Rutger v.
Aschebergs
"betsber%ttelse
1693.
K5r Rutger von Ascheberg avled i G6teborg den 17 april 1693, ej fullt 72 &r gaminal, hade han bakom sig en lang verk- samhet i svensk tjäilsl. Redan P634 hade han bojrjat deltaga i 30- iriga krigets fälttag. En inera fiaintradande och sj5lvst5ildig rom kom han att spela urader Kar% X:s polska och danska krig, FOr Kar1 X1 blev hail e j endast läraren i krigskonstena utan ocksH en av de främsta medhjälparila tailder det dailska kriget 1675-79. Konuilgen kom tinder alla de följande Aren att bibehalla föstro- endet till honoin och han kallades regelbundet till geileral-
mönstringarna.
AscPiebesg hade enaellertid nu filtt ena retriilt i den svenska förvaltningsorganisationen, det verksamlietsomr~de, som för eftervärlden skulle @ra hans namn mest bekant. Sedan han 1678 utnamnts till guvernör över Bohuslän-Dal, kallades han efter Johan Gyllenstiernas död 8680 till generalguvernör över Sliaine, Halland -ch Bohuslan. Denna post koin han akt inneha till sin dojd 1693, d. v. s. under en period, som liaiaske var den vilitigaste
i dessa fran Danmark-Norge viiiana landskaps historia efter 6vei;gAngen till Sverige. Det var under Aschebergs generalguver- nörstid som laildsliapen definitivt iiakorporeaades P den svenska statslrroppen, uniformiteten med Sverige i lagar och privilegier infördes samt rediuktioileii oela iiide8ningsverlieL stodo p& dagord- ningen. H allt detta tog Ascheherg verksaim del. Men lilans stiilid- punktstagande stod ej alltid i bivese~isstanirnelise ined Karl. X1.s
och hans förtrognas syfteni.
Ascheberg liar själv sörjt för att hans verlisamhet bade som krigare och soan generalguvernör kommit till eftervarldens kanne- doila. Mest bekanta iiro 1 detta avseende hans levnadsbeskrivning och dagbolisanteekningar, soin sil gott som uteslutande syssla aned de krigsföretag, i vilka haii medverkat l. Men ocksal förvaltningen
- - - -- -
Aschebergs egciibiindigs manuskript i Göteborgs h. latinläroverks biblioteli. Oin hans dagbolcsanteckningar och detta manuskript se senast G. Carlquist, Rutger von Aschehergs daghoh, K F A 1013, s. 1 f f .
2 Rutger v. Aschebcrgs iinihctsberiittelsc 1693.
av det skånska geileralguver~ieinentet Iiar fått en skildring, delvis under Ascl-iebergs eget överinseende, i en odaterad ambetsbe- rättelse l.
Under de allra sista niånaderila av sitt liv har geneïalguver- nörens tailliar liretsat kriiig dessa arbeten. Det galler oin levnads- beskrivningen men i sarsliilt liög grad oin ainbetsberattelsen. Denna sista liandlaggiiing, s o ~ n på sitt sätt sprider ljus over hschebergs tidigare verksamhet, skall till en början stå i förgrun- den för vårt intresse.
Generalguvernörei~ hade vid årsskiftet 1692-93 avrest friil Malmö. Meilii~geil var att han över Göteborg slrulle bege sig till Kar1 XI för att göra sin sista uppvalrtning. I Göteborg försainrades emellertid hans redan innan dåliga halsa, och det stod klart för honom, att han e j skulle nå fram till Stockholm z.
Tre dagar löre sin död, deii 14 april 1693, relioiiliiieiiderade Ascheberg Iios lioiiungen sin selireterare Birger Baaz, som åt- följde hoiloin på resan. Denile var, hette det, »deii endaste av betjänteme)), för vilken »jag i synnerhet i ~ u på mitt yttersta en alleruiiderdånigst iiitercession faller». Baaz hade fatt befallning »efter initl sal. avlidande av iliilie journaler att författa en Iiisto- risk relation 0111 de viktigaste actioner, solm jag i inin livstid be-
vistat, viIlie11 relation Eders Kungl. l/laj:t ock sjiihr för någoii tid sedan behagat i nåder att desidera och åstunada)) 3 .
Birger Baaz' verlrsamhet i detta avseende torde I-ia salt at-
ininstone något spår i det bevarade iiällimaterialet. I Lunds Universitetsbibliotek fiilils i avskrift ett aktstycke, som bar rubriken: »Allerunderdåiligste relation oin de uti senaste kriget emellan Hans Kungl. Maj:t vår alleriiådigste Iionung deil ena, och konungen i Danemark å den andra sidan fbirlupne actioner, uppå Hans I<ungl. Maj:t allernådigste befallning utur fordoin Hans Exce1l:ces hr kungl. rådets faltinarskalkens och geil.gotiver- neurens greve Ascl-ieiibergs egeilliRildige jour~ialer extraherat ocla av tysliaii i svenskan översatt)) ! .Av allit att döma ha vi har ett
Uppgifter ur bcrattelsen Iios C . G. Weibull, Skå~iska jordbrukets historia, s. 164, 1. Andersson. Guslav Baners gei~eralguverniPrsberattelse,
Skrifter ntg. av Ruiigl. Hum. Vetei~sbapssan~fuildet i Lund XXX, s. XXXI, J. Roséi~, Skånska privilegie- och reduktionsfrågor, ibid. XXXVIII, s. 123. not. 1, O. Bjurling, Skåilcs utrikessjöfar[ 1660-1720, s. 159, 162, 270.
Brevvaxliilgen i geri.guv:s arkiv, LLA. Karl X1 saiide Ialiare från Stockholm till Ascheberg i Göteborg (Karl X1 till Ascheberg *413, 2 2 / ~ 1693,
Brev och liandlingar rör. Ascheberg, LUB).
Ascheberg ii11 K M 14/4 1693, gen.guv:s slrrivelser, RA.
Rutger v. hschehergs anlhetsheriittelse 1693. 3 resultat av Iáarl XI:s befallning till Asclaeberg och dennes order kil1 sin sekreterare Baaz. Deil sislmiimiade h a r emellertid i sa fal1 endast fått tillgång till Ascliebergs Icviiadsbeskrivnliig, icke till dc utförligare anteckningar, som Atmiilstoiie fös vissa avsnitt utgjort iiiiilla för Bevnadsheskrivniilgen och som de1vis bevarats l. Rela-
tionen o m Karl XH:s danska krig % r na5inPigen ingenting annat a n en gaiaslia noggrant gjord övessiittnii~g av dei-iiia. Mail kaii Pngen- städes spåra primära daghoksariteelii~i~~gar
'.
G. Carlquist, a. a., KFA 1918, s. 1 ff.
'
Aiinu tidigare ha emellertid Asrhchergs ai~tecliiiingar varit Eörcm&l för intresse. Deii 12 inars 1685 besvarade lian ett brev från Salnuel voii Pufendorf av den 21 februari (gen.guv:s kaiislis arkiv; lionc., I L A ) . Pufeii-dorf, som var sysselsatt med att skriva Karl X Gustavs historia, begiirdai av generalguvernöreii att f å del av <Ieniles ailtcckningar. Man nienade, att Ascheberg fört »e11 acciirat jonrrial)). Flgrpå svarade denne, att Iiail ~ f u l l e r ett och annat aniiotcrat pro privata iilerrioria allenast, som ej kali skicka sig in publieaiii historism». fIan lovade likval, att nar han kom till Malnlö, sa skulle han se efter i sitt »memorial,>, oiii d5ri fanns »något notabelt)).
Huruvida Ascheberg verkligen sliickat iiågot kiilln~alerial till Piiieiiclorf ar oka11t. Eli jainförelse rnellan Puieiidorfs historia 01x1 Karl X Gustav och Aschehergs bevarade Ievnadsheskrivning blottar e j sådaiia övereiisstainmelser, alt maii nödvaiidigtvis inåste anta elt direk1 beroeiidc. Det a r vidare all lagga inarlie till a t t Aschebeïg talar o111 sina ailteckiiiiigar på ett sådant satt, alt man icke har anledning rakna incd niöjligheteii av en fortlöpande dagbok frän Karl X Guslavs lid. Haii omtalar, att han nolerat sett och aniiat» för *privata nienioria.. I fortsattniiigeii oiniiamni+r haii dessa notiser solin e l l
»meinorial», som »ligger ibland andra iiliiie sina saker i Maliiiö)). Man får ett hestamt iiitryck av att det ar deii bevarade leviiadsheskriviiiiigei~, av Ascheberg rubricerad såsoii1 agnad »iueiiieii iiaclikiin~lichcii zur Xaehricht, mir aber zum iii is te rh lichen Rnhiil» och pQbörjad 1666, soni haii syftar på. Vad levnadsbeskrivi1inge11s aldre partier vidlio~nmer. a r det också t y d - ligt, att Ascheberg vid dess utarhetaiide cj kunnat stiidjn sig på Brett I'iirdn daghoksanlcckilingar av det slag, som ha funnits for partiet o111 Karl X1:s skånska ltrig. Han sager sig uiiderstundoin ha gliimi platseii för ett slag cller skarniytsliiig och ave11 Itronologiska i'ei iiro e j sallsynta. Ale11 iiialerial av många andra slag &n orderilliga dagboksanteeliiiingar stodo till förfogande för cii militarbelalhavare, soiii senare vill? skriva siii biogi-afi. Tydligt iii sålunda, att Aschebcrg allvant siila fullinaliter. Haii liar noterat dem i liroi-io- logisk ordning på elt siirsliilt blad i leviiadsheskrivniilgen. I deirria ligga ni1 ctcbså lösa listor på fängar. soni Ascheberg tagit uiider dc tj~ska och polskh lirigei~. De ge förklaring till de exakta siflror, soiii Iian i levnadsl~cskriv- iiingeii i detta avseende kniiiiat liinririn. Hails ~)ICltkaiislis)) arkiv, j drii inån inaii lraii tala om ett sådant, liar Iiaii alltjnnlt haft att tillgg.
