SVENSKA SAGOR OCH SÄGNER
Kungl. Gustav Adolfs Akademien
SVENSKA SAGOR OCH SÄGNER
3.
SAGOR FRÅN SMÅLAND
UPPTECKNADE AV PROSTEN CARL FREDRIK CA V ALLIUS OCH ANDRA
UTGIVNA AV
:JÖRAN SAHLGREN OCH SVEN LJL:JEBLAD
STOCKHOLM
B O K F Ö R L A G S A K T I E B O L A G E T T H U. L E
UTGIVET MED UNDERSTÖD AV SVENSKA STATEN
STOCKHOLM 1939
TRYCKERI AKTIEBOLAGET THULE
380086
I N L E D N I N G
Samtliga i föreliggande band upptagna sagotexter ingå i G. 0.
Hylten-Cavallius' och G. Stephens' manuskriptsamlingar i Kungliga Biblioteket. De här framlagda originaluppteckningarna äro alla förut opublicerade. Till större delen utgöra de av oss sammanfört och ord- nat material ur den av Stephens i typnummer ordnade samlingen
"Handskrifter till Svenska Folk-Sagor, Legender och Äfventyr", vil- ken av de båda samlarna från början avsågs som material till en av dem planerad publikation, ämnad att utgöra fortsättning av de 1844 och 1849 tryckta häftena "Svenska Folk-Sagor och Äfventyr". Till en mindre del äro de texter hämtade ur en av G. 0. Hylten-Cavallius själv ordnad samling folkminnesuppteckningar av skilda slag, bundna i en volym, å vars titelblad han antecknat "Svenska Sägner och Folk- Myther, samlade af Gunnar Olof Hylten-Cavallius. Åren 1837- 184 ." Tidpunkten, då han ordnat sistnämnda samling och då den sannolikt inbundits, framgår av ytterligare en anteckning å titelsidan:
"I händelse af min död, innan dessa samlingar kunnat bearbetas och utgifvas, är min wilja, at de öfverlemnas åt Kongliga Bibliotheket.
Stockholm, d. 25. Febr. 1843. G. 0. H. C.". Men Hylten-Cavallius' insamling har därmed icke varit avslutad. Ett stort antal senare till- komna, delvis daterade uppteckningar å lösa blad ha sedermera stuc- kits in i folianten jämte ännu ett titelblad med följande text: "Primär- uppteckningar af Svenska folkets N atur-myther och Sägner, samlade under åren 1837-1882 af Gunnar Olof Hylten-Cavallius". Denna samling är den enda av Hylten-Cavallius själv definitivt ordnade och inbundna av de materialsamlingar han efterlämnat. De texter vi tagit ur denna utgöra enstaka nummer av de enskilda sam- lingar, som Hylten-Cavallius erhållit från sina meddelare, och som
VI
till övriga delar, sedan de omordnats efter Stephens typnumrering, ingrupperats i "Handskrifter till Svenska Folk-Sagor, Legender och Äfventyr". Dessa enstaka nummer ha av Hylten-Cavallius frånskilts sagosamlingen och införlivats med materialet i sägenfolianten med den alldeles riktiga meningen, att de äro sägner, icke sagor.
De skilda numren ha av oss med ledning av handstilarna utplockats ur Hylten-Cavallius' och Stephens' båda samlingar, varefter de ur- sprungliga originalsamlingarna var för sig restituerats, så långt mate- rialet blivit bevarat. Förhållandevis mycket av just det material, som vi utvalt för denna volym, d. v. s. smärre samlingar från Småland, utgör fragment. De sagotexter, som numera äro fragmentariska, äro även i regel överstreckade. De utgöra med all sannolikhet fragment av texter, som Hylten-Cavallius bearbetat för trycket, varefter origi- nalen till övriga delar blivit makulerade. Även de utkast till tryck- manuskript, som sannolikt ha funnits, ha sedermera förkommit.
Denna volym innehåller sagor, upptecknade av tolv personer, av vil- ka endast sex med säkerhet äro kända till namnet. Följden, i vilken vi placerat dem inbördes, ha dikterats av språket. Sålunda ha de sam- lingar, som äro dialektfärgade, ställts i början, sagor upptecknade av mera skrivkunniga personer i slutet av boken. Alla här upptagna vari- anter äro förut opublicerade.
Den man, som nedskrivit de tre första sagorna i detta band, nämnes på några ställen i Hylten-Cavallius' anteckningar Jacob i ö j a- ha gen. Han var bonde på gården öjahagen i Kvenneberga sockeD av Kronobergs län och född 1775. Hans fullständiga namn var Jacob Petersson. Hans fader, Peter Jacobsson, född 1747, var före honom bonde på samma gård och gift med Catharina Månsdotter, född 1754.
Jacob Petersson vigdes 1799 med Lisbeth Persdotter, född 1777 och dotter till Per Månsson i Boatorps Hökagård i Moheda socken. I äk- tenskapet föddes nio barn. Familjen flyttade 1815 från öjahagen till Hjortsberga men återinflyttade 1821. Från mitten av 1830-talet äro makarna skrivna på undantag hos en son i Öjahagen. Jacob Petersson dog 1849. De bevarade delarna av hans manuskript utgöras av fem lösa folioblad jämte bifogade två blad i kvarta upptagande Stephens' referat. Texten är skriven i jämn, nästan prydlig fraktur. Å första bla- det står antecknat med prosten C. F. Cavallius' hand: Jacob i öijaha- gen. Å samma blad har G. 0. Hylten-Cavallius antecknat: Ankom d. 3.
Mars I843. G. 0. H.-C. Det är sålunda antagligt, att Hylten-Cavallius erhållit detta manuskript genom sin faders förmedling.
VII De sjutton följande numren äro författade av en person, som endast är oss bekant genom de upplysningar hans egna manuskript lämna.
Han hette tydligen J o h a n M a g n u s P e t t e r s s o n och var till yrket skräddare. Ordleken, f.örmedelst vilken han givit sig pseudony- men "Johan Sax" eller "Johan Sachs", vittnar om ett skämtlynne, som även i övrigt sätter sin prägel på hans sagor. Den person, P [etter]
Pettersson, från vilken han "remitterat" några av sina sagor, torde ha varit hans fader. Hans manuskript bära icke pr~gel av att vara ned- skrivna vid samma tillfälle eller i enahanda följd. Samtliga i Hylten- Cavallius' samlingar förekommande manuskript av Johan Magnus Pet- tersson utgöras dels av fem blad i oktav, vilka från början varit hop- förda i ett med tråd sammanbundet häfte med flera nu förlorade blad, vidare tretton blad i kvarta, vartill senare fogats ett blad med Stephens' referat, och slutligen ett folioblad upptagande "Skinn-Skärpen" och
"Den döde rider". Anteckningar av G. 0. Hylten-Cavallius om till- fälle, då han erhållit manuskripten, saknas. Stephens har vid flertalet nummer antecknat ortsangivningen Småland jämte i några fall an- teckningar till sagornas typologi.
B r i t ta G r e t a Lö f q u i st föddes 1824 i Hakarps socken i Tveta härad och var dotter till faktorismeden Lars Löfquist och hans hustru Anna Greta Ruberg i Huskvarna. Hon var jämte föräldrar och syskon skriven i Huskvarna av Hakarps församling, till dess hon som ung flicka blev anställd som tjänarinna hos den i tidens litterära sällskapsliv högt uppburna författarinnan, fru Vendela Hebbe, vid denna tid bosatt i Jönköping. Fru Hebbe, vars man av ekonomiskt obestånd drivits i landsflykt, flyttade 1841 med sina tre små flickor till Stockholm, åtföljd av trotjänarinnan Britta Greta. I fru Hebbes hem i Stockholm blev G. 0. Hylten-Cavallius bekant med Britta- Greta och uppmanade henne att nedskriva sina sagor. Han har även vid denna tid, d. v. s. år 1844, efter hennes berättelse upptecknat åt- minstone två sagor, vilka publiceras i en följande volym av denna serie. Britta Löfquists manuskript utgöres av 26 folioblad, av vilka några blivit aV1klippta på mitten. Till skillnad från de manuskript, som influtit från Hylten-Cavallius' övriga mera betydande meddelare från Småland, ha dessa blad icke varit sammanhäftade. Sannolikt har Hylten-Cavallius i övriga fall sammanfört uppteckningar från var och en meddelare i häften, men tillsammans med Stephens sedan skilt dem åt vid utarbetande av manuskript för tryckning. Till rubriken "Troll-
VIII
käringen som blef i hjel slagen af åskan" har Hylten-Cavallius an- tecknat: Fru Hebbes Brita. I844. Apr., samt med blyerts: Småland.
