RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET OCH RÅDET. Elfte rapporten om omplacering och vidarebosättning

SV

SV

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 12.4.2017 COM(2017) 212 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET OCH RÅDET

Elfte rapporten om omplacering och vidarebosättning

2 1 Inledning

Den elfte rapporten om omplacering och vidarebosättning innehåller en lägesrapport om genomförandet av omplacerings- och vidarebosättningssystemen sedan den senaste rapporten av den 2 mars¹ och en beskrivning av de återstående luckor som måste överbryggas och åtgärder som måste vidtas för att fullgöra åtagandena enligt båda systemen.

Även om antalet anländande migranter är fortsatt lågt, befinner sig Grekland fortfarande under tryck, med över 62 200 migranter kvar på sitt territorium, varav omkring 14 000 på öarna och omkring 48 200 på fastlandet. I Italien har 24 672 migranter anlänt sedan början av året, en ökning med 36 % jämfört med samma period 2016. Antalet anlända eritreaner, som är den största av de nationaliteter som är berättigade till omplacering i Italien, har minskat kraftigt under 2017: från näst största ursprungsland under 2016, med 11,5 % av de anländande, till tionde plats i mars 2017, med endast 2,4 % av de anländande. Trots denna kraftiga nedgång har det anlänt ett betydande antal eritreaner, till största delen under 2016 (11 000), som bör omplaceras till andra medlemsstater. Omplacering är därför fortfarande en central åtgärd för att minska trycket på Grekland och Italien genom att dela på ansvaret för hanteringen av de migranter som har ett klart behov av internationellt skydd.

Som tidigare rapporterats är antalet personer berättigade till omplacering som befinner sig i Italien och Grekland lägre än det antal som anges i rådsbesluten. Hittills har 26 997 berättigade sökande registrerats i Grekland och 8 000 i Italien. I Grekland, där antalet registrerade personeer som ansöker om omplacering förväntas ligga kvar på en stabil nivå, behöver runt 14 000 personer fortfarande omplaceras. Att omplacera alla berättigade under de återstående månaderna är således möjligt och bör utgöra en prioritet. Syftet med de fastställda² månatliga målen att omplacera minst 1 500 personer från Italien och minst 3 000 från Grekland är att underlätta och skynda på omplaceringen av alla berättigade på ett effektivt och smidigt sätt inom den tidsfrist som anges i rådsbesluten och på så sätt uppnå målet med denna nödåtgärd.

Kommissionen har konsekvent uppmanat medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att uppfylla de fastställda omplaceringsmålen och är redo att bistå medlemsstaterna i deras arbete med att uppfylla sina rättsliga skyldigheter. Det maltesiska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd anordnade ett särskilt möte i samband med rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 27 mars 2017 för att diskutera hur man kan intensifiera omplaceringen. Vissa resultat av detta kan ses. Några medlemsstater som hade minskat sitt deltagande har återupptagit omplaceringsarbetet Tack vare insatser av alla berörda parter har framsteg gjorts, vilket har lett till ett nytt rekord i månatliga omplaceringar (över 1 600 stycken för Grekland och över 800 för Italien) och ett totalt antal omplacerade personer på 16 340 stycken (5 001 från Italien och 11 339 från Grekland) sedan den 10 april 2017. Detta är en ökning med 27 % från bästa föregående månad.

Det krävs dock ytterligare intensifierade och samordnade insatser från alla medlemsstater, i synnerhet de som inte har utfört någon omplacering över huvud taget, och ett stabilt samarbete mellan alla inblandade aktörer krävs alltjämt för att omplacera alla berättigade personer från Italien och Grekland senast i september 2017. Såsom redan antytts i

1 COM(2017) 202 final.

2 COM(2017) 791 final.

3

föregående rapporter är förutsättningarna och den operativa infrastrukturen för att genomföra omplaceringarna nu helt på plats. Samtidigt som Italien, Grekland, EU-organ och internationella organisationer har ökat sin respektive kapacitet att uppfylla de fastställda målen har vissa medlemsstater fortfarande svårt att respektera de tidsfrister som överenskommits inom ramen för omplaceringsprotokollen för vissa åtgärder och skapar därför flaskhalsar som hindrar en intensifiering av omplaceringarna. Denna 11:e rapport innehåller rekommendationer för specifika medlemsstater med syfte att undanröja de flaskhalsar som påverkar den gemensamma insatserna för att underlätta och påskynda omplaceringar.

När det kommer till vidarebosättning är beslutet i rådets slutsatser från juli 2015 att vidarebosätta 22 504 personer på god väg att genomföras. Hittills har 15 492 personer i behov av internationellt skydd vidarebosatts, vilket är mer än två tredjedelar av det överenskomna antalet. Sedan den 28 februari 2017 har 1 070 personer, huvudsakligen från Turkiet, Jordanien och Libanon, vidarebosatts. Delar av vidarebosättningen inom detta EU- program tjänar även till att genomföra vidarebosättningen enligt uttalandet från EU och Turkiet. Sedan starten den 4 april 2016 har 4 618 syrier vidarebosatts från Turkiet till EU inom ramen för systemet, däribland 1 053 personer sedan den förra rapporten.

