Johan Ostling
Att sprida
ljus
aver en
mörk
historia
Syntesen och den
e y s h
histsrieshivnin-n
Heinrich August Winkler, Der lange Weg nach Westen: Deutsche Geschichte vom Ende des Alten Reiches bis zum Untergang der Weimarer Republik, Munchen: C.H. Beck 2000,652 s.
Heinrich August Winkler, Der lange Weg nnch Westen: Deutsche Geschichte vom "Drit- ten Reich" bis zur Wiedervereinigung, Miinchen: C.H. Beck 2000, X + 742 s. Hans-Ulrich VVehler, Deutsche GesellschaJsgeschichte: Vierter Band: k m Beginn des
Ersten Weltkriegs bis zur Grundung der beiden deutrchen Staaten 1914-1949, Miinchen: C.H. Beck 2003, XXIV + 1173 s.
Konrad H. Jarausch 81 Michael Geyer, Shattered Past: Reconstructing German Histo- ries, Princeton, New Jersey: Princeton University Press 2003, xi + 380 s.
Det har nu gått niistan e r t i o år sedan Den svenska historien utkom i tio band, det senaste försöket att ge en samlad skildring på vetenskaplig grund av Sveriges f6rflutna. På senare tid har vi visserligen begåvats med förstklassiga helhetsverk över jordbrulrets, konstens, kyrkans och pressens historia i Sverige, men en brett upplagd syntes av den allmänna historien lysen sedan liinge med sin frånvaro. Det är svårt att inte se detta som ett veritabelt fattigdomsbevis för den svenska l~istorievetensk~en.~ Förklaringar till sakernas tillstånd har inte saknats. Somliga har talat - om ointresse från ftirlag sch finansiärer, andra har menat att popdar- - -
historiker har brett ut sig på yi-kesmiinnens Rekostriad. Ytterligare andra har hävdat att professionella historiker hellre har odlat sina esoteriska teorier i elfenbenstornen an skrivit breda framställningar åt en intres- serad allmänhet. Nar Historisk tidskrift - agnade ett temanummer - 2003 åt synteser var alla överens om behovet av synteser, så överens att någon egentligen debatt aldrig uppstod.2
D e n s o m intresserar sig fier d e n historiska syntesens praktik o c h princip får sålunda söka sig bort från Sverige. I d e n n a artikel riktas upprnärhamheten m o t Tyskland, ett land dar det sannerligen inte sak- nas synteser av d e n moderna historien. D e t ar inte svairt att motivera varför skandinaviska historiker bör blicka siederut. Först o c h framst ar d e n tyska historieforskningen alltjämt mäktig o c h mångfasetterad, rik på kontroversiella frågor o c h originella tolkningar. Vidare har det moderna Tysklands historia n i g o t närmast a8lmangi8tigt över sig, ett ideologiskt laboratorium s o m alla seklets europeiska strömningar har passerat igenom. Sist o c h slutligen ar TysHand exempel på ett land dar historieskrivningen bidrar till att bearbeta erfarenheter, traditioner o c h trauman i nationens nara f d u t n a . 'Bj.sMand framstår s o m ett ovanligt flödande ymnighetshorn för historikern.
" D e t k u n d e h a varit Tysklands århundrade." O r d e n falldes i Kistberlin
i april P1973 av d e n fransk-judiske filosofen R a y m o n d Ason. Tillsam- mans m e d sin v ä n Fritz Stean, amerikansk kulturhistoriker av tysk börd, vandrade h a n g e n o m ä n n u u t b o m b a d e kvarter i d e n förr sal ståtliga huvudstaden. S o m u n g student
i
W e i m a r r e p u b l i k n s Berlin såg h o n m ö r h e t k o m m a o c h upplevde h u r hans tyska kamraters alla aspirationer o c h d r ö m m a r slukades av natten. D e t s o m k u n d e h a blivit det tyska århundradet blev d e n tyska katastroEene3l[ västerlandets m o d e r n a historia har e n dominerande m a k t alltid
avlöst e n annan - Spanien, Nederlanderna, Frankrike, Storbritannien
- o c h fojrmått kombinera materiell rikedom m e d kulturell blomstring.