4 Rutger v. Aschebergs ämbetsberättelse 1693.
Aven herattelsen o111 verksainheten såsoin generalguvernör över Skåne, Halland och Bohuslän har emellertid sysselsatt Asche- berg vid slutet av hans levnad.
Ambetsberättelsen ar nu endast Iiand i ett i Landsarkivet 1 Lund förefintligt exemplar. Detta, soin alliigenoin a r skrivet av samina hand, en i generalguvernementskansliet vid denna dd verksain skrivarehand, omfattar 48 folioblad (95 skrivna sidor). Det ar försett ined ett fåtal rättelser och tillagg, som på några obetydliga undantag när gjorts av sainma hand, soin skrivit den löpande texten l. En senare hand har försett skriften med rubri- ken »Berättelse oin provinciernes bestyrande)). Berattelsen har varit avsedd att överlainnas till konungen. Neii slutforineln has
i den bevarade versionen ej utskrivits ulan ersatts ined »etc.»,
varigenom aven dateringen förbigatls. Underskrift finns e j heller. Ambetsberattelsen har förmodats » e j ha koilainit över kon- ceptstadiet)) ? Förmodaii ar riktig vad den nia kända versionen angår. Denna torde närmast kunna karakteriseras såsom avskrift efter koncept. Men berattelsen liar kommit langre an till lion- ceptstadiet i det avseendet, att den verkligen har inlämnats till Kungl. Maj:%.
Angående berättelsens tillkomsthistoria finnas nämligen upp- lysningar i korrespondensen mellan generalguverneinentd och Karl X1 omedelbart efter Aschebergs död. Beriittelsen omtalas av vice generalguvernören David Maclean, Aschebergs måg, i skrivelse till konungen från slutet av april 1693: ))Uti vad tillstånd alla saker sig här nedan finna haver sal. Hans Exc. efter ineddeIt memorial har uti gen.guv:s kaiisliet för kort tid låtit uti en vidlyftig relation författa. Men ar mig obekant, on1 sal. h. fiiltmarskalken för dess dödel. franfälle kunnat underdainigst sanda Eders Kungl. MaJ:l densainma till handa, varföre jag nu strax skall skriva överstel. grev Asclieberg till, att sådant, ifall det vore f6~316117t, bliver full- bordat» s.
Berattelsen sliall följaktligen dateras till 1693, kort före Aschebergs död 4. Den ä r utarbetad i kansliet efter generalguver-
nörens anvisningar och har sedan befiailnit sig hos denne i Göte- Rittelserna och tilläggen innebära e j i något fall sakliga föraildriilgar. De synas geilomgaende vara betingade av alt skrivaren fr311 början hoppat över någoii rad eller missförstått sin förlaga.
P. Andersson, a. a., s. XXXI.
Maclean till IIM 21/4 1693, gen.guv:s skrivelser, RA, och konc., LLA.
Dateringen har utall motivering angivits av C. G. Weibull, a. a., s. 164, dar berattelsen Irarakteriseras sasom en av Ascheberg »kort före sin död å r 1693 uppsatt berattelse om sin iimbetsförvaltning~.
Rutger v. Aschebergs iimbetsberattelsc 1693. 5
borg, Maclean visste e j , o m d e n sedermera sants till Karl
XH.
Att så i c k e var fallet, f i c k h a n erpzellestid reda på g e n o m ett kisilg- ligt b r e v a v deii 26 april l. Brevet föranledde h o n o m att m e r a energiskt satta Pgang efterforskningar. H a n sade sig v e t a , att Ascheberg » m e d synlieslig iver darupgå pousserat, jamväl den- sannma f ö s dess dQdelige f r a n f a l l e färdig b e k o m m i t ) ) , o c h haii lovade se till, att k o n u n g e n esh6ll antingen originalet eller e n av- s k r i f t ?. Refallimbng ]ilar också ukgatt till sekreteraren Baaz att
omedelbart sällela berattelsen -LIP1 Malmö, »så val själva konceptet ron1 v a d d e n sal. h e r r e n behagak därutinnan av- eller tillsätta)\ 3. Berattelseii anlände f r å n Göteborg till Malmö. D e n B9 m a j k u n d e Macleaii m e d d e l a Karl XI, att haii latit u p p s ö k a d e n bland Aschebergs papper. D e n b e f a n n sig emellertid P ett sådant skick, att d e n ej omedelbart Birunde sandas till Skockholan, u t a n deil ilaåste » f ö r s t i g e n avskrivas)) 4. T i o dagas senare v a s avslirivnings- arbetet slutfoirt, o c h Bseriittelsen sandes till Karl XH. Det u n d e r - ströks härvid, att saviil d e n avlidne genesalguverilörens soii, överstellöjlnanteia Christian v o n Ascheberg, son1 Birger Baaz i n - tygat, »att sal. Biers fältanarskalkcn laar velat densamina siileinda h a v a inrättat s o m d e n nu 5nr och u84 dess sista b e f a l l t , att d e n Eders Kungl. Maj:%
. .
.
skulle tilIsP~ickas». Att d e n ej undersicra- vits a v Ascheberg, berodde endast darpa, att deim ej var fullt fas- dig. d& lian dog 5 .Sedan berättelsen i k o n c e p t satts u p p i liansPiek o c h uiider- stiillts Ascheberg, h a r d e n således på n y t t utskrivits i kansliet e f t e r Asehebergs död. Fragail blir d a r f ö r , vilket s t a d i u m i till- Tr_omsthistorien, soin d e n förlaandenvaraildle versionen represen- terar. Man liar att välja inellan det u r s p r ~ ~ n g l l g a , i kansliet e f t e r ihschebergs anvisningar uppsatta konceptet o c h d e n slutliga u t - gestaltningen, soin enligt Maeleans utsago utarbetats på gsuiidval a v det ursprungliga koniceptet o c h Aschebergs till detta gjorda koinplelieringar.
Det &r tydligt, att d e n nia bevarade versionen av berattelsen
h a r inarbetat tP112-;g o c h ändringar, sonla gjorts EPBI ett redan slant- redigerat k o n c e p t . Berattelsen bestar a v 36 paragrafer, v a r o c h e n behandlande sitt sarskilda ä m n e . M e n d e sista paragraferna behandla saker, son1 delvis redan tidigare omnainnts. Dessa para- grafer &ro att fatta s å s o m tillagg i e n sedan u t s k r i v e n berattelse. --
KM till Maelean 26/4 8693, geii.guv:s kanslis arkiv, kungl. brev, LLA. Maclean till KM 4/5 1693, gen.guv:s skrivelser, RA.
W a c l e a n till Eaaz 4/5 1693, gen.guv:s kanslis arkiv, handl., LLA.
"Ivlacleaii till KR1 19/5 8693, gen.guv:s skrivelses, RA. ' MacPean till KAI 6693, gen.guv:s skrivelser, RA.
6 Rutger v. Ascliehergs amhetsberaticlse 1693.
I ett par fall kall inan direlit fastslå, att tilläggen betingats av det ändrade läge, som generalguvernörens död gett upphov till.
Berättelsens
5
14 handlar 0111 skogarna och slaogsvirden.Den slutar med påpekandet, att generalguverncrnentet synes »hava en special beskaffenhet i detta mål, soin ined ordningarna uppe i riket uti allt icke synes concilieras, unrföre jag m e d m i n e oförgripel. fankar därom härefter U ptirte cltt inkornma för nödigt ercrlcfar)j. Ordvalet (5 parte att inlionima) torde utesluta inöjlig- heten av att maii vid forinuleringeii liafl för avsikt att framlägga detta betänkande i själva berättelsen. Icke desto iiliridre följer ett sådant utförligt betänlaande i
5
34. Den sistaiainnda paragrafen har tydligen kommit till, sedan det blivit klart. att Ascheberg aldrig skulle kuniia avge ett 2 parte betai~kande.Sainma förhållande möter beträffande liomiiicrcieriia. I
5
15 hänvisas endast generellt till de upplysiiingar, kainmar- och koinmerskollegierna kurirla ge. Dartill fogas satsen: »Mina tankar har jag för ininga å r sedan i underdånighet insinuerat och skdl vidare vad förefaller gärna vid handen giu«». Det innebar därför en direkt motsägelse, att vi sedan i5
32 f 6 en utförlig redogörelse för Aschebergs åsikter beträffande detta ämne. Liksom i fråga om punkten om skogarna har det vid uiredigeriiigeii efter hans död befunnits läinpligt att i berattelsen iilf6ra betankanideii, solla 4 deil ursprungliga versionen :iv generalguver~iöreii utlovats i rii framtid, oin så erfordrades.andra sidan Iiunna ett par av de sisla paragraferna för- modas vara tillägg till den ursprungliga versionen, soin direkt inspirerats av Ascheheïg före liaiis död. Så är fallet ined den ut- förliga § 36. som till största delen handlar oin försörjningen av en ariné, vilken eventuellt kunde tankas liomiiia att inar sch er:^ genoin de skånska landskapen. Det ä r här ett äiilile. som särslailt nnåste intressera generalguveriiören såsoiii gaininal yrkesman. Exemplet med en marsch »genoin en sådan provins soin IlaIland. kan h a aktualiserats under resan till GOteborg.
