SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Recensioner

Framing the early midd%e

ages.

Europe and Mediterranean

400-800

Chris Wickham

OXFORD U N I V E R S I T Y PRESS, OXFORD

2005, 9 9 0 S.

Europe afier Rome.

A

new Cultural History

goo-irooo

Synen på övergången från antiken till medeltiden har genomgått stora och avgörande for- ändringar sedan Peter Browns 1971 publicerade sin B e World of LateAntiyuity och 1969 B e Rise ofthe western Christendom (ny, reviderad uppla- ga 2002) med bidrag från flera forskare.

Begreppet"senantik"("the late antiquityn) iir numera vedertaget och utgör en s j M a r kate- gori i översiktsframstdiningar av romarrikets övergång i medeltiden. Denna bild av en period som ligger mellan antihn och medeltiden problematiseras nu av två nya böcker. Den ena, Framing the early midde ages, är skriven av professor Chris Wickham (Birmingham) och behandlar tiden 400-800. Den andra, Eu-

rope after Rome, är skriven av professor Jdia

M.H.

Smith (Glasgow) och behandlar perioden 500-1000. Att det åter är engelska historiker -Patrick Gibbon förnyade på sin tid synen på Romarrikets fäil - ar nog så spännande och talande för hur levande och stark anglosaxisk medeltidsforskning ar.

Båda böckerna vill göra upp med en statisk och, tyvärr, svhtrotad förestallning om att ut- vecldingen mot medeltidens feodala samhalle och det inneboende, dynamiska kon&k&örhal- landet mellan kyrka och kung (stat), som präg- lade hög- och senmedeltidens Europa,inte bara etablerades tidigt utan också var given. Bada menar att historiker aUt för mycket har stir- rat sig blinda på framvaxten avnnationer"; äid- re medeltid f r a m s t a som en vag till Frankrike (via karolingiska riket), Tyskland (via de tyska småstaterna) eUer England (via anglosaxer och senare också normandernas erövring). Tiden 400-1000 har fatt utgöra vägen dit, snarare än vara föremåi för studium för sin egen skuii. Vad författarna beskriver är saledes inte Europas 16%-

delse eller skapandet av grunderna for kommande "nationer" utan en historia värd att re- konstruera utifrån sina egna förutsättningar.

Dessutom vill de problematisera forestall- ningen om antiken och medeltiden som två poler med senantiken som en brygga eller en bro. Utvecklingen ägde rum parallellt men med olika hastigheter på olika platser och vid skilda tidpunkter, ibland kontinuitet, ibland f~ränd- ring, ibland ingendera men ändå något nytt i jämförelse med andra regioner.

(2)

Detta tasas tydligast av Wickham, som dri- ver tesen om regionernas betydelse Pör utvecklingen efter romxrikets f d . Det mär1sPiga blir dock att VVick4aam ändå i slutändan tvingas tala i termer av stater/nationer när han viil lyfta frzrn regionernas roll i skedet. Han u$% från Danmark, Hrland, England och Wales, G d e d Franka, Spanien, Italien, Nordafrika, Bysans (egeiska havet och vastra Anatolien, Syrien och Palestina) s m t Egypten. Av dessa regioner %r det endast Danmark och Irland som icke varit under romerskt styre. Det är förvisso en pe- titess, for något miste man ju W a de omriden man valt att undersöka, men det sager ändå nå- got om svkrigheterna han ställs inför n k han på detta viset viU bryta ny mark. Gpor'ál,Wick- hams studie imponerar starkt.

Med precision och gedigen grundforsluiing lyckas Wickham visa hur de olika regionerna pbckade upp olika delar av det sönderfdan- de romarriket

-

sociala, elronomiska ocWeller politiska strukturer

-

och utvecklade dessa efter sina egna fomts&ningar. Kan går systema- tiskt tillväga: Grst en matnyttig genomgång av tidigare forskning rörande den undersökta re- gionen (historiografiskt perspelrtiv), därefter en redogörelse för kalläget med såval historiska M o r som arkeologiske materid, sedan avslu- tande analys med slutsatser. Det sona uthistal- liseras %r ett a n d världar i miniaw; historiska mkokosmos med egna lagar och regler, po- tentialer och misslyckanden.

Wickham indelar bolren i iira delar: stater, aristokratiska maktstnikturer, bönder och nätverk. Den inleds med en god introduktion i ämnet, i vilken han lägger upp riktlinjerna för regionernas utveck9ing och dishterar metodo- logiska och kallmassiga problem. Boken avslu- tas med en f i a t a d bibliografi, en gddgm- va för den som v a fbrd~upa sig i någon av de undersökta regionerna eller s M a sig en över- blick över forsluiingslige. Kartor hjälper Vasa- ren att placera världarna i miniatyr i sina rätt- ta geografiska sammanhang. Ett person- och sakordsregister utgör ett oumbärligt redskag för den som inte önskar (eller orkar) ta del av bokens 831 sidor fullmatade textsidor.

Regionaliseringen av Europa och Medel- havsvkPden

-

eller vad nu den geografiska hemvisten Gr undersökningsområdena kan

M a s utan att h e d d a till den stora berät- telsen om medeltidens tillblivelse - blir också WicPshams svaghet. För vad säger utvececklingen i en region om utvecklingen i en annan?

V i

blir slutsatserna, annat än att inget är sig likt p i an&a sidan in, floden, berget, språkområdet

-

och att romarriket visst spelade roll för den vidare utvecuingn?

Julia

M.H.

Smith ar mer tydlig på att vilja undvika de vaniliga kategoriseringarna av perioden och att inte ge ett bidrag till den stora be- rättelsen om medeltidens framvikt. Hon und- vilrer helt geografnsla omraden G r att istaet utgå från +a huvudteman. Dessa

2:

grund- principer ("hndamentalc"), samhörighet ("af finities"), resurser ("resources") och ideologier ("ideofogies"). Under det Wrsta temat behandlas ämnen som språk och sknlftMmr och hur latinet successivt blev den goliriska maktens sprak. Smith tar dessutom

ipp

levnadsvilkon; sjukdomar och död och hur detta präglade perioden. Därefter f 4 e r en spinnande redogö- helse G r vänskapsband, börd, ara o& h h n d och om genus under äldre medeltid (Smith är specialist på genus under medeltiden). Hon blir som mest konventionell i det tredje temat, ona resurserna. Smith går igenom grunderna för det som senare blev det feodala samPidet: de fria böndernas omvandling, relationen mel- Pan landbönder och jordägare. Under det sista temat behandlas förtjansthllt malrtens - den politiska och påvliga - tankesmiikmrer och normer.

Såvd Wickhams som Smiths bok förtjanar större inppmaïlaamhet än vad en Irortrecensi- on

Pcan

ge: de förtjanas att lasas och diskuteras på seminarier och i andra vetenskapliga sam- makang. De bär vittnesbörd om att medel- tidsforsbingen har en sedan lange valkand förmiga att förnya sig, stiia nya frågor och stan&@ föra forskningsfronten framåt. Man har inte varit och i x inte heiler rädda för att ta ett helhetsgrepp, skriva synteser och p i nytt närma sig tiden Gr Europas födelse. Medelti- den lever, sannerligen.

Bo

Eriksson

rro R e c e n s i o n e r

(3)

Livet gar

viaare.

Alvdalen

och

R~tmik

efter de

stora

haxproces-

serna 1668-1671

Marie Lennersand

B

Linda

Ojd

G I D L U N D , H E D E M O R A 2 0 0 6 . 758 s .

Tre år av intensiva häxprocesser, anklagade som ldarade livhanken till sist, men också många som miste livet på flammade bal. Allt som allt varade hiixprocesserna i socknarna avdalen och Rattvik i Dalarna från 1668 till 1671 (om- kring 45 personer avrättades). Men hur gick livet vidare för dem som varit inblandade i detta ohyggliga drama? Hur s k d e man klara varda- gen och över huvud taget kunna umgås oavsett om man blivit rentvådd, friad eller f d d , eller hade anhöriga som halshuggits och stekts på balet.

När

kaoset och krisen efter rannsak- ningarna lagt sig infann sig en ny och i flera avseenden lika extrem situation. Marie Een- nersand och Linda Oja agnar hela 758 sidor åt att undersöka hur lokalsamhallen som varit i kris hanterade livet efteråt och de sociala följderna av hauprocesserna. Undersökningen styrs av två huvudfrågor: hur gick det for byar, socknar och vissa individer som varit indragna i processerna? Den andra huvudfrågan rör sig på en kollektiv nivå och handhr om att urskilja vilka strategier och sociala mönster socknarna använde for att gå vidare. Tidsmässigt stracker sig undersökningen från 1660 till 1700, men ar i praktiken varierande lång for olika delfrågor. Väl värt att notera ar att undersökningen bör- jar före häxprocesserna 1667-68 och den dar- på följande trolldomskrisen (se nedan). Detta vägval ger en bra referenspunkt med förhål- landena i socknarna innan häxprocesserna satte igång.

