Karl Johans
yttre
politik
och syften 181%-f8.%3,
En QversPkt.
Den nyvalde svenske tronfö9jarens, kroiipriiis Karl Johans, yttre polilil< under åren narmast efter 1810 blev redan av sam- tiden mycket olika bedörnd. Den Bsegagamades a n n u
a
mitten av 1800-talet av oppositionen som ett tillhygge vid aiigrep- pen mot keiiigamalcten l. Det fanpis darför all anledniing att bedriva e n energisk motpropagarida i syfte att bevisa, att den f6rda politiken varit den enda riktiga och hel6 i överensstiim- m d s e med svea-iska intressen. Del a r d i ej underligt, att den historiska sailningen blivit fördhinklad och a l t den s, Bi. 1812 Ars politik kommit att höra till de niest omdebatterade pro- blemen inom nyare svenslc historia. De senaste artioiidenas forskniaagas h a emellertid ByclcaQs bringa klarhet gsa vlss:a punkter. Dek a r efter Frailklin W. Seotis, Otto Varenins' och "orvald S. Hiijers utredningar numera allmarit erl;ant, attden svenske kronprinsen hyste planer p& att eRer Napoleons eventuella fall sjalv Grvarva hiigsla maktena i Frankrike. Det medges i regel áven, att dessa pslaner veïliade hammande p$
Kar8 Jol-saiis lcrigkirirag vintern 1813-14 efter slaget vid Leipzig, och Höjer har, salcert med ratta havdat, att hiinsyri till den Följande framstallning utgör till s t o r del eri sainmanfattiiiiig a v de forski~iiigsresultat, som framlagts i f6rf:s avliandlirig Georg Carl von Döhelri. S t a d i e r i Sveriges militariska ocli politiska historia 1808-1813 (1947), särskilt s. 353 ff., 488 ff., s a m t deii u n d e r trycliniiig vararide undersökningen Åhornotet 1812 ocli de sreiiska Iirigsr~istiiingaruias installande, till vilka arbeten Bianvisas f ö r deii n ä r m a r e d o l r ~ ~ m e n t c r i i ~ g e i i .
Se bl. a. S. Eriksson, Svensk diplomati och tidiiiiigspress iirider Iirim- liriget (19391, s. 11 f., 312 ff.
128 S t u r e Waller.
franska opinionen i hög grad bldrog till aif på ett u r svensln synpunlát olgcililigt satt förrycka grunderna för unionen med Norge under senare delen av 1814 l.
Nar det galler tiden före slaget id Leipzig och 1812 års politik 1 insliranlit mening, barsláar diirernot en mycket gaili- m a l uppfattning a n n u tamligen obrutens Karl Johaiis politiHi laar Betts av eller 1 varje fall överensstiinit med svenska infres- sen, aven orn kronprinsens personliga erfarenheter ofta anta- ges ha spelat en viss roll fijr den narrnare ~itformriiiigerm. Dylilca åsikter möta inte basa hos d d r e forskare sona 0. ABiri,
H. Forssel% ocln Sam. Clason utan a r e n B moderna framstall- ningar av
F.
W.
i\Poréia, Höjer och Einar Carlsson MorPnh a r dock i en recensioii av Höjess I<arl Jolaan-biografi fram- áort e n avvikande uppfattning 3, vilket aven skett P underteck-
nads avhandling o m Georg Carl von Döbelii. De forslrare som senast yttrat sig iiro dock synnerligen skeptiska betriif- fande de franiska aspirationernas faktiska inflytande p 5 Karl Johans politik under det %idigare skedet. Sten Carlssoil synes betvivla, att de Qverhuvudtaget haft imagon psalitlsli betydelse, och Höjer h a r ånyo bestamt havdat, att m a n 1;Pcari masle skilja mellan aspirationernas existens och deras inverkan samt siitta e n griins vid slaget vid Leipzig. Dessf6rinnan skulle d e politiska syftena i motsats till vad förhållaridet blev senare h a fordrat en alitiv insats av kronprinsen4.
Som redan antylls a r uppfattningen, att 1iai.B Johan allt- Ifrån sin arilioinst till Sverige f6retriitt sveriska intressen ett resultat av hans egen energiska propaganda, som går tillbalca anda till 1810: Detta synes vara ti%li.acklig anledning att
Waller, Iliibelil, s. 375 o. dar arif. litt.
Eol. deii sistnarniide var Karl Jolian eii god sveiislr ocli Iiade hail för sveilskariias skull »varit F r a n k r i k e ryggen)) (1812 ars politik, N S 1944, s. 452).
HT 1944, s. 193 ff.
S. Carlsson, (rec. av) S. M. Waller, Georg Carl von Döhelii, H T 1948, s. 192 f.; Höjer, 1810--1812, HT 1949, s. 277.
"e t. ex. Kort beskrifiiiiig p å eii del a f . . . Sveriges utlrorade kronpriiis J o h a n Raptiste Jiilius Dernadottes lefnads Iiandelser (1810), s. 45 f.; Karl Jolians t a l till stai~derdeputationen 31/10 1810, [liarl Jolian] Kecueil d e lettres,
Ilarl Joliaiis y t t r e politilr oclm syften 1812-1813. 1129 betvivla riikiigl-aeten. Deim harskande uppfattningen ger kwap- pask BielPer en tlllfredsstaPlanc9e firklaring av liela handelse- "rloppet, och det f ~ r e f a l l e r f. 8. redan i och fOs sig osaiinolikt, at8 den nye krong,sinsen, som anda Bill iiiira 48 års $Ider haft sin verksamhet i Fraiakrike, plötsligt skrilile h a b6rjat talaka s c h Iiandla helt oberoende av sitt föregHende, blot& darf6r att h a n valts tiP1 tronföljare i det avliigsna Illla Sverige. Att h a n 1813-14 falitislik anknöt Bill sina tidigare aspirahioner på högsta malcten i Frankrike och iiianpn ondiring 1840 synes h a dr6rnt dirom, g9r det annan mindre troligt l.
Iiarl Johans högtflygande planer syilas kunna ledas till- baka a n d a till slutet av 1790-talet. Uaider 1800-talets fbrsta $r hade Bernadolte eapperiburligen goda f6rbiiadelser med oppositionella kretsar, och laan ansågs lytlligeim liu1111a bli e n liirnplig efterargaare till Bonaparte, om denne stinpade elPer besegrades. Aren 1802-03 synes generalen, ehuru "rgiives, laa s d r t viiaria sin kollega bloreaia en alition mot förste koais~aln. Någol senare klagade lian i ett brev till Laacien Bonaparte liiver utvecklingen 1 Framkrilte och över att iira stod att vinna blott aned Napoleon »och, tyvärr,
fia.
hoimom». Vid tlerina tid hade Bernadotte tydligen resignerat men saker- ligen enadast BiB1Ealllgt. Då det napolesnska valdet ssnlmareim 1809 tiksattes fös sin dittills svarasle kris, troddes den d i v a - upprniirksamheit r i k t a t s genom eii p r o s e n ~ i i i a r i e i i p l ~ s a t s a v fil. 1;aiid. d i eMattsson); TBJeriiysjev t. Alexander I '"12 1810, Sbornilr iinp. siissk. istor.
obsjtjestva, XSL (1877), s. 32; A. v. Rosen t. Eiigeström lo:* 1811, Ep E
10:11, I i U ; Dens. t. deris. Eiig. saml. osigii. vol. 18, Iii3; Hedvig Ellisabetli CIiarlottas dagboli, utg. a v Cecilia af Illerelter, VIII (19391, s. 615, 645, IX (1942), s. 89; Castlereaglr t. Thoriiton 13/3 1812, t r . i övers. Iii. A. S t i ö m b % c l ~ ]
LTtlaiidsl<a diploxnaters miniicn f r i n sveiiska Iiofvet. Skildringar saml.
. . .
a f Scaevola (1885), s . 264 f.; Aimt. a v P. A. Wallmark, trol. fri11 1814, Eng. saml. osigil. vol. 31, IiB; jfr. G. Touchard-Lafosse, Histoire de Glnarles S I V ..
., III (1838), s. 68; hliilneii Lir Sveriges n y a r e Iiistoria, saml. af B. v. Schiiiliel, förf. o. utg. af C. TV. Bergman, \'I (1855), s. 21 f., 43 f.Se Waller, a. a., s. 375 och d i r aiif. litt. Redaii i era receiisioil av O. illin, Carl Jolian och Sveriges y t t r e politilr I i Stocliholms Dagblad S , ~ . 1899 antages Iiarl Joliari helst Iia velat atervanda till Frankrike. Soni förf. uppges N. Forssell (K. Setterwall, Bibliografi 1899, H T 1900, s. 345 iiiider ii:r 4849:, j f r T. T. Höjer, Carl S I V Joliali. ICronprinstideii, 1943, s. 4 7 1 n o t 1).
P 30 S t u r e w a l l e r .
rande marsliallien, nog ej alldeles ulan skál, st5 i nära för- bindelse med de i Paris verksamma inlrm'görerna, främst polis- ministern FoucPié. Då Napoleon på hösteil aterelande som segrare f r i n kriget mot osterrike, ha givetvis alla ornstört- ningsplaner t. v. mast skrinlaggas, och Bernadotte levde under den tid som återstod, innan det svenska tronfiljarvalet blev aktuellt, i tiimligen öppen onad hos kejsaren och utan att inneha iaågoi~ egentlig ajanst l.
Ledande franiska kretsar hade emellertid en bestanid kansla av det nrapoleoi~ska väldets inre svaghet. De höga dignitärerna Talleyrands och Foeichés upptradande ar vibt~ies- börd nog hiironi, ocli den franske historikern A. Vandal synes med skal tala om en latent sarnmansv5gning mot kejsaren Avgörande ar d i icke de objelitiva grunderala f6r en pessiniis- tisk uppfattnii~g utan de subjektiva åsilsterna inom ledande Biretsar. Teclaien p5 inre t~ppLOsning saknades för visso Enle lielles. Slordignil3reïiias handlingssalt Tar redan P s c h "r
sig ett alikvarligl s5dant.