Tveta härad. Till rubriken "Rike Pär Krämare" har han i margen antecknat: Tveta härad. Brita hos fru Hebbe. I8 20/4 [44]., och till sagan "Gud hjälper mera än kungen": Tweta härad. Apr. I844. Lika- lydande anteckningar äro gjorda även till de efterföljande numren av Britta Löfquists samling. "Trollen som drucko vin" och "Trollbarnet som föll i elden" äro skrivna å två folioblad med enahanda anteckning av Hylten-Cavallius, men äro till skillnad från de övriga icke inord- nade i "Handskrifter till Svenska Folk-Sagor, Legender och Äfven- tyr" utan inbundna i volymen "Svenska Sägner och Folk-Myther".
Nr. 43, "Mästertjuven och prästen", är skriven å ett dubbelt folio- blad. G. 0. Hylten-Cavallius har överst å framsidan antecknat:
Ank. d. 4 Mars. G. 0. HCs.
Nr. 44, 45 och 46 äro skrivna å två dubbla folio blad utari angivande av författaren men med Hylten-Cavallius' anteckning: Blädinge sn.
D. I8 Mars I845.
Nr. 47 och 48 äro skrivna å tre lösa blad i kvarta utan andra an- märkningar än Stephens' ortsangivning Småland.
Nr. 49, "Tumne" och 50, "De trenne bröderna", äro sagor skrivna i en prydlig text med driven handstil å löst blad i kvarta med Stephens anteckning Småland.
Nr. 51 är upptecknad å ett dubbelviket papper i oktav med Step- hens' anteckning Småland.
Nr. 52 är tydligen en avskrift av en text, som av avskrivaren del- vis blivit missförstådd. Den är gjord av en ovan hand och försedd med Stephens' anteckning Småland. Då handstilen mycket påminner om brev till G. 0. Hylten-Cavallius från S [ophie] Bergquist, Lekaryd, torde manuskriptet ha lämnats av henne. Samma hand återfinnes på ännu ett ställe i Hylten-Cavallius' och Stephens' folksagosamling, näm- ligen ett parti av sagan "Dödens tjenare"; även den senare texten är således möjligen upptecknad i Småland, men då dess proveniens ej kunat avgöras, publiceras den av oss först i nästkommande del. En något förbättrad avskrift av den här publicerade texten ( eller möjligen av ett gemensamt original) med överskrift "Tanke- och minnes- Öfningar" är gjord av Hylten-Cavallius. Hans avskrift är daterad Lekaryd I839.
Nr. 53 är skriven å ett dubbelviket papper i folio försett med Hylten-Cavallius' anteckning: Mamsell Ulla Hasselgren, Espemoen,
IX d. I6 mars I845. Kyrkoböckerna i Blädinge upplysa om en härads- skrivare, sedermera kronofog:den Carl Johan Magnus Hasselgren, på herrgården Äspemon, född 1809 i Skara och inflyttad med familj år 1836 från Skatelöv. Dottern Christina Ulrica, född 1828 i Öja socken av Kronobergs län, är tydligen den Ulla Hasselgren, som nedskrivit sagan.
Johanna G u st a f va Ange 1, född Lagergren, föddes i Tolg socken i N orrvidinge härad av Kronobergs län år 1791. Jämte sin make, handlanden Gustaf Ange!, var hon bosatt i Ryssby socken i Sunnerbo härad åtminstone sedan 1813. Hon var på långt håll befryn- dad med Hylten-Cavallius och har stått i brevväxling med honom under den tid hon nedskrev sina sagor. Fru Ange! har av allt att döma i flera sändningar överlämnat sina manuskript till G. 0. Hyl- ten-Cavallius, från början sannolikt genom prosten Cavallius' för- medling. Hennes saga om "Prinsessan som ej kunde gissa gåtan"
(nr. 54) är en nedskrift, som upptager ett särskilt manuskript, sex kvartblad stort, tidigare sammanhäftat tillsammans med flera nu för- komna blad. Med fru Angels egen hand står överst å första sidan antecknat: skrifvna den 20 november I843. Å samma sida har G. 0.
Hylten-Cavallius antecknat: Småland. Ank. d. 4. Mars I844. Nr.
55-67 i den av oss ordnade följden äro skrivna å 15 kvartblad, förut sammanhäftade med tråd. Till rubriken "Om den ädla Dora"
har Hylten-Cavallius antecknat: fru Ange!. Wäraboda I847. Nr. 68 -73 äro skrivna å numera lösa, en gång i hoplimmat häfte förenade kvartblad med ett par blyertsanteckningar angivande sagornas små- ländska hemhörighet. Samtliga dessa sagotexter av fru Angels hand äro inordnade efter typer i "Handskrifter till Svenska Folk-Sagor, Legender och Äfventyr". Endast en uppteckning, nämligen den här som nr. 74 upptagna sägnen om kyrkobygget i Tolg, är hämtad ur
"Svenska Folk-Sägner och Folk-Myther". Uppteckningen, som är gjord å ett kvartblad inbundet i folianten, är försedd med följande anmärkning av Hylten-Cavallius: d. 7. Aug. I840 fr. fru Ange!, Wä- raboda af Sunnerbo härad. Några andra ibland Wisorna. Anteck- ningen anger att fru Ange! i samma manuskript i några fall ned- skrivit såväl sagor som folkvisor. Från Hylten-Cavallius' stora folk- visesamling i Kungliga Biblioteket, vari även åtskilliga visor av fru Angels hand finnas upptagna, äro dock alla folksagomanuskript, som eventuellt funnits däri, borttagna.
X
Största intresset och verksammast biträde vid sina etnologiska forskningar under studieåren och amanuenstiden vid Kungliga Bi- blioteket fann G. 0. Hylten-Cavallius hos sin fader, häradsprosten Ca r 1 Fredrik Ca va 11 i u s. De folksagouppteckningar, varmed prosten berikade sonens samlingar, äro för första gången utgivna i denna volym. Prosten var även i övrigt mycket intresserad av studier och besatt en grundlig bildning. Han föddes i Göteryd i Sunnerbo härad och var son till kaptenen G. A. Cavallius och Elisabeth Lem- chen. Sin skoltid tillbragte han i Växjö och kom som student till Lund 1799 och till Åbo 1802. Han graduerades till magister 1804.
Efter att ha tjänstgjort som gymnasielektor på Visingsö och apologist i Jönköping, blev han 1813 komminister i Blädinge och kyrkoherde i Blädinge och Vislanda pastorat 1830. Från år 1836 var han kon- traktsprost i Allbo härad. Han tog ivrig del i tidens nykterhetsrö- relse och intog i detta avseende en ledande ställning i södra Små- land. Vid sidan av sina teoretiska intressen ägnade han sig med mycken iver åt lanthushållning. På sitt hemman i byn Hönetorp i Vislanda skötte han ett mönsterjordbruk, som fick betydelse för hela den omkringliggande trakten. De sagomanuskript av egen hand, som han överlämnat till sonen, äro av växlande format och ha icke för- fattats vid ett och samma tillfälle. Nr. 75, "Sankte Peders gästabud", står å ett dubbelvikt papper i oktav, varå G. 0. Hylten-Cavallius antecknat: Jutarb[o] d. 5. Nov. I843. Nr 76, "Den smak kärlet fått behåller det ", är upptecknad å fyra kvartblad. Detta och följande nummer sakna anteckningar av Hylten-Cavallius. Nr. 78-105 äro nedskrivna å 41 lösa folioblad och ett bland dem instucket kvartblad.