Forskningen om efterspelet

d

i

de svenska hkxprocesserna är ett relativt outforskat områ- de, for att inte saga ett svart hal, vilket gör att undersökningen känns utomordenrligt intressant och angelägen. Författama har fördelat arbetsbördan geografiskt. Oja svarar f6r forskningen om Älvdalen och Lennersand koncen- trerat sig på Rattvik. Utöver detta har de s h i -

vit varsitt sammanfattande analyskapitel och i övrigt hela tiden diskuterat enskilda delar, eller stått i dialog med varandra. Här har jag inget Mander att anföra. Boken i r val sammanfogad och består av sex va9strukturerade huvudkipi- tei. Valet av socknarna &vaalen och Rättvik och iämforelserna dem emellan motiveras av att det var socknar som var synnerligen drabbade av trolldomskriseri, myndigheterna gick skiftande hårt fram i hanteringen av krisen. Aivdalen var den första socken som drabbades med en h d del verkstada avrättningar. Troll- domsbulLcet i Rittvik kom i ett något senare skede och myndigheterna var då trötta på häx- _. - or varför böner, undervisning och andakt före- språiiades snarare an rättsliga åtgärder.

Det första kapitlet ägnas i t tidigare forskning på området med en synnerligen god in- läsning på den internationeua litteraturen. Har definieras också häxprocesserna,

di

författar- na i anslutning till sin egen undersökning om lokalsamhällen i kris i s t d e t vajer att lansera begreppet troiidomslris, for att fånga det till- stånd av kaos som socknarna befann sig i efter att själva häxprocesserna avslutats. Oja och Lennersand menar att begreppet trolldomskris bättre fangar upp det rättsliga och utomrättsli- ga handlandet i efterspelet till de stora processerna och att det i ett sådant skede vore direkt fel att tala om häxprocesser. Vidare diskuterar det forsta kapitlet begrepp som heder och van- heder, sammanhållning och u t h s n i n g i lokal- samhället. Sarskilt nyanserad känns diskussionen om hederskulturen i det tidigmoderna samhallet med tydliga distinktioner mellan olika typer av"hederskontexter", såsoni exemgel- vis religiös. ~olitisk " , s och ekonomisk heder.

Bllt

som dt har boken ett mikrohistoriskt upplagg och pendlar bra mellan enskilda aktörer, sock- enstrategier och den "stora vädden" bestående av myndigheternas liraitfilt utanför soclaar- na. Rannsakningsprotokoll (frin domkapitlet, tingsratt,prost och biskopsvisitationer) och of- ficiell brevväxling (mellan tjänstemän av olika slag) ligger t 3 grund for studien. Utöver detta lyfts skilda empiriska material in, såsom rese- berättelser, domböcker, dop- och begravnings- längder och &yrkoräkenskaper.

I

sjalva verket ar det en respektingivande mängd kallor som använts.

(4)

Hösten 1667 började trolldomskrisen i &v- dalen skjuta fart. Detta far man veta i inled- ningen av kapitel tre, som belyser förspelet till trolldomskrisen for att sedan övergå till hur efterspelet gestaltade sig på sockennivå. Tidiga- re forskning har bland annat konstaterat att häxprocesser ofta ledde till ökat våld, oro och tvång efteråt. Kort sagt, de lokala konflikter- na eskalerade samtidigt som myndigheterna kunde starka sitt grepp om sockenborna. Det- ta blev emellertid inte f d e t i &vdalen. Några ökande konflikter kan inte konstateras och d- ra minst mellan de människor som varit i lu- ven på varandra i samband med de hätskaste trolldomsprocesserna. Å den andra sidan konstaterar Oja, att det heller inte fanns "[.

.

.] nå- gon allmän foghghet eller påtaglig lydnad gen- temot överheten". Tillståndet i M a l e n efter trolldomskrisen var snarast en sänkt konflikt- nivå. Oja förkhrar detta med att det fanns en konflikttrötthet i socknen, vilket förefaller rimligt. Allt detta gällde socknen som helhet och visar inte hur enskilda individer som varit indragna i trolldomskrisen upplevde situatio- nen.-Därför är den kompletterande undersök- ning på individnivå av de personer som varit djupast indragna i trolldomslrrisen i Älvdalen mycket intressant. Här studerar Oja fadder- skap, flyttningsmönster osv. och konstaterar att de som varit iblandade i trolldomsrannsak- ningarna fortsatte att vara val integrerade i den lokala gemenskapen. Någon direkt utfrysning eller bortstötning kan inte spåras i Morna. Flera av dem som varit involverade i häxpro- cesserna hngerade som faddrar och begrav- des på kyrkogården. Slutklammen blir därför att de som utsatts för allvarliga anklagelser eller fäilande domar ändå fortsatte att omhuldas av den sociala gemenskapen.

I

kapitel +a flyttas perspektivet till Rattviks socken med ett liknande upplägg som i studien av Älvdalen. Från Lhlvdden via Leksand, Orsa ochMora hade trolldomskriseni början av1670 nått fram till Rättvik. Lennersand konstaterar att trolidomskrisen d Rattvik inte resulterade i "några förluster av människoliv" och att detta kanske ledde till en oförlöst vrede med oupp- klarade konflikter lokalt. Påpekandet är intressant och i den foljande uidersökningen kan Eennersand visa att hedersstatusen i stort sett

inte förändrades för de individer som drabbades av trolldomskrisen. I likhet med Älvdalen kan d t s å inte någon förhöjd kontiiktnivå spå- ras i efterspelet till troE-olldomskisen. En mar- kant skillnad framkommer dock.

I

det religi- ösa vardagslivet och rollen som fadder var det svårare för de häxanklagade att göra sig gällan- de igen. En annan tydlig skillnad i forballande

fl

Älvdalen är också att det i första hand var kvinnor som häxanklagdes i Wattvik och som sedan led svårast i efterspelet till häxprocesser- na. På zrund av ett mycket kvalitativt _" kims- terial (förhörsmaterial med vittnande barn och ungdomar), som Eennersand mödosamt arbe- _- tat sig igenom, granskas även hur livet tedde sig för de 555 ungdomar och barn som varit indragna i trolldomsprocesserna i Rattvik med en central ro8 som utsatta för brott, tagna

till

Blåkulla och så vidare. Dessa "anklagare" kunde ocksa skapa sig eit någorlunda bra liv,vikt, precis som Lennersand påpekar, ter sig märk- ligt "för vem vill egentligen gifta sig med någon som påstått sig redan vara gift i Blåkulla?'"

Kapitel fem och sex ägnas åt sammanfattande reflexioner och analys av resultaten från de foregående kapitlen.

H k

visar det sig att ett målmedvetet samarbete mellan lokala och centrala myndigheter låg bakom läkningspro- cessen. Inte minst hade det lokala prasterska- pet en central

1-08.

Med stöd avJohan Galtungs kodikttriangel redogörs för kodiktbete- enden, konfliktattityder och konfliktstruk- turer. I efterspelet -blev kristendomsunder- visningen särskilt viktig och överhuvudtaget skärptes myndigheternas insyn i de studerade socknarna. Samtidigt infann sig en tystnad rö- rande trolldomskrisen.

A1Ie

talar Gr att det var en strategi som kom uppifrån, men som inte var oproblematisk som problemlösning. Man tycks fönrisso ha hejdat den omfattande ryk- tesspridningen, men på samma gang kvävdes behovet av att tala om Blåkullaf~der och d a andra hemskheter som häxbdret fört med sig. Folk tisslade och tasslade sinsemellan, men an- passade sig till myndigheternas tystnadsstrate- gi. Slutomdömet b l i Grsoning framför kon- fikt och att det skedde i samverkan mellan alla inblandade parter, även de som anklagats för att vara häxor.