En punkt, dar inaii gärna vill se Ascliebergs personliga in- ilytande på utformniilgeii. a r också
5
35 oril iiiilicen iiied dess kortfattade konslaterande, att deii ä r »uti det tillstånd ocli per- fection, att intet syniierl. synes kunna diirulinnaii förbättras$). Detta generella oindöiile står såsom en denienti av vad soin sagts ig
18, dar bristfälligheterila i den av Ascheberg sjalv tillsainmans med landshövding Gronlijelm verkställda indelningen i Halland och Bohuslän kraftigt understrukits. Meningen torde ha varit. att inneliillet i5
18 skulle utbytas mol innehållet i5
35 meil att den ursprungliga lydelsen(5
18) Iiominit att stå kvar. och änd- ringen införts p5 slutet soin sarskild paragraf.Den föreliggande versioriera av Aschebergs iianbetsberattelse a r således e j helt genomarbetad. De olika skikten ha e j fullstan- digt smälts samniail. varför olika stadier i till8aomsthistorh kuiina urskiljas. Med stor visshet kan naan raklia nned att be- rattelseii från och ined
5
32 utgör seiiare tillagg till ett ursprung- ligt koncept. Tillaggeii äro delvis betingade av gealeralguverniDïekis under iiiellailtiden tiinade död, delvis troligen av Ilans vid Bas- ningen av det urspruiigliga konceptet gjorda anniarkningar l. Detbehöver eimellertid e j endast vara de sista paragraferna, som h a denna karaktar av tillagg. Ingenting hiiidrar, att aiidringar efter dödsfallet gjorts i deil löpande texten.
Med hänsyn till tillkomstlnistorie a r del en öppen fråga, i vad mån man har ratt att tala oiii berattelsen sasom general- guvernörens egen. Forinellt borde det förhålla sig s&, att vad soin lagts till B det ursprungliga koiiceptet inspirerats av Ascheberg. Men den av Maelean till Karl S I avgiviia försäkran P den rikt- ningen, »att sal. herr faltmarskalkeri har velat deiisamnia salunda hava inriittat soin deii n u ar», tillgör givetvis iiigen siilaer borgeii i detta avseende.
För bedörnniiigeii av beraktelseiis tendens spelar det ingeii större roll, oiii den iner eller mindre oiiiarbetats under Aschebergs direkta medverkan eller om den förändrats efter Iiaiis dijd vid deii slutredigeriilg, som då enligt Macleans meddelande till Karl X1 verkställts. Vilket alternativ inan ä n väljer, kali den nämligen föriilodas i stort ge uttryck för sanima tendens. Ascheberg hade enligt Macleaii angett riktlinjerila för utarbetandet. MacBeai~ var generalguvera~öreiis avärsoil. Del a r dirför föga troligt, att en oinredigeriiig efter Iians anvisningar kunnat medföra förändringar i större aitsträckiling i förliållande till Aschebergs intentioner. Harmed sainanailhaiiger nara fragail oiii lballigruiideii till herattel-
seils tillkomst.
LiscEiebergs håda företriidare i det skånska generalguvernae- rmeiltsaiiibetet, soin verkat dar napon Bangre tid, Gustav Otto Sten- bock ? och Gustav Banér 3, hade iiilallinat iiiiibetsberattelser till Kungl. Maj:t. Aveil om den sistiiärilndes berattelse, såsom Ingvar Troligeil a r det iiigeii tillfallighei, alt deil f6religgailde haiidslrrikteii
just i dc sisla paragraferila foreter rättelser av iiågot annan haraktir an
tidigare. I ett par fall ha hkr satser påbörjats och strukits igen. Forhållandel in- dicerar, att har ett niiildre utarbetat koiiccpl &n i det förgåendc varit förlagan.
Haridl. ror. Skandiiiavielis historia 31. s 321 fi J I. hndcrssoii, a a.
8 Rutger v. Aschebergs ambctsberiittelse 1693.
Andersson visat, har en tydlig karaktär av försvarsskrifl, ha bägge dessa berättelser det gemensamt, att de tillkommit på order från Kungl. Maj:t. Det var t. s. m. lagstadgat, att sådana skulle avges. Någon sådan skyldighet existerade ej längre under det karolinska enväldet. Guvernörerna och landshövdiiigarna voro däremot plik- tiga att på anfordran göra reda för sin förvaltniilg l .
Ingenting tyder på annat, än att Ascheberg själv varit intres- serad av att få till stånd en berättelse. Han kunde räkna med att Rarl XI efter hans död sliulle infordra upplysningar 0111 vad som
av honom uträttats eller planerats. Så hade skett efter företrada- rens, Johan Gyllenstiernas, plötsliga död. De underordnade tjänste- männen hade fått lämna redogörelser. P5 grundval av dessa hade efterträdarens instruktion satts upp 2 . Detta har Ascheberg velat undvika. Ilan föredrog att själv lämna en redogörelse. Denna blev helt naturligt ett försvar för hans och hans förtrognas mening. Att den aven färgats av de personliga motsättningar, som före- funnos, ar tydligt.
Den iver, som Maclean lade i dagen for att berättelsen i mer eller mindre fullständigt skick skeille koinma till Rarl XP:s kanne- dom, röjer ett rent personligt intresse i denna fråga. Han vackte först konungens uppmärksainhet genoin att omedelbart efter döds- fallet omnämna relationens existens. Nar lian sedan konstaterade, att den ej var fardig, rådde det från hans sida ingen tvekan om att den likväl skulle sandas upp till Stockholm. Då hail den 4 maj 1693 liravde berattelseil av Birger Baaz, uppinanade han denne, att härvid » f ö r al1 d e n affection, s o m h u s e t fall h o n o m dragit, ratta sammanhanget mig ingalunda förtiga))
Harmed kan sammanställas den motivering till berättelsens tillkomst, som lämnas i ingressen. Det laeter här, att Ascl-ieberg ansett det vara sin skyldighet att lämna in en relation, »vartill mig dessutan en och annan consideration föranlåter; helst eme- dan åldern hos mig tilltager och ställer mig stundeligen inin döde- lighet för ögonen, och dar mig något sådant tillstöta skulle, hade jag en stor del av min skyldighet eftersatt einot den stora konungs- liga nåden
. .
.,
dar jag icke en. . .
information om landsens till- stånd. . .
lämnade, hauandes o c k darhos givit n u u n d e n ( s o m re- d a n i liustiden har uist sig) alltför ~ ~ i y ~ k e f tillfiille efter m i n död annorlunda att u t t y d a niina aktioner a n d e Gzzdi oclz initt snni- vete s a m t sjalue sanningen likformige a m » .Generalguvernören har fruktat för att eil ändrad kurs och
I I. Anderssoii, a. a., s. XXV f f .
"T. Rosen, a. a., s. 164.
Rutger v. Aschebergs ambetsberattelse 1693. 9 en vidräkning med hans aimibelsför~alining skulle Biomana efter halas död. En sådan fruktan var gataslia naturlig hos en person, som upplevt rafsten med Karl XI:s förmyndare och rad uiades nmyndighetseideia. där jaist arvingarna fingo sitta emellan i inånga fall. Man torde t. o. in. kunna saga, att dema ar typisk för perioden. För en skansk geiaeralguvernör Palg ocPss5 jiinnförelsen med en av föreganganaas, Gustav Banérs, och dennes arvingars öde mycket nära till hands.
Men Asclaebesg hade ocksa mera konlsreta skal för sina far- hagor. B den ovan anförda ingressen talades oin avunden, »soan redan i livstiden har vist sig». Att h ä r n ~ e d i första hand, at- aninstone inom generalguverilemeiateI-- asyfbades kamreraren $6- ran Adlersten torde vara ganska s5kert. Denne hade under B-iel;a
1688-talet stått i mycket skarp mots%ttning till Ascheberg be- triiffande viktiga punkter s v hans ämbetsförvaltning. Han före- ksadde en inera radikal iiilje an geiaeralgiavesnören sarskilt i sam- band med reduktionens genoinförande. Adlerstens standpunkt överensstiiinde på det narmaste med den radikala kretsens kriang koaaungeil, och han hade hiis ett stöd, inedan Asclaebergs stiihing sasoin Karl XI:s forne larare och förtrogne alltid avvärjt angrepp på generalginvernörlens person l.
Vid den avgörande vandpeii~ktena B den skallska reduktionens historia P684 uttalade Ascheberg inför Karl XI den misstanken betraffande Adlersten, »akt han intet annat söker an att siitta mig i den obillige opinionen, var iclie hos Eders Kungl. Maj:t så docla hos andra, som bekymrade jag mig litet eller alls intet oan Kungl. Maj:ts intresse eller manquesade med inin assistence, nar nagon annan den till Eders Kaing1. Maj:ts tjiinst behövde >
'.
