Ludvig
XV:s
hemliga
diplomati
-
n&ga.a
reflektioner
Huvudsyftet n ~ e d Helle Stiegungs avhandling »Ludvig XV:s hem- liga diplomati och Sverige 1752-1974)) har varit att undersöka den franske kungens och dennes privata radgivares förbindelser med Cve- rige och särskilt deras betydelse fiar Gustav 1[%E:s revolution 1772. Aven om avhandli~~gens intresse sålunda frainst riktas mot de svensk- fi.anska relationeri~a och deras avspegling i Ludvig XV:s hemliga diplomati, le Secret du Roi, ges samtidigt en noggrann skildring av dennas organisation och arbetsmetoder.
Le Secret d n Roi, vars historia kan spåras tillbaka till 1740-talet, sysslade till en början huvudsakligen med Polen och den polska tron- följdsfrågan, dar Ludvig XV:s släkting prins Louis Franpis de Conti var personligen engagerad som en av kandidaterna till den polska kronan. För att bevaka utvecklingen i Polen och i andra lander fCirde le Secret under Contis och senare under greve Charles Franpis de Broglies ledning en hemlig korrespo~~dens nied ett flertal franska san- debud i ~ ~ t l a n d e t , däribland med den franske ambassadören i Stock- holm. Denne insände till kungen och det hemliga kabinettet sekreta rapposter om situationen i Sverige och från och med 1759 aveil ko- pior av sin ordinarie brevvdxling med den franske utrikesministern. Från kungen mottog ambassadören hemliga instruktioner, som ibland stred mot den officiella utrikesledningens direktiv. Detta var exem- pelvis fallet 1756, då den franske utrikesn~inistern bedrev els politik, medan le Secret företrädde en annan och i hemliga instruktioner till sandebudet i Stockholm motarbetade utrikesministern. 6 allmänhet överensstiimde emellertid le Secrets politik i Sverige med den offi- ciella franska utrikespolitiken. Men den hemliga diplomatin bedrevs inte endast inom ramen för le Secret du Roi. Avhandlingen visar, hur Ludvig
XV
1771-72 i sin hemliga diplomati kringgick såväl de ordinarie diplomatiska kanalerna som det hemliga kabinettet. Me- dan den dåvarande franske ambassadören i Stockholm, greve de Vergennes, följde de instruktioner, som han fått från regeringen och408 Bengt Petersson
le Secret, och arbetade för en partiforsoning i Sverige, pläderade Ludvig och utrikesminister d'Aiguillon i sin privata korrespondens med Gustav
III
och Carl Fredrik Scheffer för en revolution. Denna privata brevvaxling betecknas som en särskild gren av Ludvig XV:s hemliga diplomati.' Ytierligare en fas 1 denna uppmärksammas i av- handlingen, som avslutningsvis tar upp till behandling den s. k. ba- stiljafraren och översten Charles Franqois Dumouriez' mission. Den- ne hade i ett memorial td1 den franske krigsministern Monteynard framlagt en plan aM stödja Sverige mot ett befarat angrepp från Rysslands och Danmarks sida. Som eti led i förberedelserna för en undsiittniilgsexpedition till Sverige for Dumouriez våren 1773 M11Hamburg för att rekognoscera. Denna separatpditik, som bedrevs oberoende av både det hemliga kabinettet och den officiella utrikes- ledilingen, karakteriseras i avhandlingen som yiterligare en variant av Ludvigs hemliga diplomati, vilken nu sages 116 en kulmen ))i fråga om mångfacetiering»
."
Man skulle således kunna urskilja tre olika grenar av den franske monarkens hemliga diplomati, som arbetade oberoende av varandra och delvis motarbetade varandra. Fenomenet fordrar en förklaring. Man frågar sig, vad den hemliga diplomaih egentligen var och vems synpunkter dess olika grenar främst företrädde.