2 Omplacering

Omplaceringstakten har ökat ytterligare denna månad, och ytterligare ansträngningar skulle göra det möjligt att nå de fastställda målen.

I absoluta tal är nu Tyskland det land som hittills omplacerat flest sökande (3 511), följt av Frankrike (3 157) och Nederländerna (1 636). Just nu är Malta och Finland de enda av medlemsstaterna som hittills är på rätt spår mot att uppfylla sina skyldigheter i tid avseende både Italien och Grekland (se bilaga 3). Luxemburg, Nederländerna och Portugal gör också stadiga framsteg när det gäller sina skyldigheter avseende Grekland och Italien. Norge är i färd med att fullgöra sina omplaceringsåtaganden.

Utsikterna för vissa andra medlemsstater fortsätter dock att vara nedslående. Ungern och Polen deltar fortfarande inte i omplaceringsprogrammet och uppfyller därför inte sina rättsliga skyldigheter³. Tjeckien har inte gjort någon utfästelse sedan maj 2016, har inte omplacerat någon sedan augusti 2016, och har omplacerat mindre än 1 % av dess tilldelade kvot.

Bulgarien, Kroatien och Slovakien omplacerar människor i mycket begränsad omfattning (2 % av ländernas tilldelning).

Trots den senaste tidens ansträngningar för att påskynda omplaceringarna har Belgien, Tyskland och Spanien endast omplacerat drygt 10 % av sin tilldelning.

De av kommissionen uppsatta målen syftar till att se till att alla berättigade som för

3 Ungern och Slovakien, som stöds av Polen, har ifrågasatt lagligheten hos rådets andra omplaceringsbeslut.

Emellertid har en talan om ogiltigförklaring inte någon suspensiv verkan. Handläggningen av målen vid Europeiska unionens domstol kommer att ske den 10 maj.

0 500 1000 1500 2000 2500 3000

Omplaceringar från Italien och Grekland (oktober 2015-mars 2017 )

IT EL Totalt

4

närvarande befinner sig i Italien och Grekland omplaceras inom rimlig tid och på ett effektivt sätt, så att man kan undvika alla operativa och logistiska flaskhalsar som skulle uppkomma om majoriteten av de återstående överföringarna genomfördes under de sista veckorna i september. För att nå dessa mål krävs ytterligare ansträngningar och flexibilitet i varje steg i omplaceringsförfarandet, från utfästelserna till överföringen, inbegripet tillräcklig mottagningskapacitet i de mottagande medlemsstaterna efter det att omplaceringen ägt rum.

Bedömning av läget och rekommendationerna följer därför dessa steg. Små insatser från alla aktörer vid varje steg kan göra stor skillnad för det totala antalet omplacerade personer per månad. Det bör noteras att de två första stegen (utfästelser och identifiering) måste äga rum parallellt.

Utfästelser: högre och fler månatliga utfästelser behövs

Sedan den senaste rapporten, har Rumänien och Spanien åter börjat göra utfästelser.

Dessutom har Sverige, vars ett år långa uppskov från omplacering löper ut i juni 2017, börjat göra utfästelser i syfte att tillgodose hela sitt rättsliga åtagande inom den tidsfrist som anges i rådsbesluten. Dessutom har Litauen återupptagit sina utfästelser för Italien, och Bulgarien, Cypern och Kroatien har blivit mer aktiva i Grekland. Österrike har nyligen tillkännagivit sin avsikt att snart inleda omplaceringar, i synnerhet av utsatta sökande från Italien.

Emellertid krävs det ytterligare månatliga utfästelser för att nå målen att omplacera alla dem som är berättigade i Italien och Grekland. Att få ett tillräckligt antal utfästelser är också av avgörande betydelse för att säkerställa kvaliteten på matchningförfarandet (enligt vilket Italien och Grekland matchar en enskild sökande med en viss medlemsstat). Detta innebär följande:

 Ungern och Polen bör göra utfästelser och inleda omplaceringar omedelbart.

Kommissionen är beredd att diskutera med medlemsstaterna om hur man kan hjälpa dem att göra framsteg mot att uppfylla sina lagstadgade skyldigheter, med beaktande av vikten av att alla medlemsstater visar solidaritet med Grekland och Italien.

 Österrike bör inleda utfästelser för Italien och Grekland så snart som möjligt, och Tjeckien och Portugal bör nu inleda utfästelser igen för både Italien och Grekland.

 Bulgarien, Cypern, Estland, Irland och Slovakien bör inleda utfästelser för Italien så snart som möjligt.

 Kroatien och Slovenien bör öka regelbundenheten hos sina utfästelser och månatliga utfästelser för både Italien och Grekland, medan Luxemburg bör göra månatliga utfästelser för Grekland, och Lettland för Italien.

 Belgien och Spanien bör öka sina månatliga utfästelser för Italien och Grekland, medan Tyskland och Slovakien bör öka sina månatliga utfästelser för Grekland. Frankrike bör öka sina utfästelser för Italien och göra månatliga utfästelser och samtidigt fortsätta sina nuvarande månatliga insatser för Grekland.

