Danmapk
och
Tyskland
under
Harald
Gormsson,
GraamdHPnJea 4 dansk histosia under SOO-talet,
Ef$er\~arBden har bedömt Harald Gormsson och hans re- gering pP" de mest olikartade satt. Gesla Crautsnls, som skrevs mot mitten av 1000-talet, Iåter Kisnorra framtriida s;-som folkförtryel;aren och tyrananen. Hos Xdarn skildras han i borjan av 4070-talet sasom kristendomens ~~5grödjar.e i Dan- mark och den hamburg-hrerniska kjrlians trogne son. Ros- kildekrönikan fran omkring P140 anaslaiter sig i sin %.ar- dering nara tiH1 n~Gs%er Adam. Sven Aggesen läses s r Jellingemonumentet fram samma egenskaper hos Harald Gsrrnsson, solil tillde%ats denne av Gesta Cnnutonis, Hos
Saxo sammanbindas de ts-å versiornerna - har Gr Harald hade ros och ris. Abbot 6'iihelrns genealogiska verk fran slutet av 1100-8a8et urgerar till det yttersta Sven Aggesens viirdering: Harald Gosmsson ar Imar en a~f2PIipag fran den kristna tron och b5r avog ski8ld mot fosterlandet.
Det ar s m q l i g t att på gr~andt.a% av dessa s-att skilda vii-- deringar bilda, sig en mening om Harald Gormssons person, Och dessa varderingar Ra laos de olika E d k l t a r n a föranlett s5 djupgiiende omredigeringar i det historiska hansdrilse6r- loppet, att inte helger r0rande detta utan vidare d g o t sakert kan 'a~sas fram u r de ovan citerade Iilsto.ris&a slirifterna. Vill man bilda sig en uppfattning a%. HaraEd Gorrnsssn och om Danmark under hans regering ar det en tvingande nödvan- dighet att söka sig tillbaka till kallorna bakom deni och att se de fakta, som p i grundval av dessa aldre laallor %åta sig faststallas,
mot bakgrunden au tidens allminna europeiska föslaAllansden, Endast så har man mqliglaet att franiitonstruera det sanno-
D a n m a r k och Tyslrland uriider S a r a i d (;ormsson.
$85
Ilkaste hSndelsef6rEoppgite och 1ia1-e :=an e'iitb bedtima dear. epok- gBrande f6riinsdring P D a n m a , r k s historia under 900-talets mitt,som sarnmanka%~-,ger med Harald Gormssens 6vergang till kristendomen och danernas nIiristasaride» l,
Adam skildrar dessa haa-edelser sasona en fogd av i r k e - biskop ITnnis a~ Mambtarg-Bremen mhssioiiswerBisa~ni~eI och av ett korstag, foretaget a-tr Okto 1 av 'Tyskland ?. Sedan lange ar de8 esxellertid fastslaget, att Otto J inre foreiagit ca-
got dylikt Sig :, Den konkreta utiormningen mr Adanas sknld-
riaag och d e uappgifter, sona?. han lamnar, mlaste s i l u i ~ d a \racka $01-skningerns starkaske misstro.
Inte desto mindre kan man saga, aft nar Adam laber
$1 $Pi-land3 konung och Hambtarg-Bremens arkebnskop sarn- av-beta vid daareriaas kristnande, E r h a n inte utan v ~ d a r e avvisas, X h r han stiH%er de tvii myndigheterna sida \ i $ sida
Det 5s era given sak, a t t s& många som teorierna iiro r ö r a n d e deiiiia tids historia, m i s t e de nreiiingar, som i ilet fiiljantae framstiilias, ofta örereaas- stamrna niled tidigare. A t t i v a g e eiasiillt fal1 angiva I i n r ~ i d e olika författarna valt stiiiiaring i stridsfrigorna s a m t a t t ~ å ~ > , c l i a 6verensstiimmelser meilan mina ineningar och a n d r a s Gr táinligeil ontidigt. arar och eal Iian - d i r e s t b a n ar intresserad d i r a v - jii~nf61.a *>c11 se sakliga or11 metodisl<ss Iiklieter ocIi olla-. heter. Alfa2 grarnduppfattiiing av iörh2llaiiriet mellan Darimark och Tyslila~iad inat.mar sig ciern, som ticlagare framlagts a v d. h i . r. Lilieilcron (Bezieliiiiigen des Deilksclaen Reiches z u Danemark i m 10. Jaiirhnnriert, passim) och E. Mrad- skein (Norden och BT5ste~aiopa i gammal tid s. 131 fI"f.). .Tiirfr. i ~ r r i g t W , 01- rik: IEoinge og Prrestestand I <len danske 3lidilcPaider I! s. 6 7 R.; ,T. Steealstrnp: DannaarEts Sydgrzeilse s, 34 ff.; TV. Biereye: Beitrage z u r Gesclaichte Noa-dal- bingieels i m 10. .lallriianderL s. 18 ff"; L. !t7eibnll: Gottfreds och T h y r e Dane- bods Darne~irke (Historisk tidskrift för SliAnelalad 4 s. 374 ff.); C. n'eibui!: Sverige och dess nordiska graranmakter s. 36 E; V. La Cour: DanevirPie s. 68
E ~ ; Lis dzccbsen: Svenskevrzldets Fald s. 1 9 E.; E. Arup: H)anmar!as Historie I s. 1 1 4 E,; S. Eilidqreist: Hedebgrriiideis v ~ a l i t i g b e t (Narni1 och bygd I 9 2 9 s. 1 E.). Min uppfaattliing a r tidigare k o r t refererad i SBAnelai~ds Eiistoria i s. I 4 9 K
Y Adarnus kiremeiisis: Gesta I-;i;amrnaburgei~sis ecclesize poiztificum l: 58- 59; 2 : 3- l ed 78. 5"iclimeidler s. 57 P,, 62 fl'.
0. G r a n d : Kaiser Otto des Grosseii si~geh!iclaer Ztag gegeil D a n e m a r k (Forsci~iingen ziir deutschen Geschichte % i s. 561 if.).
186 Sture Bolin.
i arhetet f ~ r det nsmnda syftet, dr6jer han tvartom vid en liorastellatlon, som arar sa fjarran ifriiw en tIPPfglBig, att den snarast maste betecknas siisom normal och regelban~sdeas,
VBI applicerar Adam samarbetet me%lala de tvil rnyndighe- terna p5 oriktiga stallen och på oriktigt satt, men samarbetet sjiilvt var ett f a k t ~ a n ~
p6
Adams tid, liksom det varit det allt- sedan det Hiamburgska arkestiftets tillkomst.Ett studium av den hamburg-$remishia kyrkans och den danska missionens laistoria visar detta med all önskvard tyd- lighet. Den förste danske lcung, som vanns %r kristendomen, var Harald, ofta kallad Klak, Biid hans omvandelse 826 var Lpadvig den fromme en av de drivande krafterna" 1 de inre danska strider, som föregingo och efterfhljde denna h5n- delse, hade Harald varit ngra lierad med kejsaren, %tt h j d p
av honom men till geng5ld E t t erkanna Ronona såsom aiver- herre De i samband darmed iggngsatta misslonsförs6ken H Danmark sh& jamval P intirni samband med kejsaren o& tillslirivas hans initiativ 3. Det var ocksa kejsaren, som ge-
nom ilapprattandet BV ar%;eblsbopsdömet Hambr~rg s6kte giva en fast utg&ngspunlct at den iaordislia. missionen 4. Den
f ~ r s t e ärkebiskopen har, Ansgar, var p5 sina senare nordisisa resor val s5 mycket kejsarens Iegak som kyrkans anission5r s- Nar senare undes 900-talet fr511 Tyskland i t e r misslonsar- betet upptogs i Danmark skola vi av det filjande finna, att
det nara sambandet mellan den vSr%dsligil makten och kyr- kan i Hamburg-Brennen inte upph6a.t. I kampen mellan E i n h a r d i Ananales 826 (Mon. Gernn. Ss. 1 s. 214); Rimbert: Vita An- sbarii 7, ed. G. \fraitz s. 26; ErrnoIdus Nigelims: In honorem Kiudowici 4:
233 f f ~ (Mon. Germ. Poet= latini ed. E. DummJer 2 s. 66 ff.).
"inllard 814, 81.5, 817, 819, 323, 826, 827, 828 a. ed. s. 201 E.; Wirnhert 7 a. ed. s. 26 f.
E i n h a r d 823 a. ed. s. 211; Rimbert 7 a. ed. s. 26 a f .
