En
forntida
utvandring f r h Gottland,
Den l~eriittelse om e n forntida utvandring fiaar Gotblaiid s o m d e l t a föredrag iiandlar o m , a r Isevarad i den s. k. Gett,a- sagan. Sagan jr fogad till era a r hau-tdskrifterraa a v Guts-
lagen. I,ageri a r senast fran tiden inemot 1300. Till tiden k o r t efler lagen ar sagan a l t fidra.
BeratBellsen o m u f ~ a r i d r i n g e n fri11 Cottl,arad Aterfins i
Gutasagails forsta kapitel. Kapitlet h a r till eai ],orjan ra5gru uppgifter oili Iiur Gottland l ~ e l ~ y g g d e s och lizir innaa delade rapp laiidet i t r e tredingar. En m a n soni-n lietie G r a j p sI;alB h a f á t t deil nordligaste trediszgen, h a n s ba%der Gute och
Föredrag lic~llet i \'eterisltaps-Societeten i L u n d 2 3 . i i o r e m b e r 1943. Iic(li<;l;riffci: C o r p u s i n r i s Sueo-Gotlioruin. Snniliiig a f S\veriges gamla l a g a r T'II, 9 5 ; Herotlotos I cap. 8-1; l > a u l u s Diacolius, E1istori:i Langobardo- r u n i I: 1-19, I I : 5-6; j i n f r A1G. Script. iei.urn Laiigobarclicar~im e t ltalica- rurii saec. VI-IX, 18; Dudo, De m o r i b u s e t actis p ~ r i n ~ o r u n i h'orrnaiiriiae d u c u m I--II; Saxo, Gesta Dailorum, ed. ;\Itiller-T'elscho\\-, 418, 185; Olriii-Kziler, 231, ? i l ; hiiiiales Ryeiises (Xiinales D a ~ i i c i , 66, G8); Coiilpendium Sasonis (Script. mir]. I, 325). - F r r r r i i s t u l l ~ ~ i ~ i g u ~ ~ : Steeristrup, N o r m a n n e r n e I, 1 9 2 (1876); S t o r m , Iiritisl<e Bidrag til Vilii~igetideris Historie, 2 7 (1575); Kerriiari, YII f o r n t i d a u t v a r ~ d r i i l g f r i n Gotlaiid och ö n s iriförlivailde m e d sueavaldet (1923); Die Nerliunft u. die fruliesten bus\\-anderungeii d e r b e r m a n e n (1994); D e t sverislia rikets uppkomst (1925); Die T'eriiiridungeii z-u7isclieii Skandina- vien u. Ostbalticuni (1029); Die V6ll;eïn-ariderui1gszeit Gotlaiids (1935); Det s r e n s k a r i k e t s u p p k o i n s t (1941); S r e i ~ s B a landsliapslagar, toll<:icle och f6rl;la- r a d e a v Ake H ~ 1 l n 1 b ä ~ I i o c h Elias l$ressé~i. Fjiirde serieii, Ixiv, Isxi. 296, 319 (1943); Forssander, Om s r e a r ocli g ö t a r (Wist. tidslir. 1942, s. 134. J m f r s t s t . 1943, s. 13i).
Doceriteri Krister Hariell liar f a s t m i n ul)pmiirksarn!iet på Herodotos
E cap. 91. Stallet r i d vilket jag f ö r flera &r s e n g j o r t aiitecliriitig i m i t t e x e m p l a r a v Herodotos o m dess förli5llaiide till Diidos framstiilliiing, Ilade helt fallit mig u r m i n n e t .
