SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Per

Franberg

Den

sama

kvinnaii

och

polkiken

En

studie

av

rbsauppde&nlngsdebo?tten

9922

Gunnar Qvist har i sin kvinnohistoriska essaysamling "Konsten alt blafiia en god flicka" konstaterat att nykterhetsrörelsen, framst de amerikanska godtemplarna, betytt mycket f6r kvinnans politiska och sociala emancipation. Qvisf refererar harvid till att godtemplarna i de ealskilda dels.iatzrna under sluiee av förra seklet kampade fbr den kvinnliga rbstratten, vilken betraktades som oundgangiig för uppssaendet av de olika delstatsfösbuden.' Godtemplarorden har också alltid berömt sig av att vara en av de första demokratiska massorgani- sationerna, dar kvinnans likabergttigande alltid iakttagits.

Den svenska godtempBarr~relsen sbkte i Illther: med den amerilcanska att mobilisera kvinnorna politiskt för sina syften. Godtemplarna förespråkade ilavinn- kig röstratt i diskussionerna omkring det lokala vetots genomfbrande $ 3 6 8 ~ Bratt- systemets stadfgstande. I Vasterbotten hade godtemplaren och de frisinnades ledare Gustav RosCn fastslagit denna princip d& han yttrade, att den grupp som var mest utsatt för feljderna av aHkoholmPssbrukei ocksi borde f5 rgttighet att yttra sig i dylika f r a g ~ r . ~ Godtemplarnas och kvinnornas intressen samrna~afökl i Sverige Piksom i USA främst i de nyEcterhetspoliéiska spörsrn&Pen. Kvinnans par- ticipation i den politiska processen betraktades som oundg&ngHig av förbuds- vainnerna i baida Ianderna. Kvinnornas stallning var också inom godtemplarorden Bikaber2ttigad och kvinnorna hade l princip samma möjligheter att avance- ra till de högsta befattningarna. Detta skedde dock inte l nagon raarnnvard omfattning. Den manliga dominansen inom Sveriges Storloge var under hela ske- det kring demokratins genombrott och striderna kring de? lokala vetot och :Or- budsreformen i det narmaste total, Trots mansdomlnans&n fick inte den offici- ella ideologin inom orden ge skal till tvivel rörande den positiva synen i kvin- nofrigan.

Det kom darfOr som en chock för nykterhetsrOrelsens kvinnor n& fOrs" lagutskottet framlade fOrslaget om att röstsedlarna vid iörbudsornsöstnlnge~1 1922 skulle könsmarkas, så att mans och kvinnors röster kunde raknas var för sigS3 Detta förslag tvingade de inblandade parterna att mer eller mindre tydaigt ta

st2ilniaag 4 kvinnofragan. "S2rskiljn~áagsdebattenP1 som rasade under varen B922

kani på ett intressant satt belysa synen p& kvinnans plats i hem och politik i det tidiga 1900-talets sam&aPIe.

Scandia, band 49: 1, 1983.

(2)

140 Per Pranberg

Det var ssciaidemokraten och godtemplaren Arthur Engberg, som E en motion 6921. yrkade p i att sklla valkuvert sltulle markas

PVI

f& r a n ock

:<

fbr kvinna. I motionen utsades att syftet endast skulle vara att se hur minga av varje kön som röstade p i respektive parti.4 Detta fbranledde en riksdagskollega att stalla frigan om Engberg hade behov av att f6r socialdemokratins rakning faststalla, "att i Vgstmanland s~a%de kvinnorna synnerligen d u m t y i , medan de I Malmö visade gott omdöme.'

Den Engbeagska motionen biev aktuell igen infbr fb_ibdsomrbstningen

1922. I samband med fdrberedeiserasa i %agutskottet inskrevs ina den engbergska

sarskiljnlngsiinjen. E utskottsförslaget kan fbljande klarlaggande utlasas: "D5 utskottet s58unda anser sig bbra fbresli, att skiBda rbstsammanr2kningar skola aga rum, vill utskottet samtidigt uttala en bestamd gensaga mot pistiendet, att en dylik uppdelning av rösterna skulie innebara ett underv2rderande av h i n - nors rdster och ett orattvist och odemokratiskt avsteg fa6n principen om jam- stalldhee mellan könen. "6

I sjZ%va verket var röstuppdelningen ett medvetet avsteg f r i n denna princip. Det RastsPis namligen ocfts5 att det var mannen s a r i var de stora ironswmenter- na av alkohol och att mannen ocksa var de stora missbrukarna. Ett fbrbud skulle, motiverades det, om det infördes mot mannens vilja bh verkningslöst.' AdkshoBfört2rlng var alltsi ett mannens pnivilegi~rr~.,, och det bsr'de vara mannen som avgjorde, s m han ville ha förbud eller inte. UtskottsförsLaget uppfattades i detta avseende som en komplott frAn fbrbudsmotst&ndarnas sida. De olilta nykterhetsfarbunden kunde ernejlertid inte enas om hur man borde svara p i

denna provokatEon. I0GS:s verkstallande r i d sade sig inte vilja utmana bdet

genom att ta strid i frigan och d2rmed omintetgöra dbrbudsfaigans snara Ebs-

ning. Man motiverade sitt godkannande av utskottsfbrslaget med att ett sarskiljande av rösterna inte aventyrade de demokratiska principerna. Godtemplarnas tidning Reformatorn tog ocksa st8llning för verErst2blande r6dess tolkning.' Sar- rakningen av rdsterna uppfattades emellertid av andra grupper inom nykier- hetsrbrelsen som klart sdemokratisk, varfbr den inte boade godkannas. Kvin- norna inom de olika nykterhetsorganisationerna fruktade att deras rOster genom sarrakningen skulle erhalla Iagre dignitet. I Fbrbudsv2nnernas Eandsför-

bund reagerade exempelvis Emilie Rathsu ytterst bittert mot rbstuppdelningen,

vilken hon uppfattade som ett totalt fdur2.deri mot kvinnosaken: "Tanken ph att uppdela rdsterna har p i det hbgsta upprbrt kvinnorna. Att g& p2 denna Binje Br alt organisera nederlaget.""milie Ratbou sade sig ha kairnpae E Over trettio i%

, bl a inom Gsdtemplarorden, for kvinnass likstaliighet msd marznen och hon hotade med tydlig adress till godtemplarna: "Kommer omröstningen till stkxd enligt denna Braftska linje QutskottsfbrsEaget f8rf anm), d i E'ta I J ~ utgA en paroll

om kvinnosenejk vid a8sburnonna."10 Den frisinnade riksdagsledamoten Vira Eklund hade i godtemplarnas e~erckst2illande rAd med yttersta tvekan godtagit ordens förklaring om det taktiskt nddvandiga, i att inte aveatyra PolkomrgSst- ningen trots att "hela hennes inre upprest sig mot den tankegang, vilken diiri fick uttryck."" Vira Eklund blev ytterligare pressad s c h tvingades att hele ta

(3)

Cen sarina !<vinnan och politiken 141 avstind frin verkstallande ridets dunkla formuleringar i denna fraga. ovriga liv

fid,nnor ; f Förbuds.iianinernas Landsf6rbunds anbetsotskott rog ocksi "aPst2mt avstina fr5.n tanken p i rdsluppclehing. De fick dgivld främst stöd Iran rspre- centanterna fbr oEilta religiösa samfund, d i rnissionsr'örhndaren Gustav I"ocesson och baptisten David OstPu~ad helhjärtat stSWXde sig bakom kvinnornas krav.