U n d e r decennierna s o m föregick första viirldskriget fojrefdl det enade tyska kejsarriket vara berett att d a manteln. Tyskland framträdde vid denna tid inte bara s o m e n ekonomisk o c h politisk rese, utan uppvisade aven e n enastående kreativ expansion i n o m teknologi, kultur o c h ve- tenskap. U n d e r denna andra
ska
Geniezeit,
s o m ingalunda upphBrde m e d varldskriget, gick e n tredjedel av alla nobelpris i fysik, k e m i o c h medicin till tyska medborgare.ih
P 933 d a d e abrupt utvecklingen nar det bruna våldsvaldet t o g m a k t e n o c h vetenskapen o c h kulturen stalldes i ideologins sold. A r1346,
när Tyskland b e h n n sig p i f6rnedringens botten, utgav d e n tyska historievetenskapens nestor Friedrich MeineckeDie
deutscbeKatastrophe.
"Tysklands historia ar rik på svårlösta gator o c h olyckliga ojdesväxlingar. M e n d e n gåta vi nu står infojr o c h d e n katastrof vi nu upplevt övergir, efter vårt satt att se, alla tidigare upplevelser avATT SPRIDA LJUS OVER EN MORI< HISTORIA samma slag", skrev han i förordet. " Frigan om vad som varit de djupare orsakerna till den fruktansvärda katastrof, som drabbat Tyskland, kom- mer även att sysselsätta kommande sekler", förutsade ~ e i n e c k e . ~
Friedrich Meinecke blev sannspådd: fal epoker i mänsklighetens his- toria torde vara så genomlysta som de tolv tyska åren
1333-1345,
få nationer torde ha rannsakat sina egna traditioner med saldan frenesi som Tyskland. "Det tyska traumat", för att lala med Gitty Sereny, har i själva verket blivit den tyska historievetenskapens främsta raison detre, en nationell katastrof som sextio ar efter krigsslutet genererar detaljstudier, monografier och översiktsverk i en stridare ström an nalgonsin. Behovet av att förstå bakgrunden till det tyska traumat har i kombination med en fascination för världslig ondska och mänsklig dramatik givit upphov till ett antal fullödiga synteser. Somliga av dem tar ett helhetsgrepp om den tyska historien, andra koncentrerar sig på mer avgränsade epoker, enkannerligen Tredje riket.5En återkommande tankefigur sammanfattas i begreppet Sonderweg, fö- reställningen att Tyskland antradde en historisk särvag som awek från ett föregivet västligt huvudstråk och som slutligen mynnade ut i Auschwitz. Före 1345 förekom uppfattningen aven i en annan och positiv tappning, dar den tyska särvägen ansågs mana till en särskild tysk mission, men efter kriget har idén främst åberopats i diskussioner om upprinnelsen till den tyska katastrofen. I den västtyska historievetenskapen fick den sitt genomslag i Bielefeldskolans kritiska samhällshistoria under 1370-talet. Med inspiration från samhällsvetenskapens Idassiker, i första hand Max
Weber, undersbkte man, med Jurgen Kockas ord, "varf~r Tyskland, i motsats till andra jamf~rbara länder i väst och norr, drogs in i fascism och totalitarism under mellankrigstidens allmanna kris". Orsalerna sbjkres inte i det nara förflutna utan i djupliggande socioekonomiska strukturf~r- ändringar under Tysklands uppdrivna moderniseringsprocess, men aven auktoritära, rasistiska och antidemokratiska tanketraditioner tillmättes betydelse. Tesen om en tysk Sonderwegsammanfattades programmatiskt i Hans-Ulrich Welalers Das deutsche Kaiserreich 1973.
