Malmö Högskola
Mänskliga rättigheter, MR 41-80 VT 2003
Handledare: Mikael Spång Examinator: Björn Fryklund
Öst och Väst, Nord och Syd
En studie av diskussionen om mänskliga rättigheter i FN:s allmänna deklaration och under världskonferensen i Wien.
Författad av
Tack
Ett särskilt tack vill jag rikta till min handledare Mikael Spång, för kloka kommentarer och ett gott engagemang under arbetets gång.
Abstract
I fokus för detta arbete står frågan om förhållandet mellan de medborgerliga och politiska samt de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i relation till diskussionen om den allmänna förklaringen 1948 och världskonferensen om de mänskliga rättigheterna i Wien 1993. Både de teoretiska och praktiska aspekterna av detta förhållande
uppmärksammas, till exempel med avseende på definition av rättigheter, deras funktion och så vidare, samt de diskussioner som fördes under formuleringen av den allmänna förklaringen och Wienkonferensen. Särskild vikt läggs vid att förstå dessa diskussioner i det politiska sammanhanget av Öst-Väst konflikten samt Nord-Syd konflikten.
Abstract
In this work, I deal with the relation between civil and political rights on the one hand and the economic, social, and cultural rights on the other hand in relation to the
formulation of the Universal Declaration on Human Rights (UDHR) from 1948 and the Vienna Conference on Human Rights in 1993. Both theoretical and practical aspects of the relation between the two sets of rights are discussed, for example with respect to definition and function of rights, and with respect to the discussions taking place at the adoption of the UDHR and the Vienna Conference. Special attention is directed to the political context of the East-West conflict and the North-South conflict.
Innehållsförteckning Tack II Abstract III Innehållsförteckning IV 1. Inledning ... 6 1.1. Syftet ... 7 1.2.Frågeställningar... 7
1.3. Metod och material ... 7
1.4. Disposition ... 10
2. Rättigheter ... 12
2.1.Rättighetsbegreppet... 12
2.1.1.Definition av rättighetsbegreppet ... 12
2.2. Medborgerliga och politiska rättigheter samt sociala och ekonomiska rättigheter ... 15
2.3.Staten och sociala rättigheter ... 16
2.4. Basen för sociala rättigheter: behov och fattigdom ... 20
2.4.1.Grundläggande behov ... 20
2.4.2. Fattigdom ... 23
2.5. Sociala rättigheters politiska karaktär ... 24
3. Medborgarskap ... 27
3.1.Medborgarskaps utveckling ... 27
3.2.Diskussion kring olika definitioner och teorier kring medborgarskap ... 28
3.3.Medborgerskapets element i relation till samhällets olika maktcentra ... 32
3.4.Sociala rättigheter - en del av medborgarrätten ... 34
3.5.Universalism, relativism och kritik från tredje världen - de kulturella dimensionerna ... 36
3.6.Argument mot universalism i allmänhet ... 38
3.7. Olika argumentationsnivåer i debatten ... 40
4. DEN ALLMÄNNA FÖRKLARINGEN 1948 ... 43
4.1. De mänskliga rättigheternas idéhistoriska bakgrund ... 44
4.2. Atlantdeklarationen 1941 ... 45
4.3. Strävande för FN:s deklaration 1948 ... 47
4.4. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna ... 49
4.5. Deklarationen via sju steg ... 50
4.5.1. Kommissionen om mänskliga rättigheternas första session ... 50
4.5.2. Författandekommissionens första session ... 51
4.5.3. Kommissionen om de mänskliga rättigheternas andra session ... 52
4.5.4. Författandekommitténs andra session ... 52
4.5.5. Kommissionen om de mänskliga rättigheternas tredje session ... 53
4.5.6. Generalförsamlingens tredje kommitté ... 53 4.5.7. Generalförsamlingens session i 1948... 53 4.6. Deklarationens innehåll ... 54 4.6.1. De övergripande artiklarna ... 54 4.6.2. Medborgerliga rättigheter ... 56 4.6.3. Politiska rättigheter ... 58
4.6.4.Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ... 59
4.7. Konflikten mellan Öst och väst i några kontroversiella frågor ... 60
4.8. Allmängiltigheten av den allmänna deklarationen ... 65
4.9. Sydafrikas anmärkningar ... 66
4.10. Rättigheter efter kalla kriget ... 67
5. VÄRLDSKONFERENSEN 1993 ... 69
5.1. Bakgrunden ... 69
5.2. En översikt på konferensen ... 72
5.3. Frågor och diskussioner i konferensen ... 74
5.4.Konflikten mellan Nord och Syd ... 76
5.4.1.Universalism och relativism ... 78
5.4.2.Rätten till utveckling ... 80
5.4.3.Individ och kollektiv ... 82
5.4.4.Självbestämmande ... 84
5.5.Andra frågor ... 85
5.6.Viktiga punkter i slutdokumentet... 86
6. SLUTORD ... 88
7. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 94
Inledning
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som skapades 1948 är det grundläggande dokumentet om de mänskliga rättigheterna. Den har stått som utgångspunkt och förebild för arbetet med mänskliga rättigheter i FN. Samtidigt som den allmänna förklaringen tas som en sådan utgångspunkt är det viktigt att påpeka att det fanns en rad konflikter när den formulerades som fortfarande påverkar arbetet med mänskliga rättigheter. Det är en av dessa konflikter som står i fokus i den här uppsatsen, nämligen frågan om förhållandet mellan de medborgerliga och politiska rättigheterna samt de sociala, ekonomiska och kulturella rättigheterna.
I uppsatsen kommer jag att diskutera denna konflikt sådan den såg ut i arbetet med den allmänna förklaringen och jämföra detta med diskussionen under världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993. Av särskild vikt i en sådan jämförelse är att beakta skillnaderna i det politiska sammanhanget. Den allmänna förklaringen formulerades i det begynnande kalla krigets sammanhang och detta märks i processen liksom i konflikterna kring relationen mellan de olika rättigheterna från 1950-talet till 1980-talet. Wienkonferensen ägde rum när det kalla kriget tagit slut och på ett sätt kan man därför säga att detta också markerar slutet på striden om de medborgerliga och politiska eller de sociala och ekonomiska rättigheterna. Men det är en förhastad slutsats för konflikten finns kvar men sammanhanget har ändrats. Idag går skiljelinjen istället mellan de rikare länderna i Nord och de fattigare länderna i Syd. Inte minst är detta tydligt när det gäller rätten till utveckling, som diskuterades mycket under Wienkonferensen.
Vid sidan av konflikten om de medborgerliga och politiska samt sociala och ekonomiska rättigheterna finns ytterligare en konflikt, den om mänskliga rättigheters universalism, som är av betydelse. Eftersom den senare konflikten hänger samman med den första kommer jag också att säga lite om debatten om universalism, men enbart i den mån det är relevant för diskussionen om medborgerliga och politiska samt sociala och ekonomiska rättigheter.
1.1 Syftet
Syftet med studien är att undersöka förhållandet mellan de medborgerliga och politiska samt ekonomiska och sociala rättigheterna i förhållande till diskussionen kring den allmänna förklaringen 1948 och Wienkonferensen 1993. Syftet är att analysera dessa diskussioner, både med avseende på de argument som framförs och det politiska sammanhanget i vilket diskussionen äger rum. Av det skälet kommer det att bli viktigt att uppmärksamma dels Öst-Västkonflikten och dels Nord-Sydkonfliktens betydelse för skillnaden mellan de medborgerliga och politiska rättigheterna och de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna.
1.2 Frågeställningar
• Vilka är de teoretiska argumenten för de medborgerliga och politiska rättigheterna samt de sociala, ekonomiska och kulturella rättigheterna?
• Vilka argument har framförts för dessa rättigheter i samband med den allmänna förklaringen och Wiendeklarationen?
• Vilka likheter och skillnader finns mellan diskussionen kring den allmänna förklaringen och Wiendeklarationen?
• Hur kan uppdelningen mellan medborgerliga och sociala rättigheter förklaras i relationen till konflikten mellan Öst och Väst respektive Nord och Syd?