Den srarkastc Etritiken kom dock frin ,.IT8 cch

B E

Bandet. 'CarI Ekman hotade att lkrrlna Förbudsförbundets arbetsutskott om förbundet sltutle znta godtemplarnas siandpunkt,

'7%

hoOkomr@ctnlng kan s5 anordnas, att den blir till hinder £(Pr fbr'budssaken.

Si

blir det darest en uppdelning av de rdstande, sidan som nu pAyrkats, kommer till srand. .

.

Om vi acceptera uppdelningen, s i bryta vi med allt vi hittills ansett Idokt och ~ i l < t I ~ t . ~ ~ ! ~ Aven Elof Ejunggren f8rh8ll sig stark1 kritisk mot röstuppdelaingen p& grund a-v den gentemot kvinnorna dl- skriminerande innebörden. Behandlingen av frigan i F ö r b u d s f b r b ~ n d e ~ Sedde till att Carl EEilman form?-rulerade ett uttalande anggende kvinnornas sta89ning inom f ö r h r d e t . I uttaiandec slogs fast: "En anordning av sistnamnda art (röst- uppdelning fetf anin)? uttryckligt fbreslagen

P syfte

atz friinkanna Icvinnornas röster betydelse för det slutliga avgsrandet, m-saSs~e "aeiecEtnas shsoni fuilstiindigt oförenligt med den tankeging, som f a t sitt ultryek i erkänaandet av kvinnornas medborgerliga liliseällighee med m2nnen. > ' l 3

De personer som i FQrbudsvannernas Landsfbrbund framst kom att engagera sig för kvinnosaken tillhbrde poliiiskc den frisinnrade gruppen inom det Liberala Samlingspartiet. De frisinnade sbkte ocksi rent aIhm2npolitisBti profilera sig i denna friga Iangre fram under varen i samband med omröstningen i riksdagen om sarskiljandet av manliga och. kvinnliga rbster. För socialdemokraterna, framse de Enom I O G l , vilka ideologiskt förfdttade lilcstallighet melian könen, blev frigzn mycket besvarande genom IOGTic verksiallande rads stallningska- galide. De frisinnade Itring Ekman Eick ert utmgrki tillfalle att framställa de so- ciaPdemoEtrae3ska ay1:terhercvannernas demokratiska intentioner sona cvetydi- ga. Socialdemokraterna angreps aven frin vanster i röstuppdelningsfragenn, d i bade itommuriisier och v2nstersocialisier ifiigasatte partiets arliga avsiltter i kvinnofïigan. Röstuppdelningsfrigan ;hade darrned Hivit politiskt inflarrme- rad.

FBrbudsförbundet fortsatse art driva siri Kampanj mot röstuppdadningeai fram till omröstningen i riksdagen. Man cöltte ocltsi sakta ordentlig press p i riksdagsmannen genom att formulera en eá1Pt2.t~ dar man tillfragade samtliga riksdagsmän om deras installning till särrakningen innan omröstningen verk- stalils. Listor över hur riksdagsmannen amnade r8sta i händelse av votering gjordes upp och F6rbudsförbundetc Iiinsor-ganisationer fick lämna uppgifter om hur deras folkvalda kunde trlnkas agera. Det framgir klart att det främst var de frisinnade inom Förb~~dsförbundet, som stod bakom aktionen med Pis- torna. Ekman hade i Förbudsv$innernas Riks?tommlttk klart och tydligt dekla- rerat, att han aldrig sltulle avhalla sig iïAn att bekämpa förslaget om sarrakning i riitsdagen, viiken standpunkt nykterhetsfolket i Bvrigi an vakde.14

(4)

1 4% Per Frånberg

Första Iagutskottets förslag, som innebar folkomröstning i augusti 1922 och sarskiljande av mans och kvinnors röster, behandlades i riksdagen den 5 april 1922. Mot lagutskottets förslag stod en enskild socialdemokratisk motion, som f ~ r o r d a d e omröstning utan sarskiljande av rösterna. Ornrbstningen skulle dock enligt motionen aga rum först 1923. Eaa liberal motion, signerad Edward Laïs- son i Lerdala, förordade en mer omedelbar ornrbslning utan uppdelning av res- terna och den bBev huvudalternativet hiIB lagutskottets proposition. Kring denna, den s i< 9q&erdaialinjenPy, sanlhde sig rbstuppdelnlngsnnotstA~~darna i riksdagen.I5

K

Forsta kammarinn hotade högern att viigen ta81 fbrbudsomröstni-,g skulle bli lang om inte utskottsförslaget genomdrevs. Liberalerna stod splittrade, d i m h g a av de frisinnade ledamöterna inte kunde tanka sig att ge st6d ht ett för- slag som innebar sarskiijande av rösterna. Splittringstendenser fanns aven inom de sociaidemokratiska leden, medan den yttersta vanstern, vainstersocialister och kommunister vagrade att ge sitt stöd i t lagutskottets förslag. UtskoftsfGr- slaget beoraffande s6irriikwingen segrade i FBrsfo Komrnaren med 89 mot 38.16

V

Andra Kamraoren blev striderna hetare s c h spiittringen bIand iiberaler och socialdemokrater mer markerad. Den socialdemokratisIca ledamoten Nelly Thiiring, som f ö jungfrutalade i riksdagen, kunde pA inga villkor ge sikt stöd i t utskottsförsiagel. Kon föreslog t o m bildandet. av ett kvinnoparti, som enbart s h i l e agera för att f21 bort denna paragraf i utskottets förslag." Upprördheten biand Andra Kammarens kvinnliga ledamöter var mycket stor, men den bitade fdga, d& de t v i mittenpartierna stod ohjalglhgt split%rade, medan högern gick p i utskottslinjen och v2nstersoclaiister/kommunister emot. Omröstningen slbt med 92---g8 i utske-lrtets favör. RBstuppdeiningen var diirmed ett fakturn.18

NAgra reella protestaktioner kom inte till staind efter riksdagsbehandlingen av a r e d e t , vilket man kunde ha vantat sig eftersom kvinnorna i samband med omrepsiningen organiserat ett demonstrationst2.g utanför riksdagshuset. De- monstrationstiget skingrades bryskt

av

polisen.'9

Det g i r dock inte att ta miste pi att fragan om röstuppdelningen utsidde mycken split inom bgde nykterhetsleden och de politiska partierna. Inom nyk- terhetsrörelsen ifrigasattes starkt 90GT:s agerande, framst d i frigans behand- ling i verkstallande ridet.

