Edy, 13~111,
a
gjöre forfatteren altfor stor cere å inniate sig i en telsdrörteIse illed h a m , og liar jeg overhode h a r intm?ssert ilii; for beskjEftige iilig ined arheidet, er det bare fordi en m i - versitetsliornite h a r funnet det v z r d i g til å forsvares for dolntor- graden, og fordi det derau frelngar l-ivor nödvendig det endnn idag era
före liarilpeil lnot liritilrklösheten i liistorislr idens skap..~- -
Kallstudier till Sveriges historia 1280--1436.
~ p ~ ~ ~ k ~ i p , ~ f t oreiist&eilde var s l c r e ~ e t liar professor, d r . ~ ~ ~ t jiii..
I(nild 13erliil, i eil kroilil< i daiisli I>olitiIte~i for 2 0 des. 1928, psvist a t lir. 1sci~a11 ASDEKSSOS, Författaren till den avhaiidling, Tars ~i~~~~~~~ ~ , ikke ]>are e r lielt igjeili~em ui;ritisl<, meii a t ogsa liele idbiilil- ~ l ~ Källstudier till Sveriges titel anföres liar, Ilar för densamrna ,,old,,t i den beror på plagiat, idet det e r iieiitet - ute!? Itildeallgivelse - Iiistoria 1230--1436. 111- redan hemburit det yttre erkannandet f r a artil<el ai, dikterel, og juristen Eiiiar ~eilediktSs011, ))SYlellda I s l a i i d s " ~ liemsiia berättande kal- a v el1 docentur i llistoria vid det uni- i det islandsl<e tidsskriftet ))Eimreidiii» for 19'24. ior jailite Libellus AIag- versitet, som fostrat lionom. Det iimne
iiipoleilsis. L u n d 1928. laan satt för sitt ]ärdomsprov ä r ocjtsa
en rerliligt magistral uppgift, för såvitt som ett lilarliiggande a v de beratlande kallornas sammanihai~g och genesis -val alltid måste anses sonn både begynnelseii och anden i den liistoriska metodiken.
F ö r det tidsskede, som n u lagts under granskning, galler det liar uttalade i synnerlig.. grad, d å vi betänka, att det a r Erlkskrönilian ocll den för ovrigt av förf. som sjalvstaiidigt verk avlivade Engelbrelitskrönikan, som bestä~nit begyiiiielse- och slutåren i avhandlingens titel. E n v a r vet, h u r dessa tvenne »inhemska berättande kallor)) ä n d a till åra dagar lämnat det Iiuvudsaliliga materialet iör skildringen av motsvarande avsnitt av Sveriges historia. Icke mindre h a de sanntida, tendentiösa traditionskallorria beslamt eftervärldens doin över den mellan- liggande tiden, Magnus Erilissons, i\lbrelits av Meclilenburg och de första danska unionsregenternas, såsom redan Styffe, siötld på urliundsfynd framför allt i de nordtyska arkiven, ocli sär- skilt von der Ropp i sin n u klassislia skrift: Die sch\vedischen Geschichtsc~uellen des fiinfiehnten J a h r h u n d e r t s I, kunnat fastslå.
Det ser emellertid ut, som on1 den sistnamndes aulitoritet verkat p i något satt förlamande på den historiska forskningen i Sve- rige. I varje fall h a r det dröjt ända till vara dagar, innan dess inedeltidsiiallor a v icke urkundskaraktar Anyo upptagits till be- handling. Bortsett från enstaka specialu~idersökningar a r föres arbete det första offentligg.jorda, samlade vittnesbördet orii en n y forskargenerations syn p å de problem, den tyske forslrareii brolta-
-- -p
-Egeiitligeri hiliaiig till avliaiidliiigeii: Z u r deutscli-sliaiidiiirnisclieri (;e- scliiclite des Si'. .Jahrliu~iderts. Leipzig 1 S i G .
E r n s t S y g r e n . Iiallstudier till Sveriges historia 1230-1436. 9
1
des med för femtio å r sedan. Det bör alltså innehålla ornvär- deriragar, och s å a r aven fallet på viktiga punkter.
E n av dessa oiiivärderiiigar h a r framgatt u r ett uppslag, soni E
till h a n d s ett dylikt forfaringssktt a n k u n n a t synas, h a r m a n ald- f
.,
position och litteriira genesis hittills knappast-intresserat liistorici
k
ay facket och, n ä r s å skett, ciyervagande dess datering ellerfrågan, vem som fort det i pennan. Det stoff, Eriliskrönikaii meddelar, h a r ansetts huvudsaliligen h ä r r o r a från den munt- Liga traditionen. Dess olrande författare h a r öst u r egna ocli alidras rika förråd a v miniien och personliga upplevelser (så
deii Glrtirt, a v vilken Erilrslrrönikan ä r en tämligen sen utlö-
a
Dare. Enstaka forskare, först Kloclihoff i Studier öfver Eufe-u
;I; schabioner, därvid särslrilt de bsaunscli\~eigska och li;ländska
!f
rimkrönikorna fraiiidragits fil1 jamförelse, visat, att Erikslrröni- k a n ineår soni ett led i den stora tyska krör-iiketraditioiien. Men\;iiP:lds- och liejsarf;rönikorna i ~ y d t ~ s l r l a i d till de ovanniimilda nordtyslia lirönilieverlien i slutet a v 1200-talet. Den nya dilit- arten hade darined nått det baltiska området, och dess uppträ-
R. König, Stilistisciie Cntersuchuiigeii z u r I~raunscli\~-eigisclieii Keim- cliro~iil;. Diss. Ilallc 1911 ;
n'.
Aleyer, Stilistisclie Liitersucliungeii z u r lirliiridi- selien iieiiilchroiiilr. Diss. Crreifswald 1912.Han a r även böjd att till dylika för den nya, versifikatoriska Iiröniliegenren utmärkande stildrag hänföra också de fall, d å ri~nsiiidaren Aberopar ögoi~vittnens utsagor eller muntliga kallor. s o m bekant h a Cederschiöld ocli flera använt dessa stallen vid sina försök att tidfästa Erikskrönikan.
Det betydelsefullaste i förf:§ tindersöliningar av Eriks- krönikan a r emellertid fastslåendet av lirönilrans s a m m a n - hang med a i ~ ~ a a l e r n a , en syar uppgift, icke minst därigenom att förf. före den rent källkritiska procedriren måst tillrätta- lägga det invecklade ailnalmaterialet harför. Han gör detta
å sidorna 20-24 i sin avhandling, d a r h a n med erkännansvärd knapphet Iiimnar en god översikt över yad som finnes kvar ay ifrågavarande kallgrupp, h u r u dess beståndsdelar traderats och h u r u dessa låta sig indelas i äldre och yngre åldersskilit. Endast trenne annaluppteckningar iiro till oss bevarade i liandskrifier, som aro äldre ä n själva Erikskrönikan; ykterljgare fem h a fort- satts in på 1400-laiet, d a de aven, utom en, nedskrivits i deni avfattning, vari vi n u Iiänna dem. F ö r sitt ändamål h a r förs. icke behövt bestamina dessa olika annalverks förhållande till varandra. H a n refererar i liorthet de hittills uttalade, föga di- vergerande åsikterna h a r o m (av Schäfer, voii der Ropp, Erslev och Ii. G. Westman) och nöjer sig med att konstatera »der1 nära slalitslrap, som de oiilra redalrtionerna vid så gott som varje notis förete till ett styclie in på 1300-talet» (sid. 24). Med utgångspunkt från deras n a r a sammanlian; såsom ett faktum framdrages liela annalmaterialet till jämförelse, varvid den p& -\.arje särskild punkt utförligast avfattade notisen anföres med hanvisning i notform till de övriga. *$ven de isländska a n n a - lernas svenska uppgifter tagas därvid till hjälp. De visa full- lioinllg likhet ined motsvarande i svenska uppteckningar a v detta slag ocb ha, enligt vad f6rf. sabert med ratta havdar: överförts till Island på 1270-talet, icke ~ i a Danmarlr, som Storm påstått, utan direkt från Sverige.