1.3 Metod och material
Jag kommer själv från irakiska Kurdistan, och att komma till Sverige har varit en omtumlande upplevelse. I mitt första hemland är människorättssituationen dålig, och de mänskliga rättigheterna följs inte alltid. Att jämföra de två länderna har för mig varit naturligt. Men under den långa tidsperiod jag levt i Sverige har jag ändå lagt märke till att det även här finns många problem och orättvisor som innebär kränkningar av mänskliga rättigheter. Utifrån mina tankar och jämförelser mellan mina båda hemländer, och mina tankar om hur samhällen bättre skulle kunna organiseras, har jag känt ett stort intresse för de mänskliga rättigheterna och deras olika funktion och genomförande i olika samhällen. Denna uppsats är dock inte en jämförelse mellan vissa bestämda länder; istället ligger
fokus på diskussionen mellan olika politiska perspektiv i förhållande till olika kategorier av rättigheter.
För att kunna besvara mina frågeställningar och uppnå syftet använder jag mig av tillgänglig litteratur såsom kurslitteratur, facklitteratur, artiklar samt övrigt material. För vissa av de behandlade ämnena, såsom FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna, har det varit lätt att finna ett uttömmande material. För andra ämnen, såsom Wien-konferensen, finns det mindre material att tillgå. Jag har därför varit tvungen att sammanställa information från många källor, såsom artiklar och specialpublikationer.
De verk jag huvudsakligen använt mig av i diskussionen kring teorierna bakom och definitionerna av rättighetsbegreppet är: Paul Spicker (”Principles Of Social Welfare” 1988), Dean Hartley (”Welfare, Law and Citizenship” 1996). I diskussionen om universalism har mitt huvudverk varit Bonventura de Sousa Santos (”Toward a New Common Sense”, 1995) samt Jack Donnelly (”International Human Rights”, 1998). I frågor om den allmänna förklaringens uppkomst har jag använt Johannes Morsink (”The Universal Declaration of Human Rights”, 1999). Genom att utgå från dessa författare har jag kunnat utveckla den del av materialet som jag ansåg vara relevant för denna uppsats.
I detta arbete har jag samlat in och sammanställt det som representanter för olika politiska system sagt om mänskliga rättigheter under offentliga debatter och i offentliga publikationer mellan år 1948 och år 1993. Jag har utifrån denna textmängd sökt se samband och upprätta en samlad bild av hur de olika blocken förhållit sig till olika kategorier av rättigheter, och hur dessa olika prioriteringar lett till konflikter. Jag försöker lägga fram olika teoretiska argument kring rättigheterna, för att erhålla en förståelse för rättigheternas definition och funktion.
Jag har ansträngt mig att inte presentera mina egna åsikter och försökt undvika att mina politiska övertygelser ska påverka mitt förhållande till de texter jag har läst. I denna ansträngning har jag haft hjälp av hermeneutiken. Den objektiverande hermeneutiken
enligt Betti1 betonar att man som läsare aldrig kan helt gå utanför sina egna
förståelseramar och sin förförståelse, och att detta kommer att prägla läsningen. Man kan dock motverka denna påverkan genom att anstränga sig att söka förstå de avsikter författaren hade vid skrivandet, samt genom att inse att texten ingår i en större helhet. Man bör även låta sin läsning genomsyras av empati för författaren. På dessa sätt har jag försökt uppnå största möjliga objektivitet i mitt förhållande till texterna. För att förstå något måste man, enligt Bettis första kanon utgå från verket självt och författarens intentioner med det. Man måste då som tolkare vara försiktig för att inte de egna referensramarna ska påverka förståelsen. En del av min uppsats handlar om den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna; det är viktigt att hålla i minnet att detta verk redan har en lång historia av tolkningar, något som kan göra det svårare för en modern läsare att se verket som det är i sig. Denna medvetenhet är en annan sak som Betti poängterar.
Jag har slutligen i mitt arbete med texterna försökt vara källkritiskt medveten. Detta innebär att man granskar texterna utifrån begrepp som äkthet, tendens, samtidighet och beroende. Frågan om ett verks äkthet innebär huruvida källan är falsk eller inte. Vad det gäller tendenskritik måste man fråga sig om källan har ett intresse av att ge en vinklad bild av ett sakförhållande. Med samtidighet menas att en källa som är mer samtida med händelseförloppet har större värde än en som är mindre samtida. Det sista begreppet inom källkritiken är beroendebegreppet som ställer frågan om källan är beroende av andra framställningar eller inte. Detta betyder ett inflytande av andra berättelser som den rapporterade hört kan ha präglat struktur och innehåll i rapporten samt den efterföljande analysen. Källkritiken är nödvändig när man studerar olika källor för att kunna bedöma deras trovärdighet. I de texter jag har läst kunde jag visserligen i vissa fall kunde upptäcka att texter bröt mot en eller flera av ovanstående kriterier, men jag anser ändå att den information jag samlat på ett riktigt sätt återger de konflikter som förekommit mellan de system jag nämnt ifråga om synen på mänskliga rättigheter.
1 Alvesson, Mats och Sköldberg, Kaj. 1998, Lund. Tolkning och reflektion. s. 115-122. 9
De källorna jag har i denna uppsats t. ex om Wienkonferensen 1993 är många och samtidiga. Detta gör deras trovärdighet större, men innebär också att författarna inte haft möjlighet att veta vilken historisk effekt Wienkonferensen kommer att ha. Vad det gäller källorna till diskussionen om den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, är förhållandet det omvända: källorna är inte samtida. Detta innebär i sig en något mindre trovärdighet, vilket dock neutraliseras av att Morsink på ett oberoende sätt sammanställt olika källor. Dessutom har han tack vare avståndet i tid kunnat få en bra överblick över hur diskussionen löpt.
1.4 Disposition
Studien inleds med att utreda rättighetsbegreppen. Därefter definieras sociala rättigheter och en teoretisk diskussion förs kring deras funktioner. Sociala rättigheter anses motverka de fattigas missförhållanden genom att utsatta människor erhåller rätten att kräva att vissa elementära behov tillfredsställs. Fattigdom och grundläggande behov är liksom sociala rättigheter omtvistade begrepp. En teoretisk diskussion förs även kring dessa begrepp i syfte att ge läsaren en inblick i deras komplexitet. Avslutningsvis diskuteras olika politiska ideologier i relation till de sociala rättigheterna. Jag har koncentrerat mig mer på de sociala rättigheterna än på de medborgerliga och politiska rättigheterna. Detta är för att sociala rättigheter kan anses vara avgörande då det gäller att säkerställa en förbättring av svaga samhällsgruppers levnadssituation.
Efterföljande kapitel inleds med en resumé av medborgarskapets ursprung och olika teorier kring dess utveckling. Därefter diskuteras olika definitioner och teorier kring medborgarrätten. Medborgarskapets olika kategorier av rättigheter diskuteras och relateras till samhällets olika maktcentra. Det finns två syften med denna analys. För det första, att diskutera huruvida de sociala rättigheterna utgör en del av medborgarrätten eller inte. För det andra, att diskutera huruvida de medborgerliga och politiska samt de ekonomiska och sociala rättigheterna i teorin är universella eller ej.
Kapitlet därefter beskriver FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och olika politiska perspektiv kring denna analyseras. Jag kommer att spåra den allmänna
förklaringens författandeprocess och presentera den politiska diskussion som fördes av det kalla krigets två block kring de medborgerliga och politiska rättigheterna samt sociala, ekonomiska och kulturella rättigheterna.
Efterföljande kapitel behandlar den internationella konferensen om de mänskliga rättigheterna i Wien 1993, vilken värderar vad som uppnåtts under de fyra decennierna sedan den universella deklarationen om mänskliga rättigheters tillkomst och analyserar vad som i det nya politiska klimatet kan göras för att stärka mänskliga rättighets verksamheten inom FN. Studien avslutas med ett slutord.
2.
R
ÄTTIGHETER2.1 Rättighetsbegreppet
I detta kapitel utreds rättighetsbegreppets teoretiska innebörd. Centrala teorier kring rättigheters ursprung och funktion presenteras liksom vissa rättigheter. I följande avsnitt definieras de sociala rättigheterna och en teoretisk diskussion förs kring deras funktion. Sociala rättigheter anses motverka de fattigas missförhållanden genom att utsatta människor erhåller rätten att kräva att vissa elementära behov tillfredställs. Fattigdom och grundläggande behov är liksom sociala rättigheter omtvistade begrepp. En teoretisk diskussion förs även kring dessa begrepp i syftet att ge läsaren en inblick i deras komplexitet. Avslutningsvis diskuteras olika politiska ideologier i relation till sociala rättigheter.