Pi

det politiska planet Cskade spanningarna inom det Liberala Samlingspartiet, och klyftan mellan stadsliberaler och den frisinnade gruppen kring Carl Ekman accentuerades ytterligare. Man kan dock inte ensi- digt havda att de frisinnade var helt eniga, s45 flera riksdagsman stödde utskol- tets försiag.'O

Socialdemokraternas installning var ocksi den vackkande. Kvinnorna var hele emot rbstuppdelningen. Nelly ahiiring sade sig som sagt vara beredd att oïgani- sera ett k;vlnnoparti i riksdagen fbi drivande av frd?gan, ett tomt hot, da fhprsla- get kom under s j a l ~ a frtigans avgarande. Mitinga socialdemokratiska ledamöter röstade dock för unsBtotaets förslag, vilket renderade partiet skarp kritik fnin den radikala vanstern.

Nigon saraktion f r i n kvinnorna med röststrejk, vilket Emilie Rathoid hotat

(5)

Den sanna k v i r n a ~ ocli politiken 143 med i Förbudsförbundet, kom heller aldrig till stånd. Emilie Rathou berörde visserligen fragan om röstuppdelningen vid en sarsltild "1Cvknnorna.s Fdrbuds- Etonferens", som öppnades den Q h p r i l i Ostersund, men langre an till en rela- tivt mild kritik av riksdagsbesfutet gick hon inte." Fbrst efter förbudsomröst- ningen och under höstens summering av densamma i H.C9ïbadsvanneraaas Riks- kommitt6 log Rathou bladet f r i n munnen, efter det att de svenska kvinnorna anltlagatc för att inte allt för helhjartat ha stött fbrbudsrbrelsen. Hon hölj med om att kritiken i viss m i n var berattigad, men menade att orsakerna stod att finna i den svenska nyltterhetsrörelsens organisatoriska struktur med dess p i - fallande mansdominans: "1 Sverige ha vi en stark nykterhetsrörelse, men vem

har skapat den? # första hand ar det mannen, men aven kvinnorna B-ia tagit dej, lidit, offrat, talat p5 offentliga möten, varit med om sammanträden. Dock ha Sveriges kvinnor ej haft samma r o l som i de anglosaxiska kinderna. De ha ct5.tt trogna i fbreningarna och hjalpt till att skapa vad som nu Det var inte bara i de anglosaxiska Sanderna, som kvinnans stallning inom ngikterhetsorgani- sationerna var bättre. Emilie Raihou exemplifiera.de aven utifriin nordiska för- hallanden och frarnh6B% att kvinnornas position i bide den finska och norska förbudsrörelsen varit oomstridd och att man i dessa Hander uppnitt förbud hu- vudsakligen tack vare kvinnornas aktilva stöd. Det hade i dessa lander varit otänkbart att försöka disk~riminera kvinnornas rbster. Förbudsmotst2ndarna i Sverige hade ocksa förstiitt att utnyttja kvinnorna genom att man vunnit nagra av kvinnorörelsens mest kanda namn för sina syften. Mvinnopressen med Herta och Idun 1 spetsen hade, enligt Rathou, undvikit att ta ~ t a P l n i n ~ . ~ ' Dessa fakto- rer, kvinnornas svaga ställning inom de mansdominerade nykterhetsorganisationerna och splittringen inom k?~innoorganisationerna blev tillsammans med sarsltiljaiingsfr5gan avgörande för att rnianga l<vinnor röstade nej eller underlät att rösta. "Vi minnas huru poiisen sandes ut mot kvinnorna vid riksdagshuset och hur Svenska Dagbladet sedan framsiallde oss som h@ns och rösterna siirskiljdes, och miraga kvinnor awsigo sig sedan ej ha vid valurnorna att gdra."'%en samla- de nykterhetsr69relsen måste tanka om och sökabattra sig i de avseenden dar man, enlige Rathote? förbrutii sig annars kunde man aldrig aktivera kvinnorna.

S%sskillasdsdehsCBean och ln~casragllsfr6gaw

Nagra mer ingående studier av Icvinnans stallning inom den svenska nykterhets- rörelsen existerar inte. Klart ar emellertid att Qvists i inledningen citerade kon- staterande angaende de amerikanska förhiillandena oc%ts2 gar att applicera på Itvinnorna inom de svenska nykterhetsorganisationernaa Kvinnorna acceptera- des som politiskt likaberattigade med mannen oftast enbart för att de ansags mer högtstaende p2 det moraliska planet. De utgjorde kärnan i den borgerliga familjen, och som maka och mor var det kvinnans framsta plikt att bevara och uppratthalla familjens moraliska vandel. Omsorg om hemmets skötsel och barnens uppfostran var grunden för ett lyckligt familjeliv och banade \vag för den yngre generationens frarngiingar i samhallet.

(6)

1 44 Per Franberg

Det som framst kiinnetecknade kvinnorna inom nykterhetsrörelsen var deras intresse att legitimera sin stailning som hemmets och d e goda sedernas beskyd- darinnor, en Itvinnosyra som mannen inom samma organisationer kunde dela. Kvinnans ansvar fbr familjen och det uppvaxande slaktet skulle jal?rst21ia henne med mannen, men mannens och kvinnans $farer skulIe vara skilda, "separate &ut equal." Barbara Leslie Epstein sager o m k~~innoorgah3isatior~en Vita Ban- dets sociala och polEtiska stravanden i USA: "The rtrength of v~omen's cultsnre was that It aIlowed a recognition of the fact that women had a particular set of interests. The Bdentification oh rhose interests with a universal morality and with the institution of the family was a &lessing; is gave women a clear set of goals and enabled them to act with conviclion, but it made it mose difficult for them to criticize a famiiy siructure and a moral code *:hat forced women into restricted roles.

.

. Women9s cufture tended ho see morality and power as separate and incsmpaiible and to abjure the discussion of pswer for the dlscussion of morality."25 Maktsfaren sE<ulle vara förbeh2llen mannen medan kvinnoan- svaret l i g inom den moraliska sfsiren.

Denna ansvaisfördelning mellan kbnen ar ocksa ett centralt och genornggen- d e tema hos Jonas Frykrnan och Orvar Liafgrer, i "Ben kultiverade rnanniskan9'i "inbyggt 9 1800-takts borgerliga aktenskap fanns en asymmetri, som fick stora konsekvenser just fbr sjalva utforapiningen av kanslo- och makt- spelet mellan makarna. Denna asymmetri naiste granskas noga, för ur den god.- des waycE~et av det v&ïdesystern och ro?lrnbnsteï som lcsmrnit att pragla 1900-

talets alatensEiapsmönsf9s och k ~ n s k a m p . " ~ ~

Gunnar Qvist har o c k s i diskuterat synen p 5 den kvinnliga röstratten och konstaterat, "au det p r i ~ n ~ r a malet rnanga ginger var att utnyttja Etvinnans rbstratt för speciella politiska syften."27

1 den flod av brochyrer och kampanjmaterial som översv2mmade Sverige i samband med förbudsomr8stningen framhavdes som frannsta argument nbd- vandigheten av skydd och vgrn för hem och familj gentemot alkoholens gissel. Den misshandlade !svinnan och de skracksbaget gritande barnen, som bevietnar faderns rasande demolering av hemmet, utgjorde ett av de vanligaste motiven i nykterhetsrörelsens affischkampanj. Amerikanska sl<rackskildringar av brann- vinsdrakens framfart, med ruinerade hem som fEOFjd9 översattes och distribuera- des en masse. Singer av skillingtrycksltarakt2r som "Drinltarens dotter" n i d d e ocksa stor popularitet Iingt utanför r8relsefis egna led.