De ha icke varit sammanförda i häften. Nr. 106--u8 äro hämtade ur ett delvis paginerat manuskript, upptagande tretton blad i oktav, in- bundna i· volymen "Svenska Sägner och Folk-Myther". Sistnämnda manuskript innehåller förutom här publicerade berättelser åtskilliga notiser om folktro samt en lista över småländska dialektord. Å första sidan har Hylten-Cavallius antecknat: Juli I840, ifrån Pappa. Pros- ten Cavallius nämner i sina brev till sonen i största allmänhet sina sagesmän: "fru Svenssons piga", "lille Jösse" o. s. v. I ett brev, vari han tackar för de böcker sonen senast lånat honom, beklagar han, att han ännu endast delvis hunnit läsa dem. "Du undrar troligen, hvad som kunnat hindra? Vet då: jag fick rätt på en gräbba, som kunde flere sagor och att uppteckna dem har desse senaste dagar varit min enda sysselsättning. Jag ville ge min Olle någ_ot betydligt
XI åtminstone till volymen. Du måste skynda att säga mig, om du vill ha mera sådant. Här finnas ännu flera gräbbor, som kunna sagor.
Jag har funnit, att det är isynnerhet qvinnorna, till hvilka man i detta afseende måste hålla sig. Männens pusslustigheter passa troligen ej."
Vid utgivningen ha vi följt samma principer som i föregående delar.
Med bortseende från de enskilda författarnas sätt att arrangera sina sagor har texten på modernt sätt uppdelats och interpunkterats. Ord och bokstäver, som författarna skrivit av förbiseende i strid mot eget språkbruk, ha omgivits med parentes. Kantig parentes anger av oss inskjutna ord eller bokstäver. Av oss kursiverade ord äro i original- texten understrukna. Allmänna förkortningar ha i regel upplösts. Med streck överskrivna konsonanter ha sålunda av oss dubbelskrivits. 0 med förkortningstecken
(o, o
och o) har utskrivits med och. Särskilt Johan Magnus Pettersson använder ett stort antal ofta upprepade förkortningar: o 'och', hoa, hoo 'honom', m.ska' 'menniska', ss 'såsom', m. fl. Även prosten Cavallius använder gärna förkortningar, bl. a.följande ofta återkommande: mskor 'menniskor', hoa 'honom', hee 'henne', b_ken 'hvilken', geö 'genom', ss 'såsom', l 'eller'.
För textens rätta läsning och för språkliga upplysningar svarar un- dertecknad Sahlgren, för folkloristiska anmärkningar undertecknad Liljeblad.
Utförlig kommentar följer i särskilt band.
Vi tacka Kungliga Bibliotekets chef och tjänstemän, särskilt förste bibliotekarien Oscar Wieselgren och andre bibliotekarien Ruben Eriks- son för värdefull hjälp med manuskripten. Till Svenska ortnamns- arkivet och Landsmålsarkivet i Uppsala framföra vi vårt tack för tillmötesgående och hjälp av mångfaldig art. Ett särskilt tack fram- föra vi till översten Gösta Hylten-Cavallius för värdefulla upplys- ningar angående handstilar och sagesmän samt för de lån vi fått mot- taga ur det Hylten-Cavalliuska arkivet på Sunnanvik. Vi tacka även amanuensen vid Landsarkivet i Vadstena, Gustaf Fjetterström, för biografiska undersökningar angående de enskilda författarna, och Landsmålsarkivets i Lund föreståndare, docenten Gunnar Hedström, för upplysningar till ordlistan.
:JÖRAN SAHLGREN SVEN LJL:JEBLAD
SAGOR UPPTECKNADE AV BONDEN
JACOB I ÖJAHAGEN
[1. FRUN SOM LÄT HÄNGA UPP SIN MANS LIK]
Historier, fabler skrifva, dock ofta händer att de kann en nöttig lärdom gifva.
Det var en reddare i Romm, som hadde en så möckett vackett fru, vilken hann var så kiär uti, att de aldri konde vara ifrånn varsandras
sällskap.
Så hände det en dag, då de satt och rogade sig med tärning, så hadde riddaren (hadde)1 en liten pennknif i handen och oförvarandes skar sinn fru litett i det ena fingrett, så det utjeck några droppar blod, vilkett jeck reddaren så hårt till järtatt.
"Ack", ropade hann, "jag måste dö, för jag har sett minn hustrus blod".
Och i ded samma uppgaf han andan och blef död.
Ack, vad för stor sorg och jämmer med hans fru, som på intett sätt lät öfvertala sig lindra sin sorg utan svarade, att "har min mann b [ 1] efven död, för hann sett några bloddroppar af mig". Satte honn sig före att söria sig till döds och låt bygga ett litett hus öfver riddarens graf för att söria sig till <löts.
Så hände det sig, att en tiuf var dömd till att hängas j galgan och var där sådan lag, då någon skulle aflifvas, så skulle befalningsman- nen2 j egen pärson öfver första natten vackta, så att jnngen stal bort den döda kroppen, förty då skulle befvallningsmanen varda hängd j tiufvens ställe.
När aftenen komm, jnnstälte sig befalningsmanen 'på sinn vackt, och när hann några timmar uthärdat den starka tiölden, blefv hann varse ett litett juse på kiörkogården i reddarens frus lella hus, ty galgabacken var nära kiörkan.
"Ty", sade hann, "iag vill rida till riddarens fru, om jag kunde få värma 3 mig".
1 Tillskrivet över raden.
2 MS: befalningsmamen.
8 MS: färma.
4
Och rider så dit och bultate på dörren, då fruen tillsporde, vemm ded var. Han sade:
"Jag är befalningsmannen. Jag annhåller, att få komma jnn och värma mig, ty jag eliest måste dö4 af den starka kiölden."
Fruen svarade:
"Ni slepper eij inn, om ni eij först lofvar att eij tala om någon kiärlek. Förty jag hafver före satt mig, att som minn mann är af den stora kiärlek, hann till mig bar, blefven död, att hann sett några drop- par blod af mig, har jag satt mig före att söria mig till <löts."
Vilket hann lofvade, och då hann en stund hadde värmt sig, tacka hann fruen och rider så till sinn vackt menn fannt då tiufven vara bort stulen.
Nu kann mann föreställa sig, i vad tillstån befallningmanen sig nu befann, och sluteligen sade:
"Ja vell rida till reddarens fru och beklaga för hänne mett nu olyckeliga tills tån."
Rider så ditt, bultade på dörenn, då fruen till sporde, vemm hann var.
Han sade:
"Jag är befalnningsmannen."
Strax släpte honn honom jnn, och nar hann komm sig noggott före, sade hann:
"När jag komm här j frånn, var tiufven bortstulen, och mett lif står nu i konungs hann."
Då sade fruen :
"Gif er menn till freds! Jag vell gifva er ett gott råd. Vi skall nu hänga minn mann j tiufvens ställe."
Menn då de hadde upptaget reddarens kropp, sade befallnings- manen:
"Tiufvens hemliga ting var honom af skurett. Fenner mann honom annerlunda, så voro jag strax beslagen."
Då sade fruen :
"Hugg det af och häng honom upp och var glad!"
Befalnings manen sade:
"Jag påmenner mig, att två tänder ofvan i munnen vore borta.
Fenner mann honom ecke sådan, skulle man säga, att hann ecke var den samma."
4 MS: doo.
r
I,Sida i _lacobs i Öjahagen manuskript.
"Tag en sten och slå ut två tänder ur munnen och häng honom galgen och var glad!"
Vilkett hann jorde.
Då alt var bestält, sade fruen:
"Som jag nu frälst ert lif, så bör ni taga mig till eder hustru."
Då sade befalningsmannen:
5
"Som dinn mann, för han sett några droppar blod af dig, blefen död för den stora kiärlek, hann till dig bar, vemm fann vell nu taga dig, som låttet hänga hans döda kropp i galgen!"