2.1.1 Definitioner av rättighetsbegreppet
Rättigheter är ideologiska konstruktioner som skapas inom den politiska sfären genom lagstiftande församlingar eller utarbetandet av deklarationer och konventioner. De är i praktiken socialt definierade, vilket innebär att de exempelvis tolkas olika om individen som innehar rättigheten är barn eller vuxen. Rättigheter reglerar förhållandet dels mellan individer och dels mellan individ och stat, både som skydd för individuell frihet mot staten och statens intervention i individuella förhållanden. De kan vara av generell karaktär eller enbart omfatta specifika grupper.2
Det finns i huvudsak två alternativa sätt att beskriva rättigheters ursprung och funktionssätt. Det ena alternativet (”the power theory”) innebär att rättigheter kopplas till självbestämmande och till individers förmåga att välja, dvs. förmågan att fatta rationella beslut. Att ha rättigheter gentemot en annan person innebär enligt ”the power theory” att på ett rättmätigt sätt kunna påverka hur denna andra person handlar. Spicker menar dock inte barn och mentalt handikappade, som inte äger förmågan att välja, därför blir rättslösa, men kanske att de inte utnyttjar sin rätt.3 En invändning mot denna teori är att
2 Spicker, Paul. 1988, Principles of social welfare., s, 58. 3 Ibid, s, 59.
12
vissa rättigheter inte innebär en valmöjlighet: så är till exempel grundläggande utbildning (en rättighet) obligatorisk i många länder.
Det andra alternativet (the benefit/interest theory) beskriver rättigheter som intressen vilka skyddas genom juridiska eller moraliska regler. Istället för att fokusera på rättighetsinnehavarens förmåga att välja, är denna teori inriktad på det intresse som skyddas genom rättigheten. Att rättigheter också medför skyldigheter och plikter betonas noga i teorin.4 Rättigheter och skyldigheter är därför ofta starkt förknippade med varandra, eftersom någons rätt medför att andra blir förpliktade att respektera denna rättighet.5 Den sistnämnda teorin fokuserar främst på varför rättigheter upprättas, medan den förstnämnda teorin i huvudsak är inriktad på hur rättigheter utövas. Spicker menar dock att sanningen kan ligga mellan de två teorierna, eller till och med att ingen teori är tillräcklig eftersom rättighetstanken är uppbyggd av så många skilda delar. 6
Förutom uppdelningen mellan power-theory och interest theory när det gäller förståelsen och definitionen av rättigheter, är ett par andra distinktioner viktiga, bland annat mellan negativa och positiva rättigheter (positiv och negativ frihet) samt moraliska och positiva rättigheter. Med negativa rättigheter menas vanligen de rättigheter som skyddar individen gentemot staten. Positiva rättigheter innebär istället att staten har en skyldighet gentemot individen att ingripa. I boken ”Welfare, law and citizenship” 1996 delar Dean in rättigheter i negativa och positiva rättigheter. De negativa rättigheterna skyddar individens frihet gentemot staten, dvs. förhindrar statlig intervention t ex att häkta folk godtyckligt, medan de positiva rättigheterna har en motsatt funktion, nämligen att garantera statlig intervention. Denna åtskillnad mellan positivt och negativt handlande är dock enklare på ett teoretiskt plan än i praktiken. I praktiken är det inte entydigt om bestämda rättigheter är positiva eller negativa, t.ex. innebär en negativ rättighet som rättssäkerhet positiva insatser av det offentliga i form av ett domstolsystem, ett rättshjälpsystem etc.7
4 Ibid, s, 60.
5 Lindberg, Bo. 1988, I samhället för politisk filosofi, s, 27. 6 Spicker, Paul. 1988, Principles of social Welfare. s, 60. 7 Dunér, Bertil. 1992, fria och lika i värde. s, 41.
13
Negativa rättigheter är sådana som ger frihet från någonting, som t ex frihet från godtycklig behandling. Positiva rättigheter innebär istället att staten har en skyldighet att se till att alla medborgare garanteras vissa sociala rättigheter som t ex en viss levnadsstandard. De negativa rättigheterna innebär alltså en begränsning av statens agerande gentemot individen, medan de positiva rättigheterna innebär att staten har vissa skyldigheter gentemot individen. Shue däremot problematiserar både meningsfullheten i en uppdelning mellan positiva och negativa rättigheter, och uppdelningens korrekthet som sådan. Han hävdar nämligen att uppdelningen bara är meningsfull med den underförstådda inställningen att det finns en moralisk skillnad mellan att handla och att låta bli att göra det. Men enligt Shue finns ingen sådan moralisk skillnad. Därför kan det vara lika viktigt med positiva rättigheter (som kräver att någon handlar) som med negativa rättigheter (som kräver att någon låter bli att handla). Dessutom ger han exempel på rättigheter som kombinerar positiva och negativa drag, vilket innebär att uppdelningen är en inkorrekt förenkling8.
Om man ändå kan tala om positiva och negativa rättigheter, kan de relateras till politiska ideologier. Negativa rättigheter förespråkas främst av högerinriktade politiker medan positiva rättigheter mer förknippas med vänsterinriktade partier. Detta är ett generellt påstående, och det finns undantag. Exempelvis finns det vänsterliberaler som betonar sådana negativa rättigheter som rätten till privatliv och sekretess.9 Rättigheters politiska
karaktär kommer att diskuteras vidare längre fram i studien.
En annan indelning av olika rättigheter har t.ex. Spicker gjort. Han delar in rättigheter i moraliska och positiva rättigheter. Moraliska rättigheter, så som Spicker definierar dem, innebär att en person har rättigheter i kraft av att vara en person (moraliskt personbegrepp) vilket innebär förmågan att handla på ett rättvist sätt och förmågan att bilda sig en uppfattning om hur man vill leva. Dessa rättigheter kan vara specifika för en individ, t.ex. att hålla ett löfte, eller kan de vara allmänna, dvs. gälla alla eller åtminstone
8 Henry Shue. 1997, “Basic Rights” i Contemporary political philosofhy.s 342. 9 Dean,Hartley . 1996, Welfare, law and citizinship.s, 13.
14
alla i en viss kategori, som t.ex. föräldrar eller barn. De allmänna rättigheterna kan även kallas naturliga rättigheter då de grundar sig på föreställning om att man ur själva naturen eller det mänskliga förnuftet kan härleda vissa grundläggande, generellt förpliktande, rättigheter. De mänskliga rättigheterna innebär att alla människor har vissa moraliska rättigheter i egenskap av att vara människa.10
De positiva rättigheterna utgörs av rättigheter som är juridiskt kodifierade i lagstiftning och konventioner och därför tillämpbara. Dessa rättigheter kan, men behöver inte, baseras på moraliska rättigheter. Skiljelinjen mellan de positiva och moraliska rättigheterna kan ibland vara vag, framförallt då det förekommer en avsaknad av effektiva medel för att genomdriva de positiva rättigheterna.11 Positiva rättigheter kräver något slags rättssystem.
I det här avsnittet har jag behandlat olika sätt att kategorisera rättigheter. Vid sidan av dessa finns den vanliga uppdelningen mellan medborgerliga och politiska rättigheter samt sociala, ekonomiska rättigheter, som ingående diskuterats av T H Marshall. Därför kommer jag att börja med att diskutera dessa rättigheters historiska utveckling utifrån Marshalls resonemang.
2.2 Medborgerliga och politiska rättigheter samt sociala, ekonomiska rättigheter
Marshall delar upp rättigheterna i tre olika grupper: medborgerliga, politiska och sociala rättigheter. De medborgerliga rättigheterna utgörs av negativa rättigheter som skyddar den individuella friheten gentemot statlig intervention. Medborgerliga rättigheter utgörs bl.a. av rätten till yttrandefrihet, rätten att förvärva och inneha egendom, rätten att sluta kontrakt samt ett rättssystem som säkerställer rättssäkerhet. Ett utvecklat lagsystem och ett opartiskt domstolsväsende är förutsättningar som krävs för en utveckling av de medborgerliga rättigheterna.12 Marshall menar att de medborgerliga rättigheternas
10 Ibid,s,61. 11 Ibid,s,61.
12 Bo, lindberg. 1988, I sällskapet för politisk filosofi, s, 9. 15
utökade omfattning underlättade utvecklingen av 1800-talets kapitalistiska samhällen bl.a. eftersom de möjliggjorde för den enskilde att agera som enskild ekonomisk aktör.13
De politiska rättigheterna inkluderar framförallt rätten att räknas som medborgare och att därmed ha möjlighet att delta i det politiska beslutsfattandet, antingen genom aktiv politisk verksamhet (valbarhet) eller genom att rösta (rösträtt). Institutioner som berörs av dessa rättigheter är folkvalda församlingar på lokal, regional, nationell samt överstatlig nivå.14 De medborgerliga rättigheterna konstituerar rättigheter för den enskilda människan som enskild aktör, medan politiska rättigheter (vilka även kan benämnas som aktiva rättigheter) berättigar människor att agera kollektivt som politiska aktörer i grupper, partier, organisationer eller fackföreningar. Marshall hävdar att det var genom att de politiska rättigheterna blev tillgängliga för allt fler grupper i samhället som genomförandet och utvecklingen av de sociala rättigheterna möjliggjordes.15
Marshall ansåg att det var genom utvecklingen av de sociala rättigheterna som det moderna medborgarskapet fullbordades. De sociala rättigheterna garanterar nämligen medborgarna en viss social status och denna säkerställs genom bl.a. socialförsäkringssystemet och utbildningsväsendet. Dean är inne på Marshalls linje då han hävdar att den moderna staten har utvecklats genom en utökning av den sociala lagstiftningen, dvs. medborgarskapets positiva rättigheter. Den offentliga sociala servicens omfattning har därigenom utökas och den har gjorts mer tillgänglig för medborgarna.16.