Underåren 1687-89 arbetade den stora skåiaska redulitions- och iiadel- ningskoininissionen under Bedning av Ascllaeberg och kammar- rådet, sederinera landshövdingen, Anders Lindhjelin. i8dlesskea-i hade skjutits åt sidan men fatt order att bikriida Pion1~11issisnen. Staradigt har Ascheberg likva1 fruktat, atk Adlersteia efteråt skulle anmäla brister i kom~nissionens arbete. Kamreraren uppmanades högtidligen att tala om allt han visste, »så att han intet nagon tic1 efterat må komma och saga, all det och det ar förbigånget ocla kungl. koinmissionen sedan skall f 2 darf0r tillital». Adlersteil för- klarade sig ej sitta inne med några lmealdigheter i detta avseeaade. Men generalguvernöreils epsakerhet har förvisso icke ininskats, d& kamreraren tillade, att han ej 1i;uinde anse det »vara i1Pa», om han upptaekte
-P-nfigot efteråt och uppenibarade det i J. Rosén, a. a., passim.
J. Rosén, a. a., s. 268. J. Rosen, a. a., s. 319, not 1
10 Rutger v. Plschebergs ambetsberiitfelse 1693.
Sedan skåiiska reduktionskoiiiinissioi~e~l 1689 avslutat siii verksamhet, begåvo sig Ascheberg och Lindhjijelm till Stoclilioliii 1 deras närvaro granskades koiliinissioiiens arbete i redulitions- deputationen i april 1689. Utbytet av ders verksamhet hade blivit betydligt mindre, än man på sina håll raknat ined. Lind- Iijelm formulerade härtill kommentaren: ),Adlersteil hail har här i kungl. redulrtionskoiiiiliissionen försäkrat, att konungen gull i gods skulle i Skåne hemfalla; men han har ilayclret litet producerat bevis dartill)) l. Gransk~iiiigen av skånska kominissioilens verk-
samhet utföll så, att Aschebergf, och Eindhjelms åtgärder godkän- des. P& grundval av reduktionsdeputatioiiens berättelse stad- fästes dessa av Karl X1 den 24 i1la.j 1689
Några dagar seilare, den 29 maj, iiilämnade Asclieberg eii supplik till konungen. dar hail ai11iö11 oin försäkran, att rakeilskap e j skulle krävas av lians arvingar på grund av brister i hans ambeisförvaltning. Supplikens iniieli&ll fraingår av Karl XI:s svar. Ascheberg hade meddelak, »Iiurhiledes Eder i förtrolighet skall vara vid handen givit. som slitille I och Edre barn hotas ined en och andre svårigheter och observatioiier över Edert ämbetes förrattniiigar, vilket Eder föranlåtit underdanigst att implorera. det måtte de sainme Eder till förklarings bliva coil~iiluniceradc nu inedaii I ännu ar i livet, befarandes B eljest. det efter Eder död torde Edre barn, som alls ingen vetskap hava om Edre alitio- ner och sålunda läre hava svart, ain icke alldeles omöjligt, sig darutur att utreda, något oskyldigt ocli oförtjal~t till Eder honeur4 förklening överg&)) 3.
Trots konungens försäkra11 oril obefii~iligl-neten av angivelser inot Ascheberg har denne fortsatt alt iakkta försiktighet. -h-et därpå, 1690, begärde han av Adlersten redogörelse för de
600 000 d. s., soin anslagits till palltegodsens inlösning, under incstiveringen, att det var nödvändigt »för dödeligheteris skull och till inin och de iilinas sälierliel» 4.
Under en följd av å r se vi sålunda hscl~eberg frukta för en räfst ined sin ambetsförvaltning, soii1 skulle kunna gå ut över hans arvingar. I Adlersteii liar han inisstänkt initiativtag:iren till
-p
-Red.dep:s prof. l 6 / 4 1689.
Red-dep. till KM 3/5 1689, RA, KM:s resolution om reduktioileii i
Skålle 24/5 1689, RR. Det ar f6rf:s f6rhoppiiing att i en fortsattnilag p5 arbelel
>Skåilska privilegie- och rtduktioiisfrågorn utförligare kuiliia återkomma till dessa händelser.
Karl X1 till Ascheberg " h 1689, tr. i Lagerbring, Rutger VOII Asctie- bergs Ictwernc, s. 240 ff.
Rutger v. Aschcbergs iiiiibetsbcraitclse 1693. 11
eli sådan räfst. kinijeii ligger i det avseendet fullt klar fram Pill
berättelseii 1693. Motivet till dennas tillltoinst liksom till MaeP~ans iver att f å den inför koriungeiis ögon a r sakerligeii i någon inåii att söka i fruktan för efterrakningar. Man hade klart för qig, atl Karl X1 e j skulle ingripa hart inot Aschebergs person. Men faran hotade, da generalguvernöreil var död och Adlersten dessutoin 8111- lats att handla iner på egen liarid ocli efter egna iiltcntioiier. Om någon redogörelse ej förelag vid Asehebergs död ocli koiiungeai infordrade en sådan, skulle kamreraren vid gei~eralguveriieinentet helt naturligt f & redogöra för de ekoilonniska sidorna av förvalt- ningen. Så hade lian fått göra efter Gylleimstierilas död.
Det skulle snart visa sig, att farhagorila låiigtifrh voro ogrundade, aven oili det ej gick så 1h11gt soni tiPI direkt raist incd Aseliebergs iianbetsförvaltning. Adlersteii faai~i sig e j i att tiga still. Olnedelhart efter geiieralguverii6reii5 död satte han igång en aktion, soin berörde flera områden av deianes verksani- het, icke iiiiiist deii av Ascheberg i berattelsen prisade indelningen och skattlaggiiingeii P Sliåne. Fri skola elilellertid liar inskriinka oss till att belysa hans upptradarade i redulrtioi~sfrågari mot bak- gruiideii av berättelsen.
I herattelsen beröres redulitioiieii iii~yckek liortfatial. De stora inoPGitti1irngarria i deniia fraga p5 1680-talet oiunainiias icke alls l. Det lieter eildast, att »Eders Kungl. ;Llaj:ts rereiliier iiro nu
Gudi lov har i proviiicierna inarlteligen förbiittrade diirigeiioan att de publigue godsen ocli inkoinsiernci äro i f r h privat pobsessloni under Eders Iáeiiigl. Maj:is eliskilda agor efter all i-~illighei redu- cerade. Sa\oiili (1 ) alla Bornhslnis vederlags gods, ( 2 ) alla andra aii- tiiigcri [i] svenslia eller dailska tider bort doiierade saterier, gårdar och hciniaian ». Därefter omnamnes de danska paiitegodsens indrag- ning, varav eiidast återstår likvidation med eii och ariilan, »son1 efter avrakning Barer hava ilagol annu h i b i u11dcrdåilighe"hatt fordra» ?, samt kapitelsgodseii. Betriiffaride de oköpta rai~toriia
och bytesgodseil pågar enligt berattelsen aniiu ui~dersök~iingeii. Dagen innan berättelseii avgick till Stockholin skrev Adlersten
Lill koiiuiageri, att hail nu fick » tillfalle iiågot friare att visa min allerunderdaiiigste trohet a n jag härtill fatt göra, s5 gör jag mig ocksa den allerunderdinigste ftirlioppniiig, att Eders Kuiigl. Alaj:t varder mig emot mina iaiissgyrii~are beskyddaiides)) 3. Samtidigt härined inlainilade lian ett iiiemorial till Karl XI, sonii kolii att bli av gruildläggande betydelse för reduktioneiis fortsatta förlopp
Se liaroiil J. rioséii, a. a.. passiiil.
? Om paiitegodseil sc .T. Rcséii, a. a., s. 152 il., 311 il Vidlcrstcii till K M 28/5 1693. shrirclser till koiiiiiigeii. R i.
12 Rutger v. Aschebergs ämbetsberättelse 1693.
i geiieralguvernementet. Under motiveringen, att lian beliövde upplysaiingar vid likvidationen beträffande de oköpta räntorna och kronotionden, begärde han att f5 ner alla skånska reduk- tionskoxninissioiieiis till reduktionsdeputational överlämnade akter. Att haii emellertid limarvid syftade till en granskliing av hela komniissionens verksamhet framgår av försäkran, att »så snart jag lian få bemälte dokumenier, Plans Kungl. MaJ:ts rall uti inångalianda matto kan bättre upplysas» I<amrerarens begsran villfors
',
och darined var impulsen given för er1 revision av skånska Iiomniissionens en gång av Karl XI stadfästa resultat.,Men hdlersleiis inemorial, lilásoin hans senare aktioner, syftade ocliså direlit till att drabba huset Aschebergs godsliornplex, framför allt i Bohuslän. Redaii i inenaorialel påinindes oin att de danska pantegodsen och bytena dar icke voro granskade. P Aschebergs berättelse hade pantegodsens reduktion omnämnts så- som ett avslutat kapitel. Det betonades senare från Adlerstens sida, alt Sövdeborg, Ascliebergs skånska godsförvarv, borde be- handlas såsoiii köpegods. ffven oin dessa pape8iai1deii icke alltid resulterade i indragningar, koinino Ascliebergs arvingar särskilt beträffaiide de bohuslänslia godseii alt f2 vidkännas dryga efter-
räkningar. Adlersteii hade vid rilla sinca påpekanden Karl XT:s ora3. III.
Rutger voii Aschebergs verksaai~hek sAsoiai generalguvernör över Skåne, Halland och Bohuslän omspäi~ner en tidsrymd av i det närmaste B3 år
'.
