Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling
Magisteruppsats i Företagsekonomi, 30 hp | Civilekonomprogrammet Vårterminen 2021 | ISRN-nummer: LIU-IEI-FIL-A--21/03565--SE
Faktorer som förklarar
hållbarhetsrapportering
i svenska kommuner
Johannes Forsberg
Madelene Viberg
Förord
Inledningsvis vill vi rikta ett stort tack till vår handledare Torbjörn Tagesson, för hans goda råd och all den hjälp vi fått under uppsatsens gång. Vi vill även tacka opponenterna som givit oss värdefull konstruktiv kritik och förbättringsförslag.
3
Sammanfattning
Titel: Faktorer som förklarar hållbarhetsrapportering i svenska kommuner
Författare: Johannes Forsberg och Madelene Viberg
Handledare: Torbjörn Tagesson
Nyckelord: Hållbarhetsredovisning, hållbarhetsrapportering, kommunal redovisning, offentlig sektor, Agenda 2030, intressentteori, institutionell teori, positiv redovisningsteori, agentteori
Bakgrund: Rapportering av hållbarhetsfrågor är i dagsläget av frivillig natur i den svenska kommunsektorn. En pågående debatt har därför lyft frågan om huruvida kommuner borde omfattas av ett lagkrav på hållbarhetsrapportering. Den rapportering av hållbarhetsfrågor som sker idag skiljer sig mellan kommunerna gällande upplägg, innehåll och ambitionsnivå.
Syfte: Syftet med studien är att förklara omfattningen av och innehållet i svenska kommuners frivilliga hållbarhetsrapportering.
Metod: Studien är utförd med en deduktiv ansats och har en tvärsnittsdesign. Hypoteserna har utformats med ett eklektiskt angreppssätt. Sekundärdata har i huvudsak samlats in från årsredovisningar, vars kvalitativa data har kvantifierats genom en innehållsanalys.
Resultat: Studien visar att ett intresse för Agenda 2030, kommunens lokala redovisningsnätverk och kommunens val av revisionsbyrå påverkar mängden och innehållet i hållbarhetsrapporteringen. Ytterligare visar studien även att den politiska majoriteten har en viss påverkan på mängden hållbarhetsrapportering.
Kunskapsbidrag: Studien bidrar till den befintliga forskningen inom hållbarhetsrapportering genom att tillföra kunskap om vilka faktorer som påverkar hållbarhetsrapporteringen i den kommunala sektorn. I den svenska kontexten bidrar studien utöver att ge en uppdaterad bild av det empiriska läget även genom att addera faktorer som inte testats i den svenska kommunala sektorn.
5
Abstract
Title: Factors that explain sustainability reporting in Swedish municipalities
Authors: Johannes Forsberg och Madelene Viberg
Supervisor: Torbjörn Tagesson
Keywords: Sustainability disclosures, sustainability reporting, municipal accounting, public sector, Agenda 2030, stakeholder theory, institutional theory, Positive accounting theory, agency theory
Background: An ongoing debate raises the question of whether municipalities should be covered by a legal requirement for sustainability reporting. Reporting of sustainability issues is currently of a voluntary nature in the municipal sector in Sweden. The reporting of sustainability issues that takes place today differs between the municipalities in terms of structure, content and level of ambition.
Purpose: The purpose of this study is to explain the scope and content of Swedish municipalities' voluntary sustainability reporting.
Method: The study is performed with a deductive approach and has a cross-sectional design. The hypotheses have been designed with an eclectic approach. Secondary data has mainly been collected from annual reports, the qualitative data have been quantified through a content analysis.
Results: The study shows that an interest in Agenda 2030, the municipality's local accounting network and the municipality's choice of auditing firm affects the amount and content of sustainability reporting. Furthermore, the study also shows that the political majority to some extent influences the amount of sustainability reporting.
Contribution: The study contributes to the existing research in sustainability reporting by adding knowledge about the factors that affect sustainability reporting in the public sector. In the Swedish context, the study contributes to providing an updated picture of the empirical situation and furthermore by adding factors that have not been tested in the Swedish municipal sector.
7
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1. 1 Bakgrund ... 1 1. 2 Problemformulering ...3 1. 3 Syfte ... 4 2. Vetenskaplig metod ... 5 3. Institutionalia ...7 4. Teori ... 9 4. 1 Grundläggande teorier ... 9 4. 2 Hypotesformulering ... 10 4.2.1 Agenda 2030 ... 10 4.2.2 Kommunala redovisningsnätverk ... 12 4.2.3 Revisionsbyrå ... 13 4.2.4 Politisk konkurrens ... 14 4.2.5 Politisk majoritet ... 14 4.2.7 Hypotessammanställning ... 16 5. Empirisk metod ... 175.1 Population och bortfall ... 17
5.2 Forskningsdesign och datainsamling ... 17
5.3 Analysmetod ... 19 5.4 Operationalisering ... 19 5.4.1 Beroende variabler ... 19 5.4.2 Oberoende variabler ... 20 5.4.3 Kontrollvariabler ... 22 5.4.4 Sammanställning variabler ... 26 5.5 Etiska aspekter ... 27
6. Analys och resultat ... 29
6.1 Normalfördelning ... 29 6.2 Univariat analys ... 29 6.3 Bivariat analys ... 33 6.4. Multivariat analys ... 36 6.4.1 Total hållbarhetsrapportering ... 36 6.4.2 Social hållbarhetsrapportering... 39 6.4.3 Ekologisk hållbarhetsrapportering ... 41
6.4.4 Sammanställning av signifikanta samband ... 44
6.5 Hypotesprövning ...45
7. Diskussion och slutsats ... 49
7.1 Diskussion ... 49
7.2 Slutsats ... 53
7.3 Studiens bidrag ... 53
7.4 Förslag till fortsatt forskning ...54
9
Tabellförteckning
Tabell 1. Hypotessammanställning. 16
Tabell 2. Sammanställning operationalisering. 26
Tabell 3. Univariat analys för beroende variabler. 29
Tabell 4. Univariat analys för ekologisk hållbarhetsrapportering. 30 Tabell 5. Univariat analys för oberoende variabler och kontrollvariabler. 31
Tabell 6. Korrelationsmatris. 34
Tabell 7. Linjär regression för total hållbarhetsrapportering. 36 Tabell 8. Linjär regression för social hållbarhetsrapportering. 39 Tabell 9. Logistisk regression för ekologisk hållbarhetsrapportering. 41
Tabell 10. Logistiska regressioner. 43
Tabell 11. Sammanställning signifikanta samband. 44
1
1. Inledning
1. 1 Bakgrund
Det finns ett ökat intresse för hållbarhet bland allmänheten, det ställs krav på hållbar utveckling och ökad insyn från både privat och offentlig sektor (Yttrande från europeiska ekonomiska och sociala kommittén, EUT C 327). Begreppet hållbar utveckling populariserades år 1987 genom rapporten Vår gemensamma framtid av Världskommissionen för miljö och utveckling (Förenta nationerna [FN], 2016). I rapporten definieras hållbar utveckling enligt följande:
“...en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”
(World commission on environment and development, 1987, s. 43).
Hållbar utveckling består av tre delar: ekologisk hållbarhet, social hållbarhet samt ekonomisk hållbarhet (FN, 2016). FN har satt upp 17 globala mål uppdelade i 169 delmål som inkluderar de tre delarna för hållbar utveckling i det som kallas Agenda 2030 (FN, 2019a). Agendan antogs av samtliga medlemsländer inklusive Sverige år 2015 (FN, 2019a). Det yttersta ansvaret för genomförandet av Agenda 2030 vilar på medlemsländernas regeringar, men det kräver enligt FN (2019a) även engagemang från andra aktörer, exempelvis kommuner. I den statliga utredningen Agenda 2030 och Sverige: Världens utmaning - världens möjlighet (SOU 2019:13, s. 115) framhävs det att kommuner har en central roll eftersom mycket av det praktiska genomförandet kommer ske på lokal nivå. Det finns inget formellt krav på att kommunerna ska arbeta med Agenda 2030, men enligt regeringsformen (SFS 1974:152, 1 kap. 2 §) är alla kommuner ålagda att främja en hållbar utveckling. Kommunerna har ett stort ansvar för den hållbara utvecklingen på grund av sina verksamhetsområden och sin omfattning (Ball & Grubnic, 2007). Kommuner ansvarar bland annat för avfallshantering samt för vatten och avlopp vilka kan kopplas till ekologisk hållbarhet. Kommuner har även ansvarsområden kopplade till den sociala hållbarheten så som socialtjänst, äldreomsorg och skola. I Statistiska centralbyråns (SCB) arbetsmarknadsundersökning framgår det att 26% av de anställda i Sverige arbetade inom den kommunala sektorn år 2019 (SCB, 2020a), vilket rimligtvis innebär att kommunerna har en betydande påverkan på den sociala hållbarheten. Den kommunala sektorn kan även anses ha en betydande påverkan på den ekonomiska hållbarheten, 2019 bidrog landets 290 kommuner till 14 % av Sveriges BNP (SCB, 2020b).