[2. KATTAN SO M SÅLD E S F ö R EN S K E P P S L AS T]
Det var en mycket riker herre, som med rätt och orätt samlat en stor egendom, och när han blef död, fingo hans 2ne söner dela egendomen, som var ganska stor, sig emellan; då den yngsta sade:
"Har vår fader lemnat efter sig så stora penningar oss till arf, så vill jag taga mina penningar och resa långt bort i främmande lann och handl:i och vinna stora egendomar."
Då sade den andra brodern :1
"Jag frucktar, att det är en orätt egendom, och därföre vell jag kasta mina penningar i siön, för jag har drömt, att vad som är på lofligett sätt förvärvatt flyter och det orrätta siunker."
Och hann kastade sina peninggar i siön, vilka siunke utan några skil [ lingar], som hann tog, och när hans broder var rese färdig, sade hann:
"Minn bror, tag desse få skl. och kiöp mig någenting, ty jag vet, att de äro väl bekomna !"
Då den andre sade :
"Vad skall jag handla för de fykarna1 ?"
Och begabbade sinn broder menn tog dem änteligen emot.
Reste så till siös långt bort i främmande land och kiöpte full sieps läst dyrbara saker, och då hann var segel färdi, sade hann:
"Jag har glömt att kiöpa något för de skl., som minn bror lämnade mig."
Sade till en af sieps folkett:
"Spring upp j staden och kiöp någen tingen, vad du vell !"
Budet sprang inn i staden. Så mötte hann på gatan en kiärring, som bar en katta, honn (honn2 ) skulle dränka.
Hann sade till henne :
"V ell ni sälia det kreaturet?"
1 G. Stephens avskrift av den sedermera förkomna originaltexten.
1 Dvs. fyrkarna.
2 Dvs. som hann. Det första hann troligen ändrat från som, det andra hon11 tillskrivet över raden.
7
"Ja", sade honn.
Hann tog detta kreatur, och då hann komm till sinn herre, löfte hann ankar och seglade så sinn väg.
När hann några dagar seglat, så uppväxte en faslig storm, så att sieppett slogs sönder af hafs vågerna och aller eggendomen blef ett rof för hafs vågorna. Ägaren tillika med sett folk samt med kattan blefvo på skeps vrak förde till lans nära half döde, och som en stor herre går var nära där jnn till, som bodde en rik förste, som såg jonom sett fönster desse olyckelige menisker på vågorna till lands framkama, stälde så dit och låt hämta den olyckelige siömanen tillika med hans sällskap, lät kläda demm med torra kläder samt tillredde en stor måltid, samt till var och en framlades en liten tiäpp ved hans talrick.
Då frågade den främande herren, vad det skulle betyda.
Då sade försten :
"Här i landet är en sådan stor mycken het med råtter, så när vii skal spisa, måste vii ha en liten kiäpp, eliest äter de upp alt, vad som fens på bordet.
Då sade den främmande herren :
"Jag vill åtaga mig sielia försten ved en så ohögeli ohyra."
Stälde så till stranden att hämta sinn katta, som var blefven qvar ved stranden. Och då de kom att söka efter henne, funne de henne hafva fått ungar, vilka de togo. Och som honn komm i rummett språng honn på bordet och bet och kastade ecke j tiug tal utan i 100 tal, så att försten och förstinan sig högeligen förundrade.
Till frågade så den främande herren, om hann kunde få kiöpa detta kreatur med des ungar.
"Jag vell gifva dig siepp och last så god, som du har förloratt, samt under hålla dig och dett folk, till des vinn inn träffar, att du kann segla."
Vilket han med tacksamhet emottog.
Seglade så hemm. Och då hans broder det försporde, reste hann till sinn broder, löckönskade honom vara hemmkomen och till lika sade:
"Minn k[ära] bror, vad kiöpte du till mig för de styfrar, som jag lemnade dig, då du reste bort åt främmande lann att handla?"
Då sade hann :
"Minn kiära broder, alt vad jag· har fört med mig hemm, det ar dett. Gif mig, vad du vell, ty det är för dina penningar!"
[3. DEN LISTIGE DRÄNGEN OCH DEN OTROGNA BONDHUSTRUN]
Denn fiärde.
Det var i en gård, som var tvenne bönder, och som den ene hadde fått olofli kiärlek till sinn gårmans hustru, vilket hennes mann ecke veste af, menn bondens dräng hade det sig bekant.
Så hände det sig den förste maius, att drängen skulle kiöra i åcker.
Förskaffade hann sig tvenne vita lakan, ty oxarna voro röda och gårmanens voro vitbältiga, och när drängen kommer på åkren, bant hann de lakan omm oxarna, så de blefvo bälltiga. Och som hans mat- moder där hemma till lagade en präckti meraftann med äggkaka, smör och bröd samt en flaska brännvin, som honn velle gå ut åt åkren och tracktera sinn gårman.
Menn då honn komm möckett väll kläd och som drängen var när- mare vägen, som honn gå skulle, och trodde, att det var gårmannen, ty honn kiände oxarna, som voro bältiga, och när honn fann sig vara bedragen, så går honn till drängen och säger, var är mannen.
"Hann går där på åkren."
Ropade honom.
Då hann komm, sade hann :
"Huru kommer det sig, att du kommer hit så grann med så mycke mat och brännvin?"
Hustruen sade:
"Vet du eij, det är denn förste maius i dag, och som jag vet, att du får så väl jöra1 siäl(f) för en god meraftonn, som skall drifva denn tunga jorden."
Då sade bonden :
"Låt oss kalla vår gårmann till os!"
Och sade till sinn dräng:
"Spring till honom och bed honom komma hit och spisa merafton ! Se där, var hann är på sinn åcker !"
1 MS: jora.
9 Drängen går menn feck först en sup och ett stycke bröd och ägg- kaka, släpper änn en soppa bröd och änn pann kaka. Och då hann komm till gårmanen, sade hann :
"Husbonden låter hälsa er, att ni komer till honom för att spisa meraftan. Menn jag vell säga eder, att det är bäst, att ni låter bli, ty husbonden har fått vetta, huru matmodren och I håller till sam- man."
Men då det drögde och de eij komm på begäran, jeck bonnden åsta för biuda gårmanen, och under det hann jeck plåkade upp de brödbitar2, som drängen hade lagd etter sig.
"Si där!" sade drängen. "Nu kommer husbonden. Si, hann går och plåkar stenar! Det är bäst, att ni springer er väg!"
Vilkett hann jorde. Och i detsamma kommer husbonden.
Då sade drängen :
"Skynda eder! Gårmannen feck se räfven. Hann bad, att ni skall skynda eder efter, så tror hann, att I får honom fatt."
Därpå springer så husbonden efter och ropar:
"Sij du honom? Si du honom?"
Och då gårmannen hörde sådant rop, tog hann till att springa star- kare.
Drängen går så till matmodren och sade :
"Nu har husbonden fått veta, huru I och gårmannen har lefvatt.
Sade hann och svor, att omm hann hinner honom, skall hann slå honom i häl. Är så bäst, att I laga er hemm, menn hans vrede går omm."
Därpå honn i största hast skyndade sig hemm och stängde dörrenn igien omm sig.
Och när bonden komm tillbaka och eij fannen3 går mann4 eller räfven, sade drängen:
"Matmodren feck se, att det rök ovanligt i kiökett och bad, att ni skulle skynda er hemm henne5 •
till hjelp att släcka elden."
Derpå sprang han hem i storsta hast.
Då hustrun fick se honom komma och springa med sådan ifver, föll hon på sina knä och med gråt & tårar bekände, att hon bedrifvit ho!·
med gårmannen, och bad ödmjukeligen om förlåtelse.
2 MS: brodbitar.
a Dvs. fann honom.