Genom detta goda grepp att behandla anrialernas notiser a r rikshistorisk karaiitar såsom ett i viss ei~hetligt kali- niaterial h a r förl. på ett lyckligt satt Iiunnat förenkla del till- trasslade aiinalproblemet för sin aktuella synpunkt. För den liiillkrilislia granskning, han vill fijretaga, återstå docli betydande svårigheter genom de båda järnförelseobjektens till formen in- k o m n ~ e n s u r a b l a beskaffenhet, å ena sidan det h6fiska diktverket riied även deta1,jer i ordrik förklädnad,
A
den a n d r a de lako- nislit avfattade, insliriftsmässigt knappa aiinalnoliserna. FörEs metod att h ä r koriima åt det jar-iiförbara h a r konsekvent ir-irili- lats p 3 att få fram det väsentliga i krönikans framställning, självaEriist Sygreii.
Iiiillstudiea till Sveriges Iiist»ria 1230-14:i(i. 9
:">
stomnneni av haride!ser, soni lilisoni gjorts osynlig av det färdigadiktverliet. Det visar sig darvid, att denna 'röda trad' i knittel- vet mera 5x1 aninalskri~aren. Detta giller särskilt Torgils Knuts- vaven p & ett märkligt sätt ö~;erensstamiiier med de rikshistoriska sons andra korstag 1300, striderna pA norska gränsen 1304 ocli riotiser aiinalerna innehålla, och att Eriliskrönikan trots sin iiibördesliriget efter N ~ l i ö p i n g s gästabud. Utgående från eii tidi- skenbara tidlösliet megdelar vad den berättar i samirsa ordning gare gjord iakttagelse, vilken betydande roll s o m tilldelals Mats son1 kronologierna. ii sidorna 25--78 i förf:s franastallninig ICettilniundsson i dessa liandelser, underkastar n u f ö d . de ställeri liunna vi följa, h u r u h a n i detalj sönderplockar rimtexten för i Iirönikan en sarsliild granskning, d a r »herra Slatius)) uppträder sitt källkritiska syfte; någon eristal<a gång k a n m a n ii11 och ined i situationer, som i övrigt äro lianda av aniialislerila. Det visar höra den torra alinalnotisen bakonn versradens formulering1. sig därvid undantagslöst, att ailnaleriia icke alls omiiä~-niia h o - F r a m till 1306 utgöra a n n u Iironologiernas årsnotiser om de rio111 i dessa sainniailhang. Det traditionsmaterial, som einane- rikspolitislia tilldragelserna stoiiimen i ii~.öniiiaiis heriitielse "i. rat fraii lionorn, a r något för Eriiislirönilian speciellt, och dess att därefter ett antal Ar f r a ~ n å t undanskymmas av eii allt större obeiintlighet i annalerna ä r ett starkt bevis mot att de senare iniiiigd överskjutande detaljer, siirskilt gallamde norska förhiil- avhänga a v krönikan.
landen. F r å n 1310 konstaterar förf. ett partiellt utsinande i Andra iakttagelser, sorn förtjäna ett omriamnande, ä r o IlBda liallorna, m e n för Aren 1312-13 koiicentrera de sig kriiig förEs påpelianden (sid. 431, alt annalliällans egendomliga ka- hertigarnas bröllop, och för de tre därpå följande förete ele ralitar i vissa fall Iran förklara betydande avvikelser i Erilis- också överensstiimnielse: en mot den beltaiita lakunen i rian- l<rönikan frAn de11 ~ e r k l i g a lironologien, eliler alt rimliroiiisten Iirönilian srararide fattigdom hos annalerna (jfr l-iaroni sid. uilderstundom tyckes Asyfta en mot denna sin kalla niedvetet 106 h o s förf.). F ö r de stora krisernas å r 1317--IS äro lik- polemisk fi.a~nställning. Sasom exempel på det förra lian namnas heterna flerstiides verbala, vilket uppmärksammats även a r den av forskningen diskuterade uppgiften oin en mellan Palde- föregaende forskare, särsliilt Pippiiig, soin dock framställer ay- inar och l l a g n u s träffad överensliomrnelse om rikets delning laäi~gighetsförhållandet ornviint. Pifallande äro i syrinerhet de (sid. 38), villien förelioinmer under å r 1273 i en annal, ineri inånga, för de b å d a källorna gemensanima n a m n e n å agerande ~iiider 1277 i alla övriga. Kroriisten liar här följt den första ver- personer. I fråga om senare haridelser, junker Magnus' avsatt- sionen, vilken saiinolilit ä r oriktig. E n annaii kr011010gi~li iliiig ocli den utförliga skildringen a v AIagntis Erilrssoas Iio- oegentlighet hos denne, som ocksa frapperat, a r att h a n i sin niungaval, ö ~ e r v ä g a däremot skiljaktigheterna. berättelse felplacerat Torgils I<nutssons liorståg 1300; e n krono- I förf:s liiillkritiska esposé, som ovan refererats, fäster logi (nr S V I I i Scriptores I) h a r likväl, janite den Iiorrelita inan sig iiven id vissa specialutredningar, däribland frågaii, tidssättiiingen a)- denna notis, aveii en a n n a n till 1299, .\-illieii l i u r u ~ i d a annalerna från 1290-talet och framåt äro avledda ur kan lia förorsakat den förvirrande inpassningen i rimliroriistens F:rilisliröiiikan eller tvärtom. Pipping liar, som riainnts, anslutit framställning. Andra skiljaktiglieter mellan de b i d a kallorna be- sig till d e n Förra uppfattningen, vilken a r teoretislit möjlig dar- traktar i ' ~ r f . s o m sagt såsom arsililliga, t. ex. i fraga on1 några a v igen0111 att de kronologislia notiserna från och med detta deceri- annalerna omnärniida deserteringar friii hertigarna till Erili ~ i i ~ ~ m huvudsakligast traderats i 1400-talshandskriftei.. Redaii Menved uid i\'yköpings b e k g r i n g 1309, Birgers Gotlandståg 1313 tie båda källornas egenartade natur låter visserligen liar a n a sanit, frarnfkir allt, i skildringen av Torgils Knrilsson, villien i det ratta sanimanhanget, ni-ien förf. klarlägger yttermera detta e11 annalgrupp f i l t ett tänaligen ogynnsamt eftermäle.