På uppdrag av regeringen undersökte Statskontoret hur den offentliga sektorn arbetade med Agenda 2030, resultaten publicerades i en delrapport (2019) samt en slutrapport (2020). I delrapporten framgick det dels att majoriteten (72%) av kommunerna använde agenda 2030
2
i sitt arbete, samt att andelen har ökat med 30 procentenheter sedan 2017 (Statskontoret, 2019). Vidare framgår det att det skiljer sig mellan vilka aktiviteter som genomförs, den vanligaste aktiviteten bland kommunerna var utbildningar och intern kunskapshöjning (Statskontoret, 2019). Det framgår även att Agenda 2030 endast i en liten utsträckning har påverkat det faktiska hållbarhetsarbetet (Statskontoret, 2019). Denna bild överensstämmer med resultatet från en undersökning genomförd av PwC i december 2018, utifrån undersökningen konstaterades det att omfattningen av kommunernas arbete med Agenda 2030 skiljer sig kraftigt mellan olika kommuner (PwC, 2019). I rapporten framgår att en övervägande del av kommunerna utför någon typ av hållbarhetsarbete men att 26% av kommunerna inte aktivt arbetar med Agenda 2030 samt att “inte ens hälften av kommunerna (44%) har antagit mål som kopplar samman de tre hållbarhetsdimensionerna” (PwC, 2019, s. 3). En aktör som framhållits som viktig för kommunernas arbete med Agenda 2030, är utbildnings- och kommunikationsprojektet Glokala Sverige (Statskontoret, 2020). Glokala Sverige drivs av svenska FN-förbundet och SKR och startade 2018 med syfte att utbilda och engagera kommuner i deras arbete med Agenda 2030 (Statskontoret, 2019). 81 kommuner samt 15 regioner deltog i projektet 2019 (FN, 2019b). Genom projektet får deltagarna ta del av kommunikations- och informationsmaterial och det hålls utbildningsträffar som möjliggör att företrädare för olika kommuner kan dela erfarenheter med varandra (Statskontoret, 2019).
För att kommunicera om hållbarhet och hållbarhetsarbete till sin omgivning ger organisationer ut information i vad som kallas hållbarhetsredovisning. På senare år har hållbarhetsredovisning fått mer fokus i både privat och offentlig sektor (Ekonomistyrningsverket, 2018). Det finns dock ingen konsensus om vad begreppet hållbarhetsredovisning innefattar (Farneti & Guthrie, 2009). Enligt Buhr (2007) kan redovisning av hållbarhetsinformation ske genom en mängd olika informationskanaler, exempelvis som en del i årsredovisningens förvaltningsberättelse eller i en separat hållbarhetsrapport men även genom pressmeddelanden, webbsidor, reklam med mera. Av denna anledning har vi valt att dela upp begreppet i två delar, hållbarhetsredovisning samt hållbarhetsrapportering. Begreppet hållbarhetsredovisning kommer användas i en bred bemärkelse som innefattar informationskanaler utöver årsredovisningar och specifika hållbarhetsrapporter. Medan vi hädanefter i studien kommer använda begreppet hållbarhetsrapportering i en snävare bemärkelse som enbart syftar till utgivandet av hållbarhetsinformation i årsredovisningar och separata hållbarhetsrapporter.
Till följd av ett EU-direktiv infördes det 2016 ett lagkrav på rapportering av icke-finansiell information i större företag gällande miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption (SFS 2016:947). Detta krav på
3
hållbarhetsrapportering omfattar större bolag enligt årsredovisningslagen (SFS 1995:1554, 6 kap. 10 §). Även innan lagkravet valde vissa företag att frivilligt rapportera icke-finansiell information, men den övervägande delen av stora företag inom Europeiska Unionen (EU) rapporterade inte frivillig information (Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv, COM(2013) 207 final – 16.4.2013). I dagsläget omfattas inte svenska kommuner av något krav på hållbarhetsrapportering, förutom krav på redovisning av vissa personalförhållanden i årsredovisningen (SFS 2018:597, 11 kap. 5-6 §). Det finns även viss icke normerande text gällande redovisning av hållbarhetsfrågor i de kommunala redovisningsstandarderna (RKR, 2019), som även då de inte innebär något lagkrav möjligtvis skulle kunna uppmuntra till denna typ av redovisning. Trots att kommuner inte omfattas av något krav på hållbarhetsredovisning väljer flera kommuner att frivilligt upprätta någon form av hållbarhetsredovisning (Ekonomistyrningsverket, 2018). Vissa menar dock att den frivilliga redovisningen inte är tillräcklig och det har debatterats kring huruvida även offentlig sektor bör omfattas av ytterligare krav på hållbarhetsrapportering (Johansson, 2019; Larsson, 2016; PwC, 2019; Stattin och Salomon, 2019). Stattin och Salomon (2019) hävdar att den lagstadgade hållbarhetsrapporteringen för företag har bidragit till att hållbarhet fått betydligt mer utrymme i styrelserummen, de menar även att kommunernas hållbarhetsarbete skulle gynnas av ett krav på rapportering. I en rapport från PwC (2019) lyfts det att ett krav på rapportering skulle kunna leda till ett effektivare hållbarhetsarbete i de svenska kommunerna.
1. 2 Problemformulering
Att hållbarhetsredovisningen i huvudsak har varit av frivillig natur är något som har fått forskare att ifrågasätta varför det skett (Deegan, 2002). Valet att frivilligt redovisa information om hållbarhet har förklarats av bland annat press från såväl interna som externa intressenter och som ett sätt för organisationen att skapa och upprätthålla legitimitet (Deegan & Unerman, 2011). Farneti och Guthrie (2009) fann i sin studie stöd för att frivillig hållbarhetsredovisning i offentlig sektor drevs av press från interna intressenter och att det användes som ett verktyg för kommunikation, primärt avsett för medarbetare. Detta resultat presenterades även av Domingues m.fl. (2017) som vidare lyfter fram att medarbetare oftast var drivande i processen av hållbarhetsredovisning. I rapporten av PwC (2019) framgår det att medarbetarna även i de svenska kommunerna är en av de intressentgrupperna som efterfrågar hållbarhetsinformation i störst utsträckning. Kommunernas frivilliga hållbarhetsrapportering har tidigare studerats i en svensk kontext av Tagesson m.fl. (2013). I sin studie fann de att rapporteringen påverkades av flera faktorer, bland annat storlek, beskattning och politisk majoritet (Tagesson m.fl., 2013).
4
Enligt en litteraturgenomgång av Hahn och Kühnen (2013) har tidigare forskning om hållbarhetsredovisning främst haft fokus på den privata sektorn. Även Domingues m.fl. (2017) påpekar att endast en liten del av den tidigare forskningen angående hållbarhetsredovisning studerat den offentliga sektorn. Alcaraz-Quiles m.fl. (2015) framhåller att tidigare litteratur har lyft vikten av hållbarhetsredovisning inom offentlig sektor men att det behövs mer forskning i ämnet. Ball och Grubnic (2007) argumenterar för att hållbarhetsredovisning inom offentlig sektor förtjänar mer uppmärksamhet och framhäver den påverkan som offentlig sektor har på samhället genom sin omfattning. Det lyfts även att den offentliga sektorn, vars syfte är att vara till för folket, har ett större ansvar för hållbar utveckling än vad som kan förväntas av den privata (Ball & Grubnic, 2007). Vidare menar García-Sánchez m.fl. (2013) att det krävs att den offentliga sektorn i användandet av skattemedel uppvisar mer transparens, hållbarhet och ansvarstagande. Ball och Grubnic (2007) lyfter även fram att den offentliga sektorn har en enorm potential att leda utvecklingen framåt.