"Rlmbert 12 a. ed. s. 33 f. Jmfr. Ludvig den frommes misstarikta och sakert interpolerade stiftekseuriauiid för arliestiftet Hambtirg av a r 834 (%<am- busgisshes Urliiindeiibucli ed. J. ha. Lappenberg s. 1 0 E.) och ssli. B. Schmeid- lers granskning av denria (Hamburg-Bremen und Nordost-Europa om 9. bis
3 1 . Jahrlirniidert s. 206 R.). Rimbert 2 4 a. ed. s. 52.
6ver blskopsutn5mningarnaP resi~lterade i bislioparnas av- hangbg%let av konungen, De betraktades av honom sasom hans ambetsman; de anviirides sisom sidana. P den kung- liga politikens slika varv fingo de sig anfartrodda olika upp- gifter
',
FOT OSS, som sarskilt syssla med den Iiamburg-bre- miska kyrkan, gr det av ett visst iiilltnesse, aft ,!idam p; ett s9211e ombakar, att arliebiskop Adaldag p: fem ar inte vista- des j sitt stift tiIl% %bd 2 9 " ~ ~ sin tjiinst hos korneraogen"
1 Ibi-skoparna s i g denne sitt f0rnamsta stöd gent emot ~apprsriska stamhertigar
<
'T. o ,
m. Barinde ban under investiturstriden pirakrla hjälp och bistand hos flertalet tyska pre%afsr mot p k ~ n s v k m " ansprak<
Sedan denna strid andats genom e n kompromiss, som tog stark hiinsyn till de nykyrltliga kra- ven, var diirf6r inte sambandet mellan Tysklands kung scli dess bisliopar brutet; forthrande hade iien ftirre ofta det sttirsta inflytandet vid tillsattandet ali biskopar s a n ~ t kunde hos dessa ralana p2 st6d f6r sin psPikik j.Men p2 ytterligare ett saat speglar iadams eljest felaktiga skildring av danernas kristnande ett allrngnt killsta~ad. Det ar nar Saan I i t e r ctt Siedaisafollas omvandelse varca "Pjclen på en gang av misslonsarbete och Harig.
15
finna ingensiades i det medeltida viisterlandet - deal iriska och aaagelsacl~siaska mIssioaien aindaritagna - nnlssisniirela vandra eazsaaap ; samman med hoiaom g i r krigaren kans, I h r l den store hade LagEldem båda i sin qiii~si: resuibak& blev det sachsiska omrhdeis indragande i det karolingiska riket, Senare resulterade mis- sionsarbete och Icorstag diiii at4 delar a v s6di.a gdstersj0kusten lades in under Danmark, de inre delarsia av Fiailaand sander Sverige avensom att tyska stater grundades 1 de baltiska Han- derna, Och samtidlgi ulaed att tyskarna under 900-talet p i -
barjade sin danska m~ission, b6rjade de iiven missionera bland slaverna, Trots viix%ingar i dcnaaa och de dsrrned samtida
--
l Plaucli a. a. 3 s. 33 ff.
"dam 2 : i i , a. ed. s. 68. Jmfr. Haucli a. a. 3 s. 52. Hanck a , a. 3 s. M3 ff.
"auck a. a . 3 s. 7 7 1 E. Hauck a. a. 1 s, 1 9 5 ff,
D a n m a r k och Tysklaiid u n d e r Hardc1 (;oriiissoii. 189 kfilgsfhretagen mot deras land, gav den slaviska politiken sasom slutgiltigt resulkat, att landet n~eliari Oder och Elbe blev lyslit.
K r i g och mission ha genornghende yarit endast olika sidor al- en politik, soin regelratt bsriliade f6ra till den egna statesps och den egna kyrkans utvidgande. Det giikler att
understilca laur ferbiiallandena vid den t-ska missionen E Danniark gestaltade sig i Harald Gornissons kid.
Förhallcandeua i Daa7imarl.r under 800-talets %i)ira de% iiro VS! kanda gerrom ett antal upplysniiagar 1 samtida fran- kiska kiil%or. Av dem fsamgar narned all önskvarcl tydlighet? att vid olika tillfallen under 800-iaIef fram till omkring $79.
h a olika delar au Danmark lytt under olika kungar, Dessa synas emellertid ha tillhik-t tv5 med yasandra riraliseiande iitter 'eller iikfgre~lar, villca tiivlat om det daniska riket mega inte sallara fatt nöja sig med delar darav l. Vid enslaka till- fiillear har dirernot en b;sang eaasamk harskat &aver det- samma
'.
Detla SOO-talsrike har omfattat atminstorme Jy1- land, 6araa och Skane" dess sydgrans laar -- efter ad r4pi t v i
slika h% knniia se - gatt fram ssöder onri Slesvigeller vid Ejder -l. Sakert h a r det83 Iaradomr5de uiiclea 900- talet och d i viil sa mycket airner under 800-talet raknats sr-
som en ideell enhet
KaIiorna till den danslra historien under SOO-talets sista
decennier och SOO-talets ftirra de4 iiro ganska magra, ytterst
magra t. o, m. %r heIa del landoma-ide, som ligger nagot mera avlagset fran den dansk-tyska gra~iseom. Dock ar det
L dmfr. C. !Veabull: Om d e t sverisi<a och det d a n s k a rikets uppkomst.
s. 338 if. (HistorisRi l i d s ~ r i f t f ö r Sk&ilelancl i ) j a m t e d a r angivna kallor. "inliard 811 a , ed. s. 198 f , ; Rimberl 2 1 a. ed. s . 52. Jmfr. C, Il'eibuiY a. st.
"iriharcl 811 a. ed. s. 198 t Smfr. h:, Weibirlb a. st.
"Eilzliard X08 a. ed. s. 195; Aiirtales Fiildenses 857, 873 (Mon. Germ.
Ss. 1 s. 370. 356).
"Pa 900-talets s l u t siiger Harald Gormsson p5 Jellirigesterien, att han
vari~aalt »allt Danpnarli)). (Jrrifr. riedan s. 207 f.). Hiirrneci avses allt det land, v a r 5 , e r h a n var herre med undantag av Norge, Detta område måste alitsa ideellt utgöra en eilliet.
190 Stnre Bolin.
möjligt att med ledning av de fåtaliga notiser, som finnas, bilda sig en förestallning av laget.
Från tiden omlaring ar 900 aro några uppgifter 1Ottai.s och TVulfstans till Ososius angelsachsiska översattniang fogade reseberatteIsert av dem framgår, att Bornholm vid denna %id
var ett eget kungarike ute 1 haret samt att Klekinge lydde under svearna l. Som emellertid dessa delar av det selaase Danmark InLe kurina visas ha tidigare ti%llmört riket, kan man av uppgifterna ej sluta något om förhallandena i danernas l a d ,
Mera betydelsefullt ar att en svensk invasion till Dan-
mark går att pivisa. Den har berört såval landet omkring Hedeby som Låland; på båda stallena vittna ruiastenslnskrif- ter o m det svenska valdet Av dessa framgår också, at%
dess eenfr~am låg kring Redeby, varest ruilsteiaar omtala tv5 av den svenska iiitens kungar Gilupa och Sigtrygg 3. A%$ de
tillhörde era svensk erövrardynasti framgår aven av Adam, som också namner, att der] förste svenske kungen var Olof, Gnupas far Tidsattningen för den sarenska invasionen 5s något obestii~m~d; den kan viil ~rmgefasligen fiBrl2ggas till artlondena omkring år 900, enar Gnupas valde störtade sam- man å r 934 5.
Aren fran ett annat håll upgrattades vid denna tid siken i Danmark.
Adam uppger efter Sven Estridssons berättelser, att
dennes kungliga f6rfader ungefar omkring Gr 900 liomms till Danmark ifrain Xorge
f
.kttens norska förbindelser ha"Ring Alfred's Orosius ed. H. Sweet s. 19 f.
q. \\?\'immer: De danslie Kunemiiidesmrerber 1: 2 s. 18 ff.; I. Lind- quist: Tv; Iålandska runinskrifter som iiämna svearna (Acta phiiologica sean- dinavica 1928 s. 289 ff.); L. Jacobsen: S\~enskevzeldets Fald s. 89 d
Wirnmer a. st.
"
Adam i : 18, S2 n. ed. s. 48, 53,Jmfr nedaii s. 192.