268 L a u r i t z Weibull.
Gunnfjann den me%lersta och den sydligaste. H personnam- nen döljer sig ortnamn, ett fran var treding, Uppgifternas .crai.de framgir darav. Efter detta konamei- s6 berattelseil o m bitvandringen. Jag iiterger den i översiihtning,
»Fran dessa tre» - allts; Graip, Gute och GrinnSaun
- »firöliades sedan folket p5 Gottland s5 mycket under Bing tid att landet Inte f6rmadde föda dem alla. D5 lottade de bort fran landet var tredje man, s å at% de fick bellalla och f6ra bort med sig allt som de egde s v a n jord. Sedan \.PHle de ogerila fara bort, u f a ~ , for till Torsborg och slog sig ned dar. Sedan ville landel- inte tABa deria, utan de drev bort dem darifråni. Sedan for de bort till F5rOn och slog sig ned dar. Dar kunde de inte uppehalla sig utan for till en ö
vid Estiand som heter Dag6 och slog sig ned dar och byggde en borg som a n n u syn-ns, Dar Iaunde de heller inte upgehalla sig nban for tippför e n %lod som heter Diina s c h upp geiiom Ryssland. Så långt for de att de Bom till Grek- land. Dar bad d e grekernas konung alf SA bo i my och ne- dan. Konungen lovade dem det och trodde att det inle var mera 511 era månad, Xar sedan en manad hade &tt, ville h a n visa bort dem. JJen de svarade att ny och nedan ara- rade alltid och sade att s; hade del blivit Sovat dem. Denna deras tvist Iiom omsider f6r drottrningea~. D5 sade hon: hfin Bierre lianung. Den lovade dem att bo har i
ny
och nedan. Det ar fbir all tid. D i k a n Des iilie taga det ifran dem. S5 bodde de dar s c h bor dar ännu. Ocla ännu h a r de nigot au vari: språku.P8
denna berattelse om utvandringen f6Ijer i Gutasa- g a l nagra uppgifter om hedniska seder och bruk som \rar giingse p5 ön - de a r delvis H-iemtade u r Gutalagen - ocho m b u r o n för fursta giilgeli, Icona under svearna.
Det a r latt att se att Gutasagalms utrandringsber5tteIse
iii. uppbyggd på tre motiv: en överbefollming soni gör att ilandet inte kan föda siria innebyggare; en lottdragning som resulterar i att var tredje mala tvingas att utvandra; slutli- gen sjelva iitvandriingen som leder till att de utvaildrade vinner sig nytt Eaiad dar de ar boerade a n n u den dag i dag.
En forntida u t ~ a n d r i n g fri11 Gottlalid. 269
Man h a r i senare tid mycket sysselsatt sig med denna Gutasagans berattelse och riar m a n sökt att viirdesiitia den, laar m a n giirna slannat vid att den företriider en fo1l;lig sagatradition som iini2~1 Tar gangse och levande d l ) herattel-
sen Isler nedskriven, och förmenal att vad sona slcildras a r hiirmdelser s o m en gång cerkligen passerat. Traditionen omr
deram anses vara av hhg alder, »fr'n.an forntiden». Det frana- gar av beriiitelsen att utvandringeil skall ha skett
d5
gutarna iinrau arar hedimdarngar och iniian de ä n n u hade kommit un- der svearna; det senare nienar naan h a sltett senast underf6i-ra delen av 800-talet och att alltså hiindelseforloppet ar att förlägga före anitten av detta arhundrade. \'ad m a n ternligen allmiiiit skjuter irt som ohistorislct Sr i första h a n d det anaellanharande som utvandrarnia skall h a haft m e d det gseltislca kungaparet. Berattelsen rubriceras på denna puillct s o m en anekdot, vad dera tydligen oclicså Sr. Det sattes dirtill ifråga o m det verlcligen var var tresije nian s o m rntlottades. S5 E n g t de flesta. Pi? arlieologislct 1iå11 h a r m a n gatt avseoart Iiingre. Man Biar d a r sölit verifiera sagans herattelse o m ulvandsingen och kombinerat den med e n följd arkeologiska iakttagelser s o m m a n fastniat för. IIot slulet a r 400-talet och under förra deleii av 500-talet liar man Itonstaterat en nedgang i antalet av de grayar som maim g15traffat p5 Gottland, »en katastrofal nedging)), säges det -
gravarna p5 Gottlarid utgör under tiden 475-5546 endast e n trebjedel av gravarna fran de föregaende /ä areii 400-475. När m a n sökt att tolka deiina gravstatistiii liar m a n stannat vid att befollcningsstocken på Gottland den tid gravarna gar ned i armtal, maste ha gatt ned i proportion dartill, och som orsak till detta forliallande h a s inan angett att e n utvand- ring -- ocli eii utvandring i stor skala - försiggatt från
Gottland. m a n h a r ocksa sölit bevisa att denna u t - arandring gatt österut. Och beviset därför h a r m a n funnit i e n serie fornsakstyper som utvecklats u r gotlliindslia lokal- former. Dessa fornsakstyper patraffas inle
p5
Gottlalid, utan i c3e I-taliiska liinder~ia öster därom. Tre, sager tre, rent gott- landska föremål s o m förlägges till tiden -175-550, liard a r ocksa antriiffats. 1,åsel i beviskedjan anses darnied in- satt; berättelsen om tatvaridringen arlieologiskt veriiierad.
