Återkallning av Meningsbärande Enheter med  Hjälp av Stödord och Internet

ÄMNESLÄRARPROGRAMMET I ​

PSYKOLOGI 61­ 90 HP 2PSÄ02

Återkallning av Meningsbärande Enheter med  Hjälp av Stödord och Internet

Ett kvasiexperiment för att undersöka återkallning av semantiskt meningsbärande enheter med  externa hjälpmedel 

Svante Bjäremo

Mattias Forsén

  Uppsats 15 hp 

Höstterminen 2014   Handledare: Lena Swalander  Examinator: Jens Agerström  Institutionen för Psykologi  

Abstract   

The current study sought to examine if post­produced semantic memory cues are a good aid for        memory recall. It also focused on remembering units with a meaning, instead of just        remembering lists of words. In the current study a factual text was used where the participants        were tasked with recalling as much information as possible either with the aid of cues (keywords        written by the participants themselfs), computer with Internet or no aids at all. The results        showed that keywords are significantly better for memory recall. The results were discussed in        regards to modern models describing semantic memory. The study method was thoroughly        analyzed because of its novel design.  

Introduktion 

Syftet med den föreliggande studien är att undersöka inkodning och återkallning av        meningsbärande enheter i det semantiska minnet. Specifikt undersökte den om Internet kan vara        till stöd för denna process samt att utvecklades en design som använde sig av meningsbärande        enheter. Meningsbärande enheter användes för att representera det semantiska nätverket som är        den befintliga modellen för hur minnet fungerar. Den nya designen utvecklades för att metodiken        inom minnesforskningen inte har följt utvecklingen gällande minnets funktion. Det som        studerades i den föreliggande studien var ​       återkallning av semantiska minnen ​       (beroende variabel)​  ,  med hjälp av egenproducerade ledtrådar (cues) ​           (oberoende variabel)​  , ​ sökande efter ledtrådar      på Internet ​   (oberoende variabel) ​   samt ​ frånvaro av hjälpmedel för återkallning (oberoende            variabel)​. ​Studien är ett kvasiexperiment med mellangruppsdesign.  

Användandet av datorer av olika slag och Internet ökar inom många olika områden. Ett fåtal        exempel är; bearbetning av data, lagring av information och kommunikation (McCall., 2013).       

Den föreliggande studien ämnar att undersöka om datorn och internet kan vara till stöd för        återkallning från långtidsminnet (forts: LTM). Många är idag ständigt uppkopplade på nätet via        mobiltelefoner, datorer, tablets, med mera. Detta relateras i olika artiklar som övergången från        människa till “cyborg” (McCall., 2013), alltså en kombination av människa och maskin där        maskinen ses som en förlängning av människan. Användandet av Internet blir       ​som ett verktyg      för att komma åt information bortom den naturliga miljön. McCall (2013) menade att Internet        inte är en del utav den naturliga miljön utan en mer abstrakt form av verklighet. Det visar sig till        exempel genom att en individ hämtar information ifrån Wikipedia och i och med detta lämnar        den “kroppsliga världen” i jakten på kunskap i den “abstrakta världen” (McCall., 2013).       

Den“nya” generationen växer upp med olika typer av datorer och tillgång till Internet som en        naturlig del av miljön. De lär sig därför att använda dessa tillgångar bättre än den äldre        generationer (Marhan, Micle, Popa och Preda, 2011).  

Det ovan nämnda fenomenen har lett till många studier inom HCI (Human­Computer        Interaction) där det studeras hur människan använder sig av elektronik (Hollender, Hofmann,        Deneke & Schmitz, 2010). Den föreliggande studien undersöker idén om att använda sig av       

internet som ett externt hjälpmedel för LTM för ungdomar med fokus på återkallning av minnen        snarare än lagring av minnen. Luciana (2012) undersökte minnets utveckling hos elever i        grundskolans tidiga år. I studien lyfte Luciana (2012) fram vikten av det semantiska minnet (se        förklaring nedan) för utveckling av inte bara kunskap, utan även språkutveckling. Komplexiteten        av språk och utbildning gör att kunskap om informationens innebörd är grundläggande för att        kunna lära sig mer avancerad kunskap i de högre åldrarna. Enligt Divis (2014) var kunskapen om        hur och vad någonting är gör att nyare och mer fördjupad information lättare kan kategoriseras        med den gamla kunskapen. Mycket av grundskolan och gymnasieskolan går ut på att införskaffa        sig ny kunskap som ofta har med semantiska minnen att göra. Detta i samband med att Internet        och datorer blir mer tillgängligt inom de svenska skolorna (Skolverket, 2013), gör        gymnasieelever till en intressant åldersgrupp för den föreliggande studien. 