"
Adam 1: 52 a. ed. s. 5 3 . Lis Yacobscns uppfattning att Adam med Nostmannia avsett Normandie (a. a. s. 50 ff.) ocin a t t atten ursprungligen va- r i t dansk a r ytterligt hypotetislt. Denna norska ätts samband med Jellinge- ätten frarngar väl av dess namnskick. S a m n e t Sven förekommer i bada, liksom prefixet Marde-.D a n m a r k ocli TyslilancP urider Harald Gormssoi~. 19% med riitta framdragits f6r att bestyrka dess norska hiirstam- rning I. På något satt har atten varit Hinnlena till JeI8inge i JySland 2 c
En norsk erövring au andra delar a r Danmark ornlcring 900-talets mitt framskymtar p2 annat %-sill. I sin Hakonar- drapa omtalar Guthorm sindre, huru Hikon den gode p& ett krigstag siaderut hade att Baampa med jyderna och Iiur laan lade under sig SjSHlarad. Skine skymtar B ett sadant samman-
hang, att samma uppgift saaanolikt galles i v e n det 3. E n dy-
lik ensamstiende uppgift kunde va3 I sig mötas med miss- troende, men den stas i ftill 6verensstammelse med vad de andra, redan namnda kallorna Båta oss ana om Dalimark srnder förra delen av 900-talet,
All1 Galar "r att detta rike ar i r~pplöstiing, De harskare, som ha makten H landets olilia delar, BillhQra inte rivalise- rande inrikes harsB~arattes, sona tavla om kronan. De grunda i stallet sina amsprak p& Irapnens och erovringenas ratt sch ha, kommande f r i n andra linder, satt sig i besiktning av olika ornraden av danernas land. Den riksenhet, som under 800-talet atminstone potentiellt funnits förhanden, bestir Inte liingre. Med f ~ d l r5tt kan Adam sagq att han inte vet, om alla de konuiigar, vilkas namn han uppraknar, f6bt efter varandra eller regerat samtidigt, och med fti91 ratt kasa%- tariserar han de inre %rkaillawderaa i denria tids Danmark med orden »raautatio regnorhzm» d-
SSdana ha de ~ I ~ ~ F P ~ ; I I I ~ f6rhillandena i Danmark vasit niii- under 930-talet vi i t e r börja bli väl sanderrgttade om handelser och f6rh5llandela vid den dansk-tyslta grinsen.
Di
C. 1T'eilibrll a. a. s. 53 f. ssk. 11. 1.
Detta frarngar a v de r i d Jellinge resta steriarria. Se iiveii E. Arup: D a n m a r k s Historie i J. 114 ff~
"en ilorsii-islandslie Slijeldedigtning e4. F. Jórissoii A l s. 6 2 ; B 1
s. 55. Den i B I atergivna toiliiiii~geii a r F. Jiri~ssori låter o t ~ e t y d i g t h i d e Sjalland oeli Sliane laggas i n iriider Håkon, liláaså X. I<ocl<s tolkning i S o t a - Liones nosrclrnce 1 4 s. 28. Docli Yirr I. Liridqiiist viilvilligt meddelat mig att vissa itri17ePsmBE kiinna göras röraride iolliniiigen a v deii passus, vari Skaaie om- talas, däremot i n t e av den, som iiamaier Sjalland.
192 S t u r e ~ o i i i x .
harskade har nere i landet omkring Hedeby-SBesvig konung
Gnupa, soria tillhorde dem f r i n S ~ e r i g e koinmande erovrar- dynastien,
Med detta 1 sydligaste Dannmark belagna like hade ko- nung Henrak I au 'B'ysklawd att laarnpti, nar han 93% foretog
ett segerriiii lwigstag msk norr. "Detta rike ni15ste med han- syn k191 de handeEspoIltYska Sor%~&klaiidenm, sona da aaariu be- stodo, ha varil den mest beaydelsef~lia delen aar Daamriaark.' Krigstaget har bedornts darefber i d e samtida sch nara sam- tida tyska kallorna. E n fullt saiitida skrift, Airanales Cor- belenses, later resultatet Iiort oela gotf bliva, att Henirilc under- lade sig danerna 3. Den anvailder sig s sin korta al~nalisfaska
stil av sar-nlaaa aittryck, bom andra annaler bruka om 13e11rjl~s underliervande av sla~islia folk l". En nagot seaiare men dock
vittnesgill Iialla, IT'iduki~ad - ilalm laanner den da~nske leo- nung Gnupas narrin - omtalar., att kriget ledde %i18 den namnde koliungens kristasande och h a n s skattslay%digkaet un- der den tyske Ii~angem s. Enligt \Tidsikands sprikbreak betyder detta enn aanderdAi~lghet, som rnnotsvarade slavei-rias; ocksa deras beroende rsarnner laair genom alt omtala deras skatt- skyldighet Ytterligare en 980-talskalla, som a r oberoende av de redanm naaniada, vet att onifala skattsbiy8dlgheien och låter danernas kuvande vara Lotalt 7.
Enstammigt Bita oss allts5 liiillorna veta, att konungen over det viktigaste danska riket genom ett lerigstig bringats till skatislc~ldighnet under TFy~Pilaileis kung. ERer vad som synes hamg5 har den lydnad, vari de kuvade danerna rakat, inte varit myclcei olik den, i ~1HPiena samtidigt slaverna koinmo. Widuliind: Reriam gestaruin s a s a i i i c a r ~ i m libri t r e s 1: 40, ed. G. m'aitz-
Ii. .i. Iiehs s. 50 f.
C. il'eibnll: Sverige ocli dess ilordiska g r a n n m a k t e r s. 36 R. Annales Corl~eienses 931 (Mon. Gerin. Ss. 3 s. 13.
"infr. hiiriales Nildes!ieirnenses 931 ; d i ~ ~ i a l e s Quetliiiaborgenses 0131 ;
Annales \Veissembirrgeiises 931 ; L a m b e r t : Airi~iales 931 (Jlon. Germ. Ss. 3 s.
34 f.).
\Vldialiiiict a. st.
"?'idukiiad 1: 36 a. ed. s. 44.
D a n m a r k o c h l'yslila!nd u n d e r Harald Gormsson. 1
93
fiinllgk en B;i~Bla antog dear I i u ~ a d e klangen aven Iiriskua- domen. Sakevt a r a[! endast ~ i a g r a Ar efter Henriks krigstag satte anissionsverksanz8~eke18, ater i @ngp2
det iiordiska mks- siortsfaltet; iskebisl;opeia :av Hamhtsrg-Bremen Krini drog tnll Norden, alar han 936 drabbades av doden l ,Pkristenidom och skatiskyldighet gora allisa sanitidigt slit intrade i Dar~rnark, Krig och mission aro has saantida.
Detaljer i de ovriga danska ~andsdelciraaas historia at-s si. gott sorri oktenda. Docla veta vi, att en au. ciei-a t a o ~ s k a dynastiens represenitalater. kung Q;os.cn, 115 en sten, som haea resr over sin maka Tyra Jeklingel kaklar sig Danmankal hot, och vi
:
f
va1 tia; foHjd harcrv antaga, a t i han p5 uaagoi sar& utvidgat sitt rike 2. Tidpunkten harfor ar 3i4~s0m ifid- psanal~teu for h a n s trontill%rade och for h a n s dod oviss Hans soei Harald Gor.-,ssoas kan emellertid rnsas ha 8rar:i kung redarr vid CHI tidprinlát n~ebkaa &i-en 953 och 96-3,kr
939 ubbrolo vid den &risk-tyska grarrsen staider R Yohekarit aiiledaring och omlattning mellan daner och s:dcli- sare". Stridernas ~atganlg a r a \ e n akarsd, Elter d e s a n ~ m a hora 6'8 ra~dei.3 hela Otto 4:s EoSJande regering intet nsn sil-ider
meilan daner och tysiiar i de aidve kallorna
".
Om forhal- Bandena nnellan de tv5 folken och deras regenter liaa'z v iemellertid genom ett antal fulagoda Icaklor tiilforlitliga opp- lysningar.
De bcvarade akterna fi%n ett koameikium I Iiigelheim ar 948, hesokt av Frankrnkes och TyskBands korakangar samt av biskopar fr5n de tv& 1alrdemxaa, upprakna bland deltagarnr
'
,iilinales Gorheiei~ses 936, a.. ed. s. 4. J m f r Adnrir 1: 58-63 a. ed.s. 57 fl'.
? Janfr, PiiirtiiI L. Tl'eibulli Gottfreds och Tliyre Danebods LPairevirlae
(Historisk tidskrift för Slianelaiid 3: s. 3114 K ) ; L. XVeibull: T y r e ISaniiiarl;ar
bot (Scandia 1 s. I S 7 fl'.); W . Bilx-Lis Sacohsen-'\T. AIrrller: Gorm Ronge og
TIiyra Iians lione. Ittaneiaies iifagt passinm.
"dana ( 1 : 55, 3 7 , 2 9 ; a, ed. s. 55 if.) Siter Iroirom vara iiung a m - liriiig 035.
