T Y S K M P L H T A R P L A N L A G G N I N G U N D E R D E T A N D R A V Ä R L D S R K P G E T : F A E L S V E R I G E
Tidskriften Journal of Modern History innehåller regelbundet (under rubriken "Trial Balloons") synpunkter beträffande angelagna uppgifter fös forskningen. 1 marsnumret för år 1945 påpekas hur krigsutbrottet å r 1914 länge stått i centrum för en utomordentligt livlig debatt, vilken ställt den efterföljande utvecklingen av första världskriget 1 skuggan. Som vilttigare an krigsutbrottet framhålles den förandring det innebär att de krigförande, sedan illusionerna om ett kort krig krossats, bleslutade sig för k;rigsanistriingningas i en helt ny skala. Behovet av forskning rörande dessa beslut och deras djupare sociala, kulturella, intellektuella och psyltologiska orsaker betona5.l Samma utveckling, basa ännu mera utpräglad och långtgående, kännetecltnar också det andra världskriget. Den innefattar en valdig uppmobilisering och exploatering av människor och naturresurser, med uppenbara konsekvenser på en rad olika områden och långt in i framtiden samt allt större övergrepp på civila och neutrala.
Också beträffande det andra världskriget finns det således anledning uppmark- samma krigets upptrappning i fråga om intensitet och omfattning. För att kunna tranga in i eskaleringens orsaker behöver vi b h . undersöka den militära plan- laggningen. Hur utvecklades denna? I vad mån accepterade eller förkastade pla- nerarna nya dimensioner av kriget? Vilka överväganden bestamde deras ställningstaganden?
Som testfall skall vi i föreliggande undersökning granska den tyska planlagg- ningen under det andra världskriget mot Sverige, dvs. mot ett neutralt land, som inte självltlart behövde involveras i planlaggningen. Psån första världskriget har vi tidigare dragit fram och analyserat en operationsstudie, vilken visar att en viss planläggning mot Sverige agt rum vintern B9B6-17.2 Mer eller mindre under- William Sheridaiz Allen, "Tl~oughts on World War I, Fascism and the OSS (Trial Balloons)," Journal of Modern History, mars 1975, s. 97 f.
Carl-Axel Gernzell, "En tysk operationsstudie mol Sverige fran första varldslcriget", HT 1974, s. 181-203. Si11 resultaten i vederbörande uppsats kan f ~ l j a n d e fogas. Ett förnyat studium av originalet i Freiburg sommaren l975 har givit vid handen att det innehåller upp-
200 Carl-Axel Gemzell
byggda uppgifter om en planläggning mot detta land under det andra världs- kriget har med j5rnna mellanrum dykt upp. Genom att de tyska militära arkiven nu i huvudsak överförts till Freiburg i Vasttyskland och ar viil samlade finns det möjlighet att närmare granska och rekonstruera planlaggningen I fråga. Mate- rialet har blivit mera tiPPgangligt. Arkivmassorna har ocksa blivit mera överskåd- Piga genom katalogisering. (Detta galler dock fortfarande inte beträffande de största bestånden, nämligen de fran marinen, för vilka katalogerna annu Inte ar fardiga.)
Till grund för inriktningen av undersökningen ligger uppfattningen att utrikes- politiska beslut i viktiga avseenden ar resultatet av administrativa processen-. Genom att problem reses och definieras, information kring dessa problem produ- ceras och planering igångsattes struktureras situationen. De slutliga beslutsfat- tarna förses med de alternativ, som anger ramen för deras handling~val.~
Den operativa pPani%ggnlngsorganisationen i Tyskland, vilken verkat som en förebild för många länder genom sin effektivitet, utvecklades först i generalsta- ben, vars historia går tillbalca till NapoPeonksigen. Med generalstaben som före- bild skapades fr.o.m. senare delen av 1800-talet också ena planlaggningsorganisa- tion inom marinen. Deil var länge splittrad på inbördes självständiga, rivalise- rande staber. Vid utbrottet av det andra världskriget hade emellertid en enhetlig toppok-gai~isation utvecklat sig, benamnd sjökrigsledningen. Med tillkomsten av flyget som sj2ilvständig vapengren på 1930-talet inrättades ocltså en flygets gene- ralstab (nar vi forts5ttningsvis endast talar om generalstaben avser vi den ursprungliga, således armens generalstab). Från 1938 (och med ansatser redan tidigare] utvecklade sig ! Obeskommando der Webrmacht (OKW) en planlagg- nlngsstab, sammansatt av officerare från samtliga tre vapengrenar och med upp- repade randanmarkningar (med blyerts) av en Iagre officer inom det referat som utarbetade studien. Anmärkningarna är signerade och bar datum, vilket synes skola utläsas 5.3.(1917). 1 uppsatsen namns att chefen för vederbörande referat lagt fram studien för sin avdelningschef den 9.3.1917 samt att han - efter överarbetning
-
fast sin signatur under studien den 5.4.1917. Den förnyade granskningen har visat att den forstnamnda dateringen i stallet kan vara den 7.4. (eller möjligen 2.4.). Ordningsföljden mellan överarbetningen och framlaggandet av studien f ~ r avdelningschefen är således osäker. I vilket fall som helst synes studien i huvud- sak ha tiIIlcommit P början av mars 1917, varefter det gått en manad innan den Inelt färdig- stallts. Under tiden hade den svenska regeringskrisen, vilken studien anknyter till, lösts genom tillkomsten av regeringen Swartz. Det fanns inga tecken i form av signaturer, förstreclcningar eller randanmärkningar på att avdelningschefen eller någon annan överordnad tagit narrnare del av studien. Detta tyder på att den uppfattats som inaktuell redan d i den lades fram. Be- triiffande den allierade planläggning mot Skandinavien som förekom under det andra varlds- kriget vet vi ej i vilken utsträckning den berörde Sverige. Materialet ar här splittrat, fördelat p i många olilta arkiv och delvis otillgängligt. Planläggningen har därför e j kunnat laggas till grund för nggon jamförebe. Om planerna se t.ex. Llewellyn Woodward, British Foreign Policy in the Second World War, Vol H, London 1970, s. 31-130; Vol II, London 1971, s. 16, 38,58% ff.
Jfr Graham T. Allison, Essence of Decislon: Explaining the Cirban Missile Crisis, Boston 1971, s. 78 f.
Tysk militär planläggning under det andra världskriget: fall Sverige 28 1
gift att tjiina hela försvarets behov. Detta skedde i skarp motsättning till general- stabens anspråk på att tillvarata frågor rörande totalförsvaret. Avsikten var där- vid ocksa att skapa en ny planlaggnii~gsorganisaeion, mera avhängig av Hitler. ORW arbetade direkt under dennes ledning. Fran den ursprungliga generalstaben bevarade de olika nytilllcomna organen - mer eller mindre starkt i olika organ och under olika tider - en tradition av utrymme för individuella Initiativ, ocksa friin yngre officerare av lag grad.
Aven planläggningens tidigare faser och det förberedande arbetet på Bägre nivåer liommer därför att dras in i iindersökilingen. Vi skall således så noggrant som möjligt f8rsölia fastställa vilka initiativ som togs, vilka fhirslag och alternativ som presenterades och hus olika organ och underorgan därvid förhöll sig till varandra och tail ett krig med Sverige.
I planläggningen mot Sverige under det andra världskriget kan tre olika skeden urskiljas: vintern 1939-40, vintern 1942-43 samt den därpå följande perioden fram till krigets slut. Dessa skeden sammanfaller nara med tre olika faser i krigets utveckling: den tveksamma upptakten under den första krigsvintern, krigets vändpunkt 1942-43 och den utdragna slutkampen. Undersbkningen ar disposltionsrnassigt uppdelad i enlighet harmed på tre huvudavsnitt. Ett avsliu- tande avsnitt sammanfattar och disliuterar resultaten av undersökningen.
Vid krigsutbrottet P939 upplades en ltrigsdagbok för sjökrigsledningen. Den bestar dels av den egei~tliga krigsdagbolien, del A, das viktiga underrättelser, beslut, order etc. noteras. Denna del föreligger i månadsvolymer på vardera ungefar 800-1 000 sidor. I delarna B-E, uppdelade på olika underseries (B H osv.), har ett kolossalt omfattande material fortlöpande samlats och inordnats. Det orn- fattar protokoll, rapporter, Iaigesbedömningar etc., vilka den som f ~ r t krigsdag- boken använt sorn ullderlagor för sin framställning i del A och till vilka han i förekommande fall narrnare hainvisar. Visst material ar inordnat efter proveniens (kex. marinchefens redogörelser för sina föredragningar för Hitler) annat efter ämnesområde (t.ex g8stersjö&rig~skådeplatsen).~ E n serie med betecltningen C BIII: Ostsee innehiiller således, som rubriken anger, material rörande Ostersjökrigs- skådeplatsen. I en föirsta volym, omfattande perioden 1939-42, Greligger en odaterad och osignerad operationsstudie mot Sverige. Den aterfinnes P början av volymen mellan två dokument fran resp. den 23 och den 26 januari 1940. Akt- stycket, soni ar p& sex sidor, utg6r en avskrift (originalexen~plaset, ej genom-
I För en utförlig redogörelse se Kriegstagebuch des Oberkommandos der Wehrmacht
(Wehrmachtfuhrungsstab), ed. Percy Ernst Schranzm, Frankfurt am Main 1961 ff, vol II: 2, s. 1770 f f (utgivarens kommentarer).