Gray (2001) menar att frivillig redovisning av information inte leder till konsekvent, systematisk och jämförbar rapportering. Det stöds även av senare forskning som funnit skillnader gällande omfattning och innehåll i hållbarhetsredovisning från offentlig sektor (se exempelvis Alcaraz-Quiles m.fl. 2015; Cuadrado-Ballesteros m.fl. 2014; García-Sánchez m.fl. 2013; Navarro-Galera m.fl. 2014; Tagesson m.fl. 2013; Williams m.fl. 2011). Studien av Tagesson m.fl. (2013) studerade svenska kommuner och fann skillnader gällande vilken typ av hållbarhetsinformation som rapporterades samt flera förklarande faktorer. Dock använde sig Tagesson m.fl. (2013) av data från 2006 och det är möjligt att det skett förändringar som skulle leda till andra resultat i dagsläget. Särskilda förändringar som kan motivera en ny studie är dels lagkravet från 2016 på hållbarhetsrapportering för större företag. Detta då Uyar m.fl. (2021) funnit att hållbarhetsrapporteringen i den privata sektorn har en påverkan på rapporteringen i den offentliga sektorn. Sverige har även antagit Agenda 2030 vilket medfört extra fokus på hållbarhetsarbete i alla delar av samhället inklusive den kommunala sektorn. Kommunernas rapportering är även i dagsläget heterogen, enligt Ekonomistyrningsverkets bedömning skiljer sig redovisningen mellan kommuner både gällande innehåll, upplägg och ambitionsnivå (Ekonomistyrningsverket, 2018). Utifrån detta menar vi att det är motiverat att studera vad som förklarar de svenska kommunernas hållbarhetsrapportering.
1. 3 Syfte
Syftet med denna studie är att förklara omfattningen av och innehållet i svenska kommuners frivilliga hållbarhetsrapportering.
5
2. Vetenskaplig metod
Studiens syfte är att förklara omfattningen av och innehållet i svenska kommuners frivilliga hållbarhetsrapportering. I den här studien har en deduktiv ansats tillämpats vilket innebär att hypoteser har formulerats utifrån befintliga teorier och sedan testats empiriskt (Bryman & Bell, 2017). Det finns redan väl underbyggda teorier som förklarar organisationers val att redovisa frivillig information om hållbarhet (Deegan & Unerman, 2017), detta gör att en deduktiv process lämpar sig för den här studien. Det finns en mängd tidigare forskning om frivillig hållbarhetsredovisning som kan ligga till grund för utformningen av våra hypoteser, dels inom offentlig sektor (se exempelvis Alcaraz-Quiles m.fl., 2015; Guthrie & Farneti, 2008; Tagesson m.fl., 2013), men även inom privat sektor (se exempelvis Broberg m.fl., 2010; Cormier m.fl. 2005; Gray m.fl., 1995).
En kvantitativ forskningsstrategi har ett deduktivt förhållningssätt till teori och lägger vikt på kvantifiering vid insamling och analys av data (Bryman & Bell, 2017), vilket lämpar sig för det förklarande syfte som studien har.
Det kan finnas flera faktorer som motiverar organisationer att redovisa hållbarhetsinformation och Deegan (2002) hävdar att det skulle vara orealistiskt att enbart påstå att det finns en huvudsaklig motivation för redovisningen. Cormier m.fl. (2005) menar att miljöredovisning är ett multifacetterat fenomen och att en allsidig förståelse inte kan ges av en enskild teori, detta lyfter även Gray m.fl. (1995) fram och menar att det är bättre att se teorierna som överlappande perspektiv snarare än att de står i strid mot varandra. I tidigare forskning har flera olika teorier använts för att förklara redovisning av hållbarhetsinformation (Campbell m.fl. 2003; Navarro-Galera m.fl., 2014; Tagesson m.fl. 2013). Två teorier som ofta tillämpats för detta är intressentteori och legitimitetsteori (Deegan & Unerman, 2011). Båda teorierna ingår i det som kallas systemorienterade teorier (Deegan, 2002). Ytterligare en systemorienterad teori som har använts för att förklara hållbarhetsredovisning är institutionell teori (se exempelvis Cormier m.fl., 2005; Guerrero-Gómez m.fl., 2021; Joseph m.fl., 2014; Martínez-Ferrero & García-Sánchez, 2017; Ribeiro m.fl., 2016). Deegan och Unerman (2011) påpekar att institutionell teori är relevant för forskning av frivillig redovisning då teorin ger ett kompletterande perspektiv till legitimitets- och intressentteori för att förstå hur organisationer hanterar förväntningar från samhället. Enligt Tagesson m.fl. (2013) tycks systemorienterade teorier kunna förklara variationen och innehållet i hållbarhetsredovisning mest framgångsfullt. I den här studien har vi inte begränsat oss till enbart systemorienterade teorier, även positiv redovisningsteori (PAT) har använts för att studera politiska faktorer då det kan anses finnas ett agentförhållande mellan de folkvalda och väljarna (Ferejohn, 1999; Zimmerman, 1977). Enligt Collin m.fl. (2009) kan institutionell teori och PAT fungera som komplement till varandra. Hypoteserna har därmed
6
tagits fram utifrån flera teorier eftersom eventuella samband möjligtvis kan ha olika teoretiska förklaringar. Detta innebär att ett eklektiskt angreppssätt har använts och att fenomenet frivillig hållbarhetsrapportering är i fokus snarare än en enskild teori.
7
3. Institutionalia
Den här studiens syfte fokuserar på svenska kommuners frivilliga hållbarhetsredovisning, kommunerna är den mindre av de två lokala nivåerna av Sveriges offentliga sektor. Sverige består av 290 kommuner med Gotland inräknad som är en hybrid av en region och kommun (Tagesson & Grossi 2015). Kommunerna ansvarar för lokala frågor som rör kommuninvånarna. Ansvarsområdena innefattar bland annat skola, förskola, avfallshantering, socialtjänst, vatten och avlopp med mera. Beslut fattas i kommunfullmäktige som består av folkvalda politiker, val till kommunfullmäktige hålls vart fjärde år i samband med val till riksdagen och regioner. Kommunerna har en stor grad av självbestämmande och även då det finns bestämmelser om många av kommunens uppgifter i lag har kommunerna möjlighet att själva bestämma hur uppgifterna skall utföras och finansieras (Tagesson & Grossi 2015). Kommunerna får sina intäkter dels från skatter, avgifter och intäkter från kommunala bolag. Bestämmelser om att finansiering får ske på dessa sätt finns i Regeringsformen (SFS 1974:152 14 kap. 4 §) samt Kommunallag (SFS 2017:725 2 kap. 5, 7 §). Kommuner finansieras även delvis av statsbidrag som kan vara riktade eller generella. De generella statsbidragen ryms inom vad som kallas kommunalekonomisk utjämning där kommuner får ta emot bidrag eller betala ut avgifter till staten, detta system är till för att bland annat jämna ut inkomst- och kostnadsskillnader (SFS 2004:773). De riktade statsbidragen är bidrag som kan sökas och som ska gå till specifika ändamål, ett exempel på riktade bidrag som är aktuellt vid skrivandet av den här uppsatsen är bidraget för att stödja verksamheter inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst till följd av Covid-19 (SFS 2020:193).
Antalet invånare per kommun skiljer sig kraftigt åt, 2020 hade den största kommunen cirka 976 000 invånare och den minsta hade cirka 2 400 invånare. I genomsnitt hade kommunerna cirka 36 000 invånare, majoriteten av kommunerna har dock färre invånare och medianen är cirka 16 000 invånare (SCB, 2021).
I lag om kommunal bokföring och redovisning (LKBR) finns bestämmelser om bokföring och redovisning för kommuner (SFS 2018:597, 1 kap. 1 §). Där framgår att kommuner för varje räkenskapsår är skyldiga att upprätta en årsredovisning samt vilka delar som ska ingå i denna (SFS 2018:597). Till skillnad från i årsredovisningslagen finns det i LKBR inget krav på att förvaltningsberättelsen ska inkludera en hållbarhetsrapport (SFS 1995:1554 6 Kap 10-11 §; SFS 2018:597, 11 kap. 1-13 §). Bestämmelserna i LKBR gäller nästan uteslutande finansiell redovisning och redovisning av de ekologiska och sociala hållbarhetsaspekterna är således frivillig med ett undantag (Tagesson m.fl. 2013). Undantaget är att kommuner i förvaltningsberättelsen är skyldiga att inkludera upplysningar om väsentliga personalförhållanden, särskilt ska upplysningar om de anställdas sjukfrånvaro ingå (SFS
8
2018:597, 11 kap. 5-6 §). Lagtexten i LKBR specificerar inte vad som är väsentliga personalförhållanden. Då det är en ramlagstiftning hänvisar lagen till god redovisningssed (SFS 2018:597 1 kap. 4 §). Standarder som ges ut av rådet för kommunal redovisning (RKR) reglerar vad som skall anses vara god redovisningssed i kommunal ges ut av rådet för kommunal redovisning (RKR, u.å). I standarden RKR R15 anges det inte några krav på vad som ska innefattas i väsentliga personalförhållanden utöver kravet på redovisning av sjukfrånvaro, standarden anger dock exempel på vad som kan innefattas (RKR, 2019). Dessa exempel är: medelantalet anställda, ålders- och könsfördelning, genomsnittlig utbildningsnivå, arbete med personalförsörjning (särskilt avseende bristyrken) och kompetensutveckling (RKR R15, 2019).