Semantiskt minne 

Semantiskt minne är den delen av LTM som innehåller kunskap om saker och ting        (Thompson­Schill, 2003). Exempel på detta kan vara att Jim Carrey är en skådespelare,        Stockholm är Sveriges huvudstad eller att andra världskriget varade mellan 1939­1945. Det        episodiska minnet, i kontrast till det semantiska, handlar om minnen som har med egna        erfarenheter att göra, där individen minns sin upplevelse (Thompson­Schill, 2003). Exempel på        detta kan vara: “Jag skakade hand med Jim Carrey” och “Jag gick en shoppingrunda i        Stockholm”. Det går att exkludera encyklopedisk kunskap ifrån denna definition av semantiskt        minne. Då räknas endast konceptuell kunskap som semantiskt minne (Thompson­Schill, 2003).       

Denna exkludering görs inte i den föreliggande studien.  

Favarotto, Coni, Magani och Vivas (2014) tog upp att det semantiska minnet består av        konceptbaserad kunskap. Denna kunskap kan vara organiserad antingen hierarkiskt eller        tematiskt i det semantiska nätverket. En hierarkisk struktur är baserad på kategorier, exempelvis        att en labrador är en hund som är ett djur. En tematisk struktur är däremot baserad på teman,        exempelvis att min labrador heter Fido och han är en familjemedlem. Vuxna människor använder        sig av hierarkisk strukturering av semantisk kunskap i större utsträckning än barn och detta är        något som utvecklas under tonåren (Favarotto et al., 2014). Den hierarkiska strukturen är bättre       

både för inkodning och för återkallning av minne när det gäller exempelvis analytiska färdigheter        och de teoretiska ämnena som studeras i skolan. Den tematiska strukturen kan i värsta fall vara        ett hinder då den kan sätta igång bearbetning av information som är irrelevant för situationen        som individen befinner sig i, exempelvis kan ett barn som räknar relativt komplicerad matematik        leva sig in i sitt sjunde födelsedagskalas (efter att ha sett siffran 7) och tappa fokus i själva        räknandet. Utvecklingen av det semantiska minnet beror alltså mycket på inlärningsprocesser        (Favarotto et al., 2014). Därför är det av intresse att vidare undersöka det semantiska minnet ur        ett didaktiskt perspektiv för att få kunskap om eller hur det går att hjälpa elevers fortsatta        utveckling av det semantiska minnet.  

Cognitive Load Theory 

Vid inlärning är det nödvändigt med relativt låg kognitiv belastning eftersom det måste finnas        utrymme för själva inlärningen (Hollender et al., 2010). Kognitiv belastning handlar om hur        mycket, eller hur komplicerad, information arbetsminnet behöver hantera vid ett givet tillfälle.       

Om själva aktiviteten eller datan som analyseras är för belastande för personen kommer det inte        finnas utrymme i arbetsminnet för inkodning och lagring i LTM (som har en större        minneskapacitet men är beroende av arbetsminnet för sparande och inhämtande av information)        (Hollender et al., 2010). Visuospatiala skissblocket är en del av arbetsminnet som används för        tolkande av visuell information och fonologiska loopen används för tolkande av ljud och text.       

Dessa två delar kan användas tillsammans för tolkande av information, alltså informationen        presenteras både visuellt och fonologiskt. Detta gör det möjligt för information att sparas, tolkas        och analyseras mer effektivt i och genom arbetsminnet (Hollender et al., 2010). Dock har        arbetsminnet begränsningar, vilket tidigare nämnts, som gör att om fler kanaler i arbetsminnet är        öppna så är det viktigt att tänka på hur mycket information som kommer in via respektive kanal        så att inte arbetsminnet blir överbelastat. Cognitive Load Theory (CLT) beskrivs av Hollender et        al. (2010) genom tre delar: ​         extraneous, intrinsic och german​      e. Extraneus är hur relevant och        kopplad informationen är till ämnet som ska inkodas. Intrinsic är hur komplicerad informationen        är som en individ ska ta till sig, detta i relation med kunskap som individen redan har. Germane        är hur individer bygger upp sina scheman för att kunna tolka information och att bilda förståelse.       