202 Carl-Axel Cemzell
slagskopia). Det rubriceras "Dberlegungen zur Frage einer Eandungsunteraneh- mung auf Schweden." Efter rubriken följer en rad tvarstreck, vilket möfligen anger, att det ar fråga om ett utdrag. Före rubriken har för hand tillfogats en romersk etta (H). Den kan vara avsedd att markera antingen att det ursprungligen ingått flera olika avsnitt i avskriften eller att detta utgör första övervaganden rörande operationer mot Sverige. I serien ingår, som vi snart skall se, flera stu- dier rörande Sverige från senare t i d p ~ n k t e r . ~
Av innehållet
a
studien framgår, att den måste Bia tillkommit efter november 1939. Det Kanvisas nämligen till en tysk åtgard att, i strid med Sveriges anspråk på 4-mils grans till sjöss, utstracka en tysk minsparr ini till 3-milsg~ansen. En sådan minering utfördes i slutet av november 193(aa3 Det framgår ocksa klart av inneh&llet, att tillkomsten måste sattas före ockupationen av Danmark och Norge den 9 april 1940. Studien kan således dateras till ungefar årsskiftet 1939-40. Den innehåller en genorngålng av iampliga mål för en invasion i Sverige P form av en kombinerad aktion med hjälp av armé, flotta ock flyg. Studien förutsatter sale- des, att en invasion Gr möjlig att genomföra.I ett filrsta avsnitt diskuteras vilka betingelser, som bor styra valet av invasions- område. Darvid framhålles, att det ur politisk synvinkel kan synas angelaget att koncentrera slaget mot Stockbolm för att så kanske snabbt kunna tvinga landet till underkastelse. Bir alilmanmilitar synvinkel kan det emellertid vara viktigare att hindra ett eventuellt Ingripande av England och att därför rikta angreppet mot området kring Göteborg samt att genom en spärr avstänga Sverige från kontakt vasterlfrån, över Nordsjön. Ur flygkrigföringens synvinkel framhålles önslivardheten att välja ett operationsområde, som kan nås effektivt från tyska baser. Området preciseras till det mitt emot Mecklenburg och Pommern liggande Skåne. Också för armélcrigföringen ar detta Sveriges sydliga slättland gynnsamt för överraskande, snabba operationer. Vidare ar Skåne med sina goda landsvags- och jarnvagsförbindelsep lämpligt för en insats av större (armé-)%rband. Marinen rnkste transportera éiver invasionsstyrkan (omfattande arméförband Jamte flyg- vapnets markorganisation), skydda denna transport mot anfall av den svenska flottan och eventuellt nedkampa kustbefastningar från sjösidan. F6rutorn att transportvagen bör vara så kort som möjligt har marinen således intresse av invaslonsområdets läge i förhållande till svenska marinbaser samt av kustförsva- ret i ifrågavarande omr&de.
Kriegstagebuch der Seekriegsleitung Teil C III: Ostsee, Sep. 1939-Dez. 1942, Marinearchiv: PG 32147. Aktbandet i fråga utnyttjades av förf. 1959 i samband med en inventering av marinens då 9 Admiralty, Landon, förvarade material. Det har numera överförts till B%undesarchiv/Militararcliiv, Freiburg i.Br., dar nya registreringsbeteckningar införts. H före- liggande uppsats har vi emellertid bibehållit de beteckningar som gallt då ett aktband utnytt- jades och med vars hjälp det fortfarande kan identifieras.
" Order utfärdades den 24 november 1939. Mriegstagebuch der Seekriegsleitung Seil A, Marinearchiv: PG 32023.
Tysk militär planliggning under det andra världskriget: fall Sverige 203 Ett andra avsnitt granskar närmare förutsättningarna i dessa avseenden. Det konstateras, att större delen av den svenska flottan ligger i Karlskrona och Stock- holm. Endast en mindre del ar förlagd till öresund och Göteborg. Den förlang- ning, som gjorts av den tyska spärren 1 öresund genom framskjutandet till 3-milsgränsen (jfr ovan), betydde, att en omfördelning av Sveriges sjöstridskrafter inom dess egna territorialvatten i praktiken förhindrades. Detta innebar, att man inte behövde rakna med några stora förandringar betraffande dispositionen av sjöstridskrafterna, särskilt inte under en period av spänning föregående en inva- sion. Det konstateras vidare, att det svenska kustförsvaret ar koncentrerat till områdena kring Stockholm, Karlskrona och Göteborg. Oresundskusten har en- dast svaga befastningar. Det namnes, att enligt underrättelser ingångna i septem- ber 1939 skall det också finnas befästa stallningar vid sydltusten ungefar &ter om Trelleborg?
Under ett tredje avsnitt diskuteras olika tänkbara invasionsomr&den med han- syn till dessa betingelser. Resultatet blir, att östkusten fran Stockholm till Karls- krona ej kan komma i fråga som invasionsområde. B& västkusten &r Göteborgs- området ogynnsamt med hänsyn till kustbefastningar, långa avstånd för det tyska flyget etc. Gynnsammaste betingelser erbjuder södra delen av vastkusten jamte Skåne. P ett fjarde avsnitt framhålles sammanfattningsvis två lämpliga invasions- områden. Dessa är Skånes sydkust - målet ar har att erövra Trelleborg, Ystad och Malmö l en eller tv5 etapper - resp. området Halmstad-Halsingborg-Lands- krona. HamnforhAllanden, försvarsanlaggningar, järnvagsanslutningar etc. á de nämnda staderna skildras ingående liksom svenska försvarsdispositioaier i berörda områden, möjligheterna att avvärja engelslta och svenska angrepp mot invasions- flottan osv. Behovet av tyska sjöstridskrafter för alt stödja en invasions i resp. område diskuteras.
1C ett avslutande femte avsnitt konstateras, att vid ett val mellan de båda Pamp- liga invasionsmålen måste hiinsyn tas till en särskild omständighet. Tyslta angreppsavsikter mot Sverige gar sälierligen inte att dölja. Svenskarna kommer med all sannolikhet att rakna med angrepp mot den närbelägna skånska sydkus- ten och träffa motsvarande motåtgärder. Det namns i detta sammanhang möj- ligheten av en "taktisk" överraskning genom en invasion i morgontimmarna, efter överfard av transportflottan nattetid. Tankegången ar således har den- samma som skulle laggas till grund för invasionen i Norge. Den sannolikt största "strategiska" överraskningen kan emellertid uppnås genom en aktion mot om- rådet Halmstad-P4alsingborg-Lands1crona. Därvid kan man som kamouflage- och avlankningsunan~ver företa transportförberedelser I Stettin samt en (mindre) q e t r ä f f a n d e befastningsarbeten på sydkusten tinder år 1939 se redogörelse av försvarsstaben år 1947, tryckt i Farspelet till det tyska angreppet p i Danmark och Norge den 9 april 1940, Handlingar rörande Sveriges politik under andra världskriget, Aktstycken utgivna av kungl. utrikesministeriet, Stockholm 1943, s. 355 ff (Bil Q).
landstigningsaktion mot Trelleborg-Ystad-omradet. Med tanke p& att aveam möjligheterna för försvar av den svenska flottan i fall av en Invasion mot Halmstad etc. bedöms som mindre och behovet av tyska sjöstridskrafter dar- med oclrså som mindre i detta fall5 bör air marinens synvinkel detta angreppsmal vara att rekommendera. Det framhålles slutligen, att detta mal aven Iampar sig väl som utgangspunkt för den ur allmanmilitär synvinkd ~nskvärda offensiven till lands mot Göteborg i syfte att skara av Sverige vasterifrån.
Av innehållet i studien framgir, att den har ytterst preliminar natur ocb att den inte avser något omedelbart aktuellt ká-igfall mot Sverige. Studien ar inte p5 något satt kopplad till den p& högsta ort just pabörjade planlaggningera mot Norge. Inledningsvis siiges, att en kombinerad operation med Bandstigxmlnmg I Sverige Isan komma i fråga ona det politiska och ekonomiska tryck, som Tyskland förmår utöva p i detta land, inte racker till för att ge eftertryck At krav, sarskilt i ekonomiskt avseende, och om Tysklands försörjning med krigsviktiga ravaror hotas. Det ar således fråga om klart offensiva överväganden.
I studien undersöks i detalj det svenska försvaret i de aktuella Invasionsomra- dena. Däremot göres ingen granskning av försvaret i sin helhet ekler av Sveriges aktuella politik, folkstamningar osv. och inte heller av behovet av trupper sch transportkapacitet för en invasion. Nar det galler det svenska försvaret etc. fanns det emellertid redan existerande bedömningar.