Det är en i flera avseenden komplex studie

112 R e c e n s i o n e r

(5)

som Oja och Lennersand svarar för. 1 första hand har jag här agnat mig åt a n referera hu- vuddragen, men skall avslutningsvis komma med några reflexioner. Resultaten av studien är tankeväckande i största allmänhet. Fram- för

d

t

har vi fått en utomordentligt djuplo- dande svensk undersökning gallande hiixpro- cessernas efterspel och hm man löste en av de största påfrestningar som drabbade Sverige vid 1600-talets slut. Krishanteringen och livet ef- teråt var en fråga som engagerade myndigheterna lika mycket som l o k a l b e f o ~ n g e n , även om det var överheten som höil i taktpinnen. Livetgär vidare lämnar också ett viktigt bidrag utöver sjalva efterdyningarna till trolldomskrisen i Alvdalen och Rittvik. Jag är överty- gad om att studien i flera avseenden Irommer att utgöra det sjäivldara navet i undersökningar som på andra sätt studerar kriser i det tidigmoderna samhallet. Boken ar helt enkelt ett stycke lyckad mikrohistoriska med en ständig viiding mellan aktörernas, socknarnas och myndigheternas diskurser.

en i Sollentuna härad under loppet av z50 åx som står i centrum. Framfar dt ar det lokalpo- litilen som fokuseras och hur henskapen a&- rade inom den lokala offentlighet som stod till buds under perioden. Undersökningens stom- me består darför av socken-, &ko- och kom- munalstämmans protokoll, men man f 2 aven följa prästtillsättning gåvor

%di

kyrkan, fat- tig-, skol- och hdsovårdsfrigor som i varierande grad hörde till stämmornas bord. P sjalva verket är studien kupturhistoriskt och kaPlmäs- s i g bred, aven om det är stämmornas protokoll med wgdpun1ct på 1700- och 1800-&n som ar k&na.Två frågor styr undersölmingen. D d s hur herrskapens sammansättning har sett ut och förändrats över tid, dels vika frigor herrskapen drev och engagerade sig i vid olika tidpunkter. Utöver detta viil Malmström komma åt en djupare förståelsehorisont för att klarlag- ga vilka motiv som låg bakom undersöknhgs- objektens lokalpolitiska engagemang. ~ å g o n tydlig teoretisk fbrankring har jag inte fiannit, aven om Habermas kate~orier u med eprivatlof- pete, ullgren fendigt v d tjänar som ett något diffust, men

sammanhållande teoretiskt verktvp:. 4 u

Herrskapen

och

den lokala

Herrskapsfolket ges av Mdmström en vid

definition och har raknas d a individer in som

Eds

ca

1650-1900

under ~ r i o d e n arrenderade eller iiede stånds-

Joakim Malmström

Den svenska herrgårds- och godskdturen har under senare år alltmer börjat återuppmärk- sammas av historiker, etnologer, ekonomhisto- riker och konstvetare. Från historikernas hall kan man framför allt notera att den social- och kulturhistoriska infallsvinkeln b h i t bäran- de princip tiil skiiinad mot de iniom skrået tidigare mer dominerande agrar- och kameral- historiska utgångspunkterna. Glädjande nog kan vi till detta nu lagga en undersökning som ur ett längre tidsperspektiv 1650 - 1900 belyser hur herrgårds- och godsmiljöernas herrskaps- f o b forhåilit sig tiil den lokala politiken. H Joa- lum Malmströms mikrohistoriska avhandling

" massigt bebyggda säterier. Undersökningen igenom fungerar begreppsapparaten v d med en spännvidd som sträcker sig från 1600-talets högadel tiil 1800-talets fabrikörer. Det al en period w omfattande samhallsforandring- ar och tack vare det långa tidsperspektivet kan lo/a&ström påvisa flera intressanta föränd- ringar, inte minst en foränckad igarsituation. Högadeln avlöses o& fylldes på med nyadel, som i sin mr, redan under 1700-talet, fick konkurrens av ofrälse ståndspersoner och borga- re. Alltsammans på bekostnad av de sjalvägan- de bönderna som exploaterades av "nyaveliter i loka4samhäUet. Det visar sig också att socken-

,

kyrko- och kornmunalstamman varit viktiga arenor att bevaka fran herrskapshåll. Har kan man tala om att det fiannits en gemensann herr- shpspolitik, som inte utgick från den formel- la stallningen som add och icke-adel, utan snarare från den maktposition man som jordägare hade i socknen. Malmström talar om en sam- är det nämligen herrskapskulhren i Eds sock- mansmaltning till en borgerlig elit, som blir

(6)

särskilt tydlig under 1800-talets sista decen- Ner. Förklaringen ar det kommersiefla jord- brukets utveckling i hela Stocldiolmsområdet med en utveckling mot storjordbruk. De l o h - la herresätena var fortfarande viktiga ur repre- sentativt hänseende, men förvandlades till mer utpräglat kapitalistiska nav i ett jordbruksfoïe- tagande. Framför dt var det man som styrde egendomarna och var verksamma på de lokala politiska arenorna. Det ska också sagas att i undersökningen är Inrinnor, som exempelvis Christina De la Gardie och Ebba Brahe syn- liga och drivande under 1600- och en bit in på 1700-talet for att sedan försvinna ngstan helt som viktiga politiska aktörer. Det Kangde delvis samman med att de nya herrskap som kom till under 1700-talet var utpräglade jordbrukare och intresserade av att driva sina säterier. Sär- skilt under 1800-talet ledde detta till ett krasst kapitalistiskt forh&llningssatt med främsta mal att tjäna pengar snarare an att bemöda sig om status och fisförnäma herrskapsmanér.

Avslutningsvis är det frarnfor d t en empiriskt gedigen avhandling som Malmström presterat. Det långa tidsspannet gör också att de forandringar som påtalas blir särskilt tydliga. Vad som framfor allt saknas är fler kopp-

-

lingar till exempelvis historisk antropologi, som hade gett fler och bredare forklarings- och tolkningsramar,vilket skcärpt analysen som helhet. Summa summarum förtar det dock inte intrycket av en avhandling som kommer att stå sig i många och där vi ur ett langre tidsperspektiv, for första gången i svensk forskning, fatt en mer sammanhängande bild av hur lokala herrskap i en socken dominerade den politisla kulturen och där stämmorna framst2 som deras arena snarare än böndernas.

Peter Ullgren

Vid

gransen. Integration och

identitet i det f~rnationellca

Norden

Harald Gzdsts~fison B Hanne Sanders (red.)

"Att testa gränsen'% rubriken tie8 Hardd Gus- tafssons introducerande kapitel tikl antologin Vidgransen. Integration och identitet i det förna- tionella Norden. Rubriken kan fungera som en programförklaring till hela antologin, vars s$- te är att problematisera och ge empiriska exempel som belyser identitetsfrågor och grans- dragningar i historisk tid. Granser, både nutida och historiska, kan se mycket olika ut, men vi förleds ofta, inte minst genom kartbolens gränsdragningar? att se gränsen som en tydig demarkation mellan två olika? men inbördes viil sammanhållna territorier.

Under tidigmodern tid var det normala i stallet den "konglomeratstat", som inte minst Harald Gustafsson har behandlat vid många tillfillen. Grins- och identitetsfrågor är d t i d intressanta att granska, och inte minst är detta fallet for den tidigmoderna perioden. Wppgif- ten blir, for att citera Gustafsson, att undersöka "hur det i praktiken forhöll sig. Också historikern måste testa gränser". Då blir både gransen och de enheter som avgränsas viktiga att studera, Piksom de områden som fanns "innan- för gränsen9', dvs. hur områdena var integrerade istaten och hur invånarnas identitet i dessa områden såg ut.

Antologin innehaller dsygt tio artiklar om integration och identitetsskapande under tidigmodern tid, speciellt utgående från den danska I<onglomeratstaten, men aven med exempel från det svenska riket och de brittiska öarna. Den danska koppiingen härleds bland annat från det faktum att boken ar utgiven av Centrum för Danmarksstudier vid Lunds universitet. Boken är spännande, med genomgå- ende väl skrivna artikdar, som tyvärr inte &tid kan lyftas fram tillräckligt i en kort recension. Många av artiklarna bygger på tidigare dok-

"4 R e c e n s i o n e r

(7)

torsavhandlingar eller andra monografier. Det bör nämnas att jag valt subjektivt från ett vd- matat smörgåsbord.

Steven G. Ellis bidrar med en komparation från de brittiska öarna, om hur identiteterna uppstod och såg ut vidgräncen mellan England och Skottland, samt på Irland. Det uppstod gränszoner där det forekom ett intrikat samarbete och maktspel mellan centralmakten och lokala stormän eller klaner i gransregionerna. Genom en historisk slump, personalunionen 1603 meilan England och Skottland, upphör- de de omedelbara gränsproblemen i norr, samtidigt som det Förenade Kungariket tillfordes ytterligare en del tiil sin konglomeratstat.

Ett av antologins intressantaste bidrag är enligt min mening Vibeke Winges artikel om språkets betydelse under tidigmodern tid. En- ligt Winge fungerade språket vid denna tid inte som en nationell markör som det gör idag, titan det handlade mer om praktiska tillamp- ningar i olika språkdomaner. Människor kuride använda sig av flera språk, beroende på vilken miijö eller situation de befann sig i. Grans- dragningen mellan danskt och tyskt blev viktig först med den tilltagande nationella striden under 1800-talet. Utifrån ett lokalt material, niimiigen staden Tsnder i Sonderjyuand berör Birgit Ckistensen också språkets roil, och det lokala samspelet mellan språken. Mon menar att många i staden åtminstone kunde lasa båda språken. Artikeln kan fungera som en empi- risk illustration till det som Winge behandlar. Språkets roll dyker även upp i andra av antologins a d a r . Carsten Porskrog Rasmussen belyser även han Slesvig, vars komplicerade stats- rättsliga och sprakliga stallning val inses av den som läser artikeln. Den isländske historikern GuJmundur Hálfdanarson studerar den is- ländske kulturpatrioten och försvararen av det isländska språket, Eggert Olafsson, som dock samtidigt var en ivrig försvarare av den danska staten. Under denna tid, före 1800-taisnationa- fismens dagar, var dock detta inget ovanligt.