Finland, Litauen, Malta och Nederländerna bör fortsätta åtminstone med sina nuvarande månatliga insatser.

Vissa medlemsstater har inte deltagit i omplaceringen från Italien (Estland och Irland) eller har bara deltagit i begränsad omfattning (Frankrike), delvis på grund av Italiens strikta politik när det gäller extra säkerhetsintervjuer som görs av de mottagande medlemsstaterna på dess territorium. Såsom rapporterats förra gången har Europol och de italienska myndigheterna kommit överens om arrangemang för att underlätta exceptionella ytterligare

5

säkerhetskontroller, inbegripet säkerhetsintervjuer. Dessutom kan experter från Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) också genomföra mer djupgående intervjuer för att upptäcka eventuella skäl för uteslutning på begäran av den mottagande medlemsstaten. Det är viktigt att Italien är öppet för att tillåta ytterligare säkerhetsintervjuer, inklusive, om så erfordras, genom bilaterala arrangemang med de berörda medlemsstaterna. Detta kommer att bidra till att intensifiera omplaceringen. Samtidigt bör ökad flexibilitet i fråga om behovet av extra säkerhetsintervjuer visas även av de mottagande medlemsstater som måste börja göra omplaceringar utan ytterligare dröjsmål.

Identifiering och registrering av migranter för omplacering: Italien uppmuntras att göra mer

Grekland har slutfört registreringen (”inlämnande av ansökan om internationellt skydd”) av alla personer som omfattades av förhandsregistreringsprojektet, inklusive dem som är berättigade till omplacering. Sammanlagt har 26 997 personer lämnat in ansökningar inom ramen för omplaceringssystemet. 11 339 personer har redan omplacerats, medan 13 845 fortfarande behöver omplaceras⁴. Även om flera sökande för omplacering fortfarande kan komma att registreras före den 26 september 2017 och vissa kan komma att undantas från omplaceringssystemet, förväntas det totala antal personer som är registrerade för omplacering förbli stabilt i stort.

Italien har hittills registrerat cirka 8 000 personer för omplacering. Enligt de italienska myndigheterna planeras ytterligare 1 000 registreringar. Emellertid anlände cirka 20 700 eritreaner till Italien 2016. Italien bör dessutom skynda på registreringsförfarandet och identifiera och registrera alla som är berättigade till omplacering så snart som möjligt och kontinuerligt. För att åstadkomma detta bör Italien öka antalet anställda som behandlar ansökningar och framställningar om övertagande för omplacering i Dublinenheten, vid behov med stöd av Easo. Det bör också till fullo utnyttja sin territoriella förvaltning och Easos befintliga mobila team för att nå ut till, informera och registrera det stora antal migranter som är berättigade till omplacering men befinner sig utanför de ursprungliga omplaceringscentrumen. För att åstadkomma detta bör ansträngningar göras i Questure och i mottagningscentrumen för att öka medvetenheten om omplaceringsprogrammet. Det är också av avgörande betydelse att alla som är berättigade till omplacering och som anländer till Italien via mottagningscentrum eller andra landstigningshamnar på ett korrekt sätt slussas till särskilda omplaceringscentrum enligt Italiens färdplan som antogs i september 2015 och ändrades i mars 2016. Det nuvarande arbetssättet, där ekonomiska migranter som är berättigade till omplacering sprids ut över hela det italienska territoriet, måste undvikas i den mån det är möjligt för nyanlända, eftersom det bland annat skapar betydande logistiska hinder och hindrar snabba omplaceringar.

Matchningsförfarandet: Medlemsstaterna bör undvika alltför restriktiva preferenser Den grekiska asylmyndigheten och den italienska Dublinenheten har genomfört matchningen av de sökande mot de mottagande medlemsstaterna inom den tidsram som man enades om i omplaceringsprotokollen, samtidigt som största möjliga hänsyn tas till de önskemål som

4 1 873 omplaceringskandidater har avvisats av de mottagande medlemsstaterna, har slussats direkt in i Dublinförfarandet eller det nationella grekiska förfarande (pga. att deras ansökan upphävdes av Grekland av administrativa skäl, pga. negativ säkerhetskontroll av den grekiska polisen före inlämnandet osv.) eller har avlidit (ett mycket begränsat antal).

6

uttrycks av medlemsstaterna för att underlätta integrationen av omplacerade personer i den mottagande medlemsstaten. I vissa mottagande medlemsstater har dock matchningen blivit ett betungande och tidskrävande förfarande på grund av de mycket restriktiva preferenser som anges (t.ex. endast ensamstående mödrar med barn) ibland i negativa termer (t.ex. inga ensamstående män, inga eritreaner) eller till följd av ytterligare krav, t.ex. särskilda förteckningar över personer som har identifierats av en icke-statlig organisation från den mottagande medlemsstaten verksam i Italien eller Grekland. Onödigt restriktiva preferenser har blivit ett sätt att utesluta sökande eller välja endast en mycket begränsad grupp av sökande i stället för att skapa ett bättre matchningsförfarande som underlättar integrationen.