Det har argumenterats för att sociala rättigheter växte fram för att reducera spänningen mellan medborgarnas jämlika status angående deltagandet i den samhälleliga gemenskapen och ojämlika status ifråga om ekonomisk säkerhet. Marshall menar också
13T.H. Marshall. 1963, Sociology at the crossroad. s, 90. 14 Bo, lindberg. 1988, I sällskapet för politisk filosofi, s,11 15 T.H. Marshall. 1963, Sociology at the crossroad. s, 97. 16 Ibid, s, 82-85
16
att de sociala rättigheterna fyller funktionen att garantera alla människor social och ekonomisk trygghet, vilket marknadsekonomin själv inte klarar av.17
Marshall menar att social ojämlikhet, grundat på klasskillnader, reducerades genom att ett fullt medborgarskap utvecklades, dvs. utvidgades till att bestå av ovanstående tre element. Medan medborgarskapets civila element gynnade utvecklingen av det kapitalistiska samhället, innebar utvecklingen av de sociala rättigheterna (som garanterar medborgaren en viss social status och välfärd oberoende individuell förmåga att delta i den kapitalistiska konkurrensen) istället en konflikt med detta. Marshall går så långt som att hävda att det sociala medborgarskapet står i ett motsatsförhållande till kapitalismen.18
2.3 Staten och sociala rättigheter
Anledningen till att jag kommer att diskutera de sociala rättigheterna mer än de medborgerliga och politiska rättigheterna är för att kunna bedöma huruvida de sociala rättigheterna utgör en del av de medborgerliga och politiska rättigheterna eller inte. Att kränka en av de mänskliga rättigheterna är att kränka andra rättigheter, eftersom de hänger samman. Anledningen till att det finns socialt utslagna i världen är att dessas sociala och ekonomiska rättigheter har kränkts. Med detta menar jag att de medborgerliga och politiska rättigheterna samt de sociala, ekonomiska och kulturella rättigheterna går parallellt med varandra. När en stat som Sudan avsiktligt och systematiskt svälter ut befolkningen i södra Sudan, är detta i första hand är en kränkning av en ekonomisk rättighet - rätten till mat. Detta kan jämställas med utomrättsliga avrättningar eller urskillningslöst dödande, och detta i sin tur är grova kränkningar av den fysiska integriteten - rätten till liv. Effekten blir densamma och det enda som skiljer förfarandena åt är sättet att ta död på befolkningen.
De sociala rättigheterna är ett grundbehov för individen, och att garantera dem är en statlig förpliktelse. Eftersom de sociala och ekonomiska rättigheterna innebär att staten
17 Marshall I ;J.M. Barbalet. 1988, Citizenship, s, 59. 18 T.H.Marshall. 1963, Sociology at the crossroad, s, 19.
17
intervenerar i samhället, kommer de att bli omtvistade, och mer kontroversiella än andra medborgerliga och politiska rättigheter. Därför kommer jag att diskutera de ekonomiska och sociala rättigheternas funktion i ett samhälle noggrannare än de medborgerliga och politiska rättigheternas.
Sociala rättigheter utgörs av positiva rättigheter som förpliktar staten att hjälpa samhällets svagare grupper och att förse befolkningen med olika sociala tjänster (se definition av positiva rättigheter). Spicker menar att social service omfattar sjukvård, socialförsäkring, utbildning och social arbete19. Marshall (1963) anser att sociala rättigheter innehåller allt från de minsta beståndsdelarna av ekonomiskt välmående och trygghet till rätten att fullt
delta i samhällets sociala liv och leva enligt den standard som råder i det samhället.20
De sociala rättigheterna reglerar statens skyldigheter gentemot befolkningen genom att garantera tillfredställandet av vissa grundläggande mänskliga behov. Vilka dessa grundläggande behov är har visat sig vara problematiskt att definiera och kontroversen kring begreppet kommer att diskuteras i nästa avsnitt.
De sociala rättigheterna är resultaten av en lång historisk process. De uppkommer och utformas genom olika politiska diskussioner och beslut och har därmed ett ideologiskt ursprung. De är resultat av framförhandlade kompromisser mellan olika intressegrupper och ideologiska ståndpunkter. Så har de sociala rättigheterna utvecklats genom politisk handling över lång tid, och samhället har gått från att låta tiggare gå med tiggarskål till att ge de fattiga socialbidrag; från att bestraffa brottslingar fysiskt till ekonomiska straff eller frihetsberövande; och från att förtrycka invånarna till att lita till deras egen disciplin. Rättigheterna implementeras genom administrativa processer, som har skapats för att fördela de resurser som de sociala rättigheterna involverar. Den administrativa (statliga) makten har av poststrukturalister kritiserats för att bestå av olika disciplinära tekniker som klassificerar och kontrollerar människor. De har också kritiserats för att vara odemokratiska och för att försöka påtvinga befolkningen olika former av
19 Spicker,Paul. 1988. Principles of social welfare, s. 73-75. 20T. H Marshall. 1963, Sociology at the crossroads. s. 8.
18
likformighetskrav. Sociala rättigheter i västerländska välfärdsstater är i lika hög utsträckning förknippade med att kontrollera mänskligt beteende som att möta mänskliga behov21.
Det förekommer olika ideologiska föreställningar om sociala rättigheter och vilka praktiska konsekvenser sociallagstiftning medför. Sociala rättigheter är omgivna av djup skepticism och diverse frågeställningar, som t.ex. om de skall anses vara en grundläggande del av individers rättigheter eller inte och om de kan anses vara förenliga med medborgerliga och politiska rättigheter eller inte. Deras egentliga funktion är omdiskuterad, skall de utgöra ett socialt och ekonomiskt säkerhetsnät eller skall de istället vara ett uttryck för en generell omfördelningsprincip som tillskriver var och en den del av den allmänna produktionen som personen ifråga anses vara berättigad till. 22
Campbell T, argumenterar i ”The Left and Rights” att det kan vara högst destruktivt att betona en persons sociala rättigheter. Till att börja med hävdar han att det ökar de sökandes känsla av beroende. Det kan leda till stigmatisering, dels av de människor som inte omfattas av rättigheterna, dels av de som ”belastar” förvaltning och juridiska systemet. Systemets komplexitet skapar problem och orättvisor och det juridiska systemet belastas med rättigheter som ofta är problematiska att driva igenom i domstolar. De sociala rättigheterna kan även ha oförutsedda sidoeffekter, t.ex. har rätten till föräldraledighet resulterat i diskriminering av yngre kvinnor vid anställningar.23
Det finns många motargument till Campbells kritik av de sociala rättigheterna. Det finns inga klara bevis som tyder på att sociala rättigheter ökar beroende. Sociala rättigheter har bl.a. bidragit till att uppmärksamma de områden som i praktiken understiger den generella standard som välfärdsstaten ifråga gör anspråk på24.
21 Dean, Hartley. 1996, Welfare, Law and Citizenship. s, 78. 22 Espada, Joao, Carlos. 1996, Social Citizenship Rights. s,2. 23 Spicker, Paul. 1988, Principles of social welfare. S, 69. 24 Ibid.s, 69.