Den danska konglomeratstaten bestod av många delar med inbördes stora skillnader i forhallande till den gemensamma kungamakten. Här i antologin berörs flera av dessa delar: Jämtland som en gränsregion (Steinar Im- sen), Göinge (Stefan Persson), Ostdanmark

som blev Sydsverige (Stig Menas, Karl Berg- man, Harald Gustafsson och Jens Lerbom), den skånska eliten (Jo jan Vadenbring), Slesvig (Porskrog Rasmussen resp. Christensen), samt Island (Gudmundur Milfdanarson). Anne Minken studerar hur uppfattningen av norskt och svenskt (och finskt) kunde se ut i ett gräns- omrade i Norge. Samtliga -r intressanta in- blickar i den Oldenburgska konglomeratsta- tens funktion, som val förtiänar at;läsas.

Hur var då'det svenska i k e t uppbyggt? Tor- björn Eng återger några av de intressanta resultaten från sin avhandling och funderar på den fortsatta utvecklingen i Sverige och E n - land efter år 18og,d& de bida staterna fortsatte att utvecklas M samma hall. Riksbegreppet var mer komplicerat än vad tidigare forsbing har antagit. Vissa delar, som de baltiska provinserna, kunde raknas

till

riket, trots att de inte del- tog i riksdagarna. Riket identifierades mer som ett judiciellt än ett politiskt område. Eng kny- ter därvid an till de historiker som har beto- nat rättsgemenskapen som en grund for iden- titetsbiidningen.

Kmmo Mataiala funderar p i den svenska östgränsens karakt& d.v.s. den gräns som uppstod vid Nöteborgsfreden 1323.

TiU

skillnad från i dag ganska vedertagna åsikter (Jarl Gal- lén,John Lind m.fl.) menar han att det redan vid denna tid fanns en uppfattning om gränsen som en linje, som emellertid inte skall förvaxlas med senare tiders gränser. Under tidigmodern Lid blevgränsen d t mindre genomdäpplig,och den exakta gränslinjen b l e v d t viktigare,då ter- ritoriet blev en viktig dePi de styrandes ideologi.

H

ä

r

i öst manifesteras detta av Stolbovafredens gränsdragning år 1617. Stefan Persson beskriver hur den södra gränsen, den mellan Danmark och Sverige, betraktades av göingeborna. Nä- ringskonflikter spelade en stor roU vid identi- tetsbildningen. Vid gränsen omvandlades dt- så en ekonomisk konflikt. åtminstone delvis, till forestallningar om danskt och svenskt.

Religionens roll för den tidigmoderna iden- titetsbiidningen har kommit att framhävas alltmer i nutida historisk forskning. Medan språket framhavs som en viktig identitetsmar- kör for den moderna människan, var tillhörig- heten t

i

d

en viss religion el4er konfession av-

görande under tidigmodern tid, menar många

(8)

forshe. Aven här i antologin möter vi forfat-

_{FaderneslandetS}

_antihatetero

tare som lyfter fram religionens betydelse, även

om den betonas i olika grad. Så menar §te-

Etnoterritoriella histosiebruk

,

c.

EUis att engelsk idenriiet under Ebsa-

och

i"fegrationsstï~vanden

i den

bet

I

Fick

en tydlg religiös karaktär. Wr Stig

svenska sratsmaktens

amikva-

Alenäs iir relizionen, eller snarare kulten, cen- "

r i s b

ca

1g00-1720

tral for bedömningen av "försvensbingen' av

de skansh landskapen. Aven andra fonattare, J~hdnm>~

Widmbog

exempelvis

Bergman (Blekinge), Vadenbring

(högadelsmannenJ8rgen Krabbe i Skåne) och ACT* ~ N ~ v' f - J ~ s * ~ s ~ ~ s ~ ~ 9 ~ ~ ~ ~ T * ~ ~ ~ h d r e a s Onnerfors (Svenska Pommern) berör, UPPSALA 2006, 282 S.

mer eller mindre omfattande, religionens betydelse.

I

sitt inledningskapitel lyfter Harald Gus- tafsson val fram vad han ser som forskning- ens hittillsvarande resultat, och vilka väga den bör ta i framtiden. Konglomeratstatskaraktä- ren hos dåtidens stater miste uppm%lcsammas och identiteter granslas empiriskt utan att vi sneglar på nutidens "facit". Vi bör tänka i breda gränszoner. De områden "innanför gränsen", som Gustafsson efterlyste i sin inledning vän- tar fortfarande på djupare studier i den anda som genomsyrar antologin. Persodigen skulle jag mycket gärna d j a veta hur identiteterna såg ut i sådana trakter, exempelvis på Fyn, i Närke eller i Egentliga Enland.

Gustafsson menar också att det är frukt- bart att tanka i termer av språkdomaner.

Här

ser jag en koppling till dagens debatt om språ- kens "CIomanforPuster" när engelskan tränger fram på bred front. Det ar också i övrigt troligt att det nutida ölande intresset for nationalism, sprak och identitetsfrågor, har sin förklaring i de förändringar vi själva upplever i nutiden. Gudmundur Hálfdanarson lyfter fram en viktig tanke som implicit genomsyrar hela boken: vad gick förlorat när nationalismen gjorde sitt segertåg? Onnerfors menar att dagens svenska multiblturella samhalle inte är något

nytt, utan att detta var nigot soin också kän- netecknade 1700-talets Sverige. Det är snarare tiden diemellan som skall ses som en paren- tes. Aven om hans påstående delvis Pulstar av den politiska korrekthet som s l d blidka dagens forskningsråd, menar jag att de6 är vik&- ga tankar. Kanske kan historiens erfarenheter, trots d t , hjälpa oss att forma framtiden?

Jan Samuelson

htiIwitetsPcollegium inrättades i Sveri- som en stadigt finansierad institution under 1600- talet, och fornforskningen blev därmed en

tyd-

lig del w statsförvaltningen.

H

en ny avhandLng från Historiska institutionen i Uppsala under- söks statsmaktens antilwarish intressen.

Till

slllhad från tidigare forshing om historiebruk vill Johanna Widenberg hiir sätta arbetet med gravar och runstena i centrum, snarare än att behanda detta enbart som ett bihang ej91 en litterart uppburen fornforsbing.

Boken ger intressanta beskrivninga~ av tok- ningma kring mnstenainas texter och bilder. Författarinnan belyser saker som tidigare stått i skuggan, såsom att arbetet med stenarna bott- nade i den samtida adelns intresse för heraldik. Hon koncentrerar sig på nitton 'lärda män. M a var inte direkt knutna till htihtetskoHe@et, men de var p% ett eller annat sätt understöd- da av staten.

Vi

finner här vaP"nda namn som Johannes Bureus, Jacob WeeïSnieh, Olof Rud- beck, l h o m far och son Peringsköld. Hon ser närmare på de diektiv som påbjöds och Paser antikvariernas fdtanteckninga~, manuskript och tryckta verk.

Under 1400-taletbö jade d a europeiskaBin- der presentera en nationeu hstoriesIsr'~vniPng pardeut med en traditionellt universell historia, som byggde p2 Bibeln och klassiska auktori- teter. Det har lange varit kant att de mmushipt som publicerades om svensk forniid ingick i propagandan som riktades mot utlandet. Wi- denberg visar att fargande av runslingor, och återstdande av runstenar i anslutning

d

fanra- gar, också ingick i Grsöken att visa upp Sverige inte bara som en ~garnation,utan även som en g m m d 1dmnation.Men den mest intressan-

1x6 Recensioner S C A M D I A 7 j : 1

(9)

ta diskussionen i Widenbergs avhandling berör antikviteternas position i den tidigmodernapo- Iitiken som riktades init riket. Genom en analys avvilka historiska folk, och vilka delar av kungariket, som var av intresse när det gälide fom- lämningar gär hon i &dog med teoretiker som Adam Smith, Susan Reynolds, Colin Kidd, liksom de svensia representanterna Harald Gus- tafsson ochJonas Nordin, om ett etniskt historiebruk i en statsbildningsprocess.