Bestämmelser om revisionen av den kommunala redovisningen finns i Kommunallagen (SFS 2017:725). Kommunfullmäktige utser minst fem revisorer samma år som fullmäktige väljs, revisorerna har sedan som uppgift att granska verksamheten under mandatperioden (SFS 2017:725, 12 kap 4-5 §). De förtroendevalda (politiska) revisorerna är vanligtvis aktiva medlemmar i ett politiskt parti och behöver inte nödvändigtvis ha någon formell utbildning i revision (Tagesson m.fl., 2015). För att fullgöra sina uppdrag ska de politiskt valda revisorerna anlita professionella revisorer som sakkunniga biträden (SFS 2017:725). De fyra största revisionsbyråerna (Big4) har en klart övervägande del av marknadsandelarna för sakkunniga biträden i kommunal revision (Collin m.fl., 2017).
9
4. Teori
4. 1 Grundläggande teorier
Legitimitetsteorin menar att det finns ett oskrivet socialt kontrakt som organisationer måste följa för att skapa och upprätthålla legitimitet (Deegan 2002). Om organisationen inte anses som legitim straffas den av sin omgivning vilket hotar dess överlevnad. Dowling och Pfeffer (1975) menar att organisatorisk legitimitet existerar när organisationens värderingar överensstämmer med värderingarna i det sociala systemet organisationen är en del av, och att denna legitimitet hotas när det finns ett uppfattat eller faktiskt gap mellan dessa värderingar. Legitimering är processen där organisationen agerar för att öka sin uppfattade legitimitet (Dowling & Pfeffer, 1975). Enligt Deegan (2002) kan redovisning av hållbarhetsinformation användas som ett verktyg i legitimeringsprocessen.
Intressentteori utgår från att organisationer måste förhålla sig till olika grupper av intressenter i samhället, varje grupp har olika uppfattningar av hur en organisation bör agera (Deegan & Unerman, 2011). Freeman och Reed (1983) definierar intressenter som alla identifierbara grupper eller individer som kan påverka eller påverkas av organisationens verksamhet. Roberts (1992) menar att ett av de främsta objektiven för en organisation är att balansera olika krav från intressenter, samt att det är viktigare för organisationen att möta krav från intressenter som har större inflytande. Hållbarhetsaktiviteter kan vara användbara för att skapa och upprätthålla relationer med intressentgrupper och redovisning gällande hållbarhet kan således vara en del av en strategi för att hantera dessa relationer (Roberts, 1992).
Enligt institutionell teori kommer organisationer ändra sin verksamhet för att ta sig an strukturer som är accepterade utifrån externa förväntningar (Deegan, 2002). DiMaggio och Powell (1983) sökte att förklara homogeniteten i moderna organisationer utifrån isomorfism, ordet isomorfism betyder samma form och handlar om mekanismer som får organisationer att efterlikna varandra. DiMaggio och Powell (1983) identifierade tre typer isomorfism genom vilka de ansåg att förändringar i institutioner skedde: tvingande, mimetisk samt normativ. Deegan och Unerman (2011) påpekar att institutionell teori är relevant för forskning av frivillig redovisning då teorin ger ett kompletterande perspektiv till legitimitets- och intressentteori för att förstå hur organisationer hanterar förväntningar från samhället. Frivillig redovisning av information kan även förklaras av Positiv redovisningsteori (PAT) (Broberg m.fl., 2010), i vilken man antar att alla människor är rationella, vinstmaximerande och drivs av egenintresse (Zimmerman, 1977). En central del i PAT är agentförhållandet, vilket uppstår när en person (agenten) är utsedd för att arbeta i någon annans (principalens)
10
intresse och överlåts ansvar att fatta beslut (Jensen & Meckling, 1976). Utifrån detta uppstår agentkostnader då agenten kan maximera sin egen nytta på bekostnad av principalens (Jensen & Meckling, 1976). Principalen kommer därför vilja försäkra sig om att detta inte sker och försöka minimera agentkostnaderna, exempelvis genom övervakning eller genom att ge incitament som får agentens intressen i linje med principalens (Deegan & Unerman, 2011). Applicerat på kommuner menar Zimmerman (1977) att man kan se väljarna som principaler och de folkvalda som agenter och att agentproblem kan uppstå. Zimmerman (1977) menar att de folkvalda agerar för att öka sina chanser till omval som en del av sitt vinstmaximerande. Tidigare forskning har studerat frivillig redovisning i offentlig sektor utifrån agentteori och funnit stöd för teorin (se exempelvis García & García-García, 2010; Laswad m.fl., 2005; Mir m.fl., 2015).
Vi har utifrån teorierna som diskuterats ovan och tidigare forskning formulerat ett antal hypoteser som skulle kunna förklara omfattningen av och innehållet i svenska kommuners hållbarhetsrapportering. Hypoteserna och argumenten för dessa presenteras i följande avsnitt.
4. 2 Hypotesformulering
4.2.1 Agenda 2030
Sverige har åtagit sig att arbeta med målen som finns i Agenda 2030, det finns dock inga krav ställda på kommunerna gällande agendan. Samtidigt har vissa kommuner frivilligt antagit mål som kopplas till agendan (PwC, 2019). Då Agenda 2030 är direkt kopplad till de tre dimensionerna av hållbarhet (FN, 2019a), anser vi att det är möjligt att det kan finnas en koppling mellan kommunernas engagemang gällande Agenda 2030 och hållbarhetsrapportering.
Tidigare forskning har studerat huruvida åtagandet till Agenda 21 har haft en inverkan på hållbarhetsredovisning (Joseph, 2010; Joseph m.fl., 2014; Joseph & Taplin, 2011; Ribeiro m.fl., 2016). Agenda 21 var likt Agenda 2030 en långsiktig handlingsplan för hållbar utveckling (FN, 2019c), och kan ses som en föregångare till Agenda 2030. Joseph m.fl. (2014) argumenterar, med en grund i institutionell teori, för att offentliga organisationer som visar ett högre engagemang för implementationen av Agenda 21 även skulle redovisa mer hållbarhetsinformation. För kommunerna i Malaysia fanns det finansiella incitament från staten för att lämna in en årlig rapport över deras implementation av Agenda 21 och Joseph m.fl. (2014) påpekar att detta kan leda till mer hållbarhetsredovisning utifrån tvingande isomorfism. Studien fann ett signifikant samband, som antyder att offentliga organisationer som hade ett större engagemang för Agenda 21-implementationen redovisade mer hållbarhetsinformation (Joseph m.fl., 2014). Även Ribeiro m.fl. (2016) fann stöd för att
11
kommuner i Portugal som implementerat Agenda 21 i högre grad hade en tendens att redovisa mer hållbarhetsinformation. Författarna menar på att det fanns en stor sannolikhet för att vissa kommuner skulle efterlikna andra kommuner i processen av att implementera Agenda 21, och att normativ och mimetisk isomorfism kan förklara en högre grad av hållbarhetsredovisning i kommuner som implementerat Agenda 21 (Ribeiro m.fl., 2016). Ytterligare fann två andra studier i Malaysia, Joseph (2010) samt Joseph och Taplin (2011), ett positivt inflytande av engagemanget för Agenda 21 på mängden hållbarhetsredovisning. Joseph (2010) fann i sin studie belägg för att vissa kommuner i Malaysia efterliknat kommuner som tidigare implementerat Agenda 21. Joseph och Taplin (2011) fann att kommuner som redovisade sitt engagemang om Agenda 21 även i större utsträckning redovisade hållbarhetsinformation.
Glokala Sveriges utbildnings- och kommunikationsprojekt, är ett projekt för att hjälpa kommuner och regioner i deras arbete med Agenda 2030. Därför menar vi att deltagande i projektet antyder på att de i någon mån vill jobba med hållbarhet. Ullman (1995) menar utifrån intressentteori att en organisations hållbarhetsarbete och redovisning delvis kan förklaras av huruvida organisationens strategiska hållning gentemot intressenter är aktiv eller passiv. Roberts (1992) utgår från Ullmans (1985) modell och menar att en organisation som aktivt försöker påverka sin status hos viktiga intressenter genom hållbarhetsarbete har en aktiv hållning. Vidare menar Roberts (1992) att en mer aktiv hållning bör leda till mer hållbarhetsredovisning. Utifrån detta kan det argumenteras för att kommuner som går med i projekt som Glokala Sverige signalerar att de vill jobba med hållbarhet och har en mer aktiv strategisk hållning i hållbarhetsfrågor.
