INSTITUTIONEN FÖR SOCIALT ARBETE
”FLATOR HAR EN TENDENS ATT BLI SKUNKIGA OCH DASSIGA I
VERKLIGHETEN”
- En kritisk diskursanalys av synen på den icke-heterosexuella kvinnan och dess uttryck på Flashback Forum
SQ4562, Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15 hp Scientific Work in Social Work, 15 higher education credits
Kandidatnivå HT-19
Författare: Rebecka Djärv Handledare: Elisabeth Punzi Antal ord: 18154
Abstrakt
Titel: ”Flator har en tendens att bli skunkiga och dassiga i verkligheten”- En kritisk diskursanalys av synen på den icke-heterosexuella kvinnan och hur hon framställd på Flashback Forum.
Författare: Rebecka Djärv
Syftet med studien var att förstå, analysera och undersöka hur bilden av kvinnlig icke-heterosexualitet konstrueras och framställs på Flashback Forum. Insamlat material bestod av 355 inlägg från tre skilda diskussionstrådar, vilka berörde kvinnlig vänskap, uppfattningar om homosexuella män kontra homosexuella kvinnor samt diskussioner kring boken ”En liten handbok i konsten att bli lesbisk”. Jag använde mig av en kvalitativ metod där empirin analyserades med hjälp av kritisk diskursanalys. Vidare använde jag mig av socialkonstruktivistiska perspektiv rörande heteronormativitet och sexualitet, queerteori, Judith Butlers teoretiska ramverk angående kön, genus och identitetens subversion, i syfte att fördjupa förståelsen av empirin. Min studie visade att den icke-heterosexuella kvinnan ofta konstruerades genom politiska, heteronormativa, patriarkala diskurser samt att icke-heterosexuella kvinnor i grupp betraktades som sektanhängare, där den icke-heterosexuella kvinnans världsbild var skev och inskränkt. Jag kom fram till att de diskurser som kom att påverka bilden av den icke-heterosexuella kvinnan främst bottnade i att hon sattes i relation till en heterosexuell och mansdominerande matris, där hennes icke-heterosexualitet var acceptabel om det skedde på den manliga hegemonins villkor. Empirin uttryckte också att den icke-heterosexuella kvinnan inte skulle ha politiska rättigheter då hennes syn på omvärlden, relationer och sexuella praktiker inte legitimerades.
Nyckelord: Flashback, icke-heterosexualitet, socialkonstruktivism, diskurs, genus
Förkortningar/begreppsförklaringar
Mitt teoretiska ramverk och mina begrepp för denna uppsats utgår bland annat ifrån queerteoretiska och feministiska perspektiv. För att underlätta läsningen av beskrivningarna av berörd teori, kommer jag här att kortfattat definiera vissa begrepp som är av vikt för läsaren att ha kännedom om. Jag belyser att några av begreppens definitioner kan te sig generaliserande och kortfattade i relation till vad de faktiskt innebär. Jag ber därför läsaren att vara vaksam på att
beskrivningarna inte alltid ger en inkluderande bild, utan endast är till för att underlätta läsningen av det teoretiska avsnittet i uppsatsen.
Heterosexualitet: “En sexuell drift gentemot det motsatta könet. Kan betraktas som en motpol till homo-och bisexualitet” (Nationalencyklopedin, 2019a) Homosexualitet: “En sexuell drift gentemot personer av det egna könet”
(Nationalencyklopedin, 2019b)
Bisexualitet: “En sexuell dragning gentemot båda könen, där både homosexuella och heterosexuella relationer är möjliga” (Nationalencyklopedin, 2019c)
Lesbisk: “En homosexuell kvinna” (Nationalencyklopedin, 2019d)
Pansexualitet: ”En pansexuell person kan älska och/eller attraheras av personer som inte identifierar sig med det binära könssystemet: transpersoner, androgyna personer och personer som identifierar sig som gender fluid” (Wasshede, 2012:
170)
Gender fluid: “En person som identifierar sig som gender fluid, har en könsidentitet vilken skiftar över tid. Personen kan även uppleva att
könsidentiteten innefattar en blandning av olika könsbundna identiteter vilka uttrycks beroende på situation” (RFSL.se)
Bög: ”En homosexuell man” (Nationalencyklopedin, 2019e) Transperson: ”Ett samlingsnamn för personer som ifrågasätter den
könstillhörighet han eller hon tilldelades vid födelsen och därför permanent eller
tidvis överskrider biologiska och/eller sociala könsgränser”
(Nationalencyklopedin, 2019f)
Cisperson: ”En person vars könsidentitet stämmer överens med hans eller hennes biologiska och juridiska kön. Begreppet rör könsidentitet och könsuttryck, inte sexuell läggning” (Nationalencyklopedin, 2019g)
Queer: “Ett brett begrepp som kan ha flera betydelser, men som i grunden är ett ifrågasättande av heteronormen. Det kan innebära en önskan att i sin identitet inkludera alla kön och sexualiteter eller att inte behöva definiera sig. Många ser sin könsidentitet och/eller sin sexualitet som queer” (Nationalencyklopedin, 2019h)
RFSL: ” Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL.se)
Innehåll
1. Inledning...7
1.1 Problemformulering...8
1.2 Syfte och frågeställningar...10
1.3 Avgränsning...10
1.4 Studiens relevans för det sociala arbetet...12
2. Kunskapsläget...18
2.1 Litteratur- och materialsökning...18
2.2 Kunskapsläget kring anonymitet och verbal aggressivitet...19
2.3 Kunskapsläget kring interaktion på Internet...21
2.4 Kunskapsläget om queera relationer och dess dilemman...22
2.5 Kunskapsläget om skillnader i den sexuella njutningen...25
3.Teoretiskt ramverk och begrepp...27
3.1 Socialkonstruktivism och diskursbegreppet...27
3.2 Heteronormativitet...31
3.3 Det sexuella medborgarskapet...32
3.4 Queerteori...33
3.5 Kön, genus och identitetens subversion - Judith Butlers teoretiska ramverk...35
3.6 Sexuella skript...37
4. Metod och metodologiska överväganden...39
4.1 Metodologisk ansats...39
4.2 Kritisk diskursanalys...40
4.3 Förförståelse...42
4.4 Material och datainsamling...43
4.5 Urvalsprocessen...44
4.6 Bearbetning och analys av empirin...45
4.7 Etiska överväganden...47
4.8 Metodens begränsningar...50
5. Resultat och analys...52
5.1 Det konstruerande ordvalet...52
5.2 Mannens villkor...54
5.3 Politisk sexualitet...57
5.4 Kollektivism...59
6. Avslutande diskussion...62
Förslag på fortsatt forskning...65
Referenslista...66
Förord
Först och främst vill jag ge ett stort tack till min handledare Elisabeth Punzi, som inte bara har gett konstruktiv och välbehövlig kritik, men som också har peppat mig när jag varit beredd att ge upp. Jag hade inte kunnat önska mig en bättre och mer kunnig handledare än Elisabeth. Oändligt många tack till dig.
Jag vill också passa på att tacka alla Flashbackanvändare som deltagit med sina åsikter i valda diskussionstrådar. Utan er hade denna uppsats aldrig existerat. Jag har haft många goda skratt tillsammans med er.
Sist men inte minst riktar jag ett tack till min mamma, som alltid tar ner mig på jorden när katastroftankarna är som starkast. Tack för att du korrekturläste uppsatsen och gav mig den bekräftelse som bara du kan ge.
1. Inledning
Så blir du normal-Handbok i att bli en heterosexuell kvinna In i garderoben- Vägen från lesbian till hetero
Gud vill det! Så blir du hetero
Tidigare forskning har visat på att personer med en icke-normativ sexualitet i högre utsträckning riskerar att drabbas av ångestproblematik, suicid,
självskadebeteenden och social isolering än personer med normativ sexualitet.
Även om icke-normativa sexualiteter och könsidentiteter har en alltmer
framträdande roll i samtidens diskussioner och forskning, existerar fortfarande fördomar, stereotyper, förtryck och marginalisering gentemot gruppen. Dessa attityder är inte osynliga för icke-heterosexuella personer, och kan resultera i att den icke-heterosexuelle internaliserar fobin och avskyn. Samtidigt som forskning påvisar en större utsträckning av psykisk ohälsa hos icke-heterosexuella personer, kan forskningen bidra till stigmatisering och patologisering då icke-normativa sexualiteter ställs mot heteronormativitet och där icke-heterosexuella personer ständigt definieras som “sjuka” och “lidande”.
Internets fortskridande utveckling medför att nedvärderande åsikter och ställningstaganden har blivit mer tillgängliga. Individer med nedvärderande åsikter om icke-heterosexuella personer, har därmed enklare att uttrycka sig på ett lättillgängligt och lättåtkomligt sätt. Studien ämnar därför att synliggöra hur bilden av den icke-heterosexuella kvinnan konstrueras och vilka diskurser som styr denna konstruktion. Då fokus är på den icke-heterosexuella kvinnan, är studiens syfte inte bara att undersöka sexualitetens konstruktion utan även sexualitetens relation till genus och kön.