Generalstabens underrattelseavdelning utarbetade fortlöpande en noggrann be- skrivning och bedömning av de skandinaviska landernas f ~ r s v a r . En redogörelse i februari 1940 redovisade en beräknad krigsstyrka av den svenska armén p5 omkring 400 000 man, Pnklusive landstorm och reserver. I en bandskriven kom- mentar éP11 redogöreIsen, daterad mars 1940, fsamMölls, alt det totala antalet vapenutbildade i Sverige var vasentiigt större men att med hänsyn till vapen- leveranserna till Finiland endast omkring
400
000 man kunde utrustas, Senaresvenska redogörelser pekar p5 att siffran ej legat i ~nderkasnt.~
" P det fjarde avsnittet n h n s dock möjligheten att i viss utsträckning reducera behovet av sjöstridskrafter som skydd &t invasionsföretag mot den skånska sydltusten genom att utlagga en minspiirr vid Bornholm. Inom parentes tillagges ocltså att ett broheivud Itan skapas genom insats av en luftlandsattningsdivision.
E P en uppställning i redogörelsen anges mera exaltt 145.000 man Iinjetrupper, 135.080 reser- vister samt 410.000 man landstorm. Detta kan jämföras med uppgifterna 1 den ovan citerade redogörelsen från den svenska försvarsstaben av &r 1947. Denna uppger att Sverige vid månads- skiftet mars-april 1940 Itunde mobilisera 240.000 man linjetrupper och i fraga om Band- stormsförband 80.000 man. Närmare de tyska beräkningarna ligger uppgifter i en redogörelse av Börje Furtenbach, enligt vilka. arméns totala personalstyrka vid en fullstandig mobilisering hösten 1939 skulle ha uppgått till i runt tal 217.000 man Iinjetrupper och drygt 155.000 inan landstorm eller tillsammans omltring 390.000 man. Börje Purterzbaclz, "Sveriges militära resur-
ser hösten 1939", Aktuellt och historiskt, 1959, s. 5-31. Den reducering av det svenska för- svaret, viken beslutats ar 1925, innebar att endast 315 av de viirnpliktiga, vilket motsvarade
Tysk. militar planläggning under det andra världskriget: fall Sverige 205 Efter krigsutbrottet och sarskilt efter utbrottet av det finsk-ryska kriget hade en partiell mobilisering genomförts i Sverige. Denna noteras. De mobiliserade förbanden var emellertid i huvudsak förlagda i norr, vilket framhales. Bevap- ningen av den svenska armén anges som oenhetlig men i sina moderna delar god. Den svenska flottan hade förstärkts jämfört med förlnallandena under första varldslcriget. Dess sammanlagda tonnage anges till 100 000 tola och dess aktuella sammansättning till b1.a. S tunga lustpansarskepp (vasav 2 moderniserade), B hangarfartyg (uppenbarligen avses Flygplanskryssaren Gotland), 2 kryssare (1 modern) och B5 ubåtar (5 moderna). Ett flygvapen hade tillkommit, vilket anges omfatta 221 stridsflygplan. Fördelningen p& olilia typer preciseras
a
ett handskrivet tillagg. Den visar, att det till betydande del rörde sig om föraldrade eller ineffektiva modeller.'"I en avslutande totalbedömning av det svenska försvaret framiiölls å ena sidan det goda soidatmaterialet, andra sidan den korta utbildningen och bristen på positiv fiirsvarsanda ("Wehrfreudigkeit").
I:
fråga om underofficerarna betonades, alt de var viil utbildade men samtidigt delvis överåriga. Beträffande officerarna framhölls ocltså den goda utbildningen, mot vilken ställdes bristen på erfarenhet Piksom stabsofficerarnas överårighet. Dessa omdömen: synes ha varit starkt schablonartade och övertogs å r efter år ordagrant -P bedömningarna. De ar där- för friimst intressanta 1 den man de ger uttryck för niigon väsentlig förändring. De ovan angivna omdömena ar oföriiisdrade jamfört med en tidigare bedömning av ar 1948.R Denna avslutas emellertid med I.;onstaterandet att den svenska armén de som som uttogs till linjetjänst, övades i .vapenbruk. ovriga fick g6ra handrackningstjänst. A r 1936 eitökades fissvarsorganisationen. Det tog emellertid tid innan verkningarna harav slog igenom. Beträffande den svenska upprustningen från år 1936 och dess omfattning sa Karl Molin, Försvaret, folkhemmet och demokratin: Socialdemokratisk riksdagspolitik 1939-1945, Stockholm 1974, s. 21 if.' Redogörelsen Eran försvarsstaben år 1944 nämner 6 pansarskepp, Z kryssare och 16 ubatar (6 nyare). Furtenbach anger 8 pansarskepp (varav 3 under ombyggnad), B flygplanskryssare, I annan kryssare samt 16 ubåtar. Betraffando flygvapnet niimner redogörelsen fran försvars- stabeii en styrka på. omkring 135 plan. Enligt Ulf Olsson kunde flygvapnet vid krigsutbrottet mönstra 195 plan. Olsson framhaller flygets svaghet och omoderna sammansättning. Viss tillvgxt skedde vintern 1939-40 men den gick långsamt på grund av importstopp. Ulf Olsson, Pipprustning och verkstadsindustri i Sverige under det andra varIdskriget, Göteborg 1973, s. 106 f.
s Orientierungsheft Schweden (Stand Dezember 193S), Miiitargeschichtliches Forschtangsamt,
Freiburg: W 01-51135. - Intressant %r att denna bedömning från år 1938 framhaller Ryss- lands intresse av ett förvärv av isfria hamnar i Norge (Narvik och kyngen namns) samt av de svenska malmgruvorna i Kiruna och Gällivare. Illustrerad av en särskild kartbilaga disliuteras möjliga ryska anfallsriktningas. Som troliga ii~vaslonsområden anges Stockholm (inkluderande ockupation och utnyttjande av Aland som bas) samt den bottniska lc~iststrackan Skellefte%- S~~ndsvall (efter föreghende ockupation av norra Finland). En framstöt mot övre Norrland från Murmanskbanan genom nordligaste Finland betecknas einellerticl som osannolik på grund av geografiska förliåilanden och stora avstånd. Daremot nämns möjliglieten av smärre insatser genom luftlandsattningstn~ppe~ mot n~almgruvorna, malmbanan Lule&-Narvik samt mot utskeppningshamnarna Lule5 och Gavle. Synpunlrterna maste ses mot bakgrund av att år 1938
206 Carl-Axel Gemzdl
är lämpad för försvar mot en "icke väsentligt överlägsen fiende". Den är dock ej i stånd till angrepp mot en modern motståndare. I 1940 års bedömning har detta senare omdöme ändrats nagot. Det konstateras, att armkn visserligen lider av att utbildning och materialanskaffning eftersatts allt föir lange. Det framhålles emellertid, att Sverige nu försöker åstadkomma en f~randring därvidlag och det konstateras, att armkans varde därigenom kommer att öka vasentligt under loppet av år 1940. Därefter heter det sammanfattningsvis, att den svenska armén fram- står som lämpad inte bara för försvarsuppgifter utan iiven fös partiella angrepp mot en ej väsentligt överlagsen motståndare. ("Die Arrnee erscheint zu Verteidig- ungsaufgaben auch in Verbindung mit Teilangriffen gegen einen nicht wesentlich biberliegenen Gegner geeignet.")
Jämfört med 1938 har således omdömena om det svenska försvaret andrats och dess avskrackande effekt bedöms som Paeigre. SItiPPnaden ar mycket markant, om vi jamför med de bedömningar, vilka samtidigt göres beträffande Norge och Danmark. Dessa länders armker karakteriseras som varande av mindre varde på grund av b1.a. stora svagheter i fråga om numerär sch u t r ~ s t n l n g . ~
Aktmaterial friin marinen antyder, att man dar på vissa håll sett mera ring- aktande på det svenska försvaret. Den 27 december B939 innehåller sjökrigsled- nlngens krigsdagbok en utvärdering av ingångna rapporter angående den partiella svenska mobiliseringen. Den knyts till övervaganden rörande möjligheterna för Sverige att mera aktivt ingripa i det finsk-ryska kriget. I utvärderingen hetes del, att rapporterna låtes första svåra brister i de svenska truppernas utrustning och beredskap, l fråga om organisation samt i allman försvarsanda.1° Betraffande den tyska militära planläggningen var inriktad på Ryssland och Frankrike som potentiella mot- ståndare. Dessa länders agerande och avsikter ägnades därför särskild uppmärksamhet. Sill synpunkterna är e j knutna några rekommendationer i fråga om Lex. planläggning för ett tyskt ingripande i Sverige för att möta en rysk aktion. I den operativa planläggning som vi rekon- struerat finns inga spar av någon dylik planläggning. Se Carl-Axel Gernzell, Raeder, Hitler und Skandinavien, kund 1965, s. 28-71.