Det ä r den längsta tid, som förunnats någon skånsk generalghiveriiör att inneha ämbetet. Under denna period inträffade de utan all jän~förelse största förändringarna i de forna danska landskapens historia efter övergången till Sverige. Asche- berg tillträdde sitt äinbete i en viktig brytningstid i skånsk och svensk historia. Om man anger lauvudfaktorerna i denna bryt- ningstid, så har niaii också angett huveidlinjerna i halis iiisatser så so ii^ skånsk generalguvernör.Adlersteils meinorial 2s/5 1693, skrivelser till koiiungen, RA. Kil1 till red.dep. IS/i, 169.3, till statskontoret 12/s, 25/8 1693, RR.
J Eftersom den fortsatta ulvecklii~gen och detaljspörsmålen endast ha
intresse för reduktionens historia, hänvisas nu endast generellt till KM till lram- markollegium I / i 2 , "/la 1693, till red.ltom. 30/12 1693, 20/i 1694, RR, redkom. till KM 9/7 1694, kaminarkoll. till KM 3/i 1691, KM:s resolutio~i 115 Adlerstelis
påminnelser 19/7 1694, RR.
I den följande översikten mcddelas endast fakta, soni jag redogjorh för i andra sammanhang. Niigon lrällhiiilvisning har darför e j ansetts ilöd- vändig.
Rutger v. Aschebergs ainbetsberattelse 1693, 1 3 Freden B Lund var e j fullt ett å r avlägsen, liar Asdieberg p5 soaniilaren i688 kallades Bil1 sitt ambeile. Freden hade gjort s h 1 p2 det mest förharjande kriget i Skaiiles historia. Praktiskt taget allt fick byggas upp f r h grunden. Meii kriget hade oclisai haft karaktar av inbijrdesksig. Förbittringeii anellail det daiislia be- folliniilgsePeinentet i Skaile och sven~skarna hade kil1 ytterlighel stegrats. Erfarenheterna frhm kriget hade gjort fullt klart för den svenska statsledilingen, att nnaie aldrig kunde rakna ined trohet fran provinsbefolliningeiis sida utan atk den saininansiniilte med den sveaiska. S5 frainvaxle programmet för deil assimilerings-
process, sonla aned hansyn så viil till planering soin initförande torde kunila betraktas sasoin den skickligaste, europeisk liistoria känner.
Aveii de iiirikespolitiska föriinidringaraia B Sverige, soin kort- fattat kunna anges ined det karolinska enaväldets införande, koinino att i olika avseeiiden verka bestainmande för Aschebergs verksamhet. Angreppet p& högadeln, rafstepolitikeiii i adla dess foriner, iiadelningsverliet voro alla faktorer, som gjorde sig mark- basa och i de forna danska provinseri~a fingo en särpräglad Biaraktar. Ei~valdets poPitisPia idéer oclm svstem kninmo ocksa i mycket att psverka ashimileringsprocessens förlopp.
Återuppbyggnadeia, assimileringen, räfsterna och indelnings- verket äro de fragor, p5 vilka Aschebergs verksarnllet under hela hans amhetstid i huvudsak tog sikle. Vid hans fråilfiille kunde ingeil underlåta att konstatera de stora resultat, som i alla av- seenden 5stadkommPts efter det fullst5ndiga kaos, soin varit r&- dande 1679-86). 1 iiigeia av de narniida huvudfragoma fsanl~skår
hail emellertid sasom initiativtagaren. Programmek för aterupp- byggnaden och reformerna hade veixit frain ullder den helitiska perioden 9 Johan Gyllcrasiiernas liv, sonla följde efter fredsslutet i k u n d och soin kulminerade i diskussionerna i Ejungby vid ana- nadsskif et noveinber-decembea- i 679.
Men Ascheberg h a r därför e j slaviskt f0ljt i Gylleiisitieanas spar. Man stiilliii~ig karakteriseras geilonil ett replikskifte i sam- band med iuti-narni~ingeil, När han kallades till generalguvernör i Skalle, skedde det ined deil kungliga ordern att fortsatta Gyllen- stiernas verk. Man geilinalde, att det fordrades »goda krafter till att utföra deii metode, sonn herr Gyllenstierna uti hertigdiöaiiel Skåne
. . .
eflerlamaiat». Karl X I blev fiiranlaten att nlodifiera ordern ditlaiin, att deii nye geriern8guvesnöreni icke skulle vara för- pliktigad att fullfölja det uppgjorda programmet, »ulan fast hel- ler allt detta darh511 moderera, soan B det efter tiderilas föriindring gi8rligit och för Oss och riket i16digt s c h nyttigt varde finnandes». Ascheberg kom ej endast att zanoderera. Gjrlleiistiernas planes14 Rutgcr v. Aschebergs ambetsberiittelse 1693,
utan också den sveiislia statsledningens intentioner. Så torde lians verksamhet i de stora frågorna bäst kunna anges.
De faktorer, som frainst påverkat hans personliga hålliiing, h a förvisso varit hans icke svenska hörd och hans egenskap av godsmagnat i en erövrad provins, Bohuslän, sedan 1660-talets början. Darigeiloiil stod han oberoende av den svenska aristokra- tiens iledärvda inisstaillrsamhet iliot danskarna, under Karl XI:s förmyndare klarast demonstrerad av Magnus Gabriel de la Gardie. andra sidan stod laaii på sainma linje boin den danska provins- adeln, då det gällde att varna o111 privilegier oeli godsinnehav, n5r rafstepolitiken ocli uniformitetsstravandena satte in. Asche- berg blev aldrig ett den svenska statsledningens villiga redskap. Ständigt uppträdde han modifierande gentemot de radikala ten- denserna. Att han ofta lyckades i siila strävanden berodde till
\tar del på det personliga inflytandet, som haii förskaffat sig
över Karl XI:s person.
Det a r emellertid givet, att generalguvernörens kurs sbullc bli utsatt för angrepp från skilda hA11. Ovan h a r betonats den rtändiga inotsattiiingei~ till Adlersten. Man kunde också peka på kontroverserna ined biskop Knut Nahil, ledaren vid införandet av uniformitet i gudstjänstlivet. Meil först och frariist har lian ständigt fått vara på sin vakt geiltemot de radikala reforniskra- vandena, sam gjorde sig gallaiide i Karl XI:s omgivning. Att reformerna genoinfördes ä r ej Ascliebergs förtjailst. Men a t t det skedde så försiktigt. att i~ationalitetsni~olsattninge~~ e j skärptes Lorde lian i viss utsträckiliiig kunna rakna sig till godo.
Mot denila bakgrund bör ambetsheriittelsen ses. Om den Jaiiiföres med exeinpelvis Gustav Banérs, så faller den stora skill- iladen genast i ögonen. I Aschebergs relation saknas alla direkta hailvisningar till alctinaterialet. Detta a r givetvis på cilt satt agnal att förringa värdet. Men just karaktären av » f r i , redogörelse innebar ocltsa en fördel. Vi niöla ej, som s& ofta annars i tidens ainbetsberattelser, en torr redogörelse, grundad ya Kuiigl. Maj:ts befallningar och i anledning härav vidtagna åtgarder. Lika ofta f5 vi upplysningar, soin aldrig st5 att h5inta i det bevarade brev- materialet. Berättelsens Irallvarde bestar ined andra ord ej däri, att nian med ledning av dess uppgifter kali finna sig lillriitta i brevmaterialet. Det består ej heller däri, att den ger en objektiv skildring av tillståildet och vad som uträttats i guvernementet. Berättelsen lioinpletlerar i stallet hrevmaterialet. Men det sker på ett ensidigt sätt. Vad inan i'5r a r Aschebergs och laans nar- maste förtrognas 3yil på förhålla~idena ocli ett försvar för den -
oftast niodererande -- ståndpunkt, soin de intagit och iiitogo. Att
Rutger v. Aschebergs 5inbetsberattelsi~ 1693. 15 giveia följd härav. Da och då lysa ocksa de fakkorer, soin bestämt generalguverilöreiis haladlande, igenom berättelseiis p$ ytan strängt objektiva form.
Sa slier redan, då inledningsvis forhallandet till Gyllenstier- lias guvernörstid beröres. Gruiidvalen för nyordiiiilgeam hade lagts av Gyllenstierna. Meil hail hade e j fatt fullfölja verket: » T y ehuruval sal.
. . .
Jolaan Gyllenstierna hade markeligera begynt at! lägga handen vid verket och nogsamt betygat, det huil var el2 god patriot och Iionungs inaia med ett stort förstand 0611 syiiner- lig aktivitet begåvad. så behagade det d o d i den högste intet syn- nerligen geirom hoiaoin avai-icera verket, titan såsom haii i begyni- laelse av sitt gouverno genom döden hädan kallades, s& Iämnadr han ock posteriteten ila suspenso, hurbi vida alla dess förslag voro görliga och liunde till eai hälsosaan effekt utföras».Ordeii äro synnerligeim val övervagda ocla valda fraln för- fattarens sida. Mail marlier knappast deil dubbla polemiska udden, 01x1 inan e j på förhand a r insatt i de illotsättiaingar, s0114 Punnits. Men a r mail det, fraintrader hänsyfilringarna tydligt. Gentaiii att betona, att Gyllei~stierna var »en god patriot och hor,urigs m a n » , h a r författare11 velat deklarera, att Inan e j trodde
p5 de beskylliiingar för stamplingar inst koiiungen oela riket, qoiil voro i omlopp iimt Karl XI:s en gång allsiaäktáge radgivare. Han c.rkäia~rer också oförbehållsamt, att det a r Gyllei~stieriia, som lagt grundeii till ilydaningen. Men den mshsattniilg, soin före- fanns ii~ellaii Gyllenstiernas radikala prograin och Aschebergs bhde i förhalla~ade till detta och till exempelvis Lindsclaölds pla- ner återhållaiide politili, h a r disliret markerats. Det har sliett gcimoni talet on1 att Gylleilstierima var begavad ined »synnerlig alitivitet)) och att Iian lämilade till framtida överviigai~de, »Biur~i vida alla dess förslag voro giirliga;).
