkable, however, is that he argued for it as early as 1920.

A

general stance arnong doctors and politicians in favorar of legisiation on sterilization &d not come until the end of the ~gzos, and Iaws were not enac- te$ uti11934 and again in 1941. Broman dso distanced himseEfmm the rest of the sterïrization debate through his concentration on mde hsmosemaBP~ and the sterilization of rnen.Yet &e focus on men in the sterilization issue $id

not mean that the sterilization of women was without interest for Broman: he merely stressed that the sterilization of "inferior" men was also important for the eugenic goals.

In his arguments for sterilization from 1940, Brorrlan also stood out by holding up the German sterilization Laws from 1933 as the ided.This must be regarded as highly remarkable in view of the political situation and the reas- sessment of the concept of race towards the end of the 1930s in Sweden. De- spite his harsh view of humanity, his strong belief in the existence of different races, and his idealization of German legislation, however, Broman remained silent on "the Jewish question". He never expressed any anti-Semitism. ?his silence probably spared him criticism by posterity. He was thus not deemed to be as guilty as Herman Lundborg, Herman Nilsson-Ehle, and many other Swedish academics and researchers of the time.

I. Gunnar Broberg och Mattias Tyden, Oon- skade i folkhemmet: rashygien orb sterilisering i Sverige, Stockholn~ 1991, S. 15-23; Torbjorn Gustafsson, Galens biologi: medirinen, kultu- ren orb naturens ordni?zg18jo-rp~o, Stockholm 1996, S. 118-119; Eva Palmblad, Medicinen som

samhallslara, Goteborg 1990,s. 137-142. a. Gustafsson, 1996, S. 119; Maija Runcis, Ste-

riliseringar i folkhemmet, Stockholm 1998, s. 37-39.

3. Rasbiologi var ett samlingsbegrepp for olika rasrelaterade teorier om manniskan, och hade sitt praktiska utovande i rashygienen som

var ett synsltt eller en teknik att fdrverkliga rasbiologiska onskemil och socialpolitiska m3. Se BrobergochTydtn,~g~r,s. 9-1o,15. 4. Gaston Backman, "Minnesteckning over

professor Ivar Broman", i KungL Fysiograjska Sallskapets Forhandlingar bd 16, Lund 1946,2. Bromans medverkan i Antropologia Suecica omnamns aven i Svenskt Biogra$skt Lexikon bd 6,Stockholm1926,~.355.

5. IIHkan Westling,Medicinrkafakw'tetenvidLund.s

universitet1668-2003, Lund 2003,s.39,43. 6. Sten Broman, Upplevelser av 1900-talet,

Stockholm 1982,74; Carlhikan Larsen, Sten Broman: en man med minga kostymer, Lund 2002, s.17-18.

7. Broman,rg82, S. 189-192, 231-q4.

8. Bromans fdrmba att uttrycka sig rappt och lattfattligt omtalas bland annat av Alfred Flaum i LaharsaIlskapet i Lund hundra dr: dess tillkomst och verksamhet, Lund 1962, S. 76 samt av Sven Rosin i "Utmarkta fdre1'kare"i Radiolyssnaren, 1929, S. 22.

9. W i e l m Norlind och Bror Olsson, Lunds universitets matrikelr939, Lund 1940, s.51.

10. Backman, 1946, 3; Gosta Haggqvist, "Ivar

Broman Minnesteckningni K Svenska Eten-

skapsakademierrs~rsbokf.rd~1~6~, Stockholm 1963,s. 298.

11. Bo Isenberg, Ovq'Zodoch ofirl(bordan: es~a onz det

moderna, Lund 2001, S. 10,62-67,84-85,91-96, 123.

12. Ivar Broman, "Modern evolutionsliira" i Naturens verden, Kopenhamn 1926,s.z19. 13. Ivar Broman, "Hiirstamningslaran veder-

lagd?", Svenska Dagbladet 21/11921. Lilcnande resonemang fors av Ivar Broman i "Modern evolutionsl;dra",1926, S. 219.

14. Ivar Broman,"Vir religion och hlstamnings- llan", Sydsvenska Dagbladet Snallposten 27/9 1925. Artikeln utgavs ocksi i essasamlingen Minniskans harstamning. popularvetenskap- liga uppsatser, Lund 1925.

15. IvarBroman,"Varfor forviixlavi hjartatshnk- tioner med hjamans?", Sydsvenska Dagbladet Snallposten 8/5 1921.

16. Hvar Broman, Könslivets gdtor: sexualveten- skapliga essayer, Stockholm 1932, s. 128. Lik-

nande resonemang fors av Broman i "Hela b o p p e n 2 sjalens säte", Stockholms Dagblad 6/5 1933; "Var har sjgen sitt säte?", Stock??olms Dagblad30/4 1933 samt i manus till radiotdet "Djuret i människan",u.å., s.1-2.