Empirin består av totalt 355 inlägg som insamlades från olika diskussionstrådar på Flashback. Inläggen sorterades in i olika teman beroende på innehåll, där vissa inlägg bedömdes vara utanför studiens syfte eller var upprepande av andra inlägg varför de uteslöts. Analysen resulterade i följande teman: Det konstruerade ordvalet, Mannens villkor, Politisk sexualitet och Kollektivism. Analysen urskilde
att bilden av den icke-heterosexuella kvinnan var sexig (under förutsättningarna att den sexuella akten var till för mannens njutning), äcklig, manshatande, manipulerande och att hon i realiteten inte hade hittat rätt man. Således
kategoriseras den icke-heterosexuella kvinnan som antingen åtråvärd, men inte legitim i sin sexualitet, eller som äcklig och onormal. Återkommande, visade min analys på att den icke-heterosexuella kvinnan aldrig betraktas som en egen individ med en egen sexualitet och sexualdrift. Hon ställdes snarast i relation till en heterosexuell och patriarkal matris, där hon kunde accepteras om hon tillfredsställde mannens önskan att bevittna de sexuella praktikerna, eller så avvisades hon som en äcklig och manshatande manipulatör.
1.1 Problemformulering
Forskning visar på att icke-heterosexuella personer inte omfattas eller deltar i samhällets sociala och rättsliga nätverk i samma utsträckning som heterosexuella individer. Historiskt har HBTQ (Homosexuella, Bisexuella, Transpersoner och Queers) personer blivit utsatta för diverse hatbrott, förtryck och fördomar, såväl i det privata livet som i den offentliga sektorn (Nadal et al. 2015:257). I samtiden existerar det fortfarande lagar, policys och strukturella praxis vilka både direkt och indirekt verkar diskriminerande gentemot HBTQ-personer, exempelvis lagar som direkt förhindrar och/eller straffar samkönade relationer samt policys som inte inkluderar personer som utsätts för våld av en samkönad partner och därigenom indirekt begränsar HBTQ-personers möjligheter att söka socialt stöd (Nadal et al. 2015:459). Vidare tenderar trans- och icke-binära personer att bli exkluderade genom att många av samhällets resurser, ramverk och
förhållningssätt utgår ifrån ett binärt könssystem som kategoriserar individer som antingen man eller kvinna (Nadal et al. 2015:460). Exempelvis visar
undersökningar att transpersoner vid arrestering ofta häktas och fängslas inom institutioner vilka inte matchar deras könsidentitet (ibid). Vidare har
Socialstyrelsen (2004) fastslagit att homo-och bisexuella individer ofta
osynliggörs inom socialtjänsten, då riktlinjer, praxis och policys tenderar att utgå ifrån att alla individer lever i heterosexuella relationer. Icke-heterosexuella personer riskerar att utstå ett dåligt bemötande och erfara diskriminerande särbehandling inom socialtjänsten, genom att exempelvis bli nekad vård, bli
ifrågasatt, uteslutna från bistånd och/eller resurser och få sin livshistoria felbeskriven där en partner behandlas som en vän snarare än en livskamrat.
Orsakerna till det bristande bemötandet och diskrimineringen av HBTQ-personer inom socialtjänsten kan grunda sig i otillräcklig utbildning, exkluderande
lagstiftning och brister i de generella system vilka reglerar socialtjänstens arbetssätt (ibid).
Min uppsats rör diskussionsforumet Flashback, konstruktionen av den icke- heterosexuella kvinnan och diskursiva praktiker. Därmed tar jag upp två viktiga aspekter som jag bedömer som väsentliga. Den första är att synliggöra hur icke- heterosexuella kvinnor talas om och till samt hur de framställs. Denna första aspekt är inte bara väsentlig för det sociala arbetet i det avseende att den erhåller en djupare förståelse av kvinnlig icke-heterosexualitet utan den kastar även ljus över vilka förtryckande, nedvärderande, osynliggörande och exkluderande mekanismer som icke-heterosexuella kvinnor får utså i relation till ett patriarkalt heteronormativt samhälle.
Den andra aspekten, som är minst lika viktig, är att mitt arbete redogör för råa men dock så verkliga, åsikter som existerar i såväl internets kontext som i det praktiska livet. På samma sätt som det är viktigt att förstå disciplinerande åsikter om icke-heterosexuella kvinnor och dessa åsikters konsekvenser på gruppen, är det också av vikt att förstå de fenomen som åsikterna är relaterade till. Med detta vill jag poängtera att min uppsats inte utgår från att de åsikter/diskussioner som uttrycks på Flashbacks forum, endast är banala och emellanåt skrattretande uttryck. Formuleringarna grundar sig i någonting, och bör därmed förstås genom samma nyansering som andra sociala fenomen. Likt icke-heterosexuella kvinnor som befinner sig och kommer att befinna sig inom det sociala arbetet som klienter, brukare, anhöriga, samverkanspartners och kollegor, representerar de som uttrycker sig på Flashbacks forum en del klienter som kommer att befinna sig i det sociala arbetets sammanhang. Åsikterna är alltså inte isolerade till ett
koncentrerat fragment av internet, utan återfinns i privata som professionella situationer.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur användare på Flashback Forum betraktar kvinnlig icke-heterosexualitet, samt hur kvinnlig icke-heterosexualitet definieras, konstrueras och förstås. Jag kommer att fokusera på lesbiskhet och bisexualitet, då många av diskussionstrådarna främst benämner kvinnlig icke- heterosexualitet som bisexualitet eller lesbiskhet. Detta görs genom en kritisk diskursanalys. Således är mitt syfte med denna uppsats urskilja diskurser inom ett konstruerat ramverk. Jag kommer även reflektera över vad dessa diskurser kan ha för konsekvenser gentemot gruppen icke-heterosexuella kvinnor.
Syftet dekonstrueras till följande två frågeställningar:
Hur konstrueras bilden av den icke-heterosexuella kvinnan i nätforumet Flashback?
Vilka diskurser går att identifiera inom denna (dessa) bild (-er)?
1.3 Avgränsning
Då denna uppsats utgår från kvinnlig icke-heterosexualitet (lesbiskhet och bisexualitet) anser jag det viktigt att förklara hur jag avgränsat arbetet. Vidare kommer jag redogöra för anledningarna till att jag använder mig av begreppet icke-heterosexualitet.
Valet av kvinnlighet
Jag har valt att lägga uppsatsens fokus på hur just kvinnlig icke-heterosexualitet konstrueras. Jag är medveten om att mycket material och många erfarenheter som inte sammanfaller med mitt syfte, därigenom utesluts. Jag har aktivt valt att inte analysera hur manlig icke-heterosexualitet konstrueras, även om kvinnlig icke- heterosexualitet ofta ställdes i kontrast till den manliga i diskussionstrådarna.
Vidare har jag inte lagt fokus på hur icke-heterosexualitet konstrueras rent generellt. Förutom att min empiri hade blivit alltför omfattande, antog jag detta angreppssätt eftersom studien var inriktad på kvinnans sexualitet i relation till hennes genus. Kvinnan har, rent historiskt och generellt, betraktats som en individ tydlig låst till familjen, och har tilldelats en roll som mamma och hustru.
Barnafödandet och reproduktionen har varit disciplinerande för henne, där hennes huvudsakliga syfte har reducerats till hennes kropp som reproducerande av det biologiska arvet (Malmén, 2018:27). Den feministiska strömningen har med tiden kommit att poängtera kvinnans rätt till hennes kropp, sexuell njutning, uttryck av åtrå samt möjligheten att ingå i relationer med andra kvinnor (Richardson, 2018:33). Även om feministisk teori och praktik har intagit en mer framträdande roll i samtiden, ville jag undersöka hur kvinnans sexualitet och sexuella praktik konstruerades när den var isolerad från mannen och den heterosexuella familjen, således den kvinnliga icke-heterosexualiteten.