OI(M, Oberquartiermeister IV, Abteilung Fremde Heere Ost, Die Wehrmacht Schwedens, Norwegens, Dänemarks, Militärgeschichtliclies Forschungsamt, Freib~~rg: H 3/24. Avsnittet rörande Sverige a r försett med talrilca ändringar och tillägg från mars och november 1940. I tillaggen från november registreras resultaten av det svenska försvarets pågående upprustning. Det iFramhålles att officerskåren gjort en beaktansvärd prestation härvidlag tinder det senaste året. B ett annat tillagg från år 1940 talas om hur det finska folkets kamp jämte faran öster- ifrån vackt det svenska foslkets "sunda soldategenskaper" till nytt liv. Från oktober 1940 före- ligger en orientering över den svenska armén utarbetad inom samma avdelning i generalstaben. H denna orientering uppskattas den svenska arméns aktuella styrka till 120.000-130.000 man, varav en tredjedel stationerade vid den finska gransen. Bristen på tungt artilleri påtalas liksom avsaknaden av ett modernt pansarvapen. (Endast två svaga stridsvagnsbataljoner förefinnes). Orienteringen innehåller en detaljerad översikt uver det svenska flygvapet. Dess värde bedömes sammanfattande som ringa. Generalstab des Heeres, Abteilung Fremde Heere Ost (IHc), Schwedisches Heer, Handakte Etzdorf, Schweden 1940, Politisches Archiv des Auswärtigen Amtes, Bonn.
Tysk militär planläggning under det andra världslcriget: fall Sverige 207 Sveriges politiska attityd framhiilles det i en översikt i krigsdagboken den B7 novqmber i939 över de nordislta staternas hallning, att det finns en ogynnsam, entydigt mol Tyskland riktad stamning i Sverige, särskilt i handelsltretsar och bland asbetarna.li
Vi vet inte var och av vem invasionsstudien rörande Sverige utarbetats. Den avslöjar emellertid mycket initierad kunskap och visar, att den som författat stu- dien haft tillgang till aktuella och detaljerade underrattelserapporter angående svenslta försvarsdispositioner, hamnförhållanden osv. Han miste siledes ha till- hört någon av de högre staberna.
Vi bar i annat sammanhang visat, hur Marinegruppenkominando Ost
-
ett nyinrättat organ avsett att leda sjökrigsoperationerna i BSstersjöomriidet-
enga- gerade sig starkt för planeringen mot Norge. Däremot ställde sig sjökrigsled- ningens operationsavdelning starkt reserverad till denna planering. Detta galler avdelningschefen Kurt Fricke, fiprste amiralstabsofficern Gerhard Wagner samt dennes bitrade vid bearbetandet av operativa frågor Hansjurgen Reinl~lte.'~ Inom sjökrigsledningens operationsavdelning fanns det emellertid sedan h0sten1939 ocksa en s . 1 ~ andre amiralstabsofficer. Denna post bekläddes av Heinz Assmann. Hans omfattande uppgifter innefattade att föra krigsdagboken, att förbereda marinchefen Raeders föredragningar för Hitler samt att allmant bi- träda vid den operativa planeringen. Det har framhållits i litteraturen, att Ass- man genom sin förmåga och ambition gjorde sin post mycket betydelsefull. Enligt en uppgift från år 1944 var Assmann den ene initiativtagaren till den planering rörande Norge, vilken inleddes i oktober 1939. Den andre initiativta- garen var ]Rolf Carls, från den 26 oktober 1939 chef för Marinegruppenkom- mando Ost.13 Assmann hade varit sakbearbetare för en studie fråla sistnamnda organ våren 1939, vilken förordat utarbetandet av operationsstudier mot Dan-
I detta sammanhang framhålles den engelska propagandans mycket skickliga arbete i de nordiska länderna. Kriegstagebuch der Seekriegsleitung Teil A, Marinearchiv: $G 32023.
'2Gemze12, Raeder, Hitler und Skandinavien, s. 222, 278 ff; derzs, Organization, Gonflict, and Innovation, kund 1973, s. 378 ff. I en studie av den 10.1.1940 angående ett anfall mot Norge berör Reiniche fördelarna av baser på Nordjylland vid en sådan aktion. Beträffande Sverige Puamiiåller han emellertid endast, att det i samband med en aktion mot Norge miste framföras krav till Sverige på "strikt" (=protysk) neutralitet under fullt upprätthållande av leveransför- pliktelser till Tyskland. Lagebetrachtung zur Studie Nord, OKM, Seekrieg 1939-(lucka), Studie Nord-West und Studie Nord, Marinearchiv: PG 32421.
l" Se Genzzell, Raeder, Hitler und Skandinavien, s. 52, 140, 220ff; tienu, Organization, Conflict, and Innovation, s. 378 ff. Marinegruppenkornmando Ost inrättades hösten 1938. Ett mot- svarande Marinegruppenkommando West organiserades i augiisti 1939 för Nordsjön och Atlanten, att börja med stationerat i Sengwarden vid Wilhelmshaven. P augusti 1940 förlades det till Paris. P Wilhelmshaven-Sengwarden placerades i stället Marinegruppenkommando Ost, vilket därvid döptes om till Marinegr~~ppenko~mmando Nord och jämte 6stersjöomridet också ansvarade för operativ ledning över Nordsjön samt Danmark och Norge.
208 Carl-Axel GemzelY
mark och Sverige.14 Det var ban, som skrivit de kritiska bedöinningarna rörande Sverige i krigsdagboken.
Tankbart är, att Assmann antingen sjalv utarbetat studien eller att han fQr- varvat den från t.ex. Marinegruppenhmmando Ost eller marinreferenten 1 OK%' och fogat den till krigsdagboPcens bilagesamiingar "r att senare vid behov kunna göra bruk av den. Studien ger uttryck för en helt annan grundsyn betraffaaide möjligheterna i en krigföring mot Sverige an den, som framtrader i bedöm- ningarna från generalstabens underrattelsea~delning~ Den vittnar oan ett starkt intresse fOr kombinerade aktioner (arnflbieoperationefi Ett intresse för dylika aktioner hade framträtt i marinen redan före lcrigsutbrottet. Det spelade alltifran början en viktig roll i dess och OB<bW:s övervaganden rorande en aktion mot Norge.l~IBlixtkrigskonceptionen, narnare bestamt tanken att Qverraskningsmo- mentet skail spela en central roll i en aktion, franiskymtar också i studien. Denna konception var starkt omhuldad i Okg-W men möter ocksa. redan f ~ r e det andra varldskrlget i vissa av marinens planer och övervaganden.16 Den fick sitt förverk- ligande b1.a. i Norgeaktionen 1940.
I den tyska marinens operativa övervaganden undei- åren närmast före det andra varldslcrlgets utbrott spelade frågan om baser vid Atlanten en framträdande roll. Vid marinens stora krigsspel på våren 1939 diskuterades som alternativ för ett framskjutande av Tysklands "osområde till Atlanten en offensiv landvägen till Norge. En sådan offensiv landvägen maste rimligtvis beröra Sverige. Alternativet Norge gavs emellertid en andrahandsplats efter Frankrike som mål för en utvidg- ning av operationsbasen sch det synes ej ha gjorts till f6rerninl for några narrnare utredningar före det andra världskrigets utbrott. Kriget förde emellertid omedel- bart frågan om ett basförvarv i Norge in i blickfaltet. I oktober B939 tog den tyske marinchefen, storamiral Raeder, upp fragan till ingående undersökning. Den engagerade under vintern 1939-48 i ökande grad också QKW och Hitler. Danmark drogs alltmera in i den planlaggni~ig som följde - inte som primart nial, utan för att trygga förbindekseledema till Norge.
Redan på ett tidigt stadium aktualiserades ocksa möjligheten att en aktion kunde beröra Sverige. Den tyske generalstabschefen Halder varnade i oktober 1939 för risken av konfrontationer med detta land i samband med arméoperatio- ner mot Norge. Han framhöll överhuvud de stora svgrigheter sådana operationer skulle möta i form av ytterst svåra terrangFörh51Panden, Iånga etapplinjer etc. och
l' Se Genzzdl, Raeder, Hitler und Skandinavien, s. 117 not 18 och s. 120; dens, Organization, Conflict, and Pnnovation, s. 388.
Se GernzelZ, Raeder, Hitler und Skandinavien, s. 52, 140, 220ff; dejas, Organization, Con- flict, and Innovation, s. 375 f f , 397 f f .
Se Gemtefl, Raeder, Hitler und Skai~dinavien, s. 187 ff, dens, Organization, Conflict, and Innovation, s. 312 f, 318.
Tysk militär planlaggning under det andra världskriget: fall Sverige 209 gick t.0.m. s i långt, alt hala hiivdade, att de skulle stalla liknande anspråk på ett langtgaeazde anspråkstagande a,v material- och ruslnirngsresurser som en offensiv i syfte att erövra baser p5 den franska Atlantkusten. I fraga om ett anfall mot Danmark stallde han sig ocksa avvisailde med kraravisning till politiska och elcono- miska konseltvenser. En annorlunda installning intogs omedelbart av OKW, som bagatelliserade svårigheterna beträffande ett basförvarv i Norge.17 8 K W anför- troddes utarbetandet av de planer för en invasion i Danmark och Norge, som kom att utföras den 9 april 1940. Denna planläggning striickte sig över vintern 1939-40.