Texten (se bilaga 1) som användes i föreliggande studie anpassades för att ge deltagarna en låg        kognitiv belastning vid inkodningen, samt att deltagarna skulle ges möjlighet till användande av        både den fonologiska loopen och det visuospatiala skissblocket genom både text och bilder.  

Inkodning  

Information, kunskap, upplevelser med mera som bearbetas av arbetsminnet kan också lagras i        LTM . Processen för denna lagring kallas inkodning (Ball, Dewitt, Knight & Hicks., 2014). Vid        inkodningen aktiveras även ledtrådar, vilket kan definieras som associationer med minnet eller        kunskapen ska återkallas. Ledtrådarna fungerar alltså som stimuli för minnet (Park et al., 2014).       

För att information ska lagras effektivt i LTM behöver informationen vara betydelsefull för        individen. Informationen behöver även placeras i kontext för att den ska kunna lagras över tid.       

Detta innebär att information eller kunskap som ska kunna tas fram i andra sammanhang inte kan        stå för sig själv. Dock är information eller kunskap som placeras i kontext inte en självklarhet för        en korrekt inkodning (Ball et al., 2014). Ett exempel på detta i vardagssammanhang är att en        individ inte kan komma ihåg vad det var för god maträtt hen hade i helgen men kan komma ihåg        var och när hen hade den. Det är för att vid inkodningen har kontexten inte varit tillräckligt starkt        kopplad till den önskvärda informationen (Ball et al., 2014). Det innebär alltså att en individ kan        komma ihåg saker runt informationen som individen vill åt men inte det specifika minnet        eftersom ledtråden som aktiverats vid återkallningen inte haft tillräckligt stark koppling till        minnet (Park et al., 2014).  

Tidigare semantisk minnesforskning (Nobel & Shiffrin, 2001) har fokuserat på hur många ord        individer kan komma ihåg. Dessa listor bygger på valda ord som ofta saknar koppling och        mening till varandra. Detta ger en dålig representation av minnet eftersom det har en svag        koppling till hur minnet fungerar i verkligheten. Vid inkodning och minnesåterkallning kan inte        det semantiska minnet förenklas till ordlistor. Detta eftersom att all inkodning sker i kontext        (Ball et al., 2014) och det semantiska minnet fungerar konceptuellt (Nelson, Kitto, Galea,        McEvoy och Burza., 2013, Favarotto et al., 2014). Att då genom experiment undersöka minne        och inkodning utan kontext ger en missvisande representation av minnet. Det har även visat sig        att vid denna typ av minnesforskning har“falska” minnen av ord som är relaterade till ordlistorna       

kommit med under experimenten (Roediger & McDermott., 2000). Dessa “falska” minnen ger        under dessa förutsättningar en smal bild av komplexiteten av det semantiska minnet. “Falska”       

minnen behöver inte vara falska utan är en del av inkodning där informationen lagras i kontext        och får mening. Det kan ses som en del av processen i det semantiska nätverket (Nelson et al.,        2013). I den föreliggande studien fokuseras det därför på meningsbärande enheter istället för        ordlistor. Det borde göra att det semantiska minnet får större utrymme eftersom att kontexten av        informationen undersöks istället för ord utan mening, vilket gör att de “falska” minnena inte        behöver uteslutas ur studien bara för att deltagaren använt andra ord för att beskriva samma        semantiska innehåll.  

Återkallning och igenkänning 

Nobel och Shiffrin (2001) tog upp att återkallning och igenkänning är två olika processer för att        trigga minnen från LTM. Processerna har studerats i många år, oftast där deltagarna ska minnas        listor med godtyckliga ord som sedan används med olika former av ledtrådar för att trigga        minnena (Nobel & Shiffrin, 2001, Roediger & McDermott, 2000). Ett problem med denna metod        är att den saknar viss verklighetsförankring. Därför fokuserar den föreliggande studien på att        deltagarna ska minnas meningsbärande enheter och dessa minnen ska triggas med hjälp av både        återkallning och igenkänning där deltagarna själva får producera vilka ledtrådar som ska        användas. 