Som ovan nämnt har tidigare forskning dels argumenterat utifrån tvingande isomorfism till följd av ekonomiska incitament (Joseph m.fl., 2014), och dels utifrån mimetisk och normativ isomorfism (Ribeiro m.fl., 2016). DiMaggio och Powell (1983) menar att osäkerhet är en faktor som starkt kan föranleda imitation och att imitationen inte nödvändigtvis är en medveten strategi. I linje med DiMaggio och Powells (1983) argument om mimetisk isomorfism kan det därför argumenteras att kommuner som deltar i projektet Glokala Sverige önskar arbeta med hållbarhet, men att när det finns en osäkerhet kring hur de ska agera kommer de medvetet eller omedvetet efterlikna de kommuner som anses göra det framgångsrikt. Normativ isomorfism härstammar enligt DiMaggio och Powell (1983) däremot främst från professionalism. Författarna framför en hypotes om att organisationer vars chefer deltar mer i branschorganisationer i större grad kommer efterlikna andra organisationer i sin omgivning (DiMaggio & Powell, 1983). Baserat på DiMaggio och Powells (1983) diskussion om normativ isomorfism gör vi ett antagande om att kommuner som deltar i Glokala Sveriges kommunikations-och utbildningsprojekt kommer efterlikna varandra.
12
Utifrån den tidigare forskning som funnit samband för arbete med Agenda 21 och hållbarhetsredovisning, och med en grund i normativ och mimetisk isomorfism, samt utifrån de intressentteoretiska argumenten om aktiv strategisk hållning formulerar vi följande hypotes:
H1: Ett visat intresse för Agenda 2030 har en positiv påverkan på mängden av och innehållet i hållbarhetsrapporteringen
4.2.2 Kommunala redovisningsnätverk
Donatella (2020a) menar att normer kan utvecklas på olika sätt om det finns kommunala redovisningsnätverk. Detta då kommunernas redovisningsavdelningar kan mötas, vilket möjliggör för redovisningspersonal att utbyta erfarenheter med varandra (Donatella, 2020a). Därför påpekar Donatella (2020a) att den press som kommer från normativ isomorfism kan skilja sig åt mellan olika nätverk och leda till att tillämpningen av redovisning skiljer sig åt mellan nätverken. Tidigare forskning har utifrån kommuners geografiska läge, studerat redovisningsval och efterlevnad av redovisningsregelverk (se exempelvis Carvalho m.fl., 2007; Donatella, 2020a; Donatella & Tagesson, 2020), samt kommuners hållbarhetsredovisning (se exempelvis Joseph m.fl., 2014; Ribeiro m.fl., 2016). Carvalho m.fl. (2007) postulerade och fann stöd för att kommuner som har närliggande kommuner med hög efterlevnad av redovisningsregelverk även själva har en högre grad av efterlevnad. I Portugal finns kommunala föreningar som till stor del är indelade utifrån geografiskt läge, Ribeiro m.fl. (2016) menar att dessa föreningar som ger de som är yrkesverksamma inom kommunerna möjlighet att regelbundet träffas och diskutera yrkesrelaterade frågor leder till mer redovisning av information. Vidare lyfter Ribeiro m.fl. (2016) fram att detta utbyte av erfarenheter mellan yrkesverksamma, enligt mimetisk isomorfism kan bidra till att kommuner tar efter om en av kommunerna inom detta nätverk redovisar information. I Sverige finns Kommunalekonomernas förening (KEF), som liknande föreningarna i Portugal, är indelad i lokala kretsar utifrån geografiskt läge och tillhandahåller bland annat utbildningar och konferenser som möjliggör erfarenhetsutbyte mellan kollegor inom den kommunala sektorn (kef.se).
Donatella (2020a) argumenterar att normativ och mimetisk isomorfism härstammar från kommunala redovisningsnätverk och leder till att kommuner tar efter andra kommuner i sitt nätverk gällande efterlevnad av regelverk. Trots att de teoretiska argumenten gällande kommunala redovisningsnätverk inte tidigare applicerats på hållbarhetsrapportering i en svensk kontext, är det även rimligt att i enlighet med Ribeiro m.fl. (2016) och Joseph m.fl. (2014) kunna tillämpa detta. Därmed har följande hypotes formulerats:
13
H2: Mängden och innehållet av hållbarhetsrapporteringen kommer följa den genomsnittliga nivån av hållbarhetsrapportering i kommunens redovisningsnätverk
4.2.3 Revisionsbyrå
Tidigare studier har utifrån institutionell teori ansett det relevant att undersöka huruvida valet av revisionsbyrå påverkar olika redovisningsval (Se exempelvis Collin m.fl., 2009; Donatella, 2020a; Falkman & Tagesson, 2008). Collin m.fl. (2009) menar att revisorer som yrkesgrupp kan utöva tvingande och icke-tvingande press på en organisation. Enligt Collin m.fl. (2009) kan revisorer utöva press på en organisation dels genom att vara en del av standardsättningsprocessen, dels genom sitt arbete som revisorer och dels genom att kunna ta beslutet om att skriva en modifierad revisionsberättelse eller ej. Falkman och Tagesson (2008) framhäver att de professionella revisorerna inte har samma möjlighet att utöva tvingande press på kommunerna då de endast agerar som sakkunniga biträden åt de politiska revisorerna. Falkman och Tagesson (2008) menar dock att mimetisk och normativ press fortfarande kan utövas av revisionsbyråerna vilket kan förväntas påverka kommunernas redovisningsval.
Donatella (2020a) menar med hänvisning till DeFond och Zhang (2014) att revisionsarbetet inte alltid ser likadant ut och argumenterar därför att beroende på vilken revisionsbyrå som är engagerad kan pressen från revisorer skilja sig åt. I den svenska kontexten har tidigare studier funnit att valet av revisionsbyrå haft ett signifikant samband med skillnader i kommuners ekonomiska redovisningsval (Collin m.fl., 2009; Donatella, 2020a; Donatella m.fl., 2019; Falkman & Tagesson, 2008). Då byråerna bland annat har olika bakgrund, företagskultur, kunskapsbas och marknadsandelar menar Donatella m.fl. (2019) att de troligtvis till viss del arbetar på olika sätt. Detta tyder på att revisionsbyråerna inte kan ses som en homogen grupp och att valet av byrå kan påverka redovisningen på grund av skillnader i normativ och mimetisk press. Vi formulerar därmed följande hypotes:
H3: Kommunens val av revisionsbyrå har en påverkan på mängden av och innehållet i hållbarhetsrapporteringen
14
4.2.4 Politisk konkurrens
Zimmerman (1977) menar att mer politisk konkurrens leder till att de folkvalda i högre grad agerar i väljarnas intresse då de annars löper större risk att förlora nästa val. Om de styrande politikerna avviker från uppfyllandet av sina vallöften menar García & García-García (2010) att politiska rivaler kommer agera för att informera allmänheten om detta. Politisk konkurrens ger även incitament för dem som sitter vid makten att redovisa information för att uppvisa en ansvarsfull och effektiv förvaltning (Baber & Sen, 1984). Ribeiro m.fl. (2016) menar att kommunala politiker kan förmås att redovisa mer information i legitimerande syfte på grund av tvingande press från oppositionen. Flera tidigare studier har studerat den politiska konkurrensens inverkan på redovisning av information i offentlig sektor (Se exempelvis Alcaraz-Quiles m.fl., 2015; Baber & Sen, 1984; Gandia & Archidona, 2008; García & García-García, 2010; García-Sánchez m.fl., 2013; Navarro-Galera m.fl., 2018; Mir m.fl., 2015; Ribeiro m.fl., 2016). Resultaten har dock varierat då endast hälften av dessa studier fann en signifikant påverkan (Baber & Sen, 1984; Gandia & Archidona, 2008; García & García-García, 2010; Mir m.fl., 2015). I den svenska kommunala kontexten har till vår kännedom inte den politiska konkurrensen studerats i förhållande till hållbarhetsrapportering. Faktorn har dock inkluderats i andra typer av studier om redovisning (se Donatella, 2020b). Ur ett teoretiskt perspektiv har ofta agentteoretiska argument använts för att motivera den politiska konkurrensens påverkan (Baber & Sen, 1984; Mir m.fl., 2015; Zimmerman 1977), även argument kopplade till legitimitet och institutionell teori har använts (Ribeiro m.fl., 2016). Med bakgrund av detta väljer vi att formulera följande hypotes:
H4: Politisk konkurrens har ett positivt samband med mängden av och innehållet i hållbarhetsrapporteringen
4.2.5 Politisk majoritet
Kommuner är politiska organisationer och det är viktigt för politiker att uppfattas som legitima, speciellt bland deras kärnväljare (Tagesson m.fl. 2013). Partier har olika ideologier och riktar sig delvis mot olika grupper av väljare. Partier lägger därför mer eller mindre tyngd på vissa frågor, bland annat hållbarhet, och det är därför möjligt att det finns ett samband mellan vilka partier som styr och hållbarhetsrapporteringen. Flera tidigare studier har studerat den politiska majoritetens inverkan på hållbarhetsarbete (Se exempelvis García-Sánchez & Prado-Lorenzo, 2008; Prado-Lorenzo m.fl., 2012), samt hållbarhetsredovisning (Se exempelvis Cuadrado-Ballesteros m.fl., 2014; García-Sánchez m.fl., 2013; Tagesson m.fl., 2013). Prado-Lorenzo m.fl. (2012) fann i sin studie att spanska städer som styrdes av vänsterpartier presterade sämre gällande hållbarhet. En möjlig förklaring som lyfts av Prado-Lorenzo m.fl. (2012) är att högerpartier gör större ansträngningar gällande hållbarhet för att
15
locka till sig mittenväljare. Detta gick emot resultatet i García-Sánchez och Prado-Lorenzos (2008) studie som fann att europeiska kommuner som styrdes av högerpartier implementerade Agenda 21 i mindre utsträckning. Författarna menar att detta kan bero på att dessa partier lägger mer fokus på ekonomiska frågor och i mindre utsträckning fokuserar på hållbarhet (García-Sánchez & Prado-Lorenzo, 2008). Ferejohn (1999) menar att partier som vill utvidga den offentliga sektorn är mer villiga att ge ut information då transparens ger ett ökat förtroende från väljarna och därmed möjliggör en utvidgning. Följaktligen argumenterar García-Sánchez m.fl. (2013) att eftersom vänsterpartier i högre utsträckning vill ha en stor stat är de mer benägna att redovisa hållbarhetsinformation och fann även stöd för detta i sin studie av spanska kommuner. En annan studie av spanska kommuner av Cuadrado-Ballesteros m.fl. (2014) fann dock inget signifikant samband mellan kommuner som styrdes av vänsterpartier och redovisning av hållbarhetsinformation.