4 MS: går mann (tillskrivet över raden).
5 Forts. utgör G. Stephens referat av den sedermera förkomna original- texten.
SAGOR UPPTECKNADE AV SKRÄDDARE- GESÄLLEN JOHAN MAGNUS PETTERSSON
(JOHAN SACHS)
SANN-SAGOR
[4. BOCKEN SOM EJ VILLE GÅ HEM OM KVÄLLARNA]
En bonde hadde flera kreatur, hvaribland han hadde en bock. Den ville ej gå hem om qvällarne.
En aften skulle han gå och söka efter honom .. När han då hadde gått ett stycke, mötte honom en käpp. Bonden sade:
"Käpp, slå bocken !"
"Nej", sade käppen.
Käppen ville ej slo bocken, och bocken ville ej gå hem om qvällarne.
Åter gick bonden ett stycke, hvarvid mötte honom en eld.
Han sade:
"Eld bränn upp käppen !"
Elden ville ej bränna upp käppen. Käppen etc.
Vidare passerade bonden, hvarvid han mötte ett vatten.
Bonden besporde :
"Vatten släck elden!"
"Nej", sade vattnet.
Vattnet ville ej släcka elden, elden ville ej bränna upp käppen etc.
Åter passerade bonden. Sedan mötte han en oxe.
Bonden besporde honom :
"Oxe, drik ur vattnet!"
"Nej", sade oxen.
Oxen ville ej dricka ur vattnet, vattnet ville ej etc.
Vidare passerad bonden. Åter mötte honom ett rep. Bonden sade till repet:
"Rep, snärj omkull oxen !"
"Nej", sade repet.
Repet ville ej snärja omkull etc.
Bonden passerade vidare, hvarvid mötte honom en råtta. Bonden besporde råttan:
"Fnalla af repet!"
"Nej", sade råttan.
16
Råttan ville ej fnalla af repet, repet ville ej snärja omkull oxen, oxen ville ej drika ur vattnet, vattnet ville ej släcka elden, elden ville ej bränna käppen, käppen ville ej slå bocken, och bocken ville ej gå hem om qvällarne.
Sedan passerade bonden åter ett stycke, hvarvid honom mötte en katt, som gjorde slut på hela lexan. Bonden besporde katten:
"Tag råttan!"
"Ja", sade katten.
Han ville taga råttan, hon ville fnalla af repet, det ville snarJa omkull oxen, han ville dricka ur vattnet, det ville släcka elden, han ville bränna upp käppen, den ville slå bocken, och bocken ville sedan gå hem om qvällarne.
[5, DE BORT F ö R D A BARNEN OCH TRO L LKÄRIN GE N
1]En bonde, berättas, hadde, väl som flera hafver, så många barn, hvarvid han fattade det beslut att låsa ner tvenne, en gosse och en flicka, uti en kista samt bortkörde de samma i en långt aflägse skog utan att lämna dem något till lifsuppehälle. Bekymrade voro desse begge, som vore helt små. Pojken hadde en liten knif på sig, så att han kunde pirka opp låset, så att de kom ur fångset.
När de hadde passerat ett stycke i skogen helt oförvägne, kommo de till en stuga. På samma tak låg ett stycke fläsk, som de fingo se. Pojken opp på taket, afskärer en bit. Sedan begåfvo de sig i kistan.
Följande dag skulle bara pojken gå och försöka, om han kunde få mera af fläskstycket. Han kommer dit, skisar och skärer, så att det viner i sveret, hvarvid utkommer en käring och vill fånga den stackarn, men han kom undan den gången.
Följande dag skulle begge följas åt. Den gången tog det galet för dem, så att de blefvo fångne af käringen. Hon hadde man, som troligtvis begge voro ett trollpack. De beslutade taga de begge små
af daga - - - -
haft, som var rätt mycket isynnerhet af silfver, och de begge lefde - sedan förtroligt i den bygnaden.
1 Fragment.
2 Svenska Sagor och Sägner. III.
[6. M Ä S T E R T J U V E N]
En torpare hadde tre söner. Alla tre begåfvo sig i lära, när de voro helt små, på en aflägsen ort.
När då den äldsta hadde lärt ut, kommer han hem. Fadren frågar, hvad han hadde lärt för handtverke. Han svarar:
"Till mäster skomakare."
Åter hemkommer den dernäst. Fadren frågar, hvad han lärt. Han svarar:
"Till mäster skräddare."
Fadren nöjd med begges handtverke, som var rätt väl till pass.
Sedan kommer den 3je hem, helt stollt af sitt yrke. Fadren frågar, hvad han då hadde lärt.
"Till mäster tjuf", sv [ arar] han.
Fadren blir helt förvånad öfver ynglingen. Skulle såsom förut gå och berätta det för sin husbonde men kan knappast utsäga ärendet af bestörtning och förvåning af denne sin son.
När han det fick veta, sade han:
"Nåh, då vill jag försöka honom, lika som jag försökt de andre begge dina barn, som varit borta och lärt."
Gubben befaller honom gå till herra mannen.
När han kommer dit, säger han:
"Är det du, som lärt till mäster tjuf? Då vill jag fresta, huru det slår an."
"Ja", sade tjufven.
Befallte honom stjäla bort allt hans silfver följande natt. Detta gick, så att ingen viste af att1, förrän det var borta.
Följande natt befaller han honom stjäla bort alla hans hästar i stallet.
"Ja", sade tjufven.
Om aftonen kommer en gammal käring till stallet, ber om natt her-
1 Dvs. det.
19 berge öfver natten. Emedan det var kallt ute, kunde ej sådant henne förnekas. Ty han hadde ställt en dräng på hvar häst, så att han tänkte, han var säker. När hon hadde då hvilat en stund, hadde hon en liten flaska, som hon bjuder drängarne vara så goda taga sig en tår, emedan de kunde det allt behöfva, som skulle vaka hela natten.
De togo hvar sig en duktig klunk af detsamma, som var opium. När de hadde suttit en stund på hästarne, somnade de allesammans, och han tog dem af hästarne och satte dem på millanskiften. Sen tog han ut dem, tog hans store vagn, reste hem.
Sedan om morgonen kommer herra mannen och skulle se till sina hästar och drängar.
När han kom in i stallet, sade han :
"Hur är det med mina gossar i dag? Har I hört af några tjufvar i natt?"
Hvarvid de började på och skulle smacka på dem och rycka i betseln. Men när de vaknade riktigt, fann, att de satt på millan skiften, undrade de, hvadan det kom sig. Men herra mannen fann, att det var en mästare, som tagit hästarne om natten, då han hadde satt så stark vakt om dem. Då i detsamma kommer tjufven resande med både hästar och åkdon, hälsande på herramannen, som tykte, han var en utlärd tjuf.
Men sedan skulle han försöka honom än mera och lofvade honom mycket egodelar, om han följande natt kunde stjäla bort lakanet i sängen, som var under herra mannen och hans fru. Han tänkte straxt göra ett försök.
Om söndagen förut hadde varit lik i socknen. Han begifver sig i skymningen åstad, uppgräfver det. Sedan om natten ställer han det midt uti ett fönster, låtsad, som han ville bryta in sig .. - Liket hadde varit en karl. - Herramannen fick se detsamma, tänkande:
"Nu kommer han, den mästa[r]n, men jag skall anamma den tjufven."
Tager i detsamma bössan, som var skarpt ladder, siktar och skjuter honom midt i pannan, så han drar i backen. Sedan begifver han sig åstad och skulle begrafva tjufven.
När han hadde varit en stund, kommer rätte tjufven, sägande och låtsad, som voro det herra mannen sjelf:
"Nu har jag varit och gjort ända med honom. Det var väl", sade han, "vi slapp den fördömde skälmen, som var en sådan mästare till att stjäla. Han kunde mer än andra tjufvar kan".
20
När han hadde legat en stund, ger han sig i magen och säger :
"Jag fick skärfver så illa och med detsamma utsot."
Och så hadde han tagit en boutellj med sig, som va, fyld med gäst.
I detsamma stjelper han ur bouteljen och beklagar, han ej rår med att hålla sig.
Frun deremot vredgar och säger:
"Det vållade, för du gjorde så illa och skjut ihjel en menniska."