Det har även visats att styrkan hos associationer mellan semantiska enheter är annorlunda        beroende på vilken kontext individen lever i. Till exempel så har någon som bor i Sverige fler        och starkare associationer till ordet “snö” än någon som bor närmare ekvatorn (Nelson, McEvoy       

& Schreiber, 2004). På samma sätt som de geografiska skillnaderna påverkar associationerna        mellan ord så är kontexter även olika för individer beroende på mer lokala nivåer som        exempelvis föräldrars beteenden, språkbruk och/eller normer i olika umgängeskretsar. Eftersom        deltagarna i den föreliggande studien själva får producera ledtrådar borde det ge en tillräckligt        stark koppling till minnet för återkallning. Detta eftersom att en svag koppling mellan ledtråd        och minne inte triggar minnet (Ball, Dewitt, Knight & Hicks., 2014). 

Nelson, Kitto, Galea, McEvoy och Burza (2013) visade att återkallning sker genom ett sökande        inom ett semantiskt nätverk där framgångsrika trigganden av minnen är beroende av ledtrådar        som är semantiskt besläktade. Dessa semantiska nätverk är individuella vilket gör att olika        ledtrådar kan fungera annorlunda för olika individer. Den föreliggande studien ämnade att        undersöka om ett aktivt sökande efter semantiskt besläktade ledtrådar kan vara användbart vid        minnesåterkallningar. Ett exempel på hur individer aktivt söker efter ledtrådar i vardagslivet kan        vara när en individ ser på tv känner den igen en skådespelare. Dock kan igenkännandet vara en        för svag ledtråd för att trigga kunskapen som individen har om skådespelaren i fråga. Om        individen i exemplet vill veta varifrån den känner igen skådespelaren kan den söka upp        information om skådespelaren och därmed finna flera ledtrådar som kan trigga en mängd minnen        som individen har om skådespelaren. Denna situation kan jämföras med att ledtrådarna vid        återkallningstillfället har varit för svaga och att individen gör ett medvetet val att söka upp fler        ledtrådar för att trigga minnet (Ball, Dewitt, Knight & Hicks., 2014). Det har gjorts mycket        forskning på den inre processen gällande sökning av information för återkallning (Nelson et al.,        2013, Nobel & Shiffrin, 2001). I vardagslivet kombineras denna process ofta med ett aktivt yttre        sökande för att underlätta återkallning. Det finns en lucka i tidigare forskningen då denna “yttre”       

process inte tidigare har undersökts. Den föreliggande studien har därför fokuserat på att        undersöka om Internet kan fungera som ett bra hjälpmedel för återkallning.   

Meningsbärande enheter 

Roediger och McDermott (2000) har studerat “falska” minnen. De är minnen som visas i vanliga        minnesstudier där listor med ord används, vilka har en semantisk likhet. Exempelvis presenteras        en lista med ord såsom “säng”, “vila” och “vaken” för studiedeltagarna, i denna lista finns dock        inte ordet “sömn” med. I minnesstudier som denna menar ofta deltagarna att de minns ordet       

“sömn”, vilket även inträffar om deltagarna har blivit informerade om studiens syfte och blivit        ombedda att försöka undvika falska minnen. Roediger och McDermott (2000) menar att orsaken        till detta fenomen är att individer tolkar och drar slutsatser vid inkodningstillfällen. De menar att        det inte är en direkt inkodning av de verkliga händelserna utan snarare en omkodning där        individen har gjort en högst subjektiv tolkning av vad som pågår. De menar även att detta är en       

grundläggande funktion för minnet eftersom det sker i experiment som endast presenterar listor        med ord som egentligen inte borde tolkas. Utifrån detta fenomen gör Roediger och McDermott        (2000) antagandet att information bearbetas vid inkodning i det semantiska nätverket för att ge        minnet mening. Roediger och McDermotts (2000) studie är ett exempel på vikten av att öka den        ekologiska validiteten hos minnesforskningen, vilket är något den föreliggande studien gör        genom att låta deltagarna koda in information med meningsbärande enheter snarare än        godtyckliga listor med ord.   

Hypoteser 

1. Grupperna som använder antingen egenproducerade ledtrådar (a) eller Internet (b) vid        återkallningen kommer att kunna ge signifikant mer information om texten (se bilaga 1)        än vad kontrollgruppen gör eftersom kontrollgruppen inte har något stöd.  

2. Stödordgruppens ledtrådar kommer att ha en starkare koppling till inkodningssituationen        vilket gör att denna grupp får högre poäng än Internetgruppen.  

Metod  Deltagare 

Två gymnasieskolor i södra Sverige besöktes för undersökningen där 144 elever genomförde        kvasiexperimentet. Det blev 16 bortfall på grund av att de missförstått uppgiften eller valde bort        fortsatt deltagande (internt bortfall), eller att de blev sjuka (externt bortfall). Deltagarna gick i        årskurserna 1 (​       N ​= 54) , 2 (​         N ​= 54) och 3 (​         N ​= 20) och alla gick samhällsprogrammet. Detta urval        gjordes på grund av att skapa homogena grupper för att få högre validitet. Studien hade en        mellangruppsdesign med en grupp där deltagarna själva fick producera ledtrådar (forts        stödordsgruppen, ​     N = ​45), en grupp där deltagarna fick använda internet till stöd för återkallning        (forts Internetgruppen ​       N ​= 41) och en kontrollgrupp (​        N = 42) som inte fick några ledtrådar.       

Indelningen gjordes genom att låta en skola stå för stödordsgruppen medan den andra skolan stod        för internetgruppen, denna indelning gjordes på grund av bristen på tillgången av datorer på en        av skolorna. Kontrollgruppen valdes slumpvis under inkodningstillfället ur varje skolklass från        båda skolorna. Deltagarna tillfrågades inte gällande deras kön eftersom det inte ansågs vara        betydelsefullt för undersökningen. 

Instrument  

En faktatext (se bilaga 1) fick läsas av deltagarna under första dagen där stödordsgruppen fick        producera 15 minnesledtrådar. Andra dagen fick deltagarna i uppgift att skriva ner en lista med        så mycket information från texten som de kunde komma ihåg med egna ord. De olika grupperna        fick antingen fullfölja uppgiften utan något hjälpmedel, med stödord eller med hjälp av dator och        Internet.   

Faktatexten gav information som var menad att vara relativt ny för deltagarna (se bilaga 1). Detta        för att minimera existerande scheman eller associationer som kan användas vid inkodning        och/eller återkallning eftersom detta skulle sänka studiens validitet. Tidigare kunskap kan        påverka minnesstudier i och med att deltagarna inte använder minnen från inkodningstillfället        utan snarare från tidigare kunskap (Nelson, McEvoy och Schreiber, 2004). Faktatexten        sammanställdes av experimentledarna med hjälp av tidigare kunskap, Internet och facklitteratur        skriven av Kolb och Whishaw (2011) inom ämnet. 

Kravet för poängräkning var att en identifierande enhet samt annan bit information gav ett        poäng, exempelvis “Nacklob (identifierande) + Lob längst bak i hjärnan (1p) ”. Om deltagaren        kom ihåg mer information inom samma grupp gav denna information ytterligare ett poäng för        varje meningsbärande enhet, exempelvis “Nacklob (identifierande) + Lob längst bak i hjärnan        (1p) + hanterar synen (1p)”. Ord som var meningsbärande men som inte innehöll mer        information gav endast ett halvt poäng, exempelvis “Temporallob (identifierande) + lob längst        ner i hjärnan (1p) + språkförståelse (1p) + meningsskapande (0,5p)”. Poäng gavs även om        namnet inte var med vid återkallningen eftersom placeringen fungerar som identifierande enhet.       

Poäng gavs även om informationen inte hade placering eller namn om informationen som        återgetts gick att urskilja till en specifik underkategori, exempelvis “en del hade med syn och        färg att göra”. Då blev “syn” identifierande och “färg” gav ett halvt poäng. Detta eftersom att        informationen har hållits isär och kan urskiljas ifrån andra kategorier. Information som var med i        texten men som inte placerades under sin kategori gav inte minuspoäng, men eftersom       

informationen inte kan identifieras i sin kategori gav den meningsbärande enheten inga poäng.       

Se tabell 1 för poängmatris. 

Det är även värt att poängtera att information om hjärnan som inte var med i texten men som        redovisades på pappret av deltagarna gav minuspoäng inom kategorin där informationen var        presenterad. Kravet uppfördes för att deltagarna inte skulle skriva ned information från Internet        som de inte mindes. Återkallningen skulle genomföras på 20 minuter 

Tabell 1.​ ​Poängmatris per kategori 

  Poäng 

Identifierande + meningsbärande enhet  1  Ytterligare meningsbärande enheter  1  Ytterligare svaga enheter  0,5  Identifiering via gruppering  0,5  Felaktiga meningsbärande enheter  −1   

Datan ifrån kvasiexperimentet analyserades i datorprogrammet SPSS (Statistical Package for the        Social Sciences) genom en envägsANOVA för att undersöka skillnader mellan mellan        grupperna. 