Mai1 torde ha svart att komnia ifrån att sul~jeliliva ~iirdesiiltningar, Kösa förmoda~ideis och godtycliliga konilbina- tionei fått ett raog s i stork spelrum i de undersökningar som jag 115s' hiinlett uppmiirksanilaeleri 115. Sarskilt faller besliaf- feraheteni av den arkeologiska I ~ e v i s f ~ r i n g e n och lionstrukiio- nen i Ugonen. Det föreliomii~er i deniiia bevisföring en skarpt preciserad liroriologi, E n s i d a n torde inte vara möjlig. Det utlases u r aliialet gravar s o m naan m e r eller mindre
tillfil-
ligt kommit att uiidersöka p5 Gottlaiiid, laur befolkningssiff- ran stiger och faller p5 ön. Statistisk veterisltap a r anilars friiininaiide för ett dylilit tillviigagirigssiitt. Och uad forn- saksiypernei a n g i r , a s det i regel så att n a r typer från a n d r a områden triinger i n P ett land, folkieri inte darför lian f6r- utsattas h a gett sig ut p5 vandring och fört dem nied sig. Ett lieli a n n a t tillviigag5ngssatt rnaste ofi'ånl;omligen tillgripas o m niagot sakrare resultat skall iiunna vinrias ifr5ga oni det prohlem som föreligger.1'1an-i liar fralrilmallit att tatvandringen fraii Gottland inle a r omtalad I rlagoil arnnai-i sliriftlig liiilla ä11 Gutasagan. Detta a r riktigt. Alltsa fins det -- det a r den slutsats m a n d r a r -- ingen nm~jligliet att $1 skriftlig vag kontrollera i vad m i n beraltelsen oni utvandringen iir sannfärdig eller inte. Ar denna slutsats också riktig'?
Yl flyttar oss ett halvt Artusende tillbalia i tiden fr511 Gratasagan, till slnlet av '700-talet. Det levde rid denna tid i Iilostret i Ivloiite Casslno i Syditalien e n lärd av langobar- disk hiirkomst, Paulus Diaconus; tidigare hade hail hört till den Iarda krets s o m sarillades kring Karl den store P Xaclien. I Monte Cassins skrev h a n sitt stora verk o m langobarder- nas l-iistoria, Historia €,angobardorurii. Cpptaliten till detta verk a r en besliriviiing på Germanien. Man laser dar: »Ger- maliien avlar av sig så m8nga inenskor att det med knapp
Eli foriitida utraiidririg f r i n Gottlaiid. 27 l
nod formalar att foda d e m » l. I fortsattaiiiigera b e r i t t a r Paulus
D i a c o n ~ i s ona Scadiiiariu, en o uppe i n o r r a oceanen; l a n - g o l ~ a r d e r n a som seii aned s $ stor f r a r n g h g satt i n n e m e d makten i Italien, skall h a Icomniit darifinn P a ~ i % u s ntta- l a r : »Folike~i d a r forokades s2 mycliet att de inte langre k u n d e b o sailmralaim. De delade
dA,
efter \.ad maii berattar,hcla rneamighelenm i tre delar, drog lott och utronte på s$ satt uilken del s o m skulle leaniia landet och solra sig n i a bo- platser)) 3. Ti h a r liar de forsta t ~ $ motiven i Gutasagaii.
overbefolkriiiagen och lottdragningen. Och frarnstallningeii i
sagail a r s5 likartad alt sagara staiiIuis direkt o ~ e r s a t l e r Paulus. I fortsattningen blir Historia Eangol)ardorrim \ i d - lyftigare. Den omtalar att efter det att lotieil bestamt vilka soni skulle bege sig bort f r i i i faderneslandet och solia frani- m a n d e tegar, de f it va il dr arm de drog b o r t fran de sina och u t
tir iaiiclel iriider två hovdiiigar - d e hette Hbor ocli Aio -
och att deras m o r var Gambara, e n Ilegirad och r i d s n a r Bivinnia. Utvandrarna liom forst till Scorliiga ocli slog sig ned siar, men liuiade inte skaimiia p5 g r u n d a v Biuiagersriod; fortsatte s5 till 3Ha~iriilga ock Golanda, slutligen over Rugi- land tnlP Italien. De slog sig lied d a r och folket 1;allades lanigobarder, Det tredje niotivet i Gutasagan : sjelva ut- \andriiigen, laar lmar olilia utforrrsats. Det ligger helt riatur- lagt dari att u t l a n d r i n g e n far e n olika riktuang o c h e t i a n n a t sl~atii151 lilisoiii i att en iiannnlorandriiy, - vad j a g skall \.isa i del foljande - inte k u n d e Iiornnia ifraga. Men III-
vandringen sker pala liada sialleila ined mellansiationer och uluandrariaa ~ i r r n e r sig p i IGda stallena nya boplatser-.