Inom OKW:s operationsavdelning ansvarade ett särskilt referat (Gruppe L TV) för bearbetningen av %tvartermastarfrågor inltlusive niilil5rgolltiska och förvalt- ningsteknislta angelägenheter samt frågor rörande kontakter med civila myndig- heter. H samband med planläggningen mot Norge utarbetade denna avdelning riktlinje- beträffande politislta och förvaltningstekniska krav och åtgarder gent- emot de nordislra Ianderna. Från den 24 februari 1940 föreligger ett första förslag till atgarder "bei elner Besetzung Norwegens, Danemarks und Schwe- dens". Det upptar långtgaende krav och atgarder mot Sverige. De innebar bP.a., att Tyskland skall säkerställa fhirsörjningen av tyska ockupationstrupper i Nord- norge via den enda Jarnvagslinje som fijrde dit, nämligen malmbanan Luleå- Narvik. Det heter närmare härom att det torde bli nöbandigt att installera ett tyskt "Roinmaiido", varmed uppenbarligen avses nggon form av %ontrol8o-an9 i Lule& samt att "saltra" jarnvagslinjen. De premisser som lägges "L11 grund för de utarbetade silitlinjerna anges utförligt. Beträffande Sverige heter det att för- slaget utgar ifrån att hamnen
a
Luleå jämte malmbanan måste st& till säkert förfogande men att det för övrigt inte skall vara tal om nigon ockupation (sonst keine Besetzung). Vidare anges som förutsattning att aggon ockupation av "Landesteilen" inte skall aga rum.Samma dag utfardades genom OMW direktiv för general Falke~iborst, vilken utssgs att leda en eventuell aktion mot SItaiidinavPen och X denna egenskap in- itopplades p5 planeringen. I dessa direktiv säges ingenting om -Atgarder mot Sverige. Det heter, att krav beträffande försörjning av tyska ockupationstrupper i Nordnorge via malmbanan skall fram~stallas men ej samtidigt med Inledandet av operationer mot Norge utan först vid en senare tidpunkt. Ett nytt förslag från Gruppe L PV den 5 mars 1940 g5r p i samma linje. Försörjning av tyska trupper via svenslta järnvagar upptas sSledcs nu endast bland senare krav, vilka even- tiiellt Itan kojilma. i fraga sedan ett anfall mot Norge redan gei~omtirts. Alla punkter om krav och atgärder beträffande malmbanan samtidigt med ett anfall. mot Norge har utgalt. Daremellan hade &-Hitler den 1 mars P940 utfardat opera- '' Sc Iiarom i1tf6rligt Genzzell, Raeder, Ilitler untl Skandiilavien, passim ocli dens, Organiza- tlon, Conflict, and Jnnovalion, s. 370ff.
210 Carl-Axel Gemzell
tionsorder för en aktion mot Danmark och Norge (fall "WeserGbung9'). HSri namns Sverige överhuvud icke. Efter ytterligare mindre omarbetningar förelåg förslaget från Gruppe L IV den 12 mars 1940 1 en slutgiltig version. Den 2 april 1940 - samma dag som Hitler beordrade att anfallet mot Danmark och Norge skulle utlösas sju dagar senare
-
översandes det till utrikesförvaltningen (AUS- wärtiges Amt).lsFrågan ar nu: hur skall vi tolka de rudimentära och oldara uppgifterna be- träffande Sverige i det första förslaget av den 26 februari 1940? Planeringsverk- samheten i ORW gr endast ofullstandigt känd, eftersom aktmaterialet inte alltid bevarats. Den operativa planeringen leddes av Alfred Jodl, som var chef för den operativa sektionen (Wehrmachtfuhrungsamt, senare kallad Webrmachtfuhruilgs- stab). P sin dagbok för den Q februari 1940 noterade denne, att han med chefen för OKW, Wilhelm Keitel, åter diskuterat fall "Eisberg" (isberg). Bland de operativa akterna finns dock inget spår av några överväganden rörande en opera- tion med en sådan beteckning. Daremot förekommer namnet
1
en krigsdagbok fran den militära underrättelseorganIsat10n~ Abwehr, vilken ingick i OKW. Krigsdagboken härrör från avdelningen Abwehr II, vilken svarade för special- uppgifter, b1.a. sabotage och sabotagebelrampning och ar bevarad i form av avskrifter, som dess chef, överste Lahousen, låtit göra jämte kopior av vad Lahousen själv infört i dagboken. Den 20 februari B940 noteras i dagboken Hitlers beslut, att aktion "Eisberg" ej skall utföras. Den 16 mars 1940 heter det diarefter, att en planerad aktion med syftet att skydda det svenska och norska industriområdet utvidgats med sabotageuppgifter för det fall, att fientliga trupper landade på den norska kusten samt att aktionen erhållit täcknamnet "EPsberg". Av störst betydelse var darvid de svenska gruvanläggningarna i Lappland, järn- vägen som fraktar malmen till Luleå och Narvik samt de för gruvdriften nöd- viindiga elektriska och tekniska installationerna. Dessa anläggningar var omedel- bart hotade genom de engelska avsikterna beträffande en aktion i norra Skandi- navien, v3ka blev allt mer kanda på tysk sida under våren 1940. Samtidigt var anlaggningal-na genom sin utsträckning svåra att skydda. Detta föranledde en framställning från Abwehr till utrikesförvaltnin-n att Sverige självt skulle för- mås skydda industrin i norra delen av landet och särskilt kraftverket i Porjus (som försåg malmbanan och malmfälten med elkraft). Enligt en notis den B6 mars 1940 framhöll emellertid utrikesförvaltningen att den helst såg, att Abwehr ansvarade för skydds~ppgifterna.~De olika förslagen ingår i en dossier från OKW med beteckningen OKW, L I V Chefsachen, Mappe "Weserubung". De uppvisar talrika randanmarkningar ocli korrigeringar av Warlimont, Jodl och Keitel (det första förslaget dock endast av Warlirnonl, jfr ovan) vilka visar att för- slagen varit föremal för intensiv bearbetning i ORW. Direktiven till Falkenhorst av den 26.2.1940 återfinnes i en dossier från marinen med beteckningen 1.Skl Io/Op., "Weserubung", weisungen Fiihrer, OKW Feb. 1940-Apr. 1940, Marinearchiv: PG 33225.
Tysk militär planläggning under det andra världskriget: fall Sverige 21 P
En norsk forskare, Sverre Hartmann, har i en populärvetenskaplig artikel kombinerat uppgifterna rörande fall "Eisberg" med förslaget av den 26 februari från Gruppe k IV. Han har dragit slutsatsen, att Hitler på ett visst stadium av förberedelserna på våren 1940 avsett att dra in Sverige i det planerade fälttåget mot Norden men ändrat sig. Det fall "Eisberg9' som först förekommer i käl- lorna sltulle liltsom förslaget av den 26 februari ha återspeglat de ursprungliga intentionerna hos Hitler. Dessa skulle ha gått ut på att ocltupera Lule6 och malmbanan.2Q Den 29 december á939 noterar liëigsdagboken från Abwehr
HI,
att på hemställan av sjökrigsledningen sabotageåtgärder beordrats för all störa Jiirri- vägsförbindelsen Sundsvall-ajstersund-Trondheh p2 grund av dess "livsvik- tiga" betydelse för transitotrafiken till England." Vi Itan således konstatera, att Abwehr tidigt kopplats in på sabotageatgarder i Skandinavien. Möjligt ar2 alt fall "Eisberg9' alltifrh början avsett någon forin av Abwehr-aktion rörande industrianlaggningar och Itommunikationsnat i Sverige och Norge - antingen det nu gällt att skydda eller skada dessa beroende på tyskarnas och de allierades aktuella avsikter i norr. Ingenting tyder emellertid på att det bakom fall Eisberg på något stadium dolt sig planer beträffande ett filttag mot Sverige.Nar det galler förslaget från Gruppe k IV kan Hartmann åberopa intervju- uppgifter från dess chef Böhrne (vilken signerat förslaget). Böhme har inför Hartmann uppgivit - och han har flera gånger upprepat detsamma inför för- fattaren till föreliggande uppsats - att till grund för förslaget ligger direlttiv som Böbme erhållit från "Ledningen" som höll i planeringen rërande Norge. Denna innefattade i tur och ordning Warlimont (chef för operationsavdelningen), Jodl, Keitel och ytterst Hitler. Detta måste emellertid inte nödvändigtvis innebära att, som Hartmailn antar, premisserna rörande Sverige går tillbalta p5 Hitler.
(utdrag av överste Lahousen), Institut fur Zeitgescl~ichte, Munchen (mikrofilin). En förfrigalt angående fall "Eisberg" som förf. år 1958 riktade till general Warlimont, under kriget chef för operationsavdelningen och stf. chef feir den operativa sektionen i OKW, vidarebefordrade denne till generallöjtnant Böhme, soni tjänstgjort under Warlimont som chef för Gruppe L BV och som var väl insatt i det bevarade källmaterialet. Bölime antog att fall "Eisberg" alltifrån början avsett diverse Abwehråtgarder med främsta syftet att skydda malmbanan. Warlimont till förf. 22.6.1958; Böhine till förf. 2.7.3958. Denna tolkning upprepades av Böhme och Warlimont till förf. vid intervjuer 17-18.1.1959.