Ett
anilat var att Iialfteil aaT dem som 1811 uttagits %il% milit5rljii~lisl icke Inställde sig, ena fjiir- dedel inte etis Biei~ide uppsparas av anyndighelerna. Hela Iandet men sarskilt haridelra led srart av de siandaga Isrjgen och kontinentalsystemet. Piidrnstrien undergick 1810-If era allvarlig kris<
Alltsedan våren 1810 synas många fransmázn Se \aTaller, a. a., s. 375 f., 608 ff. oeli d a r aiif. Iiallor ocli litt. Om Beriiadottes förbindelser med hforeaii se aveii Karl JoPiall t. m a d a m e MoreanG / ~ 1816, tr. i övers., ;\Iiiiiien u r Sveriges n y a r e Iiistoria, sainl. af B. v. Scliirilrel, förf. ocli utg. af 6. Rogherg, PS (1864), s. 486. Om l i i i i d e l s e r i ~ a 1809 se aven Dard, Napolbon e t Talleyrand (1935), s. 236 ff. (Uerriadotte uppgavs a v deri ryske diplomaten Nesselrode i inars 1810 tia Iiört till dem son1 framst uttalade sig mot lrejsareiis politik.) - Höjers a~iiilarkriing ( H T 1949, s. 278) m o t mitt referat av Iians framstilliiing (\Fraller, a. a., s. 609) a r riktig, medan lrritiken (s. 276 n o t 1) mot initt referat (s. 375 n o t 7) Gr berättigad såtillvida, a t t min formuleriiig a r vii1 allmänt Iiillen. J u s t överlaggniiigarila f 800 anser jag dock med i avh. angiven motiverii~g lriinna Irallas koinplotter.
Se utoni Walles, a. a., s. 610 octi dar anf. litt. bl. a. L. Madelin, Fouclih, II (1901), s. 88, 107 ff.; Deils., Talleyrand (1944), s. 214 ff., 224 ff., 235 ff.; E.
Dard, a. a., sarsk. s. 184 ff., 218 ff., 239 E., 304 I'f.
A. Fonriiier, NapoIeoil I., 3. Aufl., III (1993), s. 65; L. Villat, L a r&volution e t l'empire, II (Clio, VIII:2, 1936), s. 2.54, jfr s. 186 f,; Madelin,
Karl Jolians y t t r e politili ocla syftein 1812-1883. B31 i framsl~jemten stallning h a hyst skor oro och rnissaaöje inför utsikteia tilP ett krig med Ryssland. Enligt m h g a omd6mes- gilla iakttagare, framst militiiser, runt ona i Europa, men ej minst i Frarikrike, kunde detta land raarnligen inte t ~ I g 5 som segrare tar en sadan k a m p i häi~delse av rysk tith5lligBiet. Sommaren 1810 dislauterades dscl; ell harmskt-ryskt krig CPppeB i Paris, och det ar att marka, att Btonsplralisner tidigare smitts mot Napoleon vid varje svarare pifrestamialg för hans valde1. Redan iiafor utbrottet av kriget med &terrike 1809 hade detta fdciihillande av en samtida liarakteriserats s i l u n d a : Inan aarsag el att framiiaiia n i g r a katastrofer m e n alt be-
gagna sig av dem som %tunde aga r u m
'.
l[ Iiandelse av ett nytt franskt-ryskt krig gav det svenska tsonfö%jarvalet ISPO iappenbarliigern marskalk Bernadotbe ~ k a d e inöjligheter alt spela enm mer s~,jailvstandig ro18 ocla att i h i n - delse av ett franskt nederlag rent av uppträda som sikt garaila fosterlands raddare. Det Piar ock antagits av eim tysk Biisto- riker,
H<.
I,ehmann, att tronföljarvalet f8r Bernadotte blott var ett medel 601- all a15 huvudrm-iilet: högsta makten i Frankrike 3.S5 Iange freden anellan Frankrike och Ryssland var obruten, kunde Karl Jol2nn knappast p5 annat satt fa-iin.ija eventuella planer av antytt slag ä n genona att befista sina Histoire d u coiistilat e t de I'empire, S I (192S), s. 157 f,, 162 ff., 340 ff.? 352 E., 378, 392 f'., 430 ff.; jfr a. a., S11 (i94"9, s. 83 f. (Sistnämilde förf. tycks dock niigot beiliigen bagatellisera svariglietcrila.) Det liar allmänt antagits, a t t Karl Joliaiis kaililedoni o m det i n r e I i g e t i Fraiilirilte I ~ i d r a g i t till Imaiis stiilliiings-
tagande 1812.
Se Waller, a. a., s. 376 L, 2.51 f,, 593 f,, 608 ff.; I>eiis., Beriiaciotte ocli Gustaf Lagerlljellie i augusti 1810, I-IT 19.50, s. 304 not 3 s a m t d i r aiif. Iiallor och litt. J f r ave11 E. Tarlé, Napolcoii i n Russlaild 1812 (1944), s. 11, i 6 i. s a m t o m stamniiigen i l ~ ö r j a n a v 1812 hladeliii, a. a., S I I , s. 81 ff., 91 ( d a r de flesta docii anses Iia varit ~ n e s t oroliga för fö'jderiis av en seger).
»On ii'ain&iiera pas de catastroplies, mais o11 profiterait de celles q u i anraieiit lieu». Metteriiicl~ t. Stadion ",'i 1809, cit. I>ard, a. a., s. 222.
\Valler, a. a., s. 376 f., 611. Jfr Moréii, H.1' 1944, s. 194. - Napoleora uppges 1813 Ila sagt, a t t Alurat och Beriiadotte e.j k u n d e förlåta lioriom, a t t haii blivit Fraiikrilies liarskare: > O n d i r a i t q u e je me suis iii is i l e u r place», F. Masson, NapolCoii e t sa famille, 3:me &d., I X (InOT), s. 185, cit. Madeliii, a. a., S I I I (1950), s. 304.
P32 S t u r e Waller.
stallning i Sverige oclm laga sa, att han fick detta bands re- surser s& saliest i sin Imand, alt halm vid lagligt tillfille kunde utimyttja dem för egna personliga syften. Desseatorn ~ n a s t e h a n givetvis intaga eri så sj5Pvstandig hå%lning mot Napoleon, att Paan icke av dennes motslandare korn att betralitas blott och bart som frairisk vasall. Detta var ju eaa P ocla fQr sig naturlig misstaiake, som det skulle visa sig mycket svårt att helt övervinna l.
Ett tatmarkt armedeI at8 n å båda de namnda syftena var, att inrikta deii svenska ~itrikespolili&eaii på ett förvarv av Norge, ett gammalt svenslit öraskemå8. H u r aktuellt det arar f r a m g i r av den roll det spelade vid troiaf~ljarvalen 8809 och
1810 s a m t av åtskilliga uttalanden h a n den nga-nmast f d j a n d e tiden. Kunde desscp aspirationer firrerliligas, vore Pin-onprhi- sens popularitet i hans nya fosterland tryggad. Att h a n at- minslone skenbart ivrigt arbefade d a r p i , måste B varje fall starka hans stallning inåt 2. Bartill kona1 att niålet uppenbar-
Bigen snarast kunde nås i "rbund med Ryssland oelm Eng-
laiad, de enda maltber som a n n u v s r o i stand att mata sig aned Frankrike 3, Ett upptagande av revanaschplanerila mot
Ryssland, vilket ju var svenskarnas önsliedröm, sliu%le dar- emot ol~jalpligt h a bundit Karl Johails öde vid Napoleoims. Det a r saledes icke f6rvånansv5rt9 a%t planerna p5 Norge kornmo att spela en sådaii roll fös kronpriiasens politik, att d e kunnat betecknas soin dela röda tråden i denaaa 4. Upp- offringen av Finland kunde givetvis inte förefalla s a svar fQr frasnlingeia Karl Johan, som måsle ha saknat svenskarnas
Se Waller, Al>ornötet 1812; jfr dens., Ilöbeln, s. 3 i i f. Jfr Waller, HT 1950, s. 301 f.; Dens., Åbomötet, kap. 8.
Se t. ex. Noren, Kring 1812 a r s politilr (19271, s. 9; Höjer, Carl XIV Jolaan. Iironpriristideii, s. 63. Opinionen i Norge v a r s t a r k t enigelslrvanlig och s å fientlig m o t Napoleon, a t t I i a r l J o h a n sades vara tvarigeil visa sitt ohero- e n d e för att kunna viliiia niorrmiinnen för en union. J. A l . v. Döhelil t. B. B.
v. Platen ' 1 8 1811, E p P U:1, IiB, tr. NHT I I 1 (1875), s. 524 E., i m i n d r e k o r r e k t återövers. och m e d falslr i~~sprungshetecliiiing', Scliinlrel-Bergman, a. a., VI, s.