Begreppet icke-heterosexualitet
Att jag i denna uppsats främst använder mig av begreppet icke-heterosexualitet kan betraktas som problematiskt. Mycket av det material jag presenterar, ifrågasätter hur icke-normativa sexualiteter ständigt ställs i relation till heterosexualitet, varvid det befäster heterosexualiteten som en given
utgångspunkt. Senare i studien kommer jag att presentera och förklara begreppet
“queer”, och jag har under uppsatsens gång funderat över att ersätta icke- heterosexualitet med queer. Dock inbegriper queer inte bara icke-normativa sexualiteter och könsidentiteter, utan representerar också politiskt
ställningstagande och agens (Rosenberg, 2002:15). Då frågan om icke-
heterosexualitet ofta blir politisk, har jag valt att inte använda mig av begreppet queer även om det är ett viktigt teoretiskt verktyg. Användandet av icke-
heterosexualitet är, enligt mig, omfattande för samtliga sexualiteter vilka inte är normativa, medan queer ingår i ett teoretiskt ramverk som beskriver någonting
“mer” än just sexualitet. Jag är medveten om att användandet av begreppet icke- heterosexualitet riskerar att reproducera och befästa heterosexualitet som ett fenomen vilket allt utgår ifrån. Däremot anser jag att begreppet visar på att icke- heterosexualitet är mer komplext och mångfacetterat än heterosexualitet. Att använda icke-heterosexualitet kan synliggöra vilka maktrelationer,
stigmatiseringar och förtryck som heterosexualiteten utsätter icke-heterosexuella för. Det är således inte gruppen icke-heterosexuella som är bärande av
problematiska fenomen, utan snarare heterosexualiteten som normativ
föreställning. Heteronormativiteten stigmatiserar icke-heterosexualiteten, vilket
medför att icke-heterosexuella personer har en begränsad möjlighet att delta i ekonomiska, politiska och sociala resurser (Herek, 2007:907).
1.4 Studiens relevans för det sociala arbetet Det praktiska arbetet
Hines (2012) beskriver ett arbetssätt vilket är av vikt i det sociala arbetet: anti- oppressive practice (AOP). Arbetssättet syftar till att beskriva hur ett bra bemötande av marginaliserade grupper bör gå till. Ramverket tar sin grund i att identifiera strukturella förtrycks huvudsakliga mekanismer (Hines, 2012:24).
Därmed ska inte bara den marginaliserade gruppen förstås, utan även de
dominerande samhällsstrukturerna vilka drar fördel av att upprätthålla hegemoni och reproducera icke-heterosexualitet som avvikande (ibid).
Arbetssättet kan definieras som ett omfattande perspektiv som syftar till att uppmuntra yrkesverksamma att reflektera kring deras positioner som legitimerade maktutövare (Hines, 2012:24). AOP syftar till att synliggöra hela
individen/klienten/brukaren och därigenom bredda förståelsen för den sociala kontext som hen befinner sig i (ibid). Individen ska alltså förstås genom hens personliga, institutionella, kulturella och socioekonomiska erfarenheter, samt hur dessa erfarenheter påverkar individens beteenden och hens möjligheter att
utvecklas trots begränsningar från förtryckande strukturer (ibid).
Hines (2012:25) menar att förtryckande mekanismer använder sig av en identifikationsprocess där det sker ett särskiljande av en individ eller grupp baserat på konstruerade skillnader. Skillnaderna kan avse psykiska, fysiska och/eller sociologiska karaktärsdrag och ofta konstrueras roller som
överlägsen/underlägsen, ”vi”/”dem” och/eller i kontra utanför samhällets normativa ramverk (ibid). Förtrycket i sig konstrueras genom att vissa grupper eller individer stigmatiseras som avvikande eller onormala. AOP avser att betrakta att en grupps eller individs identitet är mångfacetterad och flytande, i det avseende att en individ/grupp kan både vara förtryckt och förtryckande vid olika tillfällen, vid olika eller samma tidpunkt (ibid). Exempelvis kan en homosexuell kvinna med hög socioekonomisk ställning vara förtryckt i egenskap av kvinna och/eller
lesbisk i en kontext, och samtidigt fungera som förtryckande, i det avseende att hon har en hög socioekonomisk ställning, i en annan (ibid).
AOP-praktiker erkänner alltså att makt inte alltid ter sig homogen eller enhetlig över tid och rum, utan makt bör snarare betraktas som någonting som
dekonstrueras och konstrueras i sociala interaktioner och relationer (Hines, 2012:26). Socialarbetare har därför ett ansvar att erkänna och reflektera, inte bara över strukturella maktfenomen utan även över vilka dimensioner av makt som socialarbetaren själv har i egenskap av yrkesverksam i ett organisatoriskt nätverk (ibid). Vidare räcker det inte bara med erkännande och reflektion, utan
socialarbetaren måste även ha självkännedom om hur hens position kan verka förringande och osynliggörande gentemot klienter/brukare (ibid). Hines (2012:24) menar att även om socialarbetaren kan reflektera över sin egen maktposition, är det samtidigt viktigt att vara medveten om att hens förståelse av förtryck aldrig kommer att överensstämma med den faktiska upplevelsen av förtrycket (ibid).
Hines (2012:27) beskriver hur lesbiska lever i en värld, dominerad av förtryck och heterosexualitet (-normativitet). Hines (ibid) betecknar det heterosexuella
marginaliserande och stigmatiserande förtrycket som ”heterosexism”, där homofobiska åsikter och fördomar ständigt reproduceras. Heterosexism kan uttryckas på en individnivå; tankar, uppfattningar och beteenden gentemot icke- heterosexuella, och på en institutionell nivå; språk, regelverk och begränsande av möjligheter/val (ibid).
Homofobi är djupt rotat i samtliga av samhällets kontexter (Hines, 2012:27).
Hines (ibid) menar att sexualiteten och identiteten är tätt sammanlänkade, vilket resulterar i att heterosexismen även riskerar att existera i en icke-heterosexuell kvinnas identitet och självbild. Konsekvensen av att leva som icke-heterosexuell i ett heterosexistiskt och homofobiskt samhälle är just att det kan konstrueras ett självförakt hos icke-heterosexuella individer, ett förakt grundad i internaliserad heterosexism (Hines, 2012:28). Internaliserad heterosexism är alltså när en individ antar negativa attityder och fördomar vilka cirkulerar i det heteronormativa samhället, och vänder dessa mot både sig själv och andra icke-heterosexuella (ibid). Därav riskerar icke-heterosexuella kvinnor att drabbas av lågt
självförtroende, isolering, relationsproblem och depression, då de inte ”bara” är exkluderade i egenskap av icke-heterosexuell utan även som kvinna (ibid).
Det sociala arbetet karaktäriseras bland annat av relationen mellan klient och yrkesverksam (Hines, 2012:28). Klienten/brukaren måste erbjudas en trygg miljö där hon kan utveckla och reflektera över sin egen historia, där den
yrkesverksammas främsta uppgift är att stötta under vägen (ibid). Vidare kan det vara av vikt eller hjälp att betrakta och tala om sexualitet som sociala
konstruktioner, då klienten inte nödvändigtvis relaterar till existerande kategorier rörande sexualitet (ibid). Även om det egna erkännandet av sexualiteten anses vara ett väsentligt steg till självacceptans menar Hines (2012:29) att vägen dit är minst lika viktig. Socialarbetaren bör därför bistå med verktyg för att klienten ska kunna urskilja vägens mening och vad den har för vikt för klienten själv (ibid).
Fokus ska därmed inte ligga i att kategorisera klienten utan uppmuntra till
självreflektion och synliggöra klientens värde, oavsett vilken sexuell läggning hon själv anser sig besitta eller ej (ibid).
Vikten av att det sociala arbetets förståelse av bifobi
I diskussioner rörande icke-heterosexualitet antas det lätt att personer med en icke-normativ sexualitet eller könsidentitet primärt utsätts för förtryck av den normativa massan. Det är givetvis viktigt att synliggöra hur grupper
marginaliseras, nedvärderas, osynliggörs och förtrycks i, genom och av ett normativt system. Däremot negligeras alltför ofta att det förekommer liknande reducerande och nedvärderande mekanismer inom den icke-heterosexuella gruppen som inom den heteronormativa massan. För att förstå kvinnlig icke- heterosexualitet, måste vi inte enbart fokusera på hur icke-normativa sexualiteter ställs i relation till normativa, utan också synliggöra vilka maktordningar som kan existera inom gruppen av icke-heterosexuella personer. Därför anser jag att det är av vikt att även undersöka vilka svårigheter den bisexuella kvinnan möter, då hon tyvärr alltför ofta negligeras i diskussioner rörande icke-heterosexualitet.
Det finns åtskilliga studier som undersöker den psykiska hälsan hos icke-
heterosexuella individer i jämförelse med heterosexuella individer, och resultaten är allt annat än upplyftande. Suicidförsök uppskattas vara dubbelt så
förekommande hos icke-heterosexuella personer som hos heterosexuella individer (Colledge et al. 2015:427). Vidare löper icke-heterosexuella individer 50% högre risk att drabbas av depression, ångestproblematik och missbruk (ibid).
Även om frågor rörande icke-heterosexuella identiteter lyfts fram och synliggörs allt mer i vår samtid, har gruppen generellt en betydligt sämre psykisk hälsa i jämförelse med heterosexuella personer. En förklaring kan vara att gruppen, trots en ökande acceptans, fortfarande utgör en minoritet och därigenom upplever vad som kan definieras som “minoritetsstress” (Colledge et al. 2015:428). Stressen är av psykosocial karaktär, grundad i tre olika stressfaktorer: internaliserad
homofobi, stigma och upplevelser av diskriminering och/eller våld (ibid).