Denna praxis, som inte ligger i linje med det förfarande som anges i rådets beslut om omplacering och saktar ner processen bör upphöra. Det ankommer på de grekiska och italienska myndigheterna att genomföra matchningsförfarandet med beaktande av eventuella familjeband samt språkliga, sociala, kulturella eller andra kopplingar som kan finnas mellan sökanden och den potentiella mottagande medlemsstaten. I sista hand bär de grekiska och italienska myndigheterna ensamma ansvaret för det slutliga beslutet. Det ankommer varken på de sökande eller den mottagande medlemsstaten att välja.

Easos matchningsverktyg kommer att kunna tas i bruk i maj och kommer i stor utsträckning att mildra dessa problem. Därför bör Grekland skyndsamt bevilja den andra Easo-experten säkerhetsgodkännande. Med hjälp av Easos verktyg kommer ett stort antal sökande handläggas samtidigt, eftersom verktyget möjliggör en automatisk matchning mellan sökandens registreringuppgifter (t.ex. sökandens profil) och de många utfästelserna och preferenserna i den mottagande medlemsstaten. För att verktyget ska vara effektiv krävs det emellertid att de preferenser som överlämnas av medlemsstaterna är tillräckligt flexibla⁵. Alla medlemsstater bör följa i samma spår som de länder (Kroatien, Malta, Slovenien och Rumänien) som tillhandahåller användbara preferenser (t.ex. yrken, kvalifikationer som kan underlätta integrationen) och samtidigt är redo att ta emot alla typer av migranter (familjer, ensamkommande barn och ensamstående manliga sökande). Medlemsstater som har mycket strikta/snäva preferenser eller ålägger ytterligare krav bör ompröva dessa metoder eftersom de bromsar utvecklingen. I synnerhet gäller följande:

 Slovakien bör utvidga sina preferenser och upphöra med att avslå lagenliga omplaceringsansökningar för att sökanden inte tillmötesgår de preferenser som anges.

Litauen bör också vidga sina preferenser och Frankrike bör göra detta för Italien.

 Bulgarien bör upphöra att utesluta eritreaner.

 Spanien bör så långt det är möjligt avstå ifrån att ange särskilda namn som ska omplaceras.

 Tyskland bör ge mer flexibilitet när det gäller bevis på utvidgade familjeband.

Omplaceringsförfarandet kräver inte samma nivå av säkerhet som familjeåterförening enligt Dublinförfarandet. Dessutom behöver familjeband tolkas i bred bemärkelse,

5 Verktyget tar med de olika matchningskriterierna i beräkningen simultant (kvalifikationer och egenskaper hos de sökande, företräde för utsatta sökande, kapaciteten hos medlemsstaten att ta emot utsatta personer, preferenser och tidsfrister). Detta kommer att öka effektiviteten i matchningsprocessen genom att ett stort antal fall behandlas och det snabbt fastställs vilken sökande som kan omplaceras till en viss medlemsstat.

Verktyget kommer också att garantera insyn i processen genom att hålla reda på profilerna för de personer som omplaceras, förekomsten av en rättvis fördelning av utsatta sökande och i vilken utsträckning matchningskriterier (egenskaper och kvalifikationer som kan underlätta deras integrering) användes. Easo har tagit fram särskilda riktlinjer och ett särskilt formulär för ”preferenser”.

7

varvid det bör beaktas att återförening med kärnfamilj faller inom ramen för Dublinförfarandet. Ansökningar om omplacering bör inte avslås på grundval av icke påvisbara utvidgade familjeband eller på grund av att sökandena har familjeband i Italien eller Grekland (i synnerhet som Italien och Grekland skickar omplaceringsansökningar avseende dessa utvidgade familjemedlemmar).

 Alla medlemsstater bör undvika att utesluta från sina preferenser utsatta personer, eftersom dessa ska omplaceras med prioritet. Medlemsstaterna uppmanas att ange i vilka ekonomiska sektorer det råder arbetskraftsbrist i den utfästelsemall som var avsedd för detta ändamål.

De mottagande medlemsländernas svartsid: goda framsteg, men mer kan göras

Medlemsstaterna har överlag minskat sin svarstid för omplaceringsansökningar. Dessutom har de med stora månatliga utfästelser i allmänhet följt kommissionens rekommendation att skicka godkännanden i små partier (omkring 50) för att säkerställa ett kontinuerligt flöde av svar och underlätta logistiken i samband med anmälan och i samband med förberedelserna inför avresan. Trots dessa framsteg respekterar emellertid bara ett fåtal medlemsstater (t.ex. Lettland, Litauen, Malta, Nederländerna, Norge och Slovenien) de tidsfrister som överenskommits inom ramen för omplaceringsprotokollen. Den genomsnittliga svarstiden är 35 dagar för Italien och 26 dagar för Grekland i stället för perioden på 10 arbetsdagar som anges i omplaceringsprotokollen.