H u r skulle br%nazvinsdraIcens harjande framfart kunna stoppas? Ett av sva- ren var att hemmet maste vara trivsamt och w2lstiidat, mate3 vallagad, barnen v ~ ~ l u p p f ~ s t r a d e och hustrun @m och karlekshll. E.% man med ett s i d a n t hem skulle trivas n2r han kom hem fran dagens id och inte lockas ut i glada vanners lag. Detta 1 sin tur skulle öka familjens materiella viiYss5nd och h6ija dess status. Kvinnan var heminaas skyddsangel, och som s i d a n m i s t e hon ocksa !i resurser att uppehalla hemmets Bnelgd. Detta var hennes arbete, E-enlies sanna plikt och AIiggande, E n slarvig kvinna framsealldes som en slampa, vilken drev sin man ut pi krogen genom ~ct% hon skapade vantrivsel E hemmet. S i d a n var alltsa den

(7)

Den saniia !<\iiinan och politiken 945 förharskande kvinnosynen inom nyltterheesrörefsen.

Denna syn finns ocksa fBretradd hos Ellen K e j ~ roar hon skriver om de religiö- sa kvinnornas inseallning till aikoholfr&gan: "Dessa vilja

e

ex hindra rmsdryc- kernas missbruk. De inse dock ej att detta icke sker genona förbud och temölen; att endast genom rikligare tiliganzg p6 och höjd njutningslust E fråga o m hem- trevnadens, bildningens, skönhetens och naturens gladjeämnen skall livsberus- ningen kunna ersatta a l k o h o l b e r ~ c n i n g e n . ~ ~ ~ ~ Det ar mot denna bakgrund Inte svart att första, att många leda-nde nyltterhetspolitiker inte faste så stort avseende vid den för kvinnornas sa viktiga frågan o m sarskiljandet av rösterna vid förbudsoairöstningen. Kvinnorna skulle ju ändå f5 rösta och deras röster skulle raknas, vilket borde vara gott nog.

Socialdemokraternas kluvenhet i fragan ar intressant, men kan kanske för- klaras utifran en av Qvistc teser: "Bland radikalerna, röstrattens principiella anhängare, fanns en skrack för att kvinnorna skulle visa sig mer konservativa an Riksdagsdebatten, som inte här skall göras till föremål för nagon grundligare analys, bekräftar socialdemokraternas tvashagsenhet. Några axpiock ur denna, som speglar inställningen till könsrollerna, skall medtagas, eftersom de förtydligar och förklarar den tidigare relaterade kvinnosynen. So- ciaidemokraien A A Lindqvist från Malrastad laste upp ett z a a l a n d e f r i n Pokal- föreningen av Vita Bandet i Varberg: "Det vore en skymf emot Sveriges kvin- nor, hemmens och barnens representanter ifråga om folkets moraliska uppfostran, att stalla dem i svagare stallning an mannen, nar det galler att utöva infly- tande i denna folkets stora l i ~ s f r å g a . " ' ~ Det var i egenskap av hemmens vårdar- innor och barnens språkrör som kvinnorna i Varberg ansågs skola ha lika ratt som männen. Rollskillnaden mellan könel1 markerades tydligt.

Radikalen och v&nstercocialisten Ivar Vennerström, vilken stödde lerdalarno- tionen, höll ett Ijungande tal, framst riktat mot E ~ i g b e r g , o m det odernokrati- ska i att skilja p å rösterna. Någon större förstaelse för livinnoaspekterna visade han emellertid inte: "Kvinnorna ha nu äntligen fått den allmänna röserateen. De ha begagnat densamma gentemot mannen pa det mest lojala satt vid de för- rättade valen till andra kammaren.

. .

Men går man fram p i de har sarskilinads- iinjerna, sa misst2nlter jag att följden blir den, att vid kommande va! till afidra itammaren det blir en marsch p5 två linjer, den ena manlig, den andra kvinnlig. Det ar inte på grund av rädsla för kvinnorna, som jag pekar på den faran, mer, jag tror9 att för valmännen i allmänhet skulle det vara icke till gagn utan till stor skada."" Vennerström ansåg att kvinnornas upptradande vid det tidigare andrakamrnarvalet hade praglats av en positiv lojalitet gentemot männen. Fa- ran av ett sarskiljande var alt det skulle kunna i n n e u r a obstruktion från kvin- nohall. H a n androg också som exempel p & kvinnornas lojalitet, att dessa sallan lade sig i listkornpositionerna och att de darför nöjde sig med fem platser i kammaren.'* Carl Ekman, som i Förbudsförbundet ivrigast försvarat kvinnosaken, förklarade: "Jag har betraktat - och mariga hava betraktat det sa, och aven

gjort uttryck däråt - kvinnors inkallande till .fullt medborgarskap sisom anli- tande av var sista reserL., ett försök till kraftförnyelse. Men en reserv, som man

(8)

146 Per Frånberg

inkallar till en s a d a ~ uppgift, behandlar man icke p i det satt, som det förefaller mig, at: mac h2r frin utskottets och möjligen ocksi riksdagsmajoritetens sida behandlar kvinnorna. 9 3 3

Detta el~nancitat ger situationen i ett nötsskal. Ekman och de folkfrisinnade satte sitt hopp till politiseringen av nykteri-netslrAgan. De frisinnade hade en do- minerande stallning inom b5de den profana och den religidsa nykterbetsrörek- sen och hoppades p5 att ett för dem positivt avgörande av förbudsomrössning- en sl<ul%e ge dem odelat ledarskap Over det Liberala Samlingspartiet. Kvinnorna blev darför de folkfrisinnades starkaste potentklia lkort, som k m d e bli jokern i det iörbudspolitisláa spelet, som rörde sig om betydligt högre insatser 2.n blott och bart ferbudet i sig. Tvled kvinnorna so= rraserv, som kunde fdrvaintas rbsta I enlighet med mordiska principer, skulle Ekman Inte bara f i till stand totalför- budet och erbvra hegemonin inom partiet. Han skulle ocltsi ha goda möjlighe- ter att !kunna mobilisera denna, som han uppfattade bet, tysta, moraliska opini- on, som kvinnoelelcioratet utgjorde, vid kommande politiska val.

De frisinnade riksdagsm3nnen agerade taktiskt B förbudsfriigan i samband med sarskillnadsdebatten, m e d a ~ , partiets kvinnor lamt proteseesade mot rösk- uppdelningen. En riksdagsman, som gick emot lerdalamotionen, fann det miirkligt att Sveriges socialdernokratis!ta kvinnoförbund och Svenska kvinnors medborgarförbund (h) gemensamt protesterade mot uppdelningen - "'Vi kvin- nor i undertecknade föreningar hysa olika meningar i politiska fragor, men i denna isikt

om

folkomrösoningens princip (ej röstuppdeining förf anm) sta vi eniga9"" - medan de frisinnade kvinnorna inte undertecknat uppropet.