Det frainsta problem, som Ascheberg med bistånd :tv anadra satts att lösa, gällde försvenskningen. Nar det talas om införandet av uniformitet i lagar och sprak, liksoin i gudstjaiastlivet för- märkes sällan något personligt drag i berattelsen. d ett fall betonas t. o. m., att generalguvern6rei Pöl.jde de direlitiv, sollm koriungen tidigare lärniaal Gylleristieriia. ,\schebergs personliga hållning fraintrader däremot s5 mycket tydligare i fraga om en aiinan sida av försveilslini~igapracessen. Det a r i det kraftiga be- tonaildel. av gemermsliapen i tjänster, ilrtresseri oela giftermålsför- biiidelser sasoin de i m s t vesksainma faktorerna vid sidan onir hiniformitetens iiiförande för att assinmilera s k h i n g a r ocli svenskar till ett folk. Skaningarrra skulle uniformeras ai~ed svenskarna. Men för att eitjiii~ana rnotsiittningariia riiekke: rj detta. De iimaste ocliså i allt 6% samma rattigheler och e j sta till-
1
6 Rutger v. Ascliebergs ambetsherättelse 1693.baka för de nya maktiniiehavariia. Giftermålsförbii~delser inel- lan svenska kvinnor och skåningar borde uppmuntras i görligaste inåii, eftersom det var mödrarna, som genom sin uppfostrande verksaiixhet blevo bestämmande för barnens nationalitet. Även har har generalguvernörens allmanna installning oupplösligt varit förenad med hails personliga intressen. Haii hade själv gift bort sina döttrar med provinsadelsmän. Saval när det galler förvalt- iiingen i allmänhet som den speciella försvenskningsfrågan slryrn- tar alltså generalguvernörens personliga inställning fram i berat- telsen. Det torde vara berättigat att karakterisera den såsom ett Aschebergs »politiska testamente)), tillkommet i den fulla förviss- ningen om att den kurs, han följt, var den ratta, ineii också aned farhågan att försök skulle komma att göras för att nnisstanklig- göra och andra den.'
Jerker Rose'n.
Vid tryckningen av berättelseri ha följande principer tilläiilpats. Bok- stavstrohet har eftersträvats. Ett fatal förkortiiii~gar av typen E ha u p p l ~ s t s utan att detta sarskilt markerats. Självklara förkortningar (t. ex. bem:te, sal., {tittel.) ha bibehållits. Latinsk stil i originalet har e j särskilt utmärkts.
Kursivering anger i handskriften understrukna ord. [ l utmärlter ulgivarens suppleringar. Bruliet av stora bokstever har lämpats efter moderna prin- ciper. Interpunlrieriiigen har i anslutning till texten något modererats för att underlätta Iasi~iiigen. Av samma skäl ha långa paragrafer uppdelats i siycken. Paragrafernas nummer, som i handskriften ha sin plats i den löpande texten, ha flyttats upp såsom rubriker.
Rutger v. Aschebergs ämbetsberättelse 1693. 8 7
Stormachtigsfe, Allernadigste H<oi-i[ung.]
Ehuruvahl altsedan Eders Kongl. Mai.j:tt all[e]rnådigst behagat constituera mig till genera[]] gouverileur öfves Skine,
Halland, Götlieborgh s c h Bohus Bai-nn, Pag altstilla med Eders Kongl. Maij:tt on1 mine embetes fo[s]rattnlngar alllerunder- dånmigst correspondera[dt] hafwer, så har doch icke desto- mindre f6r ran[in] aller~inderdåiligste skyldigheet erachtat at inkomma med een fullkomblig relation, hraru Eders Kongl. Maij:Ltz tianst 5 min tijd ulj bern:te pro~rincier as forthcatt, Hmvar till mig dessulail een och annan consideration f6ranliter; halst enaadan åldern hoos xnig kalltager och staller mig stunde- Pigen min disdeligl-ieel för ögonen, och dar mig något sadant tillstöta skulle, hade iag een sloos dhel af min skyldigheet efftersat emot den stora boraungzliga ngden, som mig på si$ [mån]ge%-ianda satt vederfahren ar, d a r iag Icke een be[höa-jag information om landssens tiliista[n]d eff[ter] mig llambnade, hafvandes och der[till] gifvit afvunden (som redan i anin lijfztijd h a r vijst sig, allför mycket tilllfdle effter min dödh annorlunda att utl-ityda mina actisuer a n dhe Gudi och mit samvete beltante sampt sialfve sanningen Iijkformige $so.
Och såsom Eders Bisngl. Maijstt deraf, efftes min aller- uraderdånigste förmodail, till een deeP larer kunna intaga (1)-
dhe förra tijders fehl och hvad dhem synes hafva "rorsaltat,
(2) sig allerngdigst påminna, huru vQda dee samme genom
Eders KongB. Ma{J:tz allernådigste försorg are corrigerade, s c h (3) hvad ännu till afventyrs kunde st5 till att förbättra; så skulle dhet vara mig, solii öf17er-directionen denna tijden utj desse provinclei allernådigst anförtrodt varit, een obesliriflig hugnad och hiarlans gladie u%j denna min höga ålder, dår min darvijdh anvande ifver ocli wacltsamheet sliulle kunna finila een sådan consideration uij Eders Kong1. Maij:tz aller- riådlgste omdörnrne, som en trogen och redelig tianare och vndersåthe nast sin sahligheet aldrahalst och endast åstundar.
[il.
Hvad det första vidkomnaer, s i a r saltert och visst nog. att senaste Birijget triiffade desse csnquesterade men nu all- deles incorporerade provincler utj ett temrneligit gott och åthminstone drageliglt tillståndh, så ~vljda lavars och eens privat wasende angick. Men p~ublicu[rn] elPer Eders Kongl. Maij:tz h6ga interesse, som utj rijkssens vallfard och dhet all- manna basta mensioneras, var Icke på dhet nogaste alldeles observerat. S y ' fortificationerne vore titj ett slatt tillstånd och magazinerne illa försedde, tyghusen och rustkammrarne sampt ïante-cassorne utlablottade och utan förrådh. Een hem-
lig aversion och förborgat haat hade inrotat sig ernillan d h e svenske och desse provinciers jnvåhnai-e, som bodde P sta- derne och på landet, Iivilcket, då ltrijget inföll, hastigare och uppenbahrligen sig vijste utj jnvihnarnes Icke allenast kalla utan och vijdrige sinnen enmot heela det svanska nampnet och den svenske estaten och desemot Innerliga åstundan att blifva åtbersammanfogade med Danneirnarck.
Ty
eliiiruvahP man icke kan neka, att ju nagse har ocb dar i provincierne funnes, som biiltre hade sin edh och pliclit för ögonen och a i t j sialfva garningen vijste, det dhe hade eeii horreur s c h afskyy för delm genlene hoopens galensliap och troolösheet, så var doch deras hoap så Bijten, att han ennot den öfrige myckenheten intet kunde komma i corripaïation, och hade alt så mycket slattare och fahrligare uthseende, som och monga infödde svanska af desperation och misstviflan om deras raddaiide slogo sig aldeles till fiendens partie; utbafKutger F . Aschebergs iiilihetsberiiltelse 1693. 19 livilcke conj~iilck~ires fienden viste sig träffl. vahl att betiiina, brukandes derhos p5 den ena sijdan åtlasbillige listige invita- tioner, tilliickelisser och promesser, p: den andra sijdan hoot, eiradsaiijelsse och förfö11Pe%sse. Eij%trah% tifvesvaa-nts alla desse svårigliaeeter, och ståar varcket n u p5 dbe fGtter, att naist Gudz hiiilp och bijstånd sådaaaa hiindelsser ingalurida mehra Bre att befruchta, hvilcket den högstes godheet och Eders Kongl. Maij:tz glorieusa cond~nite Gr att Billskrifva.