19
Angående systemets komplexitet krävs det att medborgaren har faktiska rättigheter för att hon/han skall kunna driva igenom sina anspråk gentemot administratörer och professionella. Man kan mot Campbell anföra att de negativa konsekvenser han uppmärksammar kanske snarare visar att de sociala rättigheternas omfattning bör ökas.25
En stark betoning av allmänna sociala rättigheter underminerar Campbells invändningar mot dessa rättigheter, t.ex. kan införandet av pappaledighet motverka risken för diskriminering av kvinnor p.g.a. sin rätt till mammaledighet. Även om det är oklart om rättigheter faktiskt kan lösa problem som stigma och social utstötning är det ett sätt att motverka de missförhållanden som fattiga människor utsätts för genom att de erhåller rätten att kräva ett tillfredställande av vissa grundläggande behov. Det kan alltså, i motsats till Campbell , argumenteras för att befintliga rättigheter istället skall utökas.26
Raymond Plant argumenterar för att sociala rättigheter är oumbärliga och att de är en förutsättning för medborgerliga och politiska rättigheter (se fortsatt diskussion kring detta i kommande kapitel). Han anser att det är samhällets moraliska ansvar att tillgodose medborgarnas elementära behov. Detta möjliggörs genom ett beskattningssystem där staten agerar som mellanhand mellan skattebetalare, som har en klart definierad skyldighet, och rättighetsinnehavaren. Plant påstår också att grundläggande behov, vilket är ett centralt koncept i hans resonemang kring sociala rättigheter, är definierbara.27
Begreppet behov och fattigdom kommer behandlas senare.
2.4 Basen för sociala rättigheter: behov och fattigdom
De sociala rättigheterna är till för att garantera individen en viss levnadsstandard och tillfredsställa de mest grundläggande behoven, som till exempel att slippa leva i fattigdom. De sociala rättigheterna är således hårt knutna till begreppen behov och fattigdom. Dessa kommer jag att beskriva nedan.
2.4.1 Grundläggande behov
25 Ibid, s. 69. 26 Ibid, s, 70.
27 Espada, Joao Carlos, 1996, s, 102.
20
Det teoretiska försök som har gjorts för att fastställa innebörden av behovsbegreppet tenderar att polariseras mellan absoluta och relativa definitioner. Absoluta definitioner strävar efter att identifiera de grundläggande behov som krävs för biologisk överlevnad och skydd mot fysisk skada. Relativa definitioner förklarar behov som kulturellt och socialt betingade förväntningar.28 Olika försök har gjorts för att identifiera vilka behov
som är medfödda behov och vilka behov som är socialt konstruerade.
En av de teoretiker som försöker identifiera människans grundläggande och medfödda behov är Maslow. I hans teori förklaras behoven vara hierarkiskt ordnade. Tillfredställandet av grundläggande behov är en förutsättning för att andra behov skall kunna tillgodoses. För att illustrera detta har han utformat en behovstrappa som baseras på denna hierarkiska ordning och den består av; fysiologiska behov (1), trygghet (2), uppskattning och samhörighet (3), självförtroende (4) och slutligen självförverkligande (5).29 Spicker anser att prioritering av behov är situationsbetingat och han ifrågasätter därmed om det överhuvudtaget går att inordna behov efter en fast hierarkiska ordning. Bedömningen av vilka behov som anses vara primära bör istället göras utifrån rådande situation.30
En annan teoretiker, Bradshaw, har urskiljt fyra olika grupper av behov utifrån hur de definieras; normativa behov, som definieras av professionella/experter på ”vår bekostnad”, behov som vi själva känner, de behov vi identifierar om vi blir tillfrågade, uttryckta behov, politiska krav på innehållet i erhållen service. Hans teori har dock kritiserats för att inte klargöra vilket eller vilka behov som ska vara grundläggande för social lagstiftning, dvs sociala rättigheter. Bradshaws teorier väcker bl.a. frågeställningen om människor själva ska få avgöra vilka deras behov och intressen är eller om det är professionella som i vissa situationer kan anses vara mer lämpade att identifiera och bevaka deras intressen.31
28 Dean, Hartely. 1996, Welfare, law and Citizenship. S, 31.
29 Barbro Lenner- Axelson Thylefors,I. 1991. Psykosocialt behandlingsarbete, s, 34. 30 Spicker Paul. 1988, Principles of social Welfare.s, 5.
31 Dean, Hartley. 1996, Welfare, law and Citizenship. s, 31. 21
Plant, Doyal och Gough kommer i sina arbeten fram till att det finns en föreställning om mänskliga behov inbegripen i de flesta ideologiska utgångspunkter. De söker en absolut definition av behov som kan appliceras i olika kulturer och samhällen. Doyal och Gough identifierar universella förutsättningar för mänsklig handling och interaktion i termer av fysisk hälsa och personligt självbestämmande (autonomi). Fysisk hälsa innebär att människorna skyddas från skador och att de förse med medel till livsuppehälle, säkerhet och sjukvård. Personligt självbestämmande medför att människor bör ha kunskap, förmåga och möjligheter, vilket bl.a. kan tänkas innebära ett tillfredställande arbete32. I denna universalistiska tanke ingår också idén om att detta självbestämmande ska komma så många människor som möjligt till godo, vilket i sig kan användas som ett argument för ett välfärdssamhälle33.
Plant definierar behov på ett liknande sätt. Utifrån Alan Gewirths arbeten om moralisk filosofi och mänskliga rättigheter, konkluderade Plant att överlevnad och autonomi är grundläggande förutsättningar för förmågan att agera moraliskt, vilket är det grundläggande mänskliga ändamålet. En död person kan inte agera moraliskt. Överlevnad är dock inte tillräckligt för moralisk aktivitet, utan det krävs även ”freedom to act morally”34 På ett liknande sätt talar Henry Shue om ”grundläggande rättigheter” som måste vara uppfyllda för att andra rättigheter ska kunna träda i kraft. Enligt Shue existerar det tre sådana basala rättigheter, nämligen rätten till säkerhet, överlevnad och frihet. Om, och endast om, dessa tre är uppfyllda kan individen ha tillgång till ytterligare rättigheter. Shue menar också att de tre grundläggande rättigheterna är beroende av varandra: de kan endast fungera samtidigt. En invändning mot detta är att många människor i världen kan anses åtnjuta en eller två av dessa utan att ha alla tre, vilket enligt Shues modell skulle vara omöjligt.35
George och Howard menar att det finns olika kvalitativa krav på mänsklig autonomi; fysisk överlevnad, en acceptabel social existens samt befintliga förutsättningar för att
32 Ibid, s, 33. 33 Ibid., s. 33-34.
34Espada J.C. 1996, Social Citizenship Rights, s, 103.
35 Donnelly, Jack. 1989, Universal Human Rights in Theory and Practise. S, 32. 22
kunna trivas och frodas. För att dessa krav skall uppfyllas måste vissa grundläggande behov tillgodoses. Den grundläggande förutsättningen för mänskliga överlevnad är undvikande av svält, vilket kräver dagligt uppehälle i form av adekvat diet, kläder, bostad, bränsle etc. för att människor kunna föra en acceptabel social existens höjs de kvantitativa och kvalitativa kraven och för att människor skall kunna trivas och frodas måste de ha möjlighet att delta i det samhälle som de är en del av36
2.4.2 Fattigdom
Den moderna välfärdsstaten kan anses ha skapats för att avhjälpa fattigdom och tillförsäkra tillfredställandet av medborgarnas behov genom att skapa sociala rättigheter. Utifrån detta kan fattigdom ses som en måttstock på den sociala lagstiftningens effekter. Om fattigdom kvarstår i en kapitalistisk välfärdsstat påvisar detta ett misslyckande ifråga om att garantera medborgarna deras sociala rättigheter. Sociala rättigheter är dock inte något direkt resultat av kapitalistisk utveckling eller ekonomisk tillväxt, utan istället uppkommer de genom politiska processer. Esping-Andersens studier visar att det förekommer stora skillnader ifråga om olika välfärdsstaters intentioner med att angripa fattigdomsproblemet37( se nästa avsnitt angående sociala rättigheters politiska karaktär).