Först Dumouriezaffären. Det Sr tvivelaktigt, om Ludvig verkligen accepterat den separatpoliti4~~ som Dumouriez och krigsminister Monteynard försökte lansera. Enda uppgiften härom finns, som Stiegung själv framhåller, i Dumouriez' memoarer, och dessa
kan
knappast tillmätas något större bevisvärde i detia sammanhang." Dumouriez' samarbete med Monteynard var en konspiration mot ut- rikesminister d'higuillon, och deras aktion, vari överstens resatB%
Hamburg var ett led, syftade till att undergrava d'Aiguillons stau- ning som utrikesminister. Några bevis för att Ludvig kände till detta eller gav sitt stöd åt denna komplott finns ej. Dummriezaffaren kan därför knappast betecknas som en variant av Ludvig XV:s hemliga diplomati.Ludvigs och utrikesminister d'liiguillons privata brevväxling med Gustav III och Scheffer fördes oberoende av den franska stockholms- ambassaden och kan betecknas som en form av hemlig diplomati. H. STIEGUNG, Ludvig XV:s hemliga diplomati och Sverige ~752-1774, Lund
1961, s. 5, 228.
STIEGUNG, a. a., s. 297.
Ludvig XV:s hemliga diplomati - ilagra reflektioiler 4 O 9 Frågan
ar
emellertid, vems intentioner denna korrespondens främst gav uttryck åt. Det var utrikesministeri2, som i sin brevvaxling med Gustav först framförde tanken på att genoin en statskupp lösa den sveiiska författningsfrågan. Ludvig bekraftade endast i sin korres- pondens med Gustav, att han gav sitt stöd åt en sådan I ö ~ n i n g . ~ Kon- cepten till Ludvigs brev ar skrivna av utrikesininistern och av abb6 de la Ville, sekreterare i utrikesministeriet." Denna korrespondens synes därför mera ge uttryck åt utrikesministerns an kungens inten- tioner.O m man således kan konstatera, att Ludvig XV:s roll i fråga om Dumouriezaffaren och direktkontakten med den svenske monarkei~ och dennes närmaste rådgivare varit obetydlig, återstår frågan, vad le Secret du Roi var och vilken roll kungen spelat iizom det hemliga kabinettet. Stiegung, som inte ansett sig böra ta upp fragan till nar- mare diskussion, synes dock mena, att le Secret representerade en kungens enskilda politik.Yom en förklaring till Pe Secret du Roi nämner Stiegung Ludvigs »personliga osäkerhet och hans genoin miljöpåverkan tilltagande misstanksamhet» liksom »hans illusion att genom den sekreta verksainlaeten spela en central roll i utrikespoli- tiken)).' Detta är säkert riktigt meil förklarar inte, vilka syften le Secret egentligen t j k a d e .
Att Ludvig
XV
h611 fast vid le Secret, sedan deil polska tron- följdsfrågan och Contis tronkandidatur förlorat sin aktualitet, skulle kunna förklaras av att han ville utnyttja det hemliga kabinettet for en kontroll av utrikesministerils politik. Sattet på vilket denna kon- troll skedde förefaller emellertid egendomligt. Eftersom utrikesmi- nisterns lorevvaxling med de franska sändebuden i utlandet i allmän-het synes ha föredragits inför kungen i konseljen, ar det i så fall märkligt, att utdrag av denna korresp~nndens skickades till Ludvig på sekret vag för att ge denne en kontroll på den officiella politiken. En förklaring till detta tungrodda system for den hemliga diplomatins bedrivande ar daremot, att det gav Ludvigs privata rådgivare greve de Broglie och dennes sekreterare Tercier möjlighet att bevaka ut- rikesministerns brevväxliiig med de franska sändebuden. Det var de Broglie och Tercier, sam mottog de sekreta rapporterna, varpå
STIEGUNG, a. a., s. 253.
STIEGUNG, a. a., s. 229 n. ro, 249 n. 31. STIEGUNG, a. a., s. 2, 44, 47.