genoni en i.i-ifi.essant kallkritisk analys å sidorna 79--90. MetE Rec. h a r i det föregående kanske alltför lange dröjt vid s a m m a metodiska tillvägagångssätt, soni Curt Weibull anväait kapitlet om Eriksliiönilians beroende a v annalerna, en utförlig- för att konstatera förliållandet mellan S a s o och Knytlingasagan het, som dock m å anses n i o t i ~ e r a t l därav att rec. finrier det
- dennes Saxo-undersökningar f ö r e s v i i ~ a för ö ~ r i g t ofta läsaren vara det intressaiilaste forsliningsres~iltatel i den föreliggande av denna avhandling - deduceras liar frain, vad ri~nlironisten avliandlingen. Betriiffalide övriga sidor au del prolileiiikoin-
- ples, detta stiindigl lika attraherande niästerrerli pa krönilie-
.Jfr sid. 3 8 : »?'liz a a r blefl joilker E r i k clödlier» etc., d a r maii oiiiedel- sliri~niiigens ornråde erbjuder, a r förf. icke lika nyskapande, b a r t vill reltoiistruera en iirspruilglig aiina!iiotis av typeii: 'Eodem aiinio' etc. det m a n u galla de förut ta~illigen val utforsliade traditions- J f r 0clis5
a
sainiila sida citerade passus o m TTii.jö I<yrl<as hrniid. kretsar, vilka haft betydelse för rimkronisteii såsom fyllnadsstolTE r n s t Kygren. Iiallstudier till Sveriges liistoria 1-30-1436, 9,
fridslagar (sid. 431, iiiiralielberattelser om Eril< I ' l o g p e ~ ~ n ~ ~ i g inget väsentligt att invanda. I fråga om det parti av lirönikan,
(sid. %G), urkunder (sid. 104) 0.s.v. Lasaren a r i varje fall [not r i k e t endast de fiaii 1400-talet traderade aiiiiajuppgifterna taclisarn för a t a r e n detta material medtagits, d å det alltid ar sTara, lian naturligtvis alltid teoretislit den molsalla u p p b i t - T-arisliligt att orientera sig i Pippiiigs lärda 1nagasi11 och fhrf. ningen göras gällande, och rec, kaniler under formuleringarna yet att spacka även noterna aned sakrika uppgifter. I el1 av val igen den tvekan, h a n själv en g;ng liyst vid försök lösa dessa (sid. 102, not 1) hittar nian till och med ett i tveksam p'oblenl. liknande dein förf. rned så stor framgång h a r frestat siria frageseaiiiling framfGrt bidrag till ErikskröniBaiis datering. Det iirafter pa. Siinskilt kronologieil :]:i. VI i Scriptoies tom I ( c h r o - gäller riddaren Bo, som ordnade stiilest?ii~det med västgötarna noiogia h n o q m i ) kommer alltid att bereda lluYudbrj, för den,
2318, och vars själ rinikronisteri därefter önskar Guds ~ n a d e som vill bringa systematik i de svenska annalerna, i viss
rooD. ~ ö r f . ~ i l l identifiera denne ined de11 senare laånlan- aven n:r S I V , T'isbykrönilian, mindre enligt rec:s åsilit, l,:ris nien rådsherren Bo Niclisson, som o l l ~ t a i a s sista gangen
S11
(årboken 266- 1430) och ST'II (grabrödra-annderna).h-
ilrliuildsmässigt i sept. l322 (DS III, sid. 559) och nämnes iräffande dem alla, även den i 15- eller 1 6 0 Q - t a ~ s - u p p ~ e e l , i ~ 1336 (DS IV, sid. 49'). Egendomligt nog återfinnes denna iden- föreliggande n:r S S I I I , h a r enleilertid rec. koinmit till s a m - tifiering redall i Anreps Svenska adelns attartavlor (del 3, sido 7 ) ; ma uppfattning som förf., att de ä n n u för förra delen ap 1300- vederbörande var nämligen era Natt och Dag 0 ~ 1 1 farfader tii? talet representera sena utlöpare eller Iiompi]atioiler a v den den kände S i l s Bossoii. Rec. h a r icke kunriat finna denna ilistorickt betonade annalskrivning, som, det ä r rec:s åsilit, tagit
Iialla, nien den synes k u n n a återgå p i slakttraditioll* fant med den äldre Magnus Birgerssons trontillträde det
x~~~~
vet emellertid också, att BO i\'iclissoll dött 1327. Moj- svenslia arclliepiscopatets ungefär samtidiga fixeiing till ligeri kunde förf. h a ilämnt, att det sista ~riillamllandet av 110- uppsala. T111 mitten av 1270-talet anser namligen ree,, iiom deil 9 sept. á322 föranledes av att ha11 d åuppger
sitt m a n bör återföra den stomme av rikspolitislia årsnotiser, testamente, vid vilket h a n s sigill a r fastat jämte svarfaderils, sedermera i olilia variationer uppträder i n u bevarade a n n a l - den avena
sid. 102 (not 2) o m n ä m n d e drotsen Knut Jonsson redaktioner, alltså ett par decennier langre til]balia än K. G. av ~ ~ ~ ~ ~ a ~ - a t t ~ n , om vilken Pippirig h a r vissa spekulatiol-ier Westman, son1 låter sina 'Annales triplices' börja först m e d (komn?eiltaren, sid. 657 ff efier en föregående uppsats i suenslc aret 1298, 0 ~ 1 1 till vilken förf. tydligen ansluter sig. ~ i ~ t ~ ~ i s l ~ tidsliiift för Finland). Genom siil dotter Iiigeborg blev Ericus Olai h a r i sin »Göta rikes krönika» räddat ingcBet av r\'iclisson morfader till ingen mindre a n Bo Jonsson Grip, dessa tidigare riksannaier, som Iilan n u finner endast där. som ärvde halls n a m n . P & tal o m ideritifieringar k a n för övrigt Denna annalform u p p k v e r sedan en aerlrlig blomstringstid, tilläggas, att Afartir1 Duva, den unge Alagnus Birgerssons följe- sgrsliilt under 1200-talets sista och $300-talets första decennier, slagare vid flyliten u r Sverige, vilken varlien Cederscliiöld eller och fortlerer ä n n u , ehuru avniattningen ä r märkbar, tio- pipping lgci;ais igenfinna, uppträder som sigillvittne 1314 "x tal å r framåt, under vilka, delvis efter kontinentala mönster,(SD $991) Q & som närvarande 1316 1 ° / 6 (SD 2037): i förra den gamla formen ersattes a v ett nytt mode för hi~tories~<riiniilg
fallet kallas h a n nprefectus Scanie)). På det livligt diskuterade i Eriliskrönikan. Att varken denna nya genre l eller den dateringsspörsmålet inlåter sig förf. eljest icke p å a n n a t satt, fortsattes, utan båda återupptagas f6rst in på ett nytt å r h u n d - att genast i avhandlingens början (sid. 17) förlilarar sig rade, anser rec. ha flera orsaker, främst de bittra stånds-
fi.å~l det fullt Ironstaterhara: ksönikan ä r sliriven nationalitetsmotsattningar, som beliärsl<ade det senare 1300- 1320, m e d full sakerhet fbre 1355 (Nordfelt) och med raii talet, och den lidelsefulla, religiösa agitation, som utgicli från .\.isshet före 1330-talets iiiitt (G. Bolin). Till det a n d r a Birgitta. Teiidensskriften, profetian och den politisha allegorien brannande problemet, om inan av de traditionskretsar, som
kirnna ursiiiljas, k a n sluta sig till lirönilians tillsliyridare, anser
'
y t t e r s t iliiirliliga i r o dock d e r e n i i ~ i i s c e ~ ~ s ~ ~ a v ~ ~ i k ~ k ~ ö ~ i l < ~ ~ ~ , soil, lian sig icjie böra fatta ståndpunkt: ))ett sakert avgörande i i i P ~ t r a d a i deil versifierade prologen till skogsstadgan för H~~~~~~denna fråga synes icke nlöjligt att träffa utan säker kännedom 'leda1 tredillgar i Trögdeii (SKP 8 7 2 , Iilemining, A4edeltidsdilrter, sicl. 175 f,).