321 R.
Höjer, a. a., s. GO ff.; jfr deris. (Sveriges h i s t o r i a genom tiderna, HLT,
Karl Jolians y t t r e politik ocli syfteii 1812-1813. B33 la5nsloima5ssiga bundenhet vid detta land men istiillet var viil
Grtrogen med tidens Brrav på naturliga gränser1-
Under de P~är givna f~reiásättnlngarraa Br det att .;änta, att den nye kroi~prinseiis striivandeni under deil f6rsta iiden i Sverige skulle laomma att ;syfta en ytterst fQrsiktlg balans- gång naellan stormabternara, ty endast så kunde Karl Johan varina e n oberoende stallning ocPa bevara den handlingsfrihet, som var alödvändig inte minst f6r f6rverkligandet av de franska aspiratioaier~~a. Inil11 vareii 15112 fikdes oeksi faktislrt en s i d a n politik med framgang. Einar Carlssons och Torvald Hejers ~nppfaltnirig, att Karl J o h a n B511 velat binda sig vid Frankrike, kan ej anses bestyrkt E n del av d e arg~arnent som a r i f ~ r f s för att laa-onprinsen vid denna tid fj5rinat sig fran Ryssland visa sig f. ö. ej heller hallbara vid narmane gransla- iaing 3. Det tillgängliga BBllmateriaPet Sr emellertid f ~ r spri4tt
ifraga o m Karl Jolaans f6rsta tid i Sverige Bor att tlllata nabon bindande bevisning beträffatide de syften, som Isgo bakom den firda politiken Först efter utbrottet av det fransk-ryska larigel- B812 blir iorhållandet e88 ananat.
--p
-'
Se bl. a. Y. Nielseii, Grev Herman W'edel Jarlsberg og Iiaris samtid 1779-1840, I (1886), s. 5 2 5 ; Alin, Carl J o h a n ocli Sveriges y t t r e politik 1810- 1815, I (1899), s. 80 E.; Clasoii, Iiarl X I I I ocli Iiarl S I V Joliaai (Sresigcs Iii- s t o r i a till -\.åra dagar, SI, 19223), s. 197; Höjer, a. a., s. 61; jfr Jlorkii, a. a., s.G f.; 1)eiis. (Svenska follcets Piistoria, 17, 4942), s. 574 f,; Waller, HT 1950, s . 301 o. d a r anf. litt. - Napoleon, som för visso e j v a r partisk f ö r I i a r l J o h a n tippges seiiare Iia sagt, a t t cc'itait u n e lieurease id& p o u r la Sui.de», a t t liroiipriiiseii r i k t a d e sina planer m o t Norge i st. f. inot Finland. Jouriial d u gtirksal Rertrand. Cahiers de Sainte-Héltrie janvier 18211-mai 1821. Manu- scrit dkclïiffré e t aniioté p a r I'. Fleuriot d e Langle (1949), s. 83.
E. Carlssoii, NT 1941, s. 435 ff.; Höjer, a. a., s. 75 fl. J f r diirernot Morkil, IIT 1944, s. 197 f.
Detta galler Itaiislre siirsliilt ornstaiidiglieteriia i s a m b a n d med deii
sre~islce ambassatl6ren v. Stedinglrs iterlcallaiide f r i n P e t e r s b u r g varen 1811.
Det herodde a v personliga slial och h a d e v a r i t b e s l u t a t r e d a n före troiiföljar. valet 1810. Förf. Iioppas i e n utförligare framstiiilning kuiiiia risa, a l t o m d e t faniis i ~ i g r a politislia orsaker, d e -\.oro r a k t m o t s a t t a dem forsitniiigen Iiittills vanligen antagit.
.Jfr E. Carlsson, N T 1941, s. 438 f.; Höjer, En iiy teori o m 1812 a r s politik, HT 1942, s. 337.
6 34 S t u r e Waller.
Denn fianslia ockupationen av Svenska Poinarnern i slutet av januari 1882 medförde, at8 K a r l Johan öppet niirn-nade sig Rysslalid och England, nggot soin B denina situation måste te sig natear%igt och esj gärna kunde verka stötande p i den fransliviinliga opinionen b Sverige.
Enligt en uppgift var kroriprinsen högst Iiittad efter det franska övergreppet p5 gïund av den svenska reaktionen l.
Den snabbhet, varmed han handlade, tyder ock på att ockupa- tionen var fGrutsedd, vilket stödes av de instruktioner befäl- havaren i Psmmeraa fått2. Det skulle kanske rentav Biunna ifragasatlas, om inte det franska angreppet kom s i lagligt för Karl Jolnara, att denne skulle lrunna misstänlras f ~ r att ha provocerat det 3.
Redan den 5 april 1812 t~ndlertecknades ern 6verenskom- melse mellan Sverige och Ryssland i Petersburg, vilken i mitten av Juni Irompletterades med den s. k. Vilnatraktaten. 25-30008 svenskar och 15-20000 ryssar slitille under Karl Johans befäl "reta en diversion mot tyska kusten. Dessför- innan skeille dock Sverige f$ Rysslands hjälp att vinna det s i ivrigt eftertraktade Norge, vid beliov genom ett angrepp på Sjiilland eller ev. annat oinrade. Med England kuride t. v. H. G. Trolie-Waclitmeister, Antecliiiiiigar och minnen (I.;. 'regn&, Valda skrifter, IV, 1905), s. 249 f. J f r J. F. af Lnndblads memoarer, A. Alinfelt, F r i n Enropas Ilof
.
.
.,
'l (18831, s. 412; G. Swederus, Schwedens Politik und Kriege i. d. J. 1808 bis 1844, IL (1866), s. 203. Se aven danske utrikesrninisterii Rosenkraiitz t. Fredrik VI 7/i 1812, Meddele!ser fra Krigsarkirerile, V (1892),s. 213; Hedvig Elisabeth Gliarlottas dagbok, IS (1942), s . 9.
Karl J o h a n t. F. Wrede "/s 1811, Copie d e Lettres, BFA. J f r Instruc- tioil secrete 1811, Fullständiga handlingar i rattegingen emot
. . .
L. B.l'eyroli
.
. . (1814), s.
7 f.; Höjer, a. a., s. 86.Oinstaiidigheteriia i s a m b a n d med ockupatioiien vore s a k e r t varda en iiarinare undersöiinii~g. I varje fall skrev den nominelle generalg~ivernören a P o m m e r n H. H. V. Essen (t. M. Björnstjerna -/s 1811, Farriiljeliaridl. 1811-
12, Almarestaket), a t t Iiati varitade en s n a r explosion, d å Napoleon ej torde sinalta, vad har1 fatt erfara f r i i i Sverige. (Obs. samtidiglieten med dela i före- gaende not nämnda sltrivelsen.) J f r Höjer (Sveriges historia genom tiderna, IV)$ s. 35 f.; Wailer, Döbeln, s. 381 not 37.
K a r l Jol~aais y t t r e politilr. ocli syften 1812-3313. 135 nigona allians ej asaffas. FBrst deni 18 j ~ ~ l d avslutades det diltills- varande skenkriget genom e n formlig lredstraktat. Detta var officiellt aralediliragen till att Sverige ej fullf6ljde sina rustningar och pihörjade derx med Ryssland avtalade alilioneaa l.
Sedan kriget melilan Frankrike och Ryssland utbrutit vit9 naidsommartideia och d a Napoleon tuiingde allt djupare in i Rysslaiad, blev eri revision av d e svensk-ryska fiilttigs- planerna aktiaell. FsAn rysk sida fi.ainf6rd.e~ i seraare liiilften av juli en av HcarB Johan tidigare löst framkastad barike, att deii gemensamma expeditionen sliulle kunna bomma Ryss- land till omedelbar hjiilp geilom en landstigning i Baltikesm.
1 en slirlvelse till Sveriges representarit hos tsaren greve Carl I,bPweiahiel~~~ avsedd att lasas iiven av Alexander förlilasade Karl Johan den 2 aug. ocksa, att landstigningen á Tysiiland i diivarande Iage endast kunde bli framg5ngsrili, o m den ryska liaren öliades ined 25-30000 m a n . E n annan utvag vore, att svensliarna direkt l~jalpte ryssarna. 1 s5 h11 ramaste dock Sverige h a e n fullgod garanti för ?Norge, varmed tytallgen av- s i g s Finlaiad. Det s o m gör upprikbiglleten i det seniare alter- nativet misstiinliii ar, att det ej alls omtalas i den )>note par- tieuli&re» som medföljde för %6\venhielms privata rakning2. Dess~atom avbrstos samtidigt d e psgående svensliia rustning- arna, s% att den designerade svenslie generalstabschefen C. J.
l Se Waller, Abornötet, Itap. 2 ocli d a r aiif. 1;iiPlor ocli litteratur. S r a b - taterria ined Ihysslarid a r o tr. i övers. O. Aliii, Fjerde artilielii af freclstralt- taten i Kiel (1899), s. 37 ff. - Det m& e r i n r a s o m a t t Karl Jolian aiiiiu i nnaj 1812 gjorde Napoleoii direkta ailhud (se hl. a. Morkil, a. a., s. 36 ff.; E. Carlssori, NT 1911, s. 440 ff.; Höjei., HT 1942, s. 326 ff.; Dens., a. a., s. 1 1 7 ff.; Waller, E t t återfuniiet dokniiient oin Karl Jolialis förliaiirllirigar med Na- poleon vare11 1512, H T 1846, s. 169 ff.) ocli a t t lian t. o. m. a n n u sealare synes Pia u t t a l a t sig, som om Iiari önsltade sainförståiid m e d Iiejsaren (se \VallerP i b o n ~ ö t e t , kap. S). Iletta avsag dock siilrcrt Silte ailvarligt en uppgörelse (Jfr senast hladeliii, a. a., S I I , s. 102). Det a r icke diplornatieii friimmande a t t sam- tidigt driva förliaildlingar å t olika 1iå11, aven oin aailraiytnii~g till deii erla parteii
1" förhalid a r Restamd. Ett ovaiiligt tydligt exempel h a r p i liamtat u r Förenta stateriias historia återfinnes i K. Fay, E'ksprit ri.uolutiorinaire e n France e t aus
E t a t s - ~ n i s h la fin d u SVIII:c sil'cle (1924), s. 231 f.