Efter en sökning på Göteborgs universitetsbiblioteks databas med sökorden
“mental health gay” fås 165 944 träffar. Givetvis har jag inte studerat samtliga artiklar, men jag bedömer att sökresultatens omfattning berättar någonting. Icke- heterosexuellas psykiska hälsotillstånd är av vikt att forska på och synliggöra.
Däremot riskerar forskningen att bekräfta den icke-heterosexuella gruppen som
“sjuka” genom sexualiteten, och inte genom heteronormen som strukturellt fenomen. En artikel berör de strategier som lesbiska, homosexuella och bisexuella personer använder sig av för att hantera den stress de utsätts för i egenskap av minoritet (Cox et al. 2010:1999). En annan artikel visar på att homosexuella individer löper större risk att utsättas för sexuella övergrepp i såväl barndomen som i vuxen ålder, än heterosexuella (Balsam, Lehavot & Beadnell, 2011:1799).
Sammantaget finns omfattande material rörande icke-heterosexuella individers psykiska och fysiska hälsotillstånd, däremot utgår undersökningarna alltför ofta utifrån ett jämförande perspektiv där heterosexualitet sätts i kontrast till icke- heterosexualitet. Det finns en problematik med detta angreppssätt: syftet att synliggöra icke-heterosexuella identiteter riskerar att bekräfta den normativa massan som “hälsosam” och därmed att patologisera icke-heterosexualitet.
Ytterligare en aspekt som negligeras genom denna typ av forskning, är att eventuella förtryckande mekanismer inom den icke-heterosexuella gruppen osynliggörs. Eventuella fobiska uttryck, betraktas som isolerade till en majoritet där endast heterosexuella personer bär fördomar. Men vilka maktmekanismer existerar inom den uppfattade minoriteten? I detta avsnitt kommer jag speciellt att
fokusera på bisexualitet, detta för att mycket av befintligt material utgår från så kallade “LGBT-studies” (lesbian, gay, bisexual and transgender). Då jag
undersöker icke-heterosexualitet, är det av vikt att lyfta fram fler sexualiteter och hur de förhåller sig till varandra, och inte endast se till två distinkta grupper (homosexualitet och heterosexualitet). Med detta vill jag nyansera fältet genom att diskutera andra grupper som mer sällan ställs i fokus. Däremot är andra typer av sexualiteter likt pansexualitet och asexualitet påtagligt frånvarande i de
vetenskapliga artiklar jag fann. Jag återkommer till denna problematik i mina förslag till fortsatt forskning.
Bisexuella personer riskerar att utsättas för en starkare typ av stress i jämförelse med homosexuella individer. Det är därför av vikt att visa hur bisexuella personer och homosexuella personer, som två grupperingar, skiljer sig åt då mycket av utförd forskning tenderar att “klumpa ihop” individer med icke-heterosexualitet.
Även om bisexualitet aldrig i sig har blivit klassificerat som en psykisk diagnos likt homosexualitet, möter bisexuella individer andra dilemman genom att deras sexualitet ofta inte betraktas som “egen” utan kategoriseras som hetero- eller homosexuell beroende på individens relationsstatus (Colledge et al. 2015:428).
Det finns alltså uppfattningar om att personer vilka identifierar sig som bisexuella inte har “bestämt sig ännu”, att bisexualiteten är en “fas” som antingen kommer att resultera i heterosexualitet eller homosexualitet. Vidare antas bisexuella personer ha en “alltför stark” sexualdrift, vara mindre benägna att vara sin partner trogen och betraktas i stor utsträckning som promiskuösa (ibid). Därigenom möter bisexuella personer “dubbel diskriminering”, och möter fördomar från såväl heterosexuella som icke-heterosexuella personer och grupper.
Studier från Kanada, Australien, USA och Frankrike vittnar om att bisexuella personer löper större risk att drabbas av ångestproblematik, suicid,
självskadebeteende och ätstörningar än homosexuella individer (Colledge et al.
2015:428). Samtidigt visar andra studier att bisexuella personer mer troligen deltar i så kallade “heterosexuella events” än evenemang riktade till icke-
heterosexuella individer (Colledge et al. 2015:432). Vidare utsätts inte bisexuella individer för samma typ av stigmatisering som exempelvis lesbiska, då gruppen inte nödvändigtvis synliggörs som icke-heterosexuell. Dock har detta
konsekvenser för bisexuella personers psykiska hälsa, eftersom de inte legitimeras som en “riktig” grupp utan snarare kopplas samman med negativa attityder och fördomar om vad bisexualitet är (här: en förvirrad, promiskuös och illojal grupp) (ibid).
På samma sätt som homosexuella individer riskerar att internalisera homofobi, löper bisexuella personer liknande risk. Skillnaden är dock att homosexuella personer har ett mer omfattande nätverk, med evenemang, separatistiska grupper och en känsla av “vi”. Bifobin existerar inom den grupp som de förväntas ingå i, nämligen personer med icke-heterosexuell sexualitet. Detta är en möjlig förklaring till att deras psykiska hälsa är påtagligt sämre.
2. Kunskapsläget
I det här avsnittet kommer jag att redogöra för aktuellt kunskapsläge i förhållande till min uppsats. Då min studie berör Flashbacks forum, har jag delvis valt att fokusera på tidigare forskning rörande anonymitet och dess eventuella
konsekvenser på sättet individer uttrycker sig på i nätforum, vilket kan påverka konstruktionen av den icke-heterosexuella kvinnan på detta forum.
Vidare berörs tidigare forskning avseende kvinnlig icke-heterosexualitet, hur den uppfattas, förstås och de dilemman som den queera kvinnan möter i en
heteronormativ kontext. Jag redovisar även tidigare forskning avseende icke- heterosexuella kvinnors mentala hälsa, inte bara i relation till en
heteronormativitet men även hur queera kvinnors psykiska hälsa variera. Slutligen presenterar jag forskning om sexuella praktiker och dess skillnader mellan
heterosexuella och icke-heterosexuella. Dessa forskningsområden bidrar med kunskap för att förstå kvinnlig icke-heterosexualitet. Forskningen bidrar också till att förstå de omgivande, normativa mekanismer som inte sällan kategoriserar kvinnliga icke-heterosexuella kärleksrelationer som rent vänskapliga (Rupp, 2019), samt förklarar hur skillnader i icke-heterosexuella kvinnors psykiska hälsa kan tänkas uppkomma (Colledge et. al, 2015).
2.1 Litteratur- och materialsökning
Den litteratur jag har använt mig av är främst hämtad från sökningar på Universitetsbiblioteket (UB) Göteborg. Litteratursökningen utfördes på UB:s hemsida, där jag gjorde sökningar på begrepp med relevans för valt ämne. Mina centrala sökningar var följande: lesbian mental health, anonymitet, internet, lesbiskhet, diskurs, socialkonstruktivism, queer relationships, internet social work, gender samt gender social work. Jag försäkrade mig om att de artiklar/litteratur jag använde var “peer reviewed” för att på så sätt säkerställa materialets
vetenskapliga grund. Vidare har jag använt mig av Google scholar för att hitta relevant material och använde då samma sökord. Slutligen har jag använt mig av kurslitteratur som har ingått i Socionomprogrammet vid Göteborgs Universitet, samt läst litteratur som jag bedömt vara relevant för min uppsats. Mycket av
denna litteratur har använts som kursböcker i andra typer av kurser, som Globala genusfrågor 1 där Passionerad politik (Wasshede, 2010) användes och Normalitet och avvikelse, där Genustrubbel (Butler, 1990/2007) användes.
2.2 Kunskapsläget kring anonymitet och verbal aggressivitet Rösner och Krämer (2016) genomförde en studie där de undersökte
anonymitetens inverkan på människors sätt att formulera och uttrycka sig på internet, genom att låta forskningsdeltagarna kommentera utan registrering kontra kommentera med ett privat Facebook konto. Vidare ville Rösner och Krämer (ibid) analysera effekten av sociala gruppnormer vilka representerades av antingen aggressiva eller icke-aggressiva kommentarer av andra deltagare.