Fattigdom är ett socialt konstruerat begrepp och det genereras genom socialpolitiska diskurser där olika kriterier fastställer vilka som skall räknas som fattiga. Konceptet är både tvetydigt och flyktigt, vilket medför svårigheter att precisera dess egentliga innebörd. Kontroverser kring fattigdomsbegreppet är främst av teknisk, förklarande och politisk natur. Den tekniska kontroversen handlar om hur fattigdom skall mättas. Än finns
det ingen överenskommen måttstock för fattigdom38. Ibland används
bruttonationalprodukt per capita (BNP/capita) för att mäta fattigdomen i ett land, men detta mått säger dock ingenting om hur resurserna i landet är fördelade. Det kan t.ex. finnas en väldigt rik minoritet, medan majoriteten lever i fattigdom. Ett annat sätt att mäta fattigdom är genom Human Development Index (HDI), som på många sätt ger en mer
36 Dean Hartley. 1996, Welfare, Law and Citizenship.s. 229.
37 Esping Endersen. G. 1990, The Three World of welfare Capitalism, s, 26-28. 38Dean Hartley. 1996, Welfare, Law and Citizenship.s. 25.
23
tillförlitlig bild över välståndet i landet, eftersom det visar på faktorer som t.ex. spädbarnsdöd, förväntad livslängd etc.
Den förklarande kontroversen handlar om hur begreppet skall definieras; om en absolut eller en relativ definition är att föredra. Den absoluta definitionen av fattigdomsbegreppet är att de människor som anses vara fattiga inte har tillräckliga resurser för sin fysiska överlevnad. Absolut definitioner fastslår olika kriterier för fattigdom. Dessa kriterier är oberoende av tid och rum. Relativa definitioner av fattigdomsbegreppet sätter in fattigdom i sitt samhälleliga sammanhang och inkluderar människor som har otillräckliga resurser för ett normalt socialt deltagande i samhället. Detta innebär bl. a att fattiga i Sverige jämförs med andra svenskar och inte med exempelvis somalier. Relativisterna menar att fattigdom leder till ett uteslutande från medborgarskapet, eller i alla fall till att man blir en typ av andra klassens medborgare39. Man kan t ex se att personer som saknar ekonomiska resurser inte utnyttjar sina politiska rättigheter i lika stor utsträckning som mer resursrika personer. Detta kan kopplas till tanken om att social, ekonomisk och politisk ojämlikhet är sammankopplade och dessutom ofta förstärker varandra.40
Den politiska kontroversen berör vilken roll staten skall ha då det gäller att bekämpa fattigdom och vilken målsättning statens socialpolitik skall anta. Högern förespråkar oftast att staten skall ha en minimal roll och därigenom sträva efter att lindra fattigdomen, medan vänstern främst argumenterar för att staten aktivt skall arbeta för att förhindra och eliminera fattigdom.41
2.5 Sociala rättigheters politiska karaktär
I denna studie har det tidigare konstaterats att sociala rättigheter uppkommer genom politiska processer och att de därmed i hög utsträckning påverkas av staternas socialpolitiska traditioner. Esping-Andersen som diskuterat detta, skiljer mellan tre välfärdsstatliga synsätt; de liberala, konservativa och socialdemokratiska. Med en liberal välfärdsstat menar Esping-Andersen liberala regimer som består av länder med minimal
39 Ibid, s, 27.
40 Hedlund Thulin. 1996, Lika I värde och rättigheter. S, 203. 41 Ibid, s, 27.
24
välfärdsstat. Offentlig välfärd grundas på ”fattighjälp” och präglas av selektiva och behovsprövade förmåner, som ofta förknippas med stigma. Regelverket kring förmånerna är strikt. Staten uppmuntrar marknaden dels genom att bara garantera minimala förmåner (passivt) och dels genom att understödja privata välfärdsarrangemang (aktiv). Exempel på stater som tillhör denna kategori är USA, Kanada samt Australien.42
Esping-Andersen har förstått den liberala ansatsen så, att den innebär att sociala rättigheter garanterar en viss miniminivå i fråga om levnadsstandard. Staten är förpliktad att förse de behövande med elementär hjälp genom selektiva åtgärder. Detta är en mer socialliberal ansats. Den nyliberala skolan menar däremot att sociala rättigheter är oförenliga med marknadsekonomi, eftersom de involverar ett generellt system för omfördelning. De gör intrång på egendomsrättigheterna, vilka anses vara de främsta och viktigaste rättigheterna. Hayek menar att om sociala rättigheter drivs igenom förstörs den liberala ordningen som traditionella (medborgerliga och politiska) rättigheter strävar efter att bibehålla. Nyliberalernas slutsats utifrån ovanstående argument är att de sociala rättigheterna bör uteslutas.43
Med konservativ välfärdsstat avses enligt Esping-Andersen de konservativa regimer vilka består av stater där välfärdssystemet har utformats efter dess korporativa traditioner av politiska förhandlingar mellan olika framträdande intressegrupper i samhället. Det är framförallt socialförsäkringar som förespråkas, vilka ofta är relativt frikostiga, medan bidragssystemen för de som står utanför arbetsmarknaden är selektivt utformade och bidrag som utgår är låga. Då det anses vara viktigt att bevara statusskillnader i samhället har de sociala rättigheterna kopplats till klass och status. Välfärdssystemet bygger på subsidiaritetsprincipen, vilket innebär att familjens förmågor skall vara uttömda innan staten tar vid. Länder som tillhör denna kategori är bl.a. Österrike, Tyskland, Italien och Frankrike.44
42 Esping-Andersen. 1990, The three world of welfare Capitalism. s, 27. 43 Ibid,s, 13 & Dean, Hartley,s, 87.
44 Esping-Andersen. 1990, The three Worlds of Welfare Capitalism.s, 27. 25
Den sista typen av välfärdsstat kallar Esping-Andersen ”socialdemokratisk”, och han nämner som exempel Sverige, Danmark och Norge.45 I den socialdemokratiska regimen
finns en social struktur som är till för hela befolkningen, och genom inkomstrelaterade socialförsäkringar och transfereringssystem strävar man efter att bygga ett jämlikt samhälle. Sociala tjänster är i stor utsträckning offentliga. Full sysselsättning är en del av systemet. Alla medborgare är skyldiga att genom skatter bidra till upprätthållandet av den offentliga servicen, t.ex. sjukvård och betald föräldraledighet. Idealet är att maximera möjligheterna för individuellt oberoende och avkommodifiering. Begreppet kommodifiering syftar på den process som gör att individers huvudsakliga ”värde” ligger i att vara arbetskraft och de processer som gör att individer tvingas sälja sin arbetskraft på arbetsmarknaden. Därmed förlorar individer en del av sitt oberoende och de ses också mindre som individer med många slags behov, intressen och föreställningar om hur de vill leva sina liv. Den socialdemokratiska statens avkommodifiering syftar istället till att individerna blir mindre beroende av den makt som t.ex. arbetsgivare utövar och allmänt mindre beroende av att sälja sin arbetskraft på arbetsmarknaden. 46
Plant, som kan anses inta en socialistisk ansats, argumenterar för att sociala rättigheternas funktion inte enbart är att tillgodose människans grundläggande behov, vilket han själv hävdade i sina tidigare teorier. Sociala rättigheter bör även inkludera en mer jämlik fördelning av grundläggande resurser. Kriterier för att tillgodose elementära behov understödjas av ett generellt system för omfördelning och då sociala rättigheter utgår från ett tillfredställande av de elementära behoven bör det sociala rättighetskonceptet accepteras som en del av ett allmänt system för omfördelningen eller social rättvisa, vilket Plant kallar demokratisk jämlikhet.47
Espada hävdar att den huvudsakliga skillnaden mellan liberal och socialistisk inställning till sociala rättigheter inte är motsättningen mellan statlig intervention och icke-intervention. Fokus bör istället vara på målet med den politiska interventionen. Det är
45 Ibid,s,27-28. 46 Ibid, s 35-41
47 Espada,J, C. 1996, Social Citizenship Rights. S,100-101. 26
målsättningen med statlig intervention som skiljer de olika politiska ideologierna åt och som sedan i sin tur styr dess utformning.
3. Medborgarskap
I detta kapitel presenteras olika utvecklingsteorier kring medborgarskapet med utgångspunkt i T. H. Marshalls välciterade föreläsning. Sedan diskuteras olika definitioner och teorier kring medborgarrätten samt om sociala rättigheter kan anses vara en del av medborgarrätten eller inte. Vidare kommer jag att diskutera medborgarskapet i relation till olika maktcentra i samhället. Det handlar om att ha lika tillgång till dessa maktcentra och om att regelverket i samhället ska göra medborgarna lika autonoma. Syftet med detta kapitel är att undersöka hur medborgarskapet möjliggör för medborgarna att äga rättigheter i ett samhälle. När man analyserat begreppet medborgarskap som grund för människors rätt förstår man också hur människor därigenom kan komma i åtnjutande av rättigheter. I följande avsnitt kommer jag att undersöka huruvida mänskliga rättigheter är universella eller, som vissa röster bland annat från tredje världen hävdat, kulturrelativa.