17. Pvar Broman, " O m befixlaningen och några därmed förknippade problem", i Uppssala läka- r c f i n i n p f+handIingar,Uppsala 1905,s. 24. r8. Bntressant är att Brornan betraktar frenologin

som humbug samtidigt som han i sammaveva

Bovordar+sionomiken,&enjui sjilvaverket

är samma andas barn. Varje vetenskapsman, skriver Broman, borde ta sig an fysionomiken som kan bli "vetenskapen

till

nytta". Se Ivar Broman, "Frenologi - vetenskap eller hum- bug?", Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 2419 1921;"Var har själen sitt sate?", Stockholms Dagblad 30/4 1933; "Hela h o p p e n ar sjalens sate", Stockholms Dagblad 6/5 1933. vad galler Brocas hjärnforskning var det med den som den @siska antropologin blev rasvetenskap. ~ r o c i hävdade ;tt människans intelligens berodde på hjarnans storlek, och att valborna europeiska man i d m a n h e t hade störrehjärna än lägre stående raser. Se StephenJay Gould, Den filmitta manniskan, S t o c l d i o h 1983,

s. 7 8 7 9 ; Hertha Hanson, A'kenzi, romantik och rasvetenskap: om en vetenskaplig tradition, Fdun 1994, s. 51; Nils Uddenberg,Arvsdygden: biologisk utveckling och mänsklig gemenskap, Stockholm 1998,s.306.

19. Hvar Broman, "Lamarckismens renässansw, Svenska Dagbladet 25/9 1925 kiknande resonemang för Broman i "Modern härstam- ningslära", Svenska Dagbladet 2/10 1925;

i "Modern evolutionsläran, 1926, s. 223. Axhrtiklarna "Lamarckismens renässans" och "Modern härstamningslära" utgavs också i

Minniskans birstamning, 1925.

zo. Ivar Broman, "Darwinismen

-

e n övervun- nen 'engelsk sjuka'?", Göteborgs Handels- och Sjo;fartsh'dningz3/7 1925. Artikeln utgavs även iMänniskans härstamning, 1925.

21. Ivar Broman, "Människans härstamning" i

Människans härstamning, 1 ~ 2 5 ~ idem,"& människan beslaktadmed aporna?", Göteborgs Handels- och Sjoyartstidning r9/9 1925; idem, "Biologisla nyheter", Svensla Dagbladets

Arsbok, Uppsala 1926, s. aoq. Artikeln "ÄK

miinniskani besläktad med aporna?" utgam o c h 2 i Människans härstamning, 1925.

22. Broman, "Biologiska Nyhetern, 1926, s. rrx;

idern, "Är människan beslakead med aporna?, Göteborgs6-IandeIs- och sjIïfnrtstidning~g/g 1925. 23. Broman,Minniskans härstamning, 1925, s. 45-

67. Tanken att evolutionen vait polyfv1etisk och inte monofjdetisk driver Broman aven i

"& människan besliktad med aporna?", Gö- teborgs Handels- och &j$artstia'ning 19/9 1925; "Biologiska nyheter", 1926, s. 104-105 samt i

"Modern e v o l u ~ o n s l ' ~ a " , r ~ ~ h , s. 224-230 24. Broman, Miinniskans härstamning, 1925, s.

66-67.

25. Även Gobineau talade o m tre ursprungsraser framvuxna oberoende av varancka. O c h aven G o b i e a u menade att blandraser, med påtagligt olika mhniskovaPden, sedan uppstått ur dessa ursprngsraser. Se George k. Mosse, TowardtbeP.inalSolution:aHistory

$European Racirm, N e w York 1985, s. 52-54.

Att rasbiologi och rashygien var uttryck Gr

vetenskaplig rasism är e n ståndpunkt som bland annat Hertha Hanson lyft f r m . Se Hanson,r994,c. 22-23,

26. Ndosse,1985,s.1og-106.

27. Broman, Könslivets gåtor, 1932, S. 33-34. Den

judiska rasen nämner Broman iiven i "La- marckismens renässans", Svenska Dagbladet 4 9 19255

28. Ivar Brornan, "Biologiska nyheter", Svenska Uppcala 1928, s. 124

29. Hvar Broman, "Onödig negerimport" i Bio- logiska kacerier, Lund 1925, s. 86-87 Essän publicerades aven i SvenskaDagbIadetd6 1925. 30. IvarBroman>»Manniskoblivandeesproblem",

Svenska Dagbladet 8/10 1926.

31. Broman,Biologiskakaserier, 1925,s. 82. 32. Ivar Broman,"Kunna djur rakna?", Sydsvenska

Dagbladet Snallpoten 22/8 1926.