I detsamma säger han menande :
"Är du så vred, så skall jag väl tvätta lakanet sjelf" - begifvande sig ut med detsamma.
En stund <lerefter inkommer herramannen, sägande samma lexa, som den andra sade. Då förstod frun, att det var fabel med allt- sammans, och berättar förhållandet för sin man. Han mena(n)de, det var den farligaste menniska, som kunde finnas.
Följande morgon kommer han med rofvet, hvarmed han befann sig nöjd. Då såg herra mannen, att han hadde lärt till mäster i sitt handtverke. Hvarvid han skänkte honom mycke egodelar mer än som di(g) hadde slagit va(r) med hvarandra om.
Sedan låt han bli att stjäla mera, och han mådde riktigt bra i all sin lefnad.
Förestående rimiterade af P. Pettersson.
b. T R E N N E B R ö D E R
1]Trenne bröder tjente tillsammans på ett ställe hos en bonde. Sam- me bröder uppsätta lön mot lön, hvilken som kunde ligga när mat- modren, som skulle ske om året. - - - -
1 Fragment.
[8. FRIAREN OCH HANS KAMRAT
1]vaknade gubben och sade:
"Mor, mor! Vi har orenat i natt. Du måste opp och ansa af sängen!"
Sedan stodo allesammans opp, och friaren med sin kamrat jaskade å och hem.
Sen var jag ej med längre.
Johan Magnus Pettersson, skräddaregesäll.
1 Fragment.
[9. PRINSESSAN V ARS BARN VAR HÄLFTEN MÄNNISKA OCH HÄLFTEN HUND]
Begge prinsessorne.
Två prinsessor bodde tillsammans med deras famelj. Den ena var behagofull och angenäm, den andra der emot så ful(l) och anstygg.
Den första hadde tillbedjare dagligen, den andra deremot hadde inga. Detta förtröt henne, och [hon] vis [ s] te ej, hvad hon kunde göra den andra för att skämma ut henne.
En gång kom en valackerska gåande. Henne rådfrågade hon, hvad som skulle kunna vara bra för att försätta den andra i ett skamligt och nedrigt tillstånd.
"Du skall", sade valackerskan, "taga en, när hon ligger och sofver och hundarne varit ute och sprungit, så att de äro värma, stryka handen på deras panna och stryka detsamma på hennes, så skall hon blifva stadd i hafvande tillstånd."
Detta, det ljufvade i hennes öron. Gjorde så, och den prinsessan blef hafvande.
När hennes fader fick det veta, blef han ganska vred på henne och beslutade taga lifvet af henne. Befallte således sina tvenne drängar att taga bössan, och hon skulle följa med åt skogen. Men bad, att hon bara skulle få sin lilla hund och sin spegel med sig samt sina vakraste kläder. Detta bifölls af fadren.
Kommen i skogen till ett stort träd standa ( n) de hon och befall te drängarne till att göra, som de voro befallte till. Men drängarne nekade och sade, det kunde de ej göra, för hon [var] alldeles för vacker till att få en sådan neslig död. Hon sade dem till flere gånger, men de uraktlåt allt, beslutade att skjuta ihjel hunden, taga <les~ hjerta och sedan säga, att det var princessans, hvarvid hon skulle blifva qvar uti en kohlhytta. Drängarne hemkomna med hjertat, som de hadde tvättat och gjort så rent de kunde.
Några dagar derefter börjar kungen att ångra, hvad han beslutat med sin dotter. Gick och grubblade.
I
24
En tid <lerefter framfödde princessan ett foster med luden kropp som en hund men hufvud som en menniskas.
Bekymrad satt hon i sin boning. En morgon gråt hon så svårliga.
Fostret frågade:
"H vad gråter I, mor lilla, för?"
"Jo", sade hon, "jag gråter, för jag ingen föda hafver".
"Det är intet farligt", men te fostret.
Det gick till kungsgården, begärade få den bästa mat, som fanns i huset. Men detta bevilljades ej. Men fostret sade:
"Hvarom jag det ej får, skall snart ske en ända med hela kungs- gården."
Di(g) måste då göra, som han ville.
Frågade honom, hvadan ifrån han var.
"Ja", sade han, "jag är intet hemma så långt borta".
Han fick så mycket proviant, som han förmådde bära.
Hemkommen till sin moder, (h)var hon då ändt[ligen] lite munter.
Följande morgon gråt hon lika bittert. Fostret frågade:
"Hvad gråter I, min mor, för?"
"Jo", sade hon, "jag gråter, för jag ej har några sängkläder att ligga uti".
"Det är intet farligt, mor lilla", s [ ade] fostret.
Han begifver sig till kungsgården. Begärar de vakraste och finaste kläder, som fanns der. Anners skulle snart ske ända med hela kungs- gården. Der frågade de, hvad det var för en, el [ler] hvar den (h)var hemma.
"Jo", mente han, "jag är intet hemma så långt borta".
Begäran undvarades då slutligen, och han fick de vackraste säng- kläder, som fanns i hela huset, hvarvid kusken el [ler] en dräng skulle hjelpa och bära till hans bostad.
Kommen nära till hyttan befaller han drängen vända om, anner voro han(s) genast dödens barn. Denne ville ej sadant åtlyda men måste likväl vända om vid hotande af en af honom hafvande pistol, som han visade och ville [i] öfrigt taga honom af daga. Men han vände om och gick hem till baka.
När han då kom till sin moder med kläderne, blef hon då lite glad och tyckte, det var bra. Men följande morgon gråt hon åter igen.
Då frågade fostret henne, huarför hon var så sorgsen. Hon svarade, det var, för hon ej fick gifta sig. Fostret sade:
25
"Det är ej färligt, mor lilla. Det skall I allt få. H vad vill I hafva för en gemål?" Hon svarade:
"Min förste tillbedjare."
Dervid begifver han sig åstad till kongsgården, ställer om, så att den samme skulle möta på kongsgården på utsatt tima. Sedan går han till kongsgården begärar den storsta kareten och hästar, seldon dertill. Men det var som förr, de ville ej lämna detsamma. Men han hotade dermed, att om ej begäran undvarades, skulle st [ r] axt ske ända med hela kongsg[år]den.
Det bevilljades honom. Kusken skulle följa med och köra.
Kommen nära hem till hyttan skuffar han å kusken och säger, han ej får följa med längre.
Denne, han sade, skulle väl följa med och se, hvar han tog vägen.
"Nej", sade fostret.
Tog i detsamma opp sin pistol och ville skjuta honom, hvarvid han måste vända om.
Sedan körde han så smått.
Kommen till hyttan, satt princessan och städade, kammade sig och hadde gjort sig så snygg, som stod till. Sedan satte hon sig i vagnen, och de lägsnade sig till kungsgården så fort de kunde. På samma tid, som var utsatt, kommo de båda två, både hennes tillarnade gemål och di(g).
Kommena till gården, kommer H[ans] M[ajestät] ut, frågar, hvadan ifrån de var, som kommo åkande. Då svarar princessan, det var hans dotter, som drängarne skulle skjuta ihjel men ej det gjorde. Då föll H[ans] M[ajestät] dånande till jorden af glädje. Och drängarne, dem lönte han(s) med stor tacksamhet, för de låtit henne lefva.
Snart ståndar då bröllop i kungsg [ ården] och de begge kommo till sammans.
Då var allt väl beställt för henne, men hon gråt lika väl. Fostret frågade, hvarföre hon nu gråt, när hon hadde fått allt ting efter behag. Hon svarar:
"Jag gråter öfver det, att jag fått ett sådant foster."
Då bad fostret henne taga en yxa och hugga af detsamma på midten och tvätta begge ändarne. Sedan skulle hon passa i hop desamma igen.
Då skulle fostret blifva såsom en annan menniska.
Detta gjorde hon ogerna, emedan hon tviflade på att så ske skulle, och emedan det gjort henne så mycket godt under hennes förvillelse, kunne hennes samvete ej lämna henne tillfridställelse att utföra en
så våldsam gerning på detsamma. Inga invändningar hjelpte, utan allt skulle ske, såsom det begärade. Detta gjorde hon. Det skedde såsom det sagt, och fostret blef menniska.
