SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

»Femi~rai~draarsnainnet a v riksdagens ti!llvaro» har bli- vit vedeshtirligen begånget. Intet blev f0rsnmrnat fnr att

f6 -- ildaza j: rninnaesfesten all denn solennitet, som aiistsd de f6r- merita fem selilen. Buragligheter och nnaenighiefer g a m w i r -

monierna glans och djup. Orationer s c h Bantater skankte d e minnesfirande »sirrisets upplysning». AlIa tvivelsrni8 p5 jubileets Pristoriska beraltigande blevo manade i jorden.

Et1 jubile~amsbiclrag al7 mindre efemi~iir natur r a r det stora v e r k ona »Sveriges R i k s d l i g ~ , till vilket Initiativet bogs 1925 a v Varner Ryd6ra. Det var f6rslagsstallaresks tanke, alt

m a n skraile laugfiisla haPvtusenirsminiaet genom att slialaa en allaxiiro, sa~nmanhiingarade framsi2klning a r den srenslca riks- dagen och dess Enistoria. Den tillsatta t a t r e d n i n g s k o m ~ ~ i i t t k ~ ~ bekraftade varde% a v ett dylilit s f a n d ~ r d ~ e r l i . I ftiljai~de ord angavos de allrnaniia. rilitliinjerna f ~ r arbetets utförander a)verliet b6r ailtigenom billas p5 ern veteilsHrapYig niva, n3e11 S v e n i g e s !<i li s d a g . Förra avdelningen. Itilisdageils laistoria in- till 1863.

1. Sueil 'i'trriber(g: Den sveircka riksdageris uppkomst ucli ubvecliling i n t i l l m e d e l t i d e n s s l u t . (1931).

2. ï 0 r Berg: Riksdagens utvecl;Iirig u n d e r den i I d r e vasatideii 1521--- 1792. (1933).

3 , Kils diznlnnd: S t 5 n d s r i k s d e g e n s utclaniiig 1 3 9 2 - 1 6 7 2 ((1933). 4. S U P I I Gsauess: Den svenska riksdagen u n d e r den lraroiiaislra tiden. (1932),

5-6. Fredrik L a g e r i o t h , .l. E. Si!ssoia, &ugnar Olsson: Friiietstidens r n a l i t i g a n d e s t ä n d e r 4719-1772. (1934).

i . Georg Landberg: Deil svenska riksdagen saiider d e n gustavianska tidel;. (1933)

20 Carl Arvid Hessler,

därjsmte bör deim fordran uppstailas, att formen bliver

Iski

tillgänglig for den historiskt ocln politiskt inkresserade all- nianheten:).

Derz tidigare, historiska a d e l n i n g e n av jubileumsverk&

an-

nau fullbordad. Det Iiter sig icke förnelta, att de8 dubbla krav, som enpgsiiilldes vid verkets plaillaggniaig, synes ha blivit fraan~sta%liiingen en smula till féjrfiiisg. Författarna lia icke haft ohegriinsad möjlighet alt - i ma11 av ambition - triinga de vetenskapliga problemeii In p5 Iivet. Redan den belclagliga friinvaron aar notapparat h a r försvarat eri regel- ratt heulsfiiriiig, och det ~~opulärveteims%;a~~Biga syftet h a r lagt ~ t t e r l i g a r e binder i viigen för niera Ingsenmde analyser. 1eH1e desto mindre h ~ r framsla%%wlrigen fatt en bredd och tyngd, som masie vcrka aa~skriickande p i den a%Irniiaihei, at silken ~ e r k e t Yar amnat,

Den stora. riksdagshistorien a r era »bolagshistoria». Den laar en sidaiss typlslia förtjiinster och brister. Obestridligen h a r det varit verket till en vinaiing, :].tt en salakunimag fdoriat- fare statt till firfogancle för. varje sarskild period, BHen iiren bristerna falla i ögonen. De olika delarna iiro icke s k r i ~ n a udifrån en enlietlig tappfattning av riksdagens laistoria. Sar- slcilt psfallande a r inkongruensen i hetrakle%sesattet vid ever- gangen f r h frihetstiden till den gusiavianislra tiden. lfedaia den ene författaren poingterar den yngre mBssregimens ut- veckHingsrniP,jligheter9 framstår Icumgamaktens piilytlf6eodelse &r den andre »sasom ett viil befegat uttryck för det ~ e r l i - liga lagets krav». Aven i metodiskt avseeiide framtrada be- tydande oEiHiheter. Xeda~a somliga f6ëiffattai.e vinnlagt sig o m en stram anslutning till en författe~iaigchistorYsk lir~je, kia aridra givit els relativt framstallning av de politiska haasde%sef6rlopp9 B vilka riksdageim spelat ers roil, Helt na- t~arllgt masie en iiistiti~.tioiisEiistoria soan denna ges eii in- r a m n i n g a v allmiint politlslta falitorer. Hairps r i d en s i d a n r a m b e r göras kan. bli förem5l för delade meninmgar. Men för att det skall bli eim sainmanlaangande framsl2llnaIimg synes ett vl%Lksr vara ofrinliornligt. Det Gr, att de tillfalliga och tidsbundna falitorer, som s p e h t in i riksdagens utveck-

Den svenska st51idsriksdagei1. 21 Ilng, Bilart avslti\jas fria1 de ajupare liggaiide och regelblan- dct verkande orsakskornpleseia. F0rutar-i ett slcarpt och oav- %5%ligt fixerande a r dessa senare uppstä inga fasta linjer i en historisk monografi av fGre8iggande art.

:$Ian uricferskattar icke betydelsen av andra ~itveekliasgs- betingande falatorer genom afi frainhalla en sAsom regelbiln- det \w-&sam. Idépolitiska laifluenser, rntrikespoliliska om- st$ï~digheler och 5isliiEligt alinat ha utan tvivel m e d ~ e r k a h rid den s1:eraska riksdagens utveckling. Ilen deil literst be- s t a ~ n m a a d e faktorn torde har - lilisom i all lais8oaisk ut- vec%;dii~g - yara den politiska och sociala Banlpen o m mak- ten. Det samilaanhang, E villaet riksdagens, enkanileroigen siandsriksdagens historla fralnst måste sattas in, a n malitstri- derna mellan L ~ ~ ~ ~ ~ g a c l O m e , högadel, Hagadel och ofriilse. H det store jubileumsverHiet har naturligtuis iiren denna syn- p ~ ~ n l i t bIia-il lappri~2rBcamn2ad. >lera den har icke blivit koncekver~t utnyttjad. De politislia och sociala konfl8l;terna ha icke kommit alt fraaa~sta sisom en gi-undlaggande be- tiiigelse för det E6rfatiningspolltisl;a skeendet. Foljden harau h a r blivit, att framst5llningen I vissa stjclieii icke endast blivil I0siig och ofulkstandag utan iiven direkt oriktig.

Det skall villigt medges, att del socialhIstoriska under- laget bor en framslaIlning ur antydd synvinItel iiraniia ar mycket af~rllstgndlgt bearbeta's. Alen m5hiinda Ban det vara vart ett fkirsöli att i litet format utf6l-a den Binje, son1 har angierits. ,-Illenast detta - icke raagon gernomr"rd kritik av jeibile~aansverket - h a r x-arit syftet med efterfeljande anteck- ningar. Deras BruvudsakBiga uppgalt a r att shalla ett problem s c h i en naöjligast fast kontur antyda dess lösning,

O m

nagon period blivit utförligare behandlad 5.n sorn kan anses ~ilotiverat av dess betydelse i rilisdagens historia, beror detta p2 en merca ingaende grarkskning av motsvaraelde del

K

Jubilen~nswerket.

1.

Yid mediet av 1390-balek upplevde Sveriges aristo- krati sin förska storhetstid, De stora fr2Eseatfernas eko-

22 C a r l A r \ id Hessler

noaniska och sociala maktstallning var ritomordentlig, i radet agciie de ett organ för a~idstriiekt politislat inflytande. Rådskonfederailonen, som Ina~eslot spetsarna inom den and- liga och viirldsllga arists%iratieii fran olika delar av landet, var icke endast den i lagen erkiinnda medlaren mellan konung och folk; den var i realiteten den utslagsgia-ande faktorn I statslivet. Genom Kaglnannelns medlemskap kunde Gdet öva inflytande iiven ö r e i den provirisiella sjaPa7styre%- sen. Den aristokratiska r5dskorafedeiatlonera var icke endast den nasiiktigasfe, der] a7ar under Iangiiga tider desa enda fun- gerande nksrepreseniatlva myradigheten I lasadet.

Unisnstidei~ medförde %i%& e n början ett fôrsvagainde av radefs Inflytande, men det bel1611 sin staillning som de% friimsta sikssepresentati3.n organet, E'6rst mot medeltidens slut intradde harutinnan eri "randring. Radet drogs 9a i konfli'látea. med riksfClrestAndarana, vilkas stravan gick u t p3 att bryta den oligarkiska seginien. Bet medel, som riks- förestandarna sarskilt av Sture-akten tiIBgrepo %i- att driva siil vilja igenom, var uppagiterandet av bondemenigheterna Dek Sajalpte f ~ g a , att de av stormiinnen Ssesliylldes för dema- gogiska tendenser. Genom att samla ombud fr4.aa större eller mindre delar av landet, stisndom genom att utnyttja den tillskadesrararade bondeharen lyckades riksfrirestandarna organisera ett slags opinionsyttring för sin pobitlk. De

%&g-

frfilse och ofrake samhillsklasserria blevo p3 det sättet aktivt verksamma vid betodelsefulla avgbjrandelm rörande hela riket

- % i t r a r a akt det ofta skedde endast 9 form av Harmande ackBamalHoner. I krltls%;a Iiigen hade radsmatet lingt tida- gare b%ivlt utvidgat till ett adelsmöte, en »herredag». Under de stora brytningarraa mol medeltidens slut fick rådslioaife- derationera vid sin sida aven ett demokratis9ct element. Den riksrepresentativa saayndiglnete~s hörjade darmed ai~omentant fBilssa sin esIdus4vt aristokratiska kara%ctiir, dean demokrati-

Endast unciankagsvic sölrte iiven r i l i s r i d e t u n d e r maktstriderna stöd iios meniglieterila.