Den största nylcterhetsföreningen dppen endast for kvinnor var Vita Bandet. Visa Bandet Lcan 1 viss m i n betraktas som en förening med starkt socialt patos, som arbetade för förb2,ttrande av kvinnors sociala och politiska stallning. För- bundets molto; "FOr Gud, för Hem och Fosterland", avslöjar en del om dess syn i lcdnsrollsfrAgan. Kvinnan skulle f d j a de kristliga buden och uppfostra barnen i en religiös anda. Hennes framsta mission var att sketa och skapa ett gott hem och hon sltulle stadse kampa fös ati e.ppratih~lla issterlandetc vaiden. Hemmets sfar var kvinnans.

H Vita Bandets utitri!atacie verksamhet sökte man fanga in medlemmar ur samtliga samhallsklasser och ocksi förbaetra kvinnans stallning i allmanhet. Tidan hade drivit en omfattande liampanj fda kvinnlig röstratt. Man sajkte radda de prostituerade, dels genom personliga samtal, dels genom att arbeta för en lagstiftning, som skulk innebara stranga straff fOr den som provocerade Iiil prostitution. htan ville ocksi att övervakningen av prostieeatio~en skulle dverfö-

2 <

ras fran polisen

-il

lampligt kommuma11 orgac.-- Vita Bandet ingrep aven p i ar- betsplatser9 dar kvinnlig sarbeiskrafi utnyttjades och exploaterades harda-sr. Ak- tioner genomfbrdes bl a för att fajrbasara arbetsförhillandena för de kvinnliga stuveriarbetarna och sillrenserskoina. I~emsysterver~~samheten kom igang tack vare föreningens initiativ. Organisationen agnade sig i övrigt i t filantropisk veritsamhet. Man hade spädbarns- och barnhem, kolonier och hem för ogifta. m6drar moch deras "saan, semester- och vi1ohe1-n. Kuvt~dsyfiet var dock att be-

(9)

Den sarina kvinnan och politiken 147 kampa alkohol och alkoholmissbruk, helst genom tota1fdrbu.d."

Vita Bandets grundsyn E kvinnofiAgan var dock helt präglad av det borgerliga familjeideaiet, som o c k s i innefattade ett betydande religlBst patos. I för- eningens första cirkulärskrivelse 1901 hette det bl a: "Vi bedja nu alla varm- hjertade och en var söka verka fbs sammanslutning ibland qvinnorna. Vi vilja med var verksamhet uppväcka en strid mot dryckenskapen, osedligheten, syn- der, laster och brott. Det ar vår plikt som qvinnor att hjelpa mannen 1 kampen. Licom. oss nu i "orjan af detta arhundrade p i fulle allvar komma bfverens o m att sa göra. Männen viinta var hjelp, barnen vania var hjelp, de under rus- dryckslasten trälande vanta p2 v5r hjelp.

.

. Lalom oss n u alla besjdade af Kris- ti kärlek, som gaf sitt liv för mensklkgheten, sta rapp och drifva rusdryckerna fran vara hem, byar och stader.

.

. '"' Mariga av d e Bedande inom organisationen var frisinnade och en av de första fCireningarna, den i Uppsala, hade fatt hjälp art organisera sig av Elof Ejunggren. Carl Ekman och andra frisinnade politiker medverkade ofta vid Vita Bandets lionferenser, dar de i sina ra1 redo- gjorde för sin och partiets nykterhetspolitiska inseallning och drog upp riktlin- jer för hur Viea Bandet skulle agera. Den moraliska principen inprantades harvid ytterligare. E n annan flitig talare vid Vita Bacdets sanimankomster var den kristna nykterheisriireisens framsta namn, pastor David Cslllind. Osrlund hade l USA aktivt deltagit i f6rbudsl<ampen och sökte i Sverige förctiirlia dess religiö- sa innehall.

Betraktar man ledarna för Vita Bandet i Sverige, kan m2n visseriigen havda att Emilie Ratlaou vid sekelsliiftec var er? av vart ?ands mest radilcala kviiino- sakskampar. Rathou var emellertid allt figr ensam f a r att kunïia satta en mer radikal gragel p a sin organisation och Srin och med 1987, d i kampen för fiirbun- det p i allvar började, kan man "r svenska Vita Bandets del klart skönja ei: överging till ea~salcsröreise med nykierbetsfrigans Idsning som Iri6gsta 6611

egentliga mål. FBrbundets kongresser dominerades ofta av manliga nyktei-heti- talare.38 Mannens politisfia principer korn därvid att utgöra ledsrjarnan för far- bundets agerande och det "sanna kvinnoidealet" larstari~tes ytterligare.

Barbara Leslie Epstein har sert ett 1clarr samband mellan religiositeten och bet kvinnliga l<önsroilsrnönstrei i siil studie av Viea Bandet i

USA:

"The center 9f

conversion, for these women, vvas accomodation to the inevitable - male domination. If to challenge God ivas hopeless a n d defeai. inn-,'- ,dvriable, asquiesc- ense most foliow. The same held true kvhen women carried rebellion into their farnilies after conversion, by going !o religious meetings againsi the orders of zheir husbandc or fatherc s r by Qenouncii~g their men for irreligion. Male autir- ority was challenged, 'out only in the name of obedience to a higher mais a u t h - ority, thai of God and Christ. . . This religiosity simultaneously gave encour- agernent to coneradictory irnpuises: deferense and obedience to superior auth- oriry and the need to take action on behaif of cherished values."'%~vinnans re- volt mot make och fader var rillaten endast om denna mansdominans ersattes med en annan mansdominans; den som u t ~ v a d e s i Guds och Kristi namn. Reli- gionen tillhandahöll det sanna borgerliga kvinnoidealet. Kyrkan och de fria

(10)

samfunde~i var styrda av man och Itvinnans roll var den tjacande, hon sku!Ie vaka airer a t t d e moraliska fusadan~eriten i familjelivet inte ruckades. Endas; om manneiu inte följde religionens bud, hade kvinnan ratt alt protestera.

Just det dubbla Iydnadsbudet fran de poiltiska s c h religiösa irzsiktutisnerna t-niste ha verkat Iörlamande p i framst kvinnlig politisk aktivitet under folkrö- reiserraas genor~~brores- sch mognadstid, d5 den borgerliga kvinnosynen 6ver- levde kvinnans politiska emaneipa~ion.