Slutligen ville författarna undersöka hur andra deltagares aggressiva språkbruk påverkade den enskildes språkbruk (ibid). Studien utfördes genom ett experiment utifrån två parametrar: aggressiva kontra icke-aggressiva sociala gruppnormer, och anonymitet kontra icke-anonymitet. Deltagarna bestod av 84 tyska
fotbollsfans, där 22 var kvinnor (Rösner & Krämer, 2016:4). Deltagarna fick därefter ta del av ett blogginlägg vilket diskuterade förbudet mot att stå upp på läktarna under fotbollsmatcher (ibid). Anonymiteten för deltagarna var styrd utefter två mått: antingen presenterades kommentarerna med eller utan
identifierbar information (namn, bild), eller så ändrades kommentarfunktionen på bloggen till att antingen kräva en registrering via Facebook eller inte (ibid)
Resultaten visade att anonymiteten som eget fenomen inte påverkade användandet av aggressiva uttryck i internetforum (Rösner & Krämer, 2016: 20). Det gick således inte att urskilja någon skillnad i kommentarernas aggressivitet i relation till deras anonymitet/icke-anonymitet. Dock tenderade deltagarna att inta en mer aggressiv ton när gruppdynamiken i kommentarsfältet uttryckte en normativ aggressivitet (ibid). Därav menar Rösner och Krämer (2016) att deras
ursprungliga hypotes (att anonymitet driver aggressivitet) inte helt stämde överens med resultaten, då faktorer som gruppdynamik och sociala normer hade en starkare påverkan på individen än om denne var anonym eller ej.
Varje dag, engagerar sig miljoner människor i aggressiva uttryck på Internet, i syfte att kritisera, ventilera eller ge uttryck för en personlig aggressivitet (Rösner
& Krämer: 2016:1). Aggressionen kan manifesteras genom avsky, förakt,
förolämpningar och hat. Om aggressionen vidare bemöts av “godkännande” från andra användare kan den öka i omfattning och resultera i en kollektiv massa som förstärks av och förstärker aggressionen (ibid). En bidragande faktor till
spridningen av aggressiva kommentarer på nätet är anonymiteten hos användarna, vilket kan innebära att människor tenderar att förlora sina tidigare, inre
begränsningar, uppleva sig som mindre självmedvetna och avsäga sig ansvaret för andra människor i anonymitetens skydd (ibid). Vidare är människor inte fysiskt närvarande när de lämnar kommentarer på nätet, vilket förstärker känslan av att vara “en i mängden” och därigenom minskar ansvarstagandet.
Tidigare forskning på anonymitetens betydelse har visat att människor interagerar mindre självreglerande och mer aggressivt i anonymiteten på Internet än i
situationer där de möttes ansikte mot ansikte (Rösner & Krämer, 2016:2). Vidare förekommer aggressivt språkbruk mer ofta vid total anonymitet, än om personen i fråga exempelvis hade sitt verkliga namn eller angav annan typ av personlig information på deras internetkonto (ibid). Det är här viktigt att belysa att Internet är ett kollektivt forum, vilket innebär att det är en kontext där sociala normer och maktstrukturer konstrueras. Gruppdynamiker tenderar att förstärka och
reproducera starka känslouttryck av aggressivitet, vilka normaliseras inom den berörda gruppen (ibid). Enligt teorier vilka studerar sociala influenser, påverkar individer varandras åsikter och beteenden i en social kontext och tenderar att anpassa sig till gruppens sociala normer, särskilt om individerna identifierar sig med dessa normer och beteenden (ibid).
Verbal aggressivitet refererar till all typ av beteende som uttrycks via ord snarare än genom fysisk handling (här exempelvis: slå, sparka) för att åstadkomma skada.
Verbal aggressivitet beskrivs som en destruktiv form av kommunikation, vilken både kan vara “öppen”, det vill säga verbala attacker mot en enskild person via chattar, eller “dold” där aggressionen riktas gentemot en tredje part eller grupp som inte närvarar i själva sammanhanget (Rösner & Krämer, 2016:2).
2.3 Kunskapsläget kring interaktion på Internet
Serrano-Puche (2019) syftar till att synliggöra Internets komplexitet. Internet har utvecklats till en plattform för social interaktion, där användare både har tillgång till och utbyter information, känslouttryck och åsikter (Serrano-Puche, 2019:529).
I takt med utvecklingen, har Internet blivit intressant för den akademiska världen, och studerats utifrån såväl sociologiska, naturvetenskapliga och humanistiska synvinklar (Serrano-Puche, 2019:531). Således kan Internet betraktas som en kontext, lika verklig och närvarande som den omgivande världen (Serrano-Puche, 2019:530). Då Internet är en daglig och kommunikativ miljö, vilken präglar människors vardag, har den omvärderat sättet vi ser på social interaktion, relationer och känslouttryck (ibid). Dock existerar det skillnader mellan interaktion på Internet och interaktion i det verkliga livet. Medan interaktion ansikte mot ansikte innefattar ansiktsuttryck, tonläge och kroppsspråk har
interaktionen på Internet en annan form. Den interaktion som sker på Internet kan, till skillnad från den i det verkliga livet, sparas, delas, jämföras och därigenom kvantifieras (ibid). Interaktionen på nätet kvantifieras genom diverse funktioner, som att gilla ett inlägg, en kommentar eller en bild. Därigenom jämförs också interaktionen på ett mer konkret sätt, då information som exempelvis delas eller gillas många gånger även värderas därefter (Serrano-Puche, 2019:530–531).
Interaktionen på nätet ter sig därför på ett annorlunda sätt, och genererar en annan förståelse av hur den tidigare betraktade kvalitativa sociala interaktionen
(känslouttryck) översätts till kvantitativa data (ibid). Den digitala sfären
konstruerar, genom dess förutsättningar för interaktion, en “ny” identitet där vissa yttringar värderas genom kvantitativa medel, och antingen väcker känslor av välmående och mening eller det motsatta beroende på om individen tilldelas
“förtjänad” bekräftelse (Serrano-Puche, 2019:537). Vidare kan
Internetanvändarnas motiv för interaktion delas in i tre kategorier: självtjänande syfte (skapa rykte och få erkännande), altruistiskt syfte (dela personliga känslor för andra individer att relatera till) eller sociala motiv (få kollektiv bekräftelse och känna grupptillhörighet) (Serrano-Puche, 2019:538).
Serrano-Puche (2019:533) menar att kommunikationen på Internet ofta betraktas som “kall” och att de mekanismer som vanligtvis reglerar känslouttryck,
reduceras och manipuleras. Dock framför Serrano-Puche att även om negativa känslor mer ofta och starkare uttrycks på Internet i jämförelse med i den verkliga världen, tenderar Internet även att öppna upp för positiva känsloyttringar (ibid).
På detta sätt skiljer sig inte interaktionen på Internet och i den verkliga världen.
Likt sökandet efter en partner i det verkliga livet väcker känslor av förväntan, nervositet och attraktion, uttrycks samma känslor på Internet. Däremot menar Serrano-Puche (2019:535–536) att sökandet efter relationer på nätet, har en annan dimension än sökandet i det verkliga livet. Även om känslorna är återkommande oavsett kontext, upplever individer på Internet en större misstänksamhet och mer tydligt avvaktande eftersom den andra partens identitet inte är uppenbart given (ibid). Interaktionen kan således betraktas som oviss, manipulerad och mer föränderlig än den som förs i den verkliga världen. Till skillnad från
kommunikation som förs ansikte mot ansikte, har användarna på Internet en annan möjlighet att dölja, förändra och framhäva identiteten och anpassa denna utefter vad som efterfrågas (ibid).
2.4 Kunskapsläget om queera relationer och dess dilemman I detta avsnitt kommer jag att redovisa hur kvinnlig queerhet kan förstås, vilka dilemman queera kvinnor möter i att hantera distinktionen mellan intensiv vänskap och romantiska kärleksrelationer samt hur omgivningen betraktar kvinnliga, queera relationer. Jag kommer vidare använda mig av begreppet
“queer” i detta avsnitt, då Rupp (2019) aktivt valt begreppet för
undersökningen. Dock använder Rupp (2019) ”queer” på samma premisser som jag använder mig av ”icke-heterosexualitet”, och jag har därför valt att inte justera ordvalet då det inbegriper samma definition som icke-heterosexualitet.
För att förstå kvinnlig icke-heterosexualitet måste vi förstå de omgivande,
normativa mekanismer som inte sällan kategoriserar kvinnliga icke-heterosexuella kärleksrelationer som rent vänskapliga. Kärleken och erotiken mellan två kvinnor tenderar att förkastas, negligeras, samt reduceras till en djup vänskap. Denna process reglerar vad begär, sex, kärlek och relationer är eller i alla fall hur de borde vara. Rupp (2019:67) menar att kvinnor kontinuerligt måste hantera tvetydigheten mellan att vara åtrådd utan att klassas som “lössläppt”, att uttrycka begär men samtidigt inte vara för “påstridig”. För att lyckas med denna
balansgång har kvinnor utvecklat olika strategier: de saknar åtrå, förnekar åtrå, förtrycker åtrå, manipulerar åtrån, och ibland omfamna åtrån (ibid). Dilemmat är således att kvinnan ska vara sexig, utan att nödvändigtvis vara sexuellt aktiv.