33. Ivar Broman, "Varpa bero en människas konstitution?", Svenska Dagbladet 18/9 1926. 34. IvarBroman,"V~re]igionochharstarnnings-

läran', Sy&venskaDagbladet 2719 1925. 35. Ett liknande resonemang o m rasbiologins

dubbelnatur har Karin Johannisson i "Fok- hasa: det s v e n s h projektet från 1900 till z:a

världskiget",lychnos 1991,s.152.

36. Förestallningen att det naturliga urvalet

'Satts ur funktion i det moderna samhallet var vanligt förekommande. De "livsodugliga" överlevde inte bara med Iljalp av moderna hjäipverksarnheter, utan förökade sig dess-

utompåde"bathes"bekostnad.Folkhemmets

politiker och läkare oroades darför över den ekonomiska börda som de "mindrevärdigas" ökning innebar för samballet. Se Broberg och Tyden, 1991, s. 594%; kars-Eric Jönsson,

"Ett skarpt vapen", i Fem uppJatser om sterili- seringen i Sverig8,Lund 2000.

37. Broman, "Ärfuighet och rashygien, i Biolo- giskakaserier,Lund~925,s.~zr.I"Ärmonogami

eller polygami for människa naturenligast?" i

Biologiska kåserier funderar Broman över om

det ända inte vore, (teoretiskt sett i d a fall) önskvart att tillåta månggifte för de ur ras- synpunkt bäst lämpade mannen.

38. Broman, Biologiska k b e r i e ~ Lund 1923, s. 122. 39. Broman,&%gheten och dess betydelse särskilt

forminniskan, Stockholm 1940~s.52.

40. Ivar Broman, Om befruktningensamtomfrukt- samhet och sterilitet från rassynpunkt, Lund

1921, s.54.

41. Mattias Tydén ger en u&rlig redogöreise for 1934 respektive 1941 års steriliseï'mgslagsthing i Från politik tillpraktik de svenska stm'Iiserings- lagarna 1935-1975 rapport till r997 års stmmlise- ringsuh-edning,Stockholm zooo,s.53-58. 42. Niels Lynöe, Rasforbittring genom sterilise-

ring: ett forsök att vardera dåtidens handlingar,

Stockholm 2000, s. 94-98.

43. Broman, "Kampen mot iirftliga sjukdomar och missbiPdningar",1940, S. 10.

44. Broman, Om befruktningen samtom fruktsam- het och sterilitetfrån rassynpunkt, 1921, s. 60.

45. Broman, Om befrukfningensamtom fruktsam- het ochsterilitetfrån rassynpunkt,, 1921, s.58.

46. Broman, Om befruktningensamt om fruktsam- het och sterilitet från rassynpunkt, 1921, s. 58-62.

Essen-Möiiers steriliseringar omnämns aven avBroberg ochTydén,xggr,s. 68-69. 47. Broman, "Kampen mot ärftiiga sjukdomar

och missbildningar",rg40, s. 9.

48. Broman, "Kulturmänniskans fortplantning,

Svenska Dagblade 9/7 1926.

49. Broman, Aftligheten och dess betydelse särskilt formanniskan, 1940~s.49.

50. Gunnar Broberg,"Statens institut fför rasbio- logi" i Kmskapens trädgårdar: om institutioner

och i,~stitutionalisera'ngar i vetenskapen och livet,

Uddevaila 1988~s.179.

51. Herman kundborg redogör för sin syn på

rasbegreppet i Rasfrågor i modern belysning.

med särskild hänsyn till det svenska folket,

Stocklaolm 1919, samt i Svensk raskunskap: folkupplago med text, kartor, diagram och plan-

scher,Uppsala 1927.

2. Gunnar Broberg, Statlig ra-forskning: en his- torik över liasbiologirka institutet, Lund 1995,

s. 6678; Tjdén, 2000, s. 29; Uddenberg, 1998, s. 228-229. Gunnar Dahlberg redogör för sin ståndpunkt angående rasbegreppet i Arv och ras, Stockholm 1940, s. 166 samt i Dit min tanke nätt, Stockholm 1943, s. 137.

53. Broman, Om befrutningen samt fruktsamhet och sterilitetfrän rasrynpunkt, 1921, s.59-60.

54. Broman, "Om arvsynden från biologisk synpunkt" i Biologiska kåserier, Lund 1923, s. 31-32,

55. Broman, "Kdturmänniskans fortplantning",

Svenska Dagbladet 917 1926.

56. Även om degenerationsbotarna initialt upp- fattade emigrationen som något positivt kom de att ändra ståndpunkt. Det stod närnligen snart klart act rnedelaldern bland emigran- tema var låg, d e t innebaï att emigrationen ur nativitets-, arbetskrafts- och försvarssyn- punkt var direkt farlig. Se Broberg ochTTy$én> 1991, s. 16; Palmblad, 1990,s. 124-125.