"Carl Joliaii t. E ö ~ ~ e n l i i e l r n ' / s 1812, Muscoviticn, RA, fr. i övers. Scliiiikel, a. a., VI, S. 371 ff. J f r VTa11er, a. st.
$36 Sture Waller.
AdPercreutz omlir. den
B
sept. förklarade, att e n m i n a d var den allra kortaste förberedelsetid soin fordrades, innan en svensk expedition kunde "retagas. Om kronprinsen överhu- veadtaget avsett att gå till militär aktion 1812, borde h a n väl med a11 kraft h a fortsatt rustningarna ~aiader augusti, s5 frariiskridera som arstiden var, vilket 1h-B Johan aven sjalv framh6ll l.Det ligger under dessa omständiglieter nära att antaga, att alterriativera blott framförts för att hålla en disliemssioaa i
g5nig och s i draga lit på tiden, till dess Arstiden utgjorde ett obestridligt Bainder för allt svenskt ingripande. Antydningen om Finland som pant för Norge hörde f. 6, till de villkor, som det var svårt att vallta, att de någonsin sltulile inppfyllas, och oiin Karl Johan i bierjan av aaigusti arerlalagen kunnat hysa niigl-a förlaoppningar, maste h a n snart h a berövats dem ge- nom Eöwenahlelms och den ryske represeaitanteia J. P. vaxa Siichtelens reaktion. En förstarkt diversion P Nordlyslirand var långt mera rimlig och även u r rysk synpurakt vardef~all'.
Emellertid hade tsaren redan å mitten av juPi inbjudit lironprinsen till et& personligt sammanträffande. Forskariaa h a varit av delade meningar om vlllien av de båda f ~ ~ r s t a r n a soni faktiskt tagit initiativet. Båda h a uppenbarligen haft god anledning att önska ett möte. Löwenhielm ansåg dock ett sadant oliimp%lgt, d 5 det sakert skulle framkalla ryska fGrslag, s o m det skulle bli svårt all avvisa. I slutet av juli f6reslog ocksa Alexander, medan h a n annia viintade p i svar g å sin iiabjudan, att Karl Joliaw skulle ta högsta befiiailet över ryska armén och hela expeditlonsliåren landstiga i Balliktlm istället för Nordtyskland. Generalen G. M. Arnafelt, som 1881 gatt i rysk tjaiist och vars s%allniil~g i de sveraslr-ryslia f6rbindelserna tycks vara nigot dunkel, rekommel~derade emellertid livligt ett persoiiligt möte, och lian k a n därvid h a gått Karl Jolians ärenden, liksom den engelske amiralen Rentirnck, vilken var den s o m framkallade tsarens inbjudan till k r o ~ ~ p r i n s e n
"e nedan s. 143.
Se Höjer, HT 1942, s. 336 ff.; Waller, a. st.
Karl Jolians y t t r e politik och syften 1862-1813. 137 Vem som iiil fakliskt hagit ixmitiativet, var tsaren 1 varje fall deii som var angelägnast orn ett snart sammai1tr5ffande, sedan Karl dolman tackat ja till inbjudan. Abo utsågs till mötes- plats. Medara den 24 aug. anlande tsaren dit, m e n fin-st den
26 avseglade Karl Johan från Dalaro. I tre dagas fick den ryslie självh5rsiiiaren siledes vänila p5 den svenske troaif6l- jareii. Episoden borde ge en antydan o m vem det var som för ögonihliePáet mest Biande bcbaovet av l ~ j ä l p och allts5 rim- ligen tagit det verkliga initiativet 131 mötek.
D5 Karl Johan ombord på erm srelmsk fregatt anlande lill .ibo p5 eftermiddagen den 27 aug. 1812, mottogs h a n med stora och smickrande hedcrsbetygelsea. Bl, a. avlade tsaren s j a h det första besöket, trots att kronprinsen
jaa
inle var rege- ranide fursle. Förlaandlilngarna togo sin början redan vid delta feirsta sanairianitr5Earmde ocla gingo sedan s5 raskt, att de båda furstarna fortarea11
vanatat kalnade Biimiia Abo tidigt p5 mor- gonen den 31 aughista'.
Direkta kvarlevor fi5n "shandlingarna i r o i%, vilket a r naturligt, d5 de Q L ~ för at% begagna ett akiuellt uttryck Grdes p 5 Paögsfa n?v5" Med hjalp av "rue ofullständigt utnytfjat eller helt f6rbisett Ballmaterial Imar ett fiPrs6k gjorts att mera
i deba'j rekonstruera mötets förlopp
"
13esiilbate~i an5ste dock med hanisyn till liiillornas hesliaffenl-nek delvis bli ganska %-sy- poletiska. Har skall blott i Borlliet redogoras f6r några huviind- punlcter, sorn torde %iililria anses ganska sakra.Vid det fóïsta samn~antraffandet h a d e båda furstarna a v all% att ddma Erarnfirt s a m m a tankar som i de ovan re- t r . Correspondance inkdile de l'einperenr Alexandre e t de Bernadotte pendanit l'ailnbe 1812 (1909), s. 2 4 f.
V m Abornötets y t t r e f6rlopp s e Waller, Abornötet, kap. 3 o. d a r aiif. kallor ocli litt.
D e t a r ovisst i vilken man de bada f u r s t a r n a s följeslagare fbtt deltaga i överlaggni11garna. J f r nedan s. 145 not 1.
Om liallrnaterialet ocli dess beskaffeniliet s e Höjer, Carl S I V Jolian. Iironpritistiden, s. 138 f., 483 ff.; Waller, a. a., kap. 1.
á 38 Sture MTctller.
fererade skrivelserna, men utan att rona riagot bifall fran den andra parten. Under förl-iaradliimgarm den andra dagen, den
28 aug., syrias ståiidpunkterila daremok lila narmais ocla Alex- ander 1 hög grad 1ma vunnits f6r de av Karl Johan framförda onskemåleii. I ~laa-~je fal1 uppger den n y ~ i t n a m n d e brittiske ambassadören vid ryslia liovet generalen Bord Catheart i en1 depesch den 30 aug., ati tsaren vid en audiens föregående morgon förklarat, att kronprinseii rnåsle sattas I stånd att handla och alt APesaiider naed hansyn till opinionen i Sve- rige inte ansåg det tillbörligt att ytterligare pressa siim gask ifråga ona direkt bistånd till Ryssland. Urider alla omstän- digheter måste svenska folket f5 se n i g o n omedelbar fördel av ett krig. H a n yrkade aveii p i att England genom subsi- dier skulle satta Sverige i stand att Iianidla, en synp~inlil som uppges sarskilt h a uiiderstrtalcits av den ryske kanslern Runa- jantsev redan den 28 aug. Tsaren sade sig till slut 6nska ge Karl J o h a n ett lillfalle att pibörja operationerna och eippn5 en omedelbar fördel av sina rustningar. Hail medgav 8 . o. m.,
att det var önskvärt, att kronprinsens begärarm o m en förstark- niiag av den sverisk-ryslta expeditiorisk5ren kunde bifallas
'.
Trots att tsaren ville ha trupperna till BaPtikrnnni, v a r h a n så- ledes beredd at%gå
med pa en espeditiori mot Danmark.D5 Cathcart sjalv av allt att d ö m a intog en snavare hållning till de svenska kraven, a n ryssarria enligt hans lapp-
gifter gjorde, tycks det mindre sannolilit, att han avsiklligt fcrt sin utrikesminister bakorn ljuset beträffande de ryska uttalatidena. Att %lan korrekt uppfattat dessa bestyrkes f, ö,
av innehållet i den I-raltfat s o m följande dag, den 30 aug., underteclcnades i h o av Rumjantsev och Löwenlaielrn å Ryss- lands resp. Sveriges vagnar. Deii ryska hjälpkåren ölcades till 35000 man, av villca 23000 skulle I-na begivit sig till Skånes kust mot slutet av september eller s i snart som onistä~adlg- lielerila tillste och de övriga i sI~iteR av november, o m inte årstiden hindrade det. Operationerna mot Danmark sltkalle i enlighet naed d e tidigare Bverenslioa~minelserna 1)8rja, så snart
Karl Jolians yttre politik ocla syftet1 1812-1813. f39 deil större ryska Biireri anlant. Rgsslaiid avstod kil8 Sverige sin ratt till $]alland i handelse av eii erövring och fick i gen- gald en garanti för de vinster det kunde göra i en Bomaaaaiade fred intill \Neiehsel. S.verige fick iiven ett lån p 2 1 ' 1 2 mill.
rubel, som bevis p 5 t s a r e i ~ s aranskap f6r kronprinseai, sades det.
I
en puukl, som med liansyn bi11 öiis1;aia o m Englandsai~slutiiiiig till Abofe>ïdraget överfördes ii11 en separatartikel, stadgades, att alliansen slaulle anses som ell faniiljeferdrag och att 0111 raagon sökte stQra Sveriges eller Rysslands lugn,
den andra f6rdragssleitande parlen skulle koanma till B~jalp, dock högst med 12-B5000 m a n l.
Traktaleris annel1511 var uppenbart en triumf för den av Karl Joliail olFieielBt förfaiktade svenska politikerm. Den s. Ha. stora expeditionen, som avsig att först förvarva Norge 5t Sverige sanat att därefter arskiira den fraamslca laarens Iörhiaidelselinjer genom Nordlysltlaaad, skulle som hovkaaasleram af %JTetterstedt skrev »ovill%;oriigema
.
.