% USA dar 95ihe C U ~ R of I r u e "Vv'omanhood9' vgiate fram med !winartad has-

tighet. under T 800-talet Itan man iner utrerat se en utveckling mot uppdelning av slcilda kulturm6nster foEi man och kvinnor. Barbara !%'elber bar visat att efter den koloniala periodesz, d% kiinnois arbete j2mstai9ides med rn2nnens, in- tradde under f 800-takt en reaktioa, dar det sanna kvinnoidealet blev det bor- gerlgz. Varje kvinna skl~lle efterserava ladyidealet och f6lja dass bestamt inru- tade regler och lr.gaz:. Detta gazlde, framst den vita rnedelPaiasslcvinnalu. Mgnnen fortsatte under denna period att utvidga de geografiska och e k o n o ~ ~ i s k a gs3.n- serna och att leda den materiella utvecltiingen. EZ.rfgenorn Fick denna nya kvin- nokult mycket viktiga fur~ktioner fCr samhallet i stort, d6 den skapade en form av hemförsakring. Mannen ksande Iita pi att Piviransrna I hemmen bevarade och uppr2~thOl'e de moraliska kvala-teterna som skulle garantera fred och stabilitet. 3arbara Weiter, vars ~1~ders61cning baserzts framst pi analyser av la\ ' rsnno- tidskrifter, fastslir med vn~fas att den arnerikmska kvinnan matades med dessa ideal: "There was only oi,e place to look for her - at home, Clearly and confi- dently these aurhorilies (kv4nnstidskrifterna förf anm) prodaimed the True T'

vfoman of the nineteenth century io be the Valiant IVoman of the BibHe, in

whom the heart of her husband rejoiced and whose price was above r ~ b i e s ~ " ~ ~

En

delvis annorlunda bild av FtJjC,i"riTU (Vita Bandet) ger Ruth Bordin i "Wo- men and T~rnyseirance~~. Bordin framhaller att MICiIU under sin första period under Frances WSIlards kariisimatiska ledarskap verkligen representerade en ny kvi~nosyii oclh introducerade radikala För kvinnans frigoredse. Bordin seT ocksh '*~A~36ia%U Ebre Y800 som en organisation imed ett brett socialt program: kvlsnoernancipasion, internationalism, fredsrörelse, lagstiftning mot prostitution, dubbelmoral, bynchninga~, r@strFi;tsfri.gor, nyItterhetsfrAgop, arbetarfri- ger och fr$.gor rbrande lika lön f51- och kvinnor. VJCTU var fram Blbl 1980

dem stbrsla och en av de mest radikala kvinnordrelserna i

USA.

Under 1980-

talet utvecklades ~rganisatioazen dock allt mer att bli en ensaksrbrelse: "The Union shifte$ to a single-issue approach, an emphasis on ternperan~e.'~"

BAde Bordin och Epstein ti18rnater Frairces xAriElards framsynta ledarskap och sociala patos avgOrande betydelse for JJVCTU:c radikalism under 1800-talet. Epstein menar dock a&% mediemmarnz inte delade siar! ledares radikalism sch att

man var för h k r praglad av en kolhservativ kvinnosyn f6r att mera fl-arnghngs- rikt kunna leda rörelsen in p5 radikala spir. Bör sordin d2rernst representerade WCTU under 1800-talets siut den a~aerik~.nska kvinnans ambitioner till emancipation, politisk frig6relse och hennes vilja och för mig^ till socialt reformar- bete. Bordin pekar

a

likhet med Epstein p i att organisationens medlemmar i ge-

(11)

Den sanila kvinnan och ~ o i i i i k e n 14.9

men visserligen Inte ddade W23ards zi!a radikala synpunkter, maa hsvdar att organisationens 1-iandlingsprogaa.i~~ och dess ;1?5.ilgsidigi-e',, fraz.si på det scciala planet, skapade en radikajism som korn att praglas av fianEtskridande reform- arbeteO4'

Denna radikalism kom i stort sett att dö ut med WijZard, s3111 ailtid ~ a i f i a t medlemmarna för en specialisering han mot ensak~rbielsa~ som skulle snedfbra organisationens d0d: 99Her warning was corning ;rue. The public irnage o i the WCTU was changing - faorn the besr, ~ m s i ~espected, most forward-looking womea? in tovm to narrs,w-a~-iir~c!ed antllibertarians i i d a g a hobby-horse. The change was gradu3.I and ceriainl~l not somplete nnti! the late 4920~~ bui it was under ~ a y . " ' ~ Bordin ser ';J"JCT7U:s eatvecl<iing mot att enbart v ~ r a och verlta som nykterhetsrbrclce som iilycket olyclclig f61 den amerikanska kvinnorörel- sen i stort, Hon siiiter dock deanii utveckling I sai~bafid med az!drarnatlseiirrgen av kraven pA kvinn'614g ~(ssirati i och med att denna b1131 mer alirnant accepterad.

Mariga manliga politiker engagerade sig far kvinnlig r0stralt och stödde vissa kvinnokrav, framst de som kunde forst2rka bilden av tv6 kbnssf2rer, Den radikalism som ut~ilecklrais av VVIllard ock b e n ~ e s rneningsfrander styrdes En p5 falska vagar genom politiskt taskspeleri, d& de konservativa eitertr8Aaina bver- lämnade Mlillards testarnegte att friit förvanskas av politikerna. D2rmed hede organisationen f8r alltid slutit sig ?il? en Improduktiv koilservatism. Nykter- hetsfrigan och dess sociala sfar blev det enda smr2de insin vilket. ]-can förrnid- de att havda

AHltoholen sorri hot mot hemmasfaren blev des enda brSga, d2.ë denna en gång s5 stora och radikala kwinnoorganisatiasn f6rm2dde att profilera sig. Man hade inte heller monopol i detta avseende, di "i~ernmasi$en" blev ett ideols- giskt allmangods, som fritt kunde anvandas av politiker fran alla politiska par-

tier. % kampen for kvinnlig röstratt frarfihölls oeks5, i USA ki~innans roll i hemmet som ett skal ti?E att hon bonde erhilla po!itick myndighet. En "sann" Isvin- na kunde också tankas ïbsta 1 enighet med sirl malne s c h s2rs4cilt i de n-~orahisica fr5gsrna tillmättes kvinnsabstel-na en mjxket stirr betydelse. Denvia itonservati- va kvinnosyn, ofta fOrmedlad av 3c:~innor, fbi-aniedde bl a en av deg amerikanska kvinnor@re?seo~s ver?clEga gigante-, Emma *301dman7 att yttra följande om

den allmanina och kvinnliga röstrittlen: "The?-e ?s no reason whatever to assume "Ilat womal, In her cSimb to em:rncipation, hiis beeii, or \vill, be helpest by the balloe.

.

. Her developmesrt, her freedom, her indepexedence, must come Fron? through herself. First, by asserting herself ar a persoi~ality. Second, by iafusing the right to anyone over her body; by refusirig to bear children, unless she vlants them; by refusing to be a servan: to God, the State, society, the husband, the

.~

farnily, etc by making her iife sj.mpler, bui. deeper ahiQ r~ch,er. .

.

Only that and not the ballot, wil4 set wolnan frec.

.

. j'" GoUdrnans yttrande innebar total fCr-

nekelse av "Treae \Vomanhssd". Denna falska idedbild miste utplinas innan

.