" Sverre Hartnzann, "Nordsverige skulle besättas", Veclio-Journalen 1958, Nr 11. Martmann lyckas i sin artikel för första gången riktigt fastställa vem förslaget av den 26 februari 1940 härrör från, ngintigen Böhme. För en tidigare disltussion rörande tolknings- och identifierings- problem i samband nned detta dokument se Beretning til Folketinget, bilag bd. XII, Mapenliarnn 1951, s. 15 ff; Waltlzer Hubatsclz, Die deutsche Besetzung von Danemark und Norwegen 1940 s. 407 (2. uppl. Weseriibung, Göttingen 1960, s. 394ff); Sverre Hartnzania, "Autentiske doliu- menter og den historiske sannhet", Militaer Orientering, 1952, s. 606-614. Hartrnann ger emellertid i sin artikel år 1958 Bölime en starkt överdriven betydelse som "den officer som på sin tid fick i uppdrag att utarbeta riktlinjerna för en total eller partiell ockupation av Dan- mark, Norge m h Sverige". Därom var det inte tal utan endast om de underordnade uppgifter inom ramen för planeringen mot Norge som \-i ovan redogjort för.
'
212 Carl-Axel Gemzell
BObmes fi3rsta förslag rörande krav och åtgarder gentemot de nordiska Ian- derna, valket det här är fråga om, tillställdes endast Warlirnont och premisserna i fråga kan ha utformats av denne - eller av Böhme själv. Direktiven kil1 Falkenhorst, vilka utgick samma dag, dvs. den %Q februari 1940, ar daremot utfardade 1 OKW:s namn.22 Detta innebar, att de måste ha godkänts av Keitel och enligt praxis också av Hitler. De innehåller ingenting beeraffande en aktion mot Sverige - tvärtom heter det, som ovan nämnts, att krav beträffande transi- tering genom Sverige skall anstå till en senare tidpunkt, efter det att anfallet mot Norge genomförts.
Böhmes förslag befann sig siiledes i otakt med Intentionerna högre upp i led- ningen~. Det kan omöjligen användas som belägg för att Hitler planerat att anfalla Sverige utan får tas för vad det ar: ett förslag tillkommet på Bägre niva inom ORW. Som sådant ar det emellertid Illtafullt intressant för de synpunkter sch bedömningar det ger uttryck åt.
A"l presentera långtgående Itrav till
-
eller att t.cs.m. intervenera i-
Sverige1 "Weserubungs" högkansliga initialskede måste innebara risk för en synnerligen ov2lkommen och farlig utvidgning av aktionen mot Norge och risk f8r att över- raskniisgseffekten, på vilken denna byggde, gick förlorad. Förslaget ar således praglat av omogenhet men samtidigt stor djärvhet. H sitt förslag den 5 mars 1940 motiverade Gruppe L BV utarbetandet av riktlinjer rörande politiska och för- valtningstekniska krav och åtgärder gentemot de nordiska Handerna med att civila myndigheter av sekretesskal ej fick kopplas in på planeringen och att förberedelser måste göras b1.a. för de noter, som måste presenteras de nordiska regeringarna vid inledandet av aktion "Weserubung". Den vanskliga överrask- nlngsaktionen mot Skcandinavlen med dess krav på strangaste sekretess nhdviin- diggjorde att planeringen begrgnsades till OKW och att andra organ - Lex, Aeiswartiges Amt
-
hölls utanför. Detta komplicerade förhållandet till dessa organ samtidigt som det gav OKW nya funktioner. Det stallde ORW och dess underavdelningar inför stora och svåra uppgifter, dar man saknade erfarenhet men i gengald hade möjligheter att utvecltla nya idker och lösningar. Förslaget fran Gruppe L IV kan ses som ett försök i en sådan riktning.Hösten B939 inrattades i OKW en "Sonderstab fur Handelskrieg und wirtschaft- Iiclne Kampfmassnahrnen". Marinen knöt Pångtgaende Förvantningar il11 denna stab, vilken avsågs att bli ett ledniiigs- och koordineringsorgail beträffande han- delskrigföringen i syfte att effektivisera denna och samordna de militära och ' 9 ä r v i d användes registraturbetecl<ningen OMW k III. Detta visar att direktiven utarbetats av den far planläggningen mot Norge speciellt tillsatta planeringsstaben i OKW, vilken kamou- flerades under denna beteckning. Erfahrungen Weserubui~g, redogörelse av en av medlem- marna 1 planeringsstaben, Major von Tippelskirch, 18.8.1940, Kriegstagebuch der Seekriegs- leitung Teil B 17, 120: Randakte Weserubung, Marinearcliiv: PG 32114.
Tysk militär planleggning under det andra viiridskriget: fall Sverige 213 civila myndigheternas verksamhet och krav efter förebild av det ngrinrattade engelska sjöfartsministeriet. I spetsen stalldes en amiral, TCarlgeoi-g Schuster. Vid sin sida hade han som stabschef Eberhard Weichold, en av de mera framtradande unga Itrafterna inom marinen. Det skulle ~mellertid snart visa sig, att detta nya organ ej blev funktionsdugligt. Detta har tiPPskrivits starka motsättningar mellan OKW och Aus~v~rtiges ~ 4 r n t ~ ~ ~
Från den 11 mars 1940 fajreligger från staben en utförlig stbidie rörarade de ekonomiska verkningarna om handelskriget utstracktes till norskhoch svenskt territorialvatten vid ett engelskt brytande av den norska neutraliteten, Resultatet blir, att Tyskland har väsentligt mycket mer att förlora an att vinna på en dylik situation. Betraffande 'osde Norge och Sverige framhalles, att TysPtPand ur Icrigs- ekonomisk synvinkel har aM intresse av att deras neutralitet uppuatth&lles i samma omfattning som tidigare. 1 fraga om Sverige betonas, att det med hänsyn till sin militara svaghet knappast kan antas besluta sig för ett. militiiat motstånd mot tyska åtgärder inom ramen för ett handelskrig. Det varnas emellertid f61 att Englai~d i tyska neutralitetsbrott kan se en frisedel för genommarsch genona Norge och Sverige till Finland och CEverhuvud för en engelsk motatgard i form av en aktion mot malmbanan mellan Narvik och Luleå. Vidare framl-r5iles, att Sverige ar avhängigt av import av lo1.a. kol. FOT Tyskland innebar del en vasent- Eig belastning, ons Sverige genom en orientering till Tyskland blir helt banvisat att tacka sitt iniportbehov
Studien anför avslutningsvis en rekommendation från Auswgrtiges Anst, vari det avrådes från att bryta den sveaislta neutraliteten som motatgard vid en engelsk krankning av de norska territorialvattnen. I de enskilda. punkterna åberopas bedömningar av aridra expertorgan, b1.a. ekonomdrninisteraet (Reictiswirtschaf'cs- rninisterlum) och Wirtschafts- und Rustungsamt. Sistnamnda koordineringsorgan för rustningsfrågor och Itrigseltoxiomiska angelägenheter ingick aven ocb sedan länge i OKW (som 6vertagit det från det gamla försvarsministeriet). 'K en bedöm- ning den 4 mars B948 - vars innehåll Igenilsannes i en motsvarande punlit i stu- dien - hade Wirtschafts- und REstungsamt framhallit den erigelslta krigsekono- mins stora avbäiigigbet av Iniport av vissa varor fran Norge (sarskilt beträffande legeringsmetaller, kalciumkarbid och alumiisium). Det hade pekat på de rnQJlig- heter, som erbjöd sig för en tysk ekonomisk krigföring, koncentrerad mot dessa produliter, om ett engelskt vapisat ingripande i Norge skedde eller ifall Norge fri- villigt uppgav sin neutralitet liB1 förrn511 för EngPa~id. Darvid hade Eramhallits,
'
j Se Gerttiell, Raeder, Hitler und Skandinavien, s. 239 ff; Mici~ael SalcwslL1, Die deutsclae
Seekriegsleitung 1935-1945, Frankfurt am Main, 1970, s. 140.
OKW, Sonderstab fur Handelskrieg und Wirtschaftliche ECampfmassitabmen: Auswirkungen einer Nichtaclltung der norwegischen und schrvedischen Neutralitat, Kriegstagebuch der Seekriegsleitung Teil C XHI: Wirtschaftskriegf~ihrung, Marz 1939-Nov. 1943, Marinearchiv: PG 32208,
214 Carl-Axel GemzeI1
att varorna i fraga
1
huvudsak producerades i Sydnorge och att de var avhängiga av få kanda k r a f t ~ e r k . 2 ~Studien måste uppfattas som ett svar på dylika mer eller mindre manifesta övervaganden rörande ett utnyttjande av de skandinavislta landerna för den tyska krigföringen, till vilka vi aven kan räkna ovan behandlade forslag och studier rörande Sverige sch som ett försök att sammanjämka åsikterna hos olika organ. Den utger ytterligare ett uttryck for det intresse, som 1 den tyska militara admi- nistrationen visas Sverige under den första krigsvintern 1939-40. Detta stod delvis under IntrycPc av det fii~sk-ryska vinterkriget med de möjligheter det öpp- nade för en stormaktsinterventim i Skandinavien. De granskade förslagen och studierna visar emellertid, hur denna situation gav utrymme för initiativ och bedömningar i vitt skilda riktningar. Därvid ar det viktigt att notera den skarpa skiljaktighet i uppfattningarna, som framträdde mellan och delvis också Inom olika organ. Vissa kretsar med anknytning till marinen och OKW ställde sig sale- des öppna för alt helt eller delvis dra in Sverige i kriget ocb initierade planer 1 denna riktning medan framför allt generalstaben genom sina bedömningar ställde sig avvisande härtill.