Goda framsteg har gjorts när det gäller avslag på omplaceringsansökningar. Medlemsstaterna avslår i allmänhet ärenden endast på de villkor som anges i rådets beslut och använder nu de kanaler som har upprättats av Europol och de grekiska myndigheterna för att meddela de särskilda skälen till dessa avslag på ett säkert sätt. Vissa medlemsstater tillämpar dock fortfarande en alltför bred tolkning av begreppet ”fara för den allmänna ordningen” som leder till en högre avslagsfrekvens än genomsnittet.

Rekommendationer:

 Medlemsstaterna bör förbättra sin kapacitet att kunna behandla ansökningar och sända svar inom tidsfristen på 10 arbetsdagar som avtalats i omplaceringsprotokollen.

 Frankrike bör undersöka möjligheten att skicka godkännanden i mindre partier.

 Estland bör undersöka möjligheten att införa en snävare tolkning av begreppet ”fara för den allmänna ordningen”.

 Alla medlemsstater uppmanas att följa i samma spår som Finland och tillämpa bestämmelserna om fara för den allmänna ordningen på ett mindre restriktivt sätt, särskilt när det gäller gifta underåriga (se avsnittet om ensamkommande barn).

Anmälan, förberedelser inför avresan samt överföring: extra säkerhetsintervjuer och bristande mottagning i den mottagande medlemsstaten är en av de viktigaste återstående skälen till förseningar

För närvarande väntar 4 347 personer på överföring i Grekland och 588 i Italien, vilket gör denna fas till den största flaskhalsen i omplaceringsförfarandet. Enligt omplaceringsprotokollet ska överföringen äga rum inom två veckor efter delgivning från de grekiska eller italienska myndigheterna (eller ungefär tre veckor efter godkännande av den mottagande medlemsstaten), men den genomsnittliga tiden mellan godkännande och överföring är för närvarande 37 dagar i Italien och 52 i Grekland. Förseningar i överföringarna har en mycket negativ inverkan på systemet, eftersom det allvarligt

8

undergräver dess trovärdighet och effektivitet och risken för att sökanden avviker och spänningar uppstår bland de sökande ökar.

Skälen till dessa förseningar är av olika slag. I Grekland är ytterligare säkerhetskontroller, bl.a. intervjuer i vissa av de mottagande medlemsstaterna en av huvudorsakerna till förseningarna. Dessa ytterligare kontroller leder även till att sökande som redan underrättats om omplaceringsbeslutet får avslag. Vissa av dessa avslag sker mycket nära datumet för den faktiska överföringen med mycket negativa konsekvenser för systemet. I sådana fall är det av ännu större vikt att den mottagande medlemsstaten förser Italien och Grekland med väl underbyggda skäl för avslaget.

Det näst viktigaste skälet till förseningar, både i Italien och Grekland, är de operativa problem som uppstår till följd av de mottagande medlemsstaternas särskilda överföringspreferenser. Medlemsstaterna tenderar att föredra flygningar i slutet av månaden.

Medlemsstater med större månatliga överföringar, såsom Tyskland eller Frankrike, föredrar en enda omplacering med charterflyg, medan medlemsstater med små eller medelstora tilldelningar föredrar mindre överföringar utspridda under hela månaden med flyg i kommersiell trafik (vilket försvårar överföringar i semestertider). Dessutom genomför vissa medlemsstater flygningar på särskilda veckodagar och vid särskilda tidpunkter. Dessa skillnader och krav har en negativ inverkan på de sista faserna av omplaceringsförfarandet, från den anmälan som görs av de grekiska eller italienska myndigheterna till de hälsokontroller och informationsmöten om landets kultur inför avresan som organiseras av Internationella organisationen för migration (IOM). Mer flexibilitet från de mottagande medlemsstaternas sida och ökad samordning dem emellan, från översändandet av godkännanden till organiseringen av flygningar, är därför önskvärt. Kommissionen är redo att hjälpa till för att komma till rätta med dessa logistiska samordningsutmaningar.

Det tredje skälet är bristen på mottagningskapacitet i den mottagande medlemsstaten.

IOM har varit tvungen att senarelägga vissa överföringar eftersom det verkade som att vissa medlemsstater (Portugal) inte hade kapacitet för att snabbt ta emot dem vars ansökan om omplacering godkänts. Medlemsstaterna måste se till att de har kapacitet att ta emot dem vars ansökan om omplacering godkänts.

I Italien är ytterligare ett betydande hinder det faktum att de sökande som är berättigade till omplacering är utspridda över hela det italienska territoriet, såsom beskrivs ovan. Ett sådant system skapar många utmaningar när det gäller att underrätta sökandena, genomföra de administrativa formaliteterna, göra ytterligare hälsokontroller och organisera informationsmöten om landets kultur.