~

kvinnan var mogen att agera politisIct. En-~ancrpai~rnen ~0.5sie ga f8re den psii- ticka rbstralten om kvinnan skulle erh%ilz. samma statts sa;m rmiinrxn,

EmancipationsfrAgan hade i USA under 1900-talets farsta decennier allt mer

(12)

8 50 Per Franberg

glidit över i hiinderna p6 manliga politiker och som en fOlJd av detta rensades rninga radikala isvinnoicrav bort. Kvinnan erhöll visserligen röstrast, men med den undermeningen att hennes politiska myndighet borde Inskranka sig till moraliska spörsrnAl. För den svenska kvinnorörelsen $&de den socialistiska och deaz borgerliga, var problemen Bikartade. MaInnen, men ocksi rnanga av kvlw- nor, uppfattade kvinnlig rdstriitt som ett erkannande till kvinnan framst p5 grund av k e n ~ e s förpliktelser som hemmets och moralens vardarinna. Det iir sJ2lvfaIBet att denna kvinnobild var den B'ijrharsBtande ocksa inom de ideilla folkrbrelserna, som bars av rellgkbsa eller moraliska grundvarderingar. Denna kvinnosyn försvarades i Sverige framst av ElBen Key, som i sina studier om

P 9

sarnh2Jlsrnodern" starkt betonade de separata sfarerna. Idealet £63. Key var att det hirda och det kvinnligt milda skulle kunna inga i en Hyckhg symbios. En symbios d2r de varsta avarterna skulle fdrsvinna, sa att positiv samver- kan blev dock mbjRig.j6 Det fanns naturligtvis kvinnor som hade en annan grundsyn, men de var E i och man kan diirfdr saga att nykterhets- sch de frireli- giösa organisationer, som medlernsrn~ssigt dominerades av kvinslsr, förmedla- de och ytterligare förstgrkre subordinationsprincipen i synen pii kvinnan.

Frigan om rbstuppdelningen i samband med förbudsomröstningen 1922 inrymde, f ö r ~ t o m kziinnosaks- och jamst2lldhetsper~pekeiv~ 2ven det betydelsefulla spörsmilet om kvinnans roll i den demokratiska processen,

Granskar man de politiska aspekterna och betraktar dessa ur partiernas syn- vinkel ar det anm8rknlngcvart att socialdemokraterna, som kanske hardast av de stora partierna profilerat sig för den ktiinnliga rbstriitlen, inte reagerade niirnnv2rt inför de protester som framfordes av kvinnor ur de egna leden. I det mansdominerade socialdemokratiska blocket Inom godtemplarordens ledning fanns trots ordens j2imst21Hhetsprinaip föga först5else för dessa aspekter.

Det liberala Samlingspartiet var visserligen splittrat genom att den frisinnade nykterhetsfalangen kring Carl IEEamccn framst av realpoiitiska s k 3 anslöt sig till ueskottsrno:staindarna. Gruppen kring Ekman aspirerade p i ledarskapet Bn- om partiet och ville diirbbr mobilisera ScvinnoviiLjarna, D6 inte ens de frisinnade stod eniga i frigan, fann Ekman ingen anledning att verkstalla den konfronta- tion, som han gjorde sig till toBFs för i Förbudsfbrbundee. Kvinnorna inom det liberala partiet förhöll sig oa!<sai förunderligt passiva. Baide socialdemokrater oc% Biberaler visade ett rn6eellgt intresse i denna för partiernas kvinnor s5 viktiga angelagenhet, vars avgörande agde rum blott en kort tid efter det att den kcvinn- liga rbstriitten inforts i Sverige. Partierna tog inte heller alvarliga på de hot om obsrruktlon som framfördes av Nelly Thiiring och Emilie Rathou.

Svaret p5 dessa frigor kan inte formuleras entydigt. Bagge partierna inrymde betydande siirasiliter i sjiilva nykterhetsfragasa. Dessa sarisikter utgjorde i sig realia splittringsfaktorer, som man inte ville ge offentlighet at Eran partiled- ningarnas sida. Nykterhetsfrigans plats bland försoarangsfr~goïm var dess-

(13)

Den sanna kvinnan och politiken 15 1

utom stiilid under tvivel av partiledarna. Bide Branting och Edin var m i n a o m att tona ner intensireten 6 de njikterhecspoIihis1ca debatterna, da man hade andra och vidare milsattningar. Staaff och Branting hade tidigare framgingsrikt kun- nat balansera de skilda uppfattningarna i nykterhetssalten inom respektive parti genom bcornpromisser med ny?tterhetsrörelsen~ För socialdemokrater och Iibe- raler var Itompromisser med nykterheesrörelsesn, iitminstone tills förbudsfrigan var definitivt avgjord, nbdvandiga, d5 sp-iitringen i nykterhetsfrigan inom respektive parti P annat fall kunde leda till partispriingning, Det liberala partiet splittrades ockca de facto 5923 i högsta grad beroende p i n y k * l e r I t s f r i g a . So- cialdemokraterna hade ocksal act ta stdlning till den extremt Inansliga frigan om vanstersocia?isternas Aterfbrening med partiet. Vänstersocidisterna var ytterst f6rbudsinriktade och ansig att Branting och partiledningen svikit arbetarna ge- 11om sin ambivalenta insia;lls??ng till förbudet. BAde liberaler och rosiaIdemo- krater utnyttjade darfor till bristningsgransen sina upparbetade kanaler till nyk- terhees~nganisationerna.~ 1 fr6ga.n om röstuppdelningen hade socialdemokraterna goda försänkningar inom IOGT. Godtemplarna med Arthur Engberg i spetsen stödde talzken p5 rbstuppdelningen, "biilka incitament som ytterst lag bakom godtemplarras villighet att diskrfrnlnera kvinnorösterna gAr inte att definitivt faststalla. Klart stod dock att bAde nykierheesfollcet sch partiet ville ha ett snabbt avgörande i förbudsfraga-., Partiet ville koncentrera sina krafter på andra uppgifter. Nykterhetsfolltets representanter var 12dd.a fbr att tiden h@ll p 5 att rinna undan för dem, ju langre förbudsfriigan förhalades desto mer för- svann 110ppet om en lycklig utging. DB högern och stadsradikalerna inom det liberala partiet hotade med att senarelagga .förbudsomröstningen i handelse av att siirrakningsbesIutet revs upp, ansig varken frisinnade, socialdemoItra~er eller godtemplare det taktiskt m(ij1ig-t att tillgodose kvinnokraveaa.