Widenberg arbetar med fönitsattningen att det inte fanns någon skillnad i förestaningar hos eliten och andra under 1600-talet. Det är givetvis svårt att ta reda på hur långt larda mäns idéer spreds. Att se till spridningen av tryckta verk skulle troligtvis inte leda oss långt, ef- tersoin f i personer kunde köpa eller ens läsa böcker. Men genom aR dra nytta av tidigare studier om predikstolen som ett massmedium för hon ett resonemang om hur kunskap om forntiden förmedlades till undersåtarna. Mel- lan 1667 och 1693 skulle präster? och senare även landshövdingar, kartlägga rikets historia. När rapporterna sedan kom in till Anti1witetskolle- gium följde uppgiftsslamnandet instruktioner- na till struktur och innehiil. overheten hade således meddelat vad en fornlamning %,vad de olilra tingen heter, och att runstenar och grav- högar är betydelsefulla nog att vårdas.

Hon visar tydligt hur fasta fornlimningar i Sverige knöts till folken svear och göter. Goter- na delades upp i utrikes och inrikes götep: Det var frhnutfai-dzG6tarna"som Danmark-Nor- ges runstenar hkrörde. D e inrikes göterna &är- emot kopplades ihop med svearna, och blev tiEl svenskarnas f6rfider. Rannsakningar i de t y s h provinserna och Ostersjöprovinserna var inte av stor vikt. Att det spreds en gemensam termi- nologi t a alla landsändar kan vara en derorkla- ring till varför Finland skickade in sä fä rappor- ter. De be.teckningar som användes g r svenskt ornräde hade inte sin motsvarighet i finland. Det fanns saledes inget att rapportera om mn- stenar eller jättehögar. Sverige-Fidand delade enbart den medeltida kristna historien. l[stallet var Mälariandskapen, Ester- och Ostergöt- land, och Småland med Oland de områdena som säg mest aktivitet. Det var redan svenska landskap som s k d e integreras i staten, och antikvariernas arbete gick ut på att likstalla de

olika fornfjmden i dessa landskap. Widenberg tittar ocksä på landslagarnas utgivning. Dessa ligger vid sidan om de materiella limningar- na som skall vara huvudspäret i avhandlingen, men det stärker hennes diskussion om politiken kring nya,gamla och nygamla omriden.

Avhandlingen är valshiven, men undantag för fåtalet korrekturfel. Den är v d värd am 1%- sas, oavsett om man intresserar sig for forn- forskning, stormaktspolitik, eller har äsikter hunivida nationella identitetsskapanden ar e g modernt fenomen eller ej. Jag avslutar darför tillsammans med Widenberg när Ron pä den &a sista sidan i boken sjalv påpekar betydel- sen av sin avhandling:"Det finns således

d

an- ledning för historiebruks- och nationsforska- re att i högre grad an vad som görs idag ägna sig ät tidigmodern tid. Nationellt integreran- de historiebruk ar inte, som den modernistiska historiebruh- och nationsforskningen ibland ger sken av, ett uteslutande modernt fenomen. Historia har använts som medel i nationella integrationsprocesser aven i ddre tid."

Anna Wallette

Britain, Denmark-NorwaY

and

the House

of

Stuart, 1603-1660.

A Diplomatic and Militaryl

Stme Murdoch

"Kungar och krig" ar numera ett kärt hatobjekt för minga historiker, liksom renodlade "ovan- ifrånperspektiv" som inte integrerar den

"lilla"

människan i analyser och beskrivningar. Det gör definitivt inte Steve Murdoch i sin bok om allianserna mellan de brittiska och dansk- norsla kungahusen under 1600-talet. Lika litet beskriver han något annat an "kungar och krig", utöver de diplomatiska förvecklingarna som satte sin tydliga prägel på den internationella politiken under tidigmodern tid. Dessa omständigheter är dock inte nägot som inver- kar negativt vid en genomläsning avMurdochs

(10)

bok. Snarare känns det välkommet att någon fokuserar på annars ganska bortglömda förete- elser inomhistorief~shingen som militaïhis- toria och dynastisk-politiska intriger.

Bokens första del tar sin utgångspunkt i ik- tenskapet mellan Jakob I av England-skottland (som var Jakob Vl i Skohoteland) och prin- sessan Anna av Danmark, syster till Christian

IV.

D e gifte sig 1589 och &ärmed var den dy- nastish aIliansen mellan husen Stuart och 01- denburg ett faktum. Det är resultatet av detta giftermal som Murdoch vill undersöka, med andra ord de politiska och militära förbindel- serna som blev följden av den upprättade alliansen. Del ett behandlar utförligt de diplomatiska förbindelserna och de ömsesidiga 6rpliktelsema som de slutna fbrdragen innebar. Efterlevnaden av dessa var det lite si och så med och vissa perioder präglades av uppen- bara kriser mellan de b%da kungahusen. Blods- u

banden och vissa realpolitiska omstandigheter nödvändiggjorde dock att &ansen fortlevde. Murdoch menar att förhållandet på båda sidor präglades av en pragmatisk politik som satte ett krasst n ~ o t a n k a n d e i centrum, viket han övertygande visar i sin analys. Detta återspeg- lade sig inte minst i de bida rikenas utrikespo- litik och förhaPlande till andra stater, men aven när det gällde inrikespolitich problem, vika höll Jakob I och eftertradaren Karl

1

RiUt sys- selsatt vid denna tid.

D e många politiska kiserna och krigen på de brittiska öarna

f&

stor uppmarksam- het i den första delen. Det är förståeligt, eftersom det var inom detta spänningsrdt som den skotsk-dansk/norska diplomatin bld stora de- lar utövades, bland annat som en följd av att den unga brittiska förbundsmonarkin befann sig i ett utsatt läge, under stiindiga hot frin politiska, religiösa, republikanska och nationella oppositionsgrupper. Det var, som Murdoch konstaterar, stor skillnad mellan de båda lang- arikenas inre stabilitet: Danmark-Norge hade redan under 1500-talet övervunnit den inre politiska och religiösa oro, som nu präglade för- hallandena på de brittiska öarna.

Mot slutet av perioden var det två hårt prö- vade monarker som hade förvandlats tiu-sta- tister p2 den internationella scenen, i d a f d om man får tro samtida uttalanden från svens-

ka och kejserliga statsmän. Så linge Danmark- Norge behiskade handelsvägen genom &e- sund till Ostersjön, och lande fås att införa sanktioner mot Skepp fran &riaisfientliga stater,var det dock en eftertraktad dianspartner.

I

del tv% övergår Murdoch till att andyse- ra de militära E d a a n d e n a mellan Stuart och Oldenburg under Danmark-Norges krig mot kejsaren 1626-1629 och svenskkrigen 1643-1645 samt 1657-1660. h a l y s e n bygger på material fian författarens egna databaser, i blygsam ska- la kompletterade med Gunner Linds databas över officerare i den dansk-norska m i n . Re- sultaten presenteras i diagramform och förfat- taren övergår f r k den första delens narrativa och Iaonobgiskt uppbyggda framstallnings- satt till ett mer strikt redovisande. Uppgiften går ut p% att redogöra for taströmningen av brittiska officerare till den dansk-norska ar- mén i samband med de ovannamnda krigspe- rioderna samt att komparera siffrorna med an- talet inhemska och övriga uelandska officerare. Murdoch menar att den brittiska tiUström- ningen var så stor att man kan tala om en mi- litär migration och att britterna i antd endast övertraffades av tydar och danskar. Vid en sar- analys av de brikska officerarnas urspmng visar det sig, föga oväntat, att skottaxna utdorde den överlägset största delen, även om deras an- talvar i sjunkande mot slutet avperioden.Aven kvalitativt var skottarna överlägsna sina brittiska kusiner. P alla f& om man

får

tro Mur- doch (själv skotte) som bland annat refererar till uttalande från Christian %V. De skotslra of- ficerarna hade således ingen skuld i de dansk- norska militära misslyckandena, vilket noga poiingteras av Murdoch.

Steve Murdoch bjuder p5 en bitvis mycket underhaande och initierad slddring av ett s~ecidamne som bör intressera merparten verksamma inom f ~ r s k n i n ~ s f d t e t tidigmoderna, internationella relationen: Andysen ger in- t y c k av bredd, framför &t som en fdjd av att den undersökta diansen inte framställs som en isolerad

brittisk-dmsWnorsk

företeelse; internationella såval som internt brittiska orsaks- sammanhang utgör en viktig förståelsegrund för i vilken riktning förbindelsen utveckdades. Daïemot far man ha överseende med att f6r- fattaren genomgående behandaï den dansk-

118 R e c e n s i o n e r S C A E J D I A 7 3 : 1

(11)

norska monarkin lite v d flyktigt och oproble- matiskt. Man hade gärna sett ett resonemang om det danska riksrådets utrikespolitiska in- flytande och 1648 års handfastning som kraf- tigt inskranktte kungens makt. Som det nu ar framställs den danska kungamakten som dt- för suverän. Perioden har ju inte för inte kallats för adelsvaldetc tid i dansk historia.