Den syenska standsriksdageli. 23 sesades, den framstod vid enstalca tillfgllen som e n verklig stindssepresenmfa tior1 l.

H5r synes eitgairigsp~rnlaten fijr den svensi;ea st&iadsril~s- dageans utvecl;8ingslinje yara att sQBia. %baksdagesa eller för att a n ~ i i n d a det tidigare s c h mycket betecknande narni~et »herredagen» a r %i11 sitt tarsprung en utridgnafa-ng au radsmö- tet. Detta ger f6rlalaringe-r till att ridet var och under I h g %?d h a m a t f6rblec standsriksdagens karaga, dess etida h l l i utbildade ach organiserade del. '%ven om de ularif6r r i d e t staende stundom voro talrikt nepresenterztde ocla genom sina acklamationer kunde f 5 ett avghrande Inflytande, hrar det dock rilasrådek som utat Iiirige framstod sasoin den a folkets rsgnaa- ensamt beslutande ~i~yndbgheten. Eaa annan bety- delseh1Y omstandighet ar9 att rsdets utvldgnhq och denio-

kratisering i de ilesta fall icke var fririklig. Dela r a r e19 led i riksfëiestår~darncps aattkarlsto%;ratis9ia politik. Radsaristo- kratien Isar fråra 11Qrjaam varit avogt staiisd anoi det aBlrn2nna a.P%asn-i~tet,

Den möjligheten kan naturligtvis icke helt alvuisas, att

iivesr vissa id6politisiia influenser kunna h a rarit ~ e r k s a n l - ma vid det allmanna 1~1ofi3fs ~ppIi.omsI. Ett teoretiskt sam- band kan silesiida tiirslias f6rellgga mellan i ena sidraar den prsrinsiella sjala~styrelsen och k ~ i r ~ g a v a l s n ~ m ~ a d e ~ ~ och

a

aiadra sidan det meniga rlksm0tet. Det torde ensellertnd yara om6jligt alt avgöra, i uad m a n fQresti~llnlnge~i ona 5%dre foraser fbr falli\.iljans rna~rifestatiori uerkligeio varit levande för de handlande själva.

ITid den största och mirkiigasle av de tidigare riks-

dagarna, $ena i a'iister5s i r 1537, f ~ ~ a ~ 1 ~ t r a d d e Caen antydda malatgrupperlngera.

B

fypisk ufpïagling. O]zpssihioireis mot Gustaf Yasa, rilcsförestaardarrmas kunglige arviagare, rrhgjordes

Sagoii exakt datering av » d e n första riksdagen» kr C. n . icke möjlig. Efter E. I,tii~nrotiis Irailliritislin uildersiilini~igar synes m a n fijr 1100-talets f ö r r a InalTt icke h a a t t r5kna nied n i g o n riksdag, »d. v. s. stindsfijrsamling, d a r mtaiiför frälset stående samIiiiPlslilasser deltagit sorii representerad och beslw-Lande p a r t » ; Eöni~rotia: Sverige och 1Calm.a.r-unionell 1397-1157. s. 143,

24 Carl Arvid Hessler.

av den andliga och stora delar au den varldsliga aristskra- tiera. Alen andra delar av dera viirldsliga aristokratien, köp- stadsillan och allmoge rranrios for Bionungeii och inför denna allians miste de sgposiiioiiel%a starrniinnien vika. De be- slut, som fattades, hade avgOi~ande betydelse iiven för den laon- stitritlonella ri%recli%iaagen. Genom konfiskationen av biskopar- nas gods tindergriivdes fullstandigt hierarkiens analitst5llning. Efter att tidigare h a varit riksradets främsta naedlenarnar försvunna de andliga stormiinnen efter harad u r rådet. De ~iirldsliga hade redan tidigare fatt siim positls~a allvarligt för- sragad. Statschefen behBvde snart nog Icke Iiizigre några demoliratiska pairyclirakngsnledel mot ett genstrivigt riksrad, Sedara deri nya enaviildiga regimen stabiliserats, glorde sig behovet av ett aaii?nii~~t möte ganska sparsamt gallande, D2 det logs 1 h u k , var det i regel endast "r iltt starlia den nya iiungliga dynastiens stallning.

Efter de svara motgangarna under 1520-talet Iiimnade högadelii för en tid den aktiva politilien. LTiider imagra de- cennier frainlat föredrogo de gamla fr51seBtterna »jorddro%- teias oberoende IIY fraa-nfor att trakasseras i tiansten hos den kuiigasHiilit, varmed de ralinade sig jämbördiga», Aleam ai%teftersoin aren girigs ocla en ny adelsgeneration uppnaddtr poli%is%i. mognad och medveteiihet, vaknade de politiska aspi- rationeriaa till nytt Ii\-, Och sliilig anledning till f ö r n ~ a d aktivitet saknades iciie,

Det niya aeitolii-afiska konzungadömet visade

sig

veira en börda, som blev Gustaf Vasas arvtagare Bverinii%itig. De fes- madde icke p5 egen hand Iösa de r2xaimde s t a t s ~ p p g l f t e r n ~ De bela6erde medhjalpare i rlksstvrelsen, oeli d a d e icke talde niera sjiilvstandiga 1 ~ 5 1 ~ r i d sin sida, ~ a l d e de sina medar- betare bland dein fasta f6rvaltningspeïsoi1ai som faiins, biand de underordnade Bianslitj5lastemaiiiien, Ofrälse personer i

-.p

ririga stiillni~ag runnio s i s o ~ n I~asas611er1las ridgivare och med- arbetare ett vidstrackt inflytande.

Detta f6rl184bande var redan i ocli för sig agnal ait x-aeka IilOgadelns f6rtryteXse.

Da

seE;reLera~eregen~eb~LriI EiHI -bler-

mera \-isso hadc visat sig innebiira en fara L6r s$orrniiaanerts persoraliga LryggPael, stod deras m51 klart. Det var att ~ 6 1 i n

atrio-ertisra f6rlorade politiska posilionca,

akt

p5 nyttvvinlia en iniay6e~serik sliilliling i del- offea~lliga livet.

Yilkeii vag a n s i g storn~ii~zlaen s5Iirasl skulle f6r2 dem till detha ni5i6? De 5nliiade söka rmi fram p i d m

v'\'5g9

som

förde till ledniiigen av iik;ets f6rvaltiriilg. Deras prognaan f6o.

maliteïöuriiageii b i e r alt stiirka deal ordiimanie r5tlsinstit~itio- aeli och f5 a ~ % a g s n a d e alla »vaa~hajs.dingar» u r koiaaangens

o n ~ g i u a i n g ; men dessarioin ocla Irnralfi'Pa- allt att £5 till stand ett sysleri~ a v h6ga och s j a l ~ s t a ~ ~ d i g a :-i1;cambeten i spetsen för förvalti~iilgen och att p5 dessa poster f5 placerade naiioa u r

sin egen krets. MSdsbeirarnas förslag till regeringsordrmii~g av mars 1594 beleckilar k~alrnen i dessa hagadliga sta-iivanden under 1300-talet.

.Tordarislokrater~za sökte allts5 gara sig poiitisl;á g5PHande genom n i t dwlrada i e n av d e m sjiiva skapad byr5krakl. AB1

söka Itomina till makt och inaflyhande genonii att starka riks- dagens stallning föll dem daremot icke in, De v s r o icke likgiltiga för st5lidernas fri- och riiltiglaeter, sadana dessa en b i n g fastslagits i landslagen. I l e n de a16jde sig med att

tfa

dem protegerade i mycket allmanna och ofta 5Bderdomliga fraser i Iiulignrilas kr~aaingseder. Eaz utveck%iug ézv riksdags- iiastitutionen var emellertid i-nögade111 icke hagad att befriimja, Det allrniii~na motet hade j u e n gång tagits i bruk

p;

riks- förest8ndarnas tillskyndara fiir att tjiina aratiaristoliratiska syf- ten. De meniga siiiimderna hade iiven senare bevisat sitt be- roende av statschefen, Trenne ganger - 1,329, d367 s c h 1590 - hade de fOrmBtfs att juridiskt döma eller atm2nstone lnoreliskt f6rdöma vissa radsherrars haladlingssatt. Det allmsnzna méitet var ett vaa~skeligt ting, vilket om möjligt bords nndviHcas.

P%

ett of0rtydbart satt h a r denna misstro kornlsalt till utbryck i det mest represeistatim av radsabelns fhrfattnixags-

2 6 Carl Arvid Hessien-.

projelit fråta. denna tid, i det inyssnanmnda f ~ r s l a g e t t111 rege- rilngsoïd~1I1lg av 139-4- Det heter diir, at[ oran hertig Carl ocln rads8mei.rariia icke skulle korilma till eniglaet i raagon bety- delsefsrll fraga, d a skulle de andra rllisens förnamliga am- betsman til%l;a%ias och diironn tillspörjas; ona enighet icke heller p5 deii yagen stocle att tippng, d 5 skulle sammankal- %as nggsa flera av ridders1;apet och adelii s c h - som en sista

illv5g - >)om sider alle de fhirniirnste starsder, om s5 behov g6rs)). Den st5nderförsamling, till villten radet alltsa i sista hand aiisgg sig kunna appellera, bestod fipretsiidesvis av adels- m a n s c h jiinnte dem det hQgre prasterskapet och omblad fhir vissa stader. Om det allmanna st5~adermiStet ar det över Waia~ud Icke tal i r5dsaristoiiratiens forfattningsl~rojekl, trots a t t detta i övrigt ger en uttömmaimde f6rteclirsing p% de skilda statsorgaraen och deras uppgifter. Riksdagen itnjiit icke det s t i n d s bevagershet, som iQretr5dde det polltlslta Intresset ocln den poliiis%;a Hcdtnaren B %ande%.

Radsherrarna fiaags snart nog erfarar att deras misstro nmot allmiinsaa möten vas viilgrundad. Haissynslöst nieim fram- g$l?igsrikt tog den nye statschefen standerna i sin tjiinst. P i riksdagen i Arboga B597 lalo de meniga stiinideraia, »den grii hopen)), f 6 r d sig till demonstrationer, som sktalle göra det

%r allom tappenbart, att varje in~andniaag mot den nye sjelv- harskarens polifils Tore en odesdiger sa%io Radsherrrzraia, sons. icke på minsta satt tillfragats före ri9isdagens BI%S!CT~- vailde, 1iöBIo sig borta. De menade, att detta satt att iniialla riksdag iitana radets medrerlcan a7ar nigonilng nutt och obrukligt. "in tragisk, tillspetsning aa?id.de Iáoraflikten mellaii rådsaristokratien

2

ena sidan, Saerfag Carl och standerna

a

d e n andra i 1,iraBögiarg 1600, "dnder de starkaste påtr'ck- ningar fran herligeins sida avkunnade en raiimnd u r alla fyra standet-n dödsdomena over fyra 14dsherrar.

Wådsaristokraiienm~; str5vanaden mot poliiislit Inflytande hade andaf B en katastrof. Dess Qde hade beseglats av en

Sv. riksdagsaliter, I: 1: 3, s. A5J. SS\,. riksdagseiiter, I : 1: 3, s. 839, 844 ff.

stiinderrnas egen domsto1. H den politiska maktkampen me%- lan hertig Carl och radet hade riksdagen blirit iiadragen och tvingats till stallamingstagande p5 hertigens sida. Dess out- vecklade GrhandPingsformer hade gjort den tiimligeri mot- skåa~dslas mot hertigens patryckningar.

An

en gaiag hade det allamiiinna mCate& visat sig anviindbart som ett effektivt verktyg i statscimeferis Baassd. F6r riksdagens egen utvecklinrg r o r s dessa ar a v livlig verl;sami~et av icke ringa betydedse. Men högadeln hade vunnit e n erfarenhet, som varit all'tfbr d.. oah6pt

.

T f6r att den icke vid f6rsta lagliga tillfiiile skulle u t - nyttjas,

EAer Carl 9S:s dOd

1644

v a r den rafislaga sit~aatkonen s i d a n , att ridsaristokratien kunde f6rehaga en argörande poBE- tisla framstg9t l, Den konuaaga%rs5Hiraa:, som Gustaf Adolf S" sig nödsakad att a-ge, betecknar en lysande seger f6r de högaclliga striivanderna. Den var iimnad att n~edfbra sjaP~- hiirskard6nnets a\rska@arade. Gustaf Adolf adista avgiva ett uttryckligt IORe att regera med rads rade. E lösandet av slahslivets viktigasie fragor - lagstlfinii~g, beskattning och utrikespolitil; - erliöil radet delalitighet. Men $n betydel- sefullare m r , att rådsadeln nu lyekades genonrdriva iiya och g r ~ ~ n d l a g g a n d e principer för deil svenska eentraHf6iaa~altningea5~ Denila skulle icke lanbre beharskas av »vanbördingar» utan av man u r Paögadeln, sibka i sin nya sociala s?519nirsg tiil%r-- siiks-c.des samana ekonomiska oberoende och politiska sjalv- standighet, soiaa de Iörul innelaafl p i sina jordegendomar. Ridsaristol;ratien syrates ha vraninlt e n avgoraelde k a r n g h g B sin kamp f6r en poPillsPal inflytelserii*. saiillliinig.

TiBkeia plats h a r riksdagen blivit ana~isad i deri nya regi- mesr? Det 5r obestridligt, att stiiilderna tilIerk5iils rattigheter av betydande o n ~ h t t n l n g , Bide Ifraga om lagstiftaring och ni-

rikespolitlli vore sl5ndesnas medgivande a r nöden, s c h be- - -

l C. A. Hessler: Gnstaf T E Adolfs Itoiiuiigafiirs5liran, S c a t ~ d i a 1932, s. l 7 7 If. J m h N. Alai~lriiad: Skandsriksdagenis utdaning, Sveriges Riksdag, H: 3, s. 1 0 1 ff.

25 Carl Arvid Hessler.

sltattnlngsfragor finge icke avgöras utan deras sarntycke, »som vederbi)r». Men ingeiiiing angav, att det r a r standei-na p5 riltsdag,eaa oela icke standeriia i landsorteri, som sIiulYe u t ö m dessa rattigheter. Det fiiins ensealertid en peinlct 1 1691 a r s konrnngaförsakra~a~ soin staller -Isrhållandet raaellari rHd s c h riksdag i dess ratla belysning. Gustaf Adolf miste lova att icke »s!.anderne med nnUnge herredagar betunga utan det deste mera görs behov och srsalierna Iikl standernes saria- mankonnsi av riksens rad tilförende övervägde och sam- tyckte are». l

IJOgaeBeliz h a r icke funnit det ridligl att skjuta stander- Iias rattiglieter helt och hallet at sidail. Meii man h a r sa eEeBtivt som 1is6jligt sölct %rhindra, att stiinderna p i lirtt skulle kainiia bli en [ara för Liögadelns stravanden. Riks- dagskallelsen 159'7 ertara rådets medverkan hade icke fallit

S.

gl9rirska. Den möjligheten skrille icke a n n u en gång stii en statschef till buds att genom personligt uppbåd av meniga standerna på riksdagen bringa högadeln pil fall. Det sk~alHe hiidanefter ligga B rådets hand att avgöra, laar kallelse till herredag skulle ut@. Stiiirderrsas niedverkaii i det sffeiit- liga livet finge aga rinn1 p5 c k i t satt, som Iiuride befinnas lämpligt; den fragan larniias laar öppen. Sa ~nycliet var emellertid visst, att den samjade stänidermakten Iclie sliulle f& fungera tita11 rådsadelns medgivanide. Darmed h a r r i d s - aristokratien lyckats ytterligare befästa sin stallning som ut- slagsgivande faktor i statsll~et. Riltsdageiis framtida öde tedde sig diirernot ytterst ovisst

*.

"verlges rengeri~igsforrner, utg. a r E. Hildebraiid, s. 199, mom. 6.

'

I APiaaluilds frainstallriing Iiar den v a s e ~ ~ t l i g a iriaiebördeil i detta be- tydelsefulla momerit icke ens blivit arirydd; jmfr n. a. s. 11-1. A v tidigare författare Iiar den vanligen blivit rnlssiippfattad: s i exempelvis av Harald Fijarne, som fann det h e l t naturligt, a t t »stGiideriia sviite trygga sig emot cPe titt o c h ofta iterkommaaide moterma genom löftet i Gustaf Adolfs kkonunga- fairsakraii, a t t r i d e t s sarntycke till I<allelseii först skulle inhämtas)); V i r a ståzidsrilrsdagan., Srenslt Tidskrift 1875, s. 556. Samma uppfattning slcymtar dessförinriaii hos 0 . Wicgc~vist: Om sveiiska representationen i iiIdre tider, s. 212.

Deri följaimde utveckélaigen f~iorlöpke ic1,c.e helt i d @ ba- nor, SOLE utstakats 1611. Det personliga kunigadbmet ater- log snart sin ledande och d ~ m i n e r a n d e roll. Meii Gustaf Adolf gick icke faderns vag för Eed~ringeiis appilielade. I stiiblet fiie- att krossa r5dsaristoltrabeiiia och deras önrskemaA g.jorde h a n dem IB?i sina medarkxtaie, Haaa regerade med sitt r8ds r i d e utan att f6rlora 1iAgnt av sin personliga malet,

ty h a n förstod att vinna sina r i d g i ~ a r e f6r sina egna p k - ner. Han genomfijn.de L ylss ~atstnaek-wing det prograni 10s. centraiförsaltrnii~ge~as orgnnisation, s o m högadella lange f6r- gäves kampat fGr -- darhil1 dock i rrigora man nödd sch I r ~ ~ n g e n a v sin langa bortovaro f 6 n regeringsledrsingelz. $als denria nya Zmhetsorgariisallm tog högadeln I besittning soan sitt sf5alcls iateslirialsde privilegium. FiPr:valtninge~z, den civila Eiiason~ den1 niilitiira, b(9rjade betraktas sora1 adelns aaa-

turliga verI;sam%aetsfiiIt. Sa till vida h a d e hbgadeln kominit sitt mal narrnare som den ater blivit det po"atic&i framsta

s h d e t i landet.

I i e n Gustaf Xdo%fs stora leelareegenskapes. disponerade Bioi-zom f6r samarhele iiven med de meniga stiiimderna. Och det

ur

icke bekant, att r i d e t sökt lagga hinder E \%gen f6r delta sarprarbete. Icke s i aPZn~iinx~a riksdagar inkallades under Gristaf Adolfs tid. IQIen. d e ii~nehill-o %n in1ilidi.e asa r:',dssanlnia~itv5de1~;~ nagon begransning aa. koarirragenu; rörelse- frihet. Den Overtalamiamgs8i01isd3 med vilken h a n fick radet att %!ja sig, gjorde aven sianderna p3 riksdagein till haris ~EBliga onedl~jiilpx'e.

4

I611

ars Itoniliigafors2kran hade riksdagen

pi

grearid

av radeis motvilja lake b l i ~ i t erkänd som imormalt iornnl f6r

ubijvni~lg av skiirideraras rattigheteer, Xen rilisdagssb~nder~ra sjalva synas a n n u vid denna lid ha -varit ganska 0~2kr.a 01x1 vidden a r sin myndighet att fatta beslut

a

landsortsstiindei- nas ragrmar. Frigan o m -iitt fora-pm fôr bcviA8asirrgen blev aldrig principiellt besvarad, f6rsi. fra111 mot seklets mitt bler riksdagens ensamriitt f pralitiken erkand. Försöken att

f&

till stand en lagrevision under Carl 1 5 s aiid torde iiimin-. stoile delvis Bia shrandat p6 att ctiinsderua icke önskade in-

30 Carl d r r i d Hessler.

krakta p i landslnapens ratt att öva kontroil ö ~ r e r lagstift- ningen l. 1614 Inom bet5liksamlieten p5 nytt till synes. Men

da hz~~c-lade Gustaf ,ldolf9 at8 skanderna samlade r i d aliman riksdag r o r o »fulPmyndIga» att vid stiftandet a r ny lag fOre- tsada hela folket.

I b o g a n av sirs regeringstid avgav emellertid Gustaf XdsIf ern fOrlilaring a v stort principiellt intresse: »Det iir ju icke obsulcellgt och osedvansllgt, att medan de ringare stan- der are regerinagss%rfarm ocla eQesl mariga saker f i r e l 6 p a

launna, som menigheten S S enkannerligen icke bör w t a , att

d5

de yppa" stfinde" soniz om regerli-igssalaer god vetsltap hava och sin rikserss höge anliggande arender are betrodde, iiaage p5 allas vagnar det fisetaga och bestiilla, ssrn Iian Iiinda till anenige bastes gagn och viilfard~ ". Detta var ett otvetydigt lit-

talande till förman för möten endast med de f6rn2insta stan- derna. bled sttirsta satinolikhet r a r det Gustaf Adolfs narmaste medarhetare irrom rac'asaristolaratien, soan saLe konungen detta program i hiinder. Prograrnnset blev oclts: I viss uislr5ck- ning f81Jt tinder Gustaf' Adolfs regeringstid. Yid stora och belydelsef~illa avgöranden fann Hcon~lngen det lairnpligi att Iita en allrniin riksdag dela ansvaret for d e beslut, som fat- tades. h e n för övrigt synes h a n med en viss f6rIaarlek l-ia samarbetat endast med siorre eller mindre utskott al: stan- derna, 1 vilka det adliga 5mbetsnnaiinaelemet1te'k var det ds- nminerémnde. Sarskilt vanlig blev denna form av stSnelersam- mankorasster under Gustaf Adolfs senare ar, Under konungens franvaro Iiit den Billförordriade radsregeringen Icke san-sman- IiaBIa e n encia rilnsdag. Iáontak%en med standerna sapgraff- hölls uteslutatide genom srniirae iiiskotisrn6tegn.

Det ligger i ôppen dag, att fgirlaillanndet mellan de tre friinasta maktfa1ntorerna i staten undergick en f~~billstancblg för- andring treader Gustaf Adolfs tid. Det Tar icke Iiingre stan- derna p i riksdagen utan r5dsarlstoliratiesa i spetsen för för- valtningen, som stod s o n kontingens niismaste medarbetare,

A l i i i i u ~ i d : A . a. s. 1 0 3 .

Den svenska st8ndsrii;sdagen. 3 1 Cnader sex ar f6l-dc radet styreisen, inaedan G ~ ~ s a a f Adolf \ a r borta i krig. Den sveaiskta %aögade%n ior-vSr~ade iander denna tid en vana vid organisatioad och maktutovriing, ssnn hbgst arsevar t stiislnte den i dess ps%i%iskn ambifisner.

Genom Gustaf Adolfs död stal%des krogadeln inf6r m6j- ligheten att genonafera sitt program E hela dess vidd. Den föi-sulnrnade icke att utnyttja denn2 m6*j1Fljgheta En regerings- form g e n o m d r e ~ s , a.111ie11 i hovlireisar. ansags isofta en full- siandig iörhdi-áng av st:~tssláickek. Den gav slatsorganisa- tionen en iarre fasthet, s o m Biande g6ra en Iionung uaa~biir'dig, Det befarades, att högadeln, solla skulle Iroanma att behgrska den stora l6r%~aitn-lngsapyaraten9 skulle r i n n a icke biu4t aiiie- d o m s c h glaaas utan iiveix sjiilva niakten, ii~ers »vis irng~eii!)); en lnorminiig utara verlisarnhet bleve lika makt%& som en %.ene-

tialosk doge. Fa4n flera habl tittalades farhagor fCPr all den nya regeriaingsformei4 skulle leda Biii inforandet au et1 aristo-

kratislit statssl;iek.

Alen Axel 4dsenstiernas regeringsform 5gde icke endast en spets mot det personliga Iron1angad6n~el, den Tar iiannad som ett balrerlt aven mot den framviisancie stiiudeu-malrfean. F6r att 5mhehsr11hiaaii~a%1lerar~cEe11 sBuPBe Iitainsaa bihalka sin dsmiiierande position, masie deal Inneha ledningera iiren av de reprewn"t"l~a urgari, som voro esforder8igil. Det fbrsta

ledet i denna straraim b2es. a t t skapa en kr' representativ aaayridlgImef, det Arliga 5nn93etsmannam8tet, Dettas f~anktioner lagfikstes s5 att dar skulle örerviigas »allt riksens, s & ock dess inbyggares och undersSfars tillstalad och vBill<or>), och d a r skulle k u n n a beslutas om areriden, sosn icl.ae behG%.de » e n allmgnuelig riksdags

(s

43). "é'idai-e sökte man gira u t - sliottsmöbet en gynnad stii8lning; f6r den H~iinndelse att stan- derlaas Sxi5nl;ande Tore behövligt och Isaan 1s; grund av

sakenas bridska eller av andra ska% Icke kunde viinda sig till el$ allmiint stane%erm6%e, d 3 skulle ett utskottsm6te inikaalias

32 Carl Arvid Hessler

(

1

Det u r repnesentatl~. synphsnlit mest kanrietecknande

f6r desana församling var, att delm Irelt dorninerades av de eleimaerst hiand standerna, son3 Toro s-jrsselsafta inom förvalt- ningen. Siutligen 58ersiod problemet a%t ange riksdagens stallning i statslivel. Prohlemet Pöstes s&

4 s

S

43) att m a n risserligeil erkande riksdagen som a~ilatoritativ riksrepresen- tatloia men omsorgsfullt ~iirdvek varje fixering av rilisdagens befogenheter. Det stadgades endast, att » v a r sakera kraver en alhrniin sa~ramankoimist, s5som

p5

en konungs Itröning eller av andre marklige orsal;er», da sitall en riksdag ssam- ramariiiiida. i n tydligare trader tendenasen P dagera 1 $ 38,

som anbefaller inlerirrasregen-iaigern att endast l yttersta n6d-

fal1 oclr först efter alt laa vadjjat till iimbetsrnöle och t at skol is- möte lata det Bomina till allmiin% m0te l.

Det \.:)r en traditionaell I i ~ ~ j e I r&dsarisZoki.a%isk politik, s031 nadde sin s l u t p ~ ~ n k k f dessa stadgandena. De allmanna siaölena hade f r a n f6rsta sttind betraktats med oblida ögon av högaclelas. Cpprepade erfarenilmeter l-iade bestyrlat dessa mötens anmtiaristobrataska te~adenser. 1391 gjorde mail ett första l'tirsöli att f i d e m vieslutna tsr det polltlsl<a li-vet, i de6 m a n önlsltade omtvistade fri-agor hiiaiskj~rtna endast %il1 iiaötean med de C6riaiirnsia sfandernia. 1611 sökte m a n oskadliggöra dem gerrom att Bitta radet f i avgöra, n a r B~allelse till herre- dag skulle ut@. 1631 erl;ande man dem sona fullrnyiadlg repre- seritatlon fCPr hela folEiet -- meii de skiille fB ftanigera endast vid ear eeren-asniehl akt eller av orsaker, vilita enligt ïe- geringens egen m e n i n g vore att Isetrakta som nmiirkliga.

Det a r mycket förl;iai.llgi, o m hade kanslern och r5ds- herrarna visade ringa lust att lata standerna f; granmska den planerade regeringsformen. ))De skulle ock; p 4 saciant fall

- p -

'

I detta sanrmaiiharig i r iiveil

s

9 a r intresse. D e n omstridda fr-ågar~ ann förli5llaridet me1l:rn staiiderria och i.ilcsratten enligt d e n n a paragraf sl;all h a r icke disliuteras. Meii oomstrilt a r , a l t deii i 9 aiigivria d o n ~ s t o l e n fatt en alltigenom bi-rål<ratisl; sammanisiittniiig. A11in h a r darmeil »velat satta en d a m m emot cien utvecliling, som gjort stiinderdoniieii till e t t oformligt folk- beslut oclr ett l y d i g t redsicap i regentens Iiander»; R . Iqjellin: Ril;srattsi~isti- tjutets u t b i l d n i n g i Sveriges Iiistoria, s. 103.

Den svenska ståndsriksdagen. 33 snart giva henne en annan formarn)), menade man k radet l. Da regeringsformen omsider framlades fOr stiindrrna, ule- 941e~ icke hellel. den rantade opposilioa2en. Hade adel och praster hade bestamda PnsrSrid~lPngar att göra, Rlam vande sig i synnerhet mot falroriseringen av 51nbetsmaniaa- och at- skottsmöteria, vilka m a n fruktade skirile f5 eta betydelse, som knnde iiikrákba p5 de sarzalade stiinclernas sedvanerStlsllga befogenheter. »I>arfGre frHgas i tinderdalnighet»? laeter det i prastestaiadets betiinkawde, »om icke abla standei., det ringaste med det högste, skole S H B-iadadtt som li5rti%% bliva vid deres enrmlnnes gamle bruk s c h komrna till möte och herredagar, icke allenast nar kr6ninges p5 f'iis.de are, u t a n scla nar o m nye ordninger, piilagor, krlgsespedi%isne~.~ förbund och andre siksens h6ge iirender delibereras slcall, att var stat n15 i inga matts vara ringare under de höge 1~5lbsrne herrar riksens ephsris s c h fGrrnyndaiae? 5n han urader Ps6glovEEge Eram- lidne koranngar varit h a ~ e r , till a t t behalla riksens tararain- IZeS ~ i i t & »

'.

Prastest5radets hetanliaiade kastar l;karl ljus 6res tidens politiska motsattningar, Del visar, alt m a n p i stiinderiaall betraktade den nya regeriazgsformen som ett allvarligt hol:

m98 den siallning i statslivet, som den samlade silisdagen kommit n i t intaga sedan Carl IX:s tid. Ibiksdageai hade ut- vecklats och konsoliderats under 1;ungnmal;tens ledning, K u röjde "rmjndarïegeringen tydliga iiitentioner 2tt 3ijn-a dess »stat» ringare, Rlot dessa planer inkade de b i d a hOgre stan- den en bestamd protest. De hiiskade aven i forts5itniiigen bliva inkallade för at& deltaga i 6vel.laggnisagaa o m aBlrniiiana fragor. De voro icke sinnade att liirnna fiiltet fritt f6r ern aristokratisk regim. - - Efter vissa lugnande f6rkEaringar as7 radel g5v0 emellertid standerna vilm och x~ndertecknade re- geringsformen.

Den ~ippfattningea? Sr icke IStt att forsiôg som roEl se re-

----p

"v. ril;sr%deis prot. 3 6 3 3 , s, 10. Jmfr N. Edtil: Deri sïelislia central- r e g e r i n g e n ~ ~itvecbliiig till liollegiai organisation, 1602-IGYI, s. 31.5.

? R. II. Bovaliius: De f a r n a regiminis S v e c i : ~ ariiao 1G34 confiranata,

Cps, 18-12> s. 23.

31 Carl Arvid Hessler.

geringsformens ledande prir-rclp diiri att den lämnat »Bonungens makt och st&aderiias rattigheter oförkränakta»

',

Axel Oxen- stiernas sliapelse $r tvartorn det mest renodlade uttryck fir radsaristokratiens %-Bua till makt Dess Biimsta omsorg gallde $yr"cralleia, stommen i BrOgadeBns politiska rnaktst%8lninga JIonsarken var ett Lclre liingre nödviindigt led Z statsorganisa- tiosien; harms plats hade Intagits av förualtninge~~s spetsar. De meniga standerna hade f~1.rllsland8gt s%<jtntits i bakgrunden; l deras stalle hade trätt mindre möten av högre 2inbetsmiin. Hogadeln hade uppnatt sitt Jaaige eftersfriivade mal - e n aristokratisk ~n~~betsmannahlerar1i1 I statslivets centrum.

Efter hemkomsten till Sverige följde Ase% Oxenstierna i sin regeringsledning mycket Brorzselivent d e principer, som blivit nedlagda i regeringsformen. Sammankallaa-rdet av els allman riksdag uppsliöls i det langsta. Den fraiiske aesiden- Ben D'hbvaugour skrev lG3á till Paris, att Axel Oxenstierna matte vara mäktigare an en konung, eftersom han vigade g i s t i i n d e r n a forbi 3. E n arinan eitlSnds%i iakttagare, det

danska sandebeadet Peder Vibe, uppger att regeringen i ffera avgorande fall endast tog de »förniimsta» standerna till aids, ty cdessa ville eller vagade ej saga emot

*.

Med ful1 r i t t kunde kanslern yttra P radet 1641, alt »standerna iire hiir 1 rege- ringens hander)) j,

D i Axel Oxenstierna efter ett par Br borjade ~ippirada som försvarare av ständernas rätt, var det icke h i g a om en föl-andring P $sikter eitan en föriindrlng i taktik. Kanslern hade motstandare inom radet, som inaste beiigmpas naed till buds staende medel. ,%sel Osei~stierna valde det medel, som så många regeri~igschefer före honom va%% - Iian sam-

S ,ilinluiid: d. a. s. 192.

J m f r E a g e r r o t h : A. a. s. I 2 5 If.

"Odhilsr: Sveriges i n r e h i s t o r i a under d r o t t n i i ~ g Chriskinas f ~ r m y n - dare, s. 64.

<Ahiiluiid: A. a. s. 231. "Odhiier: A. a. s. 103.

Dela svenska sl5ridsriladagen. 35 manliallade statiderna. !\lat den froriderande radsfraktionen spelade laan ut herredagsinal~nen l. Rilisdagen blev p5 nytt

ett effektivt vapen P en regeringsclrefs strid med opposatiopaella radsherrar. Nggot alluarligt fQrsök till sj5lrhavdelse fran slaiidernas sida förspordes icke eazlder dessa ar.

Vnder tiden vann den svenska Iaipgadelra en ekononaisk och poli-kisli maktstallriirmg som niislan aldrig tillffirne. Ge- nom de stora godsaba%ieiiatioraenna Eitnnde högaclela inriitta sig som en härsjcande Overklass, ~illcen skarpt a1~gr2l-esade sig EMOB de övriga s a m h ~ l l s b ' e a s s e ~ ' ~ ~ a ~ ,-iven efter Christinas trontilltrade var det Axel Oxenstierna, som i reaiiteten agde den politiska ledningen, Det blev en alitmer utbredd upp- fattning, att rådsaristokratien I-nyste repkiblllcanska tiiaakesatb, »Drottningen vet», skrev den franske ministerreside~aten Chanut till Paris, »att de förnriimsta i riksridet

.

.

.

betr-8;ta en aristokrati som den biista styrelseformen))

Christina beslöt att l a erpp lcan~pen mot :$se% Osen- stieraaa och högadeln. Hennes m51 blev att göra den svenska liungamaklen fil1 vad den varit i Gustaf Adolfs dagar. Steg för steg Ryckades hori triinga bort rikskarislesn k a n hans dolaaiaierande ctiillning. bien detta var henne lelie nog. 8 r n kungamakten sklille varaktigt befiistas, miste iivela trnnffiljden siikerstiii%as i handelse av Christinas död 5 .

Vid denna tid tippstod en allt starkare oro I det ofaalse %iigret. Det r a r icke eradasl btinderrnas riittighetei, som Feda intr5ng av adelns viisande makt och privilegier, iiven priisier s c h borgare laande sin stiillning hotad. I<arnpen niot acBeHn blev vid sliatet as. 1640-talet ett gemensamt intresse f6r de ofriilse stånden.

Härav begagnade sig drottning Christina. bled de ofrälses Iijalp bral hon riksridets s c h adelras moist5nd mot tronf6ljds- frE.agans lösning. På riksdagen 1649 blev Carl Gustaf vald till ironföIjérre. Men Chrisfina var icke n6jd. aned detta r e -

F. Li1idbei.g: Axel Oxeilstierna som riksdngstaklilcer, Siatsv, Tidsltr, 1931, s. 218.

C. l17eibull: D r o t t n i n g C h r i s t i n a , s. 23. Weibiill: A. a. s , 24 ff.

36 Carl Arvid flessler.

sulaat, hon Bnskade Carl Gustaf erkand soan Sveriges arv- furste, Genom att skickligt rnanöa7rera de ofrälse stinden nadde hon detta mal p% riksdagen 1630. Hennes taktik var att till en börjasa uppmuntra de ofriilse i deras yrkande p5 en reduktion av kronans gods och rantor, Efter en tid lat hon red~aktionshågan falla -- men p5 ett sidant siitt, att de ofriilses f ~ r t r o c i ~ d e för drottningen förblev oreibhai. Genom sikt Ingripande hade emellertid Llaristinia Btommii att fraral- stii som adelns beskyddaririna. S a r darför de ofriilse n i g s t senare med drottningens goda aiiiiaiae gick till angrepp mot vissa adelspri17ilegier~ sag sig adeln nödsalnad att söka drott- ningens skydd. Christina beviljade detta slcydd -- men mot priset av Carl Gustafs erksnnande som Sveriges a r v h r s t e l.

Resultatet av P650 ars riksdag framstår 1 fBrsta hand som en seger för drottning Christina. Hon hade triinge riks- radei tillbaka f r i n dess tidigare n~aktstalHriing. Kampen mel- lan launganaakt och aristokrati hade tillsvidare avgjorts till kungamaktens firinan. Men striden hade förts och segern hade vunnits med de ofïalse stihdens bjalp. Drotliliimgen och de sfralse hade hyst en gemensam öuisliaii att hejda den aristokratiska aatarecklingen, Men de ofraises framsta intresse, kravet p5 en reduktionm, hade i huvudsak endast Siit kjana drottningens syfte, tronföljdens s c h därmed kunga- maktens sglaersl2llande. De meniga standerna på riksdagen hade åter fått spela rollen av medel För statsöuerhuverdeiis m i l .

Carl Gustafs erlaannande soin Sveriges arvfurste betydde

en allvarlig mokgBng f6s laögadeln. Bans tidiga bostgapag P660 öppnade emellertid nya utsiliter fös en ridsaristokrailsk regian. En ny, 1Bngvarig mlnderarighetstid syntes erbjelda goda m6jligheter fOr en konsoBPdering av h6gadelns makt,

Det visade sig anyc%aei snart, att %~ögadeln saknade den viktigaste fÖruts5ttningen f6r en ampprepniiig av den f6rra för-

Beil svenska stinadsrilisdagen. 3'7 krnyildarregimen - en Bedande kraft av Asel Oxenstiernas matt. Redan i sin fbdin-sta programpunkt led radel nederlag, det förmadde Icke laomaxla i besittning a v ratten att viilja f6r- myndarstyrelise, Det s a r i stailel lågadeln pH riddarhuset, som genom hot o m upplösning tilltararig sig lus approbandi, vid utnamning av herrarna i regeriaigei~, »Ett fundament till demokrati» PiPllo de bekymrade orden i radet om denna f6rsta f r a m s t ~ t fran stiiradernas sida.

Det lyckades lagadeln att 2~er-i p2 andra punkter korsa radsariskokratlens beraliningar. I det av radet uppgjorda %r- slaget till biakt till 1634 ars regeringsform Sanns en paragraf, som för vissa helt allrnawt Sormuleracie fall kiliiisabte ~atskoLas- mhitet enligt samma grunder, som angirils i regeringsformen l.

Visserligen hade ulskottsm6tena aldrig fatit den belydelse, som 8634 varit dem tiBBiimnade. De hade energislit l7iigraQ att fatta beslut i bevillnings- eller lagstiftningsfiigor, vilka de ans5go tilllahira samtliga ständernas kompetens, Icke desto mindre gjorde nihr radet iiamnu ett fhirsök att harorisera ~ t - skst"ismölek och skjuta riksdagen i bakgreiaden. Pörsbket ~arisslycliades. Friirnstppa grund av ligadelns parryckningar måsbe man lata satsen salm ulslioltsnabtet helt s c h haElet utgi. Det: ersattes i det slutliga a d d i t a ~ ~ ~ e n t e t naed etk pssikist stad- gande oan utskrivning av Deil fullliomlig riksdag)) och inkal- Hande av »samfilige riksens st5aider», f6r den hásrdelse rege- ringen icke anisag sig kunna fasatta beslut efler Iiollegiera~as hörarade. Vidare nhidgades radet stadga ett uitryeloligt för- bud mot ~~tskrlvr~irag av prorinsialmöte~1. Till yttesnnera visso blev det fastslaget_ att standerna skulle f2 samlas till riksdag r a r t tredje Gr, varvid de dels skudle erhalla redovis- ning fôr ad sig i n - och utrikes tilldragit, dels hade ratt akt framf6ra sina %airkar och piminnelser.

Additamentel av 1660 beteekr%ai- ena milstolpe P den svenska riksdagens historia. För första gången laar riks- dagen i en officiell akt tillf0%-salirats ett regelbundet Innflytande i statslivet. LtCavningen av standeraxis rattigheter taar blivit

3% e a r 1 h r r i d Hessler.

rilisdagen allena förbeli5liean; smarre representativa firsarn- linagar ha blivit avlysta. Ocla dessa hetyde%sefu%la rattssatser h a standerara tlllicampat sig p5 egen halid - mot regeraii- gelis vilja. Rilcsclagsinstitutione11~ tidigare utveckling hade

i e a ~ a s e n t l i g e n varit ett led I kuimgcimalitens poiitlli., de me- niga standerna hade fiitt ajana som en verkrilngsfull reso- lansb botten f0r statsclaefersaas viljeyttrli~gur. Allenast en gång hade standerna på eget initiativ sökt raaed allvar och Iiraft göra riksdagens rättigheter gällande - da de11 Grsia f6rmyndarregeringen tradde till makfeni. Deras anstriin-mg- iningar hade den gången 1 stort sett varit fChrg5ves. &len nu, vid begynnelsena av deii andra f ö r m y n d ~ ~ r r e g i m e n , upprepade de sina yrkanden och vunno f~~llstiindig framgång. I. rads- arisiol;raternas krets fanns icke Iaiigre en m a n med AxeP Oxenstiernas irmyndighet. Ridslaerrarima hade icke kraft nog att hejda det nya demoB~rafiska anloppet I.

Men hiindelserna p5 riksdagen 1660 beteckriade endast den kraftfulla upplaliten H stiindermaktens emancipation. F6r varje ny nilcsdag visade sliinderna en alit starkare ten- dens att vilja väsa regeringen hiver huverdel. Regeringen f ~ r m i d d e icke taga ledningen aa. riltsdagsarbetet, den kunde icke ens bjuda standerna något allvarligt motsttand, I n o m stiindigt nya saasraden as. stafslivetssQkte stiinderiia göra sig gallailde s c h de tillerkandes ocksa et[ betydande za-nedinfly- tande utan att makfstrider behövde fGreksrnma, De gjorde ansprak på ksntrol%- s c h granskningsrätt och de beviljades denna ratt. I lagsliftilingen kommo siiindera~a att deltaga p& ett sätt, som f6r tanken tBIB ett nutida garlamernt, De

I e:i nyligen publicerad, örersilrtlig skildring av riksdagens Iiistoria framträder e11 aiailaii uppfattning a r d e t politisliu samnnanlianget: » F r a n Gustaf Adolfs död till dess Iiari S I övertog rilisstyrelsen fuiigerade under större delen a v tiden förmyndarregeriligar med rni~zclre auktoritet a11 m i i i - dig koiiung och s t ö r r e beniigeiiliet a t t söka s t ö d hos a n d r a myndiglieter i v e n för frecliiga och normala varv. Rilisdagen korn d a nalrirligen a t t framtriida som det starkaste stiidet och n i d d e därigenoan allt s t ö r r e politisk betydelse)). J. L. Hartmarin: Sveriges riksdag under fem århiindradeia, s. 13. Denna bild av de politiska relationerna måste beteclrnas såsom i huvudsak oïilitig,

Den sveilska stiridsri1;sd~gen. 39 arah6PEo hos Kungl. 3iilj:t on3 lagf6rslag i olilia areiiden, de fiasgo mottaga sSdana, de graliskade dem och gjorde an- mirklalngar och till sis& a i ~ h ö l l s de, att orordningarna m5tte efter anrn5rkning6aramasras zl5dYga beaktande a v Kuaagl. i\la,j:t pgbjudas till efterlevnad l,

P%

riksdagen 1664 tsgo stiinideraua sig

Iore alt icke befatta sig med den kungliga propssltionen, f6rriia1 de grai~skuk alla de stindsbesv2r, som annu liimnats utan av- seende av regeringen S:anraiidigt vunilo st5nclen en allt fastare k a ~ w i ~ ~ g med varandra. De komrno att samverka medelst metoder, som viil Icke voro förut oprövade anen sorna sattes i systein med Ersgt stajrre konsekseizs. ERer möizster a%. det tidigare uifsbiottsm6tet hade efter hand bil- dats riksdagseatskott, al7 vilka det friimsta, del selireta, n u fick allt större betydelse som centralt organ. Dei ar natur- ligt, akt denna ökade k o n c e ~ ~ t ~ a t i o n H riksdagsarbetet var av ntoriaordermtlig rikt f6r stgndernai; fcrmaga av fast och en- hetligt upptriidarade.

Staar dernac oav81rettna i~aakt~zCveckPi~ng 83~1nde icke unclg8 att vackca a%lvar%iga b e k y ~ ~ ~ m e r bland rAdsE'eirrar:~ia, De f6r- siodo, ah% radet hObl p5 att förlora sin gamla stallomirzg son1 den maktigaste riksrepreseniati\-a myndFgheteim i laiadet, att tyllgdpunkten h6IE p5 att tiverflyttas fr8r-a radet a111 riksda- gen. Gaanale Per Brahe aa-ridde emellertid fr5n dispyter; de kunde latf staila till oreda. Men med ~ e r n s d drog Brahe

sig Bil1 minnes st5ndsrnas uppiöralade under den "yra for- myndarregei-iligenis tid. »Nts», tillade han, »iir en sidael !id konnnnen, att var ocli en srar mera p h i n ratt)) 3 .

BBand dem, soni med iiliad styrka förizik-tade sin rall, behnrio sig ocksa de Iigadllga 5nabetsm211iien~ pH riddarhu-

P. Falalbeck: Hegeririgsformein i historisir beiysraing, s. 2 1 6 .

. ~ ' I ~ I I I ~ L ~ I P ~ : A. U. S. 350.

set. Det r a r denna sam&a1Isgrupp, som

gatt

i spetsen "r opposiitonen mot förmyridarregering sch råd och tagit led- ningen vid staridernas politislia framryckning. T111 grund f6r de Lionstlfutlonell~a konflikterna 1ig i vasentlitg mån mot- sättningen mellan den rika och högiiitade godsagaradeln och den efter 9aailci allt talrikare, till sin tjiinst hanvisade lagadeln.

Krig och fQrB5nlngsvisende hade bragt den senare i en e8ioilomiskt ohallbar siti~atlon. F o r att nedbringa statsutgif- terna hade regeringen hl. a. billgripit utvagen alt iranehalla en del av ambetsii~aiinei-is lener l . Dessa krisitgarder vid-

gade klyftan mellan de Ilåda adelsgrupperna och förde lag- adeln narmase de ofriilse i liravet p 5 reduktion. Geiioan en heskarning av högadelris godsrlliedomar skulle mede% erhål- las för upprattandet a v en riksstat, som n s ~ j l i g g j ~ r d e eri or- dentlig utbetalning av ambetsm5xnnei1s löner -.

Detta var en av de programpunkter, som förde lag- a d e % ~ ~ 1 strid med högadeln, En annan och icke niaindre vasentlag arar frågan om bördens och tjiinstens inbördes före- tradesratt. Problemet r a r icke endast al%manP socialt, det gallde ett av Bagadelns mest vitala intressen - dess rn6jllg- het att havda sig vid ambetsBills2ttningaa.. Lagadeln h a r tidigt insett, att dess utsikler harutinnan fil1 mysliet .viisent- lig del voro beroende a.: att ambetsutnarniaingarna frigjordes fran r5dsarlstol~ratlskt inflytande. Redan på iiPisdagen 1664 inkom till regeringen en supplik från riddarhuset, vari erin- rades o m att utdelningen av ambeben tllllrsrnrne Kurigl. 11a~:t allena 3. ILdan vilie darmed fishibidra ul,pl;omsfe~~ av en

Sam. Clasoil: Till redulrtionens förhistoria, s. 1 6 2 ; G. XViltroclr: Karl SI:s förrnyildares fiiia~ispoIitili, s. 86, 102.

? Fragaii o m eia reglering av ämbetsmiiilneiis Iörieförbillailden blev de styraiide r e d a n i a d d i t a i n e i ~ t e t » p å d e t aldrahögste recornmenderat)); Sveriges regesiiigsformer, s. 54, # 12. x v e n vid regimskiftet 1 6 7 2 framställde tredje klasseii y r k a n d e t a t t ))var ocli e n m a t t e efter rilisens förrad till dess nöd- torftige nppelialle B~lia~a försedd)); Ridd. och adeinis prot. l ( i i 2 , s. is.