57. Broman, Om befruktningen samtfruktsamhet och sterilitetfrån rassynpunkt, 1921, s.57,61.

58. Broman, Om befru~tn~n~ensamto~fruktsarn- het och sterilitetfrän rassynpunkt, 1921, s.55-62. 59. Broman, Om befuktningen samtpuktsamhet

ochsterifitet frän rassynpunkt, 1921, s. 42.

60. Broman, A$ligheten och dess betydelse särskilt for munniskan, 1940,s. 54.

61. Under aren som steriliseringslagarna galPde, 1934-1975, steriliserades drygt 60 ooo man- niskor. Av dessa var över go procent kvinnor. Vanligenvar det frågan om unga kvinnor som i samband med abort steriliserades, kvinnor som ansågs vara "ol'ampliga" möhar. Se Eva

Palmblad,"Aboripolitikens doldadagordning under trettio- och +rtiotalen7'i Fem uppsatser om steriliseringen i Sverige, Lund 2000, s. 47;

stallningstapde gör Broman i AyfLligheten och zoologen v. Pliofsten publicerat en kritik över dess betydeLcesarskltjGr rnannjskan,1940> s. 20. min lilla bok om ärftl., som tydligtvis har till 64. Broman, "Sexudproblemen frän &an- avsikt att dödabåde boken och mig sisom po- biologisk synpunkt" i Sexuellhygien, Uppsala pularisator [.

.

.] En. ar jag gansh deprimerad 1927~s. _{- .} 21. över den högst ovänliga behandlingen, vars 65. Broman, "Kulturinanniskans fortplantning",

Svenska Dagbladet $7 1926.

66. ~roman,A.ft~i~hefen och dess betydelse s k k i l t

formanniskan, 194o,s~56

67. Broman,Arftiigheten och dess betydelse sirskilt j% manniskan, rq40~ s. 55; Broman,"Kampen mot kftliga sjukdomar och missbildningar", 1940, s. 7-10.

68. ~roman,Arftlighefen och dess betydelse särskilt for människan, 194o,s.55.

69. Det rasbiologiska institutet var egentligen aldrig pådrivande i steriliseringsfrågan. Ras- biologiska institutets bidrag i sainmanhanget var attde,enlig7[Ydén,foranlaade"hotbilden9'

av en hastigt växande grupp "undermaliga" i debatt och politik. SeTydén, aooo, s.33. 70. Broman, "Kampen mot arftPiga sjukdomar

och missbil$raingar",194o,s. m

innersta SW jag föagaves söker efter. War H.

känt sig förbigången för detta uppdrag? Är

han starkt bunden i principen att all sterilise-

ring bör vara frivillig?" Brev från Pettersson

till Broman, 26/10 1940: "Jag skrev till N i -

son-Ehle [Herman Ndsson-Ehle, professor i genetik och pidrivande i rasbiologiska och rashygieniska frågor] i går, att det är absolut nödvändigt, att v. Wofstens anmälan bemötes.

I dag har jag talat med honom per telefon och sagt honom, att han måste telefonera

till Hzggqvist [professor Gösta Mäggqvist]

här vid Karol. Institutet, Essen-Möller d.y. i Lund och Torsten Sjögren [psykiater och tidvis knuten till det rasbiologiska institutetji Göteborg och försöka att få dem att bemöta

v. Hofsten. Med någon bör han vak lyckas, g& det med flere så desto bättre. Ehie är ju den,

71. Broman, "Kampen mot ärftliga sjukdomar som har den största aulrtoriteten här i landet. och missbildningar", 1940~ s. 7-8. Själv kan jag ingenting göra, då jag inte ens 72. Broman, "Kampen mot sjukdomar kan raknas till dilettanterna p5 området. H8.I

och missb'ddningar",19~o~s. 8. bara modet uppe, jag ar saker, att det kommer 73. Broberg, 1995, s. 6678;Tydén, 2000, s. 29-30; att ordna sig på nägot satt."Det blev Herman kTddenberg,~ggB, s. 228-229. IVilsson-Ehie som med insändaren "Man- 74. Broberg,rgyj,s. 9. niskans arvsproblem", Svenska Dagbladet 75. N~svonHofsten:'Männis~~s arvsproblem", IO/II 1940 bemötte von Hofstens kritik. Och Svenska Dagbladet 24/10 1940. Broman sjalv förstås med "Skapar 'vanan

76. von Hofsten, "Människans arvsproblem", att hålla radioforedrag' ovederhaftighet?", Svenska Dagbladetz.&o 1940. Svenska Dagbladet 2/12 1940. Dispyten visar

77. Brev från Ivar Broman till vännen och kol- på Bromans dalande stjärna.

legan m r e d Pettersson 2410 1940: "1 dagens 78. von Wofsten, "&fanniskans arvsproblem", nummer av Sv.D., (Lundsort~uppla~an) har Svenska Dagbladetz4/ro 1940.