Murdoch tar upp flera intressanta amnen, tyvärr utan att integrera dem nämnvärt i den vidaxe analysen, eller dra några större slutsatser av dem.Jag tanker främst på identitets- och nationalitetsproblematiken för tidigmodern tid, som ju sysselsätter en del av den svenska forskningen idag. Murdoch menar tiU exempel att alliansen formades mellan två kungahus och inte mellan nationella enheter med brittiskal skotska eller danska förtecken. Det ar såiedes fel att tanka i termer av modern nationalism. Däremot närmar sig Murdoch detta tankande nar han redogör for de skotska krigarnas identitet. D e slogs visserligen för den inakt som be- talade dem, men Murdoch anför belysande exempel på att de noga poängterade att de gjorde det som skottar. Författaren ser det som ett ut- slag av nationell medvetenhet.

Kritiken mot den kvantitativa undersök- ningen i del XIgrundar sig på att ett stort antal officerare redovisas som okända, dvs. man kän- ner inte till deras ursprung (högst troligt var de danskar eller tyskar). Denna grupp ar i sjalva verket genomgående så stor att den moti- verar ett ifrågasättande av Murdochs slutsatser om den skotska tiilströmningen till den dansk- norska armén som särskilt betydelsefull.

Dessa skönhetsflackar hindrar dock inte att slutomdömet är positivt och att boken är val värd en genomlasning, inte minst for under- haningsvärdet i den första delen.

Stefan Persson

Ideologins

apparatup..

Repro-

duktionsperspektiv

pa

kyrka

och

skola

B

1600- och 170s-talets

Sverige

Tobias Wirén

H I S T O R I S K A STUDIER,

UMEA UNIVERSITET, 2 0 0 6 , 3 0 3 S.

Vad var staten och vad var kyrkan på 1600- och 17oo-taiet, och villten var relationen mellan dessa två institutioner? E i n g dessa frågor kretsar Tobias Wiréns avhandiing i historia. Mer konkret bar han undersökt tre empiriska frågor: I. Hur skapades nya superintenden- turer under 1600-talets första hälft? z. Hur sig tjänstepositionsstrukturerna, avlöningssyste- mer och befordringssystemet ut och hur fir- ändrades detta över tid? 3. Viken bakgrund hade stiftscheferna och vad säger detta om reproduktionen av kyrkan?

Det dröjer emellertid drygt hundra sidor innan Pasaren

far

bekanta sig med dessa undersökningar, för i Wiréns avhandling in- tar teorin första rummet - något som kan anas redan av avhandlingens titel. Det ar Althus- sers marxistiskt inspirerade teser om staten och ideologin, och då framförallt artikelnnIdeologi och ideologiska statsapparater" som utgör ut- gångspunkten.

I

nämnda artikel s t d e r sig Alt- husser frågan "Hur reproduceras produktions- betingelserna i en samhällsforrnation?" Den grundlaggande frågan handlar om de härs- kande klassernas exploatering av de arbetande Masserna och hur denna uppriitthalls. För både Althusser och Wirén blir frågan om re- produktion i detta sammanhang central, det vill saga hur klassamhället och dess olika institutioner återskapas och lever vidare. Enligt Althusser måste människorna i produktionen reproduceras, och det innebär att det inte rack- er med mat eUer lön, det handlar också om ar- betskraftens kunskap och om att'respekten for arbetsdelningen måste reproduceras". För att de förtryckta ska acceptera sin ställning kravs "IdeoPogi, den repressiva staten och de ideo-

(12)

logiska statsappxaterná'. Ideologi definierar W i r é n som'Pnateri Jserandet av e n avbildning av det imaginara förhållandet mellan indivi- derna o c h deras reella existensviUkor, i e n ap- parats ritualer, s o m genom interpellation kon- stituerar och underkastar subjekt

(till

handling o c h wo) i praktilstenier." Kanske uppskattas det- ta språkbruk av personer s o m är mer driPlade i marxistisk teori an u n d e r t e c h a d , m e n jag k a n inte låta bli att undra o m inte denna definition o c h åtskilligt annat f avhandlingen hade kun- nat uttryckas enklare. D e t framgår Piursom- helst på annan plats att ideologins uppgift ar att släta över exploateringen.

Vad är då d e n repressiva statsapparaten och

vad är de ideologiska statsapparaterna? S1d-

naden mellan d e m är, enligt W i r é n , att d e n forstnamnda till övervagande delen fungerar genom våld o c h de sistnämnda g e n o m ideo- b g i . D e ideologish statsvparaterna ii^ också relativt autonoma. Enligt Althusser var kyrkan d e n dominerande ideobgiska statsapparaten fram till 1700-tdet.

Efeer sin genomgång avMthussers teori ag- nar sig W i r é n åt e n del modifieringar och till- lagg. l[ enlighet med statsbildningsforskningen menar h a n att det inte ar enbart M a s s h m p e n s o m spelar roll G r umecklingen, utan o c b i k o n k u r e n s e n mellan stater. H a n ifrågasätter Jan Glete och CecilPa Ihse s o m diskuterat re-

lationen mellan stat och undersåtar under ti- digmodern tid i termer av f~rhandling - en-

ligt h o n o m rör det sig endast o m exploatering. För m i g ter sig emellertid inte dessa perspektiv s o m helt oförenliga: jag är enig m e d W i r é n o m att riksdagen var e n arena för att skapa samför- stånd, m e n det faktum att staten var tvungen att k d a standerna manar ändå till eftertanke. Jag tycker generellt att begreppen "den repres- siva statsmakten"ochJ'åe ideologiska statsmak- terna" delvis staller till det m e r ä n de Idargör. För det första sammanföll inte &tid de "härs- kande Massernas9'intrecsen. Otaliga m a k t l a m - per meklan lungamalsteniten och högadeln s o m på olika sätt b e h i s k a d e d e n svenska tidigmoder- na staten Visar att statens intressen inte A t i d var så entydiga. O c h aven o m det hade varit så att statsmakten hade e n tydlig ambition rnte ta mervärdet från de arbetande Masserna g n o m våld, stötte d e n upprepade gånger på problem.

Inte ens totalitära 1900-tds stater har lyckats f6rtirgrcka sin befolkning i paritet m e d sina am- bitioner. Jag delar W k é n s uppfattning att d - m o g e n exploaterades w stat och adel, m e n

jag

tror LPM m a n måste vara öppen för att detta var e n komplicerad process där olika ambitioner skulle samsas och där u t f d e t ibland kunde bli oväntat.

Nasta intressanta fråga är d e n o m h r - kan, s o m har Imakteriseras s o m e n ideologisk statsapparat med uppgift att reproducera ide- ologin o c h samhällets reproduktionsförha- landen. D e t

tu

tidigare forskning, inte minst

ta

Peter Ericssonc avhandling o m det ideoPogiska till- talet). M e n kyr1an u p p k o m och utvecklades innan det fanns nagra stater att tala o m . G u s - tav Vasa uppfann inte reformationen även o m h a n drog nytta av den. För m i g är det uppen- bart att Pcy~kan o c b å har @Ut helt andra funk- tioner an att legitimera d e n utsugande makten. MannicPcors behov av tro, existenaeiol vägled- ning, ceremonier kring liv och död och gemen- skap har enligt m i n uppfattning o c b å varit av stor betydebe. Jag menar inte att dessa behov är oförenliga m e d e n kyrka s o m går statsmak- tens ärenden,men jag anser att dessa frågor bör $isPnireras. Slutligen s k d e jag ' a hävda att m a k t h p e n mellan stat och kyrka inte var av- gjord vid början av 1600-talet

-

statsmakten kunde diitera villkoren i många frågor, m e n inte i d a .

D e teoretiska resonemangen Beder fram till

W i r é n s huvudfråga, nämligen bur L y l a n re- producerades s o m institution och denna fri%-

ga

belyses g e n o m tre delstudier. W i r é n s för- sta empiriska undersökning berör bilddandet av nya superintendenmrer under Grsta h a - t e n av 1600-tdet. Dessa är intressanta efter- s o m statsmakten b i fick utnamningsmalsteniten av stiftscheferna, superintendenterna. Skapan- det av dessa nya områden borde alltså &unna

120 R e c e n s i o n e r S C A N D B A 7 3 : ~

(13)

t o k s som ett försök från stateris sida att stär- ka sitt grepp om kyrkan. Det besvärliga kalla- get gör att det är svårt för Wirén att Icomina tili entydiga slutsatser, men mig övertygar han om statens stora intresse för denna fråga. Det bör o c h å uriderstrykas att han gått igenom ett inte alltid givit så stor utdelning. E n intressant slutsats ar att skapandet av de nya super- intendenturerna ägde rum i tider d i statsmakten lande sig hotad ekonomiskt eller militärt. Resdtaht får o c b å författaren a.tt modifiera antagandet att den repressiva statsmakten h- vudsakligen utövar sin makt genom vald - h 2 ges ju istallet exempel på hur även staten an- vänder sig av ideologi.