Omedelbart efter det andra världskrigets slut uppgavs det, att man vid de tyska stridskrafterna i Norge våren B943 sysslat med överviiganden rörande ett angrepp mot Sverige. Detta skedde i den sovjetiska rnilitärtidsltrlfteni "Krasnaja Zvezda" den 26 juni 1946 genom en artikel skriven av generallöjtnant Barnler, som vid den aktuella tidpunkten varit stabschef hos den tyske mPlitarbefSalhavaren 1 Norge, generalöverste von Falkenhorst. Barnler redogjorde ingaende för en ope- ratiopisstudie, som han sade sig ha utarbetat. Artikeln publicerades på tyska i den östtyska tidskriften "Zeitschrift fur Militarwesen" ar 195'7. Denna publicering föranleddes av en uppsats i den viisttyska eldskriften "Wehrwissenschaftliche Rundschau" år 1956, skriven av professor Walther Hubatsch, som under kriget varit knuten till OKW som historiker. Hubatscll bagatelliserade Barnlers upp- gifter och hävdade, att det endast rört sig om en obetyd1ig och foga verklighets- anknuten studie, tillkommen utan några sam helst allvarligare avsilater mot Sverige,l
"
Betankande fran Wlrtschafts- und Rustungsamt 4.3.1940, tryckt i Berelning til Follcetinget, bilag bd. XII, s 29 f . Betraffande Sveriges energiproblem (sona man ofta skulle iterlcomma till i de tyska studierna) och dess stora behov av importerat kol se Sijett-Olof Olsson, German Coal and Swedish FueI 1939-1945, G ~ t e b o r g 1975.l Waltlzer Hubatsch, "Operation 'Polarfuchs' - ein strategischer $chubladenentwurf9',
Wehrwissenschaftliche Rundschau, 6, Jan. 1956, s. 11-19. Sz aven dens, Unruhe des Nordens: Studien zur deutsch-skandinavisckien Geschichte, Gottingen 1956, s. 2 0 6 2 2 5 . H et1 senare arbete nämner Mubatsch att OKW våren 1943 foretagit "vorsorgliche Massnahmen fur den
Tysk militar planlaggning under det andra världskriget: fall Sverige 215 Ar 1960 utgav en amerikansk forskare, Earl F. Ziemke, ett arbete tysk planering och krigiöring p& den nordeuropeiska krigsskådeplatsen under det andra världskriget. Undersökningen byggde på det bevarade och då i USA för- varade tyska aktmaterialet. Ziemlte drog b1.a. fram och refererade en operations- studie mot Sverige, soni våren 1943 utarbetats av generallöjtnant von Scbell, chef för den till Norge förlagda 25. pansardivisionen. Han visade ocksa,
an
omfattande förberedelser gjorts för att våren 1943 bygga upp en operativ reserv i Norge 1 syfte att b1.a. möjliggöra ett angrepp mot S ~ e r i g e . ~ Med hja2p av det bevarade och numera tillgangliga aktmaterialet ar det möjligt att ytterligare komplettera den bild Ziemke tecknat.Efter slaget vid ET Alamein befann sig tyskarna hösten 1942 på ful1 retratt i Nordafrika. Den 7 november landsteg de allierade med stora styrkor i Marocko och Algeriet. Detta besvarades omedelbart med en tysk inmarsch l Tunisien. Vid
en konferens i Hitlers högkvarter den P6 november 1942 konstaterades, att under de senaste dagarna ingångna rapporter fran Sverige mycket samstämmigt vitt- nade om att den svenska regeringen tagit starkt intryck av händelserna i Nord- afrika. Under månaderna november
-
februari följde den stora ryska vinter- offensiven, krönt av det tyska nederlaget vid Stalingrad. Genom en offensiv1
februari
-
mars 1943 lyckades tyskarna emellertid stabilisera fronten i M e r .Fall eines schwedischen Kriegseintrittes". Han sätter dessa i samband med en höjning av de svenska inkallelserna och förnekar att angreppshandlingar mot Sverige var avsedda Qer planerade. Därvid upprepas polemiken mot Bamler. Walther Mubatsch, Kriegswende 1943, Reitrage zur Wehrforscliung, Xl, Darmstadt 1966, s. 44. - Artikeln i Krasnaja Zvezda aterger i facsimile första och sista sidan av Bamlers arbete, vilket inledes med ett brev till den sovjetiska regeringen, daterat den 16.4.1946. Bamlers år 1957 p~iblicerade tyska version stam- mer exakt betriiffande dessa t v i sidor som publicerats på tyska i Krasnaja Zvezda. En kontroll av den rysk-språlciga texten som utförts av Stanislav Szulczynski vid Lunds universitets histo- riska institution visar också noga ö~~erensstämmelse. "Zajavlenijv byvsevo generailejtnanta germanskog armii W. Bamlera o germanskich planach napadenija na Sveciju pravitelstvu SSSR", Krasnaja Zvezda, 26.6. 1946; "Wortlaut des Berichtes W. Bamlers in der sowjetischen Militärzeitung Krasnaja Swesda vom 26. Juni 1946", Militarwesen, 1959, 1, s. 65-45; R.
Bamler, "Operation Polarf~iclis", Militarwesen, 1957, 1, s. 75-81.
V a r l F. Zieinlce, The German Northern Theatre of Operations 1940-1945, Department of
the Army Pamphlet, No 20-271. Washington 1960, s. 214ff. Schell har bekräftat och kom- pletterat uppgifterna i en uppsats år 1961. A von Schell, "Die Operationsstudie von 1943", Ny Militar Tidskrift, 1961, s. 35-42. Sedan Ziemke skrev sin undersökning har vissa Eör- svunna delar av 0KW:s. krigsdagbok för å r 1944 kommit i dagen. Däri ingår b h . översikter över Iagesutvecklingen i klorden. Professor Percy Ernst Scbramm, som förde dagboken och so~m skrivit vederbörande översikter, bygger dem på meddelanden från en lägre officer P OMW:s operationsavdelning, inajor Jordan, vilken ansvarade för bearbetningen av frågor rörande den norra krigsskådeplatsen, I ett avsnitt rörande Norge, daterat den 1 februari 1944, namns att man p& tysk sida ungefär ett år tidigare undersökt frågan om man offensivt kunde möta faran av ett svenskt anfall mot Norge. Det Ilade emellertid visat sig att detta inte var möjligt. "Die Lage im Norden", översikt av Schramm, tryckt i Mriegstagebucb des Oberkom- mandos der Wehrmacht (Wehrmachtfuhrungsstab), Nachtrag zu Bd. TV/1, Frankfurt am Main 1969, s. 35 ff.
216 Carl-Axel Gernzell
Invasionen i Afrika visade att de västallierade undvek ett anfall mot Europas mitt och i stallet föredrog en perifer strategi. Detta ökade risken för en Invasion i Norge, vilken framtratt allt starkare under år 1942. Den aktualiserade ocksi Sveriges situation. Deni 27 november 4942 i-apporterade militarattacl~én 1 Stock- holm att man vid en framgangsrik allierad landstigning I Norge hade att rakna med att Sverige sltulle stoppa den tyska försörjningen av trupperna i Norge ~ i a svenska järnvagar, vilken existerat sedan B94CL3
Under
&I=
P942 tillfördes trupperna i Norge en rörlig enhet i form av den 25. pansardivisionen. Den 12 september B942 beordrade Hitler att den fram &i11 bör- ]an av g ~ = 1943 skulle utbyggas t111 ett "kampfkr5aftlgen Pan~erverbaad",~ Vid konferensen den B6 november framhöll han, att ett obetingat sakrande av det norra flankområdet var váktlgare för honom an en Iångt syftande offensiv i Ryssland under den kommande våren och beslutade om stierkande av trupperna, i Norge och Danmark. Motsvarande order utgick följande dag. Med den 25. pansardivisionen som kärna skulle en operativ reserv skapas i Norge, dels genom omorganisationer dar, dePs genom överförande av förband från fronten i Ryss- land, s& fort de kunde Erigöra~.~ Förverkligandet av dessa avsikter gick emellertid att börja nned långsamt. Vid årsslsiftet 1942-43 tilltradde Schel1 posten sorn chef för den 25. pansardivisionen. 1 en första rapport den 6 januari P943 framhöll han, att det mesta annu saknades, iiar det gallde att förverkliga de tidigare tillkannia- givna avsilcterna och bygga ut förbandet till en effektiv enhet. Pansar och artil- leri var fös svaga, fordon saknades osv."Ledningen av de kyska trupperna p& de olika krigsskadeplatserna var fördelad p& OKW och generalstaben. Trupperna i Norge leddes av Armeeoberkommando
QA.0119)
Norwegen, vilket i sin tur sorterade under ORW. Chef var Falkenhorstmed Barnler sorn stabschef. Enligt en notis I 8KW:s krigsdagbok den B5 februari 11943 vande sig Banaler den 15 januari 1943 direkt till JodB, dvs. taBB ledal-en för OKW:s operativa planlaggning och bad om ett muntligt samtal med denne angå- ende f~%gor, som ~G-aiirde uppgifterna för trupperna i Norge. Jodl gav i ett svar den B9 jantaara sjtt samtycke till ett sådant samtal, vilket agde rum den 45 februari i Hitlers hogkvarter. I OKW:s krigsdebok
ar
endast samtalsrubrikerna noterade. De omfattade b h . frågan om skapandet av den operativa reserven i Norge, dvs.0KW:s krigsdagbok den 16.1 1.1942 och 5.1.1943, Kriegstageb~icii des Oberkommandos der Welirmacht (Wehrmachtfïihrung~stab)~ val II: 2, s. 948, vol III: l, s. 18. Betraffande oroande rapporter från Skandinavien samt angående Sveriges attityd se aven Ziemke, s. 252; Wolfgang Wilizelmus, "Schweden und das faschistische DeutscliIand im zweiten Weltkrieg," Zeitschrift
fur Geschichtswissenscbaft, 1973, s. 805.