Småningom riktades emellertid kritik mot föreställningen om en tysk Sonderweg. P ett uppmärksammat verk gick två radikala brittiska social- historiker till storms dels mot romantiseringen av den västliga normalväg som den tyska särvagen avtecknade sig emot, dels mot antagandet att Tysklands moderniseringsprocess verkligen skilde sig markant från de omkringliggande ländernas. Inom kort fick de eldunderstöd av mikro- och vardagshistoriker, som hävdade att Bielefeldskolaaas makrostudier aldrig förrnidde fånga vanliga människors erfarenheter och darmed i
grunden blev missvisande. Andra, såsom Detlef Peukert och Zygmunt Bauman, framhävde ambivalensen i själva modernitetsbegreppet och vägrade att betrakta nazismen som dess totala antipod. Kritiken mot Sonderweg-tesen förstärktes under åren omkring 1930 i samband med att storpolitikens ornvdvningar och nya vetenskapliga tendenser omge- staltade tysk hist~rieforskning.~
Det är därför uppseendeväckande när det första stora verket om nio- dern tysk historia som utkommer eker aterföreningen griper tillbaka på denna gamla tankefigur. Heinrich August WinBiler, professor i modern historia vid Humboldtuniversltetet, stammar dessutom inte frin Biele- feldskolan utan har gjort sig ett namn som kännare av Weimarrepubli- kens politiska liv. Han inleder sin rika och imponerande tvåbaiadski8drPng Der lange Weg nach Westen med en fraga: "Gab es ihn oder gab es ihn nacht, den umstrittenen 'deutschen Sonderweg'!" Trots att VinkPer säger
sig
viija dröja med svaret utgår hela hans EramstälPning från idén om en tysk särutveckling. VVlnMer klargör inledningsvis att han inte har skri- vit en Totalgeschichte utan en Problemgeschichte. De problem som står i blickfånget f6r denna hans tyska historia är demokrati och nation, och hing de båda spänningsfyllda begrepp kretsar WinMers framstälPning. För det första fralgar hansig
hur det kom sig att TysPrPand mycket senare än Storbritannien och Frankrike blev en nationalstat och inte förrän efter första världskriget en demokrati. För det andra fragar han sig vilka följder denna dubbla försening har haft och alltjämt har. För att besvara frågorna vänder sig författaren till den politiska historien, intei
bemärkelsen av filtslag och diplomati utani
bemärkelsen av handelser och hur dessa har upphttats av de efierkommande. Bokens ledmotiv - nationen ochdemokratin - bestämmer urvalet, och som stödjepunkter f6r sin histo- riska framställning stannar WinHer inför åren 1333, 1945 och 1990. Genom att välja de två första inskirper han den friga som alltjämt äi-
den viktigaste i Tysklands moderna historia: varf6r kunde Hitler
gripa
makten och f6ra ett aldrig tillförne skådat våldsregemente; genom att välja den sista stödjepunkten markerar historikern att aterföreningen kastar nytt ljus över hela den tyska 1900-taBshistorien och att historien om den tyska nationalstaten inte tar slut med katastrofen 1945.
Heinrich August WinWe~ skisserar till en början förutsättningarna för den tyska nationens moderna politiska historia. Han tar sin utgångspunkt
i tre förhållanden som
i
grunden har präglat de tyska 1800- och 1900- talen: tanken om det tyska riket sedan medeltiden, konfessionssönd- ringen som följdepal
reformationen sedan 1500-talet, rivditeten mellan Osterrike och Preussen sedan 1700-talet. Det första bandet sträckerATT SPRIDA LJUS OVER EN MORK HISTORIA
sig från det rikets sista dagar 1806 till Weimarrepublikens un- dergång 1933. Med utgångspunkt i den nationella uppblomstringen i Napoleonkrigets efterföljd skildras samspelet mellan nationsbildning och återhållen parlamentarisk utveckPing, processer som kulminerade i
Bismarcks Pilltyska enhetsverk under preussisk egid. Liberalismen, anti- semitismen och den radikala nationalismen diskuteras grundligt liksom den politiska katolicismen och socialdemokratin. Vid ingången till det nya seklet trädde det tyska kejsarriket fram som Europas ledande makt, nationalismen skiftade hamn, demokratin blev på allvar en stridsfråga men världskriget förändrade i grunden politikens premisser. Nästan tvåhundra sidor ägnas åt Weimarrepublikens kataklysmer och kriser, en historia som naturligtvis ar känd i sina huvuddrag och som förfat- taren förmedlar på ett påfallande traditionellt sätt. WinHer förmår inte kasta nytt ljus över det tidsavsnitt som han kanner bättre an något an- nat. % långa stycken skriver Winkier sedvanlig politisk historia, låt vara med finess och överväldigande beläsenhet. Plan är stilistiskt driven och sammanfattar i karnfulla liapitelrubriker hela epoker; så betecknar han tiden B 850-1 87 1 som "Einheit vor Freiheit" och 13 18-1 333 som "Die vorbelastete Republik". Framställningen får därtill liv av välfunna citat ur både samtida vittnesbörd och sentida historieskrivning.