om den politisl<a situation, u r vilken kl%nikan litgått» (sid. 103)- Det ar P i ~ ~ ) i n g s förliarist a t t i t e r lia Iist ~ p p ~ n ~,)å r k ~(liom- ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ t ~ ~ ~ ;\jat förfis kallanalutiska argumentering h a r rec., som rneritareil, sid. 7 7 6 ff), och rec. sl<iille gariia ha sett, a t t ,jess existeris åtmiIistoiie
E r n s t Nygren. Iiiillslirdier till Sveriges laist<aria 1 ~ : % 0 . -11.36.
9i
blevo d & de litterära u t i r ~ c l i s m e d l e n i stället för hovkröniliaiistörre genonni den oniständigheten, alt ErikskrGnikan a r e n direkt eller det torra ~ ~ p p r ä l i n a n d e t ay rilirinesviirda händelser. Kai. fortsättr-iing regentlängden i Västgötaiagen. ]Det är i och Gr annalskri\-aiidet återupptogs under 1400-talet, iiärmast f r h i lrlost- sig ett egendomligt faktum, att dera förra, som
ar
och säkertreii (särsliilt \'adsiena), men sannolikt ayen från stormiiianeris av begynnelsen arsetts att vara framför alit en f ~ l k u n g ~ k ~ ö ~ i l ~ ~ h a de iiya kronologierna iippslatt genoni kompilatiori, bönar 1230 i shiillel för 1250, anen detta f& sin förklaring där-
alldeles solii de äldre, ty såval n:ris
S V
och SIS i Scriptores igenom att Västgötalagens Itonurigaräcka slutade med Johall tonn I sorn A ~ ~ i ~ e r s t e d t s s. b. Annales Sigtursenises ä r o o ~ l i s å de S ~ e r k e r s s o n och Liar krävt e n fortsättning. E t t intressant. tall- iilgerlting arinat ä n kompilationsarbeten. Men i lironologiskt lägg vid avskrivandet a v den västgötska koniungaserien i C Q ~ . li~ilseeride, del för dessa vasentligasle, liar Erikskröriiliail, o m D 4 i Iiungl. biblioteket i Stockholm, vilken dessutsrn in- yars nlall för (ivrigt vet så litets haft [öga iiitresse, ~ ~ e l i i l l e r d e a v förf. s. Ii. grabrödraannalerna (n:r X\'II i Strip- ocli h a deras uppleekilare m2st hämta tidsbestamiiingar f r k l tores I), ger f ö r övrigt e n firigervisning, att medeltidens avskri- annat 1iå11, föreligger all sanriolililiet för att de d ä r &\en f~inriit \are llafb detta sarnmanllang klart för sig. Efter Johan Sver- liersson h a r d ä r tillfogats: »Nittailde \Van. konung E r i k Läspe, afi honom fints! i the ny Itronika her i thzsse same book». värr saknas n u detta parti a v handskrifteil, men det bevarade, samtida registret intygar, a t t » S ~ v e r f k i s ]tironeka t h e ny)) upp- tagit bladen ?;TT4--6 SSI. »Haraned», säger Klemming(sv'
Medeltidens Rimkrönikor 3, 273 P.), »kan sv&-ligen Iiafva fir- ståtes llagot a n n a t än gamla Rim-Krönikan, som ilätt ocll jemt liunriat inrynimas p& de 36 bladen lavilka blifvit alldeles bort- tagne u r boken, och med livilka eil uppleckning äldre säkerligen bättre ä n iiagon a f de ni1 kallda gått förlorad.» Det förtja~lar omnämnande, att cod. D 4 sannojilit (enl. Klemminl: och 8 . Beckrnaxi) h a r T'adstena-l>royeiiiens, 0 ~ 1 1 att den uton1 griibrödraaniialerna (kroilologieii n:r S V I I ) aven innehåller en dansk koni~ngalängd, den allegoriska dikteri om l<onunc Albrekl, uppteckning o m Daiialrolmsmötet s a m t a v flera andia traktater, gbngare tvekar rec. för siil del icke att utpeka Västgötalagensmeddelade i s a m m a ordning, s o m de upptagas i den beröanda marliliga lioiiungalangd, sona förf. sid. 2 nämner e11 isole- codex B 59, d a r originalet till konungalängden aven finnes1. rad företeelse ))utan motsvarighet i den äldsta ar-ina!sliriVningen». Denna liaridslirifl b r u k a r dateras ii11 128Q-talei (i\'. Beckman, Inen Tars »korta, pragrianta karaktäristiker
.
.
till de i krono- -<.ar äldsta bok, sid.s),
men de olika Iängderila, soin böra logisk följd uppförda nariliien)) ( I . c. ) onekligen förebada en Ila tillkommit redan i initten a r salilma sekel, äro införda av den konamande kröililredikining, till vars oskrivna lagar aven hördes.
k.
Vidhemsprasten omkr. 1328. Att denna sidsta form av den att iakttaga kronologie~i utan att anföra n i g r a årtal. Sail- rikshistoria icke varit begränsad enbart till V$stergöt$ar-Id, visar rlolilcl-iete~~ a-<. el1 riara förbindelse rnellaii dessa vedi göres ailiiu den variarit därav, som uppkallats efter sin föreltomst i ett. . -- - --- . exemplar a v Magnus Erikssons landslag (för övrigt just s a m m a
i c o d e x R 1 7 , so!n förf. c i t e r a r sid. 22, iiiiieliiller saluiida u t o m liioiio- cod. B 17, vilkeil Innehaller den a v förf. som årboken 266- logiell ,l:r (5rl)olien 266--1430) iiveii lionungaiängderna 11:ris 11, I I I 1430 betecknade kronologien n:r XII
i
Scriptores 1; se sid, 22,I T I I I i scril)tores, toIn 1; 0111 de tvii f ö r r a se G. Storiii i Iiidl. t . .\loiiuineiitu not 1) och av N. Beckman döpts till den 'sörinländsBa laiig- liisto,.ica Norvegirr., sid, ~ \ T I I I , som d a t e r a r dessa testredalitioller till första den". Jämte kännedom oin den västgöfsl<a visar denrla aveil ],gfteii a r 1400-talet, villiet liaii observeras gent e m o t Sclilyters datering. -
cat.
regLiin V I I i SRS fijiel;oililner i s a i n m a liaiidskrift soiii kronologi SI''
Iilemrning, Svenska hledeltidens h i b e l a r b e t e n I, sid. 587. Reckmaii,(915--12(;9), CK SI slutligeii tills. ined lcroiiologieri iii. i cod.
c
92, C r var äldsta bok, sid. 28. J f r den senare i ,Arltiv f . n o r d . filol. 28, sid. 146 ,c.Eriist Sygreii.
IiiiIlstudiei till S1.ei.iges llistoria 1230-1136. 99
tillvaron av en ailnan sdäl\~stäildig tradition, och att längdskri- blir tämligeil innehållsfattig å r 1440, d å Kristoffer av K~~~~~ \randet fortsatts a n n u under Afagnus Eriksson. Det ar
inst
inkallas i riket, för att åter svalla till sin förra bredd Ined ~~~l (ienna variant, som står närmast, vad Ericus Olai P& tal ona Iinutssons konungaval Atta a r senare, iiar von der Rapp hittat - ~ ~ ~ n d ~ ~ k ~ b s föregivna dop (SRS 11, 28) kallar 'chronica hörnstenarna i sin teori, som lyder, att den s. k. nya rimkrö- liqua ~ ~en liögs( iiitressant benämning, om ~ ~ i ~ ~ jamii- , nikan ursprungligen omfattat tiden 1359-1436 och eri staller den ined 'the lironika' f ö r Eriliskrönikan. Båda Ter- Engelbrektskrönika men att denna sedaii i t v i etapper fortsalts sionerna av kungalängden uppträda kort darefter i det 1344på Karl Iiriutssor1s q p d r a g , ena gången till 1440, den andra upplagda Registrum Upsalieiise, 0Cll Gustav Storiiis
N.
något av åren 1452-57 till dess nuvarande slut, det första a v ~ 3 klargörande undersökningar h a visat, att intresset ~ ~ k ~ ~ ~ ~ de båda sistniininda åren^\'id båda dessa fortsättningar har för detta slags historicka iippteckiiiiigar varit livskraftigt under I.;ngelbrektskrönilran samtidigt underkastats revision, första gån- hela det tidigare 1300-talet'. För Erikskr61iikaii h a r detta fak-
gen säkert före 1449, men troligen sedan före 1440. ~~t om- tuin betydelse, då det pekar p& e n i n l i e n ~ s k utvecklingsliilje i talade, säregna verspartiet har därvid ]ämnats orört
visar
caess
tillliomsthistoria; enligt rec:s uppfattning finnes f ö r övrigt 9 u den ursprungliga avfattningen. Vid den andra överarbet- ett redan för vederbörande kronister inedvetet sammanha1%ningen h a r aven den 1440 avslutade deleii reviderats, De beris- inellan de officiella brönilieverkei~ hela medeltiden ;runder r o n der Ropp i övrigt a d ö r äro a r huvudsakligeil
subjektiv art: Engelbrelctskröniiians författare står p& ~ ~ ~ ~ l -11relits och folkets sida och ägnar stormännen ej
upp-
~~a~
det första kapitlet i f 6 i . f : ~ auliandling vänder sigmärksamhet, Karlskrönikans däremot avskyr de folkliga rörel- rec. till det sista: den s. l:. Engelbrektskrö*lika& serna. Båda uppllöja framför allt sina hjältar, deli senare sanno-
,ii
detta parti vid sidan av det redan diskuterade sylies annlä-mot betalning. N\'ago~i källkritik ingar icke von der R ~ ~ ~ > laren inneh&lla de anm~rliningsvärdaste nyheterna. Tesen, som
P % lika litet som hans efterföljare. Såväl Engelbrelits- soiii förfo bea.isa, h a r redan antytts i början av dessa anteck<- I-iarlskröniliorna ha ansetts, liksom Erikskrönikan,
byggda ningar ocli ligger på visst sätt redaii uttalad i kapitelrubrikel!:
sjalvstandig ) ) ~ ~ g ~ l b ~ ~ k t s l < r Ö i i i h liar aldrig existerat. 1)å det självupplevda eller muntliga nleddelanden, , ) ~ l ~ t t en aulitor, som under Engelbrekts korta, riler, bragdrika bana stod ~~~~i~~ o m en &dan framfördes, soni bekant, första gall-
i ständig förbindelse med honom, h a r kunnat sltildra denna ar von der
opp
år 1876 i hans redan flera ganger ;be- iiled e11 sådan aveii i enskildheter ngstan otrolig noggraiinhet ropade first,lingsarbete. Deii liar sedan i<lOm historieforskningensoni Engelbrektsdiklen erbjuder)) (von der R ~sid. 135). ~ ~ , blivit en dogm, som, rec. veterligt, aldrig blivit bestridd; moj-
Detta i sig egendomliga faktum, alt det inyclcet onidisku- ]igen kan vissa tyivel pA densainnia i E. Hjärne% terade verket aldrig prövats till sina liälloi, h a r blivit en natur- av förf. &beropade utredning om biskop Tllomas' frihets- lig utgangspufit för förf:s undersökning, soni utinynriar i det
vasa.
~ö~ ree. h a r den lösning, von der Rapp segervisst prokla- Ilelt motsatta påståendet: »Ur Karlskrönikan kall icke en sjalc- merat, alltid synts vara ett förenklande av problemet, P& samnjastandig Engelbrelitskrönika utsliiIjas». Deri förra »synes den laborerar efter strängt vetenskaplig måttstock enhetligt verk - om också ej med sarnma ställning till
Inanca
mellanled i testutformningeii, om villca m a n genow$ende- Och maste fÖljalitligen bedömas soni \.et nagot åtminstone icke o m det första.
v. der R~~~~ argurnenteriilg vilar egentligen endast elt till deii åsikt, som en gång omfattats a r I<lemmiilg vid ut,- (sid. 301). I själva verket har han häsaiaed atervant bevisIxioment av fakticitet, de strykningar, som företagits :iv juist den Iiandslirift, vars märkliga beskaffenhet givit von elvande der t i det som asbetskoncept uppfattade manuskriptet, framför allt Itopp det viktigaste stodet Tör hans teon, men vilken tidigare icke
ett i konstfullare versslag avfattat parti om Engelbrelits \ar iiarmare liänd till sin karaktar
1. Några bevis för sin upp- nnellailhavande med Bengt Stensson och dennes son. Genorni att Iiar Klemming dock icke meddelat; den synes för ho- kombinera denna egendomlighet med en annan, att krönikar1 i'oni ha !'arit en tämligen självklar sak och icke tarvat n;goii
---...P.
-
i hilinch,
sain].
s fl,. 2, sid. 493, iioteii; Beclrillail i Arlciy T. ~I(5llstudier till Sveriges Iiistoi.ia 1230-14;j(j.
E r n s t Sygren. 101
Iiittills o~lisvävat hans krönika i den gallailde uppfattninger.i, försvinner, och denna blir i skallet en skrivbordsprodu]it, dar slcildringen 11opfogatS ai' olikartat källmaterial. I detta material måste aven förf., liksoni förut skett ined Erikskrönikan, i n - rymma plats åt del1 muntliga traditionen, inen eRer el, förnyad prövlling förklarar h a n detta senare stoff huvudsak- ligen h a emanerat från I i a r l - ~ n u t s s o n ~ - l ~ å l 1 (sid. 295, -97 f).
Endast »en relativt ringa del», däribland de partier, dar
~
~
~
~
~
i
-brelrts tvist med Magnus Bengtsson, ett förräderiförsök mot den förre samt hans mord berättas, anser förf.
aierga
på en specifikt EW5Flbrektsli krets av traditioner, möjligen litterärt utformade 1 »visor» (sid. 290 f, 298). Meni dessa episoders narvaro 2,. mindre uppl~sa1lde för krönikans proyeiiiens ä n att densalnina lieit för- tiger sådana ~ i l ~ t i g a avgöranden som Engelhrekes sjalvständiga uppträdande efter ~ a ~ ~ i 1 ~ l a d s - ö v e r e n s k o ~ 1 I n ~ e l ~ ~ ~ (rådsbesluten i Uppsala 5 och 6 j~arii 1433; rådets förbindelse mot lconungen, dat. Langholnlen 12 aug. S.5.;
mejlailhavaiidet med Karl Knuts- son vid det t i l l a n ~ n a d e radsrnöeei i Enköping i december s. å,;jfr sid. 298). andra sidan ä r framstallniiigeu a v en
sa
vik- tig handelse som i.ilisföreståndare1-*i
Stockholm februari 1436 otvivelalcligt färgag av radspartieis, erikannerligen ~~~l Icnutssons, sinpunkter. Aven Ton der Ropp Iiledger detta, Ilan häri ser ett yittnesbörd om den senare ornarbetareils samhet (sid. 289 f).~ ~ ~ ~ n ~ a n ~ t i i l l e a . Inai; nri alla tjessa premisser: det betänk- liga i att antaga en förlorad textayfattning, dar -\.i h a sjalya redaktionseseinplaret av den f2rdiga I(arlskrönikan j behåll;
\rad lcronikans lluvudparti angår, kunna aven Iiar dokia- att för densamma officiella dokument lagts till gruiid; att den iiIeiitariska källor skönjas som ränningen i I'inlva\-en- Bland ~~el'sni~ig, den ger Engelbrekts historia, ä r i liLls.udsali bestämd herarade dylika h a följande kunnat urSliiUas: uppsagelsebre- Icarl Kriutssoia; a t t avsikten med J<rönikeTerket yarik \-et f r å n Vadstena 16 aug. 1131, dagtingaii i Halmstad m"j bef'rielseliampen, och att kontiiluiteteil lliellan delina oc.i 1433, förlikningsfördraget mellan konung Erik och det svenska Icarl Kll~ltssons följande, nationella kungadöille i den form, vari
14 okt. s. samt för en detalj, soin dock a r nog krönikan till oss blivit överlämnad, starkt franihalles,
ar
nllaitl, ~ ~ ~ ~ ~ k b ä ~ i ~ t i ~ k - krönikans säregna L I ~ ~ F J ' c ~ ~ , att ))bönderna ilaenar förf., berättigad att draga den slutsats lian gjort. herr Hans - något a r de rniinga intjrg, rådet utfardat'Q'
vill ej heller förneka detta; tvärtom anser h a n högst sannolilct, att Hans ~ < ~ ö ~ ~ l i ~ (sid. 276 E). Yen förf. ii11 darutöver finnaförf. fraffat det rätta. Det skulle till och iiled kLinna tilläggas spår av många förlorade doliumeiit s i högsta intresse, såsom ytterligare skal emot TOII der Ropps teori, Varför
r i l c s d a g s b e s ~ u t e ~ ~ i Arboga 1135 och 1436, fredssluteii ska- [.
krönikan ingenting om Engelbrelits förflutna, d& kronisteii 1431 oeli 1436, förlikniiigen med Bengt Stenssoii, vars sliall Ila tillhört hans i ~ a r m a s t e omgivriiilg och velat med alla medlovar krönikan vet att uppräkna, Sanit de måliga glorifiera just laonom? Hari gör deb icke, lika litet soiii iulationsurkunder, varigenoin fogdeborgarna bragtes i för Iiniatssoil, darf6r att båda ilatressera hononi rörst,
brekts händer (sid. 291). sedan de blivit medagerande i det h ~ n d e ] s e f ~ r l o p p , hal, ville
Koristaterandet av skriftliga källor bakom krölliketexten eller rättare haft i tippdrag att skildra. \rarför h a n d e undanrycker indirekl von der Ropps teori det kanske varde- lrrollOl~gislia fel, Som d ä r förekomma, uppseea1devacjtande
sar-
fullaste stödet, Den karaktär av Engelbrektsk inspiration, som14:rnst S y g r e n . iiiiilst~itlier ti l l Sveriges Ilistoria 1230-143i6. 103
skilt d å det galler sjalva resningens början, om h a n författat Klemming 3, sid. 296). Bland dessa nå här nämnas en, cod. tips. sitt verk strax efter Engelbrekts död? Man h a r svart att däri, C: 62, »från senare hälften af 1400-talet», på permen kallad lika litet som i partiet om Filippas död, se rena skrivfel, $5 »cronica suenorum in materna lingua suenica richmatice» (sa
manuskriptet genomgåtts av så många händer, som ~ l e m m i n g s Klemining 1. c. sid. 259), vilken h a r sitt stora intresse därigenom och n u nyligen E. Neumans utredningar visat vara fallet'. Alan att den n u kan provenierisbestämmas. Såsom Collijn uppvisat behålle ock i minnet den karaktäriseringskonst, Erikskrönikans (NTBB 1917, sid. 130 f), bär den nämligen Stockholms gråbrödra- författare ådagalägger vid återgivandet av s & avlägsna händelser klosters exlibris, en blå sköld med smultronranlror (,>gröna och som för 1300-talets första år. Karl Knutssons intresse f ~ r krönike- röda blad» enligt Klernmings beskrivning, 1. c.). Bandet torde, läsning ä r för övrigt dokumentariskt bestyrkt redan geilom biskop fortfarande enligt Collijn, härröra från å r 1489, och codexen i 'Tlioinas' bekanta förmaningsbrev till honom" och om lians fråga h a r varit en liber catenatus. Texten återger dock sanno- Ilitälskaii för dylik författarverksamhet vittnar den Iåriga rad av likt, även vad Karlslirönilran beträffar, en redan under Karl krönikor, i vilkas tillkomst ingen eljest velat förneka lians andel. ICnutssons tid fastskälld avfattning, då den innehåller förbindelse- Det lian dock ej bestridas, att full bevisriing ä n n u icke dikten, och d å det kan konstateras, att det ä r just en dylik, starkt föreligger i deil liar avliandlade stridsfrågan. För att kunna be- förkortad redaktion, ErHcris Olai måste ha använt. Exemplaret i svara deilila definiti-st måste man underkasta liela ICarlskrönikaii fråga h a r sitt intresse icke minst därigenom att maii velat för- ellalianda granskning som n u blott liorninit l)Engelbrelits»deleri lägga Karl Knutssons »historiska skola» just till franciskaner- samt det till denna narmast angränsande partiet till godo (se klostret i Stockholm, och förf. synes icke obenägen att följa för det senare sid. 294 ff i förfis avhandling). Med den be- denna attribuering, åtminstone vad angår dess senare verlisam- gränsning, förf. n u iakttagit, kan lian icke helt gå fri fran be- het (jfr sid. 178).