Order från Hitler 12.9.1942, refererad i skrivelse från generalstaben 1.1.1942, OKH Nor- wcgen, 81.42-22.2.44, Seil II, B~iaidesarchiv/Militararchiv, Freiburg: H 221106.
Telegram OKW-generalstaben 17.1 B. 1942, ibid.
25. Pai~zer-Division, Kommandeur, Lage der Division, 6.1.1943, Bundesarcl.iiv/Militararchiv, Freiburgi BOK 20145273. Barnler har sett och påtecknat dokumentet den 9 januari.
Tysk militär planläggning ~ i n d r r det anclra varldskrigci: fall: Sverige 217 överiörandet av ytterligare förband dit och en fortsatt utbyggnad av pansar- divi~ionen.~
Dessemellan gjorde OKW:s operativa sektion (Wehrmachtfuhruingsstab) den
5
februari P943 en bedömning rörande troliga invasionsomr6den i Europa. Det framhiolls, att man måste rakna med risken för fientliga landstigningar
-
p i den iberiska halvön nar som helst, i Skandinavien sannolikt 1 mars-april och i vaster fr.o.rn. maj. Förstarkning av trupperna i Norge och1
väster f6resIogs. Betriif- fande Norge betonades ocltså, att "cupperna dar måste erbhila direktiv för det fall att Sverige gick in 4 kriget (mot Tyskland) och att flygvapnet omedelbart måste baaffa förberedelser för en sådan s i t u a t i ~ n . ~ Ett beslut i denna riktning latcanellehtid vanta på sig.
Den 88 rnars 1943 namner 0MW:s krigsdagbok, att den operativa sektionen med hansyn till Sveriges "undiircbsichtige" hållning tva dagar tidigare föreslagit, att AOK Norwegen skulle f5 i uppdrag alt anställa överviiganden rörande vilka åtgarder, som skulle vidtagas, om svenskarna ingrep på fiendens sida. Målet skulle därvid vara att genom en rörlig krigföring hindra, att en allierad invasions- armé förenade sig med den wenuka armén. Vidare skulle varje tillfälle utnyttjas 60r att genom en offensiv krigf6ring in på svenskt område ta luven av eventuella svenslta angreppsavsikter redan i deras Binda.
Krigsdagbolten anmarker, att förslaget ej antagits I denna form. Ii stéillet hade en order utarbetats, enligt vilken A08á Norwegen och AOK 20, urnder vilket organ de tyska trupperna i norra Finland sorterade och vilket ocksa var under- ställt OMW, gemeirsarnl fick: P uppdrag a:t utarbeta en kort studie rörande opera- tioner 1 hela det skandinaviska området (inklusive norra Finland) i samband med en allierad invasion. Studien skulle behandlas med största seltretess inom en så Ilten krets av medarbetare som rn~jligt. Hitler beslutade, att inte heller denna order skulle utfardas. Dess innehall meddelades emellertid muntligen den 116 mars 1943 vid en konferens i Berlin mellan Jodl, stabschefen B AOK 20 samt operatlonsoflicern vid AOK Norwegen, L o s ~ b e r g . ~
]E notisen i krigsdagbolten under den 14) rnars B943 heter det betriiffande den andra order, som utarbetades i OKW? att denna angav en rad uppgifter efter en allierad invasion Bland dessa anföres en sarskild punkt att varje antydan till krankning av svenska territoriella rattigheter skulle undvikas. Den 13 mars noteras errreuertid i Itrigsdagboken ett meddelande f r i n Jodl, enligt vilket Hitler haller fast vid avsikten att skapa en operativ reserv I. Norge. Betraffande den 25:e pansardivisionen heter det därvid, att den skall utbyggas till ett tungt be-
'
Kriegstagebuclz der Oberkommandos der Wehrmacht (Wehrmachtfuhrungsstab), vol 111: I , s. 129.S Ibid, s. 100.
B Kriegstagebuch des Oberkom~nandos der Wehrmacht (Wehrmachtfuhr~ngsstab)~ v01 III: I, s. 198 ff.
21 8 Carl-Axel Gemzell
väpnad motoriserad enhet, mot vilken "Sciiweden keine Abwehrmittel b e ~ i t z t " . ~ ~ Hitlers attityd beträffande förberedelser mot Sverige synes saledes ha varit starkt ambivalent.li
Det går inte att med säkerhet fastställa nar och varifrån initiativet till en plan- laggning mot Sverige ursprungligen Irom,12 Vi Itan emellertid konstatera, att övervaganaden pågick vid trupperna i Norge redan tidigt hinder våren 1943. B sin rapport den 6 Januari 1944, vilken var avsedd för A 8 K Norwegen, namnde Schell att han behövde 4-6 veckor för att skola 25. pansardivisionen för "alla uppgifter". Bland det som måste tranas angav han b1.a. en offensiv krigföring mot Sverige, innefattande "Durchbruch in Tag und Nacht, dauernden Kämpfen durch Sperren (Minen) entlang von Wegen, iiber Abschnitt. Wo es gliickt, tiefes, unaufha8tsames Weiterstossen ohne Rucksicht auf Nachbaskolonnen."
Den 14 januari 1943 lat B a d e r bilda två olika grupper av generalstabsofflce- rare, verksamma vid olika truppenheter i Norge. De fick 8 dagar p& sig att ankomma med förslag hur man sltulle möta en allierad invasion i Norge enligt noggrant angivna premisser. Dessa angav storleken av en allierad Pnvasions- arm6 till 20 divisioner. Som dess m i l angavs att erövra hela Sltandinavlen och att darvid marschera in också i Sverige. Beträffande detta land framhö%ls, att l" Ibid, s. 206 f.
l1 Jfr Ziemke, s. 256. l
' Enligt vad Bamler uppger i sin artikel Itallades han genom ett telegram i slutet av december 1942 personligen till OKW där han av Jod1 muntligen erhöll direktiv för utarbetandet av en operationsplan mot Sverige. Efter sin återkomst till Norge satte han omedelbart sin forste generalstabsofficer (operationsofficer) överste von Eossberg in i dessa direktiv och igångsatte arbetet tillsammans med denne. kossberg i sin tur har uppgett att det var han som initierade planeringen. Intervju med Eossberg 25.1.1959. Att initiativet delvis kom från Norge har ocksh nämnts av Warlimont. Denne uppgav att Quisling och Terboven framhållit faran för en allierad landstigning i Sverige och att de önskade att förberedelser skulle vidtagas för ett tyskt ingripande mot detta land. Intervju med Warlimont 18.1.1959. (Jfr Sverre Pdertmunn, Nyt lys over kritiske faser i Norges historie under annen verdensltrig, Oslo 1965, s. 152.) Warlimont betonade att det fanns en akut oro för en allierad landstigning i Skandinavien. Därtill kom emellertid också akuta irritationselement i de svensk-tyska relationerna. Som sådana nämnde Warlimont for det första frågan om norska handelsfartyg belagda med kvarstad P svenska hamnar sedan våren 1940 om villta en dragkamp utvecklats mellan tyskarna och den norska London-regeringen. H januari l943 gav den svenska regeringen tillstånd åt två återstående norska "kvarstadsbåtar" att löpa ut till England. Enligt Warlimont orsakade detta Hitlers vrede. För det andra nämnde Warlimont också utbildningen av unga norrmän i Sverige. Intervju med Wallniont 48.1.1959. (Jfr skriftlig kommentar av Warlimont, refererad i Börje Furlienbach och Hermann Mullerrz, "Vi var beredda", Aktuellt och historiskt, 1962, s. 5-62.) En utbildning av norska flyktingar till polistjanst, senare inltluderande vapentjänst, inleddes emellertid inte förrän i juli 1943. Christer Grenegard, "Norska polistrupper i Sverige: For- beredeker och beslutsfattande på svensk sida vid polistruppernas tillkopnst 1943", Scandia, 1940, s. 249-297. Beträffande den starkt prestigeladdade frågan om kvarstadsbåtarnas utlöpande se Krister Waklbuck och Göran Boberg, Sveriges sak ar var: Svensk utrikespolitik 1 9 3 9 4 5 i dokument, Stockholm 1967, s. 159; Carlgren, s. 348-387; Nicolaus Rockberger,
Göteborgstrafiken: Svensk lejdtrafik under andra värlclskriget, Stockholm 1973, s. 137- 184; Elsa Sjöholm, "Göteborgstrafiken under världskriget", HT, 1974, s. 547-555.