Ett originellt och fruktbart spår är utan tvekan myten om riket (Reichs- mythos) som Winkier feiljer genom historien. Karnan i denna myt var tanken att den tyska kulturnationen var steirre än den territoriella form som den materialiserades i. Författaren visar hur föreställningen var levande under hela 1800-talet och underblåste de nationella enhetssträ- vandena. H minnet av det insomnade Heliga romerska riket av tysk nation sag många en särskild tysk kallelse att f6rsvara västerlandets varden, ja, i det tyska nationalmedvetandet fick rentav Reichsmythos karaktären av inomvärldslig frälsning. Myten når sin högsta potens i andra delens första kapitel, som ägnas den tyska katastrofen 1333-1945.1 ett jämförelsevis kompakt kapitel, drygt hundra sidor, framstajls nazisternas våldspolitik i bjärt belysning. Förintelsen får relativt mycket utrymme och den tyska skulden ar bortom all diskussion. MedTredje rikets fall nådde ocksa den tyska Reichsmythos sin andpunkt. De tyska myter som Hitler hänsyns- löst hade exploaterat miste all sin attraktion med Itrigsnederlaget. Denn andliga och pditiska nyorientering som vidtog efter 1345 fordrade att Tyskland övergav sin speciella mission. Den andra volymen omfattar sålunda tiden från Tredje riket till återföreningen, ett historiskt skede som Winkler själv har genomlevt. Koncentrationen på politisk historia blir här an mer tydlig, men den delade nationens historia skrivs med
elegans o c h bravur. I kortare avsnitt Påter W i n k l e r d e två staterna spegla sig i varandra, i synnerhet nar d e stalls inför likartade utmaningar under återuppbyggnadens o c h M l a krigets 1950- och 1960-tal. Det kapitel s o m berör d e må decennierna före iterföreningen spränger d o c k alla bräddar. När politiska meningsmots~ttningar skildras i detalj ar longörerna legio, o c h WinPder förlorar blicken för d e större frågorna o m nationen o c h demokratin. D e t hindrar h o n o m emellertid inte från att föra intressanta resonemang o m d e diskussioner o m nationell identitet o c h historiskt arv s o m blossade u p p på 1980-talet.
Boken avslutas m e d att de två v s k a staterna återförenas 1990. Därmed har Tyskland avslutat - s o m titeln Pyder - " d e n Iånga vagen m o t väscer".
" D e n tyska frågan" existerar inte längre. I W i n M e r s tappning mynnar således d e n tyska sarvagen ut i återföreningen, utan att h a n fördenskull förfaller till gottköpsteleologi dar utvecklingen drivs m o t ett determi- nerat slutmal. T v a r t o m vinnlagger h a n sig att visa h u r både högern o c h vanstern i olika skeden under efterkrigstidens historia bidrog till e n Gr-
westlichung, vanligen i betydelsen Iiberdisering o c h demokratisering. D e n n y a Förbundsrepubliken beskriver h a n s o m e n postMassisk nationalstat m e d fast förankring i Europa, vilande på varden - parlamentarism, för-
fattning, rattstat, socialskydd - s o m W i n H e r haller för att vara sina o c h är
beredd att försvara. Inte u t a n kritisk u d d har Das Lange Weg nach Westen följaktligen kallats "eine poliéische Nationalgeschichte far die Berliner Republik", allra helst s o m WinkBer personligen stir SPD nara.'
D e n starka koncentrationen på politisk historia i Heinrich August \$Q;nHers storstilade hblemgeschichte k a n tyckas otidsenlig. Om m a n s o m
mariga
a k a d e m i k r hellre ser tillkort&ommanden ä n förtjiinster k a n m a n därvid k a m m a h e m lättköpta poänger. M e n g e n o m att utgå f r i n tvicentrala problem, d e m o h a t i n o c h nationen, skärps blicken o c h analysen starks, d e långa linjerna trader
i
förgrunden s c h synsättet vidgas.D e n s o m söker e n Totalgeschichte bör i stallet vanda sig Hans-Ulrich Wehlers magistrala Deutsche Gesellscha$sgeschichte, vars Garde del - e n koloss om närmare tolvhundra sidor - omsluter perioden 19 14-1 949. D e n pensionerade Bielefeldprofessorn uppbådar har all d e n krafi s o m d e n h i t i s k a samha8lshistorienm ager för att på djupet analysera det s o m har kaljats det andra trettioåriga h i g e t . Första delen av Deutsche GeseLlschaJ5- geschichte behandlade åren 1700-1 8 P
5
o c h u t k o mP
987.