Nu lefva dessa i en gemensam kärlek och hafva så roligt, de villa.
Och den andra princessan, hon förblef likväl i sin fordna ställning och måste l.efva ensam.
Sedan fick jag, Maria Carlsd [ ott] er, ej vara med längre i detta roliga sällskap utan måste begifva mig på mitt håll och vandra hem.
[10. FRIAREN OCH FLICKORNA, SOM EJ KUNDE TALA RENT]
En bonde hadde tre döttrar, men ingen kunde tala rent såsom annat folk. Alla tre voro rätt galna efter att gifta sig, men ingen ville vid dem. Slutligen förmåddes då en, som var hemma långt borta, till att gifva sitt bifall till den ena. Kommen dit på förlofningen kunde han ej förmå någon enda af systrarne att svara sig ett ord, emedan deras moder hadde förbjudet dem att öppna sin mun, ( e) medan han varder.
Under tiden var2 den ena sysselsatt med väfnad. Alla bäst hon satt, yttrade hon likväl:
"Bast å.''3
En annan svarade :
"Lå kut på!"'
Den tredje tänkte, hon skulle varna dem deras moders förmaning, yttrade äfven :
"Ta ecke mod, a vi kulle tia, men sliana voe inne !"5
Dervid utbrast allesammans i ett gemensamt sqvardanner, och fri- aren aflägsnade sig genast, och de måtte få lefva ensamt.
1 MS: dottrar.
2 MS: voro.
8 Dvs. brast av.
4 Dvs. slå knut på.
5 Dvs. Sa icke mor att vi skulle tiga medan friarna voro inne?
[11. SKOGSRÅETS SON, SQM TOG TJÄNST FÖR TOLV]
Lillebergs knös.
En bonde, som var van att gå att skjuta vildt och hadde dertill sådan lycka, att, när han gick åstad, fick han skjuta så mycket, som han förmådde att bära hem.
Samma bonde hadde kompakt med en skogsrå. Detta varade i 6 år.
Slutligen kommer hon synlig och ställer fram så mycket vildt, att han alldeles gruade sig <lerföre. Och sedan slapp han henne ej, förrän han skulle ligga när henne, som han ganska ogerna ville, men kunde omöjligen slippa. Dervid tog han det rådet och låt bli att gå på skjyt- teri i hela 6 år, emedan han ej hadde välsignelse å hvad han skjutet.
När de 6 åren voro gångna, skulle han ånyo gå och försöka, tän- kande, hon var kommen sin kos. Men fast han kom i skogen, kommer samma skogs-rå till honom bärande ett foster på sina armar och helsar på bonden sägande :
"Si god dag, du !"
Bonden svarade ingenting. Men hon sade:
"Här har du din son, som du blef fader till för sex år sedan."
Genom mycken häpenhet och förvåning kunde bonden ej svara henne någonting. Men hon sade, att han skulle taga honom med sig hem, som bonden genom gråtande och vämjelse ej ville, men kunde omöjligen slippa honom, emedan skogrån hjelpte sonen på bondens rygg, så att han tog fäste så hårt, så han måste vid mycket leende kinka hem med densamma. Hemkommen i förstugan släpper pojken.
Inkommen i stugan begärar han alldra först mat af sin fader.
Hustrun frågar, hvad detta (h)var för en. Bonden sade, han hittat honom i skogen och kunde ej lämna honom der, emedan han med mycket gråtande tiggde honom att bära honom hem.
Hustrun menar, det varit syndigt och lämnat ett sådant spädt barn ensamt i skogen, som skulle snart deraf lidit till döds, emedan hon trodde, att det var väl någon, som saknade honom.
Mat lagades till honom i öfvermåttan. Men det var detsamma, hur
29 mycket han fick, så sade han, de[t] förslog ej ändå. Slutligen nöd- gade han fadren gå efter sin ko till honom, som han gjorde med tårarne i ögonen, emedan han ej viste, hvad det skulle kunna blifva af.
Han sluk i sig hela koen på en gång och frågade, om di(g) ej ägde [ännu] en dylik. Men han fick lof åtnöja sig med det han fått.
Sedermera skulle han gå till konungen och antaga tjenst. Kommen dit frågar han efter konungen. Derstädes frågade de honom, hvad en sådan kunne villa Hans Kongl. Höghet. Han släpte ej af, förrän han tala med konungen.
När konungen fick se honom, frågar han, hvad han ville.
Lillebergs-knös svarade:
"Jag vill antaga tjenst hos Hans Maj :t."
Konungen tykte, en sådan liten kunde ej uträtta så mycket. Men pojken skulle då antaga tjenst med vilkor, han skulle arbeta så mycket som tolf drängar, äta så mycket som tolf, deremot hafva så stor lön som tolf. Detta ansåg konungen orimligt af en sådan, men skulle likväl låta gå till försök.
Det första, han skulle göra, var, han skulle taga tolf par oxar och köra ved från skogen. Men kan veta, att han behöfde längre tid till att proviantera än en var af hans1 de andre drängar.
Emedlertid togo de sina oxar, togade åt skogen så fort de hinde.
Vägen de körde fälldes ner med stora såg-blocker, menandes, att han skulle bli hindrad på vägen.
När han hadde spisat, begifver han sig åstad, okar ett par tillika af oxarne. Sedan släpper han dem åstad alla I I paren, tills han kom- mer med det tolfte sjelf. När de kommo till såg-blockerne, fick han lof gå fram och se, hvad som var i vägen. När han fick se dem, tager han dem handlöst och kastar dem ömsom på ena och ömsom på andra sidan af vägen, som det varit små knäbblingar. Sedan fogade de sig af till de andre drängarne, som voro tolf till antalet. Kommen dit vänder han oxarne hemåt. Sedan bryter han af stora såg stockar, hvar han ville, så att de blef lagom efter hans köredon, och fick lass så fort. De andre mena(n)de:
"Nu står han <ler, som ej har så mycket som en yxa med sig."
Han lagade lass till sina tolf par, innan de andre fingo halfva på sine ökar. Sedan begaf han sig hem.
Hemkommen ingick han till konungen, sade, att "nu är det öfver- stådt, hvad skall jag nu göra?"
1 Dvs. konungens.
Konungen fasade sig öfver hans gerning, trodde, att det var en, som ej. var m [ enni] sko lik till arbete. Derpå befaller han honom, när de andre drängarne blefvo färdige, de skulle ut och tröska säd. Då skulle de spisa först. För honom åtgick det längre tid, så när de andre drängarne hadde spisat, begåfvo de sig ut, men han satt inne och ej gjorde sig så brådtom. Kommen på logen kastar han ner så mycket, som han skulle tröska, på en gång. Sen tog han klifterne och slog i högen, tills det var färdigt. Då blåste han på högen, så att halmen for i ett hörne och agnerna i ett men säden blef medt på logen. De andre drängarne hadde knappt gjort sitt arbete till hälften.
Sedan gick han in till konungen, sade, det var gjort. Då ville kongen skillja sig vid honom.
"Nej", sade Lillebergs-knös, "jag skall vara i min tjenst. Jag skall väl bära af logen först åstad, eller hvar vill H [ans] M [ ajestät] hafva honom?"
Han svarade :
"Det skall i sädesförrådet."
Han gick åstad, tog hela logen och bar den till förstuge dörren.
När då konungen fick se det, blef han rädd, lofvade honom taga alla tolf par oxarne och gå till sitt hem. Det gjorde han, tager alla oxarne med sig hem, helsande på sin fader, sägande:
"Nu skall ni väl få igen så mycket, som jag åt opp, innan jag gick bort."
Hvarvid de togo skinnet af alla oxarne. Sen sydde han en skinn- fraxe af alla hyerna. När det var gjort, begaf han sig till konungen igen, frågade, hvad han skulle göra. Konungen blef förvånad öfver att han ej slapp honom, menande:
"Jag gaf dig ju så mycket i går, så jag trodde, du ej skulle kommit igen."