Vidare undersöks tjänstevilkoren för

ly-

kans tjänare i enlighet med en "konhrrens- modell" som utvecklats av Wirén. Undersöki ningen visar att systemet var ytterst hierarkiskt, och att en överproduktion atr präster ledde till stor konkurrens. P det sista empiriska kapidet undersöks stiftschefers karriarer - viken bakgrund hade de som mg sig till kyrkans toppo- sitioner? Tidigare forskning i Norge har visat att tjänster sorn hovpredikant var av stor v i k for att b19 stiftschef - Wiréns avhandling visar att sambandet inte var lilm tydligt i Sverige. %stallet blev formell utbildning ett &t viktigare krav, framförallt frin enväldets tid och framit.

H

sin avhandling tar Tobias Wirén sig an intressanta frågor om kyrka och stat med ut- gångspunkt från Althusser. Det iir mycket möjligt att en mer teoretiskt bevandrad recen- sent bättre hade uppskattat och försdtt de ganska avancerade resonemang som Grs. Mitt bestående intryckär att både den teoretiska ge- nomgången och de empixiska undersökning- arna är intressanta, men att det f~rebgger ett glapp mellan dem.Wirkn angriper uteslutande sina frågor på en institutionell och organisato- fisk nivå, men säger ingenting om det ideologiska innehållet. Detta är säkerpigen ett med- vetet val, och det är förståeligt med tanke på forskningslaget, men jag undrar anda över hur reproduktionen påverkade lq1han som ideo- loejsk statsmakt. Vilka kons el iv ense^ fick det faktum att adeln h n d e vara med att utnämna präster? Vad säger det egentligen att en hög utbildning blev allt viktigare för att bli stiftschef

på 1600-talet? P viken mån försökte och lyck- ades staten att piiverka kyrkans budskap? Den- na koppling niellan den institutionella nivån och det ideologiska innehaet ter sig både viktig och intressant - h n s k e något för Wir& att ta sig an i kommande undersökniingar?

Anna Maria Forssbey

Ogeneliga kvinnor, Prostitution

i Sverige 18mrz-19ii8

Enligt Per Axel Levin, en av de läkare som ii- gurerar i Yvonne Svanströms nya bok om of- fenttig prostitution, var sexuditeten "en oe- motståndlig ur Skaparens hand utgången namlcaft, som särskilt mannen saknade m ~ j - Lghet att vare sig han var gift eller ogift frigö- ra sig ifrån".' Följakdigen föreslog Levin, i en uppsats som han r869 vann pris för av Svens- ka Lakarsällskapet, att stadiga bordeller skulle inrättas för att !&hindra spridning av veneriska sjukdomar. Bordellerna side ge effektiva- re kontroil av hinnorna än reglementeringen, menade Levin.

I

slutet av 1880-talet ändrade han åsikt och blev en av de fbrsta bland likar- na som stödde reglementeringens avsPhafEan- de, viket kan ses som en illustration till Yvon- ne Svanströms övergripande syfte med boken. Hon

d

l

undersöka en processue~ förändring: hur tdet om veneriska sjukdomar, sedlighet, sexualitet och prostitution förändrades under den långa undersökningsperioden 18rzig18.

k l p e n om (särskilt den manliga) sexudte- ten som en oemotståndlig nanirkraft omfat- tades w de man som under 1800-talet i olika funktioner och professioner ''ordnade" köns- handeln i Stockholm, först genom ett miss- lyckat försök med lcommunala bordeuer och sedan genom att 1859 införa reglementering efter franskt mönster, ett system som innebar att h i n n o r som misstänktes vara "vkdliga for den &manna sundheten" och sprida venerisk smitta skrevs in p5 en särskild "besiktningsby- rå"hos polisen. Eftersom hinnorila e&gt lä- karna hade så oerhört många fler tillfden att

(14)

sprida smitta an de manliga kunderna, ansågs det tUrackligt att endast kvinnorna kontrollerades medicinskt.

H

boken

Offentliga

kvinnor, som

Lr

en po- pulariserad och utvidgad version av Yvonne Svanströms avhandling, framhaller forfatta- ren att det fanns många paradoxer inbyggda i Den infordes i flera svens- h stader ut-an någon laglig p n d , den gjorde det tillåtet f6r kvinnor utan laga firsvar

att försö j a sig på prostitution

-

detta i en tid nar sanalag utom aktenskap innu var ett hors- brott. Den här insti~tion&seringen av prostitutionen, som Svanström med inspiration från statsvetaren Carole Pateman tolkar i termer av ett Psönskontrakt som "stipulerar att man har ratt till sexuellt umgänge och tillgång till kvinnors hoppar", ledde till att det var kvinnorna som sågs som problemet, socialt, medicinskt, morabslct. Det kr den finnpiga s e m d - teten som kontrolleras, framhaer Svanström, och understryker samtidigt att mans köp av sexuella tjänster inte problematiserats P Sverige förran 1999, då vi fick den lag som innebar att Mnsköp kriminabserades.

Boken ger en bred översikt över de diskussioner som förts om basta sattet att bekam- pa spridning av venerisk smitta och om prostitution, som setts som den främsta orsaken t a smittspridning åtminstone från 1800-takts mitt. Tidigare g2ide 1812 ån cirkulär, som pe- kade ut kringvandrande etnish och yrkesverk- samma grupper som särskilt smidarliga, t.ex. virdshuspigoq ammor, marhadsföPsqare av bida könen, manliga gesaller, gårdfarihand- lare, smeder m.fl. samt "krinflandrande j u c h och dylika personer". Svanstr~m understryker att det handlar om en klasslag, det var under- Idassens man och kvinnor soni kontrollerades. Det unika i Sverige vax att aven män undersök- tes, i övriga Europa var man tidigt inriktad enbart på kvinnorna.

Boken består av fem tämligen fristående avsnitt, som i kronologisk ordning behandlar olika aspekter av prostitutions- och smittfrågor, får man va9 saga, eftersom de i r s& samman- vävda. Aven detta %r paradoxalt, för egendigen handlar hela boken om det som inte syns, nam- Iigen manlig semaalitet (diret jag återkommer till). Det första avsnittet ger en pedagogisk in-

troduktion till tiden. 1800-tdets första h i t , och presenterar grundfakta om kvinnans stäil- ning, synen på sexualitet och äktenskap, och de problem som myndigheterna stod inför i den växande huvudstaden, dit kvinnor Apa- de för att få arbete. Det andra avsnittet skild- rar under mbriken "Organiserad binnokon- troll" reg1ementeringssystemet, med ett försök att se det också ur den inshivna kvinnans perspektiv. Sedan följer ett avsnitt om "Prostitu- tionens man",dcet mer handlar om labre och poliser och andra myndighetspersoner an om prostiiutionskunder, aven om de sistnämnda finns med på ett litet hörn tillsammans med prostitutionens profitörer. "Federationen och dess kamp mot reglementeringen" undersök i Sirde avsnittet och i den femte delen skild- ras "Reglementeringssytemets fall", dar kon- Aikten inom lähkaren om reglementeringens vara eller icke vara ar i fokus. Reglementering- en upphiPrde som bekant 1918, då Lex Veneris dade d a misstänkt smittade

-

oavsett kön - att Iita la8camndersöka sig.

Boken är på många san ett imponerande arbete. Den tacker en lång tidsperiod och för- fattaren är val fortrogen med sitt myclret om- Gngsrika källmaterial. Med säker hand lotsar Svanström Pasaren genom mängden av fak- ta, ofta med pedagogiska förklaringar av svåra ord, gällande lagar med mera.Texten flyter bra, aven om det stundom händer att språket kanns tungt och &for Wnära. Referenser

d

l

nutida debatt om prostitution görs försiktig men ofta upplysande; det marks att förfa~aren kan sitt ämne. Både Mass och kön problematiseras p å ett tydligare satt än i avhandlingen. Sär- sMt viktigt 1Gnns framhallandet av det faktum att de byrgnskriwia kvinnorna förlorade sin staElning som medborgare; tvånget att lämna in prästbetyget till polisen gjorde dem till sla- var i systemet. Värdekdi ar också diskussionen om &innorna i Federationen, om deras krav på manlig kyskhet s k d ses som radikalt eller bakåtsträvande.

L

i

k

a

intressant är den inom Federationen förändrade synen på de "fallna" medsystrarna, diär man gick från en lansla av gemensamma intressen och systerskap kvin- nor emellan tj44 en syn på de prostituerade som en annan sort, '%le andra." Boken två sista avsnitt belyser val diskussionerna mellan regle-

az2 R e c e n s i o n e r S C A N D I A 7 3 : 1

(15)

menteringens försvarare och motstiindare och särskdt intressant ar det när Svanström lyfter fram de kvinnliga läkarnas svårigheter att hav- da sin auktoritet både som kvinnor och läkare. Mina frågetecken är få. E n bok som namns i en not saknas i den imponerande litteraturlis- tan, men det är ju en bagatell.