H inledningen Hargjordes d e teoretiska utgångspunkterna. Syftet var att beskriva f6r- vandlingen av hundratals feodala småriken till e n enad kapitalistisk o c h demokratisk nationalstat. 1 centrum för EramstaPPningen står d e $ra axlar s o m samhället vilade p i : e k o n o m i , sociala hierarkier, politiska systemo c h kultur. WehPers verk formade sig på så satt till e n samhällshistoriens kritiska pendang till T h o m a s Nipperdeys vittra 1ärdomsprov Deutsche Geschichte, s o m erbjöd e n husare o c h mer humanistisk skildring av det tyska 1800-talet.8
M e d sitt Garde band griper sig WehPer f6r första gången på allvar a n Tredje riket, d e n e p o k s o m har kastat e n inork skugga över hela hans hittillsvarande historiegroduktion o c h vars förhistoria h a n så intensivt har sysselsatt sig m e d . W e h l e r inleder m e d ett avsnitt på drygt 280 sidor o m kejsarrikets sista år under första varldskriget, s o m ftiljs av Vueimarre- publiken ( 3 7 0 sidor), Tredje riket ( 3 4 0 sidor) o c h e n kort epilog o m åren 1345-1943 ( 4 5 sidor). H god samhallshistorisk anda uppehåller h a n sig inte första hand vid kabinettspolitik o c h tankeströmningar, utan fastmer vid befolkningsuniecPding, sociala mönster o c h byråkratins organisation. I synnerhet galler det kapitlen o m Weimarrepubliken o c h X e d j e riket,
där
d e elionomiska, sociala, politiska o c h kulturella Strukturbedingungen o c h E n t w i c k u n g o s s e bildar s t o m m e n i framställningen. Verket vilar tryggt på e n så solid grund av sekundärlitteratur att W e h l e r o m något k a n beskyllas för fullsrändighetsmani. 'Vid e n ftirsta betraktelse tycks det således s o m o m W e h l e r konsekvent fullföljer det program s o m h a n ursprungligen formulerade. I sitt förord tillstår h a n d o c k att det n y a verket har berett h o n o m avsevärda problem. D e n nya kulturhistoriens frammarsch på senare år har inneburit att samhällshistoriens bärande principer har ifrågasatts. Wehler diskuterar vad kritiken falr för fö'ö'jdverk- ningar m e n konMuderar att kulturhistorieni
sina nuvarande tappning lider av Synthesezlnfahigkeit, även o m det umder läsningen framgir att h a n har försökt i n l e m m a e n del av det n y a i sin helhet. Att f~rkiarcn statsmaktens o c h det statligavgdets exempellösa utbredning under 1300- talets förstahalfr
har emellertid inneburit e n utmaning av e n helt annan dignitet. Måste inte d e n politiska m a k t e n inta e n särstallning i historien o m ajiskland under d e n aktuella perioden, frågar sig W e h l e ~ :Här uppenbaras e n besvärlig konflikt mellan samhällshistoriens teo- retiska manifest o c h Wehlers faktiska historieskrivning. Trots intensiv uppmärksamhet på sociala o c h ekonomiska förhållanden spelar Max Webers begrepp charismatische HerrschaJZ en helt avgörande roll för att f6rMara nationalsocialismen o c h Tredje riket. Redan i sin tredje del hade W e h l e r tillskrivit Bismarck denna f o r m av e~rceptionell auktoritet, m e n här tillmäts Hitlers person e n sidan betydelse att andra orsaksfaktorer slutligen får träda i bakgrunden. I inledningen till avsnittet o m Nazi- tyskland konstaterar författaren att d e n totala revolution s o m Hitler genomförde innebar att det sociala, ekonomiska o c h kulturella ramverket
för det k o m m a n d e årtiondet i allt väsentligt lalg fast redan 1933. Darmed återupprättar på satt o c h vis Wehler politikens primat P historietoPhingen
- ja, h a n återupprattar d e stora m a n n e n s o m gör politik. N a r det så k o m m e r till raskriget
i