* JrnEr. nedan s. 201.
!Vidukind 2: 20 a. ed. s. 7 2 .
q L d a r n s uppgift orar O t t o 1:s lioïståg till Danmark beaktas naturligtvis
194 Sture Bolin.
tre biskopar av Ribe, S1eseri.g och Aarhus
6
Adam eippgirer, att de vigts till biskopar undea- det tolfte aret av Adaldags episkopat, vilket just ar Sr 9-18 2; man f i r -vii% anse det i böggrad sannolikt, att I Bremen f6rvasats eii uppteckning o m denna i Ham%surg-Brenraenkyr1~ans Bristoria sa betydelsefe~gailla handelse,
Vidare tapplysningar ger oss ett pilvebrev frias januari 948; det ar enligt de mslsdarna forskarria 0ver Hamburg-Bremen- "rfaIsliraingarna ansett såsom akta om &n p i vissa punkter interpolerat j. Brevet stipulerar bl. a,, att arkeblskogen av
Hambiarg s%iall vara de nordiska biskoparnas Buerherre och att han skall f5 med sitt irkebiskspsd6me ha f6aenat blskops- dömet Bremen; grkeblskopen av Kö%n skall ej ha ratt att Aterfå detsan~ma, Udden mot 5rkebiskspsdömel KOln ar
betingad d i r a v att stiftet Bremen firaet lytt under detta men "renats med 5rkestifPet Hamburg: en stsid mcllan KBln och Hamburg %lade utbrutit, och en ging hade denna tvist slitits genom eir kompromiss: arlieblsláopeii av Barnhtarg skulle f i be%aå%la stiftet Bremen endast intills han erhöll egna suffra- ganer Att i allra f ~ r s t a borjein av 948 fragaam o m Ham- barsg-kyrlians suRragarier varit aktuell framgir allts; av do- kumentet.
Udden enasf Ii6111 sages oss emellertid ocksa, att de ~ryti%Bsatfa bislcoparna yarit avsedda att fungera sisom verk-
liga suEragaraer. De Ira erhållit fasta biskopssafen Iiksom biskoparna n de t v i slasviska kiiskspsd0men, som vid denna tid iappriittades j. Att de jiinrrr5P erl-sa%%it bestanda ~erfásam-
hIoi~. Germ. Legum seciio IV: Coiistitutiones et acta puhlica impera- t o r u m e t regurn 4 ed. b. TiTeilaiid s . 13 f . ; Rieherus: Historiariim libri I V 2: 69
ed. G. Waitz s, 73 f * ; Flodonrd: Aniiales 948 (Afon. Germ. Ss. 3 s. 395 L),
Adam 2: 1 a. ed. s. 6 4 f ,
V . Curschmnnn: Die SItereii Papsturliuiaderi des I.:rz'Bistums Hanihurg
n:r 67 s . 40 f , , s. 61 E. ssk. s. 68 f , ; B. Schmeidler: Haiaaburg-Bremen und Nordost-Europa i m 9.--11. Jalirliwndert s. 159 ff.
Cursclimairra a. a. n:r 10 s. 34 t och s. ¶ O G if. Jnifr. aven G , Debio:
Geschiclnte des Erzbistenms Hamburg-Bremen b s. 127 E. och till det föualade LiIieiicroii a. a. s. 26 K
Jrnfr. de t v & bevarade s t i f t e P s e u r k n n d e m för biskopsdi4mema Bran- d e n b u r g ocli Havelberg, den f ~ r r a (i original) f r i n i r 045, den s e n a r e (i
Daiimark acli Tysklalad ~nndea Harald Cormsson. 1
95
hetsomr5den, stift, sgges av Adam l, Att s2 varit fallet med de samtidigt tillsatta slaviska blslroparna ger &t denna Adanas uppgift ett visst stöd', Intet talar för att de danska bisko- parna sk~nlle intaga nagsn s5rstallning.% v i fragor, som har tr2nga sig framp iiro: vem har ut- namn% de danaska biskoparna och vem is upphovsman Bill Danmarks kyrkliga indelning. Darekta uppXysnPngar till ErG- gans besvarande ger oss allenast Adam a77 Bremen.
Denne beriittesn, ratt de tre danska biskoparna »olrdinerats» av 2rkehisH~op Adaldag
"
av Adams uppgift lian ailltsa ej frana- Xasas, fr5n vem tillsattandet av de tre biskoparna ytterst hZrrGr, Enligt tidens regier var den aargbamde konungeam; vid sidanav honom stod S ~ S O I X ~ naGj8gllgen radgisrande myndighet den karaonislia valfissamlingen. Nigot Hiaanoniskt val i de tre nyblivna stiften iip. aatsarligtvis Haka uteslutet som tiP8sattandet av de Bre biskoparna genom den iiranu hedniske danske Bungen. Det &terstår allts5 sasom enda möjlighet att an- tingen ha de - i strid mot de vanliga reglerna - tillsatts av Hamburg-Bremens iir&ebislcoy eller ha de tillsatts av den tyske konungen. V i behova inte viilja mellan de tvi. alter- nativen tafan kunna lala dem st5 gerat emot varandra: ty
EIambinrg-Breagnem arkebiskop var den tjiske Iátangens ambets- man, OCBE under alja omst5ndlgheter ha aB%Qs& de tre bisko- parna vari's den tyske kungens tjanare.
-kveri om krtir den danska stiftsindelraingen tillkomaalit EoeriiBlar Adam. Enligt horaom var. det Otto T, som lat genom- f6ra deil
<
Aterigen niaste hans berattelse konfror-rteras nied det i dylika angelagenlaeter vanliga tilBvagag5ngssgtteF.I
sjalva verket vas under den a1dre medeltiden liksom biskops- utrmimningen upprattandet a v nya biskopsd6meaa en angelii- genhet, som B friimsta rummet tillkoin den rarldsliga naaliten- -
a:rskrift) f r a n 946 bhloii. Germ. Diplomata reguan E s. 155 f,, 187 ff.). FrBgan 08m sistniimndn brev ar äkta eller ej iir % r oss a r ingen 13etydelse.
Adam 4: 1 a. ed. s. 228.
Z blom. G e r m . Diplomata r e g i i m 1 a. st.
Adam 2: 4 a. ed. s. G 1 f~ "\dar" 4: 1 a . ed. s. 228 f.
196 Sture Bolin.
Nagon dansk myndighet, som kunnat verkstalla salten, fanns ej; d a en angelägenhet av scidan betydelse som Danmarks Biyskliga indelning av itsliilliga sk51 inte h a r kunnat hand- laggas ensamt av Hamburg-Bremens arkebiskop, iterstgr det h ä r %nn%appask n i g o n annan nstijlighet $n att Adam jaar ratt
ock att verltPPgen biskopsdömena inrattals av den tyske kungen, Varada vi oss tiEE de samtidigt iamráhtade slaviska biskops- d ~ m e n a s c h se hua- man h a r gatt till vaga, s5 Rnana vi av urkunderna, att blskopartma har utsekts av den tyske kungen, att stiften inrattats av honom och att deras granser fastsiiillts av h o i ~ o m l. klan Rar alla skab att antaga, att f"rh5llandewa Inte gestaltat sig vasentligt annorEulmda Y Daasmark allan att
aven hiis deno p2 940-talet inriittade kyrkan siiitt i det star- kaste beroende as7 Tysklands viirldslEga myndigheter samt yarit kort och gott ett deras verk.
Förhillandena i den abdsaa danska Inyrkan IBter oss alltså. ana, att den tyske konungen haft ett ganska stort Bn- flytasade i Daanlnark och att haam ansett sig kunna vidtaga vissa atgarder till Bandets bristszaasde, vilka p2 en giaig bara vittnesbörd om detta inaytande och tydligen h a varit avsedda alt ytterligare r a t ~ k a detsamma.
Full klarhet i dessa frsgor Iaaitnar oss emellertid fiksi ngsta kalla, ett kiiaigligt dolaurneral$, tiefardat a r 96-5 i Ilagde- bu%
"
Soni fifiinga miste de försök betraktas, villta gjoris a%% fhrklara detta dokerment sisom ett falsiPiiiat 3; det har redan 7Taitz fastslagit Dokumentet saknar alla tecken p i f6rfalsk- nlngr dess akthet b a r med uffbrlig motiverilag p5vlsats av %VS tyska forskareE.