Yi skall riu folja h ~ i r P a u l u s Diaconus9 berattelse o m langobardernas eltuaridring u t ~ e c k l a d e s genom de narmaste
Taritos iilortalium g e r m i n a t quaritos alere u i s sufficit.
V \ \ ' i i ~ i ~ i l o r u m , lloc est Langobardorum gen\, cluae postca iii Italia fe- Iiciter r e g i i a ~ i i t . . . ab iiisula, cluae Scacliilauia dicitur, aduentauit.
Populi d u m i11 tailtam mnltitudiiiern pullulasseilt, u t iarn simnl Iia- bitare noii u a l e r e i ~ t , iii tres, u t fertiir, omilcm cateruarn partes diuidentes, qtiae ex illis p a r s p a t r i a m relincliicre iiouascIue deberet sedes excliiirere, sortc percluiru~it.
272 Lauritz Weibull.
fem arhtandradena. Daru tover oclisii. g5 tillbaka till deil kalla som h a n begagnat.
P a u l ~ i s Diaconus' wrl; utgjorde en m - c k e t o r n t ~ c k t las- nlng i rnedellideri och blev flitigt utnyttjat av historislia f ~ r - fattare. Ekot av vad den inneb-naller oni eitvaridriiigen låter sig tidigast uppfånga i Nornliandie. Det skrevs d a r i borjan
a v 40049-talet eia vidlyftig Eard historia o m de ilormandiska her- tigarnas bedrifter, De rnoribus et aetis Xormanniae ducum. For- tattare tPLB den var Dudo, delian i St.-Quenhin. H a n ger sig skela av alt aterge traditionen .*.id hertig Vilhelm 1:s hov i Rouen. &'taraildringen a r hos Dudo eri utraridring inte f r i n Scadiiiavia, snlan från Datlen; den galler hite langobarderna, ulan norrmaiinerila under 13o%%o. e'pptakten a r densamma som hos Paulus Diaconus. Folliena i Germanieii, heter det, blev s 5 naaaraga att jorden inte rackte till for derai att bo ps. Det forlsattes: efter urgaminal sed 11rul;ade mana då aiistalla lottdragning, ta ut de unga och driva dem utomlands for att de med vapen i hand skulle vinna sig riken som de k u n d e lera av l . Denna urgainla sed blev tillampad d å n o r r m a n -
anerna drevs ut. o r e r on Sca~idza och England tog de rageil
ii13 S o r m a ~ i d i e och vann sig rike dar.
Att det h a r inte a r fraga otn n i g o n tradition \ i d Yillielna
1:s hov a r utan vidare klart. Framst:tlliiingen gar tillbaka
p5
Paulus Qiacorius. Eiidast a r overbefolkningen, lottdrag- niingen och utra~idriilgen overflyttade p5 ett nytt folk ocli gilller del inte l a ~ i g r e folkvandringstid utan vikingatid. Under ny ledare och med nya mellanstationer n a r det nya folket fram till ett nytt inal. Xamnet nornianiier beholls. Folket var ocli forblev iiorrnanner.Ett par 2rhisndraderi efter Dudo h a r berattelsen oin ut- vaiidringen liomrnit till '\Tordeil. Saxo a r den som h a r för an. Berattelseii a r Iios Imonom som lios Dudo infogad i e n helt ny omgivniilg, i sliildringei~ av en av hans danska sago-
S e r r a m cliiain iiicoluiit Iiabitare iioii safficientes, collecta sorte multi- tudirie pubesceiitium ueterrirno r i t u in e x t e r n a regna e x t r u d u ~ i t u r iiatioiliiili, u t acquirarit sibi prieliando regna, q u i b u s uiuere possiiit.