.
a n n u i höst företagas)) DDarjii~nte s y i ~ e s tsaren. laa IAtit kronprinsen första, att h a n önskade hjälpa laononii att bli Napoleons eftertradare. Denna "rklarixag h a r troligen framkallats av ett yttrande av Karl Johaai sjalv,att denne genom aktivt deltagande P stormaktskriget sP;tnlle förstöra sina möjliglieter i Frankrike. De bada fiarstarna hade ocksi diskuterat andra afgarder % r att trygga dynastiea-s Bernadottes stiilBning, nagot soria helt natiarligh 1Sg kronprin- seii varmt o m hjärtat. BB. a. h a r det varit tal o m ett giftermal mellan Baans son Oscar och e n daiisk prinsessa, vilket kaiisliie rentav öppnade perspektiv mot en nordisli union. Att Hhnrl Johans firlloppnirigar o m att Bcunaaa iitervisina A~aiad åt Sverige grocades, bör i Jiimförelse med framgiimgarria i giva-igt
vagt )att.
IV.
Hade inga andra övereiiskoinmelser IriiEats 1 Åbo 3w den ovan refererade Braktahen, sliulle narnötets resultat nappeligen
. ~ - -
l Abofordraget "/s 1812 med separatart. tr. Ali~ifelt, S T ~ krönta rivaler, 11 (1867), s. 1 6 7 R., 176.
Wetterstedt t. E. v. Eiigeström 30/s 1512 apost., Ep E 10:12, IiB, ir. H. Forssell, hiiniie af
.
. .
Gustaf af Wetterstedt (1889), s. 138 f. not.h a berett forslnilingeil niagra egentliga bekymmer. Karl Johan ocli svenskarna skulle ha statt som obestridliga vinnare, helst soin tsarens motst5nclsvllja blivit belaraftad, kanske styrk%, ocla Cathcart var s5 nöjd, att Biara lovade, att Erigland skulle ge Sverige mall. p u n d B subsidier och den britliska floitan medverka vid anfallet mol. Danmark. Emellertid a r det val kant, att aven en muntlig överenskommelse träffats mellan Karl Jolaan och Alexander, el~inr~a delade meningar ha fram- förts o m dess innehåll, d å blott en enda fullt samtida upp- gift o m detta hittills varit kand, namligeii ett kort ornnim- naride i ett. koncept bil1 brev fiaila Karl Jol-ian iill Rar1 XIII,
vilket f. ö. tolltats p5 olika sitt l.
E n utGr%ig, tidigare obeaktad redogörelse %r det muiit- liga avtalet föreligger emellertid 1 Cailicarts depescher '. Hela den smedelbark disponibla ryska expeditionskåren c:a 15000 m a n skulle genast oiverföras fråla Finland till Riga %r att trygga den ryska framgangera p5 fronten P Baltikum. Så snart de iaaïinare f0000 man nyuppsatts som behoardes för att ölia styrkan till de utlovade 25000, skulle de alla inskeppas och överföras till Sverige. Expeditionen mot Danmark skulle såle- des Irunna aga rum tidigast 1 mitten av olitolser, och Cathcart franahöll, att det Icuiade visa sig ornqjligt alt 1 avsett ipgonblick ale]- frigara de trupper som satts in i Baltikum. Hain anisag dock undsatiningen dit vara av s i stor betydelse för hela den följande utvecklingen, att det alar siktigt att ta denna risk. Hans ståndpunkt förefaller naturlig, då den engelska regeringen velat engagera hela expeditionskaren, alltså iiven svensliarna, till omedelbar laJilp åt ryssarna 3.
'
Orn den muntliga överenslrorninelsen se niirmare Waller, Åbomötet, kap. 4. Rarl Johaii t. Rarl XIII, odat. koilc. [29?/8 1512], BFA, tr. i m i n d r e noggrar111 övers., Schiiil;el, Minrien u r Sveriges iiyare historia, VI, s. 378 f. J f r bl. a. Höjer, Carl S I V JoPian. I(roiil~riiistieien, s. 142; Waller, Döhelii, s.353; S. Carlsson, Å b o f ö r ~ l r a ~ e t ocli I<rigsrustningarna 1812, Se. XVJII (1948), s. 194 f.; Höjer, Den muntliga överenslionniiielsen i Abo I S 1 2 (Historiska studier tilliigilade Nils Alinlund 23/s 1949), s. 282 ff.
Catlicarts dep. n:o I f 30/s 1812, F 0 65, ~ o l . 79, PRO; jfr Catlicart t.
Saumarez 31/s, Shrubland-l'arli-ar1ii1,et n:o 28, reel III, UUB. Se Waller, Åhornötet, kap. 2.
Iiar1 J o l i a i ~ s y t t r e politilr ocli syfteii 1812-1813. 148
Cathearts meddelanden Piunna f. 6. kompletteras med det liittills helit obeaktade ryska ordermaterialet o m trenppf6r- flyttningen l. Den enda anm5rki1ingsv2rel,a skillnaden ar, att enligt detta senare avsikten blott var att trygga Riga % r belagring, medan annhassad6ren talar o m m e r oloesllimdu 0681
troligen mer tidsodande operationer Bingre upp vid Dlina, i
vilka expeditionskåren dock ej direkt sliulBe deltaga.
Det nya k58lmatexialet ger inte bara utförligt besked o m de& muntliga avtalets innehall och syfte, varigenaom senare uppgifter i den sverisln-ryslia diplomatiska korrespon~densen bekraftas. Det beliraflar iiven, alt blott 117000 m a n 8%. den %il1
slutet a v september utlovade ryska liaren voro disponibla, vilPiet f ~ r k l a r a r n i g r a dunkla yttraiaden o m nytappsabla trup- per i tsarens brev till Iiar8 Jolmaam frUn vecprorna elter mbtet, vilka tidigare förbrgrllat forskrmingen
'.
IásonprPaisens egen bn~sp- gift i konceptet f111 brev till Karl 9181, att 23000 ryssar voro fardiga till omedelbar Plandling, saltes darnaed ocksa i en egendomlig dager.A n betydelsefullare ar, at1 Cathcarts degjesch visar, att m a n fran borjan firstiilt, att trupphrflyttili~lgen krinde frann- tvinga ett uppskov med anfallet mot Sjalland,
P i
syensk sida hade atminstone Löwenhielm tidigt insett konselivenseriia av att ryssarna själva t. v. fingo disponera de trupper soni voro avsedda för Sverige* Tsaren uppgav senare, att h a n uttryck- ligen sagt, alt detta Band riskerade hli tatail hjiilp. Den engelske utrikesminisferii Castlereagh f6skParade efter motlaganidet av Catbcarts depesch, att årstiden syntes vara % r l i n g t fram-skriden "r att de ryska t r ~ i p p e r n a nii sliullle ktaiina l-iiiina del- taga även i expeditisaien mot Danmark. Liknande ~attaPaiidena gjordes av den ha~inoveranske staismaninena greve Mbiiisber, den blivande preussiske f5ltmarslialkein G~ieisenaii och denm
dunske miiaisferaa i Petersburg Bloane. Sjalva den nigot svii-
Reslrript t. Steiilheil 3 0 / f i 1512, Otetjes'tvenna~a vojiia 1512 g., S V 1 ( I D I I ) , s. 199 f.; Michailowsky-Dariilewsky, Geschiclite des vaterlaildisclieii Krieges i. J. 1812, 1I (18401, s. 157 f.
vande formuleringen av tidpunlcfen för Bsnippeïnas ankomst tiHI Sverige i det skriftliga avtalet pekar i sanmama rilrtnlngl. Modern historieforskning h a r daremot antagit, att man ej från början Bctinnat "raitse, atl Iruppf6rflyltniingm till Balliltum skulle fi5rhindra den s. k. stora expeditionen" Då det t. o. n?i. av Schii1l;el-Bergmans framstiillning, som j~a ytterst inspirerats av Karl Johan själv, frarngar att de båda företagen voro oförenliga och då så många samtida yttrat sig p5 liknande satt, ican den motsatta moderna tippfattniiigen tydligen ej godtagas. Det galler att sölra finna f6rflgrltniriger~s orsaker och dess betydelse i det politlslia spelet. Harvid ä r det av största intresse att få visshet orin vem som tagit initiativet. O m tsaren gjort det, skulle starkandet av den egna fronten och skyddet av den ryska huvudstaderi vara motiv nog.
NLI ha emellertid hade tsaren s c h Bcro~~prinsen redan %aösten 1812 samstämmigt betygat, att det var den senare som tog initiativet. Eiallgt Karl Jol-ians egna uppgifter skall det ha berott på blidet om Smolensks fall. Flera moderila histo- riker ha dock undeslcint dessa uppgifters kallvärde oclm havdat, att det miste ha varit tsaren sona tagit initiativet4. Nagra avgörande skal f6r att f ö ~ ~ k a s t a Allexanders och Karl Johans för varandra avsedda s a m s l ~ m m i g a uppgifter om vad som förekommit dem emellan ha dock ej kunnat ailboras9 trots att det a priori synes fordras mycket starka grunder för att underkanna kallornas vittnesbörd i ett dylikt fall. Att Alex- ander ville skylla ifrån sig, när han ej kunde sanda de ut- lovade &jalptrupperna, vore visserligen mycket rimligt. Nar-
mast obegripligt a r däremot, att Karl Johan i ett brev, vari lian har att fersvara sig mot rysk misstarnksamlaet, som upp- getts bero p& den iver, varmed hala i Åbo sltulle ha tillrått de ryska truppernas förflyktning, erkänt riktigheten i detta
Waller, Åhornötet, kap. 4.
Så Höjer, HT 1942, s. 370; jfr detis., Carl S I V Johan. Iironpriristiden, s. 142 f., deris., Hist. stndier, s. 288 1:
Seilinkel, a. a., VI, s . 246 (jfr VII, 1855, s. 25).
Se t. ex. Moren, Iiring 1 8 i 2 å r s politik, s. 44; Höjer, a. a., s. 143; S.
Iiar1 Johans yttre politik ocli syfteii 1812-1813. 143 past5eilde, om del varit falslit. PBronprinsen behövde j u inte f6rdeilskuB1 ha framstått som bedragen. Han l i ~ i i ~ d e ju ha sagt sig p i grund av ryssarnas svara lage blott ha bifallit en tsarens entragnaa begairan. Beteelinande nog tycks Karl Joha11 ocli senare laa yttrat sig p5 detta sait till personer i sin s m - givning, vilka ej ooro i stand att kontro%%era riktigheten l.
Då det kuimat till f u l l s Baevisas, att uppgifterna i den diploinatiska Bcorrespondensen om demmuntliga ;8boavtalet i övrigt iiro korrelila, tycks det ej heller finnas nigon anled- ning att underk5nria vad samma kalla bar att saga om Bni- tiativtagaren. P5 en punkt synes Karl Johans berattelse kunna direkt verifieras. Budet om Smolenslis fall har natt Abo före mötets avslutniaig, elauru troligeam E r s t p5 ett sent st a d~ neim
av fbrharidlingarna och elitarea tsaren först p i Iiemvigen Bick den officiella rapporten. Detta starker givetvis trovärdigheten av lironprinsens Bjergttelse i övrigt.
Det aterstår att söka fiaina l[$arl J o l ~ a n s motiv. Ryssarnas behov av fGrst5rkning kunde B och f6r sig vara ett skal även honom, och det ar satil%\rida mycket v51 tankbart, att Bironpriiasen velat fbrekomma en rysk framst2l%ning2. Det kunde iiven ur svensk synpunkt te sig viktigare att hjälpa Ryssland an att verlistalla angreppet p5 Danmark, i synner- het som Karl Johan redan f6re sin avresa till. a b o sagt, att den östre grannen kunde draga Sverige med sig i fallet. Andra sliiil kurade vara, att de egna 1irlgsfCPrBaeredelse~-na Unnea ej vsro avslutade ocli att den svenska arméns prestatisnsfir- miga bedömdes starkt kritiskt av mainga samtida3. Hari111 kom, att den svenaska errpeclitioi~skiren i varje fall ej kunde bli fardig fbrran i början av oktober och atit b i d e Karl Johan sjalv och utriPiesstahsmPnisterw Lars von Engeström redan f i r e Aboritmötet framlaållit, att arstiden var val långt framskriden, vilket den ocksi onekligen var. Detta frarngar av mainga samtida uhtalanden ocla av akt Napoleon 1 mitten av september 15% en del av de trupper, som legat i beredskap i Nordtysk-
Waller, Abornötet, kap. 4. Jfr Nöjer, a. a., s. 143.
land, taga österut. Ett anfall mot Danmarli Grst i ol;tober måste h a tett sig hidgst riskabelt ur militnr synpurilit. Eliono- rniskt kuride ett misslyckarmde lätt bli Iiatastrofalt för d e dåliga svenska statsfinanserna, särslcilt med hiinsyii till nlöjPig- heterila att foiljande å r fortsatta rustningarnia l.
Minga anillitiiriska och elioaiomiska sliiiB. funinos således för kronprinsen att ta ett initiativ, s o m kunde förutses leda till ett uppskov naed angreppet p i Danmark. Da Karl Johara likval %Atsades vilja veskstalla della, måsle det Pia funnits motiv av den art, att de ej keiimde yppas vare sig för svenskar eller utlanniragar. Närniast böra d e sökas p i politikens om- rade. Det lian inte garaia vara det av Karl Johan själv an- förda, att England först borde biträda a b o b r d r a g e t , ty bistånd liade som niimrits utlovats till sjiilva aiifallel. Det förefaller ej Ilaeller troligt, att det skulle varit lättare att utverka brittiskt godkiirinande av e n svensl; antieklion av Norge och q ä l l a n d fBre en erövring iin efter.
Eja
rimlig förlilaring vore, alt Karl Johan ville upp-skjuta elf definitivt st5lliiingstagande i slorraiaktskonflli1cte~~~ Det förutshkter emellertid, att eii försoning med Napoleon var ~iiöjlig. Utsikterna därtill synas dock h a varit sa sm5,
att inte heller denrna nnotbvering tycks vara den ratta, i syn- nerhet da Hcronpriiasen på senhösten IS12 ivrigt sökte få engels- miiiiiienm att till Sverige överlita en av de ockuperade franska öarna i Vastindien. Seda11 föreniragen med Norge verkställts, ansags Sverige f. Q. istånd att föra en självstandig politil; och
i förbund med England trotsa alla koa-itinenta%ma8iler. Om Karl Johaii, s o m han nigoin gång antydde, ville tippträda som niedlare eller skiljedoinare, var detta givetvis e n anlied- ~iia-ig att söka bevara neutraliteten. Detsamnma galler i högsta grad oin kronprinsens franska aspiratioraer.
Karl Johan %lade allts5 sliäl nog att önska och att f6re- slå en atgard sonia skenbart stred mot den politik h a n förfiik- tade och fört till seger genom Abof6rdraget. H a n k a n rentav själv P-ia sökt en hntvaig att Iiomma i f r h sina f6rplikhelser.
Karl dohaiis y t t r e politila ocli syften 1812-1813. 145 Nylieten om Smolensks fall kunde bli en tafmarkt föreviirmd- ning. D5 tsareii sjalv Gck disporiera sina trupper, skeille "r- verkligandet a v de uppgjorda planerna med al% sannolil;laet lcomma att förhindras ocia diirlaiecl Inte hara Sveriges iiitrade
i kriget ulani ock de far Karl Jolaa~a personligen obehagliga konmsek~lenaserna. Formerna n7Usfe dock .-\lara sadana, att de allierade ej grepos a v misstro. Detta förklarar, sona nedarm narrniare ska81 visas, I;ronpriilsei~s naofs5gelsefiilla handlings- siiar.
V.
Efter Piar% Johans Aterkoinst till Stockholm igiagsaQPes aler de eii aaaaiaad tidigare avbrutna %irigsrhistningarna. Fbirst den 9 sept. intfiirdades dock marsclaorder f i r ett stort antal regementen, och redan onikring den 15 iirago flerbalel %rhand befa11~iing att stanna, dar de befunno sig. Sistniimiida beslut synes snmni1a~ilii5nga med förhandliiagarria vid ett av forsk- ningen tidigare bortgil6nat krigsrad i Slocl;hoBrn. Det hOBls trepligen den 84 sept., men Eiallelser hade utfardats en vecka tidigare. D5 krigsradet samlades, hade budetoorm de ryska ti.ulvpernas 6verf6raiide till BalbiBriam just niatt Slockliol~n och diir ~iiclit aIl11aai1 bestörtninig. T. o. m. krigsrådets deltagare ha tappenbarligerm hRllits 1 oliuranlghet oni att truppfarflytt- nilagen sliedde efter 6verensPio~nnaelse med Karl JoBiaia
'.
I
detta Piige tillråddes uppskov med operatiorieïna, tills vlssliet vianilits om ryssarnas avsilctea-. Om hjalpkarean uteblev, borde angreppet Btmii~sione eaaligt ett par deltagares $sikt riktas icke mot $.jaliPand ulan mot Norge, vilket anfall vid be81ov kinnde uppslij~~tas iiil våreii
P
-Det k a n ifrågasiittas, orn Sven de sreiislrar, som v a r i t med i h o , höllos i olruniiigliet. Iiitet u t t a l a n d e av hdlcrcreiitz, Löm-eciliielm eller Wetterstedt visar veterligen, a t t d e Biiiit till det muntliga avtalet. Dcttn försvagar uppen- barligen i högsta grad bevisvärdet i den sistriamrides o r a n (s. 139) aiif. o r d
0111 a t t arifallet m o t Sjalland skulle aga r u m . De lin eiiiellertid haft s t o r he-
tydelse för t. ex. Höjers stilliiingstagailcle (Carl S1V J o l i a i ~ . I<ronpriiistide~i, s. 342).
K a r l .Tolians yttre politik ocli syfteii 1812-1813. 147
Rar1 Jolaans brev till tsaren, men just av dessa h a r den ano- derna forslknlngeri dragit den sl~atsatsen, alt d e svenska rust- ningarna varit tipprilitlgt menade och att Karl Johan iiniiu långt ii1 i september trott p i ryssarnas fbirestiende ankomst l, Det iiberopade källmaterialet tillåter tydligen inte nigra som helst slutsatser av denna art, och det borde ha funnits storre ariledning att stalla sig iiritisii till dylika uttalanden av Karl Solran a n till dem som tsaren direke Ii~iiade liontrol%cra.
Det zir i sjalva verket I i h t begripligt, att de svenska r~astninmgarna officiellt pagingo ainn~a i okfober och att de i meddelandeila till de allierade sades vara fullbordade, trots att d e hejdats redara i anitten av september och en demolsill- sering sedan $5 smanlangom 5gde r u m . Sverige kunde ej oRicielll inastai%Ba rustningariaa, f~rraan formel1 visshet vunnits oin alt ryssarna ej sliiallle Piomma, för att det ej skulle anases Pia svikit sina förpli8~telser och de allierade därmed Iturina anse sig fritagna fr5n sina. I motsatt &%B k u n d e Sverige d i r - emot begaira gottgörelse. Karl Johan nöjde sig f. ö. e j laeller med att avvakta verkningarna av den na~intliga 6a.erexiskorn- melseri i AIIO, utan h a n fortsatte alt ge tsaren sidaria rad, att om d e följdes, ryssarnas ankomst till Sverige under B-iostens % s p p b b % e v 3nnu mera osannolik. De order som utfardades f r k l Abo arigiivo en ganska begransad uppgift f6r den ryska expeditionsliaren. Denna skulle åtminstone teoretiskt kunna tankas utföra den p: den avsedda korta tiden, ehuru det givetvis rn5sl-e bli beroeride av harr striderna e ni vecklade sig, o m trupperna Ater skulle k u n n a léPsg6ras.
Omedellaart efter sin &terkomst till Stockholm skrev emel- lertid kronprinsen till tsaren, alt Riga borde Jrara fUrem51 fOr dennes skzindiga uppmarksamliet och att alla medel borde begagnas
fir
alt Iiasta fienden Gngt bort fran denna plats. De medel s o m stods ryssarna till buds voro viil f r a n ~ s t de %rSverige avsedda trupperna. Alexaiider ial&rdade ock ett par dagar efter mottagandet a v detta Karl Johans brev nya order, i vilka ej finnes niigst s p i s av alt trupperna snart Htcr skulle
i 48 Store Waller.
Iiuniia frig6ras. Iriför sin bundsförvant litsades Alexander dock all\jamk, att så var fallet, och förde hoalom saledes i detta avseeride bakom ljuset. Det a r BikviiP %5ttbegrigligt, att tsaren Fann det pinsamt aileddela, att Iman sett sig n6dsaB;ad disponera sina trupper på sadant satt, att h a n var ur stand fylla sina Bralitatsenliga BTjrpllliteliser.
O m Alexamder kant till den sven~slia den~obiliseringeia, skulle han e . behövt ha nigra bekymmer. Steg för steg av- -veckiiades de svenska rustningarna allt efter som underrattel- serna fran Ryssland gjorde det mindre sannolikt, att de utlovade trupperna slilalle Bomma. Det miste betonas, att nyheterna tinder september ej tydde på H I ~ ~ O B I hrsamring av bunds-
firvanteris krigsläge. Det gjorde "rst budet OHBI MOSJIV~S fall.
OEicdellt och totalt installdes de svenska r~nstningarna enileller-
fia iclie förran den ryska regeringen formligeri meddelat, att den slora expeditiorisliiïen ej kunde liomnna pi. avlalad tid '.
VI.
Av det sagda framgir, att de svenslia Pirigsreisti~iiigariia faktiskt avbrötos i mitten av september 1812 ocli att de ej Iieller dessförinnan varit allvarligt menade utan blott ingatt i Karl Johans stora politislia spel, den sliickligt genomförda balansgangen mellan storanaliterna. Harav fiber, att kron- prinsens upptagande av Irrigsridets Grslag ona ett angrepp mot Norge inte lian ha varit allvarligt menat E n iiarmare granslining av de order som utfardades 1111 de trupper, som befallts uvg4 till norska gransen beliraftar ytterligare detla. Vissa förband fingo visserligen fortsatta sin f6rflyttnlnag iiven efter mitten av september, men av deni voro de flesta desti- nerade söderut. Atmins~one de allra flesta fallen t5cláais av Karl Johans egen senare förklarinig, att h a n drog trupperna fran norra och östra Sverige för att tsaren ej skeille bli orolig för en kupp mot Finland. Det a r aven att marka, att lirora- prinsen Grst på efl- nnycliel sent stadilam utfardade order o m
J f r Waller, Åboinötet, kap. 5 ,
Iiarl Johaiis y t t r e politik ocli syften 1912-1813. f 4 9 p)%anlaggning av en operation mot Xocge l. Förutsettningen f o r eii s5dara maste ock Bia varit, att ett alifall direkt mot Norge var lättare att geiiomföra $11 ett mot Själlatid. A~rninstone
flertalet saimatida Inyste dock rakt molsalt Asiltt, oeli det finiis iiatel kant bevis fOr att Iiar% Johan haft n5goai annaai upp- iattnii~g. T%'v5rtoria tyda flera ~nbtalanden p5 att Itroiiprinsen aiasag, alt ett a~lfall i Norge vas forerlat med stora svarigbreter
Del fureraller aven ytterst egeiidornligt, att Karl Jolaan i sitt meddelande till Ryssland P mitleni av september begar rysk hjiilp till ailfallets utfi9rande för att sedan ej m e r Ster- Bomma till salien, medan det i hinvanidelsen till Enigland ej säges ett ord o m alt medverkan av e n irairidre rysk styrka förutsattes 3. Mari kan undra, o m orsaken an6jligen var, att
britterna eljest sl;eille Iia insett, att planen ej var uppriktigt menad. Med h i n s y n till deii senare argumenterinigen ar det
511 mer påfallande, att angreppet P bada fallen sages skoja
utföras under vinteria, allts5 ej under återstodena av den vackra arstiden 4. Argaiinea-itet, att sjöoperationer efter slutet av oktober aaisigos alltför farliga, mister darmed al% B~etydePse, n a r det giller orsakerna till de svenslia krigsrustningarnas fkiiilstandiga iilstillande under förra hälfteii av oktober. Detta,
skedde till p i köpet, Iniian n i g r a svar alls hunnit iaigii hiin Petersburg och k o n d o ~ i .
Karl J o h a n hade emellertid goda ska% antaga, att de i båda fallen skulle bli avvisande, d 5 S~nclatelearn bestiiant uttalat sig mot planen och engelsnniinrien redan 1811 ogillahett angrepp direkt mot Norge. Pifallande nog yttrade 1baa.l Johan dagen iiiiian Paari skrev till der] engelske prinsregenten ona planen
"e iiveil \Iraller, Döbeln, s. 3 6 3 S., 3 5 6 f~
'
Se Tvaller, a. a., s. 601; f.; jfr d a r e m o t S. Carlssoii, Sc. ?(VIII, s. 197. Se \\'aller, Abornötet, kap. (i. Ej heller i s k r i v e l s e i ~ t. Adlercreutz 2 2 / ~1812 (Copic de Lettres e t d'Ordres, BFA) tyclcs Iiarl Jolian förutsiitta iiigon ryslr iiledrerlian. Det slriille möjligeii k u n n a tolltas s i , a t t detta villlcor i r a m - förts till tsaren för a t t deiiiie desto sakrare siriille motsiitta sig planeii. - Eia egendoinligliet iir iiven, a t t lianvaiidelseri till Eiiglarid skedde flera dagar efter den till Fhysslaiid, t r o t s a t t restideii till Loildoii r a r bortat dubbelt SH
l5ng s o m till Petersburg. * J f r iiedaiii s. 153.
8 50 Sture ~ ~ a ~ l e r .
sitt niissnöje över att England motsatte sig ett dylikt anfall. För att komma ifrån sitt eget förslag inväntade kronprinsen emellertid som sagt inte svaren, vilka f* 6. överraskande nog $Ievo tillmötesgående, utan meddelade i början av olrtobea, att deii svira anissvaxten i både Sverige och Norge hindrade ett anfall. Detta skäl har dock i stort sett icke övertygat vare sig samtid eller eftervärld. Den moderna forsliningen har tvgrtorn sökt anf6a.a argument som Karl Jolaana veterligen ej själv begagnat B detta sannmanhang, t. ex. att Englands svar dröjde för länge och att han Insåg, att nagon Bijalp ej var att vänta frain Ryssland l. Intetdera skulle f. ö. ha kunnat r~abba
den plan, soin meddelats britterna.
Allt talas således för att Karl Johan endast skenbart gatt in på tanken att angripa Norge direkt och att syftet varit att dölja, att alla angreppsplaner faktiskt uppgivits Det blir således fullt begripligt, varf6r rusti~ingarna steg för steg avvecklas fr. o. m. den P4 sept. och anfallet mot Norge Peke ens riarmare plarilagges. Däremot förefaller det e-j helt "r- ståeligt, varför Karl Jolian förelade sina allierade en ny plan, som han icke avsaig att verkstalla. E n förklaring synes, som nedan närmare skall visas, erbjuda sig ii nödv2ndlghelen att i t Sverige, om möjligt, rUdda de i Abo utlovade engelska subsidierna, trots att det avtalade anfallet mot Själland ej veslms talldes.
Det h a r a v Sten Carlsson aned ritta påpekats, att Sve- riges statsfinansiella Bage under Karl Johans första å r i Norden var ytterst anstsangt och att en svsr elioaaomisls. kris utbröt just 1812" dock val att marka först efter Abomótet. Det fi- nansiella anödläget far ej heller förleda till antagandet, att kronprinsen icke sliulle lieinna Iia Gretagit några c8yrbcarcii.e
l Se Höjer, Carl S I V Johan. Iironprinstiden, s. 1 4 7 f.; hfor&ii, Iiring
1862 års politik, s. 50 f.; S. Carlsson, Sc. XVIII, s. 197 f. Jfr redan Scliinlrel,
Minnen, VII, s. 2.5.
J f r Waller, Döbelil, s. 357 f. S. Carlsson, Sc. XVIII, s. 192.
IlCarl Johails y t t r e politik ocli syften 1812-6863. i51 rustningar imtan ait syftet varit allvarligt. Det beror ju na~ai-
ligen helt p5 vilka inkomster lirigsförberedelsem kunde medföra i form av subsidier f r i n de allierade. 1 h o utlovades icke naindi-e a n c:a 4 naiill. r d r i penningar ocli varor, eingefir samma belopp som Sveriges hela kostamad för rtastniangarna
1312, medan latgifterna efter mötet blott utgjorde @:a 2"2 ailP. Ekonomiskt sett voro Karl Johans ataganden vid Åbomötet och därefter vidtagna åtgärder e n god affir. Fösuls5btnlngen var dock, att d e allierade, Bikav~adsali%igen England, arerkligen utbetalade subsidierna, ocli det hrilbiska löftet var krmuaet till att det planerade anfallet nist SjiilBaaid vesl<sfiilldesl.
(lm Karl Johan ej meisade allvar med sina löften, fanns det allts; shor risk, att haii slitalle bli utan subsidierna. Det gillde då a % % f i d e m utbetalade s5 fort som möjligt eller att åtmiristone övertyga den engelska regeringen om att slitil- den till att intet blev gjort ej var Sveriges. Eljest kunde Baget såväl politisk& som ekoiiomiskt bli alPvarligB. Bade Eiigeströrn ocln Iharl .Bo%aan själv frarnB-iCPPlo ocllisa redaii tidigt i sina skrivelser ta11 Loamdon, att det inte var Sverige som brustit
B
sina atagariden utan ryssarna, ifall det plane- rade anfallet ej kunde genomföras. Samtidigt sökte niaii från svenslc sida. få subsidierna utbetalade s& fort soni möjlig. Karl Johan hade bl. a. 1 detta syfte den 25 sept. ett ganska dramatiskt sansmaimträffande med den engelske minm°slern iStockholm, Tliorntoia, som hallits i okunnighet o m "rapad- ringen i de svenska planerna och de hänvändelser s o m i detta sammanhang alagra dagar tidigare gjorts till hans egen regering
"
Resultatet blev, trots att sandebudet stallde sig Grstående tl%B Sveriges ekonomiska s~rirlgheter, negativt, så att Tiaorilton först den 20 nov. kunde rapportera, att h a n verkstallt deii sista utbetalilingen.Den engelska regeringen upptog emellertid som n a m n & Karl Johans iiradrade planer ovanfat valvilligt. Castlereagh utlovade strax s a m m a bistånd f(4r ett angrepp mot Norge
J f r Waller, Abornötet, kap. 7.
Jfr ovan s. 149. Det b ö r rniii-kas, a t t sanitalet ägde r u m dagen iililan 1 0 sveiiska regementen Iiemförlovades.
som för det mot Sjallalid, o m ryssarana ej Iternde kornrna 1 tid, och Thoriiton instruerades t. o. ni. afl utbetala subsidierna oberoende av o m aiagon sverislr aktion överli~avudtaget före- togs. Av det hittills ofullständigt kitnyltjade brittiska aktmate- rialet f r a m g i r Pilast, att anledningen Bil1 detta tillmotesgaende främst var de11 skenbara uppofiring som Karl Johan gjort i Åbo, d å h a n 1st tsarera själv disponera den ryska expeditioris- karen. Detta sades ultryeltligei~ utgöra ett icke obetydligt bevis på Sveriges goda vilja. Kyssarna Biande f. ö. inte utan den stbjr- sta risk uiider radande förh3llailden fullgöra sina åtaganden, och det stalldes som villkor för den fortsatta utbetalniiagen av subsidieriia, att svenskarna ej krävde, att trupperna åter skulle bortföras fran Baltikum, så lange de behövdes diir l.
E n narrnare kännedom o m Iiallorna visar alltsa, vilket starkt intryck Karl Johans s. k. eftergift gjort på britterna Den vi%rilja sona 1 gengiild visades, berodde kanske dock inte så mycket på tacksamlieb for den f ~ r m å i a , som beviljats Ryssland, utan p å att m a n ansåg Karl Johans uppriktighet beltriiftadl geraom det skenbart generösa medgivandet. Hartill kom, alt ett iiistallcande av angreppet på Sjalland o ~ l i s å sl;ulle niedföra ett tippskov med dela kinkiga fragan o m vem ö n sPieille billhöra" s a m t att britterna mahaiada haft eii förliaaisla av alt e.j Iieller angreppet mot Norge skulle blii av. I varje fall förkjarade en tysk general, som vistats i H,oiidon, då den svenske kuriren anlände, att erigelsiiiännen furinit det naturligt, att Iaändelseutvccklingen i Ryssland hindrat d e svenska operatioiaerna, men förvånats över planerna på ett anfall mot det svårtillgängliga Norge. Det vore biittrr, att krafterna sparades för den genaensamrna saken, och e n dylik förklaring skulle saltert helt tillfredssfailba deal engelska regeringen, ona expeditionen ej blev av '.
--P--
Castlereagb t. Tliorntoii 1°/io 1812, FO 73, vol. 71, PRO; Dens. t. Cath-
c a r t s. d., F 0 65, vol. 78, PRO; jfr Waller, Åbombtet, kap. 'i. J f r daremot S. Carlssoii, Se. XVIII, s. 199.
Detta problem Ilade nlitualiserats forst genom Åbofördraget; jfr ovaii s. 139.
L. v. Wallmoden-Gimborn t. Karl Johaii 2 3 / i ~ 1812, Carl Jaliails papper, KB, tr. i avers. Schinkel, a. a., Bihaiig, utg. af S. 3 . Rokthius, II1 (1883), s. 80 ff.
Iiarl Jolians y t t r e politil; ocli syfteii 1812-1813.
153
Riktigheten 1 denna uppfattning bekräftades, d å Karl Johan redan iiinan laan Imunnit få imiigot svar fr3n London meddelade britterna, a t t h a n emppslij~ilit plaaieriia p% Norge ocla iiistiillt rustniimgasna för Sret, saentidigt s o m barz betonade, att Sverige kunde göra sig respekterat vilken ialgaiag kriget
i Rysslanid a n finge ocli att det för dela gemenasaniama sakens skull offrat sitt eget iiatresse att förviina e n naturlig grans. Ilii deii brittiska realitioneri i fbira 1iaIften av olatober a ~ ~ n u var oviss, synes ICarB Jolianas uppträdande djiirvt. Engeström
fick oclasa i en Bang iiok utförligt motivera den svenislia poli-
tiken, varvid dera eftergift kronprliasen gjort 1 Xbo med god p~ykologisli blick sarskilt betonades. N L ~ f6rlalarades jveia, ab% anfallet ej 1;unde företagas efter oktober rnaiiads slut. A t t det förut sagts skola iatföras under vinterns, förbigicks med tystnad. Till stor överrasliniaig för den svenske miriisterii i Lon- d o n utcblevo alla protester. Uppgivaiidel av anfa,?llsplanerna mot Norge h a r av allt att &rna halsats riaed tillfredssl$llelse a v deii brittiska regcrangeai. H vaije fall fick det ej de obe- hagliga följder som Biunnat befaras, d a Sverige ej alls infriade sina Iöfteii frii11 Abonrai9tet. I<ronprinsens till syrmes nog
s5
djiirva spekialation hade lyckats, vilket iir h e ~ i s nog "r h u s skiclcligt h a n fört sin politik hösten 8882 l.
Sedan sanannanhanget i Karl Jolians skenbart sB mot- siigelsefulla politilr de krilislia areckorna hösten i512 faststaBlts, återstår att föslilara, varför lironprinseni överlatavudtaget inliit sig på denna f6rlialiaiiagspolitali, som icke tog sin början f6rst med hbomötet, ulan att döma av &t i tryck tillganglipa lialliraaterialet från d e svensk-engelslca fredsförhandlingarna ocksa priiglade hans upptradaiade under varen1 och f6rsomrnma- ren Om laansyn fil% de allierade förlclara den slingrande
f Jfr Waller, Aboiiiötet, k a p . 7.
Se [R. A. S t r ö m b i c k ] Utlaxidska diplomaters mini~eia fråii svenska Iiofvet. Slrildriiigar saml.
. . .
af Scaevola, s. 256 ff.; jfr A. Ahnfelt, S r 5 k r ö n t a rivaler, I I , s . 68 ty. Tliorntoii patalade de måuga uppskoveii, men Iiaiil54 Sture WTaHer.
kursen, måste man fraga, varför kronprinsen inlät sig på en sådan allianspolitik.
ihnsliemålet att kriget niellan Ryssland ocli FrataB~rike skulle bli långvarigt, passar ej bra som förklarirng.
Ty
en sträng raeutralitetspolitik borde h a varit iiog för alt ge tsaren en viss säliierbel för sin flank, och utsikterna till en f8rsoning nied Frankrike Hmade d & varit avgjort större. Hade avsikten varit att sltaifa Sverige en så förmånlig slallnli~g som möjIigt, vilken utgång kriget än finge, a r det obegripligt, att Karl Johaii försummade tillfallet att bemiilitiga sig Norge. Likas; o m hans politik bestäinfs av hänsyn till den svenska opln- lonen. E n bättre förklaring synes vara, alt uraktlåtenhet alt direkt ingripa mot fransmannen, sedan Norge viil erövrats, knappask Iiunnat undga all vacka de allierades öppna misstroEtt dylikt laigripande sPauI%e emellertid ha stridit emot K a r l Joharis förut antydda franska aspirationer, ocla just dessa synas ge den bästa förklaringen till den förda politiken. Ett aktivt ställningstagande på nagonidera sidaii skuIIe tinder alla omstindigl-iefer ha minskat kronprinsens utsikter att n;
högsta makteii i Frankrike.
I95
Napoleons sida var givetvisi detta avseende föga alt vinna, och p2 de allierades slculle Karl Johan i handelse uv lioalitionens seger på sin böjd kunna n å målet på grund av tsarens ynnest. Sina gamla Bandsmäns sympatier måste hat1 ralina med att h a forlorat genom att bara vapen mot det land, som sett honom födas, något soni visade sig vara icke utan betydelse 1814'. Om kronprinsen däremot kunde föra en skeiibart rysk- och eng- elskvanlig politik utan att liomma i öppet Brig med frans- niännen, fanns det möjPigPle% för Karl Johan bade a t t över- vinna de allierades naturliga misstro mot Napoleons forne marslialli och att bevara de gamla lanmdsm5nneims tillgivenhet. För uppnaendet av dessa syften var det tydligen mycket torde Iia misstagit sig om det innersta syftet. Tliornton t. Castlereagli 2 0 / : , 1812, Scaevola, a. a., s. 305. J f r däremot 3lori.n (Svenska fo!kets historia, V), s. 590 f.; Höjer, Carl S I V Johan. Iironprinstide~i, s. 121.
Jfr Waller, Åbornötet, kap. 8.