Inom de liberala beden var en sarnmanjiimkning ornöjlåg, Edkn ville ha för- budsfragan ur viirlden men vägrade att kornpronaissa med ekmansfalangen angaende röst~:lppdelnisigcprincipen~ vilken han st6dde. Ekman si3kte genom att stödja lerdalamotionen vinna stbd hos de grupper i riksdagen, som motsatte sig utskottsfGrslaget, men inte heller han iiille 3ventyra förbudsfrigans snabba lös- ning. Ekman inverterade emellertid för framtiden, da Itvinnorösterna skulle kunna bh ett ovardeligt politiskt kapital. V%nsrersocialister och kommunister m r de enda som unisont tog stallning mot röstuppdelningsförsiagett Atminsto- ne vanseersocialisternas agerznde var till viss del taktislct betingat. Detta fram- kommer i Ivar VennerstrOans yttrande i samband me? riksdagsdebatten. 'Ven- nerström visade en tydlig radsla fbr att kvinnorna skulle Etunna iiinkas aktivera sig inom politiken P högre omfattnjng om r6ctir.ppde&ningsbes1utet togs mot deras vil.ja. En sidan aktivering var inte, enligt Vennerstrbrn, önsltv&d. Hans partikamrat E4oT Lindberg talade sig i V2sterbottens Folkbiad varm för lerdalamotionen, men kom senare under tjugotaRet att t11Phbra dem som mest haniensiv& motsatte sig gift itvinnas ratt till statstj2nst. V&nstersocialisterna var i likhet med de frisinnade kring Ekman ute fbr att samla i ladorna för kommande tider. Det ar ocksi frapperande hur lamt ks~innoorganisat9onerna agerade. Detta

(14)

15% Per Franberg

hanger samman med att kvinnorna själva i stor omfattning betraktade den ny- vunna rbstratten som en gratifikation, ett erkännande till kvinnan som mora- Eens och hemmets vårdarinna. Den kvinnliga sfaren betraktades som apolitisk av de flesta man och kvinnor i det tidiga 1920-talets svenska samhälle.

Parallellerna med utvecklingen i USA ar slående, I USA vas var Icvinnans politiska rösträtt förbunden med det införst5dda. kravet att hon sltulle använda sin politiska myndighet faamso i moraliska fragor. Kvinnselektoratet kom darféjr varken i USA eller Sverige att kunna agera sjalvstandigt ens i viktiga frigor rö- rande kvinnans ställning. Deras agerande styrdes P hbg grad av mannen vilka var förbehållna maktsfaren. Kvinnornas ambivalenta hållning till röstuppdel- ningensfragan visar att så var fallet. Det var i regel manliga politiker, vars kviw- nosyn ingalunda var radikal, som sökte sla politiskt mynt av fragan.

(15)

Den sanna kvinnan och politiken

NOTER

1. Qvist, G : Konsten att blifva en god fliclta. Helsingborg 1978, s 128 f .

2. Franberg, P : Umeasystemet. En studie i alternativ nykterhetspolitil< 1915-1945. Kungalv 1983 s 50 f .

3. Laguiskottet 1922 nr 11 s 8 f f .

4. AK motioner 1921 nr 2 s 3. Engberg förordade 1921 röstuppdelning vid riksdagsvalen

6. Lagutskottet 1922 nr 11 s 8 ff.

7. Ibid.

8. Johansson, H: Den svenska godtemplarrörelsen och samhallet. Sthlm 1947 s 231 även noterna. 9. Förbudsvannernas Ril<skommitté prot 27/2 1922 (i Sveriges Nykterhetsvanners Landsförbunds arkiv RA) Förbudsförbundet med kommittéer och konferenser var högsta instans för de reli- giösa o c h profana nykterhetsorganisationerna, Förbudsförbundet var d e n instans som skulle leda och samordna nykterhetsfolket inför förbudsomröstningen och i förbundets ledning satt nykterhetsrörelsens viktigaste politiker.

10. Ibid. 11. Ibid. 12. Ibid. 13. Ibid. 14. Ibid

15. Johansson, G : Liberal splittring. Sl<ilsmässa - och iterförening 1917-1934. Göteborg 1980 s 97.

16. Ibid s 102.

17. Vasterbottens-Kuriren 6/4 1922. 18. !ohansson, G: a a q 99.

19. Dagens Nyheter 6/4 1922. Kvinnornas agerande möite ett kyligt intresse i den förbudsfientliga rikspressen, dar hela aktionen förlöjligades. Längst i detta avseende gick Svenska Dagbladet som den 151'4 publicerade en teckning där riksdagskvinnorna framställdes som höns. Under denna teckning fanns en ironisk dikt av Kurt Stangeberg. Dikten innehöll mänga förlöjligande schabloner bl a fbljande: "Elisabet, Kerstin och Agda sa/ att de inte tyckte alls/ nielodejan som utskottet bjöd p å va bra/ och ropte p å lerdalavals/ Over dörrn ville Nelly promt skriva opp/ att sen hon blev rikskvinns hon tappat allt hopp/ J a så kan det gä lilla Thuring/ nar man ranner från slända och syring.

20. Sveriges Förbudsvänners Landsfdrbund (CNL) statistik R A 21. Ostersunds Posten 17/4 1922.

22. Sveriges Förbudsvänners Rikskommitte (SNL) prot 27-28/10 1922 Rathou tog upp den ame- riltanska Itorstågsrörelsen mot krogarna i Ohio u r vilken W'omen's Christian Temperance Union (Vita Bandet) framsprungit 1864.

(16)

22. Ibid.

23. Ebid. Rabhou menade ocltså att den svenska kvinnans stallning vai- att likna vid vissa amerikanska slavars situation. M i n g a slavar kiarade helt enltelt inte av frigörelseprocessen "och det finns i vara dagar b i d e man och kvinnor som vilja ha sina bojor livar." S!and dessa maste agi- tation och upplysning sattas in.

24. ibid.

25. Epstein, B L: The Politics of Dornesticity. Wesleyan Un Press 1981 s 149. 26. Frykrnan, 9 - Lofgren, O: Den kultiverade manniskan. Lund 1979 s 83 Ef. 27. Qvist, G: a a s 128.

28. Key, E: Kärleken och aktenskapet kl. Stockholm 1923 s 33. 23. Qvist, 6 : a a s 128. 30. AM bd 3 1922 s 35. 31. Ibid s 78. 32. Ibid 33. Ebid s 52. 34. Ibid s 15.

35. Elgham, E: Vita Bandet i Sverige 1901-1960. Hässleholm 1965 s 5 , 58 36. ibid s 5 .

34. Ibid s 19 F. Citat från centralstyrelsens upprop 1901.

38. Skildringen av Vita Bandet grundar sig p i Elghams krönika. Elgharn, som tillhörde Vita Ban- dets ledande skikt frAn 1910-talet, refererar vad som sig tilldragit vid riksårsmötena och övriga kongresser och L<onferenser.

39. Epstein, B E: a a s 87.

40. Welier, B: The Culi of True Wornanhaod: 1820-1860 (Dinnerstein, L - JacYtson, Z(. T (ed): American Vislax i. New York 1979 s 198).

41. Bordin, R: Women and Tempeiance. The Qriest for Power and Liberty, 1873-1900. Temple Univ Press 1981 s 151.

42. Ibid s 151, 154 f . 43. Ibid s 155. 44. Bbid.

45. Citat Fr Zinn, B: A Peoples Ilistory of the United States. London 1981 s 337, se aven kap 6 "The intimately oppressed", dar Zinn beskriver kvinnans stallning i det amerikanska samhal- [et.

46. Key, E: a a s 20 f f .