3.1 Medborgarskaps utveckling
Flertalet av de teoretiker som har diskuterat medborgarrätten under de senaste decennierna har utgått från T.H. Marshalls berömda föreläsningar i Cambridge 1948. Denna föreläsning, som publicerades året därpå i ”Citizenship and Social Class”, hade sin utgångspunkt i Alfred Marshalls avhandling ”The Future of the Working Class”. T. H. Marshall konstruerar inte någon sammanhängande teori kring medborgarskapet, utan redovisar snarare olika idéer kring det. Han reflekterar bl.a. kring medborgarskapets utveckling utifrån den engelska samhällsutvecklingen och problematiserar dess förhållande till marknadsekonomin samt sociala ojämlikheter48 Barbalet betonar vikten av att Marshalls föreläsning sätts in i sitt sammanhang, dvs 1948 då den engelska välfärdsstaten expanderade och social lagstiftning utvecklades.
Marshall hävdar att medborgarskapet i viss utsträckning existerade redan i de medeltida städerna, vilka fungerade på ett liknande sätt som dagens nationalstater. Det fanns dock inga institutioner som ansvarade för de medborgerliga rättigheterna. I dess utveckling mot ett fullständigt medborgarskap skedde två centrala förändringar. Den första
48 Espada. J. C. 1996, Social Citizenship Rights..s, 4. 28
förändringsprocessen bestod av en geografisk sammanslagning av lokala maktcentra till en stärkt kungamakt. Genom att staten fick en tydligare roll kunde också det nationella medborgarskapet utvecklas. Under denna andra process särskildes medborgarskaps olika funktioner, vilka sedan utvecklades separat från 1500- och 1600-talet och framåt. De medborgerliga rättigheterna utvecklades främst under 1600- och 1700-talen, då allt fler kom att omfattas av dem. Under 1800-talet utökades de politiska rättigheternas omfattning. Utvecklingen av dessa element möjliggjorde en utveckling av de sociala rättigheterna på 1900-talet då olika sociala reformer genomfördes. Genom att dessa tre rättighetskategorier utvecklades och kom att omfatta alltfler grupper i samhället skapades det moderna medborgarskapet.
Flera kritiker har uppmärksammat att Marshalls teori om medborgarskapets utveckling, vilken enbart baseras på utvecklingen i Storbritannien, ofta har presenterats som ett utvecklingsschema gällande för alla välfärdsstater. Mann kritiserar Marshall för att inte problematisera olika länders historia och därigenom identifiera möjliga variabler som kan ha påverkat uppkomsten av ett modernt medborgarskap.49
Det finns flera olika utvecklingsteorier kring det moderna medborgarskapet. Vissa betonar att industrialiseringens utveckling har varit en avgörande faktor, medan andra teoretiker istället betonar kampen mellan olika intressen och samhällsklasser. Marshall har kritiserats för att beskriva medborgarskapets utveckling i termer av att nya rättigheter skapas genom tillämpandet av redan existerande rättigheter och att han ej har påpekat de faktorer som har underlättat och drivit på denna utveckling. Turner betonar vikten att beakta olika sociala dimensioner av betydelse då medborgarskapets uppkomst analyseras. Han menar bl.a. att det är viktigt att ta hänsyn till klassrelationer, men att om man koncentrerar sig för mycket på social klass finns det en risk att man bortser från andra klyftor i samhället, som t ex den mellan kvinnor och män eller svarta och vita. I detta sammanhang kan man nämna t ex kvinnorörelsen som föregick inrättandet av kvinnlig rösträtt t.ex. i Sverige, och som vidgade det politiska medborgarskapet. Det kulturella och religiösa inflytandet, samt utvecklingen av iden om att skilja mellan individens privata
49 Dean Hartley. 1996, Welfare Law and Citizenship, s,55. 29
sfär och det civila samhällets offentliga sfär har också varit av betydelse för utvecklingen av det moderna medborgarbegreppet.50
3.2 Diskussion kring olika definitioner och teorier kring medborgarskapet
Aristoteles menade att medborgarskapet kan beskrivas som delaktighet eller medlemskap i ett samhälle. Olika typer av politiska samhällen ger upphov till olika former av medborgarskap. Denna definition är fortfarande aktuell, även om en vidareutveckling kan vara befogad. Spicker menar att medborgarskapet är grunden för en persons rätt i ett samhälle. Warren beskriver medborgarskapet som ”a man’s basic right, for it is nothing less than the right to have rights” och att det är ett formellt erkännande av de anspråk och ansvar som individer har som medlemmar i ett samhälle51. Detta gör alltså att det är medborgarskapet som ligger till grund för att en individ ska kunna ha rättigheter. Denna diskussion kan problematiseras i relation till de mänskliga rättigheterna, eftersom dessa är tänkta att vara universella, medan medborgarskapet än så länge befinner sig på statsnivå. Detta relaterar till diskussionen kring ett globalt medborgarskap.
Scott beskriver medborgarskapet som ett fullt medlemskap i ett samhällets offentliga värld. Han menar att det är genom normer och praktik som det definieras vilka det är som innehar de rättigheter, och motsvarande skyldigheter, som tillåter ett fullt deltagande i det offentliga livet.52
Listers krav på medborgarskapet och dess rättigheter är mer vittomfattande än T. H. Marshalls. Lister fokuserar nämligen på att ojämlikheter i ett samhälle gör att vissa människor inte kan ta del av rättigheterna på grund av sin fattigdom, eller faktorer som ras eller kön. Detta måste tas med i beräkningen vid ett upprättande av mänskliga rättigheter.53
50 Ibid,s,56.
51 Spicker Paul. 1988. Principles of social welfare, s, 65. 52 Dean, Hartley. 1996, Welfare Law and Citizenship, s. 29. 53 Ibid. s, 40.
30
Turner förespråkar ett aktivt medborgarskap, som kan beskrivas som ett revolutionärt medborgarskap där rättigheter och skyldigheter bestäms underifrån. Dess grundprinciper påminner om Lockes teorier kring ett samhälleligt socialt kontrakt. Turner ser ett flertal risker som ett aktivt medborgarskap kan medföra, bl.a. betonar han faran med att skapa förväntningar som inte kan förverkligas, vilket kan medföra social instabilitet.54
Marshall beskriver medborgarskapet som beroende av de rättigheter som tillkännages en människa i ett samhälle. Medborgarens rättigheter måste relateras till de institutioner genom vilka de garanteras. Samhällets lagar har en viktig funktion i samspelet mellan rättigheter och institutioner, eftersom de uttrycker och skyddar medborgarrätten. Marshall definierar medborgarskapet som delaktighet i det sociala arvet och ett fullt medlemskap i samhället. Detta innebär rätten till att kunna vara delaktig socialt och politiskt. Medborgarskapet definierar vilka som tillåts vara delaktiga i samhället och det skapar därigenom en gräns mellan medborgare och icke-medborgare. Medborgarskapet kan därför på ett sätt sägas vara exkluderande, i den meningen att staten garanterar rättigheter till sina medborgare, men inte till icke-medborgare. Medborgare är man alltså inte bara i förhållande till staten, utan även i förhållande till icke-medborgare. Detta relaterar till diskussionen kring den politiska gemenskapen och vilka som tillåts vara med i den. Detta är aktuellt i flera länder där olika etniska minoriteter inte har medborgarskap, t.ex. kurderna i Syrien som t.ex. inte får ha pass.
Marshall menar att medborgarskap är en status som tillfaller alla fulla medlemmar i ett samhälle. Alla som är medborgare är jämlika i fråga om medborgarskapets rättigheter och skyldigheter.55 Marshall delar in medborgarskapets rättigheter i tre olika kategorier;
medborgerliga (civila), politiska och sociala rättigheter (se 2.2). Medborgarens skyldigheter är t.ex. värnplikt, att skaffa sig en grundutbildning och att betala skatt.