öster före4'aller Hitlers vilja, detta welthiftouisches Individuum, vara nog så beqdelsefull s o m strukturernas makt.U t a n m e k a n har d e n traditionella samhällshistorien problem att till- fredsstallande förMara d e n tolvåriga tyska totalstaten. Trots tolvhundra sidor k a n WehBer inte erbjuda några i grunden nya f6rHaringar, trots analytiskt skarpsinne o c h betvingande historisk bildning G r m å r h a n inte lyfia förståelsen till n y a höjder. Jag k a n inte låta bli att imponeras av arbetsinsatsen o c h d e n m o r d i s k a lidelse s o m bär u p p projektet, m e n allt s o m oftast slår passionen över i opåkallad moralism. Understun- d o m s a h a r m a n e n mer sensibel Hans-Ulrnch \SVehlers verk skall emellertid bedömas för var det ar: Garde delen i hans Deutsche Gesell'schaJ;isgescbichte. D e n ursprungliga t a n k e n var att detta skuP1e bli d e n sista m e n d e n tyska återföreningen har fått h o n o m att ge sig i kase m e d ett femte band o m efterkrigstiden. Först nar det är avslutat k a n v i b e d ö m a h u r perioden 1914-1949 passar in i helheten. Då klarnar förhoppningsvis också W e k l e r s syn på Sonderweg-tesen, s o m h a n i det närmaste förbigår m e d tystnad i det föreliggande bmdet.1°
I
Shattered Past nalkas KonradH .
Jarausch o c h Michael Geyer T y s k Bands moderna historia f r i n helt andra håll. Deras grisade b o k utgörs av ett dussintal analytiska essäer, s o m d l a g n o m s y r a s av e n anda av fraschör, oförvägenhet o c h vilja att tanka nytt. Ambitionen ar ingen mindre ä n att gjuta n y t t liv i d e n etablerade ryska historieforskningen o c h ifrågasatta synbart sjalvskrivna tankemodeller. D e vill resa n y a frågor o c h peka framat m o t andra satt att s h i v a Tysldands 1300-talshistoria. Förhttarna drar n F t a erfarenheter från båda sidor av Atlanten: från d e n amerikanska universitetsvar4B%en han d e absorberat betraktelsesatt o c h teorier? f r i n det r y s h samhallet har d e tagit till sig av brannande intellektuella problem s c h ett rikt historisk stoff.ll Utgangspunkten för d e m ar d e n funda- mentala frågaan o m h u r m a n på basta satt skall narma sig d e n moderna tyska historien. Från det nya sekiets horisont, nar den återf6renade Fier- bundsrepubliken sedan ett decennium återfinns i Europas hjarta, k a n historien inte skrivas s o m om det vore 1 945, P368
eller 1989. V i r l d e n ar e n annan. TysMands nara förflutna k a n inte Pangre bara bli e n berattelse o m katastrofer o c h umbäranden; återhiimtningen, dynamiken o c h d e n stegvisa övervinnelsen måste o c h å få sin rättmätiga plats.M e n inte bara v i d d e n ar e n annan - o c h 3 vetenskapen ar förandrad. Postmodernismens glansdagar ar förbi, m e n Jarausch och Geyer har tagit
intryck av kritiken utan att prisge sin vetenskap åt otyglad relativism och ohöljd politisering. Enlig dem måste historievetenskapen hädanefter vara mer reflexiv, mer mångbottnad, mer medveten om historikerns egen roll
i forskningen. De ar inte ute efter en tysk Meistererzdhlung, ?in mindre en Weltgeist. De tar visserligen inte avstand från tanken p i eller behovet av stora sarnhaPPsberattePser, men som de ser det finns det ingen lamplig Meistererzählung som kan famna hela det qyska 1300-talet. En samlad tolkning av det tilländalupna seklet måste genomsyras av ambivalens och osakerhet, instabilitet och tvetydighet. Det låter sig naturligwis saga. Liknande tankar har proklamerats i otaliga teoretiska manifest på senare år, betydligt färre har i sin konkreta garning som historiker visat hur det skall omsattas i praktiken. Jarausch och Geyer ar val medvetna om detta och l a n knappast beskyllas f ~ r att sakna empirisk f6rankring eller teoretisk mognad. Tvärtom kinnetechas deras bok av måttfullhet och gott omdöme. Utan att f6rse oss med en brukanvisning identifierar de angelägna problem och fruktbara infallsvinklar.