I en svensk kontext har den politiska majoritetens inflytande på hållbarhetsrapportering studerats av Tagesson m.fl. (2013). Tagesson m.fl. (2013) menar att då en del av Kristdemokraternas politiska budskap är etik och moral, samt då Miljöpartiet förespråkar miljöfrågor, är det rimligt att anta att kommuner där Kristdemokraterna är en del av majoriteten redovisar mer information om social hållbarhet. Samt att motsvarande kan gälla för redovisning av information kopplad till miljö, där miljöpartiet är en del av majoriteten (Tagesson m.fl., 2013). Resultatet i studien av Tagesson m.fl. (2013) visade att kommuner där allianspartierna hade majoritet redovisade signifikant mer gällande social och ekologisk hållbarhet som helhet och gällande ekologisk hållbarhet enskilt, medan resultatet inte var signifikant för redovisning av personalfrågor och etiska frågor.
Ser man till teorier kan den politiska majoriteten spela roll från ett agentteoretiskt perspektiv då vissa partier kan redovisa information för att minska informationsasymmetri och få ett ökat förtroende som möjliggör genomförandet av deras politik (Ferejohn, 1999). Samt från ett intressentteoretiskt perspektiv. Detta då prioriteringen av olika intressentgrupper skiljer sig åt mellan olika partier. Samt då det kan finnas ett samband mellan intressentgruppers inflytande och partiernas väljarstöd i kommuner, vilket kan påverka redovisningen av information. Då den tidigare forskningen i flera fall funnit ett samband för den politiska majoriteten både mellan hållbarhetsarbetet och redovisningen av hållbarhetsinformation formulerar vi följande hypoteser:
H5a: Den politiska majoriteten har en påverkan på mängden av och innehållet i
hållbarhetsrapporteringen
H5b: Att Miljöpartiet ingår i den politiska majoriteten har en positiv påverkan på mängden av och innehållet i hållbarhetsrapportering
16
4.2.7 Hypotessammanställning
I tabell 1 presenteras en sammanställning över hypoteserna, samt vilken riktning sambanden förväntas ha.
Tabell 1. Hypotessammanställning.
Hypotes Förväntat samband
H1 Ett visat intresse för Agenda 2030 har en positiv påverkan på mängden och innehållet i hållbarhetsrapporteringen
+
H2 Mängden och innehållet av hållbarhetsrapporteringen kommer följa den genomsnittliga nivån av hållbarhetsrapportering i kommunens redovisningsnätverk
+
H3 Kommunens val av revisionsbyrå har en påverkan på mängden av och innehållet i hållbarhetsrapporteringen
+/-
H4 Politisk konkurrens har ett positivt samband med mängden av och innehållet i hållbarhetsrapporteringen
+
H5a Den politiska majoriteten har en påverkan på mängden av och innehållet i hållbarhetsrapporteringen
+/-
H5b Att Miljöpartiet ingår i den politiska majoriteten har en positiv påverkan på mängden av och innehållet i hållbarhetsrapportering
17
5. Empirisk metod
5.1 Population och bortfall
Studiens syfte är att förklara omfattningen av och innehållet i svenska kommuners frivilliga hållbarhetsrapportering. Studien har ett deduktivt angreppssätt och lägger således vikt på kvantifiering vid insamling av data, teoriprövning och generaliserbarhet (Bryman & Bell, 2017). För att säkerställa att resultatet är generaliserbart måste man vid ett urval se till att det är representativt för hela populationen (Bryman & Bell, 2017). Det finns 290 kommuner i Sverige, dock är Gotland en hybrid mellan kommun och region och är därför enligt Donatella (2020a) inte jämförbar med de övriga kommunerna. Den totala populationen av jämförbara kommuner är därmed de resterande 289 kommunerna, denna studie inkluderar samtliga 289 och är därmed en totalundersökning där inget urval görs. Då alla jämförbara kommuner ingår och inget urval gjorts föreligger det ingen risk för urvalsfel (David & Sutton, 2016). Att studera hela populationen säkerställer även att studien har extern validitet (David & Sutton, 2016).
Bortfall av data är ett hot mot validiteten i en studie (Bryman & Bell, 2017). För att undvika bortfall har vi kontaktat de kommuner där årsredovisningen eller en annan rapport inte funnits tillgänglig att hämta från kommunens hemsida och fått den skickad via mail.
5.2 Forskningsdesign och datainsamling
Studien bygger främst på sekundärdata insamlad från kommunernas årsredovisningar och eventuella separata miljö- och personalrapporter för räkenskapsåret 2019. Året 2019 är ett väl motiverat år att studera då det inte ligger för långt tillbaka i tiden, datan är därmed fortfarande aktuell och lättillgänglig. År 2019 kan även anses vara ett normalår då det till skillnad från året innan inte var ett valår, och det påverkades inte av Covid19-pandemin vilket året efter antas göra. Årsredovisningen är en relevant informationskälla och Neu m.fl. (1998) menar att årsredovisningar är en primär informationskälla för flera externa grupper och att redovisning av hållbarhetsinformation i årsredovisningen därför är en effektiv metod för att hantera dessa gruppers intryck av organisationen. I de fall årsredovisningen hänvisar till en separat miljö- eller personalrapport har vi även granskat denna. Årsredovisningar samt miljö- och personalrapporter är publicerade, offentliga handlingar, som inte ändras över tid vilket kan anses påverka studiens reliabilitet positivt. Informationen i årsredovisningen lämnar mindre utrymme för tolkningar hos författaren jämfört med exempelvis en enkätstudie. Detta gör studien replikerbar eftersom det är möjligt för framtida studier att hämta samma grundinformation vid ett senare tillfälle. Det är möjligt att kommuner publicerar information om hållbarhet i andra kanaler (Alcaraz-Quiles, 2015), men i denna studie avgränsas insamlingen till årsredovisningar och eventuella separata miljö- och
18
personalrapporter på grund av studiens begränsade tidsperiod. Gällande de separata rapporterna hämtades dessa från respektive kommuns hemsida. I några fall hänvisade årsredovisningen till en separat rapport som vi inte kunde finna på hemsidan, i dessa fall mailade vi kommunen och bad om rapporten. Av kommunerna vi mailade var det en som ej återkom med svar och ytterligare ett par som svarade att rapporten i fråga ej publicerades för 2019.
Ytterligare har data för oberoende variabler och kontrollvariabler främst samlats in från Kolada. Kolada är en databas som tillhandahålls av Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA) och är till för att möjliggöra jämförelser och analyser av kommunsektorn (kolada.se). Information om kommuner som är delaktiga i Glokala Sveriges kommunikations- och utbildningsprojekt har införskaffats från Glokala Sverige via mail. Data angående kommunernas sakkunniga biträden vid revision har erhållits från Kommunforskning i Västsverige (KFi) via mail. Huruvida Miljöpartiet ingick i de styrande partierna har hämtats från SCB:s statistikdatabas (statistikdatabasen.scb.se).