Slutligen är kvaliteten, kvantiteten och relevansen hos den information som tillhandahålls av de mottagande medlemsstaterna inför informationsmötena om landets kultur och det aktiva deltagandet av deras sambandspersoner i de olika faserna avgörande för att öka de sökandes acceptans av beslutet om omplacering till en viss medlemsstat. Det är inte säkert att alla medlemsstater har de resurser som krävs för att erbjuda individanpassade informationsmöten om landets kultur eller låta sin egen personal ombesörja detta (t.ex. Estland, Frankrike, Irland och Nederländerna). Emellertid kan sambandspersonerna spela, och spelar redan i dag, en mycket viktig roll när det gäller att skapa ett personligt band mellan sökanden och den mottagande medlemsstaten genom att delta i de informationsmöten om landets kultur som hålls av Internationella organisationen för

9

migration (IOM) eller i anmälningsfasen (god praxis från Finland, Lettland, Litauen, Portugal och Rumänien). Att följa med sökanden till flygplatsen är också viktigt för att de sökande ska behålla kontakten med den mottagande medlemsstaten. Bra informationsmaterial, t.ex. videor, ökar också acceptansen (ett exempel är de goda resultat som uppnåtts med hjälp av rumänska videor som riktar sig till syrier som omplaceras från Grekland). Dessutom bör de uppgifter som tillhandahålls sökandena efter ankomsten överensstämma med informationen inför avresan.

Easo arbetat för närvarande med vissa mottagande medlemsstater (Portugal och Litauen) för att utveckla nytt informationsmaterial, inbegripet videor med information om mottagningsvillkoren och vittnesmål från personer som framgångsrikt omplacerats. Dessutom är Easo i färd med att se över de mottagande medlemsstaternas broschyrer och foldrar om omplacering riktade till sökande. IOM har anordnat särskild utbildning för kontaktpersonerna i Grekland i syfte att förbättra tillhandahållandet av information om ländernas kultur. I Grekland spelar Easo också en viktig roll via sin telefonjour och sina mobila team när det gäller att ge korrekt och tillförlitlig information om omplaceringsförfarandet till de cirka 14 000 sökande i Atenområdet och norra Grekland som väntar på omplacering. Easos telefonjourer är fortfarande i drift och ta emot över 100 samtal i veckan. Kommunikation med Easo-experter och tolkar motverkar mängden rykten och felaktig information som cirkulerar mellan de ansökande. Den fortsatta närvaron av Easos asylstödgrupper bidrar till att stärka tilltron till omplaceringssystemet genom att hålla de sökande uppdaterade. Detta bidrar i sin tur till att förhindra att sökande antar smugglares vilseledande förslag och avviker från förfarandet.

Rekommendationer:

 De länder som utför ytterligare säkerhetskontroller uppmuntras öka sin kapacitet att hantera ansökningar (särskilt Estland, Frankrike, Irland och Schweiz) för att garantera att den tidsram som fastställs i omplaceringsprotokollen följs och undvika onödiga förseningar. Avslag i sista minuten bör undvikas i så stor utsträckning som möjligt.

 Alla medlemsstater bör visa nödvändig flexibilitet avseende datum och organisering av flygningar under de kommande månaderna. Medlemsstater med stora månatliga överföringar (Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland, Nederländerna och Sverige) bör samordna sinsemellan (t.ex. fastställa olika start- och landningstider) för att undvika logistiska flaskhalsar och, när detta är möjligt, överväga charterflyg.

 Portugal bör öka sin mottagningskapacitet för att omplacera alla sökande som redan har godkänts. Vissa av dem har väntat på att överföras sedan november 2016. Portugal bör tillsammans med Easo slutföra den nya videon om omplacering.

 Italien bör samla de sökande i ett fåtal särskilda omplaceringscentrum. Detta skulle möjliggöra effektivare förberedelser inför avresan, däribland erforderliga hälsokontroller och kulturell information, och bidra till att minska risken för att sökanden avviker, eftersom ansökningarna handläggs snabbare.

 Easo bör så snart som möjligt färdigställa den nya broschyren för omplacering samt videor och annat informationsmaterial i samarbete med de berörda medlemsstaterna.

 De medlemsstater som inte kan organisera egna informationsmöten om landets kultur bör handla enligt modell från Rumänien, Lettland och Portugal och se till att sambandspersonerna deltar i underrättelsen av beslutet och i de informationsträffar om landets kultur som anordnas av IOM. Medlemsstaterna bör också anordna informationsträffar om landets kultur vid ankomsten.

10

De särskilda utmaningarna i samband med omplaceringen av ensamkommande barn Enligt rådets beslut om omplacering bör ensamkommande barn samt andra kategorier av utsatta sökande behandlas som en prioriterad fråga. I praktiken förblir det en utmaning att omplacera ensamkommande barn av flera skäl.

I Grekland identifierades 1 225 ensamkommande barn i förhandsregistreringsprojektet. Av dessa har 568 en av de nationaliteter som berättigar till omplacering (36 % syrier och 12 % irakier). Sedan den 2 april 2017 har alla 568 ensamkommande barn (enligt definitionen i grekisk rätt) registrerats för omplacering och 341 ha romplacerats. Hittills har omplaceringen av ensamkommande barn främst skett i Finland (130 omplacerade). Medlemsstater med stora anslag godtar inte ensamkommande barn (t.ex. Frankrike) eller endast ett fåtal (t.ex. Belgien och Spanien) eller ställer krav på familjeband i den mottagande medlemsstaten, vilket gör att en del barn som separerats från sin familj och deras anhöriga befinner sig i ett rättsligt tomrum, eftersom de får avslog båda enligt Dublinförordningen och under omplaceringsförfarandet (exempelvis Tyskland). Slutligen, Majoriteten av medlemsstater som godtar ensamkommande barn godtar inte gifta barn (särskilt när de är under 17 år), eftersom många medlemsstater har rättsliga hinder som försvårar omplacering av den här kategorin av barn som separerats från sin familj (t.ex. kan en vuxen som ingått äktenskap med en underårig dömas i domstol). Endast Finland har uppvisat flexibilitet för att godta alla ärenden.