SterzgeH ochA.
hl. v. Eiliencron. Obe- roende av varandra ha de visat att brevet tillkormamit i det kungliga Ssansliet samt -- den ene med utgangspunkt f s i nen interna och ingaende granrskising av just detta dokilnaenk den andre ater med erfg5ngspunkt fran en allmara gransk-
Daiimark ocli Tyslclnnd under Harald Gormsson. 5 97 ning av de Zjs%;a kungarnas diplomatik
'
-, t. s, m. m t l sig k u n n a fasislå diktatorn till. brevet, X80 de -- ti-ots att de arbetat flalit oberoende av vararadra - stannmaii vrd aCe eatprk~ samma dilitator a r ett gott tecken pi raktigheten al- deras resultat,Det :sr under dessa omstandigbeter glvef, att doku- mentet s i s o m laalla for denna lids historia m 5 s k ssBajutas i furgrundeam.
K det a traga varande dok~emeniet stadgar Otto I
p2
Joa-slag av arkebislnop Adaldag av ~~an.;bbkrg-~ren1e11~ alt de egendomar in marea se8 regno daraornin. »i daneraies n1aa.1~
och rike)), som tillhora kyrkorna r Sleslig, Ribe och ,%arlaais eller senare k o m m a 3it forvarvas alT dem, Prefraas ab onini censu ve1 servitio nsstri jeirls, »frSa all skatt och (jeansh, som ti9lhor i ar satt», sam! a ~ % de skola tjalla de laamntda layriisrdaas biskopar absc~iie u61a hiora~atis vi1 ~ Z ~ C P I L I I S CscR ~ m o s t r k ~ a c d o r i ~ inbeslaiiene, »titan n5gof %ratrang f r i n greyens eEki* nagon
var uppbordsmans stda». S'idare fastslas, att de serva et csPoni, siralai- och %alidbor)>, som bebo dessa eneisdoman ech som allenast skola tjana bislioparnn, hedrias a b omni etiam noskri juris servitio »fr511 al1 tjansi, aven dess som i n g h
.
-i.&- rart11 och aPL de skola vara sub nL~llat~s banno vel diser- plsna nisi sub illarum echilesiarurn advocalls, » u n d e r rngeai anri:iaas. b a n n och % y d ~ i a d a n under dessa a yr kors fogdar» 2 s
Forst 0 ~ 1 1 frarnsb lortjana onden »in maj-ca ve1 regno Ganorrsm» uppmasksamiiet. De hava tolkals
p5
fvea-~lme sztk: d g r a Bia i marca velat ateifinrma det 'iysf;;~ mark, gïansdnstiikt, a n d r a ater Ala h,jxcia%, att m u r e n varit en Eaiiaaiserlng av det i 6ar1- det Darasiearks n a m n ingaeride ledet »mark>> och a$B foljalatligenr marca dailsruna Scke a r ai5got annat an regnum danorum i. S l s t r i a m ~ ~ d a SoEkniamg m i s t e Ilel$ och LaAPlet a v ~ l s a s . ;BiareaE. Stengel: Die Irnm~iiiitiiat it1 1)eutschlansd bis z i ~ m E n d e des i i . ,Talar- hunderts 1 s. 168 11. 5.
"1011. G e r m . Diplomats regum 9 s. 411,
Sistnimïicla mening Lnardas bl. a. av forskare som H. Olsik (a. n. 1 s. 96 f.) ocli L i l i e n e r o ~ i ( a . a. s. I-t), som ensamt a v de t v i tydligt i~tsager. satseii.
198 Sture Bolin.
utger
I Bysl;t fiPrvaltnlngsspsa$ en termilsus technleus, somnar det f6rekommer i en av kansliet utfardasi iirkiand endast kan ha en enda bestamd betydelse: det betyder ett gralns- distrikt, direkt anknutet till och lydande under riket samt stående under en s5rskiHd ambetsman, sona i regel bar titeln marchlo men aven Brunde vara t. ex. en comes l.
Att en dylik marsa danorum existerat höjes genom den kungliga airlraanden 0ver varje tvivel. Vad kan den ha omfaltafl
ER
ledtråd ger oss Thietmar, Han slilldsar ettdaa~skt-tyskt brig g5 970-talet och berattar o m detta bl. a, f ~ l j a n d e : O-&o 41 skyndade till Slesvig, meri dar såg han,
att hans fiender P fösvag besatt den grav, som uppföris till fosterlandets fGrsvar, sch den »portau, som kallas Wiegles- d a r ? Det a r intet tvivel om att den befgstning, Tlaletmar avses, ar Danevirke, v i k % hans tror vara uppfört al7 tys- karna till det egna landets f0rsarar. Detta visar, att han uppfattat det tyska viildet sasom &ende s& Iaiigt i norr som bill Danevirke. Aren SEesvlg, som alltså enligt Thietmar skaille ligga s6der on1 Danea7irlte, tillhör det tyska landet, Den enda yngre kalla, som korarner i fråga, falar i samma riktning: Adam. Han berattar, att gransen före Knut den store gicli fram norr onan Slesvig men at% under hans rege- ring marken med %lesvig övergick P daaisBs ago 3. Ett minne
om att tyskarna varit herrar i Slesvig ligger uppenbarligen bakom Adams notis. 'Tydligen har srnlrring 900-talets mitt landet mellan Dansevirke och Ejder XPElhört det tyska riket. Omridet sieder om Danevirke har jeist varit det land, i vilket Gnupas rike rarif beliiget. Del ensamt k a n då utgöra den marca danornm, om vilken Otto I talar J sitt dokument,
Det ligger da frestande nara att siitta denna marca i sam- band med det krigstig, som Hei~riln I företog till dessa n e ~ - der och vari han iariderkusade Just Btsi~eirig Gnupa. Va"i~an m a n inte saga, att genom detta krig marca dansruin direkt bildats; emot det talar viil, att Svear Gnupas son liallats
----
l Tliaitz a. a. 7 s. 62 ff.
'
Thietmar: Clironlcoai 3: B ed. d. hl. Lappenberg-F. Icurze s. 51. Adam '2: 56 a. ed. s. 1 9 6 f.Danmark och Tyskland under Harald Garmsson, 8 99 konung B dessa nejder
<
&en det viilde, som den tyske konungen vann sig just har genom detta krig, har varit s i starkt, att landet slutligen sisom en mask indragits i riket. !Detta inåste Baa aga rum mellan 934 och 965,Redaii granskningen av orden in airnarca har salranda givit oss tillfalle att ganska tydligt se de dansk-tyska grans- fGrhåIIande~aa avspegla sig, Men brevet talar Inte endast om marca. Det gäller ocksa regwiam danoruin,
Det doklament, vilket s v a n redogjorts för, ar ett regel-
rat$ immunitetsbrev, varige~lon-a breveansttagaren fritages fr211 vissa skyldigheter och ett visst beroende, Brevet skiljes starkt mellan »Braarnunaitas rerom» och »Bmk~aunitas personarum.»
',
d5 det fritages f6rst godsen och sedan deH
godsen bosatta personerna f r i n sissa sligldigbeter. Godsen fritagas huvud- saláligen fr5n s%;atl till kungen och fran intring au »eomes>> s c h skatteil~driaiarei-a~ personerna ater frHt6ngas fran a11 annan e x e % ~ u t i r a-aayndighet $11 biskoparnas fogdar.Den som hitager fr9-aii skyldigl-aeter, anser sig givetvis ha h%ff motsvarande rallagheter. 0ci-n det ar i detta fal1 inga sriairattiglmeter, Otto tillrälmat sig P Danmark.
Det a r inte agnat att fbirvana att man sölit draga bre- vets iikthet i tviveism51 eller, d i man erkant denna, s6kt att finnse en speciell förlclaring %i11 brevet,
Mala har da hamnat i den 6vertygelsen, att detta biev varit ett politiskt schackdrag, avsett att ~ i n n a danernas be- vagen het 3 ,
>Ten nian har g9ömt, akt detta brer icke %r ett ensam- staende dokumelat utan Bngar sasom ett regelratt immuni- tekbrea; ibland hela den stora grupp av dylika, som bl, a. just under Ottonernas Qld utfärdats för kloster och andra stift. Med deria Cavereiisstammer Obto 1:s brev f6r de tre
danska biskopsdSmena i ~ittryckssStt, uppsE59Pning o , s. v.
.-.P-
I \\Timmer a. bi. 1: 2 s. 56 ff.
V m f r . Stengel a. a. s . á12 ff.
Aterigen gå de t v i i sin grundsyn a r v i k a n d e forskariie Olrilc (R. a. 1
s. 95 ff.) ocli Liliericron (a, a. s. 29) sarnnsari. Jinfs. ovan s. 191 n. 3 .
200 S t u r e ~ o l i i l .
Breven a r s f6rvisss infe avsedda sasom politiska tricks. Men
p% samma s5tt som dessa brev måste vart bedömas och be- kraktasp masa far laale darur Pasa fram vad som ej star diiri. Det ár emellertid inte endast konungen, som ansett? al% dessa rattigheter til%komms lasnsm, Smmun~itetsbrevet utfiir- dades pi fhrslag av Grkeblskopen av Haaab~arg-Bremen l,
Nar
han för sina shaffiaganer begiirt detta brev maste han darrned ha selat vinna oberoerade f6r dem. Haim liar under alla omstandigheter delat Ol%os uppfattning. Bada - Tysk- lands konung och Banmbmrg-Bremens Srkebisksp - Iia varit ense om att betralita regnunil danoruin sasom ett tys%% lyd- land, Nigon am%edning att betvivla, att det verkligen varit det, finnes ej. det ar omöjligt att avgöra h u r mycket den tyske konungeils makt omfattat: d5 immunitetsbrevet gáller hade masca och regnbarn daiiorum och de tyii onar&- dena inte sarskiljas i immernltetsEaevl%~~i~%pgen9 Itunna ju en- staka av de skyBdiglaetes, varom brevet talar, a%Eei1asl h a avseende p i marlcen. Det Sr knappast heller möjligt, alt avgora hasrba stort det regniam danorum eller den del darau variL som stit% under tysk överhöghet. 965 kala det visas vara fallet med Jylland, seiiare viil iiven medFeen
2eDet torde saleanda r a r a siilcert, att e%% slas-kf tys%rt In- flytande grundats i Danmark genom Benrik 1:s krigstag mot
Gnupas vaide. Detta viilde har före 96.5 landragits i riket sasom en mark, varigenom den strategiskt och handelspoli- tiskt mest betydelsefulla delen av landet rakat i tyskt vôld, Inflytandet har uhtráckts iiven över den norska iitleris rike
p5 Jylland och 918 varit s5 betydande, a t t tyska myndighe- Bes Icaande inviga hisitspar för detta o m r i d e och ilidela det
4 kyrkligt avseende, 965 till den grad, att det inte Iiiaigre ens formellt kara betraktas sasom sjalvstiindigt. Dess underda- nighet har varit a r tvafaldig natur: dels v%rlds%ig urider den tyske kuxsgeri, de%s kyrklig under iirkebiskopens av Hambairg-
Bremen. Som emellertid 5rIaeblskopen av Hamburg-Bre-
P
-I Jmfr. ovan s. 197.
Detta kan man sluta sig till av bislioysstiftet Odenses grundlaggning
Danmark ocli Tyskland u n d e r H a r a l d Gormsson. 29 L miste betraktas s5scanil en den tyske ktangeias a m -
lieeksman, ha vi har att gara med endast olika sidsi. av samma sal;.
H denna situation var det som Harald Gormsson, -vlIBieln efter sin fader Gorm tagit kungamakt i Jylland, gick över till kristendomen; en klerk .\-id namn Poppa h a r genom att i
enlighet med landets rattsbrirk besa jiirnabörd efter allt at%
doma spelat en stor roll i den avgsrande vandniiigen l.
Den politiska utvecklingen hade n u omsider natt den
punkt, att Haralds 6 v e r g h g bliear en 1n8dvaradighet, ~vergiaagen agde rum rnelhaa aren 953 och 963
<
Detta betyder, att Harald $%ev kristen efter de fdissta biskoparnas enfnSsnni~ig alch effei* genomf6raandi.t av deas jy11511dska stiftsinde%ningen 9-48 men ,selamst samma &r, som Otto gav dessa danska bisliopsd6men immunitet och darmed risade r i k a stora Ijigheter ban s j U h OGII de tre danska biskoparnas överherre ansago tillkomma honom i Danmark, vid en tidptinakt, då Dan-mark ingaltinda Iian anses vara en qjiilrstiindig stat. Det ar aGjlagt, att Otto kr5v"rmaig Haralds 6 ~ e r g a n g till krlsfendonneaa. Har iiarte s& varit fallet, mashe docl; Harald16r att erhalla hiittre ffir?r8oandiiaagsmöj%igheP.er med Iiejsaren, arkebjskopen och bisPio~>ar~aa bli kristen. Endast om s5
skedde, kunde lian 6verlauvird rakna med at& i fram%ldeia f; tillraickllgt inflvtande 6 r e r de danska biskoparna, deras till- siittning och 5inbeisntövning, daatil8 svea- deras %tBien"sel? Dan-
marks kristna bebyggare.
Men iiven efker Haralds överging t191 kristendomen miste del tillst5ndv som radde, vara och bli i hbgsta grad olidligt. IHarald behöude Ingaleinda genomsl;ida det program, som mara viil beredde sig att "rverkliga fa.511 s6der f6r att
meho all onakt strava emot, De Bysfia makternas poIit43i be-
'
Widukiiad 3: 65 a. et]. s. 1 9 7 f. .Imfri.. E. A r u p : I>ansoilarks Histoiie E s. I22 f.'
Eiuotger: Vita B r u n o n i s ascliiep~iscopi Colonieasis 4 0 (Mon. G e r m Ss.4 s. 270). ,Imfr. L. IVei$snll: Kritiska s t ~ i d i e r i Nardelis historia omkring ar 1000 s. 43.
202 S t u r e Bolin.
redde honom ti%%r5ekligt med onaedelbasa besvärligheter: minskad sj5lvbest2mmawder~t9, minskad maktsfar och dar- med minskade Pn$iomster. Det maste f6r Imnom te sig -
alren efter hans overgiing till kristendomen - saisom hanps viktigaste erppgift att i det utrikespslltislia Iiigel istadkomma en genorngripande fcrandring. Endast nödtvungen kunde haii gå med gå uppratthållandet av status quo.
De
Ea
underr5ttelser9 som samtida ItaPPor giva, visa, att fred visserligen bestått inellan danerna och den tyske kungen, men också, att freden ingalunda varit hjiirtlig, Nar ornltring &r 963 en tysk storman \Vichmansrrs ville sökaf5
till stand en resning gent emot konung Otto, begav han sig i Grsta hand till Harald Gssrnsson för att diirifran s ~ k a f i P3jaPp. Bet svar, som det uppgives, att Harald Caormsson skall ha Iamnat, iir typiskt %Y situatlsneni Harald ville inte g& med p i att deltaga 1 striden mot Otto, om inte JViclamannlas f ~ r s t dödade hertig Besnl~ard eller en annan tysk storman<
Man torde kuaina saga, att bakom delta B en fullt samtida skrift återgivna yttrande, som natur8igtvis endast får uppfattas så- som återspeglande ett allrinant tillstårid, inte skymtar nagon bristande vilja attg3
mot TysEiPanmd, endast radsla.Något senare har man i Sachsen fruktat ett krig med Danmar%<
"
Om det titbrratll är obekant. Men 973 ar under alla omständigheter f~rhallandet ;ter fredligt, Detta ;Pr över- lamnade dariska sgndebrid p5 ett möteI
Quedlirsburg givortill den sildrande Otto I 3.
Otto 1:s samma å r timade död tycks f6r Harald ha tett
sig sasom en BjusgPimt. Hans maktresusser vors i sjalva verket nu helt andra a n d& han Billtrádde sitt fadernearv. Hade lian å i söder fått förb11 den tyske Pydftnrsten, s i hade
hans inakt ansenligt vuxit i nors: Ty vid denna tid var $san jamval harskcare Bver Norge, dar H&%ton jarl styrde sasom
'
\fridukind 3: 64, a. ed. s . 117.'
\tridukind 3: 70 a. ed. s, 123.Xiinaies Hiidesheimenses 973; Lambert 973 (Afon. Germ. Ss. 3 s. 62 f,); Aiiiiales hitahenses majores 973, ed. \f1%'. Giesebrecht (Mon. Germ. Ss. 20 s. 787).
hans maal
'.
REan kan viil anse det minst sagt saniaolikk ,ttde
delar av Danmarl;, som naader en tidigare del av 900-talet viil varit skilda fiahm Baralds ~ a 1 ~ 1 e och delvis lytt under den norslie Stungen
"
vid s den ina tldptinkt j5rn~Ctl beharskades al,- honom.Sakert 51- att Marzld nu sag "Liden iaaeme att sökta ay- s1;uctda sig det tyska beroendet och att 974 ett krig stiita %.id den dansk-tyska granseii.
Till detta ars liiindelsea* finnas hade E~slia och nmordlska kalior. Bland de f4Prra nniirkes fralnst Shietmar: n5.r da- nerna gCi,jos.de uppror mol Otto II, tagade denne till Slesvig, s5g dar, att ~ i r k e t -var besatt ap Biender, och Iiit p5 inridan av hertig Bernhard och T1iietmaa.s anf6rrant greve Henrik erövra detsamma samt anliigga en-a borg vid gransena Tv5
tyska aniialer, som
g:
tillbalca 8911 en samtida tippteckning niimner den danmske kungens namn Baralds en av dem berlittar, att Otto niidde fram i119 SPesuig j. Ena tredje tyskannalnotis omtalar Xikssrn ShEetn~ar tysliarnas seger och Ater- spegiaï 6.51 riktigt förhallaazdet meilarm Harald och Otto, d i den @r den f6rre ibXP desr senares %ri$~ntpliB;tige Igdfirrste men kan eljest inte tillmatas nabon siorre betydelse: d a den, e h ~ ~ a ~ a nedskriven vid "r00-talets mitt och saa-nnolllit harau- len ur en 8ldre uppleekning, a r ganslia f6r.via.rad
'.
i Detta fraiiigar av a t t Hålroli j a r l s8sosn Haralds m a n tog del i striderna 9 i Z . Jiilfr neclaii s. 2 C i .
"Jmfr oraii s. 191.
'Thietiiiar 3: 6 a. ed. s. 51.
Se hiirorn G. 7STaitz: Iiersfeider .-Itiilalen (Archiv d e r (;eseliscliaft. fCur i l t e r e tleutsclir (;eseliiclitslt~iride (i s. 663 ff.); E. Elirenfeucliter: Ilie Aniiaien von Xiederaitaich passim; ii. Loreiiz: Die Aniialeï, o011 Hersfeld passim,
L a m b e r t 9 7 4 a. ed. s. 63; Alinales Ottenbiirani 9 i i (Aloii. Gerin, s s . 5 S. 4).
"linales .Iltalieiises majores 974 n. ed, s. i 8 7 f.
'
Se liarom den ovan n. -1- citerade littcrahnrei:. Jiiifr iiveni OIrili a. a. 1 s. 0 8 ff. och Liiieilcron a. a . s. 32 ff. Deii tiesyriiierliga fbiidiihbliiigca~ i Anriales b i t a h e n s e s torcle Iiittast forklaras genom a t t antaga, a t t dess förfat- t a r e efter v a r a n d r a skrivit n r t v 5 sltildringas, sorn Iia avseende p i s a m m a sal;. 1Iarl kan oclcs5 g6ra giillaaicle, att lian lieit enkelt m e d d e t ~jigituro, varmed deii fjärde satseri börjar, syftar tillhalia till den aridra, varigenom UvenEmot dessa t p k a uppgifter, som tydligt och Iilart be- ratta om eii tysk seger, st5 vissa nmeddelanden 1 det samtida norsk-islandska Bovlrvadet Vellekla. Detta ar agnat Hakon jarl, som p5 danerrias sida deltog i den kamp, som utkam- pades vid Wanevirke. Fyra strofer galla bar de6 darisk-tyska kriget 914. Av dem behandlar den första Hakons färd sö- derut, den alndra laans beordrande L199 Danevirlce. De tvii f ~ l j a n d e iterges 9a5r: »Det var Inie gott alt
g5
emot deras har, fastiin Irampen gjorde drabbningen bard, d i eni liiirnpe iiom farande fran söder [ned en har a v friser, franker och vender. Sjöfararen fick liár:na p5 strid». »Det bralrade, d 3 kamparna slogo samman sköldarna. Den segersiille blev Ottos motkiimpe. Sjöhj5kfeii slog dar sachsarna p2 flylrten, så eltt han tillsammans med sina man vaïjde railensi:
Pan- dets b 1 k ~'.
Lika Itlart som de fyslia kalloriaa låta oss veta:att Otto segrat i strideil, Iika klart omtalar 's'ellekla enligt det ovanstaende en nordisl; seger.
Det s r g i ~ e t , att VelPelilsa såsom era hyiIningsdik£ m i s t e st5 tillbaka för de tyska kal8ornas beriittelse,
Ehuru det sålunada liiiappast ar möjligt att bestrida, att Otto vunnit kriget och salunda det historiska faktum, som det f8r oss g5%Lt alt notera, redan ar givet, kan det a ~ ~ d å h a r fn-amhiIias, att det endast ar i dien sista versen, som H i k o n skildras som segen-81era.e~ sch att denna allenast berattar o m hans seger över sachsarna, under del att delm första versen narniler sasom hans fiender franker, friser och vender samt talar b markligt fBrsilctiga ordalag om striden: oaktat Hakon stred % ~ å r t , var det inte latt at% gå emot fienden, Hsaan fick kanna på striden. Alen dessa ordalag: Orerensslamaaia ganska ngra med derin, I vilka en annan niors1~-isB5aadsli slialct Tliord Sareksson kliitt berättelsen. om en Bsesjesngen I~jii%b-es nederlag, Olof Hara%dsso~-is laederlag mot Knut den store i Hekgeis ~ O l s f ~ egdernas Bionung liade er2 kamp med Qydernas harliga kung, som högg sönder ringar; skaningarrias 9ru11g slitit "orröiia lovláuadeii f r h a SOO- och 000-taleil ed, och öv. I. 1,iiidr~uist
1)aiiinasl; o c h Sysliiand u n d e r Haraid Gormssoi~.
203
n1,ira skarpt emot holaom; Lirens son r a r inte K<rafiliis attpröva; isilvarna tjöt0 aver I á k e n ~ l.
Det Sa. under dessa omstanidigheter en given sak, att VeBlel;las berattelse o m Hakon vid Danevirke rai is te tolkas olilia, alit eftersom m a n ordliar de t v i stroferna, Erachst
o m m a n fiiljer den diraderade srdni~gsföljden, omtalar den
en verklig seger. Alen denna traderade 01dning~1CO~~jd 5r ossker samt har ;iv den senraste editorn p& olika punkter O\~ergivits Kastar m a n h a r om ordningen mellan de ty2
stroferiaa blir i staEket beriiftelseaa den, att Hiikon uisserPEgeai vann seger aver den szichsiska lioiatingeaatew men hade svart
att beska anfallen f r i n de k r i g a . Spörsmalet skulle darmed ganska latf 16sas
RUT soni helst a r Hrrlgets tutgång en tysii seger, Harald Ilar ej förrngtt avskiadda sig de8 tyska oket; marca dano-
rum bestod, Del tyska v$%del hade utlsyggls genom armlagg- irlnagera av en gs2nsbefästning i clessa trakter.
X e n det starka tyska viiflde, som bestod under Otto- nerfia, stad inför sitt falk. Nar 982 Otto HI led det fiPrki=os- salade xaeder1agt.f rid Capo Golorname mot araberna, bröt det $%er l6st vid Tyslilands i~ordgrans. Slaveraaa reste sig, men ocksa daaserna begagnade sig au den rippkomlia situationen, Den bekslning, som 974 uppbyggts %r att skydda det tyska 6vei:viiBdet, Entogs och förstkrdes -- r51 a r 983 4 e
Dera f6raildrade sittrationen vid deia dansk-tyslaa gransesr speglas i ett doliuraaeast av a r '988 a r Otto 111, ett pg Adaldags begaran utfiirdah beliraffeisebrev pi3 den av Otto H beviljade immunii-eten till de i Danmark belagna bislcopsdGmena
4 mirage OCEB mycket ;lerger detta ordagrapant iiirIagaa-ss tesh, och arisar siiledes, alt varlien kungen eller Srkebiskopen
Den niorsk-islai~dslie Slijaldeciigtriiiag a , ed. X 1 s. 329,B. 1 s. 303. J d r . C. R'eihull: Sverige och dess nordislta granilmaliter s. 1 3 3 .
"orröna lo\-liviide~i a. ed. s i 11 ff.
I. 1,indquist h a r meddelat mig, a t t det sylies h o i ~ o m , soiiz sliulle !'ellekla ur versteknisl; synpunilit ~iiaiza p 5 e n dylili omflittning.
Tliietinar 3: 34 a. ed. s. 63.