ShatteredPast sönderfaller i tre delar. I de inledande tre kapitlen skir- skådas de stora berättelser (master narratives) som har dominerat den tyska historieskrivningen under det gångna seklet. Den nationella berat- - -
telsens uppging och fall analyseras med skarpsinne och öppet sinnelag. Med samma attityd närmar sig författarna den stora motberattelsen, den socialistiska. Dess grandiosa misslyckanden framstäils i Har dager, men de vinnlagger sig om att historisera och tolka snarare an att döma. Avslutningsvis disltuteras det som skulle kunna kallas moderniserings- berättelsen, dar inte minst Sonderweg-tesen får stort utrymme.
Bokens andra del uppehiller sig vid sjil vitala teman i den tyska 1300-talshistorien. Tanken ar att de - krig och folkmord, den totalitära frestelsen, Tysklands makt i Europa, mobilitt:t och migration, nationella identiteter, kvinnors skiftande stallning samt konsumtion och masskultur
- skall utgöra stommen i den nya historieskrivningen. H två avslutande
kapitel försöker författarna återigen ta ett grepp om hela seklet. En koncis essä ägnas åt kollektiva minnen, historiekulturer och bearbetningen av det förflutna, ett falt som har expanderat häpnadsväckande under senare år. Sist och slutligen återvander man till sjalva grundfrågan, hur det tyska 1300-talet skall förstås som en helhet, "between cataclysm and civility". Jarauschs och Geyers mästerskap ligger i de karnfulla historiografiska synteserna av strömningar och centrala forskningsområden. Här ar de lysande. Shattered Past ar en rik kalla till inspiration, en bok som manar till omprövning och nytänkande. Man läser den för dess överblick, re- flektioner och frågor - inte för dess svar och lösningar.
Den historiska syntesen lever och frodas på tysk mark. Heinrich August \$Vinklers demonstrerar med sin P~oblem~eschichte förtjänstfullt hur man kan fdja ett problem genom historien och därigenom bidra till förståelse av nationen som helhet. Hans-Ulrich Wehlers ambitiösa Sotalgeschichte är med sin helhetsiver imponermde, men framstår slutligen som otillräcklig och aningen nattstånden. Konrad W. Jarausch och Michael Geyer tycks att döma av diskussioner på Internet redan ha gjutit nytt liv i den tyska historaevetenskapen.
Svenska historiker har under efterkrigstiden underlåtit att närma sig den tyska historieskrivningen. Orsakerna kan vara månghanda - bris- tande språkkunskaper, ensidig anglosaxisk orientering, en djupare kand aversion mot det kontinentala - men själva faktumet ar obestridligt. Kunskaperna om vårt största och mest betydelsefulla grannland är föb-
ahligen vaga och fragmentariska, ofta bemängda med fördomar och vanföreställningar. Från svensk horisont är det dessutom lärorikt att - reflektera över historievetenskapens stdlning och funktion i Tyskland. Tyska historiker spelar inte sällan huvudrollen i offentliga meningsut- byten, de bekläder viktiga ämbeten, deras högst kvalificerade böcker läses och diskuteras i breda kretsar. Det ligger nära till hands att f6ruara detta med -sklands dramatiska förflutna, men det ar också ett utslag av historikernas uppriktiga vilja att föra ut sina tankar och t d h i n g a r till en hugad allmanhet. Utan den historiska syntesen blir GörståePsen och bearbetningen en intern akademisk angelägenhet.
Noter
1 Den svenska hiftorien utgavs under ledning av Jan Cornell och med Sten Carlsson och Jerker Rosén som huvudförfattare 1966-1968. En på det hela taget oförändrad version i femton band utkom i början av 1990-talet. Sina förtjänster till trots är Den svenska historien mer en kompilation än en syntes.