Y Ridd. o. adelns prot. 1664, s. 1 5 2 ff.; j m f r Lagerrotli: X. a. s. 1 7 9 ff., Ahnliind: A , a. s. 356.

praxis, som kunde medf6ra en begransning av nayildig konungs röre8sefribsei. Yisserligen hade lagadeln ringa fram- @ng i sin aktion; s5 lange hrmyndarreginaaen yarade, bl?- rodde regeringsbesluten f6r det niesta av voteringar~za

a

r8ds- fGrsai~ialingen, Resa lagadeln slappte Icke sitt mal u r silate,

P i

riksdagenr 1672, d5 Carl XI sk~alie lnyndlgfQrklaras, gjor- de lagadeln e n förnyad G.arsnsi6t. Unider en debatt p5 rid- darhuset ang%e~kde riy koilungaförs5liran sporde hovrade6 Tc~uhenfelt, om uttrycket »med riksens rads r;de» PculisHe mecifCsra, ratl »Boairingeia Intet Fin. sjalv disponera om det

ririgesta>>, eiakani~esligen utdelningen av tjiaister, B)UIL<Y_B d i -

sens r i d s viLja och vetenskap))

'.

\'id fragaals slulbeisandliiig ~aagow tid senare uppiradde Sapibenfel8 p5 nytt. h större delen av tredje klassears x-agliar yrkade han p5 en fhirtgd- Iigassde tolkning a v ejtarycket ))med rads rade» i konringa- fiz'siikran. Ersligl Taabenfegts sch halas me1aingsfr2ndei.s Asakt kullde detta icke annorledes utlydas 21: att konungen hade fri harad att disponera aver tjaalster och 41eneGcier; det a70re otillbörligt att s6ka »binda Kungl. ii1aj:t banderna haruti», H9gadelsn f6rnekade eanellerticl varje dylik Pnben-

tion och darnaed hade S5gadebais strayaiiden iiven dera gangen runnit u% i sanden

Den utrikespolitiska krisens fi9aberedde Gaaghetsadeins seger. Rådssegeringen fhirlorade fullst~ndlge ledningen a v h5radelserna, makten gled >azatoma%isk& över i korsungens

hand. P% xiksdageti 9680 genonndrevos de framsta punk- terna

p2

iimbetsadelsss progrann. FBrrnyndasr5ht och redezk- %lon skulle lagga grenladen till esa ordnad sta&shush5Elaaing9 vilken sliuESe g6ra det m6jligt f6r ambetsmanai_eam att f3 sin hargning tryggad. Meas Icke mindre bebydeisefuil ur lagad- lig s y ~ p u n l i t afar den bekanta st5nderfirkiarlng, so= gjorde

kon~alageaa oberoende a r den aristokratiska ridskrelsear, Det synes vara ett 1 historieskrivningen kazappasf observerat ano- tiv, som r a r det. kaiaske mest ~ ~ ~ ' B ~ b i a n r n a \-id tillkomsten av

Ridd. s. a d e l n s prot. 1672, s. 79. Hidd. o. adelns prot. 1692, s. 235 f f ~

4 2 Carl .Srrid Nessier.

denna förlclaring. Vad Tauhenfele förgaves payrkat redan 1672, det genomdrevs 1680. Att regera »imed rads rade» förklarades ej anriorledes k u n n a aittydas a n att koniungera dels agde ratt att sjalv bestämma, vilka iirenden hani funne n6digt Biommui-aieera ridet, dels elasam innehade beslutaa-rde- ratten; koraungen fick med andra ord helt fria Laander vid

utdelningen av ambeten och benefieier l. D a m e d ansåg sig

Bagadeln h a vunolit en garanti för akt icke liiprgre den hög- adliga borden utan flirtjansten skulle Pilla utslaget v i d ana- hetsutnamningar.

lyad kranebar stinderaas förklariiqj

p3 riksdagen

4680 n r en mera allniailt lions"litutioliell synpunkt? Reellt sekt iaigenfiosg u p p s e e n d e v a c k a ~ ~ d q ty e n ~ i i l d e i var j u redan ett faktum. Ilen formellt, statsrattsligt sett? Enidast en Itonunga- dömets reorgairlsatlorm. p5 landsiagens grtalad? Problemet synes fiartjant a.: e n liten speciell kommentar, ave11 o m det icke tillhör d e centrala i rilisdagens historia,

Det a r en aven i nyare hlcforiesl;slvnáng ganska ail- m5nt omfattad tes, at% standernaas Krklaring av orden ))med rads råde» icke gjorde vald 1); gallande ratt, d. .gr, s. karads-

lagen. )lan nienmar, att förklaringen >)raiiimas& hade %;ara&- liir av Iagf6rB;larinag

. . .

Kagon prny lag Beinde den ju p5 intet

is anses Innebara, Inte eiis en f6randring av den gallan-

de»

<

,\'ad betriiffar förblaringelis egenskap av ~lagf6rkPa-

ring», far nog denim anses vara en ren fiktion. Landslagen betecknade vid sin tillkomst arlstolrratiens seger 6ser liunga- makten ocI2 mellan landslagenis hestiinnme%se och standernas A t t detta varit alctioileiis h u ~ , u G m o t i v visar e t t clisl<ussionsiriliigg f r å n e n a r alctioi~efis leclaiide maii. U n d e r debatten p & riddariliiset oin folk- i~iiigeil a v o r d e n »me$ r a d s r5de)a f'örlciarade Hans Mvachtmeister: »Kenefi- ciers utdelande, diirnti beliörer konurigen intet Iiöra riksens rad)). Kidd. o. adellis prot. 1680, s. 238. Detta niiotiv ~nteslrnter ~ i a t u s l i g t ~ i s icke möjlighe- ten av att irer1 omsorgen orn förmyridarrafstens och redulitionens fuilfOi- jaiide legat Piairom s l ä n d e r n a s förklaring; se Rida. o. adelns prot. 1680, s. 2 2 2 ; j m f r Sv. Grauers: D e n sreilska riksdageil tinder den karolinsira tiden, Sveriges Riksdag I: 1, s. 7 5 .

"rauers: -4. a. s. 80. .Jmfr Hartmariiis uttalcailcle o m Carl X4, a t t denne ))aldrig befriats f r a n lai~dslagens huti)); a. z , s. 25.

Deii srenslia stalridsriksdagei~ 43 nattalande P680 rader &i19 bokstav och anda en n~oésiittnirig av den mest sv5riiverkomliga a r t , Den laara enklast uttryc- kas sa, att stiiamdernla 16rbeR6llslOst Eaa befriat konungen fran hans i landslagen färeskrivna, oerillkosliga sicyldighei att styra med rads rgde l. Viil hade den praktiska i~Od~iindig-

heten ofta bjudit kixalgclrna att laandlagga iss sa 1Upand.- b aren- " den utan riidets Iiörcande. Aden denna praxis

ar.

f6s lands- lagens utfolknoing fullisl5ndigt in.elevant. Landslagen BcSnde ej d i g o n laonungerns rat& att g5 r i d e t förbi, Stiiuadernas Gr- blarilag a v 1680 tillerkiiande konerngen just en s i d a n riiitt, Standerana 6 4 ~ ~ r f ö r d e radet

p% reservstat och ffirlcbarade

ko- nuilgen inför Gud allenast »responsabel f6r sina akbioirer», Förniekandet 2%. koniuiagens juridiska ansvarighet h a r akdmiint betecknais som eni nmy riitfsprincip. Förnekaaldet a v radels jearidiska oulnb5rllghet var det idbe niindre. Ty med radet borffsll laidslagens och all senare konsi;it~Ki0~4aEistis1i strQ- srans korrektiv mot ett egenrn5k;tlgt koneangadëme. Enval- det hade legitimerats och satts i system, Hin siatsviil~nlng

.- o m ocla sorgf&,alligf maskerad - var genornford,

Bet Y a r . vissa lagadliga arizbefsinan

p5

riddarhuset, som \rarit de friiseasla drivkrafterna i aktionen mot radel, Deias iai5C hade varit alt stôrta den jordri10a 9aUgadekn fran des: ekoi~ornislaa cach politislaa maklst2llniamg % r att sfiilva kunna havda sig som 2nr~betsn1allnmasti11cI~ FBrn:yn,darsafst och rco- dulction Isade varit led i dessa stravanden. Men det sista ocla avgörande steget togs aned dera ~lagförkB8~rB~ag», soan man I%% stiitiderna avge, Cark X I sjiilr synes icIie ha hait n&gra grlaner

p5

att fär vinnalidet av Bonstitratiosaella mal draga nytta al7 den prestige, som hara 5lrajQk efter 1~4geis lyc%alige slutf6rande, Men hans fiPrtrogna bland lagadeln f6rsumn1u- de Icke alt utnmyftja situationens mOjkigbeles, De lyckades genoindriva en »lagf6rklariiig>), som bl. a. medförde rads-

'

I : ~ i d e r hnel~atten p i r i d d a r h u s e t den 1 dec. 1 6 7 2 klarlade lcarnmarrg- d e t I-leiirik Falckenberg riittsfrågaiis iniiehösd. hian s y l e s m l s s t i r i l ; a , y t t r a ~ . e h a n , a t t r z d e t s1;ulle geriorn r o t a överrösta 1iurng.i. Alaj:t, men e n saii iir a t t 1iUra rad, e n anilan a t t votera; »Iru.i,uclsalien bestar däruti, a t t allt m i t t e aned ri1;seiis r i d s r å d e besiallas», TZidd. o. adelns proc. 1 6 1 2 , s. 2 3 7 .

44 Carl Arvid Hessler.

aristokratieiis avkopplande frha ämbetens och beiieficiers ufdelailde, Förstarkniilgen atu konunge~is raial;tst5llning v a r Sinnad att Indirelit k o m m a de lagadliga alnhetsmannen till godo l.