Den insamlade datan är från en viss tidpunkt och består av mer än ett fall och har därmed en tvärsnittsdesign som möjliggör att studera sambandsmönster mellan olika variabler (Deegan & Unerman, 2017). Därmed lämpar sig en tvärsnittsdesign för studiens syfte eftersom den möjliggör att studera vilka faktorer som har ett samband med omfattningen av och innehållet i hållbarhetsrapporteringen. Användningen av en tvärsnittsdesign medför dock att den interna validiteten vanligtvis är låg, då det kan vara svårt att fastslå kausalitet när studiens data är insamlad från en viss tidpunkt och oftare ger kopplingar och samvariationer än kausala slutsatser (Bryman & Bell, 2017). Den interna validiteten kan dock stärkas genom att de förväntade orsakssambanden formuleras utifrån befintliga teorier och tidigare forskning. Ett alternativ hade varit att göra en longitudinell studie, men enligt David och Sutton (2016) är denna design mer tidskrävande och hade inte varit möjligt med den begränsade tid vi har till förfogande. Det hade inneburit att ett urval hade krävts för att det skulle vara genomförbart vilket hade medfört en lägre extern validitet jämfört med att göra en totalundersökning (David & Sutton, 2016).
För den beroende variabeln har en checklista använts för att koda datan. Vid en sådan innehållsanalys där flera observatörer ska översätta data till kategorier kan det uppstå problem med interbedömarreliabilitet, eftersom det rör sig om subjektiva bedömningar (Bryman & Bell, 2017; Milne & Adler, 1999). På grund av detta har vi båda gått igenom 20 årsredovisningar oberoende av varandra och jämfört våra resultat för att minska risken att vi kodar datan olika. Förutsatt att diskrepansen är låg kan en högre interbedömarreliabilitet uppnås. Efter genomgången fann vi 15 avvikelser i våra resultat, ett test för Cronbachs alpha
19
genomfördes där ett resultat på 0,920 uppmättes. Eftersom värdet är över 0,7 med god marginal bedömer vi att reliabiliteten kan anses vara hög. Avvikelserna diskuterades igenom och vi noterade att flertalet av avvikelserna rörde punkter där båda bedömt att informationen varit på gränsen för att godkännas. Tydligare regler för hur datan skulle bedömas bestämdes. Vid de fall vi varit osäkra gällande hur eller om en viss typ av information ska kodas har vi avvaktat med denna och gått igenom det gemensamt.
5.3 Analysmetod
Efter att all data samlats in fördes denna in i IBM SPSS Statistics för att analysera datamaterialet. Normalfördelningen i residualen testades med Kolmogorov-Smirnov test, då detta test enligt Djurfeldt m.fl. (2010) ska användas när antalet fall är mer än 50. För bivariat analys konstruerades korrelationsmatriser där Pearsons test användes för att undersöka sambanden mellan variablerna (se Djurfeldt m.fl., 2010). För den multivariata analysen användes linjär regressionsanalys där kravet för normalitet var uppfyllt och i annat fall användes logistisk regression då denna metod enligt Donatella (2016) inte har samma krav på normalfördelning.
5.4 Operationalisering
5.4.1 Beroende variabler
Hållbarhetsrapportering
De beroende variablerna är hållbarhetsrapportering totalt samt uppdelat i kategorierna ekologisk hållbarhet och social hållbarhet. Den totala rapporteringen analyseras med syfte att finna samband gällande mängden rapporterad information. Kategorierna analyseras därefter var för sig för att finna eventuella samband gällande innehållet i rapporteringen. Dessa operationaliseras med hjälp av en checklista. I studier som analyserar information utgiven av organisationer är innehållsanalys en av de vanligaste teknikerna (Alcaraz-Quiles m.fl., 2015). Innehållsanalys har tillämpats av flera studier som studerat redovisning om hållbarhetsinformation (Se exempelvis Navarro-Galera m.fl., 2014; Ribeiro m.fl., 2016). En innehållsanalys innebär enligt Bryman och Bell (2017) att man kvantifierar innehållet på ett systematiskt och replikerbart sätt. Enligt Bryman och Bell (2017) krävs det vid en innehållsanalys att kodningen av data sker genom att ett kodningsschema och en kodningsmanual utformas för att bestämma en uppsättning regler för hur man ska koda denna data. I denna studie är kodningsschemat som tidigare nämnt en checklista, bestående av 27 punkter indelade i två kategorier: sociala upplysningar (14 punkter) och ekologiska upplysningar (13 punkter). Av de 14 punkterna för sociala upplysningar relaterar 8 till upplysningar om medarbetare och 6 till etiska upplysningar. Kodningsmanualen utformades genom att vi gick igenom punkterna i checklistan och bestämde vad som minst krävdes för
20
att en kommun skulle få respektive punkt. Med denna forskningsmetod tilldelas information en etta om den redovisas och annars tilldelas den en nolla (Alcaraz-Quiles m.fl., 2015). Checklistan vi använt återfinns i bilaga 1.
Checklistan har baserats på en checklista från en tidigare studie av Argento m.fl. (2019) där statligt ägda bolag studerades. Checklistan vi utgått ifrån är i sin tur är baserad på 2016 GRI standarderna och två tidigare studier (se Argento m.fl., 2019). Checklistan har därefter modifierats för att passa studiens syfte och omfattning. Checklistan i studien av Argento m.fl. (2019) innefattade 61 punkter. Punkterna som enbart omfattar ekonomisk hållbarhet (11 st.) och bolagsstyrning (16 st.) har uteslutits då flera av dessa främst varit applicerbara på bolag. Samt då gällande normering ställer högre krav på redovisning av denna typ av information och flera av punkterna inte var frivilliga att redovisa. Vidare har några punkter gällande social hållbarhet (8 st.) uteslutits då de inte är relevanta i den svenska kommunala kontexten, alternativt inte är frivilliga att redovisa. Totalt 35 punkter har uteslutits och vissa av de 26 inkluderade punkterna har anpassats för att bättre passa in på den kommunala sektorn. Därutöver har en punkt lagts till angående om kommunen uppger att de har mål kopplade till Agenda 2030.
Enligt Tagesson m.fl. (2013) är det väldigt subjektivt att väga de olika punkterna, även om vissa typer av information kan vara viktigare än andra. Därför har vi likt Tagesson m.fl. (2013) valt ett tillvägagångssätt där vi inte viktar de olika punkterna vid analysen av hållbarhetsrapporteringen. De beroende variablerna är därmed total hållbarhetsrapportering, social rapportering och ekologisk rapportering. Dessa kommer analyseras var för sig och operationaliseras som: antalet totala hållbarhetsupplysningar, antalet sociala upplysningar samt antalet ekologiska upplysningar.
5.4.2 Oberoende variabler
Agenda 2030
Tidigare studier om Agenda 21 har använt olika mått för att mäta intresset för eller implementationen av Agenda 21, och därefter kodat dessa till dikotoma variabler (Joseph m.fl., 2014; Ribeiro m.fl., 2016). Joseph m.fl. (2014) mätte kommunernas engagemang för Agenda 21 genom två sätt, dels genom en myndighetsrapport där kommuner som ansågs ha implementerat Agenda 21 namngavs och dels genom att kontrollera om kommunerna själva informerade om detta engagemang på sin hemsida. Ribeiro m.fl. (2016) utgick ifrån huruvida kommunerna hade en Lokal Agenda 21 certifiering eller ej. För att mäta kommunernas intresse har vi utgått ifrån om de varit delaktiga i projektet Glokala Sverige eller ej. De kommuner som deltar i Glokala Sveriges kommunikations- och utbildningsprojekt kan antas visa ett intresse för Agenda 2030 och hållbarhetsfrågor. Informationen har hämtats från
21
Glokala Sverige och kodats som en dikotom variabel, där 1 innebär att kommunen deltog i projektet år 2019 och 0 att kommunen ej deltog. Det är dock möjligt att det finns en fördröjningseffekt innan förändringar i rapporteringen sker. Därför kommer vi lägga till ytterligare en variabel för de kommuner som deltog när projektet startade 2018. Även denna variabel kodas som en dikotom variabel, där 1 innebär att kommunen deltog i projektet år 2018 och 0 att kommunen ej deltog.