skyllningen att ensidigt h a behandlat deil ena delen och kanske Enligt rec:s åsikt, rilkeii utrymmet förbjuder att här ytter- feltolkat den. Den uppgift, som därmed ställes, är icke lätt, ligare exemplifiera, torde det alltså Tara omöjligt att komma till (1% Bess Iösnilig enligt rec:s meriing icke k a n ske utan en definitiva resultat beträfande enstaka delar a v denna krönike- förnyad granskning av handskriftsheståndet. Iilemmings edition skrivning, förrän vi fått en lika uttömmande edition av alla av rimkröniketesterna, som för sin tid var höjd Över alit beröm, dess alster, som den Pipping presterat för Erikskrönikans vid- ä r llämligeri icke tillräcklig för liälll~ritiska jämförelser, vilket kommande. Det kommer da sannolikt att visa. sig, att Karl ree. l l a f ~ tillfälle att pröva i ett speciellt fall (Ericus Qlai Knutsson varit modern även i den meningen, att h a n utlämnat lirönika)3. Särskilt för det av förr. upptagna problemet, d a r olika uppgifter åt olika författare, alldeles som sker i våra textens olika bellandling och utveckling i ICarlskrönikaa ä r a r dagar. iVeumans, efter förf:s avhandling p ~ ~ b l i c e r a d e under- fulldaniental betytlelse, måste hänsyn tagas även till senare av- sökning, märklig icke minst genom de bevis deil lämnar för fattningar ocli icke blott till den s. k. originala. Det uisar sig codex' D 6 proveniens ur det kungliga kansliet, synes rec. peka nämligen9 att de strykningar, som företagits i den ofta nämnda i denna riktning med hänsyn till de andelar, 6:e och 8:e häriderna codes olm. E) 6 och sedermera åberopats för så vittgåeilde (av vilka den senare a r liirvudredaktörens) haft i utformningen slutsatser av roil der Ropp och h a n s efterföljare, fortsätta annu av olika textpartier l.
kraftigare i de senare lia~idskrifter, soiii innehålla de till ett
verk Eriks- ocli Karlskrönikorria (jfr härom I ett särsltilt kapitel, det 4:e. laar förf. ulndersökt mellan-
1 E. x e u m a n , I<arlsl<rönilrans proreiiiens och sannii~gsvirde. En under- ledet i (len s. k. Stora riinlrrönikan, ~)förbindelsedlktenB, för
att använda förf:s (ocli före hononi von der Ropps och Erslevs)
s~li,lillg några sjutsatser I (i Sainlareil 192'7). Det á r att observera, a t t
terminologi, »san~manCogningen» enligt I<lernining. Denna krö-
partiet om drottiiing Filippas död 111. m . a r Neuriian i i p p ~ i s a s Vara e t t tillagg
riika ä r avsedd att utfylla luckan mellan slut- ocli begynnelse-
a r hand 4.
2 i (I,ager)Brii~g, Samling af
.
. , Handlingar ..
.
i Sva~isl<a flisto- aren i Eriks- och »Nya eller Karls»-kröniltorna (1319-1389)och har saledes tilllrommit efter den senare, varps för övrigt
rien, 111, s. 239 fl, sälcert med riktig datering: jfr Gottfrid Carlsson i
förf. (sid. 205 f ) anför ett nytt heris. Dess sammanhang med
1920-1921, sid. 240, noten.
3 ~f~ I<lemmings edition, sid. 299. Varianter tir de senare arskrifterila den ovan behandlade, från Karl Knutsson emanerande röni il te- ---P
Ernst Xygre~i. Iiallstudier till Sveriges iiistoria 1230-1436.
105
Eabrikatioiaell Ilar aldrig bestritts. O,ftaSt Haar den satts i san]- Itonlpilerat äldre anteckningar. Då n u överensst5inmeiserna band med Prosalirönikail och I,illa rimkrönilran, vilka enaeller- mellan den under 1400-talets a n d r a deceniliurn nedskrivna kid icke behandlas av förf. (jfr dock sid. B78 f ; 203 noten). Visbykrönilran och de sannolilit under 1450- och 14fj0-talen ]3Iaild historici h a r den alltid Atl~jutil vanrykte p 3 grund a~ tillkomna förbindelsedilrten och Ericus Olai verk ä r o betydande sin i tekriislit l-ianseende ratt simpla beskaiyenhet, m e n h a r icke och starkt framtriidande, samtidigt son1 olikheterna ä r o ofr;Il- desto mindre eller lianslie just därför gJorts till föremål f ö r e n komliga och örerskottsnotiser finnas 110s alla tre, gives det liällkritisk analys, som m a n blott kunde h a önskat blivit ut- ingen a n n a n förklaring att tillgripa ä n att de samtliga Aterge &ven till övriga led av deil stora rimkröilikesviten. Till olika uppgifter i n u förlorade källskrifter, e n eller flera. Exalit \.ad vol1 des och ers le^ redan uppdagat i förenäaninda hän- synas dessa icke k u n n a dateras, förklarar förf. (sid. 202), ocli seelide, tillägger iau förf. Birgittas skrifter och med någon tvelran, h a n yttrar sig överhuvud icke o m deras beskai'fenhet.