Ett

lite större frå- getecken sätter j- vid bokens titel, Ofintliga kvinnor: Prostitution i Sverige r8rz-1918. E o t s att en avgränsning till offentliga kvinnor finns i titeln ar det luiappast glasklart viken prostitution som avses. Boken handlar om den offentliga prostitutionen (framfordt i Stockholm) men undertiteln "Prostitution i Sverige 1812- 1918" täcker också något som boken inte inne- håiier, nämligen den "hemliga9' prostitutionen som knappast d s nämns i boken. Med

d

san- nolikhet fanns i Stockholm åtskiliig prostitution utanför polisens kontroll. Men jag antar att titeln är forlagets, som for övrige bör

Ira

en eloge för det illustrativa bildmaterialet.

Och slutligen kommer jag åter till frågan om vad det var man egentligen kontrollerade med reglementeringen. Svanström framhåller som sagt att det är kvinnlig och "offentlig" sex- uaïitet som kontrolleras, men frågan är om inte hela reglementeringen handlar om kontroll av den madiga sexualiteten, den "nahirkraft"

Pogulaaokulturen sch Hass-

sam-hallet. Arbete, klass sch

genus i svensk dampress P

början

w ~ ~ o o - t a l e t

Ulrika Holgersson har tagit på sig att granska populärpressen utifrån syftet att skapa en uppfattning om hur M a s s a m h i t i Svensk Damtidning konstruerades språkligt, om va- ka tankestnikturer som styrde människors fö- restallningar om sig själva samt om den kamp som fördes kring olika representationer i det tidiga 1900-talet.

Hur kan man studera popdarpressen och vad kan ett sådant källmaterial egendigen bi- dra med till vår forståelse av samhällsutveck- ling, fórändring och dätidens tankestrukturer? Holgersson har skrivit en diger volym där hon i fyra delar tar upp och resonerar om begreppen klass och Massamhälle, om populärkultu- ren med dess journalister och redaktioner samt om bur populärpressen kan användas som his- toriskt kälmaterial.

Skaparen givit mannen, enligt citatet i början. Holgersson skärskådar begrepp som arbe- Det hade varit värdefullt om Svanström tydli- tarklass och underktass och resonerar h i n g bhnr gare anknutit till nyare prostituti~nsforskcning~ språkliga konstruktioner görs i Svensk Dam- där Carole Patemans tankar vidareutvecklas tidning. Hon behandlar explicit begrepp som och den manliga prostitutionskunden proble- klass, arbetare, arbetarkvinna och mer specifikt matiseras på delvis nyét sätt.2b Men det kanske fabriksarbeterskor, sömnnerskor och tjänarin- kommer i nästa bok? nor. Utifrån detta kan hon resonera teoretiskt

GunnelKarlsson Noter

I Citerat efter Tommie Lundqvist, Den

disciplinerade dubbelmoralen: Studier i den reglementeradepros tituitonens historia i Sverige 1859-1918, s. z .

aa Yvonne Svanström, Policing Public Women: B e Regulation of Prostitution in Stockholm 1812-1880, Stockholm,zooo.

ab T.ex.J&aO'ConneUDavidsonochEEzabeth Bernstein.

kring Massbegreppet. Holgeef-ssons ambition är stor och hon vill finna nya vägar till klass, som en av kapitelrubrikerna lyder. Det är lait att misslyckas med en sådan ambition i syn- nerhet med begrepp som varit infekterade av politiska premisser under så lång tid.

Att

airför väga språnget är modigt. Hon vajer inte f ~ r att prova nya och djärva sammanställningar. Det material hon använder sig av är Svensk Dam- tidning, en tidning impregnerad av borgerlig- het, kvinnlighet, kungligheter, mode och hus- morssysslor. Och just här finner Holgersson att hon kan rikta in sitt seende, stalla in skärpan och fokusera arbetarkvinnan. Det är inte bara Massbegreppet som hon kan omtolia och för-

(16)

nya

-

för det gör hon! -utan också själva synen på populärpressen och dess förmenta ythghet. Hon visar hur tidningen tar plats i samh&sdis- kursen, ger utrymme åt diskussioner med Pise- kretsen, som just

tycks

bestå av fabriksarbeterskor, tjänarininor *.fl., samt hur detta bidrar med att formulera dishrser om kvinnans ron i samhiet, for att nu låta som Kola Mein.

H

och med detta visar hon också att popdarprescen bara var en annan scen dir hinnor kunde t a - låtas tala politik med varandra i offe~~tppglaeten, aven om det1 så M a d e svarsonB<eln Farbror Kirans &tid fanns nämrande, med sina stan- diga visdomsord till den kvinnliga läsekretsen. (Det iir konstigt att det alltid verkar finnas ett m d g t svarso&&el benämnt just som farbror eller onkel i varenda veckotidning under den & s t a R a t e n av r900-talet.)

Göran Greider spelar en gansh stor roll f& Holgersson. Hon tar avstamp i hans Grsök att eöra in, eller snarare fora aubahha, arbetarklass- begreppet och hans försvar av den stora berat- telsen om Idass, tagen på enaeprenad av coci- aldemokraan, sedermera dödförldarad men återupplivat av moderaterna 2006, Holgers- _{- -} sons ambition är att Grena en poststmktura- &stick teori med en feministisk m d c t i s k teori for att $ärigenom komma bort från den stora berättelsen om Mass och för att h n n a berika analysen med både klassbegrepp och berättel- sebitik. Det MoPgersson således gör ix att frå- ga hur ett begrepp som klass har formderats, omformulerats och formats till det stelben- ta Idass? Hur gick det egendigen

ta?

A

slutet gör hon upp med Greider och hans Grsök att återetablera begreppet arrbetarMassen och den stora berättelsen. Istället vajer hon att inte va- ja: Det handlar saledes inte om antingen be- raaelsekriuk e h klassandys - bagge h n berika, anser hon.

Holgersson Gljer hur Idassbepeppet an- vänds, i d a dess olikartade former, och ana- lyserar de slingriga vägarna fram mot ett mer domfattmde och etablerat Massbegrepp. Den förståelse av Mass som Holgersson Lcer in handlar om att klass formas utifrån erfarenheter och inte de materiella betindsema d e - na. Klass %- inte bara något som b m a s genom erfarenheter utan ock2 något som performa- tivt görs genom upprepningar

-

som i medias

debatter och -staltningar. gassbegreppet be- h6ver inte heller vara manligt kodat. Det bety- der att Holgersson inte ser Mass som något es- sentiet utan som kontextuellt beroende. Hon ser erfarenheter utifrån en p o c t s ~ k ~ a e i s t i s k förståelse som spra&liga Pconstm1<tioner men inte som något fasdåst utan som något unikt skiftande.

Erfarenheter fGn vad? Hur slrapas de? Hiir fiPrest5Uer jag mig att Ho;lgersson kunde ha kommit en bit Pangre med sjdva begreppet erfarenheter, som f& en ckdm betydelsebarande mening i analysen av klassbegreppet. Jag blir inte riktigt på det klara med om Holgersson ser erfarenPieter som blivna genom språket och/eller i produkalonen, eller dt tiUsammans, eller inge; d s . Erfarenheter är inga enkla spegling- ar av verldigheten, ckriver Holgersson, utan historiska konstruktioner - men sedan då? Holgersson argumenterar att erfxenheter kan

"skifta i unik mangfdd", och det låter ju trev- ligt men Pite f ~ r vagt fir min smak Den tyske filosofen Axel Honneth resonerar till exempel utifrån erfarenheter som något som utgår frin erkannande av den Andra, från assymetrish sociala re1ationea;och han laborerar rned tre er- hnnanderelationer for att forma en mannic- kas erfarenheter. Sett utifrån Holgeerssons analys av Svensk Damtidning kunde hon $a ha fört ett resonemang om att sömmerskor, ejinarin- nor, fabriksarbeterskor och andra tog till orda i tidningen just för att b& erkanda och däri- gemm forma sina erfarenheter och benimna dem, i och genom offentligheten. Det viktiga, anser jag, iir de formade sina erfarenheter att genom den mediala offen&gheten (men inite bara dar).

Det kallmaterial som Holgersson arbetar med är $d vast av o E h anledningar. Ge- nom debatter och insändare Far vi reda på tan- kes& och arbetsförhaanden som annars kan var ytterligt svapfangade.

H

dessa kommer just erfarenheter och I$assklyftor till tals.

D 2

K d

Marx shiver om sömmerskornas hårda lott i

Kapitalets första band, om h w unga flickor på zo k d6r w ohälsosam arbetsmiljö och Gr hårt arbete, &t för att tiplfredsstaa -Just precis! - rika överBdaccdamerc Pust till w c h a

&-

&r, skriver Holgersson om att sömmerskani

&tt bära upp bilden av "lidandets ikod'. Den-

124 R e c e n s i o n e r