2 Historisk tidrkrz. 2003:2. För en jämförelse mellan Sverige och Norge i detta avseende se Klas b a r k , "Att skriva Norges - och Sveriges - historia", Historisk tidkr13 2001:3.
3 Fritz Stern, Einstein: Geman World, Princeton, New Jersey 1999, s 3.
4 Friedrich Meinecke, Den tyska kutajtrofin, Stockholm 1947, s 3 ff.
5 Aven om man begränsar sig till Tredje riket är utbudet av synteser rikt: Hans- Ulrich Thamer, Verfihrung und Gewalt: Deutschland 1333-1345, Berlin 1986; Norbert Frei, Der Fiihrerstaat: Nationalsozialistische HerrschaJt 1933 bis 1945, Munchen 1387; Jost Dulffer, Deutsche Geschichte 1933-1345: Fiihrerglaube und
Deutschland unter Hitler 1933 bis 1945, Berlin 1995; Ludolf Herbst, Dm natio- nalsozialistische Deutschland 1233-1945: Die Eiztf.sselung der Gewalt, Franldurt am Main 1996. På senare år har flera av de basta verken skrivits på engelska, exem- pelvis Michael Burleigh, The Third Reich: A New History, London 2000, Richard J. Evans, The Coming of the Third Reich, London 2003 (första delen av tre) samt lan Mershaws brett upplagda Hitlerbiografi i två band, Hitler 1889-1936 Hubris, London 1998 respektive Hitler 19361945: Nemesis, London 2000.
6 David Blackbourils och Geoff Eleys kritik av Sonderweg-tesen har blivit mest upp- märksammad i sin utvidgade engelska version, The Peculiarities of German History: Bourgeois Society and Politics in Nineteenth-Century Germany, Oxford 1984. Alf Ludtke (Hrsg.), Alltagsgeschichte: Zur Rekonstruktion historischer Erfdhrungen und Lebensweisen, Frankfurt am Main 1989; Detlev Peukert, Die Weimarer Republik: Krisenjabre der klassischen Moderne, Frankfurt am Main 1987; Zygmunt Bauman, Modernity and the Holocaust, Cambridge 1989.
7 Anselm Doering-Manteuffel, "Eine politische Nationalgeschichte fur die Berliner Republik", Geschichte und Gesellschaji 27 2001.
8 Hans-Ulrich Wehler, Deutsche GesellschaJZsgeschichte: Erster Band: Vom Feudalismus des Alten Reiches bis zur Defensiven Modernisierung der Reformara 1700-1815, Munchen 1987; Hans-Ulricli Wehler, Deutsche GesellschaJZgeschichte: Zweiter Band: Von der Reformära bis zur industriellen und politischen "Deutschen Dop- pelrevolution" 1815-1848/49, Munchen 1987; Hans-Ulrich Wehler, Deutsche GesellschaJZsgeschichte: Dritter Band: Von der "Deutschen Doppelrevolution" bis zum Beginn des Ersten Weltkrieges 1849-1914, Murichen 1995. Thomas Nipperdey, Deutsche Geschichte 1800-1866 Burgerwelt und starker Staat, Munchen 1983; Thomas Nipperdey, Deutsche Geschichte 18661918: iWachtstaat vor der Demokratie, Munchen 1992.
9 Moralism - som inte får förväxlas med moraliska ställningstaganden - märks
aven bland yngre tyska historiker och riskerar att vara till förfång för förståelsen. Se t.ex. Nicolas Berg, Der Holocaust und die westdeutschen Historiker: E6orschung und Erinnerung, Göttingen 2003 och min diskussion av boken i "Historien om Förintelsens historia", Axess 2004:3.
10 Jämför diskussionen av Wehlers bok i Zeithisto~ische Forschungen 2004: 1. 11 Det ar betecknailde att de verk om tysk historia som ligger närmast författarnas
vetenskapliga ideal ar skrivna på amerikansk botten, såsom Elizabeth Heineman, What Dtfference Does A Husband Make?: Women and Marita1 Status in Nazi and Postwar Germany, Berkeley 1999 och Robert G. Moeller, War Stories: The Search for A Usable Pust in the Federal Republic o f Gernzany, Berkeley 2001.