\.illien i.ec. finner överflödig, Liknelsen s i n konung Albrekt, \.ar- Det vunna resultatet använder förf. ornedelbart för at[, jämte hakl utför och exemplifierar den Boinparativa granskningen liksom en gång Styffe, slarlcl ifrågasätta riktigheteii a v tvenne 'i sira heliiet s å grundligt, att nian förvisso k a n beteckna h a n s uppgifter, som endast förekomma i ifrågavarande eller med deiii Lindersijkning s o m uttömmande. Särskilt noterna å sid. i 8 8 f. samhöriga källor. Den ena av dessa uppgifter gäller Albrelrts b j u d a på flera intressanta uppgifter angiiende 2tkomstdskumenten reduktion, den a n d r a Magrius Erikssons landsförvisande av flera till Slråne och Halland under Alagnus Erikssons regering. rådsherrar och storinän året före 51ecklenburgarens iilkallande. Fralilför uppelaåller sig emellertid förf. vid sin källas Det lian ej bestridas, att sarskilt den förra händelsen nu- förli$ljande till den s. B. Tirisby-krönikan. O m den ifrågavarande mera liar en tämligen smal kallbasis, och denna ä r i själra relationen ha von der Kopp som Erslev förut yttrat sig verket ä n n u bräckligare än i förf:§ framställning (sid. 202, not och därvid i ella jämförelseledet indragit även Ericus Olai 3 ) . I fem av Prosakrönikans handskrifter förel<onliner näiii- krönilra, deil fGrre hävdande alla tre verkens beroeride av en ligen just förbindelsediktens » h u a r tridie gardla», e h u r u Girgeil- gemeilsalla, n u föirlorad källskrift, den senare förnekande, dock sohn förbisett detta genom att använda editioneil i SRS i stället riaed vissa Grbehall, allt s a m m a n h a n g dem einellan~. I valet för den vida bättre h o s Klerniaiing (jfr den senares upplaga sid. rnellail dessa t y a uppfattningar ansluter sig förf. efter en ener- 238, rad 19 och s. 256). I fråga om landsförvisningen a v d e mot gisk källanalgs till den fiarsta (sid. 190-206) och f å r darvid A~Iagnus oppositionella herrarna uttalar sig förf. [am]igeIl för- aveil tillfälle att n ä r m a r e ingå på det märkliga \7isbgoerliet silrtigt å sid. 199 f, d ä r uppgiften, att de tillbragt vinteria 1'5
200, not 1). Hans traffsäkra iakttagelser h ä r komplettera Gotland, anses k u n n a förlilaras »genom i ~ å g o n förranskad gott- Erslevs goda av krönikans ~illbliivelse (i dansk Hist. Iaindslt lokaltradition)). I ilasta kapitel 1,id bellandlingen a v Tidsslir. TT: 3). Att vi i denna krönika, åtminstone för den tid, Libellus Alagnipolensis förltlarar lian Iiela dellna berätlelse h ä r kommer i fråga, h a a t t göra med ett kompilationsverlr »böra förvisas från laistoriens omrade?) (sid. 236), och att det från något av areil efter 1412 (så ErsPeu i Kilderne til Dan- synes omöjligt att avgöra, h u r u den uppkommit. ,Anledilingen rilarli~ Historie i MiddelaEderen, sid. 15) och icke med samtidigt till detta kategoriska domslut är, att tre av de uppräknade förda anteckningar, ådagalägger redan del satt, varpå derisanima herrarna under »landsiörvisriingen» upptriida i doliument, ut- ~ ~ ~ p t e c l i n a t s i handskriften. Icke nog nred att s a m m a laand ställda p å olika platser i Sverige ocli Finland (Bengt Filipssoii saval största delen av krönikan som aven de danska '/J 1363 i Strängnäs, Karl Ulfssoii till Tofts B " / ss. å. utan upp- araiialerna (Aiinales Danici, sid. f 3 6 f) s a m t flera stälien i ka- ort, Nils Turesson '9/7 1363 i ITiborg och s. 5 i Kal- leiidariehaiidsPtrifleil (cod. NoPm. B 99) annoterat minnesvärda iilar, vid senare tillfället tillsananniail ii-ied Bo Joilsson). Dessa händelser: notiserna följa i den förstnamnda aven oaybrutet på diploin, S?I besvärande de a11 äro mot den i relativt sen trade- yarandra och åtminstone till och m e d omnamnandet a\- klbrekis ring förekommande uppgiften i Visbi-krörlikan och den a n n u frigivning 1395 med samrna h a n d . Nytt a r markeras sålunda senare 110s Ericus Olai, som liltväl icke (lireht använt den forra med iig rad, och ändringar eller överstryl<ningar förekomma (från förbindelsediktens förvirrade framställning bortses liar ingenstädes. Detta s c h den omständigheten att skrivaren noga alldeles), anser dock rec. knappast tillräckliga att helt ocli hallet hallit i sär de danska och de svenska verken Iiimna kiiappt fGrkasta traditionskallornas vittnesbörd med dessas noggranna laågOt tvivel ö~.rie;t, Ilan icke i hada fallen a v s l r r i ~ i l eller kronologiska hestamningar. D5 dessa senare cj$rti]l gälla Got-
Eriist Nygi'eii.
]andsuppell$llel, hade kanske uarit försiktigast alt icke full- stäildigt desavouera en källa med klar proveriiens darikan, vars uppgifter om det föreg?tende Brets upprörda händelser icke alls dragas j tvivelsriiål, För övrigt läres fördrivandet av biskop xils i Linköping icke kunna bestridas1, och \-ad var u.aturligare för denne gn att i dylikt fall bege sig till Gotland, som ju tillhörde hans eget stift?
Den Iitläggniilg ay situationeii strax före Alhrekts upp-
tradallde tronlirärare i Syerige, mot villieri rec. i det före-
Sten Sture den
yngre.
ggiende tillatit sig yissa eriiiringar, sammanhánger iiara med
deil uppfattniii% al. hans )iinballande)j, för vilken förf. gör sig
En
karaktärsstudie.
till tall< i l<apitlet 0111 »Z.ibellus AIagilipolensisjj. Avsikten
med denna tendellsskrift har tydligen varit att bevisa, att hl-
I
den senare niedeltidens svenslia historia a r intet Sliede brekis regering i Sverige Tar fullt legitim och att lians >)inkal- s s föga behandlat av den iiihemslra forskningen som Steii lelsen var i lluvuds& betingad a v den svenslia aristokratiens Sture den !.ilgreS åttaåriga regering. Deii iitföriigarte fram- Atgader. pörf:s uppfattni% silles vara den motsatta och tain- ställni% a?' Sveriges dåtida öden, son1 föreligger landets ]igeii saiiinlanfalla med deii ay Erslev förut framförda on1 deii eget sprak, torde till dags dato vara Olof' Daliils i Svea ril;es situation, iliträdde 26 år senare, d & det var Albrekis turatt fördrivas och Margareta l ~ o m till h e r r a ~ a l d e t även i Sverige.
historia (1'730), och under det senaste århiindrad& fial. perjo-
den - fran ett p a r ~ p e c i a l u n d ~ ~ ~ ö B ~ i ~ ~ ~ ~ ~
be- gränsad syftning
-
endast blivit fijremal for saillmanfattande skildrili@r, i regel utan någon s o m helst i.ekenskap]ig apparat. Den s.k.
unionstidens främste bearbetarc pb syensk? hall, Gustaf SSffe, lämnade i de torra inen utomorcientliyt sakrika och vederhäftiga inledningarna till deil av honom utgivna aktserien Bidrag till S1<ctndinaviens historia en o m - fattande, rikt dokunienkerad utrednil1g Sveriges politiskaunder Iialmarunionens tideyarv, sai.ski]t innehalls- s~äcc%ad för decennierna från ~ < a r l I<illitssons tronbestigi1iiig
1448 till Svallte Stures död, men eliurli deii å r 188-1 utgivna femte och sista deleii av detta standardverk inrlesluter hrev och akter till och med å r 1320, satte hail i den Iiisroriska inledllinge~i punkt vid årsskiftet
4511-lai-
a-s.stodsa-
lunds
helt och hållet från att granska Sten Sture den yngres historia. Vad Soii1 gör deiina frgli verkets plaiiiaggning i- . -. .- övrigt avvikande åtgärd annlär]<niiigsräid ä r det sgtt,
1 l(onuiig > I a g l ~ u s 9 iiiSkri<laiide iiiot Iiorionl vid Iiiiriaii (Briliotll, D e i i
,>&fligEi ~ , ~ ~ { ~ ~ t t ~ ~ i n g ~ ~ j , sid. -06; j f r sid. 263, 266) Iran s a m m a n s t a l l a s med Lipp- ansett sig kunna sakligt motivera den. &Joiiven ä r o gifter i ITita sancti Nicliolai ( A S . \', sid. 318 0 ~ 1 1 322).
--
('l'ryclrt fehr. 1029).