Det är därför angeläget att medlemsstaterna tillhandahåller 163 platser⁶ för att omplacera ensamkommande barn och gör likadant som Finland och visar så stor flexibilitet som möjligt. I detta sammanhang bör medlemsstaterna undersöka olika sätt att underlätta omplacering av gifta underåriga som alltid tar hänsyn till barnets bästa. När det gäller detta bör det betonas att Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR), den grekiska asylmyndigheten och IOM har gjort bedömningar av barnets bästa vid olika skeden innan de skickade in omplaceringsansökningar. Därför har det redan undersökts om det är lämpligt att skilja barn från den vuxen som barnet är gift med.

Under 2016 anlände 25 772 ensamkommande barn vilket är ett rekordhögt antal (91,6 % av de 28 129 barnen) till Italien, varav 3 806 var eritreaner, 218 syrier, 394 irakier och 13 jemeniter (nationaliteter som är berättigade till omplacering). Fram till den 7 januari 2017 kom ytterligare 3 557 ensamkommande barn till Italien. Av dessa hör 250 till en nationalitet som är berättigad till omplacering.

Endast ett barn som separerats från sin familj har hittills omplacerats från Italien (till Nederländerna i november 2016). Under de senaste månaderna har Italien gjort ansträngningar för att underlätta omplacering av ensamkommande barn, och den italienska Dublinenheten meddelade vid sambandspersonernas möte i Rom den 28 mars att, efter det att vårdnadshavarna avslutat bedömningen av barnets bästa, flera omplaceringsansökningar för ensamkommande barn är under utarbetande och en första ansökan redan lämnats in till en mottagande medlemsstat. Slutligen bör Italien snarast tydliggöra förfarandena för omplacering av ensamkommande barn (bl.a. genom att underlätta utseendet av vårdnadshavare), utnyttja Easos och IOM:s riktlinjer och stöd och inrätta ett eller flera

6 Det har skickats ut 522 omplaceringsansökningar, varav 405 har godkänts (och 341 redan överförts).

11

särskilda omplaceringscentrum för ensamkommande barn för att påskynda förfarandena.

Den 12 april 2017 antog kommissionen ett meddelande om skydd av migrerande barn⁷, som fastställer en rad åtgärder som måste vidtas nu för att förbättra skyddet av migrerande barn.

Såsom påpekas också i det meddelandet måste alla medlemsstater prioritera omplacering av ensamkommande barn i enlighet med rådets beslut om omplacering.

3 Vidarebosättning

Betydande framsteg fortsätter att göras när det gäller vidarebosättning, och över två tredjedelar av de 22 504 vidarebosättningar som fastställdes i slutsatserna av den 20 juli 2015 har redan slutförts. Sedan den 28 februari 2016 har 1 070 personer, huvudsakligen från Turkiet, Jordanien och Libanon, vidarebosatts.

Den 10 april 2017 hade 15 492 personer vidarebosatts i 21 länder (Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Irland, Island, Italien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike). Estland, Finland, Irland, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket samt associerade länder (Island, Liechtenstein och Schweiz) har redan uppfyllt sina utfästelser.

En majoritet av de länder som deltar i programmet har uppgett att de i första hand, men inte uteslutande, inriktar sig på vidarebosättning av syrier som uppehåller sig i Jordanien, Libanon och Turkiet. Detta omfattar också EU-ländernas arbete med att vidarebosätta syrier från Turkiet enligt uttalandet från EU och Turkiet den 18 mars 2016. Sedan den 4 april 2016 har 4 618 syrier vidarebosatts från Turkiet enligt vidarebosättningsdelen av uttalandet från EU och Turkiet. Under de senaste veckorna har takten för vidarebosättning påskyndats, och 1 053 personer fått hjälp med vidarebosättning enligt denna mekanism sedan den senaste rapporteringsperioden. Det återstående antalet av samtliga utfästelser har också ökat väsentligt och uppgår för närvarande till 26 112, vilket avspeglar särskilt Tysklands beslut att avsevärt öka sin utfästelse. Vidarebosättningar enligt uttalandet från EU och Turkiet har hittills genomförts till Belgien, Estland, Finland, Frankrike, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige och Tyskland. Dessutom har Norge hittills vidarebosatt 203 syrier från Turkiet sedan den 4 april.