Metoden alt genom »lagförk%aring» korisolidera kuriga- makten hade visat sig gynnsam. Den loclcade tilil TOrng-ad anvandning. På riksdagen P682 erbjöd sig Aaiyo ett tillfalle. Carl Xl:s personliga uppträdande Tar p i den rilisdagea över huvud mera aktivt, mera aggressivt an tidigare. PAtruck- ningsmetoder %;ommo stundom till användning, som icke Iiimnade r u m f6r undanflykter, Widdarhuset, dar redulc- tionens och det starka 1;ungadömets vedersaltare hade sitt. sate, dirigerades med hotet o m att

fa

spela för öppen1 ridå, d. v, s. votera efter nza%rikelil, darest den kungliga viljail desavouerades ", Och man h a r svårt att r a r j a sig för miss-

%aill<en, a%% eii Biknande pAtrycknirigsmeiod fick tjiina koiruxi- gens syfte aven vid det ber6mda tllIf5Falle på 1682 2 s riks- dag, då stiiradernas andel i lagstiftriingsmakten gled dem anr lianderna. Den Inaroiinska riksdageras hävdatecknare synes ej Ila namnvart anEktafs av denna oiiisstanlae. Han finner ingen glanmassigl-aei. i konungens aktion, han betraktar den snarast som den oreflelrterade frukten av ett vredesutbrott? Abl5ttet a r konungens personliga w e d e undandrar sig varje bedömande. Neia uppenbart synes vara, att konungen s c h hans maii med myc8iea taktisk skicklig- het ha begagnat sig av eia oförsiktig replik på riddarlieiset, 1 sin framstiillning till ridderskapet och adeln stallde I<onuangen den olyclalige talaren, landshövding Lillieh0ok, vid skampå- len ocla sporde f holfulla ordalag, om ]>det agnar och a n s t i r

Grauers förklarar i början av siii framstalliiing, a t t f r i g a n Piuruvida de ledande lirafteerila p2 ricldarliuset varit a t t b e t r a k t a som I i o i i u ~ ~ g e n s » s p r i k r ö r » eller tvärtom lians »ingivare» icke tiaii 1ilec1 s5kerliel avgöras;

a, a. s. 54. Då hail tillägger, a t t »frågail kali frkn författningspolitisk syn-

pazillrt vara lil<giltign, h a r lian f r i n början bortsett fr511 möjligheten a v den lilaje i karolinsl; författiiiiigsliistoria, som Iiär angivits.

"Rid. o. adelns prot. 1682, s. 78. C r a ~ i e r s : A. a, s. 91.

Den svenska si,indsailtsdagen. -i 5 en devot undersakare med förmätne ord ait Inskranka eller likasom pli ~ i k t s k a l lagga sin överliets makt och myndig- het» l, Darmed hade koriutlgen demosastrerat faran av r21t-

tigheters havdaride över h u ~ u d , hfera detta var icke nog. Det gallde att ~rtim~ttja situationen aven G r mera ko~iBareta syften9 att u n d e r hotet om Itonungens onad förni8 rlddarhn- set till en förmåxalig deklarutlo~i i den a l ~ i o ~ e l a rattsfr5ganO Konungen sporde, onn » n i g o n $r av sadan inening att binda H. Kungl. 1laj:t hiinderasa. att W. Biuaigl. J1aj;r icke i sitt rike n-ia göra lag och stadgar, reglernerater och f6rordningar, och att desamma nlaia s"ai~derne skola vara kraftlöse», Det ligger i Qppen dag, att taktiken i biuvudsala Br deitsamma aau soni två å r tidigare. Akvel~ 1680 hade konungen geiiom fragor till stiiaadel-na sölit a~ta-%raga ciem en %r Ia~anga~nakten gynrm- sam »lagförkBarla-ig».

Den kuamgliga aktionen fGrfe%ade icke heller sitt syfte, Ingera fick lust att triida inom skraralaek för den briinra- niarkte talaren. Alla f6reasad.e sig om en srarssP;rLft k de mest servila och devota form~alerlngar. Ylsserligen var m a n nu mindre villig att ge avkall p5 egen ratt. an IiPan förut varit alt oflra radets. Det har sG%;erllgena Icke varit stander- nas aaaeraing att direlit avsta fran sin h2vdrrraana delaktiglaet E lagstiftniiigeim. Darps tvder bland annat Erik Liisdschiislds förklaring p5 riddcarbuset, akt de regler, som Li1HiehöBB assett, icke haft karaktär av »allman lag, som med sdiindernas salpr- tycke bör ske,

.

.

. utan a r allenast en ordning

f6r f i och corieersaerar collegierna,

.

.

.

men vore det en allman lag, slinPIe den stgnderiata conanaunlcesas» ! Men av Boaungens hotfulla fragor lät m a n ska-amrna sig att icke irrgen-a en rattP at% ingenting »fGreslirira» H - 1,. Maj:% u t a n endast uttala en »underdanig tll%f@rsll;b», att standerna skealle f5 del av n j a lagar 3, Att konrpnge~x agde ratt att utan slälzderna iitfiirda

Ilidca. o. adelns pnot. 1682, s. 228. Ridd. o. adelns pïot. 1682, s. 6.5.

Rieid. o. adeliis paot. 1682, s. 232. - denna staradpunkt stod i ,viss överensstämmelse iiied s a m t i d a sBatsriLitslig s p e l t ~ i l a i i o ~ i , h a r ptpekats av L a g t r r o t h : A. a. s. 219 f f ~ otli N. Pleriitz: Om lagstiflaiing, s, 102 ff.

46 C a r l Arvid Hessler.

stadgar och reglementen var garnmal h i v d och erkarides utanm omsvep. - Den f6ljande utveclilingena sl;ulle visa, att korrungen icke försummade atl draga lisnsek\~enserna av den »lagiorltParing» h a n erlmallil.

Deni ielse obetydliga maktstallning, som stiiladerna rest sig under Carl SI:s förmyndarregering;, blev stycke för stycke raserad. Yarkeiz f6rr eller senare har stiindernas sjalvupp- givelse varit mera fesllstandig. De tröttnade icke alt visa nmFa prov p& sin »un$erdasrige devotion emot Ktang%. Maj:t>>, Under Carl X%:% regering fingo de samnianirada med en viss regelb~andenhet. Men deras politiska roll inslirankte sig mest till ett taclisaint bekriifiaride av Iion~airgens åtgardes, Xven o m ej standerna med fall konsekvee-ns Sröllos utanför ag1 lagstiftande ~.esksaiai&et, utf5sdades dock ers lang rad lagar, 1 a.iikas bi%lkorrast de icke haft n i g o n som helst del. E n d e r Carl X1li:s tid f6rsrn;ddes fullslaaidigt deras medver- k a n hLBrvidl,ag. Icke ens svenska folkets urganrala ratf att sig beskatta kunde realiier h5vdas. Den h l e ï aldrig prlnrcipi- elBt satt Ifr5ga. Xei-n Carl SII:s patryclir~ingar s c h stander- nas undfallenhet gjorde den ii8usorisk. Genom ett Grlmands- itagande fran ständernas sida sattes deras fria be~illnmiiigs- raitt helt u r f~anktion vid finaiasieraaadet av Carl SII:s krig.

Den karolinska riksdagens hIygsamma 1-011 och »under- danige devotion)) kan föras tIliba8;a p i anangahanda orsa- ker. Iden vid sidan o m kungadömets faktiska niaBtstaBlnang Borde en a v de betydelsefullaste orsalcerna vara den social- ekonomiska firandrlng, som adelssf5ndet undergick. Den gamla radsaristokratiens kjvermalit r a r bruten. De m a n av lagadeln, som gatt f spetsen för sfandernas anlopp mot för- nnyradarregeriiig och r i d , hade sjgiva banat vag för den nya regimen och i denria fciiinit utlopp f i r sina ambitioner. De hade för siila tjiinster i riksdageii blivit rikligen belönride, de hade - sedan rådsaristokraternas inflytande reducerats

- befordrats till f6rraltningens laiigre och högsta poster l.

11'. C a r l g r e n : I i u n g a m a k t , ulsiiott och s t a n d p; 1680- och 90-talens riksdagar, Hist. S i d s k r . 1921, s. 195 ff.

Ridsarisiskratien, som ett sekel tidigare satt som sitt m51 att göra slut p5 seHcreterareregeme~atet~ m8sie n u i betydande na.fstr5cknaing Iamna plats för ett nytt; flera av kansliets sekre- terare blev0 %;oi~uiagens niiriaaaste f6rlroendeiliann

'.

Och $yen f6r den stora niangden 5rnlPetsmiin, som fyllde de tre högre sianden y5 riksdagen, medf6rde deii nya regimen patagliga f6rbatlrlngar. Genom reduktionen kunde en fast loliestat upp- rattas, anabetsmannen behövde icke h n g r e hysa bekymmer $61- sin utkonast. Det var ganska naturligt, ,.at% dessa iimbetsrniiaa ksmnae, ait 3gtia huv~adpavten a v sikt intresse

st

sitt egentliga verltsamhetsfSlf, f6rvaltningca1, och begrsaasade sia uppgift i r8l;sdageia till att uttrycka sial tacksamhet loch sån ))under- dankge devotion» emot Iiutagl. 1Iaj:t.

Den opposition, som det karolinska einviildet s8 s d - ningom kallade till lis, hitmtade naring u r ett ghinska ul- brett m i s s n ~ j e . I n s n i de liigre sanihiillskiasserna f6vspordes ett allmank Biil05 mo8 Carl XHIss lirigspolitik, m a n %-ar siiied r i d alla kontributioner och utskrivningar. Men betydelse- fullare ur politisk s y n p ~ m k t var, att missra6jet viiste sig allt starkare iiTi7en anom den Bedande samhalisklassen, ilaom hyra- Iiratlen.

Det var denna saanma hyrbkrati, som IKtlC legasisera det karolinska enviildet och under Carl XH:s tid .;aria dess f6rnii1nsta stöd. A m b e & s n ~ i n n e a hade enviildlet att Racka f6r mycket, "r sin egen iapphij-jePse p5 r6dsaristokraliens och godsagaradelns bekostnad, för en god f6rvaliningsnrdninig sch en fast B6lmeskat. E n d e r Carl TBSI:s regering gick emellertid atskilligt av det vunna firlovat. YBrJg~ps%ikrii%~ei~ kras-de es-Y_ ratloaaalisering av 96Br~altriilmgsapparatea1~ som skulle m6jlig- göra dela srictbbaste expedition av kon~armgens arilja. De gamla 5nabefsverl;en sGnderbr6tos i viss ulstracB~aaing och ersattes med riya, direltt under konungen sorterande snyndlgl-ketei,.