Och såsom desse conqvesterade provincier, sardeles Skåne, vore blefne sedes bella och utiiistodbe 4 åhrs brijgs pressurer, sa kara latteligenn aftagas ~mfj Bavad tP1BståndBm samme provincier vid fredz-slutet Bgmbnades. Ty ehuruvahl fienden i begynnelssen briakade een serdeles modestie till att mehr och mehr locka ocli vinna landzfolkets gem&ther, liit han docla sedan, när krijgzoperatloraem %%le annorlunda an han sig inhilladt hadhe, grijpa till andre consilier och stora trac- ter har och dar B landet härja och skiöfla. Dheh ogudachtiga snaphane partiet pl~andrade och ulhblaittade mongen iislig rnann, serdeles dhem, som vore rakade hooss dhem i &[n] riaisstanckan, att dhe vore af annat sinne iin dhe, firdarfvan- des hvad dhe intet kunde bortftira, nedskiutanades hiistar och stoer, som dk-ie intet kunde iitj en hast f i falt upp:, Krijgz- raisonerne dicterade och myaliet, som Eders Kongl, Maij:tt tillåta naåste, deels Gr armeens conservatlow skull, deels f6r att vqsa på någre stallen ett litet prof af dhe jllvilllgas vill- föstiiinte näpst. Jntet heller kunde Birigz disciplinera alle- stiides s8 noga observeras, att ju nöden eson~offtast brtitli lagein. Dlaet ltunde och vahl ilalandt handa, att vara trouppar och partier, nar dhe vore Bangt uthur ögonen, permitterade sig mehsa, an hvarcken Bofglf~rit var eller nöden hrdrade, hvar till den stora firbittring, som nationerne emillan var, gaf besynnerlig anIedningh,
Ocla närmare att j~ldicera om vrsprainget a 8 mysken villvalla, så måste upreepas den styrelsses form, som "r ofreden här i provincierne var brukelig. Dhet vore vahl desse provincier utj dhe Woskildiske och Köpehahamps fredz- tractater in totum abalienerade ifrån eronaan Darinernarck och
266 Rutger v. Aschebergs ämbetsberättelse 1693.
till evärdeliga tijder cederade och prepetuerade till Sverige; menn hoos cessionen utj ben:de tractater [vore] vidhängd någre orde-former, som syntes derjembte coriservera landh- zens jnbyggare alt framgent vid den form och styrelsse, som dhe utj danska tijderne vore vahne vid; altså [kunde] hända, att våra betiente intet attenderade Eders Kongl. Maij:tz höga sätt, som dock var uti tractaterne ined särdeles expression och uti de orden, Sweriges fundamental lag reserverat, utan lat sig förleda a E den vrånga vlhtydning, att landssens jn- våhnare skulle blifva vid dheras vabnlige skick, Bag, ordningar, förmehnte privilegier, oansedt sådant kunde concilieras med Edeïs KongI. Maij:tz höga interesse eller intet; hvaruthaf "Igde, att gudztiänsten icke allenast förrattades på danska språcket uthan och med dhe i DannemarcPc öflige kyrkio ceremonier.
Iustitiae wasendet administrerades i städerne och p i landet effler dansk lagh och dansk process. Eders Kongl. Maij:tz räntor och höga regalier bleef Bill een stor deel fram- geent utj privatorlam händer. Dlie svänske, som tijdh effter annan vidh åthskilliga tijder kunde dragas Rijt neder, vore aldeles obligerade att föl-glömma dheras svenska rnai-ieer och &vad dhe tilliförende lärt hade sampt foga sig effter dhet dee funno för sig i kyrelilo och iustitiae wäsendet, dar dee elliest skuIle kunna begå sig, råkandes dheröfver icke allenast all- mogen uthan och dhe andre ständerne hernedre utj dhe tanckar, att, dar något till det allmänna bastas fortsättaride, ehuru ringa det och var, uthom den garnbla danska valinen vart dhem anmodat att utligiöra, s4 stridde sådant ernot pac- terne och sialfve rattvijssan; hållandes firthenskull svenska regeringen för l-iard och violenf, ifrån hvilcken dhe icke allenast måtte åstunda att befrijas uthari och vid tillfälle p i hvariehanda salt sig sielfva sökia att entlädiga. Hvar tiII kom, att dhe rijke familierne af national folicliet af prast och bor- gerskapet, som vore besvagrade och allierade medli dheras vederlijka på andra sijdan, conserverades vid tiensterne ocli alle dhe förmoliner, som dbe possiderade, då landet kom under svensk devotion, och derföre af inga beneficier kunde
Rutger v. Aschebergs iimbetsbesaltejise 1693. 28 Iita sig "rbinda till atl antaga svenslre sinnen utan hölls alt för een ratt, tackandes den danska regeringen för dheras Iyclta i delta mallil och vore altijdh illa tiiifredz med om- bytningen af herrskapgen, försummande helles intet att in- culcera elen öfrige hopen den gambla fismente danska lyck- sabligheeten, dal kivar giorde mehrendellls som honoan lystade och behagade, dar doch Pian skie hade varit varsanabligare handlat och i sig sialfl tianligare, att man sådane gambla och med dailske gernöther aldeles betagne subjeeter p$ nagok heskeedeliget niainees och under Pnvaaljehanda psaelexk. hade dimitterat och tillsatt P det stalle, om icke just svansliar, d5 andre af provlncialerne, som vore capablie tiensterne att för- valta anen hade ingen alliance, icke heller nggot interesse p6
andra sijdan.
Ty påsSadank satt hade Bivarcken nationerne fått tillf5lle att quer~ilera, det dhe varit fbrachtade, icke heller hade felilats tillfallen att Grbinda sådane an mehra med svainske giflfesmihl, livéarutl-iaf desse ~ o n s e q v e n t i e ~ varit att f6rmoda.
(1) Att emillail dee garaabla dimitterade och desse nye be- tiente och landzaaain Biade upvuchsit hemlig jalousie, som Iiade varit dee gamble i vagen, att de intet sal frijtt och obe- hindrat keaannat fortsattia dlieras intrigraer och stamplingar emot svanske staten, och animerat dee nye aned s& mycket större bekymmesssamheet och. ijfver att vigilera fior d het svanslia interesset, som dhe vid nagoaa olyckelig ändring hade
intet annat at vänta an total iandergångb och ruin, item fös- f6llieIsse af malcontanterne. (2) Dar sGdanne iiya eseatui-er dessuthaii genoin svenske hustruer hade blefvet "rknippade ta11 troo och redeligheet, sal hade allting varit dess sakrase, emadaia dhe icke allenast f ~ r sine persohner hade ngst Gudh ingen annan att tacka för sin vállfard den svenske öfver- heeten, iithan och genom l-nemstraaesnae Iblefne styrkte ta8j een behbjrig jfver f i s Sviisiges interesse. (3) Hade och f i r sidanne det varit Iattare fir uth att ath hr an saka dhe iI%villiandes atkena- tates an f ~ r dhe infhjdde svenske, alildenstundh desse den tijden vore frammande ibland dhenna och oliunnoge, dee andre deremoth infödde och erfarhne.
(4)
Hade den svanske22 Rutger v. Asehebergs ambetsbcrattelse 1693.
educationeia genom svanska hustruer blifvit långt mehra pro- pagerat a n elliest, aldenstund detta kiönek befinnes hålla mycket hårt vid dess faderne skick; vijsar och många exem- pel, huru mycket dee hoos sine man f ~ r r n å . (5) Hade desse nye creaturer så vähl sialf varit att lita till som och dragit alle dess anhörige på sin sijda och till sine tanekar.
Nu var det fuller mycket viihlbetiinckt, att svenske in- födde droges hijtneder, som dee firneinbsle militar och civil tiensteï skulle bekläda. Men emedan een mixtur i alla con- qvesker på dhet högsta plägar recornmenderas, så Baade ofvan- bern:te maxirne till detta varcltet varit mycket applicabelt, helst d& dee svenske dessuthan vore f5 i provincierne. Men som på dhe tijder för hvariehanda considerationer och hin- der sådan föl-sichtigheet eij kein~iat bruckas, utan styrelssen sålunda varit administrerat som förbem:t ar, så kunde intet annars vara, 5n provincieriaes gamhle jnbyggare, sorn vore kombne ifråii deii Grre sielfz-uåldigheefen och alt f6r mycket indulgente danske regerings formen under det svanske mehr disciplinerade gouverno, motfe alt framgeent lembnas tander ett separat maneer ifrån andra rijksenis jnbyggiare, särdeles eitj gudztiansten och Icistitiae wasendet, som förhemalt; hvar- före och fö'igde, att dhe svanske hölle dlmern %r ett freranmat folcic och ville intet Iåtha dhem aned sig utj dhet svanska nmampnet participera uthan liallade dhem daiiske och jutliar eller i Bohuus lah11 niorbaggar; sielfve kallade dkne sig ochsa danske ocli inbillade sig, att dhe iintel. måste kornrna till sitt corpus igen, imaginerandes sig vid sadant tilliiallle det gamble sielfzvaldet, BP11 hvilckeil menniskians ondo natur altför mycket elliest ar begifven. 'Fy ehuruvalil det daiiska regimentel var aldeles f6raii~drat ifrån det fi5rra9 som var d5 SB;åne och dlie andre provi~icier kornino derifsan, och danske undersathare lange iiatet s& lindrigt hanterades som Eders Rongl. Mad:tz ui~dersåthase, livilcket folclaet här ntj landz- orterne vahl viste, så flatterade docli dhee dailsk-sinnade hade sig siälfve och andre, som de drogo på sin cijda, att sådane extraordinaire pressurer i Dannemarck herrerde alle- nast aff dhet dailska herredömmets inskrenckning och slihalle
Rutger v. Aschehergs ambetsberiittelse 1693. 2 3 genast höra upp, sa sn[ar]t dlae bort miste provincaer kunde åter vinnas, dal allt skulle komma till sitt förrága stånadh och folckel (efter mångens till mig giorde egen bekiannelsse) uti deni gamble libea-tinage fiksatt blifva.