"Jo", mena(n)de han, "jag skall väl i min tjenst igen. Hvad skall jag göra?"
Dervid stod kongen och besinnade sig och sade :
"Jo, i morgon skall du infinna dig på den stora slätten" - utsa-de han ställe,2 hvar hon var - "och kriga mot mitt folk."
"Ja", sade han, "det skall jag göra, om jag får min skinn fraxe full med bröd och ett par sill tunnor fulle med smör".
Följande morgon kom han daskande till kungsgården med sin skinn
2 MS: stalle,
31 fraxe som var 24 st. oxhudar sammanfogade. Denne skulle nu fyllas med bröd, och så fick han några sill tunner packade med smör. Sedan lägssnade han sig till den utsatte slätten.
På samma slätt var vuxen en stor gran, som han satte sig under och skulle spisa. Krigsfolket lågo på ett annat håll, skjöto och bilade jemt, tänkande de skulle kunna döda honom. Kan veta, han hadde länge att göra med att äta upp sin proviant, som han fått. När han ätit en stund, började han hota dem med det, att de kastade ärter i hans smör. Hvarom de ej ville åter vända med det, skulle han ansa om dem. Detta åtlyddes ej. Slutligen tänkte han:
"Viljen I ej upphöra, skall jag bota skadan."
Hvarpå han klättrade opp i ändan på den stora granen, som han satt under, knäcker af densamma efter jorden. Sedan tog han i lill- ändan, gick till krigshären, slog med trädet och dödade allesammans.
Sedan gick han och satte sig och äta sig mätt. När han det hadde gjort, gick han till konungen, sade:
"Nu är det öfverstådt. Hvad skall jag nu göra?"
När konungen fick se honom, blef han så förvånad, så han ble~
alldeles öfver gifven. Men derpå befctllte han honom att gå och gräfva en grop, I0.000 alnar djup. Detta arbete börjades, som blef han[s]
sista. Under tiden låt konungen gjuta en stor klocka - ringklocka - som skulle mot svara vidden af den grop, som han skulle gräfva.
När han hadde gräfvit halfva, kunde han stå på botten och hoppa opp. Konungen befallte honom skynda på. När han då fått ett stycke gräfvit till, kunde han ej komma ur gropen. Då tog konungen den beställda klockan och stjelpte öfver hufvudet på honom.
Då mente han om :
"Nu fick jag en bra myssa."
Och i detta hol ligger Lillebergs-knös, gräfver och arbetar på sin undergång ännu i dag, menande han skulle kunna fullborda detsamma.
Sedan kunde jag, Johannes Petersson, som är litet nyfiken, ej få se honom längre utan måste lämna honom i min åsyn.
[1 2.
PRÄSTFRUN NÅGON
SOM INTE SKUGGA]
HADE
En rik mamsell skulle låta bli att gifta sig, tills åldern kom, då hon slapp att få några barn. Detta gjorde hon. När åldren var full- ändad, skulle hon i hop med att förmäla sig med en vördsam1 prost, som var andligt sinnad. Allt gick, som det skulle, en lång tid, och de voro glade och förnöjde i hop komne.
En vacker solskensdag skulle desse begge makarne gå ut att spat- sera. Vid de gingo, fick prosten till betraktande se, att hans fru ej hadde någon skugga såsom han. Han tillfrågade henne, hvadan det kunde komma sig .. Hon kunde ej lämna beskedd på det. Hemkomne tog prosten henne i ett allvarsamt förhör. Slutligen måste hon gifva till känna, hvad orsaken var. Då blef prästen så förbittrad på henne och beslöt skillja sig ifrån densamma, menandes, att hon i sin för- härdelse ej kunde få Guds nåd. Och det voro så omöjligt, som att det skulle växa opp en tullpan på samma bord, som han satt vid.
Bekymrad måste hon begifva sin k[äre] make2 , började att grunda på sin själs salighet, och ej viste, hvad utväg hon skulle taga.
En dag gick hon ut, vandrande, liksom hon ej viste, hvar hon gick.
I vägen mötte henne en person - som troligtvis var en uppenbarelse - som red på en häst. Denne frågade henne, hvarföre hon var så ledsen och försagd. Hon berättade altsammans för honom. Denne drängen lämna henne rådet, sägande, huru hon kunde få Guds nåd, sade till henne :
"Nästa jul-natt skall ni gå i kyrkan. Der möter alla de barn, som skulle edor varit undfägnade af Herranom."
Hon gick.
Kommen i kyrkan möter hon tre söner, som ( som) hon skulle fram- födt, som voro stora herrar såsom i krigstjenst. Genom mycken för- våning såg hon folk i bänkarne, och ljus brunno i hvar lampa. Men
1 MS : vordsam.
2 MS: maka.
33 hon igenkände ingen menniska. Hon stod i kyrkan en stund, men hur hon kom derur, (h)veste hon ej.
Sedan skulle hon gå och söka sig natt herrberge. Kommen till [en]
byggnad knappar hon på dörren. Men ingen ville låta opp för henne.
Men genom mycket bedjande nödgade hon dem att låta upp åt henne, och säng stället togs på en skulle, för hon skulle ej låta märka, att hon varder. Under natten <lödde gumman på sitt obeqväma ställe.
Tjenstefolket blef mycket förvåna(n)de öfver denna händelse, våga knappast upptäcka det för husvärden, som var samma präst, som frun (h)var förmäld med i lifstiden. Sedan han fått veta, att det var så händt med gumman, som var alldeles okänd på stället, men slutligen upptäktes, att det var samma fru, som prosten hadde tagit till äkta, skulle han gå in i sin kammare, som han hadde hänne i förhöret. Med förvåning fick han se, när han öppnade dörren, att en tullpan var uppvuxen på bordet, som han satt vid och yttrade förr saggde ord, att hon alldrig, förr än det vexte en tullpan på detsamma, kunde blifva salig.
Då fick prosten se, och hans ord blefvo sanna, att hon fick nåd.
Och hon var ifrån den tiden, som hon kom ifrån prosten, alldeles sansolös och såsom ej vetande, hvart el [ler] hvar hon skulle taga vägen.
Johan Sachs .
..
J Svenska Sagor och Sägner. III.
[13. DEN DUMME POJKENS HANDEL OCH PRINSESSAN, SOM EJ KUNDE SKRATTA]
En käring och en gubbe hadde bara en enda son. Denne trodde de föga på han någonsin skulle komma till någon ära.
Emedlertid, när han hadde uppnått till 20 års ållder, sade hans moder till honom :
"Nu, mitt kära barn, måste du lof att på eget sätt söka din ut- komst."
Hvarpå hon skickade honom att sälja smör.
Kommen ett stycke till staden träffade han en fjärdings stolpe.
Denne tillsporde han på [så] sätt :
"Si go-dag, herre! Har du lust att handla smör af mig?"
Stolpen svarade ingen ting. [Det var] värmt, och solen brände hårdt om dagen. Modren hadde sagt honom till, att "du måste låta dem smaka på, huru dant det är", och hon hadde skickat en knif med honom, som han skulle hafva i beredskap att skära af med. När pojken stådt en stund vid stolpen, och han ingenting svarade, tog pojken och skar af smör med knifven och började klena i sprickerna på stolpen och sade :
"Du skall få smaka på mitt smör."
Pojken stod der och klente in hela sitt förråd, emedan så fort han strök på, sprang det in i springerna, och när det tröt, sade han, när han gick dädan :
"Jag tar lika vilkor, som far gjorde, när han sälj er oxar : inom tre dagar vill jag hafva liquid."
H varpå han lägsnade sig hem.
När han kom hem, frågade honom hans modei':
"Hur har det gått för dig?"
"Jo, bra", sv[arade] han. "Inom tre dagar får jag liquid."
När tre dagar förflutit, sade hans moder till honom :
"Nu får du lof gå och taga rätt på penning[arna] för smöret."
Pojken gick åstad. Kommen till stolpen sade han:
