Planerad detaljplaneändring i Umeå kommun Täfteå Inventering och bedömning av naturvärde

Inventering och bedömning av naturvärde

Täfteå

Planerad detaljplaneändring i Umeå kommun

Produktion: Enetjärn Natur AB 2016

Om dokumentet

Enetjärn Natur AB på uppdrag av Umeå kommun

Inventering och bedömning av naturvärde - Täfteå - Planerad detaljplaneändring i Umeå kommun Utredningen har genomförts under tiden juli till augusti 2016.

Detta dokument utgör ett kunskapsunderlag för beslut om detaljplan.

Följande personer har medverkat i inventeringen:

Peter Nordin – naturinventering, bedömningar och rapportering Sofia Lund – kvalitetsgranskning

Båda är verksamma vid Enetjärn Natur AB.

Omslagsbild: Blomrik ängsmark i inventeringsområdet.

Samtliga fotografier: Enetjärn Natur AB om inte annat anges.

Kartmaterial har använts med tillstånd från Lantmäteriet: © Lantmäteriet Medgivande R50171088_160001.

Innehåll

Om dokumentet ... 2

1 Inledning...4

Om projektet ... 4

Syfte med naturvärdesinventeringen ... 4

Metodik ... 4

2 Naturmiljö och naturvärde ... 7

Översiktlig beskrivning ...7

Naturvärde ... 8

3 Arter ... 11

Violett guldvinge ...11

Storspov ... 12

Låsbräken ... 12

Artskyddsförordningens bilaga 1 ...13

Artskyddsförordningens bilaga 2 ...13

Andra naturvårdsintressanta arter ...14

4 Samlad bedömning ... 15

Källor ...17

Webbsidor ... 17

Litteratur ... 17

Bilaga 1 – Objekt med högre naturvärde ... 18

Bilaga 2 – Fynd av naturvårdsarter ... 26

1 1 Inledning

Om projektet

Lennart Sundström har ansökt om detaljplan för byggnation av bostäder på fastigheterna 10:64 och 5:19 i Täfteå. Planområdet är beläget på odlingsmark utmed landsvägen i centrala delarna av Täfteå samhälle, i Umeå kommun. Inför beslut om detaljplan har Umeå kommun efterfrågat en utredning och inventering av områdets betydelse för bibehållandet av biologisk mångfald. Enetjärn Natur har fått i uppdrag att utföra en inventering och bedömning av naturvärdet. Fältbesök gjordes i juli och augusti 2016. Resultat av fältbesök och annan kunskapssammanställning presenteras i denna rapport.

Syfte med naturvärdesinventeringen

Syftet med naturvärdesinventeringen är att lokalisera och redovisa värdefulla naturmiljöer och artförekomster inom inventeringsområdet. I uppdragtet ingår också att utreda och belysa områdets värde för bland annat fågellivet, med fokus på storspov. Vidare ska områdets värde som möjlig livsmiljö för den hotade fjärilen violett guldvinge utredas och belysas. Planområdets värde för hela inven- teringsområdets ekologiska samband samt förutsätt-

ningar för bibehållandet av slåtter och bete i området ska också belysas och utredas.

Metodik

Inventeringen har gjorts enligt svensk standard SS 199000:2014. Inventeringen gjordes med ambitions- nivån NVI på fältnivå medel. Det innebär att Inventeringen har varit så nogrann så att alla naturvärdes- objekt större än 0,1 ha har kunnat identifieras.

Naturvärdet har bedömts i fyra naturvärdesklasser (1, 2, 3 och 4)

• Naturvärdesklass 1 Högsta naturvärde – störst positiv betydelse för biologisk mång- fald, av särskild betydelse för biologisk mångfald på nationell eller global nivå

• Naturvärdesklass 2 Högt naturvärde – stor positiv betydelse för biologisk mångfald, av särskild betydelse för biologisk mångfald på regional eller nationell nivå

• Naturvärdesklass 3 Påtagligt naturvärde – påtaglig positiv betydelse för biologisk mångfald, av särskild betydelse för biologisk mångfald att arealen av dessa områden inte minskar

• Naturvärdesklass 4 Visst naturvärde – viss positiv betydelse för biologisk mångfald, av betydelse för biologisk mångfald att arealen av dessa områden inte minskar

Naturvärde

Med naturvärde avses i den här rapporten betydelse för biologisk mångfald.

1

Med naturvärde avses i den här rapporten endast områdets betydelse för biologisk mångfald. Beroende på biotopens och arternas karaktär och värde kan ett områdes betydelse för biologisk mångfald variera beroende av vilken skala man betraktar landskapet. Generellt sett så har varje enskilt område som omfattas av de högsta naturvärdesklasserna 1 och 2 en särskild betydelse för bevarandet av biologisk mångfald på global, nationell och regional nivå. För områden med klass 3 och 4 är inte de enskilda objekten av störst vikt, men däremot är det mer viktigt att den totala arealen av liknande områden i landskapet bibehålls eller ökar och deras kvalite förbättras.

Inventeringsområdet omfattar all odlingsmark i centrala Täfteå som har samband med det aktuella planområdet på fastigheterna 10:64 och 5:19. Området sträcker sig från Täfteåns utlopp vid småbåts- hamnen i söder upp till skogsbrynet i norra änden av byn. Bebyggda tomtmarker och en hage med enligt ägaren ”en sur häst” har ej inventerats. Åkermark med växande vall eller hö har genomsökts med lägre noggrannhet för att inte trampa ner vegetationen. Naturvärdesinventeringen omfattar samtliga naturmiljöer i inventeringsområdet. Fältbesök 2016-07-01 samt 2016-08-23.

Bedömningarna grundar sig på slutsatser från fältbesök och annan tillgänglig kunskap om området.

Kunskap om området har inhämtats från Artportalen samt Ängs och betesmarksinventeringens data- bas TUVA.

En enkel analys av vilka av de arter som omfattas av Artskyddsförordningen (Bilaga 1 och 2) som finns i området har utförts. Analysen omfattar dels de arter som faktiskt påträffats i området och dels de arter som kan förväntas förekomma. När det gäller fåglar har endast de arter som markerats med B i förordningen samt de som är upptagna på den nationella rödlistan tagits med. Detta är i linje med Naturvårdsverkets handbok för Artskyddsförordningen.

Förutom de arter som observerades i samband med fältbesöket har uppgifter från Artportalen använts.

Vid sidan av de dokumenterade förekomster som befintligt kunskapsunderlag genererar har även en bedömning gjorts om det kan finnas ytterligare arter som omfattas av Artskyddsförordningen i områ- det. Antaganden om troliga eller möjliga artförekomster grundar sig på om det för respektive art finns lämpliga livsmiljöer i det aktuella området och om arten finns i närheten.

1

1 Översiktskarta med inventeringsområdet vid Täfteå. Planområdet markerat med röd färg centralt i bilden.

2

2 Naturmiljö och naturvärde

I detta kapitel beskrivs inventeringsområdets naturmiljöer och naturvärde.

Översiktlig beskrivning

Det inventerade området sträcker sig mellan Täfteåns utlopp i söder upp genom byn Täfteå till skogs- kanten i norr, med särskilt fokus på de platser som är aktuella för detaljplaneändring, strax norr om landsvägen och öster om Ica-affären i Täfteå. Området utgörs till största del av odlingsmarker som i dagsläget brukas på lite olika sätt. Från norr till söder löper ett större dike genom hela inventeringsom- rådet. Markerna i centrala delarna norr om landsvägen utgörs av mindre tegar med diken mellan som för det mesta är olika fastigheter, vilket ger en variation i markanvändningen. Största delen består idag av beteshagar för hästar. I dessa hagar är vegetationen hårt betad och mycket kort. Några mindre delar är stadd i igenväxning med hög vegetation av älggräs, brännässlor, tuvtåtel och mjölkört. En fastig- het används som vedupplag, parkering av maskiner samt upplag av diverse. En mindre del utgörs av ridbana. Norr om Båtbyggarvägen är marken öster om diket framförallt beteshagar för hästar medan området väster om diket utgörs av en stor ängsmark där man troligen skördar hö till hästar. En mindre del klipps som gräsmatta och troligen använd som startbana för modellplan.

Söder om planområdet är odlingsmarkerna mer sammanhängande och åtminstone de södra delarna av åkermarken slås enligt markägaren av en gång om året främst för att hållas öppet. Andra delar tas hö troligen tillvara som foder åt hästar. Längst i söder finns ett område som tidigare varit naturbete för får men nu delvis växer igen med buskar och högvuxna örter och gräs. Här finns forfarande partier med ängsvegetation och marken är också varierad med inslag av stenig mark, torrbackar och sankare par- tier. I sydligaste delen av betesmarken finns ett område som av markägaren slås regelbundet och där finns den artrikaste floran med flest hävdgynnade arter.

All mark i inventeringsområdet utom den sydligaste naturbetesmarken bedöms ha använts som åker- mark under en period, även om det i de flesta fall säkert är tämligen länge sedan det plöjdes upp.

Vid ängs- och betesmarksinventeringen (2002-2004) identifierades ett potentiellt objekt i invente- ringsområdets södra del. Området bedömdes ha naturvärden knutna till naturtyperna fuktängar, 6270 och silikatgräsmarker, 6140.

2 ^Naturvärde

I det inventerade området identifierades två objekt med naturvärdesklass 2 (högt naturvärde), tre objekt med naturvärdesklass 3 (påtagligt naturvärde) och två objekt med naturvärdesklass 4, (visst na- turvärde). Dessa finns redovisade i detalj i Bilaga 1. Då området är så uppbrutet av olika fastigheter och framförallt utgörs av före detta åkermark med olika brukningsformer är gränserna mellan olika objekt i de flesta fall tydliga och väl avgränsade.

De områden som har högt naturvärde är två objekt naturbetesmark vilka särskiljts då de har delvis olika flora och markstruktur. De områden som har bedömts till klass 3 är framför allt marker med pågående slåtter- eller beteshävd. Inga objekt har bedömts hålla naturvärdesklass 1 (högsta naturvärde). Av resterande inventeringsområde bedöms igenväxande betesmarker och mer ensartad ängsmark ha visst naturvärde. Sammantaget bedöms i stort sett hela det inventerade området hysa någon form av naturvärde. Undantagen är hårdgjord mark, mindre del av tomtmarkskaraktär och vägar.

2 Naturvårdsarter från inventeringsområdet, Ängsblåvinge och blåklocka överst, Brunfläckig pärlemorfjäril nedan t.v. och ängsskallra med ormrot i bakgrunden, nedan t. h.

2

Inventeringsområdets objekt med klass 2 är således av vikt för bevarandet av biologisk mångfald på den regionala skalan. För övriga delar av inventeringsområdet bedöms det mindre viktigt att de spe- cifika delobjekten finns kvar, men däremot så behöver arealen av dessa marker även i fortsättningen vara åtminstone konstant för att bibehålla förutsättningarna för biologisk mångfald i landskapet även i framtiden.

3 Området som är aktuellt för detaljplanändring, längs med landsvägen genom Täfteå by.

2

D F

C

C G

B E

A E

Naturvärdesklass

2 Högt naturvärde 3 Påtagligt naturvärde

4 Visst naturvärde _{0 100 200 400m}

±

4 Kartan visar de naturvärdesobjekt som identifierades vid naturvärdesinventeringen.

3

3 Arter

I det här kapitlet beskrivs förekomst av arter i inventeringsområdet. Fokus ligger främst på redo- visning av förekomst och bedömningar för de arter och artgrupper som särskilt efterfrågats inför uppdraget. Utöver det redovisas också fynd och eventuella förekomster av arter som omfattas av Artskyddsförordningen och andra rödlistade eller på annat sätt naturvårdsintressanta arter.

Violett guldvinge

Violett guldvinge är en mycket sällsynt fjäril rödlistad i kategorin EN, hotad, och även fridlyst och upptagen i artskyddsförordningens bilaga 1.

Arten är helt knuten till ormrot som värdväxt för larvutvecklingen. Arten flyger framförallt under försommaren, från slutet av maj till början av juli.

Inga kända förekomster finns från inventerings- området. Då det är konstaterat att värdväxten ormrot förekommer rikligt i området, samt att området har en lång kontinuitet som öppen jrdbruksmark, finns dock förutsättningar för den violetta guldvingen att förekomma i området.

En av Västerbottens större lokaler för violett guldvinge finns på den relativt närliggande Holmön, knappa två mil från inventeringsom- rådet. Arten har dålig spridningsförmåga, med angivna spridningsavstånd på maximalt kring 300 m (Naturvårdsverket 2014), och finns den i Täfteå så är det med all sannolikhet en kvarva- rande population och knappast någon spridning från Holmöarna. Med tanke på artens dåliga spridningsförmåga är varje område med lång, kontinuerlig förekomst av värdväxten och med i övrigt lämpliga miljöer värdefull för den violetta guldvingen.

Inventeringen genomfördes i den absolut sista delen av fjärilens flygperiod och den noterades inte under inventeringen. Vädret var vid invente-

Rödlistan

Rödlistan är en redovisning av arters relativa risk att dö ut från det område som rödlistan avser, i vårt fall Sverige. Även vanliga arter kan bli rödlistade om deras populationer befinner sig i kraftig minskning.

Rödlistan är uppdelad i sex olika kategorier, var och en med sin ofta använda förkortning: kunskapsbrist (DD), nationellt utdöd (RE), nära hotad (NT), sårbar (VU), starkt hotad (EN) och akut hotad (CR). Arter i de tre sistnämnda kategorierna kallas med en gemensam term för hotade arter. I denna rapport redovisas arter i dessa tre kategorier samt arter som är nära hotade (NT).

Den svenska rödlistan tas fram av Artdatabanken en- ligt internationella kriterier och revideras regelbundet.

Den senaste rödlistan publicerades 2015.

Rödlistan innebär i sig inget juridiskt skydd. Däremot är listan ett viktigt hjälpmedel för att göra natur- vårdsprioriteringar, i arbetet med att nå Sveriges miljömål, däribland Ett rikt växt och djurliv.

Artskyddsförordningen

Artskyddsförordningen är en lagstiftning som innebär fridlysning av ett antal arter och alla vilda fåglar, samt skydd av deras livsmiljöer. Artskyddsfördningen inför- livar EU:s art- och habitatdirektiv samt fågeldirektiv i svensk lagstiftning.

Till förordningen hör två listor med arter, bilaga 1 och 2.

Förenklat kan man säga att alla de listade arterna är fridlysta, d.v.s. man får inte samla in, skada eller döda de listade arterna. För arterna i bilaga 1 är dessutom arternas livsmiljöer skyddade och får inte förstöras.

3

ringstillfället gynnsamt med sol, värme och svaga vindar. Vid ett uppföljande besök i slutet av augusti eftersöktes larver och spår av födosökande larver på ormrot i det område som bedömdes mest lämp- ligt för arten, i naturvärdesobjekt A. Inte heller då noterades någon förekomst.

Bedömningen är att om fjärilen finns i inventeringsområdet så är det i den sydligaste delen och knap- past i de delar som är aktuella för planändringen. En förutsättning för att eventuella populationer av violett guldvinge ska kunna finnas kvar är att områden med ormrot hävdas och sköts på ett för fjä- rilslarvernas överlevnad gynnsamt sätt, det innefattar bl. a. slåtter för att gynna värdväxten och öka solinstrålningen på lägre nivåer i vegetationen.

Ormrot

Ormrot förekommer tämligen rikligt på en lokal i den södra delen av inventeringsområdet, naturvärdes- objekt A. Utöver det finns mindre förekomster på några ställen till, bl.a. i naturvärdesobjekt C.

Ormrot är en hävdgynnad art som snart konkureras ut av mer högvuxna örter och gräs om hävden upp- hör. Ormroten är som nämnts ovan även värdväxt för den violetta guldvingen.

Alla förekomster av ormrot redovisas i karta i bilaga 2 och med koordinater i tabell i bilaga 3.

Storspov

Storspov (rödlistad i kategorin NT) är en art som förekommer både i odlingslandskap och i större våtmarker och strandängar. Omkring 2/3-delar av den svenska populationen bedöms häcka i jord- brukslandskap. Arten häckar gärna intill vatten (något eller några hundratal meter från stora diken, åar eller sjöar) och lägger i norra Sverige i regel boet åtminstone ett litet stycke ut från kantzoner och tycks här inte undvika bebyggelse, vägar och skogsbryn såsom arten gör i södra Sverige. Häckningen inleds i början av maj och ungarna kläcks under början av juni. Ungarna blir i regel flygga under första halvan av juli. Ungarna är borymmare och vaktas av föräldrarna, oftast hanen, medan de rör sig i jakt på föda. En av de största anledningarna till misslyckade häckningar i norra Sverige är boplundring.

Ingen storspov noterades vid fältbesöket men uppgifter i artportalen, och även egna observationer, visar att storspov åtminstone under försommaren förekommer i området. Då storspoven är tämligen iögonfallande och eftersöktes aktivt bedöms risken att ha förbisett arten som liten. Sannolikheten för framgångsrika häckningar bedöms som mycket små i inventeringsområdet då flera observationer av skator, kråkor, korp och tamkatter gjordes i inventeringsområdet. Kråkfåglar är boplundrare av rang och även katter tar säkerligen även en hel del storspovsungar. Även tidig slåtter är en fara för storspovens bo och ungar, men i invnteringsområdet var största delen av markerna oslagna vid fältbesöket, varför det inte bedöms vara någon orsak till utebliven storspovshäckning det här året.

Låsbräken

Tre arter låsbräknar har utbredningsområden och biotoppreferenser som gör dem möjliga att förekom- ma inom inventeringsområdet. Det är arterna månlåsbräken, topplåsbräken och höstlåsbräken. Ge- mensamt är att de ofta trivs på torra, öppna marker med lite konkurrerande växtlighet. Två fynduppgif-

3

ter om låsbräkenförekomster finns från inventeringsområdets södra del (Artportalen) men det nämns i uppdragsbreskrivningen att det är funnet låsbräken även inom detaljplanområdet. Ingen låsbräken noterades under det första inventeringsbesöket i början av juli. Ett ytterligare fältbesök gjordes därför senare på säsongen för att öka säkerheten i bedömningen av förekomster. Inte heller då noterades någon låsbräkenförekomst.

Artskyddsförordningens bilaga 1

Fåglar och fladdermöss

Fåglar och fladdermöss har inte inventerats närmare vid Täfteå, med undantag för storspov som efter- söktes aktivt.

I samband med naturvärdesinventeringen observerades inga av de fågelarter som ska prioriteras i artskyddssammanhang. Arter som har observerats i närområdet och bedöms kunna finnas även i det inventerade området är tornseglare^VU, hussvala^VU, buskskvätta^NT. Även törnskata och storspov^NT skulle kunna förekomma. Rovfåglar som fiskgjuse, fjällvråk^NT och havsörn^NT rör sig säkerligen över området men nyttjar det troligen inte för födosök i någon betydande utsträckning.

De fladdermusarter som skulle kunna förekomma i inventeringsområdet är brandts fladdermus, mus- taschfladdermus, fransfladdermus, nordfladdermus, gråskimlig fladdermus. Dessa arter har noterats i närområdet.

Fladdermössen torde främst använda området för födosök. Enstaka individer skulle kunna ha bo- platser i byggnader kring inventeringsområdet eller i något grövre träd. Det finns dock inte utrymme för några större yngelkolonier i områdets träd. Lämpliga övervintringsplatser saknas också inom det aktuella inventeringsområdet. Det inventerade området bedöms inte vara varken sämre eller bättre för fladdermöss än omgivningarna.

Övriga arter

Förutom fåglar och fladdermöss har inga arter som omfattas av artskyddsförordningens bilaga 1 påträf- fats i det inventerade området. En art som bedöms kunna finnas i området är åkergroda. Detta anta- gande grundas på kännedomen om artens utbredning och livsmiljöer. Åkergroda är vanligt förekom- mande i hela landet och finns i de flesta naturmiljöer. Möjligen skulle arten kunna leka i de vattenfyllda diken som finns i inventeringsområdet. Vuxna grodor kan finnas var som helst i området.

Artskyddsförordningens bilaga 2

Av de arter som tas upp i Artskyddsförordningens bilaga 2 hittades vanlig groda i samband med natur- värdesinventeringen.

Ytterligare arter som bedöms kunna finnas i området är padda, huggorm, revlummer, mattlummer, jungfru marie nycklar. Detta antagande grundas på kännedomen om arternas utbredning och livsmil- jöer. Lummerarternas förekomst är i så fall sannolikt knutet till något annat än jordbruksmiljöer, troligen vägkanter eller dikeskanter med störd mark i anslutning till angränsande skogsmark.

3 Andra naturvårdsintressanta arter

Vid naturvärdesinventeringen påträffades en handfull andra naturvårdsintressanta arter som hör till ängsmiljöer eller indikerar längre hävd i området; kattfot, ängsskallra, ormrot, liten blåklocka, stagg, vårbrodd. Det är arter som fungerar som signalarter då de indikerar att ängs- eller betesmarkerna de förekommer i har en hävdkontinuitet och ett naturvärde. Ingen närmare inventering av det allmänna in- sektslivet har gjorts men sannolikt förekommer även naturvårdsintressanta insekter i odlingsladskapet vid Täfteå. Inte heller fåglar har inventerats närmare. Under våren och försommaren kan säkerligen fler fynd av naturvårdsintressanta fåglar göras i området.

4

4 Samlad bedömning

I detta kapitel redovisas en samlad bedömning av områdets naturvärde och en bedömning av hur förutsättningarna för fortsatt hävd av markerna kan påverkas av exploatering av detalplanområ- det.

Inventeringsområdet utgörs till allra största delen av före detta åkermark med varierande nuvarande brukningsformer. Enligt uppgifter från Västerbottens länsmuseum har hela inventeringsområdet också en lång kontinuitet som jordbruksmark (Grellman, i mail 2016). Endast i södra delen förekommer marker som inte varit brukade som åker. Där är marken så pass stenig att den troligen brukats som äng eller betesmark. Det närliggande fastigheten med stor ladugårdsbyggnad tyder på att marken brukats under lång tid, och troligen har området så nära gården betats regelbundet och med lång kontinuitet.

Det är också här i naturvärdesobjekt A och B som man finner de rikaste förekomsterna av hävdgyn- nad flora i inventeringsområdet. Den del av inventeringsområdet som är aktuellt för själva detaljplanen visar en tydlig prägel av pågående hävd genom bete vilket ger området ett påtagligt naturvärde. Enligt en av de som brukar marken slås den av regelbundet för att inte växter som hästarna inte betar ska ta över. De arter som noterades i beteshagarna här är dock för det mesta triviala odlingsmarksarter, och inte särskilt krävande när det gäller hävd eller annan skötsel av området. Området eftersöktes noggrant efter låsbräken, vilken i uppdragsbeskrivningen angetts ha funnits här. Inga låsbräknar hittades dock.

Låsbräknar kan dock vara svårfunna, särskilt om de trampats av eller betats av hästarna, så en liten risk att de förbisetts finns alltid. En beteshage på fastigheten 5:19 besöktes heller inte då ägaren inte önskade att man vistades i hagen. Även vid ett inventeringsbesök under sensommaren just i syfte att kunna genomsöka hagen var samma häst kvar och följaktligen blev den hagen inte inventerad. Det är därför fullt möjligt att där kan ha förekommit någon art låsbräken. Förutsättningarna för låsbräknar be- döms som medelgoda, främst på grund av markernas hävdhistorik. Själva marktypen är dock inte den vanligaste för låsbräkenförekomster med mullrik före detta åkermark med tecken på kvävepåverkan.

De flesta arter låsbräken föredrar något torrare, magra och väldränerade marker.

Även resterande marker i inventeringsområdet uppvisar påtagligt eller visst naturvärde knutet till be- tes- eller slåtterhävdad mark och därmed associerade kärlväxtarter eller annan blommande vegetation gynnsam för insektslivet.

Områdets värden för fågellivet bedöms som lågt, särskilt med tanke på uppdragets fokusart storspov.

Områdets karaktär med små brukningsområden kantade av vägar, byggnader och gårdsmiljöer med mycket folk som rör sig är ingen optimal miljö för storspovens häckning. Den mängd predatorer i form av kråkor, korp och katter som noterades utgör också en stor anledning att storspoven knappast kom- mer att kunna genomföra lyckade häckningar i området. Däremot kan arten säkerligen under flyttnings- tid födosöka både i slåttermarkerna och betesmarkerna där födotillgången troligen är god. Storspovar som häckar i angränsande jordbruksmarker kan säkert också nyttja området ibland.

4

Områdets potential för att hysa violett guldvinge bedöms som liten, främst för att violett guldvinge är en tämligen krävande art som är beroende av god tillgång till värdväxten ormrot. För att vara attraktiv bör den dessutom stå i öppna och ljusa miljöer där fjärilarna kan komma åt att lägga ägg nära marken på ormrotens blad. Igenväxning med tätare vegetation kan således vara ett hot även om ormrot är rik- ligt förekommande. Blir vegetationen för tät med skuggande buskar försvinner ofta också ormroten och då saknas förutsättningar helt för den violetta guldvingen.

I de område som hyser mest ormrot, naturvärdesobjekt A och B, håller gräs, älggräs och buskar på att växa in och hotar på sikt att utkonkurrera ormroten. De flesta ormrotsplantor står redan idag i tämligen tät vegetation, och ofta skuggade av buskar eller höga örter. Området är alltså inte helt gynnsamt för violetta guldvingen även om det finns små partier med ljusöppna, lågvuxna växtsamhällen med ormrot där den bör kunna trivas.

Ingen flygande fjäril kunde ses under inventeringsbesöket i början av juli, men det är som sagt i se- nare delen av den möjliga flygperioden. Inga tecken på larver eller spår av födosök sågs heller på de ormrotsplantor som undersöktes vid det senare tillfället i slutet av augusti. Det var ingen heltäckande undersökning men ett antal plantor i gynnsamma lägen undersöktes.

Slutsatsen är att det är fullt möjligt att violett guldvinge finns på lokalen. Däremot är det osannolikt att den finns i närheten av planområdet och därmed skulle påverkas direkt av en detaljplanändring.

Beträffande värdet av planområdet ur ett lanskapsekologiskt perspektiv så beror troligen det fortsatta brukandet och hävden av markerna av helt andra saker än bygget av hus på den nu aktuella platsen. Då markerna är uppdelade i olika fastigheter är det sannolikt att brukandet fortsätter som tidigare, förut- satt att inga andra regler för djurhållning intill bostäder kommer att gälla. För de värdefullaste områ- dena i söder finns ingen anledning att tro att planändringen skulle påverka bevarandet av naturvärdet.

Den enskilt viktigaste naturvårdsåtgärden inom det inventerade området är skötsel av betesmarkerna i söder, objekt A och B, för att bromsa och förhindra igenväxning med lövsly. Någon form av buskröjning kombinerat med regelbundet men inte för hårt bete rekommenderas. I brist på bete kan högvuxna örter och gräs slås maskinellt.

Källor

Webbsidor

Uppgifter om växt- och djurförekomster har hämtats från www.artportalen.se 2016-08-23 Uppgifter om rödlistade arter har hämtats från www.artdatabanken.slu.se/rodlista 2016-08-23 Uppgifter om ängs- och betesmarker har hämtats från Jordbruksverkets databas TUVA

De kartor och ortofoton som använts finns tillgängliga på Lantmäteriets karttjänst SeSverige

Litteratur

Ahlén, I. 2011: Fladdermusfaunan i Sverige - Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och Flora 106(2): 2-19.

Ahlén, I., Andrén, C. & Nilson, G. 1995: Sveriges grodor, ödlor och ormar – Fältguide och faktasamling.

ArtDatabanken och Svenska Naturskyddsföreningen.

Gylje Blank, Sofia; Fladdermusinventering Täfteå Umeå Kommun. 2011

Naturvårdsverket 1997: Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura 2000.

Naturvårdsverket 2014: Åtgärdsprogram för violett guldvinge, 2014-2018 (Lycaene helle), Rapport 6603 SIS Swedish Standards Institute 2014: Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) _ Genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Svensk standard SS 199000:2014.

SIS Swedish Standards Institute 2014: Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) _ Komplement till SS 199000. Teknisk rapport SIS-TR 199001:2014.

Bilaga 1 – Objekt med högre naturvärde

I denna bilaga beskrivs de objekt som vid naturvärdesinventeringen bedömdes ha ett högre na- turvärde. Objekten redovisas på karta i figur 4.

A Öppen gräsmark i naturbetesmark

Beskrivning: Objektet utgör en mindre del av ett större område naturbetesmark. Objektet är i huvudsak bestående av torra steniga gräsmarker med stort inslag av örter. Marken är dock något mosaikartad och smärre fuktigare partier ingår också i objektet, likväl som mindre delar torrmark hamnar utanför.

Vegetationen i objektet hävdas enligt markägaren numer endast av trivselskäl då en vackert belägen grillplats finns på en av de finaste torrbackarna där busk- och högörtsvegetation hålls undan. Tidigare betades området av får och på senare år emellanåt även av hästar. Ett elstängsel för häst finns runt hela betesmarken. Någon form av naturvårdsmedel har enligt uppgift tidigare också utgått för att röja upp och restaurera både detta objekt och den kringliggande marken men nu växer delar igen.

Vegetationen är artrik med ängsväxter och hävdgynnade arter som vårbrodd, ormrot, ängsskallra, ängskovall, prästkrage, ögontröst, liten blåklocka, kattfot, vitmåra, rölleka, vårfryle och stagg. I objektet sågs även ett flertal fjärilsarter, bl. a. ängsblåvinge, grå syremätare, brunfläckig pärlemorfjäril, älggräs- pärlemorfjäril.

Ormrot, ängsskallra, prästkrage, liten blåklocka, kattfot, brunfläckig pärlemorfjäril och ängsblåvinge är alla typiska arter för naturtypen silikatgräsmarker.

Området är också upptaget i Ängs- och betesmarksinventeringen. Därifrån finns uppgifter om att både höstlåsbräken^NT och topplåsbräken^VU kan vara funna i objektet.

Natura 2000-naturtyp: 6270 Silikatgräsmarker Naturvärdesklass: 2 Högt naturvärde

Motivering: Objektets hävdhistorik, det faktum att det utgörs av Natura 2000- naturtyp även om den är i viss mån påverkad av igenväxning, samt dess bidrag till landskapets variation ger ett påtagligt bio- topvärde. Att markerna har en betydligt större artrikedom med flera för naturtypen typiska arter, flera andra hävdgynnade naturvårdsarter och en större artrikedom och framförallt en annan artuppsättning än omgivande landskap ger objektet ett påtagligt artvärde.

B Fuktängar i naturbetesmark

Beskrivning: Objektet utgörs av fuktiga till friska delar av en före detta naturbetesmark, vilken numer är på väg att växa igen med buskar, lövsly och högörtsvegetation. Marken är dock något mosaikar- tad och smärre torrare partier ingår också i objektet, likväl som mindre delar fuktigare mark hamnar i objekt A. Vegetationen i objektet hävdas enligt markägaren numer endast i mindre utsträckning längs

5 Kärnområdet med hävdpräglad vegetation i objekt A.

6 Vy över objekt A i förgrunden samt objekt B några meter bort. Som synes sker en påtaglig inväxning av buskar även om fotot ger en mer sluten bild än vad fallet är i verkligheten.

en gångstråk till objekt A. Tidigare betades området av får och på senare år emellanåt även av hästar.

Ett elstängsel för häst finns runt hela betesmarken. Någon form av naturvårdsmedel har enligt uppgift tidigare också utgått för att röja upp och restaurera både detta objekt och objekt A men nu växer delar igen. Merparten av lövslyet röjs enligt uppgift bort då den blir för hög.

Bredbladiga gräs som brunrör, grenrör samt högvuxna örter som älggräs (mycket allmän), mjölkört, midsommarblomster och hundkäx (mindre allmänna) förekommer i stora delar av objektet medan mer lågvuxna och hävdgynnade arter som ormrot, smörblomma, rölleka, rödklöver och liten blåklocka förekommer mer sporadiskt. I fuktigare delar förekommer rikligt med trådtåg och olika arter av starr.

Några äldre björkar, varav en högstubbe samt minst ett hålträd finns också i objektet vilka ger ett ytter- ligare värde för insekter och fåglar. I de blomrikare delarna finns även här fjärilar som ängsblåvinge, näs- selfjäril och brunfläckig pärlemorfjäril. Under senare delen av sommaren noterades också flera flygande exemplar av sorgmantel, påfågelöga samt vinbärsfuks. Blåmes, talgoxe och gulärla noterades också.

Området är också upptaget i Ängs- och betesmarksinventeringen där det angavs som Natura 2000-naturtypen 61 40 Fuktängar. Därifrån finns också uppgifter om att både höstlåsbräken^NT och topplåsbräken^VU kan vara funna i objektet.

Natura 2000-naturtyp: -

Naturvärdesklass: 3 Påtagligt naturvärde

Motivering: Objektets hävdhistorik, samt dess bidrag till landskapets variation ger ett visst biotopvärde.

Att markerna har en betydligt större artrikedom med förekomst av ett flertal hävdgynnade naturvårds- arter och en större artrikedom och en annan artuppsättning än omgivande landskap ger objektet ett påtagligt artvärde.

C Odlingsmarken söder om planområdet

Beskrivning: Objektet utgörs av före detta åker som nu brukas för höskörd eller bara slås för att hålla landskapet öppet. I stora delar av objektet visar floran på att det under en tid varit obruten vall, genom förekomster av liten blåklocka, rödklöver, daggkåpa, vårbrodd, ängsfryle och gulsporre. Andra blom- mande växter som är av värde för insektsfaunan är bl.a. älggräs, hundkäx, renfana och tistlar vilka är rikligt förekommande i dikes- och vägrenar. I ett mindre torrare parti i nordost, intill vägrenarna och gårdsmiljön, är floran särskilt rik och här finns ett större bestånd av ormrot samt rika förekomster av vårbrodd och liten blåklocka. I delar av objektet är floran mer kvävegynnad med timotej, älggräs, mask- rosor som betydande inslag.