Men att återkomma till sialfva styrelssen, s i eh-knruvahl h a r utj provineieri alar introducerat mantahls-, salpeter, ler- min och andre skatter uthan dlae i danske t i d e r vahnlige contributioner, med livileBia förmentes p~ihlilque cassan kunna understödias, så kunde doch provineiernme icke underhalla dheras egen staat, alldensihind1i Eders Roragl. &!aij:tz eens%y%te godz s c h gårdar, tijonde oela andra reveniier under hararie- harida titul var i privatorum l~ander, hvarhre, nar n6den påkom, miste p i j p á s till Iryrckiottjonderile att hiiilpa maga- zineïiae aned sampt allellanda upnegotiatiomea etc. Och kan Prigen upraickna alle de defecter, som Eders Kongl. Maij:tt sielf befann, hvilcke sannerligen den bijden hade varit af en falarlig effterfölgd, der Gudhz lirafftige bajstandb och Eders P<ongl. Maij:tz vigoreuse of6rlijckelige vigilance icke allt, soan maiaqverade, eipylt hade.
P1
-
Nar nu den hógste Guden ngdigst f6renndt oss een 8n- skelig och reputerlig f r e d och B2ders liáongl. Maljsiit af aller- iid dig st om~r5rdnat f6r sitt folek och rijlie p i altnaögelkil satt sólite alt förbiittra lavad som fehlat s c h tapriihta hvad so111 Grfallit var, d 5 ianfunno sig allehanda eonsilaer. Och Bivad proviiaciernes jnabyggare, hallsP dee skaniske, betraflade, sa voro dee, som kn0llo den vijdrigheel, sonn hoos diiierar emot det sviiniska masendet var firspsït, sch den beniigen- heet, dee emot de danske i sialfva varcket vijsat hade, all- deles för iaati~rell, soin laitet stods p5 nagot satt till att áradra; hrarfóre dee filile p i dhe taniekar, att dhet vore radeligast, - det man dhe gamE~1u jnbyggase p5 hvariel-nanda siit[ uthrso- tade och heller aga ett öde land iin med s5 måixga tusend malcoiatanter upfylli, till des man det effber handen med nya
jnbyggiase kappe i f r h landet igen2 popeilera ktanade, hvilcliet förslag, som dhet grundade sig upp; ett falskt principi~am,
24 Rutger v. Aschebergs ambetsberattelse 1693.
var dhet icke allenast skadeligit ocla alldeles ogiör'ligit uthan skulle och hafva fördt monga svårigheeter med sig, som hållas för kunda [a: att kunna] lätteligen aflagas. Ty inon1 kort tijdh hade det intet låtit sig giöra, uthan hade godt dar- med soni med provincien Savolax i FinPandt, hvilcken låg i
många åhr öde, ja så länge, att ingen dliet minnas kan, och ä r lange sedan genom åthskillige kånungars marckelige för- sorg bebygdt. Jngermanland belnöfde svanska colonier, ser- deles på dhe platzer, som förre krijgztijder eflter sig öde lembnat. Men sisom sådant intet I-mar Iiitit sig giöra, måste man låta sig nöija med det slag ryssar, som -á slelfva Wyss- land %r hvariehianda orsaker skull intet kunde tollereras; hvaröfver Eders Monagl. Maii:tt effter des medfödde högh konungzliga clemence sela des högt uplyste förståndli aller- ngdigst för ti'enligast och intet ogiörljgit funnet, att desse nationer på förnuftigt och cbrlsteligit salt skulle genonm be- queme rnedell sökas att bringas uthur villfahrelssen, hvarvid föreföllo athskillige hufvudqvaestloner, nembl: (i) På livad sätt dhe conquesterade nationers gelnöther uthur grundera skulle cureras ocli till svanska interesset förbindas. (2) Huru dhe föruprepade missbruck och manquementer skulle uhr- vägen rödias och förekommas.
Om dhet första beslöts dhet, som i begynnelssen dedu- cerat ar, att till provincialernes fullkombliga naturalisation reqvirerades (i) een uniformitet uij gudztiinsten så vahl som ocliså utj språket, så vijda nånsin giörllgit var, (2) een conformitet utj iustitiae väsendet, (3) een mixtur och bland- ning ernillan svenske och provincialerne, serdeles med gifiF- terrnihl, (4) landssens jnbyggares, och sardeles den tillvach- sande iaiigdommens, uptuchtelsse i svanska spraket och trog- na mariuduction till gudzfruchlian, dygd, elmrbahrheet och spaakfardigheet.
Till den andra frågan befanls nódigt : (1) Att dhe månge sköflade och förherjade districter åther och så snart som skie kunde med jnbyggare och åboer %rsörgdes, åkrarne uptoges och besaddes, dee öde och afhyste tompter i sta- derne och gå Bandet bebygdes. (2) Att Ers Kong]. Maij:tz
Rutger v. Aschebergs ambetsberattelse 1693.
25
rantor och r5ttigIieeter ifi-åri privat possession effter Sverigeslagh och all billigheet reducerades. (3) Att inanufacturer,
serdeles dhe, som omiskelige voro, inrättades. (4) Att naili- tien tP11 större talil i landet inquarterades och genom een ratt och proportionierat jndeelning dherutj perpetuerades. (5) Att dhe publiyve medel1 p i dhet nsgaste iiidrefvcs s c h till dhe publlique tarfver valal disponerades. (6) Att fastaiingarnes fortificerande och livad elliest kunde tiana Bill Bandssens defension, prydraat, eultur och melioration intet försummades. Hvilcka consiller, så ~1Uhl 3ngående den förra som senare frågan, Eders Kongl. Maij:tt för dee biisfe h6Bt och allernådigst aggresade, vijsandes och con%inuationen af denna min vndeidånigste relation, huru vijda allt a r stalt inPj veder- börlig full[b]ordan. Ty ehuruvahl sal. kong]. radet och general gouvermuren Johann Gylllenstierna hade marclaell- gen begynt att Iaggia handen vid varcket och nogsampt bety- gat, det lian var en godh patriot oeli konemngz mann sampt med ett stort förståndh och synnerlig activitet begaifvat, så behagade dhet doch deil högste intet synnerliga genom hånom avan- cera vereket, iithan sasom han i begynnelsse af sitt gou- verno genom döden hadan kallades, så lembnade lian ocli posteriteten in suspenso, huru vijda alja des Grslag voro giörliga och kunde till en halssosam e&ct uthföras.
Och såsom Eders Kongl. Ma4:tt allernådigst behagade "randra mit förra general gotivernemente öfver Giötheborg och dar iliist onaltring liggiande Raradher med Bohuus 15hn och Dalal således, att Dahls laaadh drogs derifrana och Skåne med HalPa~id bPef lagt derunder agPan, wP18iaiides allernådigst att desse conqvesterade provincier, som vore af en natur och egenskap, skulle p5 ena handa satt regeras, f ~ r e s t å s och uthur den oreeda och ruin dragas, hvarutj krijget dhern lemb- nat och försatt hade, alltsa communalcerade Eders Kongl. Maij:tt mig till allerunderdånigst eflterratlelsse utj mit ean- bete ithsliiilige IiorigB. h1aij:t.z alleriaådligste till sal. h:r Gyl-
leiistierna afgångne ordres och befallningar. Och sasom Eders Kongl. Maij:t% jembvahl upp: itlaskillige mine memo- rialer strax medelte des allernådigste resolutioa~er, jag och
26 Rutger v. Aschebergs ämbetsberättelse 1693.
dessuthan redan inharnbtat Eders Kong]. Maij:tz allernå- digste villie öfver månge saker utj Bol-iu~ms lälin, som voro af den beskaffenbeet, att dlie kunde tiana mig till effterrat- telsse har neder, så giorde iag migh ocli den förhopninglm, dar den högste täclites förlahna lijf och hiilssan, med des gudommeliga bijstårad att kunna detta mag anförtrodde aller- nådigst värcli till min allernådigste lionungz nöije och vähl- beliag nogorlunda uthföra, förlnodade och hernedre at finna ett fullkombligit archivum för mig. Men i f r h f6rre tijden fantz intet, som till clesse tijder kunde tiiina; utlian livad i contoiren lefvererades t111 att genom löpa och extrahera oin Kongl. Maij:lz i förra tijder bortförlähnte godz, rantor och rattigbeeter och för sal. h:r Gyllenstiernas tijdla i synnerheet lembnades mig icke dhet ringaste. Hvarföre och emadan vid general goiivernementet för min tijdh icke var något pu- bliqvt r u m till cantzliet och contoiren förordnat, utlian eeii hvar betiente hade sine handlingar hemma hooss sig, och jag nogsambt förmärckia kunde, att deraf förorsal;ades een stoor confusion och oreda, son1 sederrnehra i sialfva varcket förspordes, och att fördenskull icke kunde Baafvas s5 noga upsicht med betienleraie som sig Isorde; dy Iiaar Eders Kong%. Maij:tt sederinehra uppå mit alleriinderdinigshe ansökande allernådigst tillatit: (1) Att tienlage rum näst vidh general gouverneurens ~ L I U S blefvo hyrde och inriitlade till cantze- lijet ocli conioiret iernhte eeia comn~issions sahl och nodige arcl~ivis, så att alle dhe acter, som inliomrna, där förvahras och vid handen hafvas liaanna.
(2) DI-nel kiafver ocln Eders Koi-igP. Maij:tt gifvlt ett Eders Kongl. Maij:tz hemfallit hulas och förordnat medel8 till des reparation och apteraiide s5 och till att köpa ett aniiat Bmeaus derti%l, som står ngst derhoos, livarutkl nu canhzelijt och contoiret hafva deras r u m , alt dee kurade bringas airader ett och så inriitkas, att Eders Idongl. Maij:tt kunde och hafra dar bequemliga r u m att logera raaj, nar Eders Kongl. Mi8aij:tt
kommo dijt till orten. Men effler mara för billig bethalning ännu icke kunnat