Detta resonemang är välkänt och processerna som ger upphov till disciplinerandet av kvinnans sexualitet är relativt utforskade. Dock menar Rupp (2019:67) att mycket av den analys som tidigare har förts angående kvinnlig sexualitet är präglad av normativ heterosexualitet, därav osynliggörs den kvinnliga icke- heterosexualiteten (queerheten). Rupps (2019) syfte är således att undersöka vilka problematiska mekanismer som queera kvinnor möter i sökandet efter partners, sexuella kontakter, vänskaper och hur åtrå uttrycks hos en icke-heterosexuell individ i ett heterosexuellt samhälle.
Rupp (2019:70) använde personliga historier från queera studenter vid University of California, med fokus på hur studenterna först kom i kontakt med queera identiteter och lustbejakande. Vidare använde sig Rupp (ibid) av termen queer som ett paraplybegrepp för att beskriva icke-heterosexuella identiteter.
Intervjupersonerna består av individer vilka hade tilldelats könskategorin
“kvinna” vid födseln och fortsatt identifierade sig med denna kategori alternativt genderqueer (ibid). Rupps (2019) studie är kvalitativ, och materialet består av 20 intervjuer vilka samlades in under perioden 2006–2012. Vidare utgörs 55% av färgade deltagare (people of colour) och 45% av vita. Intervjupersonernas sexuella läggning/identitet varierar och innefattar bisexualitet, lesbiskhet, queer, fluid/pansexuell, gay alternativt osäker/ingen (Rupp, 2019:73). Rupp (ibid) fann inget konkret samband mellan intervjupersonernas etniska bakgrunder i relation till erfarenheter av queerhet. Vidare klargör Rupp (ibid) att undersökningen inte syftar till att analysera studenternas historier som “legitima sanningar om sexualitet” utan snarare vill hon undersöka sexualiteter som “sociala handlingar inbäddade i en social kontext” (ibid).
Näst intill samtliga intervjupersoner hade, innan ankomsten till universiteten, utforskat, accepterat och agerat på sin queera sexualitet (Rupp, 2019:70). För majoriteten av deltagarna väcktes någonting inom dem i mellanstadiet, alternativt högstadiet. Oavsett om studenterna betraktade sin sexualitet som biologisk, socialt konstruerad eller som ett fenomen sprunget ur båda, vittnade en övervägande del
av deltagarna om liknande första kärlekar. Många hade erfarenheter av att förälska sig i en nära vän eller utveckla attraktion för en annan tjej/kvinna (Rupp, 2019:
71–72). Andra berättade om att deras sexuella insikter startade med att kyssa en tjej under en fest, uppleva sig som “maskulina” och/eller titta på queer porr (ibid).
Även om en stor del av deltagarna hade erkänt sina icke-heterosexuella känslor och ofta agerat på dem, talade många om en förvirring rörande hur känslorna av attraktion och åtrå skulle bemötas av omgivningen (ibid).
Historierna om intervjupersonernas första kontakt med sin icke-heterosexuella läggning varierar. Några vittnade om utvecklandet av starka känslor inför deras bästa vän i förskoleåldern, men att känslorna först i efterhand betraktas i ljuset av queerhet. Andra talade om en medvetenhet att en nära vänskap hade andra
dimensioner än ren “kvinnlig vänskap”. Ett genomgående tema i Rupps (2019) undersökning är att kontakten med icke-heterosexualiteten först uppkom genom vänskapliga premisser; antingen en olycklig och obesvarad kärlek gentemot en vän, ömsesidiga relationer, eller som vänskaper vilka i efterhand betraktas av berörda intervjupersoner som “starkare” och “queera” (Rupp, 2019:74–80). Här definierar Rupp (2019) det första dilemmat som queera kvinnor ofta möts av; vart slutar vänskap och vart börjar kärlek och erotik? Även om flera deltagare vittnar om att relationer med andra tjejer kunde ha intima och kärleksfulla inslag, är det inte tydligt om dessa var av “heterosexuell” eller “icke-heterosexuell” art.
Sexuella handlingar i tidigare relationer, identifierande inte nödvändigtvis en ickenormativ sexualitet (Rupp, 2019:82). Vidare menar Rupp (2019:83–84) att det existerar en tydlig social acceptans för intensiv kvinnlig vänskap, där
kärleksförklaringar, intimitet och starka känslor inte alltid betraktas som uttryck för sexualitet. Även om det är mer socialt acceptabelt för två kvinnor att
exempelvis kyssa varandra, medför det en problematik eftersom queera, kvinnliga sexualiteter reduceras till vänskap, och även riskerar att skapa förvirring hos individer vilka försöker lokalisera sin queera identitet (Rupp, 2019:85). Den sociala acceptansen och det faktum att kvinnlig icke-heterosexualitet reduceras till handlingar av “vänskap”, medförde även enligt Rupp (2019:85–86) att många av deltagarna kände sig indirekt utnyttjade av manliga vänner/bekanta, då deras sexuella handlingar ofta bevittnades med engagemang. Acceptansen att kyssa en
annan tjej innebar en möjlighet att utforska den sexuella identiteten, samtidigt som manliga vänner/bekanta fick vara åskådare (ibid).
De dilemman som kvinnliga queers möter handlar alltså både om förvirring om vart vänskap börjar och erotik/kärlek börjar, samtidigt som förvirringen också bottnar i på vems premisser uttryck av åtrå sker samt i vilka kontexter. Är den sociala acceptansen högre för queera kärleksuttryck under en fest med män närvarande, än vad den hade varit i vardagslivet? (Rupp, 2019:92). De dilemman som queera kvinnor möter, tenderar alltså att te sig annorlunda än dilemman för heterosexuella kvinnor. Den heterosexuella kvinnan upplever dilemman genom förväntningar på att vara sexig, utan att vara “promiskuös” eller “lättfotad” och icke-heterosexuella kvinnor befinner sig i ett komplext system av förvirring, reducering och osynliggörande av deras sexualitet (Rupp, 2019).
2.5 Kunskapsläget om skillnader i den sexuella njutningen Tips och råd om hur den “kvinnliga orgasmen” ska uppnås, är frekvent återkommande i såväl tidningar, sociala medier och böcker (Frederick et al.
2018:273). En generell uppfattning är att det är svårare för kvinnor att få orgasm i jämförelse med män, och att den kvinnliga orgasmen således är mer svåruppnådd och komplex. Däremot är det rimligt att ifrågasätta uppfattningen om kvinnlig orgasm är svårare att framkalla än manlig, och om orgasmglappet är biologiskt, sociokulturellt eller socialt bundet. Får kvinnor mer sällan orgasm på grund av könsskillnader, förknippade förväntningar och synen på kvinnans sexlust? Eller är kvinnans orgasm, rent biologiskt, svårare att uppnå på grund av fysiska
funktioner? (Frederick et al. 2018: 274) Undersökningar visar på att lesbiska kvinnor mer frekvent uppnår orgasm än heterosexuella kvinnor, och
heterosexuella män får orgasm mer ofta än lesbiska kvinnor (Frederick et al.
2018: 273). Att undersöka orgasmens orsaker och verkan, ger en djupare förståelse för sexuell hälsa, välmående, sexuella praktiker samt preferenser (Frederick et al. 2018: 274). En nyligen utförd undersökning i USA, där 6151 män och kvinnor vilka samtliga var singlar deltog, visade på att 75 % av de lesbiska kvinnorna upplevde orgasm med deras senaste partner. Vidare svarade 65% av de heterosexuella kvinnorna att de uppnått orgasm, och 58% av de bisexuella
kvinnorna hade erhållit orgasm under sex med deras senaste partner (ibid). Det är
av vikt att se till vilka faktorer som kan ha en positiv inverkan på möjligheten till orgasm, såsom kommunikation, variation i sexlivet, trygghet och känslor innan, under och efter sexakten (ibid). Att kommunicera med sin partner om preferenser, fantasier, gränser och sexuella tillvägagångssätt ökar möjligheten att uppnå orgasm under sex (ibid).
Frederick et al. (2018: 275) utförde en studie där 52588 män och kvinnor i åldrarna 18–65 år deltog. Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som hade en positiv inverkan på orgasm, hur deltagarna upplevde orgasm samt hur de upplevde att deras partner fick orgasm. Resultaten visade på att heterosexuella män (75%) mer frekvent än heterosexuella kvinnor (33 %) uppnådde orgasm.
Vidare upplevde lesbiska kvinnor (59%) att de erhöll orgasm vilket innebär att lesbiska kvinnor erhöll orgasm oftare än heterosexuella kvinnor (Frederick et al.
2018: 278–279).
När det kom till uppfattningen av om deltagarnas partner fick orgasm under deras senaste sexuella möte visade resultaten på att heterosexuella kvinnor i större utsträckning svarade att deras manliga partner uppnådde orgasm (80%), än vad heterosexuella män upplevde att deras kvinnliga partner gjorde (41%) (ibid). 66%
av de lesbiska kvinnorna upplevde att deras senaste sexuella partner fick orgasm (ibid). Det kan vara värt att notera att heterosexuella män uppfattade att deras kvinnliga partner erhöll orgasm (41%) i större utsträckning än vad de
heterosexuella kvinnorna själva upplevde att de fick orgasm (33%) (ibid). En förklaring till skillnaden i svaren kan, enligt Frederick et al. (2018: 283) vara att kvinnor rent generellt känner ett känslomässigt ansvar inför deras partner, och därmed fejkar orgasm i syfte att inte skydda partnerns självförtroende, bevara en kärleksfull och sexuell stämning, inte vara “jobbiga” och/eller för att avsluta sexakten fortare (ibid).
De kvinnor som mer frekvent upplevde orgasm hade, enligt resultaten, haft mer oralt sex, haft sex under en längre period och var generellt nöjda med deras nuvarande relation (Frederick et al. 2018: 283–284). Dessutom visade svaren på en tydlig skillnad mellan kvinnor som erhöll orgasm i relation till de kvinnor som inte gjorde det: kvinnor som kommunicerade hur och på vilket sätt de upplevde mest njutning, tenderade att få orgasm mer frekvent (ibid).
3.Teoretiskt ramverk och begrepp
3.1 Socialkonstruktivism och diskursbegreppet Socialkonstruktivism och sexualitet
Socialkonstruktivism som teori har utvecklats, likt många andra teorier, i olika riktningar och använts i skilda syften. I denna uppsats kommer jag att utgå från den franska filosofen Michel Foucaults socialkonstruktivism. Ett väsentligt drag i Foucaults teoribildning är att kontextualisera olika typer av sanning, kunskap och rationalitet vilka, enligt Foucault, alltid är inbäddade i en kulturell kontext där de också bringas mening (Lock & Strong, 2010: 245). Vidare menar Foucault att ord och handlingar får sin mening i relation till andra ord och handlingar, således har inte ord och handlingar någon inneboende och given mening utan dess innebörd kan skifta beroende på kontext (ibid). Ytterligare en viktig aspekt i Foucaults verk, är att han betraktar människors “fria val” (tankemönster och beteenden) som bundna, då de alltid konstrueras inom ett socialt, politiskt och kulturellt ramverk genom vilket dessa “val” både konstrueras och konstruerar specifika normer av vad som är “möjligt” och “accepterat” (ibid). I sin analys av den historiska utvecklingen i relation till mänsklig handling, menar alltså Foucault att vissa handlingar tillskrivs skilda värden och genom detta konstrueras “rätt” kontra “fel”
och “normal” kontra “onormal”, värden vilka är föränderliga beroende av den kulturella och tidsbundna kontexten (Lock & Strong, 2010:246). Dock sträcker sig dessa konstruktioner längre än till just ett skapande av normer. Konstruktionerna internaliseras av samtliga individer, och därigenom föds en självbild och en kollektiv uppfattning av vad det innebär att vara “människa”, och således även vad det innebär att vara en “lämplig människa” (ibid).
Foucaults syn på sexualitet har fått stort genomslag där han betraktar sexualitet som konstruerat och normativt bundet, där det strukturella ramverket definierar vad som är “lämpliga sexualiteter och praktiker” kontra “olämpliga sexualiteter och praktiker” (Lock & Strong, 2010:246). Således följer sexualitet liknande socialkonstruktivistiska mönster och är inte isolerat från social, politisk och kulturell påverkan (ibid). Foucault synliggör även språkets väsentliga roll i skapandet av strukturer och disciplinerandet av individer, där människor
undermedvetet väljer olika ord för att beskriva samt definiera någonting. Foucault tar ställning mot att individerna i en struktur därigenom upptäcker och etiketterar redan existerande sociala fenomen/fakta. Snarare konstrueras dessa fenomen/fakta genom språkbruket. Därför kan inte sociala fenomen/fakta betraktas som givna sanningar isolerade från sociala, politiska och kulturella strukturer, utan snarare som konstruerade och definierade genom det strukturella ramverket inom vilket individerna existerar (ibid).
Foucault menar att det har pågått och pågår ett spel mellan makt och kunskap i syfte att kontrollera sexualiteten (Löfgren-Mårtenson, 2013:52). Däremot har sexualiteten, i takt med spelets disciplinerande, ändrat uttryck och funnit nya sätt att konstruera och konstrueras på (Löfgren-Mårtenson, 2013:52–53). Om
sexualitet tidigare främst definierats genom vetenskapens termer av reproduktion och en naturlig sexualdrift, har fenomenet med tiden ändrat uttryck och därmed även förskjutit de normativa gränserna (ibid). Även om den moderna människans möjligheter att utforska sin kropp, sexuella drift, byta partner och tala om
sexualitet och sexuell praktik har utvecklats, är dessa möjligheter inte mer
fristående än tidigare (ibid). De normativa gränserna är fortfarande bundna till en geografisk, kulturell, social, politisk och tidsenlig kontext, och påverkar således människans självbild (Löfgren-Mårtenson, 2013:53–54). Om människans sexuella praktiker tidigare betraktades som rent reproduktiva, ligger den moderna
människans fokus numera på att hitta sitt eget värde och identitet i relation till sina sexpartners (ibid). Hur den moderna människan uttrycker sexualitet, med vem denne har sex, på vilket sätt, hur många gånger med hur många olika partners är samtliga viktiga aspekter som den moderna människan ständigt förhåller sig till för att värdera sitt varande (ibid).
Diskursbegreppet
Foucault definierar begreppet “diskurs”, enligt Lock och Strongs (2010:246) tolkning, som ett omfattande synsätt på kulturella strukturer vilka etableras genom ett flertal praktiker vid en specifik tidpunkt på en specifik plats. Även det som inte uttrycks har en mening genom diskursen. Alltså, i avsaknaden av någonting skapas ändå något (ibid). Sättet att formulera den omgivande världen i en specifik diskursiv kontext, synliggör vissa aspekter av världsbilden varvid den
världsbilden legitimeras som “verklig”. Valet (oavsett om det är medvetet eller undermedvetet) av orden vilka används för att beskriva världsbilden, synliggör också “icke-valet” (ibid). Vidare menar Foucault att de individer som beskriver och legitimerar världsbilden besitter en maktposition, där kunskap är ett
maktverktyg (ibid). Diskurser har alltså ett maktövertag genom att kunskapen som konstrueras inom dem betraktas och anses vara den konkreta “sanningen” (ibid).
Foucault betraktar diskurser som ständigt närvarande, och därav menar han att en analys av en diskurs, endast kan ske genom ett ställningstagande i en annan diskurs (Lock & Strong, 2010: 247). Genom detta angreppssätt kan alltså
objektivitet inte betraktas som “ren” då objektivitet existerar i en egen diskurs, där definitionen av objektivitet är lika bundet till kulturella, sociala och politiska kontexter som andra samhälleliga fenomen (ibid). Allting, oavsett om vi talar om individer, djur, saker eller händelser blir objekt (objektifiering) i ett diskursivt klassifikationssystem, vilket tillskriver dessa egenskaper och värden (ibid). Det diskursiva klassifikationssystemet besitter alltså en makt vilken utövas och infiltrerar samtliga delar av samhället, och gör det begripligt men inte
nödvändigtvis verkligt i ett statiskt/ursprungligt avseende (ibid). Enligt Foucault ska inte maktutövningen endast betraktas som disciplinerande och negativ, utan den är även produktiv då den skapar skilda individer och ger dessa mening, där individen själv internaliserar sin diskursivt formade självbild (Lock & Strong, 2010: 247, 250). Foucault definierar tre nivåer av objektifieringsprocessen:
“dividing practices”, “scientific classification” och “subjectification” (Lock &
Strong, 2010: 247).
Med “dividing practices” menar Foucault att vissa individer i ett samhälle anses ha icke-önskvärda egenskaper och de blir ofta fysiskt exkluderade från
majoritetssamhället (Lock & Strong, 2010:248). Behandlingen av dessa individer, och vilka konsekvenser behandlingen får, har förändrats genom tiden, och även vilka individer som betraktas vara icke-önskvärda (ibid). Om individer tidigare utsattes för social exkludering och ibland kroppsliga bestraffningar, har synen på
“rätt” konsekvenser förändrats till osynliggörande. Vidare har dessa individer betraktats som mål för reformerande, där exempelvis homosexualitet anses kunna botas genom psykiska och/eller fysiska åtgärder (ibid). Det är genom denna
process som Foucault menar att rättssamhället har växt fram. Brottsliga (onormala) handlingar har tidigare isolerats till att endast existera sinsemellan individer, medan brottsliga handlingar numera har en mer omfattande definition, där handlingarna anses riktas mot ett statligt och socialt system där specifika beteenden inte accepteras (ibid).