4 1 0 Bengt Petersson
de översande dessa t914 kungen.Wenne kommenterade sa1Ean eller aldrig de hemliga informationerna och iivedat åt de Broglie och Tercier att besvara dessa och att författa i~~str~iktioner till de hemliga agenterna och inskrankte i allmanhet sin medverkan till att teckna sitt >)approuvé» på order och förslag till skrivelser. Ludvig bar P de
flesta fall passivt anslutit sig till sina privata rådgivares uppfatt-iing och synes salunda inte ha tagit någon mera aktiv de4 i le Secrets verk- samhet, som har dominerats först av Conti och senare av de Borglie och Tercier.
Le Secrei var för Coxmti och de Eroglie inte e~zbart ett kontrollor- g a s u i a i ocksi ett rnedel att skaffa sig inflytande över och att pi- verka Frankrikes eiirikespdi.tik. d"'& att bevaka sina intressen i Polen och starka sin tronkaildidatur etablerade Conti med Lerdvigs sam- tycke ea hemlig Itorrespondens med de franska s~ndebudean i War- szawa och Dresden. Conti, som genom sitt inflytande over Ludvig påverkade utniimningen av franska sandebud, kn6t så srnaningom ytterligare agenter till den hemliga diplomatin och skapade darrned ettinforrnationsnat, soin omfattade ett flertal Iiinder och som gav honom möjlighet att framja sina egna intressen och att fora en per- sonlig utrikespolitik.
Sedan Conti 1756 förvisats fran hovet overtog de Broglie tillsam- mans med Tercier ledarskapet för le Secret. Aven de Broglie tog ak- tiv del P utrikespolitiken
och
sökte genom den hemliga diplomatin påverka Frarikrikes politik. De Broglie, som redan 1755 lagt fram ett förslag om en allians omfattande bl. a. Sacbsen, Preusseri, Frankrike och Polen, fiirsökte rau inom ramen för Pe Secret förverkliga sitt ut- rikespolitiska program. Medan den franska regeringens hållning i den polska fragan bestamdes av Eran~krikes nyligen ingångna förbindelser med Ryssland och Osterrike, 1% de BrogPie sjalv författa en sekret instruktion, som Ludvig undertecknade och som i motsats till rege- ringens i~istruktion gav de Broglie bemyndigande att arbeta för ett bevarande av Polens oberoende och att förbereda det polska kunga- valet."Ytterligare exempel p5 att de Broglie utnyttjat le Secret ocb sin stallning som Eudvigs privata rådgivare för att förverkliga sina egna utrikespolitiska planer kan anföras. Freden 1763 uppfattades av de
STIEGUNG, a. a., s. 51 n. 8, 57 n. 28, 269 n. 7.
" Correspondance secrete du comte de Broglie avec Louis XV [1756-177i1)..
Publiée pour la Société de 1'Histoire de France (série antérieure 2 1789) par
Ludvig XV:s hemliga diplomati - några reflektioner
4 ' I
Brogi~e som ett allvarligt nederlag för Frankrike. Som ett led i för- söken att iteruppratta Frankrikes prestige och inflytande i Europa e ~ ~ i ~ g i c k s de Broglie och deimes förtrogna med planer på e11 revansch p i England. Sedan ledaren för det hemliga kabinettet utverkat Ltid- vigs tiilsrånd att sanda en officer p i ett rekognosceringsuppdrag tillEngland, utarbetade han el1 detaljerad plan för ett !nvasiorisföretag mot de brittiska öarna, vilken han w~derstallde komgen. Meil f8r att realisera detta projekt ltrgvdes regeringens stöd, och de Broglie ut- verkade Eudvigs medgivande att ta kontakt med utriltesmi~iister Ghoiseul och med denne diskutera förberedelserna for ett krig mot Englaild. Dessa planer kunde en~ellertid inte förverkligas och förlo- rade efter Ckioiseuls fall i deceinber 1770 sin aktualitet.'"
Choise~ils fall s y n t s öppna utsikter för de Broglie att sjalv ;bli utrikesmi~iister. De Broglir Eramh6ll f ö u Ludvig ni-jdv5iidigheten av att en eftertradare till Ghoiseul utsågs och 1st förstå, att han själv Onskade E i posten soin utrikesminister.'j Kungen farbigick emellertid de Droglie och utsåg 1 stallet hertig á'Aigui!lo~i.
Förhallandet mellan den nye utrikesminister11 och ledaren för det hemliga kabinettet blev spant. De Broglie, som iiiför kunger, kriti- serade utrikesnlinistern, lat utarbeta en plan på en stor sydeuropeisk allians.'- Dessa planer p& en a l l i a n s o d ~ g g n h g var ett direkt angrepp mot d'rhiguillons politik och syftade u t m tvekan till a t i försvaga dennes stallning som utrikesminister. De Brogiies projekt kan jäm- föras med Dumouriez' och Moiiteynards konspiration mot utrikesmi- nistern.
Man
k m k i r urskilja olika h~tressen, som kampat om iilfPy- tandet över frailsk strikespolitik. Dettu drag av maktkamp fram- träder tydligt vid den s. k. bastiljaffareii, som var ett försok fran d'AiguiYlons sida att krossa siria rnotstaildare och medtävlare om led- ningen av deil franska utrikespolitiken,bl.
a. de Broglie och Montey- nard.13Ludvig XV:s roll inom den hemliga diplomatin synes ha varit obe- tydlig, och de olika grenar av denila, som man kan urskilja, har inte varit uttryck för kungens vilja att spela en självständig roll i utrikes- politiken. Det Iiar i stallet varit fråga om olika intressen, soin kgmpat om inflytandet över dela franska utrikespolitiken. Le Secret du Roi företrädde inte främst en Ludvig XV:s enskilda politik utan var sna-
- - - - -
lo OZANAM-ANTOINE, a. a. I: LXIV ff.
OZANAM-ANTOINE, a. a. I: XC f. Jfr STIEGUNG, a. a., s. 160 ff.
" STIEGUNG, a. a., s. 288 ff.
4 1 2 Bengt Petersson
rare ett uttryck för kungens privata rådgivares synpunkter på Frank- rikes utrikespolitik. Benämningen le Secret du Roi förefaller vara föga adekvat.
Bengt Petersson
RESUME
La diplomatie secrete de Louis X V et les rapports de celle-ci avec la Suede ont fait I'objet d'un examen intéressant dans la t h k e de doctorat de
M.
Helle Stiegung « La diplomatie secrete de Louis X V et la Susde ». L'auteur distingue trois branches différentes dans la cliplomatie secrete du monarque francais. La premiere branche est constituée par la politique qu'exercerent le roi et ses conseillers pri- ves, le prince de Gonfi et le comte de Bioglie, et qui est coniaile sous le nom de Secret du Roi. La correspondmce privite que Louis X V et son ministre des Affaires Etrailgeres le duc $'Aiguillon échange- rent avec le roi de Suede Gustave III et son conseiller C. F. Scheffer, constihie d'apres I'auteur une branche particuliere de la diplomatie secrete. Enfin la politique séparée que le colonel Dumouriez et le ministre de la guerre Monteyllad essayerent de lancer au printemps de 1773 est considérée comme une troisieme branche de cette po- litique. 01% se demande quel rôle a joué le roi dans cette diplornatie secrete et ses différentes branches.H1
semble que l'on puisse constater que Louis X V a Jouk hin rôleinsignifiant dans la diplomatie secrete. On peut en revanche dis- tinguer des intérets différents, qui ont lutté pour exercer Peur in- fluence sur la politique étrangere et q ~ i i se sont servi du nom du roi pour obtenir le succ&s de lems propres visées. I1 semble que le Secret du Roi ait surtout 6th Iiexpression des points de vue des conseillers privés du roi sur la politique étrangere de la France.