Eii forntida u t v a i i d r i i ~ g fraii G o t t l a i ~ d . 273
Iiungar: %;ung S ~ i i o . Saso upplyser att d å denne regerade, var det 0%- och livsmedlen ville Inte racka till l. Snio be-
tyder ~ 1 1 6 ; därav överflyttandet a v osren och Bivsn~edels- bristen på dennies regering. Tv5 maii, Age och Ebbe, ställde
888 f6rslag p5 tinget att alla gamlingar och barii skulle dödas; beslut fattades harom. Dessa ihge och E b l ~ e ä r tydligen Paulus Diaconus' APo och Hbor. Men inoderil till dem Gam- barue, Paulus9 Gambara, diall h a ingripit och beslutet b l e r ändrat p i så satt att det skulle företas e n lottdragnii~g och d e som lotten föl1 på bege sig bort fran laiidet 2. De ftjrvista Iioril
f6rst till Bleking, seglade s 5 förbi Moringia ocli lade till vid Gottland -- Paial~is' Scoringa, Mauringa och Golanda. De fortsatte därifrsin över Rugien och slog sig till sist ned i
Ilalien. De tog, alldeles som Iios Paulus, namnet lango- barder.
Saso citerar s,jelv Pauleis Diaconus. Någon trekai: att han haft Historia E a i ~ g o b a r d o r u m framför sig p5 slcrivpul- peten, kan inte finnas. Men som vanligt h a r lian suveränt BPehandBat det stoff haii henntat annorstädes i f r h , och för akt f ~ r h i i r i i g a sitt eget foll; h a r haii gjort Hailgoharderna till daner.
Saso skrev omliriiig 1200. Ett femtiotal a r senare gar hans berättelse starkt f6rliortad och iiiigot ändrad Igen i Ryd- annalerna; vid mithen a ï 1300-talet i d e n omskrivning au Saxa
son1 b a r namnet Coinp~endium Sasonis; den senare visar p;- verkan oclcsa f r i n Rydannalerna. Men Rydannalerna liar ännu en ~ e r s i o a i , Saso berättar på ett stiille att danerna under ein soil till Harald Blitand erövrade s e d e r n a s land, allts3 Serngallen, ocli slog sig ned dar och att sernhernia r:'l 'I i n a r
sig vara koniiia f r i n danerna. Denna berattelse knyts n u i arinalerna s a m m a n med vad m a n visste a r Paulus Dia- conus, och för första girig går utvandringen fran Danmarli inte liiingre söderut, utan mot öster, till Diina och infarts-
l Partim suppetriitibiis alimeritis.
'
Patria escessuri sorte deligereritar . ..
Oiiliiiiiili fortunis iii s o r t e m coiliectis, q u i designabantur extcrres adiiiclicati s u n t .2 74 L a u r i t z Weihuil.
landerila lill Ryssland. På h . o t l i ~ c n ~ k n u t s tid, heter det i den a n d r a versioneii P Rydannalern-ia, utvandrade var tredje m a n av trälarna och det meniga folket från Danmark och kom och underkilvade hela Dretisseim, Semgallen och kareler- nas land, dartill nnåniga a n d r a landsträclior. De fann s5 stort behag 1 dessa fruktbara ängder att de inte viIIe ater- vanda utan a r livar d i r i n n u den dag i dag.
Det land d a r utvaridrarna h a m n a d e var hos Paulus Diacoriiis, hos Saso, i ena versioneii i Rydannaleriia och i CompeiidPuni S a s o i ~ i s Italien, hos Dudo Iuoraaiandie, i a n d r a versionen i Rydanrialerna Preusseii, Semgallen och karelerilas land. I Gutasag:i~i a r det Grekland. Varför just Greklanid?
Ngi. man söker svaret p5 denna fraga, h a r mnan att utgä Ir'n-aia sjelva namnet Gottland. För nledeltidsmaiinen var ety- mologien liar utsail vidare 1i8ar. Gottland var goternas Band;
Rar hade goterna bott och liar l ~ o d d e d e aiiiiu. >leii goterna hörde till de vaildraiide follieii; de var det herörridaste av dem alla. hran kciade lasa orn dem hos Joidanes, men ocksa hos Paulus Diaconus, Dudo ocli an5rng.a a n d r a ; ocksa de var drivna h e m i f r h av örerbefofolk~iiilgen i Germanien. Alen m a n kunde ocksa lasa oan goterna att de x-ar sanama folk som geternia: Gothi q u i et Getz. Var bodde d 5 dessa geter? De bodde söder onii Dorrau, inom granseii för derii byzan- tiaasbe Iiejsarelis rilie. Och vad Iiallade m a n kejsarens rike
i Xorden? Kiillor~ia a r har mariga och alla enstiimrniga. Saso, Snorrc: och d e a n d r a ballar det Greeia, Grikland, Grekland. Man förstar u n d e r dessa onistandigheler h u r det kom sig att gottlandingarna i Gutasagaii utvaiidrade tail Grek- land. Men nian f6rstår oclisB att de lade vägen dit som de gjorde uppför D ~ l i l a och genom Rysslalid. Vägen, företecknad i Rydaannalerna, var den vanliga för dem som fardades haim
Ostersjötr~ilcterna ned till Svarta havet och Bosporen.