Natura 2000-naturtyp: -

Naturvärdesklass: 3 Påtagligt naturvärde

Motivering: Objektets hävdhistorik ger ett visst naturvärde. Floran med hävdgynnade arter som ormrot, vårbrodd och blåklocka ger ett visst artvärde.

7 Odlingsmarker i objekt C, på högsommaren innan slåtter. Blåklocka,och vårbrodd signalerar hävdpräglade förhållanden.

8 Den artrikaste delen av objekt C utgörs av torrare mark i anslutning till väg och gårdsmiljöer, Här växer rikligt med ormrot, blåklocka och vårfryle, Foto taget efter höbärgning.

D betesmarker centralt i inventeringsområdet

Beskrivning: Objektet utgörs av betesmarker som är uppdelade i flera olika hästhagar med varierande betestryck och skötsel. Generellt är dock betestrycket ganska hårt och på flera ställen finns områden med mycket kort vegetation eller bar jord till följd av hästarnas tramp och bete. I andra delar är bete mer sporadiskt eller svagt och där är vegetationen mer frodig. I själva detaljplanområdet är betet täm- ligen hårt och enligt brukaren vistas hästar där under sommaren. Efter sommaren slås vegetation som inte betats ner maskinellt för att hålla området öppet. Vegetationen är varierad och utgörs framför allt av tuvtåtel, revsmörblomma, vanlig smörblomma, rölleka, grässtjärnblomma, våtarv, maskros, dagg- kåpa, ängssyra, ängskavle, nysört, kråkvicker, vitklöver, rödklöver, kråkvicker, kråkklöver och gatkamomill.

I dikeskanter och mer välgödslade delar även brännässlor i täta bestånd. I mer välbetade partier i norra delarna av objektet finns också ängsskallra och kortvuxen hundstarr. Många gräsarter var hårt betade och därmed svåra att artbestämma.

Natura 2000-naturtyp: -

Naturvärdesklass: 3 Påtagligt naturvärde

Motivering: Områdets hävdhistorik ger ett visst biotopvärde även om det ursprungligen har varit brukad näringsrik åkermark. Ett visst artvärde finns med förekomst av hävdgynnade arter och något större artrikedom än omgivningen.

E Igenväxningsmark

Beskrivning: Före detta åkermark som under en tid efter åkerbruket sannolikt hävdats genom slåtter el- ler bete men numer i den södra delen växer igen med tuvtåtel, tistlar, mjölkört, älggräs, brännässlor och enstaka videbuskage. I norra halvan brukas marken som gårdsplan eller upplagsplats för ved, maskiner och jordmassor. Även här är kvävegynnade växter som brännässlor, älggräs och tistlar vanliga.

Natura 2000-naturtyp: -

Naturvärdesklass: 4 Visst naturvärde

Motivering: Ett visst artvärde i och med förekomsten av blommande arter som kan gynna insektslivet.

Obetydligt biotopvärde

F Ängsmark

Beskrivning: En före detta åker som brukats för vallodling eller höskörd den senaste tiden. Vegetationen består till stor del av gräs som tuvtåtel och timotej men med inslag av rödklöver, ängssyra, och andra gräsarter. Ett stycke mitt i objektet har slagits med gräsklippare, möjligen som landningsbana för mo- dellplan.

Naturvärdesklass: 4 Visst naturvärde

Motivering: Ett visst biotopvärde genom hävdhistorik och att marken ännu hålls öppen genom slåtter.

Artvärdet är obetydligt.

9 Betesmarker inom planområdet, objekt D, Vy från väster.

10 Objekt E, före detta betesmark.

G Beteshagar

Beskrivning: Ett antal mindre beteshagar för häst som i varierande grad verkar slås eller betas. I vissa delar var fältvegetationen vid besöket uppvuxen och stängseltrådarna verkade vara i dåligt skick, varför bete kanske inte längre pågår. Inga tendenser till inväxande lövbuskar ännu, men en rad högvuxna arter som älggräs, kråkvicker, nässlor och tistlar förekommer. Hävdgynnade arter som ängsskallra, rölleka och rödklöver förekommer i mer betespåverkade delar. Vissa mindre delar inventerades inte närmare på grund av närgångna hästar.

Naturvärdesklass: 3 Påtagligt naturvärde

Motivering: Ett visst biotopvärde genom hävdhistorik och att marken ännu hålls öppen genom bete. Ett visst artvärde genom förekomster av hävdgynnade arter samt andra blommande växter som kan vara gynnsamma för insektslivet.

11 Objekt F, ängsmark .

12 Objekt G Betesmarker, i bakgrunden syns några av hästhagarna, till vänster objekt F.

Bilaga 2 – Fynd av naturvårdsarter

I denna bilaga redovisas en karta med de naturvårdsarter som påträffades under inventeringen.

$

!+

#^

^

^

$ +

!

!(

!

!

! (

$ +

! Blåklocka

!

( Daggkåpa

# _Kattfot

$ + Ormrot

Rödklöver Rölleka Stagg

Teveronika Vårbrodd Ängsfryle Ängskovall

^ Ängsskallra Ögontröst

0 37.5 75 150m

±

På uppdrag av Umeå kommun