Kommunala redovisningsnätverk
Enligt Donatella (2020a) finns det kommunala redovisningsnätverk som möjliggör informationsutbyte mellan kommunernas redovisningsavdelningar. Vidare menar Donatella (2020a) att dessa redovisningsnätverk i den svenska kontexten vanligtvis är geografiskt bundna. I enlighet med tidigare studier har därför regionerna använts som proxy för kommunala redovisningsnätverk (se exempelvis Carvalho m.fl., 2007; Donatella 2020a; Donatella & Tagesson, 2020). På liknande sätt som Carvalho m.fl. (2007) och Donatella (2020a), operationaliseras variabeln genom att beräkna den genomsnittliga mängden hållbarhetsupplysningar utifrån checklistan för alla kommuner i varje region. Ett alternativ till att använda den genomsnittliga mängden upplysningar hade varit att koda regionerna till dummyvariabler likt Donatella och Tagesson (2020). Men då det uppstår multikollinearitetsproblem med kontrollvariabeln skattesats har vi valt att hålla oss till regionsgenomsnittet som operationalisering. Denna alternativa metod har vi istället använt för att testa robustheten i vårt resultat. Då syftet är att förklara både mängden och variationen i kommunernas hållbarhetsrapportering har tre variabler kodats. En för den genomsnittliga mängden av regionernas totala hållbarhetsupplysningar, och en för den genomsnittliga mängden av regionernas sociala respektive ekologiska upplysningar.
Revisionsbyrå
Revisionsbyråerna har beroende på vilken byrå som utfört revisionen av årsredovisningen 2019 kodats till dummyvariabler, i likhet med Donatella (2020a). Kommunerna revideras av Big4 (Deloitte, EY KPMG, PwC), icke-Big4 byrå eller kommunens internrevision. Då väldigt få kommuner använde sig av eget kontor eller icke-Big4 byrå lades dessa ihop till samma variabel. Därmed har datan kodats in i fem dummyvariabler. Tidigare studier om kommunsektorn har använt PwC som referensvariabel och det framgår att PwC varit den mest använda revisionsbyrån bland kommuner (Donatella, 2020a; Collin m.fl., 2017). Även i denna studie är PwC referensvariabel. Datan har erhållits från KFi.
Politisk konkurrens
För att mäta den politiska konkurrensen har vi använt maktskiften som proxy. Variabeln operationaliseras som antalet skiften i kommunens politiska styre de senaste fem valen i
22
förhållande till antalet val. Denna metod för att mäta politisk konkurrens har tidigare använts i studier av svenska kommuner (Se exempelvis Donatella, 2020a; Donatella, 2020b; Donatella & Tagesson, 2020). Data har hämtats från Kolada för de sex senaste mandatperioderna (1998–2018) och det politiska styret har kunnat ta formerna vänster, blocköverskridande, borgerligt samt övrigt. Andra studier har använt Herfindahl-Hirschman index (HHI) för att mäta den politiska konkurrensen (exempelvis García & García-García, 2010; García-Sánchez m.fl., 2013; Guillamón m.fl., 2011). Donatella (2020b, s. 126) menar dock att “... HHI fångar upp koncentrationen av mandat i fullmäktige, framför konkurrensen mellan de styrande partierna och oppositionen (vilket är en viktigare faktor i den svenska kontexten) …”. Av denna anledning har vi valt att använda maktskifte som proxy framför HHI.
Politisk Majoritet
I likhet med Tagesson m.fl. (2013) har den politiska majoriteten kodats som dummyvariabler utifrån vilket/vilka partier som styrt kommunen. Fyra dummyvariabler har skapats utifrån indelningen som görs i databasen Kolada, Vänster (S och/eller V ingår), Borgerligt (ett eller flera av M, C, L, och KD ingår), Blocköverskridande (ett eller flera borgerliga partier samt S och/eller V ingår) samt Övrigt (SD ingår eller styre av enbart icke riksdagspartier). MP och övriga partier kan ingå i alla typer av styren. Blocköverskridande har använts som referensvariabel. Datan har hämtats från Kolada och avser styret 2019. Då Miljöpartiet är profilerade mot miljöfrågor och Tagesson m.fl. (2013) menar att detta kan påverka redovisningen har vi skapat en dikotom variabel för att kontrollera för detta. Variabeln har kodats till 1 om Miljöpartiet ingår i det politiska styret och annars 0, datan har hämtats från SCB:s statistikdatabas.
5.4.3 Kontrollvariabler
Ett antal kontrollvariabler har använts för att kontrollera för om andra faktorer än de oberoende variablerna förklarar hållbarhetsrapporteringen. Studien av Tagesson m.fl. (2013) fann att variablerna storlek, skattekraft, skattesats, finansiell styrka samt politisk majoritet har en påverkan på hållbarhetsrapporteringen i svenska kommuner. Vi har därför inkluderat dessa, med undantag för politisk majoritet, som kontrollvariabler i denna studie. Detta har gjorts för att öka studiens validitet och undvika skenbara samband genom att kontrollera för vad tidigare studier funnit signifikant för hållbarhetsrapportering inom den svenska kommunala sektorn. Detta gör det även möjligt att följa upp studien av Tagesson m.fl. (2013) och till viss del se om samma faktorer påverkar hållbarhetsrapporteringen i dagsläget. Utöver detta har vi inkluderat ytterligare en kontrollvariabel gällande huruvida rapporteringen påverkas av att kommunen hänvisar till en separat rapport. Samtliga kontrollvariabler, deras bakomliggande argument och operationalisering presenteras nedan.
23
Storlek
Storlek kan förväntas påverka en organisations frivilliga hållbarhetsredovisning (Gray m.fl., 1995), och har studerats i tidigare forskning gällande hållbarhetsredovisning i offentlig sektor (se exempelvis Alcaraz-Quiles m.fl., 2015; García-Sánchez m.fl., 2013; Guerrero-Gomez m.fl., 2021; Navarro-Galera m.fl., 2018; Ribeiro m.fl., 2016; Tagesson m.fl., 2013). Av dessa fann majoriteten att storlek har en positiv signifikant påverkan på hållbarhetsredovisningen (García-Sánchez m.fl., 2013; Guerrero-Gomez m.fl., 2021; Navarro-Galera m.fl., 2018; Tagesson m.fl., 2013). Det finns flera argument gällande varför storlek bör ha en inverkan på hållbarhetsredovisning. García-Sánchez m.fl. (2013) samt Navarro-Galera m.fl. (2014) argumenterar att kommuner med en större befolkning behöver handskas med fler intressentgrupper jämfört med mindre kommuner. Därmed kan större kommuner ha mer krav på socialt ansvarstagande och hållbarhetsredovisning (García-Sánchez m.fl., 2013). Likt detta argument menar Alcaraz-Quiles m.fl. (2015) utifrån legitimitetsteori att en kommun med en större befolkning har ett större antal användare av den offentliga sektorns tjänster. Kommunen har därmed större incitament att legitimera sin verksamhet (Alcaraz-Quiles m.fl., 2015). Ytterligare argumenterar Navarro-Galera m.fl. (2014) att större kommuner har mer resurser vilket ger dem större möjligheter att redovisa hållbarhetsinformation. Ett argument i linje med detta är att större kommuner har mer kvalificerad personal vilket kan gynna hållbarhetsarbetet och redovisningen av det (García-Sánchez m.fl., 2013 med hänvisning till Navarro m.fl., 2010; Navarro-Galera m.fl., 2014). Även agentteoretiska argument har framförts för att förklara storlekens påverkan på redovisning, enligt Watts och Zimmerman (1978) är större organisationer mer utsatta för politiska kostnader och det kan därmed finnas incitament att redovisa information för att minska dessa. För variabeln storlek används befolkningsstorleken i kommunerna som mått, dels då vissa av de teoretiska argumenten utgår ifrån detta och dels för att det använts i flera tidigare studier (exempelvis Alcaraz-Quiles m.fl., 2015; García-Sánchez m.fl., 2013; Guerrero-Gomez m.fl., 2021; Navarro-Galera m.fl., 2018; Ribeiro m.fl., 2016). Ett möjligt alternativ hade varit att använda kommunernas rörelsekostnader vilket tidigare använts av Tagesson m.fl. (2013), men eftersom de intressent- och legitimitetsteoretiska argumenten mer direkt utgår ifrån befolkningsstorlek har vi valt att testa just befolkningsstorlek. Datan har hämtats från Kolada.
Skattekraft
Tidigare forskning har studerat huruvida hållbarhetsredovisning kan förklaras av invånarnas genomsnittliga inkomst (se exempelvis Alcaraz-Quiles m.fl., 2015; Mir m.fl., 2015; Navarro-Galera m.fl., 2018; Tagesson m.fl., 2013). Ingram (1984) fann att offentlig sektor organisationer i delstater med högre genomsnittlig inkomst redovisade mer information. Ingram (1984) argumenterar med hänvisning till Dye (1969) att inkomst är en av faktorerna
