Det ar icke av egen drift, som jag nu för ett 6gonbPicBa i f e r uppsöker dei ena av min ungdoms första forsliningsomr5deni. den sarensk-norska unionen - det andra var den svelaska kyrkoratten
-
latan jag har i-sgrtill ngstan utmanats av den alltid stridsglade och phynpeinlcter rike prof. F. Lagersoth. soan f S c m d i « (19-81 BD XIII[: 2 ) , upptagit :p nytt den reteaaskaplaga strid som 115 sin tid fördes mot Oscar X1Pn och iians skola, vilken docis har allinknkerliiirits som segrare. Xaturligt~is fiamas annu i Iivet de, som vore narrnare &n jag att upptaga stridshandsken, d& jag knappast Ban anses representativ för , skolan)) ulan i denna liliso~r? i andra fragos gama g a t t min egen vag. hken det a r en omstandighet, som dock förmatt mig gripa kilil pennan. just darfajr a t t d e n kanske karakte- riserar anlan arag, ii15 vara B anslutning till axin aldrig glömde .;ör- dade larare, Oscar Alin. och det 51- den lara soin Lngeiroths inlagg aktualiserar, niimligeoi faran f6r en ny lormaljuridisli iiarnp i fra- gan; det formaPjt~ricBisBa, r a r s betydeke jag fullt ut erkanner. bör likval aldrig sealjuridiskt bli avgbirarade i en vetenskaplig riitts- fraga.
Forst nigra randanniarkningar
&II
vissa av Lagcrroths ut- talanden rorailde Bieltsal;taQen och dess tolkning, sarskilt dess omstridda ark.IV.
Betraffande a\tradelsefurrnáeráza menar EagerrotZn, att ut- trycket )ses suecesseurs au tr6ne et au royaume» salinar al1 bety- delse, nar det
ar
fraga ona avtriiclandei;, men icke d& d e t galler feagan om vem soin ar naottagarerar »ennn5mnande"cav eftertra- darna ar onödigt, men oshadligl) sager Iman i det förra faliet Isid. 209). i d e l senare Iclse, darest avfriideksen sker bikl vis61 rilic, som cin furste besitter jamle andra lander - i annat fall kan avtradelsen h a skett till f ~ r s t e n personligen, Dessa pAstAendelz &ro dock knappcast rihtiga. Oin det Sand. som a\ lrSdes nohoriskl tillliör den a\ tradande fursten personligen efter lolkriitten, gr dar- med Icke sakert, ,att sa 5r IuBBet oclnsi sfatsratksligt och da miste fösvarvaren av omradet i sitt eget intresse gUra sig Börvissadp2
förhand att kunna na\isa e\entar,elIa eftertradares a~isprala genom-
Kiel - Eidsrold - hloss. 13eii dylik hlau$ul, soan natsirligt\is göres bekant saintidigt med 3 9
-
tradelseii. d& den Ensar i abten lihroin: shulle d& iche B~bjas pro- lester, torde sadana senare hnappast kunna tillerhiinaias laggon effeht. Daremot vore det mera tanhbart att er1 mots~araradc fras betriiikande Ibrvira aren \ ore ö\ ertlödig, cå hida c j delm a\ tradande mahten \il1 tillforsakra sig sjalv eller det aa triidda omradet enviss folbriittslig respektive statsrättslig stiillniing; om sa icke skes. innebar detta, att iragari on1 det a\kraddn oliarådets arya sta'slv-iiirg heror av deii st:itsrattsligai ordriirig som galler Bör den förvara ande fursten; linnes ingen sadan. kan han personiiigeii reglera förhal-
landet, men i motsatt fall torde hara vara iiipdsahad att följa sien ratt. soin rader i det land. med Far3 makt han förvarvat området
Vill inan liar vndersöha oliha avlriideIsetrabtaler., ordalydelse. bör eaniras, att clet i 4örskn l i a ~ i d Iilir de med iéieltrahtateii uaigeias slirnkidiga traktaterna. ailhas teiter böra beabtas
T varje fall sahxaas anleclaing att göra iiairisha shilln,rd mer- lara aatriidel3eiormelns uttrycll >$es saccesseirr:, :the trônme et au r o j a u i n e ) , nar det galler a~triidare~m s j a h och piar det galler a a a Laqerroth Lallar a\ tradelseliandlingens datia objekt. E j heller Lclsi riied I o ? pastas. att dorm~iliiret, i a d Sverige IjetrBffar, hr lix% och izirdigt : Fredrihshai~insfrede~a)), d5 formuleringen :tv en tsasidig
abt ichc beror av allenast den ena purteni. ulan ocla sarskilt i15r det galler Sverige minst lika m j ckel iiven ax. den andra. rna s a i a alt i Raelkraktaten det F ar S\ erige, som liade initiaii5 et.
J'ad sedan aiig5r fragaan, om Sleriges, sesp. Da~nmarLs. ralic tillerhanries Esesittiiingclii a\ Norge, resp. Poinnaeria, meraar Lnger- roiii alt detta icLe folg'er av cessions- och renuntiationsformeln9 iorsta punllt, enar eljest nagona hon~pletterlarg c,\ denri:~ genolm en andra ocli t. o. m . er1 tredje pulibt icke erfordrats. Dct kr dock riagot helt nnn:it. som geamom de h5d:i senare peinhteriia as>it:i\ sel1 ~ i n n e s .
I sjiiI~ a .i erhet utg0ra de tre p~ril-~terna. soni aa Lagesrot11 betechli:its soiii siir.shilda moment, ett sammanh&ng:tnide hell: ge-
noni försha ~iirnhlcn ibverliites all ratt och alla rattstillar ( lous ses dronts et titres i betraiiande aingivma orairaden, dem axtriidarets
halt, i andra punklen dragas och erhiiiinas av aatr:iclaren de / o l k -
Detta liar jug redaii 189s fra1nlh5llil. i eil grciiisliiiing av Forsselis arbete, i tidiiiiigen .Fyrisa ( n r l l j i uiider rubrilieii *En riittshistorisl< koim- irollaiialys~. Dar Iiar jag oclisai påpeliat deii av Lagerroth (sid. 312 not 3 i
sasoin >,(!alii3 > kara1;trriserade artriidelseformelii i IA~ieiilcoilgressabtec beträf- fande Hanilo\-er. rilkeii docli icke 3r s5 cl5lig so111 haii aiiser, därför att litet liiligre fraiii i salilma a r t i l i ~ l utsäges att !,le royaume de Pinnovre ohlieiidra par welie cessiorl IIII agraiidisseirient . . . , lart. X X V I I ) ~
rultsliycb bonseiivenserna hgrar betriiffande sagda omraden. och i
tredje punkten f ~ r b i i i d e r sig a, tradaren att aldrig frall;iskalla nagra Iollirätishiga ansprak fhir sig, sitt hiis ocli hela klani~mark ( » p o u r tsut He royatime de Dannernare)) ) p& ifragavarande oinraden. vil- ilas befolkiring i hrafk haral friliallas fran sin rrohetspliht. Over liiuvud har iche larit alsett att genom trahtaten »besittningen) av
de här avsedda onnridena sbulle örerliirnnas till iör\iir\aren as. ratten till dem: ) besitliiingi) ar ett Salitiskl iOrIiå11ande. som aii-
tingen redan fiireligger och so111 d& genom a, talet i5r en ratts- grund. eller. sasom i detta fall, aimnu ej hominit sill stand. men
ter en rkbisgrrand, med stöd \ a r a v den kan folkrattsligk a ~ a g a - bringas genom orilradeiias tagande i I-ahtisk besittning. Artra- daren har cndast att undanrodja hindren harfor, så \Pit dessa hero
a\ lionom. och det ar detta soni skett genollp art IV. Aden besitt- ningstagandet han icke she falntislit utan anvandande a% inalit, d. - \ . s. i deht:i fall det svenska rihels inaht.
Enligt del försla sleilsha textförslaget till art.
B\'
slidle galla, att de omshri\ila norshn områdena ) appartiendront désorinais eartoute propriété et sou~eraiileté au royaurale de Su6de et 4ui reslerit Inccrrporés ) ; konsek\ ensen Inaral. mermar P,agerrotln, skulle r a r a den, att S-\eriges forfattning av 1809 blhit galande för Norge. Itlen detta l ~ a i i iclie eraannas soni rll~tigt. då traktaten rarhen avsett eller kunnat atse en sadan rent inre svensk statsrattslig iraga. utall hoilseh-\enseri hade varit att, i den man inga sarshilda förbehall gjorts i trahtaten. S ~ e r i g e haft ful1 Grihet att reglera de morska oinr5denas stallning inom det svensha riket etter beliag. Visserligen sages i ingressen ii11 Sveriges regeringsform iitt deii samma skall galla fOr Sveriges rike och )ty underinggande länder» men dari -\arhen kan ligga eller ligger för Xorges del annat eller niera an, att dess stallning inom riket skulle regleras genoni beslut
a\ Sveriges konung i den ordning som för besii~t a r honom i
sådana fall ar stadgat. Att den reservation som gjorts i art. 1' ( i dess olika föreslagna lydeiber) icke Iiait )något honbret Pnneliall att anhnyta till)), därom är
jag
i huvudsak fullt ense ined Lagerrsth (sid. 213). och reser\ ationen inaerli:~r darför heller inte i stort sett pa sagda resultat.N u blev emellertid, reclari innan 1i2got svenskt förslag del- ~ i ~ i t s den danske underliandiaren. g& srenslit eller rättare p& kronprinsen Carl Jolians iiaitiatix, f6rsl:iget till art. IV Siridrat i eii p u n l ~ t , som sedermera tillmätts stor betydelse o c l ~ soin iöranlett hela histea on1 Kieltraktatens innebörd. Orden i andra punkten a r det första s ~ e n s k a utkastet »appartiendront d6sormais en toute propriété et souveraineté au royaunme de (Ouitde et Pui restent Pn- corporks)) ersattes med orden )) appartiendront e n .
.
. sou\ erainet; &--
Kiel - E d s ~ o l d - Moss / /
S. bl, le roi de Siiiide et formeront un ro-aunie. réuni cedrri de SuEde.. Bortsett fraar möjligheter1 av d i g r a d-ni~stislin hakáanlcar. som varit rnGjliga, ehuru de e j lio~ilmit ii14 patagli@ ulrtrycli l. ar
deii nu oclisg av Lagerrobh förfal.;tade nieriiingcri, att hiirigenolii Korge tild~rliants aen staveriin stallning vid si&aai av Sl-erige. naed vilket det förenas B e n
p5
jamlikhetens princip grzrradad ~inloia ) ,varken riktig eller eras till sin ïiit'csliga möjligiliet styrkt. Den
fijrsba punkteii 3 art. II', sjdani den Biii sist firr.erades. har icke kunniak lanedföra iiagon soan laelsi andring mot r a d fsrst föreslagits i detta styclre. intara innebar alltfort överlitelse av sätteri acla agats- titlarna rösancle de norska ornraelena, mera dessa riiltstitlzer och denna ratt tillliörde Danmarks i;onu~ng sasoni s2ci:laa och sjveaflyt- i:rdes p3 Sveriges Iionting sisorni sadan: ur sven!& ratbssyrip~nrkt a-ar annat icke möjligt, oeli traktatens ord aau trôlie et au royatima de Daiiiaein:ire, resp, Sutde\) iiiilebarn, sasom ocEcs5 av tredje
punktens ord > p o u r le royaume dc Oannemaa-c. döljer. att rikena h a r iclte skilts friin siniét kronors Biiirare. Andra punklen, som avser de norska avtriidda omridenas hliv:a~ide folkrattsliga si5lE- riing. innehaller i detia avseende Iv& bestamnie2:;er av betydelse.
Den ena Sr den alt de norska oinrhdelia skioia BiH1116ra »koiiungen av Sverige» - i det Igirsia ut8;astet »Eionungariket Sverige. i ana- logi med vad 4 art. VII säges oin P c ~ n i n e r n och Dannaarli - >en1
totate proprléie ek ssuverainetéj,. A%ndrinagen ar enlig[ kldins mening väsentligen lorrinell och andra- icke överl2telsen enligt f6rsta
punkten. sch denna tolkning a r oclisa riktig. ity att clera svenske konungen, under vars su5;eriinitet sagda omraden Ziom~na: icke h:~dc nSgon aniian sureran?ie"iaki srsom svensk konung: hans
suvera~aitet \-:if icke g~ersoizlig, utan tilllcon~ det rike, vars ILconun;: ha11 v:ir det ar icke Korge som tillagges en sanveriin stallning. as- viI1re-i Sseriges iiont~iig skulle r a r a biirnxe, utan det ar den svensta suveritnitefeli uppburen av Sveriges konung, under vilken S o r g c liar hoinmer. 0rs:iken till den 5midrade oj.dalydelst?n ligger r-pilen-
---
L J f r I ~ o I ~ v ~ I ~ ~ ~ o I ~ c I ~ 13 april 1811 arig. Gua:lelo~i~;r. däm det Uvera!ii lala;
Iiloft oin iii. id. suédoise >, iileii e; o m aSuede,,, sons c!oc:r 1813 gerioili srihsiclie- trnlitnlcil 3 mprs 1813 c r h i l l i i ör1 av Eiiglaiid och dlirï;B ~ ~ . s t % l t den till FraiiJi-
iike mot ersiittiliiip, soiii lieitiimdes ge110111 riyssi~ii~iiiidn i 8 1 1 a r s Iionvei~fioii. ? Del liaii visserligeli fiiliinc ocks?i ett slags peroiilig snveriinitei; men deiica lill!io:iimer aiieiiast dei.roiiisrrnde f u r s t a r vare sig pd g r u i ~ d a.; traktat, såsoili \-nr iallet riied X a p o l e o ~ i enligt irabtxteri I I april ESi1. ehuru s~ivrriiiii- irteii I'iir:~arids i ~ i e ~ i besittiiiiigeli a r öii E l i ~ a . eller -5 gr~irid d5r:iv ait dcC
delroriiseraile liucct T-id!i&ller siila Lroil:riisprali, och iiigen ~iinlit filiiles, som linii al-göra riittsfragnii, se m i n >>Om stater och ii~teriiaiiorielln riiltss:ibjelii>
Bsarligen i den andra iiiadring, -varom Blar ar fraga, eller ordeii het formeront uas soyxame, réuni B eelui de Suede:). Avsikten harniled har Peke varit, och ordaIydelsen ger darat heller intet stöd, att, sasom Eagerrotlm, H anslutning till Forssell och a l d r a . uttryeker det, »Sverige och Pásrge skola Iycla under sainma konung
. .
.
sch iclie det senare riket under det förra. isid. 2 1 % ) . Det farins ingen praktiskt f6rnuftig mening P att dek segrande Sverige skulle föreslå det besegrade Dailmark att i en srensk-dansk fraktat giva nggra som helst beskän~inelser om Sveriges stallning; det var utesliita~~de fraga om Norges. Ocli det fanns annu ~ilindre några solm helst praktiskt förnuffkga skal för Sverige att föresla ett fralitahnassigt erkannande av konungariket Norge soin shiveriiut! S e t \-ar heller Icke s&, att först genom Kiebtraklateii >det av de norska stiften formerade lioriungariket» isid. 216) skapades - t\-arton~ fanns &!ek redan förut, sasoni ocksi erkändes i det rlanskn förslaget tillart. -8, da dar talades oin ~cessioim immecliate de touk le royaulne de Norrhge)) - att sedermera de stift eller amt, som ingingo däri och skulle avträdas, uktryeiiligen uppräknades, r a r naturligt, da av- ir5.delsen ej skulle olnfatta Grönland, Islalad och Färöarna, sisoin eeksA vid den sleitlign uta-edigeriïigen uttryckligen fastslogs genom eQ parentes i art. IV. För Sverige Sanns ocks.4 en realjuridisli och realpolitisk grund att i traktaten fastsla att de norska upgiriikiiade onlraderaa allt fortfarande utgjorde konuizgariket Korge, i det att anniis intet besittningstagande genom sïenska trupper skett a r de
raorska onw8dena och att det keande synas lilioiit att genom uf- Lrgckligk erkännande a r den1 sasorn fortfarande utgorancle ett lionu~mgarike hindra uppkomsten av oro för onarAdenas införli- vande med Sverige sisoin provinser, vilket lika litet var meningen som det nagonsiri sa varit beträffande Ponainer~i, Eiffland o. s. r., vilka aldrig vom senit svenska provinser som huvudlandet. JIen detta Pionungasilie Norge 5nclrade icke darför Y~aralitar av en icke suvera~i stat och s5 skedde e j heller genom tillägget . r h n i &
celui de Sueden: i detta uttryck fanns Piigenting soam1 antydde lik-
sa~'-b.
,diighci siisona traktatsmässig"lavsedd, utan Sverige hade fort- farande möjligheten att bestiimina Norges staisform; icke p6 ~ I ' L I I T ~au Rongelouen, so~zz u p p h ö r d e ccif hce betydelse, utan p6 gr-eirid av avtradelsen. Det ligger i sakens natur att denna statsform liunde ges med eller ufass Norges medrerltan, och naedföra en större eller mindre sj58rstGrzdighel; endast bibehallandet av de lagar och den borgerliga ordning som då giiPlde for Bandets inbyggare, var genom art. V garanterad, rarjiimle Sverige åtagit sig vissa andra f6rbindelser9 i detta sammanhang dock utan Isetydelse.
Lagerroth menar, att genom uttryckek ~ r é i i n i Zt celkii de
stalla det »av de uorslia stiftera formerade Hionungariket i paritet miled elet svenska. Rike som rike:> (sid. 216), men detta ar icke ri2ttig.l. Ordet »ceiui» utsager icke annat eller mera iiri »royaninme», s5.so1n va4 laeller icke a r aneniingen, utan toa\-iklen Sigger
h&
p5»iéuni» och dars fiiliies inaeee om paritet: »réeini» kall ett omrade h'li aveii om det k a l a s kionungarilie eller Inertigdöme eller annat, men hur denna »ré.union» skulle utformas, blev en annan och senare frdga: det ar icke st:adg:it nagot vare sig o m Iydriltesstiill- nirig eller om paritetsshallning - den salie18 angick ieke det be- segrade Daninark. Diiïeanot följer av traiitatens överlatelsebe- stamrnelser. att det maste bero av Sveriges konung R?Ade om Xorge, sonl caock salinade egna organ laiirftir, skulle vid utformn~ingepl f &
genom nya siidana aktivt medverka eller icke, - att harvid andra fornmer för konuligeais beslut iin Sveriges R F stadgat (alltsa I stats- radet), icke kunde Ifr5gakoassma, ar sjalvklart - och om det norska korierngariliet skulle f3 paritets- eller lydrikesst5ll~1Png. saaverant bande del- under inga omstarmdigheter bliva och blev ej
Iieller, sasom frarngkr av utrikesiirendenas reglering. K5gob. niera an detka ligger heller icke, efter min uppfattning: i den X1Pnska tolkningen^, aven om denna icke i allo far tagas formellt eiter orden. Det bör i deht:: salzamanahang aa~mderstrykas, att RiePtaaPita- ten i fraga on11 Norges stalsriitt gjorde tabula rasa. och att allts& icke heller Koilgeloven fortsalie att elis axed uladaniag fisr troll- följdsreglerna (sid. 216) i nagon form galla i eller iör Norge, aven om detta kunde bli f68jdeli as det satt, v a r p i Sverige funne sig böra ordna denna sin norska fraga.
Vad slutligen ahaggr Lagerrotlnc tolkning a r de olilta övriga artililar i Kieltraktaten. som aberopats IIPI1 sted för Alans mening-, torde icke kunna med fog bestridas, att Lagerrollis tolkning ver- kar hardragen och att i varje fall dessa artiklar f5 sin HsaBBa och siaturliga förklaring och mening endast i anslutnlzng till den tolk- ning, som jag ovan givit, av hela Keltraktaten sds'ona ett {olkrafts- ligt, icke ett siafsr.6ttsligt a1:tstgcke och med fast avseende f6re- liggande rea6polbtiska faktorer.
Efter I<leZ 6com Eidsvold. Axven om jag Pchtb kan i allo dela Lagerrotlas uppfattning om s-rorrmanncns frilzet, ona ocksa ej ratt, att satta sig över Kieltrakbaten. synes m i g vad han sager i detta snvseende isid, 224-231) vara i vasentliga debar riktigt eller fër- svarbart, Diirernot iir deil Irdga. som han i anislutning hartill fraraistaller, »om icke aorrmiinazen lyckades uppriva Kieltraklaten och f 6 r m i svcnshasna att annan basis grunda den union. de a v politiska skal s5 starkt arradde ) . felaktigt stalld. redan diirför
att Keltraktaten icke angivit »unionens> basis, utan endast skapat dess folkriilisliga fsiruksättaingal-. Den fraga det har galler. b4-r tvartoin den, 0111 och p 5 vad catt Sverige genomförde taaliien att
göra S s r g e %i11 !>IIII rsyaur-ne réu~ai 5 celasi de Suhde. och omsatte
det folkrättsliga förh5llandet P stalurathsliga former.
EidsvoBcS Seieclinar iaorrmiinnens förs6k att p; egen hand och med Asidosikttnnde av Kieltraktahens öaerPåfeSsehestaarimeIser ordna det rhorska konungarikets statsskicli och skapa egna stats- organ. B Eidcvold ~it:trbetades och antogs av ett inkalllat storting s h o m represenkrarade Norges Solk en norsli grundlag, sain oclisi
började saitas i rerliet? sedan stortingetvvalt egen norsk konung, vilken dock ieke a r 115goa krällimanade arakt erkiirrdes och solil dar- biir icke kunde u t i t representera Yoage. Samtidigt vidiog Sverige nil lit ii ra rtgärder för att siitta sig i besittning av Xorge och av-
lägsna deil diir valde konungen. vilken betraktades blott soan e;a m o t sin sriveran, den danske konungen: upprorisli dansk prins, s5soin lian ocksa folkrättsligt sett i verkligheten var. Cet radde e j heller nniris8:r tvivel darom, att Korges militiira nmotstand förr eller senare skallle brylas och SI-erlge genomföra sia mililara aEi- Lion. Däremot visade sig, att Sverige icke önsk:tsie med vale9 om-
kiletgöra den förlatining det tillskapade stortingek astadkominit, utan endast P iaejdviindiga delar andra den samma.
Den norslia EidsvoFdsförfattninge~~ iigde =Lan tvivel faktisk giltighet inom Norge. s 5 lange den daï kunde med makt uppratt- h&P%as. men iiagon rattslig giltighet hade den ieke s5 lange airkingen Sveriges arasprak icke faktiskt gjorts om Intet eller Sverige godkant sagda föri'attning. Rikitslagek h o i n Norge Tar in strspenso un-
sffea~tligsattslig s - r i p ~ ~ l a k t . K2go"ssonn Iielst hinder f6r Sverige att
godkanna i'örfc,b,"iiingen fanlas icke i I<HeEtraktalen: so13.a har B oivit
Sverige Iria Irk:iz?eï inom rnlilen av Norges erl;annande soin stat,
och roalt q~iaBtisF;t kunde det Tara biitlre att godtaga det storting a
som redan sjgli-radigt skapats an att mnkarla nhgon slags annan
repsesent>xiiun. som knappast kunde 1.iarnnla att i nggoii vasent- lig grad sheilja sig fr8n det storting som d b ~ ä ~ e r a fanns. 3Firernct kunde Syeritge uppenhariigen ej tgodk$i,na den P Sorge vaide Iionungen soin sadan: d a Sveriges iialzusig redaam var lnsnu~ig aven a~ Korge. ehuru anläi, ej 1 110rge erband soan sadan. Och Iidia litet kirsude den ordning sonu Xorges naya författning stadgade f6r uk-
klkes5rendenas helhandling godtagas;
d5
det som Sverige rnnnit genom I<icltralctaleii 1 vcrliligheten \-,is-. att Sverige folkrattsligt ocksa omfattade Korge och att utat Norge icke hade nggrca er- kanda egna organ. 1 realiteten Eslev darför fragan navad sgkt Sveriges konung enlilast och lattast skulle erhi;alla stortingets er- kannaarde iiitan fortsatta militiira 5tgärder och hur den hilitiinktanorska nkrlkeslörvalt1air~gen sliulle onaiiatekgöras. Det förra kunde viniaas genoira att prins Christian nedlade dera hononrm av stortinget givna Sironan och darefter Sveriges Haoaiung avesi de facto erkandes - formen harför rar av underordnad vikt. Det senare Ater Ptunde enmdast vinnas gerioon 51adrkngar i den norska g;rundloa.en sam- tidigt med dess godkaninarsde E sin nya form av Sveriges konung.
I verkligheten biev det ocics2 detta som skedde geraom
Bonven- iionen i 3loss.Lagerrokli fraii~lrnaller~ att 3~Iosskonventlonen iikn litet kan riktigt tolkas sasoin ett sveiaskt uppgivande av Rieltaalitaieei sona den kan anses sasom ett norslat erkasanaside av den samma, utan blott s5isori1 :)en prestation i den Biögre eliarilibristilaen., som ställer rattsfragan p& franatidela (sid. 231). Mela inbe ens detta a r en alldeles riktig tolkning av Alosskonventionen, d5 d e l idrer81uvuci aldrig Ztuilele vara tal om ett norskt erkiiranande av densamma. vilket var alldeles obeliövlágt, utan blott om ett faktiskt IglPa-verli- ligande av L'hirenaiirngen, orla
d5
a
andra sidaii fr5gai-n blott gallde liur detta förverkligande skulle ske, nggot varom Kielisalatatenicke innehöll nagra sonm helst besliimmelser. "<ad ~ekviBilsristEkeim» anbar, kan det iclce ~ielcas alt en s5déi.n finnes dar., men samtidigt maste ili5glaornri1as att dess enda syfte var att aindanarödja for- inella hinder i norrmannens sjiilvkaiasla for det slutliga ordna~adet av Iörh5iSancliet i enlighet med Sveriges k r a ~ , oillaa faktiskt icke kunde i sina vaseniliga delar tillbakavisas; det v'ore alldeles fel- aktigt att däii se ett öppetliallnnde av de norska Ikraren, r a r e sig 135 sjalvstiindighet eller p& godlaunnande av de 1 Korge vidtagna Atgarderna
-
en var, som ville se, maste se att vad det aau galide \-ar ett slutligt ya8 ri;lelléin accepterande av Sveriges fordringar,som s-oro ytterst mattfulla. och ett fortsatt vapenskifte, ona vars utgalig inga frivel kulade finlias - riittsfrggari spi-lade laär ingen som helst roll, da annu ingela samfalld erkanel rlitt f6rcel5g utalg det ivarfonn gällde att skapa en sadan inona Táieltrabtatens ram. vare sig delta utsades eller inte. De omedelbara följderna av Mass- 1;onrveiitbonesi bievo - bortsett f r a n den 1aortfristig.a vapenvilan - dels att prins Christian, s; snart h a n fullgjort konventionens upp- dr:ag at!: samanankalla stortinget enligt den norslan g s u n d l o ~ e n . som 4 princip godkiirrdes under förutsiitkliing av s1~1Zlig uppgörel- se, försvann fran skAdeplatsen, dels att det nig-:r stortinget ut&' ombud att underhandla med den svciiske konungens koinaaaissa- rier 0111 anidriiigarria i ~zorslaa gr~ki~diagem.
3fosslioimveaakPo~ien var icke en överenskomnaelse med Norges koraung: stödd p5 sveaasla krigsmalst, utana mellan Sveriges konung och det nya :Vorges faktiska organ: fragan onn dessa vore upprors- organ eller icke, Ban alldeles lamrias diirhan. s& snnrf den svenske
konungen genom konventionen givit en tillsvidare-auktorisation av den norska grundragen. Ven det ar d5 oclisa klart, ii ena sidaii att det icke var Sveriges konung i sin egenskap av ocksa norsk lionung, utan Bionungean av Sverige och det därmed folk- riittsligt förenade Xorge, som i prinmcip godkande norska grund- Hagen efter vissa andriaagar såsom grund för Norges blivande rätts- liga stallning, och ii den andra, att den norska konstitutionen icke kunde anses ens villkorligt godkand av Sverige förrän kosiven- tionens bestiiiiimelser blivit förverkligade. Del a r darfidr visser- ligen riktigt, sasoin ocksa av Lagerroth nu bestyrkes, ?)att Moss innebar niigot uti3ver Kiel» (sid. 2361, men detta ar icke fallet med kroilprinseii Carl Johails ultalalide att »le roi est réeonnu roi de Norwege pas la convention de Wloss qui a ainené I'acceptahion de la constitution d'EidsvsPd:j - det ar nattopp erliarinande harav som saknas i Rlosskenventionen oeli iclie kam dari intolkas; Korge ansåg sig annu icke hava accepterat den svenske Iionungen som norsk konung, ulan härom sliulle föras ytterligare förhandlingar. Det sonr I&iosi; innebär »utöver Kiel. a r i sjalva verket blott en provisorisle. enighet mellan Sverige och Norge om Norges blivande konstitutionella siiillaaing och en kunglig svensk försakran att Eidsvoldskonstitutionea skall respekteras t. v. sidan den lydde, men under fidrhehaill av bestämda andringar. Att efter hboss det norska statsridet förde regeringen i Yorge ))p5 hög ]befallning» innebar desstitom, Icke att Carl SBII härom meddelat direkt be- fallning: utan akt sa skedde p& gruiid av liolzventloaien och genom förriiedling avean h a r av prins Chsistiala, soin Ilade verkställigheten om band; det niiste betvivlas att en direkt befallning fran Carl XIII ens skulle halt nggon verkan.
Darför ar det heller icke riktigt att, med kagerroth (sid. 236),
säga: »Efter det Carl XIIE överlamnat sin norska regeringsinakt &t det norska statsriidet?) - som Inan icke sjalv ens tillsatt
-
a b ~ r a några norsliia regeringshandlingar fran hans sida icke rara att förvantaj). Detta kan visserligen sagas betriiffande norska regeringshandlingas inom Norge? men Icke om handläggningen av de »morska sakerna)) i Sverige: dessa iniste där behandlas sasoni tidigare gallt s ~ n de poininerska, de lifflaindskn o. s. v. Det r a r den svenska sedvanerätt, som före 1809 uppkonirnit bearaffaride handlaggningen av frammande provinsers angelagenheter, och som levt kvar betraffaiide Ponimern iiven efber 1810, villien har ex analogia var att tillämpa. intill dess en sliitlig ordning stadgats
P fråga om Norge: R F av 1809 laar fös sidana iirig inga regler, meil iehie förty a r det svensk ratt som bar galler. FubHraiakterna och instruktionerna fair de svenska l~oinrnissarie~, som s k u l e un- derimandla med det urtima stortinget, itro salurada akter. som ko-
niangera av S ~ e r i g e och dek. d a r n ~ e d follrr5ttsligt fikenade Norge haft att beslra?r:l - IGr behövdes intet norskt erln5nnande och inga v e n s h a paragrafer.
Fbrhandlinagariaa jizel'ian de s~eanska kommissarierna och stortinget gingo 1&1gsa1~t. EörsiPliet att f & konsnngen omedelbart erhand misclyehades. men ander fiirliallaradenas faktiska tryck :ws10t sfort~nget 20 olnt. i princip att godtaga fiireningen med Sverige utader saanama Iöruf<niiag, som Sverige i oldoss godtagit
den norslka Jisimskiitltio~aen niaed däri alT föreniamgen föranledda änd- ringar
'.
hl&rtir~- kunde ocksa Icomiiiissarierna instsiitta sina under- handlingar utan att bel-növa, som Lagerrotla (sid 242) menar, attd e bort gbïa. om de .tagid sin instseihtion p5 fullt allras)), genast
den 30 calit. Stervand:: till Sverige: beslutet innebar realpolitislst Ea-mtet annat a n att Sveriges koaaunig i princip godtogs a\ stortinget bom norsh iioiastitutione81 Iionung - i :annat fall hade liela be- slutet varit meningslöst. d& det icke kunde t ä n k : ~ ~ någon annan
i i 2 den regerande svenske koninngen so131 ~aorsii konung: att det
torrirliga personliga erkanilandet dröjde tills oclisai Srerige for-
mellt godb5zik den reviderade norska konasiitutic,~ae~z, r a r ingen nrrárk\ ärdighet ocI1 ändrade intet i sak.
Sa koaaii, sedan alla konstitutioiisanadrPp1g::r beslutats av ctor- tinget och fatt de svenska kommissariernas godhiinnaaide. den
d aaciv. den akt. varigenom stortinget i överensstaannnelse med den
e15 antagria grundlagen valde och erkände lians M. svenska maj:k
koniuilg Carl X111 ) s o m Kongeriget Idorges retmze:,sige constitutio- nelle Konge ) . Vad innebar denna alit Juridiskt? Enligt Eagerroth
'sid. 243 1 och den samtidigt officiella uppfattningen utgjorde ralei ett fritt folks fria va8 av egen laonung och inseglet på Eidsvolds- principernas seger. I verklighetens kalla mera klara ljus st5ilker
sng sahen annorlunda: det fanrrs ingen som helst möjlighet att
liilja nagon anrian, utan valet var en forinalitet -- sedan en $ng rörut hade stortinget försOBt ett val a r annan konung, imen denne
Det bör erinras att varlieil detta forbehåll eller förbehållet i Moss hade LaiaBt5re11 av ett juridislit villkor ulaii Iilott iiillebar Ytoristateraildet av en
n6civäildig förutsiittiiing. SliiIlriadeii iir deil, att ett viillior utgör en gil-eii bestiiminelse. varigeiloln ett visst förli5llaiides upplionist eller uppliörande göres Iseroeiide av eir äiinu oviss faktisk omstaildighel. under del att en förutsätt- r ~ i ~ i g icke har I<aralrtäreri av en dyliii bestämmelse. utan blott algör ett fal<iuili. a v Tars existeris ett förhallandes upplromst eller bestulid med riödriiiidighet ??eror aiaii att iiagon bestaii~rnelse därom givits. blan Ban jiimföra förutsäit- :;inge::s verllningar ined r a d iilom folltratten Iiallas clausrila rebus sie stan- tibris och dess T-erkriiilgar, varom se min uppsats i Finska juridiska förcnirigens ridskrift i930 sid. 276-390.
hade tvuiigits att lämna krona och rike och hela Sorge visste, att det sBiukEe g& p5 saiririaa satt om försöket gjordes omigen: Iiariill kom att 3- iios-. lade sjalva den reviderade och av Sverige godliandet norska grundlagen Iiinder i vägen för ett dylikt val. Aden forana- lilrtezi var icke reellt a88deBes be%ycle8selös3 d 5 den utgjorde den slutliga konslateringsakferme i fraga om Xorges förening med Sverige och den svenske konungens koiistitutisne8la stfillning soan norsk Iionung. d. v. s. den luclia I fraga om Norges stallning vilken farins i Kieltraktaten ocli icke d ä r kunde fyllas: d a Buckan e j Tar av folk- iG.iisilg natur, den blev geiiont. 4 nov.-aliten slutligt fylld. Det ggr
e j att, med Lagerroth saga isid. 2 4 5 ) , att med aliten 4 nov. BiBevo
..LidsvoHdsprinciperna Anyo segerrikt havdade». d 5 ju dessa av-
sett ett alldeles oberoende Norge, soiii icke bleve med Sverige föie:iat, oeli d a alltsii realiter dessa principer n u helt uppgavos. Däremot havdades de visserligen i vad aligar Norges inre ratt, men f6r denna fraga iigde Sr-erige föga intresse och hade redan genona WYosskon\-entioileii under viss förutsiitfaiiiig godkänt dem: det som skedde 4 nov. var ett norskt konstaterande av sagda fkprkih- sättnings existens. Realjuridiskt maste inan bortse f r h i de fraser. varmed inan stu~ndo~ai av politiska sliäl - i detta fall politiska fl-amtidsskal - söker inildra den harda verkligheteias tryck, och mildra det oundvililiga. Underligt biott att i regel detta icke he- aktats i fr8ga on1 Norge.
Lagerrotli h a r också betonat parallellen anellan Sverige 11809 och Xorge 1814, och denna parallell ar nog s& riktig, men icke blott på det satt, soni deil franis8alldt.s i 41x1 Joilans tal till stor- tinget och soin allenast avsag det yttre eller, oril m a n
SA
vill, det som syntes slie men iclie det soin dari i verkligheten skedde. I Sverige var det, sasom jag i arinat sarniinanhang utfört l, icke stan-derna som i egenskap av Bonstittierancie församliiig enisidigt be-
stanmde 1809 Ars negeri~igsfosrn, 1 det att iiven de voro stalldn inljir ett val, soni i veriiliglieten icke kunde på grund av makllaget utfalla på mer an ett enda satt och efter öe-erensHisnimelse med
hertigen-regenten, som blev och msste bli den nye Iionursgen. I Korge var likasii stortinget stallt inför ett val som
p2
grund ai- makt"rget icke lieller kuride utfalla p5 mer iin ett satt efter hloss. tiar lika mg-ckef hunclits Norge som Sverige, och sedan n u de i Moss priricipieilt ömsesidig1 godtagna andringarana i Xorges Grund- Iov blivit genomförda ocla i det s. k. valet -1 nov, konstaterade.Resultatet blir sAiernda. onn det sagda sammanfattas, att
$1-eriges, och det darmed foIkrattsIigt redan fëirenade Norges. bo-
Kiel - Eiu\\ old - iJosa.
85
nung, sorn hade befogenhet att naraxilare reglera 5orges statsratts- liga st5BBnPrng. fanas sig genom Sorges väsarade motstaiid. som doch nedslogs. bnïa godtaga den inre ordning Yorge pa egen Ei:indskapat iör sig i Eldsvold. dock med de andringar i denna >om
boro nbdsäridiga f ö r deim iolknriittsliga föreiiinqens omsattnik-nq ocbsa i en statsr&tts%ig. och att dessa äiidriimgar dels geno~nfbrcbcs tinder IlörhaiidIi~igar n i e l a n sagde konung och stortinget, WHII
genom Moss fatt hans erbanraande sasom organ dels asslutadez
i erm skriftlig hirhuiid. som inneiersbre~s a\ stortinget oeli de
s\ e-isl~a kornmissarierna - der1 norska grundlagens s. Ii. normal- exerrngAar
'
- och som salunela innebar Sveriges 5:rintycke till ~iyordiiingew. samt a t t r e d a n dessförinnan den srenshe honuiigein genom 9 nov.-beslutet erhiindes som riorsh bonskitutiorrell Bonuaig. enligt niorsk gruiadlag.Eet är riktigt som Lagelrobh i unii~it sammunharig sager: )Carl X111 a r Ironung s$,kB över fverigc sonii Norgc oeár blir det icke först grnorni att aritaga esi as resp. liatiormal- representation reda11 be~leitnd grundlag» i Lid 251). Xeri det 5r ack2 rilitigl. att med E a g e r r ~ t h anse unionen efter 4 nov.
vila p& en i1y radtsgrulid, iiimiigeii det riorslia beslutet a\ 4 nov. isid. 2-61 1 ; rattsgrunden a r alltfort utat Klellrahtateii.
inst
biide h9ossXonrentioiaera och den norska grundlageii n dess lydelseenligt hi\erenskommelseii, icke beslutet. a\ 4 nov. Riksakten. som ti111\01n dariör akt Sveriges ständer icke voro bencigiia atl E sverisli grundlag iaalöra beslamlpleiser mots\arande dem i Norges grund- Eoi rörande föreningen, u f g O r allenask en efterföljande konstate- ringsurkund. som tillika ges vissa kompletterande hestammelscr sedan de s ~ e n s b a stiiardes-raa godkänt de
55
i Norges Gïundloiboila gálide Iörenirigen. Att silisakten icke fick giiindlngsliarahtiir.
oahlat alen hade faldisba andringar E svensk grundlagsratt
BPPH
ftiljd. innebar helt enhelt, sasom ochså Lagerroth ribtigt anmarht (<id. 2501, att den var en konstit~ationell stadga suP generis, nneci iorarne81 grrrnid vaseritligeii i folkrätten, docli att härtill bör fogas ett ex analogis)), d& den reglerade icke ett iiolkr5ttsligk utan ek1 staksï5tlsligt iöriiiillande mellan Iva stater. av l i l k a den ena icke
bar tolhrattsligt erk5nt subjelit. utan blott inom ocla genonr Kiel-
unionen tillhörde det europeiska follirattssa~nlialllvt. Ocli Xoree5 sii.,erfinitet erkände Scerige först 1905. sedaii Sveriges riksdag pa
vissa villkor sarm~kyckt till unionens upgrlösning.
--p
-Om >i~orn~alexe.nplaret se i l i i : , Dcii svcnslr-ilorsha uiiroiirn 2 ( l891 1
C. d. Reuierskiiiid. -