Det frara~gar a r vad h ä r anförts att den senaste utreck- Iiiigsfasera av l~erättelseil siil utrandringera liar sin utgangs-
punkt i e n etymologisk utläggning av namnet Gottland -
sitläggningen gjorde gottliindingarima till goter. Det ligger i
E n forntida utvandring fra11 G o t t l a n d . 275
hos Dudo lieinde Iiomma ifråga riågon ändring a r namnet p i de utvandrande.
*itersfar att triinga tillbaka till den liialla som Paulans Diaconus begagnat i sin Historia Eangobardoriim. I<allan a r från BiPassisk tid, mitten av 400-talet före Iiristus,
Pa~alils Diaconus inhemtade redan s o m gosse grunderna till det greliislia språliet; h a n Iarde sig v d inte att tala det, men undervisade i det vid I<arl den stores hov. Uppgifterna diironn h a r m a n i den brevvexling på arers hail förde med kejsaren. Bland de arbeten m a n den tiden anviinde i skolorna var Herodotos' grekiska historia. Slår m a n tapp första Isoken, kapitel 94 i denna, finner naan d ä r e n framställning a v d e seder och bruk som utmarlite Iyderna; det erinras d a r ocksa o m er1 laungersnöd som harjade bland dem ocla de följder som den hade. Herodotos berattar:
»DA liungersnöderi inte hörde upp utan i stallet tog (Pveahand, skall kurigen ha delat sanatliga lyder i tv2 delar s c h E t i t dem liasta lott o m vilken ay den1 som skulle stanna oelm vilE;em soin slitille bege sig bort u r landet.
.
.
Efter det att lotten fallit skall den ena delen ha dragit ut u r landet till Simyrna och diirifn-An.
.
.
seglat bort igen för att söka sig uppehakle och boplatser. Efter att h a färdats förbi många f016 kom de ornisider till onabrilierna. De anlade d a r stader som d e aai~iu den dag B dag bor i. JIen i stallet f(Pr lyder h a r de Iiiallat sig efter kungens son som ailE6rde dem s c h tagit namnet tyrsener)).H denna IHerodotos' berättelse h a r nman led f6r %ed, delvis m e d begagnande av s a m m a uttryck, alla de r n o i i ~ samlade s o m sedan går igen hos Paulus Diacorius. Ei1;som Saso slirivit direlit p2 Paulus, riaaste Paulus lia skrivit direlit g; Herodotos.
Med vad jag h ä r framstallt torde det s a m m a n h a n g r a r a klarlagt i ~ i l k e t Geitasagans berattelse 01-11 en forntida ut-
vandring från Gottland till Grekland a r att insiitta. Det ges endast en skriftlig I;älla för d e n n a utvandring. Inte desto
276 Lauritz Weibull.
mindre har det visat sig mojjligt att p2 sliriftlig vag liontrol- lera denna BSllas beslcaffenliet. De motiv som ingar i be- rattelseil har vi kunnat folja genom inernot 2000 ar och sett Biur de applicerats på det ena folket efter det andra, från folliei i Eydien till folket 215 Gottland. Till Korden konr berattelsen omliring å r 1200, d i Saxa lat langobarderna vara daner och ulvanidra f r i n Daiimark. Iiallan ar overall1 den- s a m m a : Paulus Diacoirus. Dennes kalla: Herodotos.
Beratlelsen ona utvandringen fran Gottland ar inte 112gon folklig sagatraditisii. Vad den Iiar att berakta or11 ar inte n i g r a haradelser som en gåiig verkligen passerat oclr den E t e r sig heller inte verifiera geiiom aldrig s5 fyndiga arlieologiska konistraiktioner, Berattelse11 a r en lard traiispoiiering pi ett nytt folk a v en urgamrna1 utvaridrii~gsberattek som tidigare applicerats pA m i n g a olika folk runt om i ~ a r l d e n .
Eaririiz 1TTeiDn1I.