Marshall ansåg att eftersom rättigheterna gäller för alla medborgare, oberoende klass och socialgrupp, genererar de en mer stabil grund för ett jämlikare samhälle. Han betonar
54 Ibid. s,41.
55 T.H. Marshall. 1963, Sociology at the Crossroads. s. 87. 31
också att det är viktigare med jämlikhet ifråga om medborgarstatus än inkomster. Marshall anser att ett icke jämlikhet socialt klassystem kan vara acceptabelt om det råder jämlikhet ifråga om de medborgerliga rättigheterna. Espada, som har en liberal syn på medborgarskapet, menar att det jämlika medborgarskapet endast är eftersträvansvärt om social ojämlikhet accepteras. Dahrendorf delar denna åsikt och han menar att målet med medborgarskap är att förse medborgarna med möjligheter och inte att främja ekonomisk jämlikhet i samhället. Han menar att eftersom människor är fria och lika som medborgare, kan de vara fria och ojämlika som individer. En socialistisk syn på medborgarskapet innebär emellertid att både jämlikhet ifråga om medborgarrätt och ekonomisk säkerhet eftersträvas. En utjämning av sociala klasskillnader förespråkas eftersom det inte räcker med bara ett jämlikt medborgarskap: detta är tomt så länge inte samhället också är ekonomiskt och socialt rättvist.56
Marshall har kritiserats för att inte problematisera social uteslutning från medborgarskapet57. Kritiker har krävt en tydligare definition av olika värden som medborgarskapets gemenskap består av och olika grupper som inte är integrerade i medborgerskapsvisionen har identifierats. Lesbiska och etniska minoriteter är några av de grupper som har identifierats.
Medborgarskapet kan både innesluta och utesluta människor. Det kan exempelvis tillskrivas enbart vissa grupper, som t.ex. utgörs av vuxna, män eller människor med en viss etnisk tillhörighet. Medborgarskapet kan även vara villkorat. Exempel på detta är vissa gamla fattigdomslagar som innebar att de medborgerliga rättigheterna upphörde då fattighjälp mottogs. Ett annat exempel på villkorat medborgarskap är då människor förnekas sina rättigheter p.g.a. ”inkompetens”, som t.ex. när psykiskt sjuka omyndigförklaras och därigenom bl.a. går miste om sin rösträtt. Det finns olika argument och förklaringar till varför människor skall förnekas att utöva sina rättigheter p.g.a. sin ”inkompetens”. En förklaring utgår ifrån att rättigheter grundas på individers förmåga att välja och därför kan människor som är oförmögna att välja inte anses vara medborgare.
56 Barbalet. J.M. Citizenship. 1988.s. 1.
57 Spicker Paul. 1988, Principles of social welfare s. 65 32
Ackerman hävdar att grunden för ett politiskt samhälle är att människorna kan delta i dialog med varandra och då mentalt handikappade ej anses kunna uppfylla detta kriterium bör de heller inte räknas som medborgare.58 Harris hävdar istället att rättigheterna avgör
hur människor behandlas till detta p.g.a. att de inte kan eller har möjlighet att utöva sin rätt.59 Spicker hävdar att mentalt handikappades kompetens inte skall underskattas och
genom att uteslutna dem från medborgarskapet blir de inkompetensförklarade.60
3.3 Medborgarskapets element i relation till samhällets olika maktcentra
Marshalls indelning av medborgarskapets olika rättigheter kan sammanfattas med Helds kategorisering av samhällets olika maktcentra och rättigheter. Held hävdar att grunden för ett medborgarskap är att det råder jämställd autonomi för dess medlemmar. Ett demokratiskt samhälle kräver ett regelverk som är lika båda tillåtande och hämmande för alla sina medborgare.61
Held använder sig av begreppet “nautonomi”, vilket är en negation av begreppet autonomi. Nautonomi kan anses råda då samhällets maktrelationer systematiskt genererar ojämlika förutsättningar för olika medborgare. I begreppet nautonomi uppmärksammas medborgarnas sårbarhet i förhållande till olika maktcentra i samhället. Hans teori kring nautonomi bygger bl.a. på Doyal och Goughs idéer kring nödvändiga förutsättningar för mänskligt handlande och interaktion (deras teori presenteras kortfattat i avsnittet om grundläggande behov, se under rubriken grundläggande behov). Held urskiljer sju olika ”maktcentra” i samhället och han relaterar sedan dessa till sju olika rättigheterskategorier. I förhållande till varje maktkälla finns det vissa villkor som måste uppfyllas för att autonomi skall kunna uppnås.62
58 Spicker, Paul. 1988.Principles of social welfare. s, 66. 59 Ibid. s, 67.
60 Ibid. s, 66.
61 Held I Dean, Hartley. 1996, Welfare Law and citizenship. s. 229. 62 Ibid.s .227
33
(Ibid,s.228)63
I figuren ovan relateras Helds och Marshalls indelningar av olika rättighetskategorier i samhället samt Helds indelning av samhällets olika maktcentra. Liksom Marshall, menar Held att de olika rättighetskategorierna är nödvändiga, och att alla rättighetskategorier krävs för att ett samhälle ska vara en riktig demokrati.64 Vidare hävdar Held att varje maktsfär måste motsvaras av olika typer av rättigheter. Det relaterar till autonomibegreppet på så sätt att olika grupper i samhället har makt och rättigheter i förhållande till varandra. Varje maktcentrum måste hämmas något, för att människor ska kunna vara autonoma i förhållande till dem. Därför måste till exempel ekonomisk makt ha en motmakt i form av sociala rättigheter, för att alla individer ska ha så lika möjligheter i samhället som möjligt. På samma sätt kan de kulturella rättigheterna användas som ett redskap för att ge en etnisk minoritet en viss autonomi i förhållande till majoritetssamhället. Där är det istället normerna i majoritetskulturen som behöver en motmakt i form av kulturella rättigheter.
63 Ibid. s.228. 64 Ibid. s. 227. Held’s
‘Sites of power’ Held’s corresponding Categories Marshall’s Categories of rights
Body
Welfare
Economy
Health
(rights to physical and emotional well-bing, including control
over fertility) Social
(rights to social security, childcare and eduation provision)
Economic
(right to garanteed minimum income-and to work)
Social
Coercive relations
Culture
Civil associations
Pacific and organised violence
(right to due process, physical security, peaceful coexistence)
Cultural
(freedom of thought and expression) Civil (freedom of association) Civil Regulation and Legal institution Political
(right to vote and to participation in debate/electorial politics, etc.)
Political
34
3.4 Sociala rättigheter - en del av medborgarrätten?
Marshalls beskrivning av medborgarskapets olika element och deras respektive historiska utveckling har kritiserats för att vara alltför progressiv och linjär. Barbalet (1988) menar bl.a. att Marshall förbiser de motsättningar och konflikter som kan finnas mellan medborgarskapets olika element. I en kritisk analys granskar Barbalet om de sociala rättigheterna är berättigade att utgöra en del av de medborgerliga rättigheterna eller inte. Detta gör han utifrån tre grundantaganden;
1. Medborgerliga rättigheter innebär rätten att delta i den allmänna nationella gemenskapen. Barbalet menar att rättigheter som lagstadgar ett lika deltagande i den nationella gemenskapen har ett ändamål i sig. Han ifrågasätter berättigande av sociala rättigheter som en del av medborgerliga rättigheterna. Även om den försörjning som erhålls genom sociala rättigheter kan anses ha ett ändamål i sig, anser Barbalet att sociala rättigheter ej är ändamålsenliga i relation till övriga medborgerliga rättigheter. Sociala rättigheter är istället ett medel som möjliggör medborgarnas deltagande i det sociala arvet, vilket bl.a. innebär att de har möjlighet att utöva civila och politiska rättigheter. Barbalet förespråkar en skiljelinje mellan politiska och civila rättigheter, vilka Barbalet anser utgöra de medborgerliga rättigheterna, och de rättigheter som möjliggör utövandet av ett medborgerskap, dvs sociala rättigheter.65
Utifrån samma grundandantagande hävdar Plant det motsatta. Han menar att de fri- och rättigheter som garanteras genom civila och politiska rättigheter kommer att förbli abstrakta idéer om inte medborgarna innehar de sociala och ekonomiska resurser och förutsättningar som krävs för att de skall kunna vara oberoende och självständiga medborgare. Plant menar att det är meningslöst att inneha friheten att göra något som man inte också har möjlighet att göra.66 Plant hävdar att de sociala rättigheterna är
oumbärliga och därmed är deras status jämställd med den status som de civila och politiska rättigheterna innehar.67 Marshall argumenterar för att det är av lika stor vikt att
65 Barbalet. J. M. 1988. citizenship, s.68.
66Plant (1992) I Dean Hartley. 1996,Welfare Law and Citizenship.s.25. 67 Dean Hartley. 1996,Welfare Law and Citizenship.s.218.
35