Arbetet med förberedelser för ytterligare vidarebosättningar i vidarebosättningsstaterna enligt uttalandet från EU och Turkiet, bland annat resor till Turkiet för att intervjua kandidater för vidarebosättning, går framåt. Österrike och Rumänien är i färd med att utarbeta sina första vidarebosättningar inom ramen för programmet. Vissa medlemsstater tog dock emot handlingar från UNHCR redan under sommaren 2016, men har därefter inte vidtagit några åtgärder (Bulgarien, Kroatien, Tjeckien). Dessutom finns det medlemsstater som varken har vidarebosatt eller vidtagit några åtgärder för vidarebosättning från Turkiet (Cypern, Danmark, Grekland, Ungern, Irland, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien och Förenade kungariket).

Dessa medlemsstater bör öka sina ansträngningar att slutföra vidarebosättningsprocessen så snart som möjligt och på så sätt bidra till genomförandet av uttalandet från EU och Turkiet.

7 COM(2017) 211 final.

12

Sedan den 10 april 2017 har samtidigt 671 syrier som erbjudits möjlighet till vidarebosättning ändrat uppfattning och bestämt sig för att stanna i Turkiet i stället. Detta motsvarar ca 11 % av de personer som har vidarebosatts och valts ut för vidarebosättning. Beslutet att stanna i Turkiet meddelades efter det att de berörda personerna hade underrättats av UNHCR om vidarebosättningslandet och under de olika stadierna i medlemsstatens kontrollförfarande (t.ex. intervju och information om landets kultur inför avresan). De skäl som angavs var t.ex.

personliga, kulturella och religiösa skäl samt skäl som sammanhänger med förväntningar på att återvända till Syrien eller att stanna i Turkiet. Dessutom verkar brist på eller otillräcklig information om vidarebosättningsmedlemsstaten ha varit en faktor. För att ta itu med identifierade brister vidtar EU:s samordningsgrupp i Ankara för närvarande åtgärder för att se till att den information som ges till syriska kandidater om mottagningsvillkor och kulturella, sociala och rättsliga normer i EU:s medlemsstater utvecklas vidare.

Rekommendationer:

 De medlemsstater som ännu inte har vidarebosatt enligt EU:s nuvarande program (Bulgarien, Cypern, Grekland, Kroatien, Malta, Polen, Rumänien, Slovakien och Slovenien) och de som inte har rapporterat några framsteg och fortfarande är långt ifrån att uppnå sina mål (Tjeckien, Danmark och Portugal) bör omedelbart öka sina ansträngningar att nå sina åtaganden enligt slutsatserna av den 20 juli 2015.

 Bulgarien, Kroatien och Tjeckien, som tog emot dokument från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) enligt uttalandet från EU och Turkiet redan under sommaren 2016, bör öka sina ansträngningar att slutföra vidarebosättning från Turkiet så snart som möjligt.

 Informationen till syriska kandidater enligt uttalandet från EU och Turkiet om vidarebosättningsländerna bör förbättras ytterligare för att ge de sökande möjlighet att fatta ett välgrundat beslut för att minska avhoppen i senare skeden av vidarebosättningsförfarandet.

4 Det fortsatta arbetet

EU:s stats- och regeringschefer har i olika forum flera gånger framhållit det akuta behovet av att lösa EU:s migrationssituation. De har efterlyst ytterligare åtgärder för att påskynda genomförandet av omplaceringsprogrammet som ett viktigt uttryck för solidaritet gentemot Grekland och Italien och en rättvis fördelning av ansvaret.

De fastställda månatliga målen på minst 3 000 omplaceringar från Grekland och minst 1 500 omplaceringar från Italien är nu i hög grad möjliga att uppnå mot bakgrund av de framsteg som görs. Medlemsstaterna bör göra de ytterligare ansträngningar och erbjuda den ytterligare flexibilitet som anges i denna rapport för att nå detta mål.

På grundval av detta och med tanke på det nuvarande antalet i Grekland och i Italien är en omplacering av alla de som förväntas vara berättigade möjlig och kan genomföras före utgången av september 2017. Kommissionen uppmanar därför medlemsstaterna att följa upp de rekommendationer som läggs fram i detta meddelande och uppfylla de fastställda målen, för att säkerställa en ökad andel omplaceringar på ett samordnat sätt före nästa rapport i maj 2017. Kommissionen är redo att lämna bistånd vid samordningen av dessa intensifierade insatser.

13

Om medlemsstaterna inte snabbt ökar omplaceringarna och om trycket på Grekland och Italien inte lättas, kommer kommissionen, såsom underströks i föregående rapport, inte att tveka att använda sina befogenheter enligt fördragen.

Under alla omständigheter upphör inte medlemsstaternas rättsliga skyldigheter enligt rådsbesluten efter september 2017. Det omplaceringsförfarande som fastställs i de besluten måste därför, när det gäller berättigade sökande, fortfarande genomföras av medlemsstaterna inom rimlig tid efter det datumet.

Samtidigt bör medlemsstaterna fortsätta att genomföra sina åtaganden om vidarebosättning, och i synnerhet bör de som ännu inte vidarebosatt någon samt de som fortfarande ligger under sina mål enligt rådets slutsatser av den 20 juli 2015 intensifiera sina ansträngningar.