206 Sture Bolin.
av Hamburg-Bremen ansett att av%;all bort @ras pB de rat- tigheter, man anasig tillhöra den k r s e . Men testen har yissa fiara~ldringar~ samtliga av stort intresse. Bland de stift, sonr beviljas imsamunitet, mirlies aren Odense. Dei har nipps5ttats efter ar
"95;
vi ha h a r en ny, yttersta förpost för det tyska viildet i Danmarja. Det iir tydligt, a"r tavn efter 965 Iiar det tysira viildet gatt frasniit. Neri nar efter detta ar dess kulmen 1~1triiEat g i r ej att avgöra. 0~11 man Lian icke a\. en be- kraftelse p 3 ett brev draga samma sluisatser som alT brevet sjiilft. Det ar endast det nytiIlltomila, som kan giva anled- ning till Imlera betydarade s%ubsatser.Utona ornnsii~isnandet av Odense stift, miirkes bland Ilrevets nySiHBskolt ett stadgande o m fullfrihet inom riket; stiillet iir erneHlerIPd i de bevarade avskrifterna f h i a r v a t och miste darfcr 4' ,arnilas at sidan, Darjalaltr tilldelas de namnda bislroparna sisom en ny rattighet ratten att h o r n det tyska riket förviirra sig egendomar var som helst, Stadgandet ar
oförklarligt, o n biskoparnas saten fortfarande raknades så- scliil hörande till riket, ty d5 \'ar ratten sj58vlilar. Xyheien Iiir oss att segnum danorum inte Iiingre p8 samma siif% som förut raknas fil% det hysHsa ralaet.
Yiktigt ar iiyen att orden »in marea vek reglio d a n s - r u m » fortandraks till »in regno elanor~zan~. Ilarca elanor~sm har försvunnit UP. brevet av &r 988; det nmåste d5 ?ma f6r- sriinrait iiven i verkligheten. Liksom dess förelmmst Hr 965 kunde sattas 1 samband med det l~li.igstag, som p5 930-talet fOretogs av Henrik I, eller nagon i sambaaid darmed timad tilldragelse, sa bör dess förs~inaiailde 4 b r e ~ e t av i r 988 sattas i sarnbaiid kiled de för danerrach segerrika sammanstötaiingarm i r 983 eller iiagon animan darmed sanimanhangande till- dragelse.
I direkt motsattning till 965 ars brev HHter oss så- ledes SS8 års brev se ett fritt Danmark. Detta on-ifattade Jar-raval den betydelseft~iilla delen av lanadet kring Hedeby-
SIesvig,
Teana a r den kerng, soam1 utfört de storverk, vilka rem%-
visshet i slelana iraga stode att n$. Harald levde aranu 974 och ledde d5 det misslyckade krigstager liaoii tyskarna l.
"94
framtrader hans soal Sven Tjuguskagg s k o m vikinag % Esmglsn~d och har tydligen d i nagoaa tid a.8is.itkung
a Danmark',
En-saank Wdaiia ger oss en t~dsbestammelse, som anaht narrnare skulle faslstcilla tiden for tronskiftet. Man meddelar, akt Haralds regering raekte i femtio Ur och att den upphorde mot slutet av Adaldags episkopat 3. Då ilen sistnamnde dog
Hr 988 och da B ~ a H d s regeiing esillg8 Adana 1401" Bza boljat tidigast 933, miste enligt denne Haralds regering h a slutat me19an 983 och 988" Men Adam a r en osakw kaBia, och uppgiften a t t en pek-son regerat 1 femtio
ar
a r en- dast ett lattryck OH att ange en PKng regerirsgstiei'.
D ~ r f o r kan m a n ante ur Adams uppgifter ~ I L I ~ u , a l t Harald a.e~*k- lagen regerat 983. sivida inte forhallaxdet bekraflas alT annan kalla.Alen jusk detta a r Pallet, 1% den sten9 som Harald reste \ I C Q Jellinge over sina for:ddraï, lat han s8sons en parallei% till faderns i~iskrift kalia sig: »de11 Harald, som \ a n n sig allt D a i ~ m a s k och Norge och gjorde danerna lsrlsti-~a» b -
Dei. a r tjdligl, att melian den bidp~aaakf, d: Merarnk H
underlade sag den mest hetlde%sef~~l%a delen a.: Da~mmal'~~, scli dela, d i Harald Izit rista deniiia inslsriptlona, ligger eis
utv@cbIing ocla en rad a\ betydelsefulla handelser: Xorges eruvring, danernas ka-lstnanade och Danamarks enaiide. Xar Harald sager sjig h a r u n n l t ))allt Danmark» maste han syfta
p i det landoaniide, som tinder 800-talet lydde ~~nader e n gemensam Bmng 7 , Detta oinfattade aren landet lirlaag Hedehy-
Jnifr. o v a n s. 203.
Txro of tlie s a s o n ciir-onicles 9 9 1 e d . C. Plnrnmer s. 146 E., saniiilaii- stiiilda med .Adam 2: 27, 30, 3 1 a. ed. s. 57, 9 1 f , ? $14 f.
Adam 2 : 27-25 a . ed. s. 8 7 f.
'
Jmfr. Steeris'rrup: Ua:imariis Viiges Hislorie 1 s, 363; B. Scliriaeidler i Adam a . ed. s, S i L o. a.j Jmfr. L. ifTeibull: Kritiska ~ i i i d e s s ö k i ~ i i ~ g a r i Sorcieris historia oinkrfiig
a r 1000 s, 21 f.
': \Timmer a. a. 1: "Es. 1 7 E. tTmfi.. 1,. TVeibnll a. a. s. 1 E.
308
S t u r e Kolin.SPesvig. Det måste alltså Baa iil%hBrt Haralds valde, riar. h a n lat rista inskrlfteii; den man, soni kiinde a n ~ i i n d a eik. s5 starkt uttryck som »allt Danrna-k)), nasask lma harskat jamviil i Hedeby-Slesvig, danerraas viktigaste ort. Men denna h a r inte ti!lfal?it Haralds viii%cSe förran 983, FOre detta a r har Harald Inte kunnat rista den nämnda inskriptiorierm. Aainer 983 maste h a n ha levat. Det ar inader lians ledning, som da~lerria au- sI.;uddade sig det tyska oket o d i Grenade lanadet kriamg We- deby-Slesvig ined det övriga riket.
Jellingemoilumeratef tillhör slutet ;alr Harald Gornasssns
regering. Det iir den ildrande %iorn~ingens mI1anesm5rke över sitt iii: och dess storverk, inte rnir-rst över det först efter I3iiga ocl-r svara 61% genomförda befrielseverket av aP&l Daiimark. Den altiologiska sagenbildl~ingen Iiring Sellilmge- mori~inaentet Laanför dess uppf6rande inte endast till sltatet av lioiie~ng Harald Gormssons regering utan t. o. m. dess
allra sista st~aaad l . Kanske har den R denna punkt byggt p6
erz lokal, till monumeirtet sjii9ft knuten tradition ; siikert ar
att sagenbildriiimgen, iivess om1 s5 ej varit fallet, i huvudsak tr5Eat ratt i sin konstsulition,
Ty efter Jellingemonumentets resande fick Harald inte
1 lugn Iiineha D a ~ i m a r k s tron. Ett uppror utbröt mot honom. Det forde Imans son Sven TjngusBiigg
tPHZ
makten. Sjalv maste han besegrad ocln sarad fly dill slavernas Iarid, dar han inom Bort auledHarald Gorsaassons verk r a r enielleriid fullbordai. Xorge var f9r lang tid framat indraget P den damska inbressesf2ren. Om a n inga linjer g5 frain Bill det senare rander århundraden bestående sannbandet mellan Danmark och Korge, kan inaw inafe ui~derlåta akt fraaa~draga detta såsom en paral- Bell. Danmark var enat och frigjort, De makter, sorn från söder lagt stora och viktiga delar av Xorden under sig, och -
i Sven Aggesen: Breris historia regum D a c i : ~ 8 (Scriptores minores
historire danisre ed. M. 6. Gertz 1 s , 116 ff.); Saao: Gesta d a n o r u m 18 ed. A. Hoider s . 331 f.
Gesta Cnufonis regis 1: 1 (Scriptores miiaores Iiistorire danlcre a. ed.
IBai~rnarB och v s l r l a i l d u n d e r Haraid Goriii~soir, 0 9
ett angrepp, som ssjkert utgjorde ett av alla tiders farligaste hol nasa Nordens frihet, hade avvarjts. Med vissa kortare avbro~tt forblek Danmark 1 all haskliid samlat s c h fritt. Och
slritligeia hade Iandets kristnalade tagit ett kraftigare steg fr;)rn$l a n någonsin forr eller seiiare. Barrned Sade Danmark ya
ett helt annat satt Bu tidigare inforlivats med deii v a s t e u ~ s - peiska iiuiturv&rlden,
Detta ar den reella Inneborden av den sioILa iaiskrilten
p5 Jelaingestenen, Och Harald hade ratt att vara stolt, Ty
det torde i Kordens h l s t s r i ; ~ inte finalas malaga, vi1Ba som h a n genom sina garningar foregrij-ait eller grtraadiagt ett Ar- tusendes bita-ecklinag
Slrrre Bobill