Med “scientific classification” menar Foucault att det som tidigare ansågs vara
“normalt” utifrån institutionella eller religiösa dogmer, har utvecklats till att bekräftas genom ett “rationellt tänkande” (Lock & Strong, 2010:249). Individen blir således ett objekt i exempelvis vetenskaplig dokumentation vilken antingen definierar denne som “normal” eller “onormal”, “sjuk” eller “frisk” (ibid). Det är inte bara i vetenskapliga termer som “scientific classification” sker. Foucault menar att exempelvis komma i tid till arbetet, är en typ av “scientific
classification” eftersom det bygger på “rationellt förnuft” att en “bra” arbetare kommer i tid (ibid). En av Foucaults största fascinationer riktar sig mot hur specifika kulturella fenomen och krafter kommer att bli maktapparaturer, där utnämnda “experter” utvecklar och använder kunskap på sätt som producerar och reproducerar sociala beteenden (Lock & Strong, 2010:250). Foucault menar att de individer vilka står utan maktposition eller egenskaper av “expertis” ändå vill ta del av den kunskap och de praktiker som “experterna” besitter. Därför kommer dessa individer att själva anamma kunskapen och praktikerna, och använda dessa för att “på egen hand” förbättra sig själva genom expertiskunskapens makt och exempelvis applicera praktiker från en självhjälpsbok på sitt eget varande (ibid).
“Subjectification” är den tredje nivån av objektifieringsprocessen, vilken enligt Foucault (ibid) är en akt där “självet” vill förändra sig själv till ett subjekt för att inte bli ett passivt instrument i externa positioners klor (ibid). Grupptryck är ett exempel på denna typ av process, där gruppen representerar den strukturella majoriteten inom vilken det existerar specifika regelverk (diskurser) som antingen kan verka uttryckande (grupptrycket blir internaliserat och ger en känsla av samhörighet och identitet) eller förtryckande (de som inte passar inte exkluderas genom olika mekanismer) (ibid). Foucault menar att “subjectification” i teorin alltid är öppet för motstånd, men inte lika ofta i praktiken. För att en individ ska
kunna göra motstånd krävs det att denne kan formulera ett alternativ till det som erbjuds av majoriteten, och samtidigt ha modet att utgöra motståndskraften (ibid).
3.2 Heteronormativitet
För att förstå icke-heterosexualitet måste heterosexualiteten dekonstrueras och dess normativa legitimitet ifrågasättas. Utan en omfattande förståelse för hur heterosexualitet konstrueras, kan vi inte heller begripa icke-heterosexualitet (Rosenberg, 2002:87). På samma sätt som icke-heterosexualiteter konstrueras i ett politiskt, kulturellt och socialt ramverk, konstitueras heterosexualitet inom och genom detsamma. Dock förklaras sällan heterosexualitetens historiska
konstruktion, utan ses som en given och statisk norm, vilken snarare är än blir (ibid).
Så, hur ska vi begripa sexualitet? Kön och sexualitet bör betraktas som intra- agerande dimensioner (Wasshede 2010:34). Sexualitet kan skiljegöras som en
”position” och som en ”sexuell praktik” (ibid). Sexualitet som position syftar till hur en individ identifierar sig eller mot-identifierar sig till homo-, hetero-, bi- och pansexualitet (ibid). Sexualitet som sexuell praktik beskriver de sexuella
handlingarna och tolkningarna av dessa handlingar vilka en individ praktiserar (ibid). Detta synsätt på sexualitet som tvådimensionell innebär ett betraktande av sexuella och könsliga kategorier som delvis fixerade, då en utgår ifrån att
individer ständigt förhåller sig till någonting (ibid). För att kunna undersöka könsstrukturer måste en analys av sexualitetsmaktordningar göras, då hetero-, bi-, pan- och homosexualitet förlorar sin begriplighet utan den könsliga dimensionen (Wasshede, 2010:35). Vidare blir kön svårbegripligt utan en analys av den normativa sexualitetsmaktordningen eftersom maktordningen utgår ifrån en heterosexualitet vilken utgår ifrån att det finns två kön (man och kvinna) som kompletterande och begärsbundna till varandra (ibid). Det finns alltså ett ömsesidigt beroende mellan kön och sexualitet där det ena inte kan förstås utan det andra. På samma sätt som kön är ett normativt redskap för regleringen av sexualitet, är kön även en effekt av den process som sexualiteten kontrolleras genom (ibid).
Vidare innehåller både kön och sexualitet maktaspekter i det avseende att det existerar en samhällelig norm, där vissa kategoriseringar är mer privilegierande än andra. En del feministiska teoretiker talar om en obligatorisk heterosexualitet, vilken inte bara begränsar och bestraffar andra typer av begär utan även fungerar som ett patriarkalt maskineri, som upprätthåller mannens hegemoni (Wasshede, 2010:37).
Heterosexualitetens normativitet kan alltså i första hand förstås som en sexualitet vilken tar sin grund i ett binärt könssystem som kretsar runt begär och åtrå för det
”andra” (Richardson, 2018:12). Heterosexualitetens normativitet kan vidare hanteras som en process där heterosexualitetens normativa status
institutionaliseras och legitimeras genom sociala och kulturella normer och praktiker som neutraliserar och privilegierar sexualiteten som både ett ”naturligt sätt att leva” och som en ”given sexualitet” (Richardson, 2018:16). Analysen av heteronormativitet fokuserar med andra ord på hur heterosexualiteten konstruerar, reproducerar och reglerar människors sociala liv, relationer, kroppar samt
identiteter (ibid). Heterosexualitetens normativa ställning reglerar såväl heterosexuella som icke-heterosexuella kroppar, där premisserna om ett eftersträvansvärt liv utgår ifrån det binära och (ansedda) kompletterande könssystemet (Richardson, 2018:16–17).
3.3 Det sexuella medborgarskapet
Heteronormativitet bör inte endast förstås som ett fenomen vilket reglerar kärleksbundna och sexuella relationer. Den heterosexuella normativiteten konstruerar även (sexuella) kontrakt som utgör en grundpelare i
samhällsstrukturen (Richardson, 2018:27). Det (här: hetero-) sexuella kontraktet innebär att heterosexuella och gifta par, privilegieras genom att erhålla andra rättigheter till skillnad från icke-heterosexuella par, därigenom skapas ett sexuellt medborgarskap (ibid). “Medborgarskap” är mångfacetterat och intersektionellt, i det avseende att det bör förstås som ett fenomen vilket är bundet till klass, kön, etnicitet, ålder och socioekonomiska förutsättningar (Richardson, 2018:28–29).
Det sexuella medborgarskapet är således av intersektionell art, och förståelsen av det är skiftande. Däremot ska det sexuella medborgarskapet förstås som
dimensionellt, där konstruktionen skiftar i och genom relationen mellan
internationella, nationella och gruppbaserade normativa föreställningar. Vidare kan sexuellt medborgarskap generellt förstås som rättighetsbaserat: jämlikt deltagande och tillgång till samhällets resurser, likhet inför och erkännande av rättsväsendet samt tillträde till information rörande kön, genus, sex, sexualitet och relationer (ibid). Det sexuella medborgarskapet är alltså skiftande i sin betydelse, och har kommit att anta nya definitioner beroende på inom vilken historisk och geografisk kontext det har analyserats (Richardson, 2018:31). Tidigare teoretiker har betraktat ett sexuellt medborgarskap genom dikotoma dimensioner, där heterosexuellt medborgarskap ställs i relation till icke-heterosexuellt medborgarskap. Fenomenet har dock kommit att innefatta bisexuellt, transsexuellt, lesbiskt och funktionsvarierat medborgarskap (ibid).
Genom ett feministiskt teoretiskt ramverk, har det heterosexuella medborgarskapet betraktats som disciplinerande av kvinnliga kroppar (Richardson, 2018:59). Den feministiska teorin har, som motstånd till heterosexualitetens och den naturvetenskapliga diskursens essentialism och determinism, förespråkat lesbiskhet som ett revolutionärt “val” inom den heterosexuella matrisen (ibid). För att frigöra kvinnan från det heterosexuella patriarkatet, samt främja hennes möjligheter till sexuell agens, har därför feministiska teoretiker synliggjort sexualitet som socialt konstruerat, och tagit avstånd från sexualiteten som enbart biologiskt bundet (Richardson, 2018:61).
3.4 Queerteori
Queerteorins ursprungliga förhållningssätt var att avstå från att precisera och avgränsa queerhet som begrepp, då det teoretiska ramverket syftade till att dekonstruera existerande kategorier rörande sexualitet och kön (Rosenberg, 2002:11). Personer som identifierade sig som queer skulle alltså bryta sig loss från någonting, snarare än att kategoriseras på nytt (ibid). I snäva drag kan dock queerhet bland annat beskrivas som en förståelseram och paraplybegrepp för personer vilka identifierar sig som lesbiska, gay, bisexuella och/eller trans.
Queerhet är därmed ett verktyg för att benämna icke-normativa sexualiteter, könsidentiteter och genuspositioner (Rosenberg, 2002:11–12).