Procedur 

Det genomfördes en pilotstudie för att säkerhetsställa en svårighetsgrad som gav        normalfördelning, alltså att texten hade tillräckligt med meningsbärande enheter och att        deltagarna fick skriva en bra mängd stödord, samt att tidsbegränsningarna inte var för långa eller        för korta. Pilotstudiens genomförande innebar mindre förändringar i mängden tid deltagarna        senare fick vid inkodning och återkallning under kvasiexperimentet. Även formationen av texten        (se bilaga 1) som deltagarna fick läsa genom gick mindre förändringar för att språket i texten       

skulle bli lättare att läsa. Svåra ord togs bort och stycken som involverande krav på förkunskap        ströks.  

Dag 1: Samtliga deltagare fick läsa en text om hjärnan under 20 minuter. Stödordsgruppen        ombads att skriva ned 15 stödord under de 20 minuterna, som de blev informerade om att de        skulle använda för diskussion under nästa dag. De övriga två grupperna läste endast texten och        blev informerade om att texten skulle diskuteras nästa dag.  

Dag 2: Deltagarnas uppgift var att återge så mycket information som möjligt från texten som        lästes dagen innan, i form av en lista. Detta för att undersöka hur mycket de kom ihåg av        informationen. Stödordsgruppen fick tillbaka sina stödord men blev tillsagda att inte titta på dem        innan testet startade eftersom de skulle ha 20 minuter på sig. Internetgruppen blev informerade        om att de fick använda datorer med Internet för att minnas innehållet i texten. De blev även        tillsagda att endast ta med information som de kom ihåg från texten. Kontrollgruppen fick inga        hjälpmedel men blev också informerade att om de använde information som inte var med i texten        så ledde det till minuspoäng.  

  Etik 

Rektor, lärare och elever informerades om att medverkan i studien var valfri och om deltagarnas        rätt till att avsluta medverkan när de ville, men att studien inte kunde genomföras utan deras        medverkande. De informerades även om att studien är konfidentiell och att ingen utomstående        kommer att få se material som kan kopplas till specifika individer. Allt enligt Vetenskapsrådets        riktlinjer (2011). 

Resultat 

Syftet med den föreliggande studien är att undersöka inkodning och återkallning av        meningsbärande enheter i det semantiska minnet.  

En envägs­ANOVA visade ingen signifikant skillnad i skattningar för resultaten mellan        grupperna, ​  F​(2, 127) = 2,69, ​       p = 0,072. LSD post­hoc­test visade en signifikant skillnad mellan       

stödordsgruppen (​  M = 8,29, ​     SD ​   = 7,10) och kontrollgruppen (​      M = 5,46, ​     SD ​   = 5,09) ​     p = ​0,024, ​   d

= ​ 0,458, medan Internetgruppen (​      M = 6,45, ​     SD ​   = 4,74) inte signifikant skiljde sig från varken        kontrollgruppen ​p = ​0,438 eller stödordsgruppen​ p = ​0,143. 

Tabell 2. ​Gruppernas medelvärde och standardavvikelser 

  M  SD  N 

Kontroll   5,46  5,09  42 

Stödord  8,29  7,1  45 

Internet  6,45  4,74  41 

Slutsats 

Resultaten gav stöd till hypotes 1a men inte hypotes 1b eller 2. Studien visade att tillgång till        stödord vid återkallning av meningsbärande enheter ger bättre återkallning än att inte ha några        hjälpmedel. Om tillgång till Internet hjälper återkallning kan studien inte dra några slutsatser om.   

Diskussion 

Tidigare forskning har, som tidigare nämnt, visat på att stödord är ett bra stöd för        minnesåterkallning eftersom dessa hjälper till att trigga semantiska minnen (Nobel & Shiffrin        2001). Dessa minnen är konceptuellt baserade (Favarotto et al., 2014). Triggningar startar en        intern sökning i det semantiskt nätverk av minnen (Nelson et al., 2013). Den föreliggande        studien stödjer också dessa idéer eftersom stödordsgruppen fick signifikant bättre resultat än        kontrollgruppen. Den föreliggande studien visar även att det går att undersöka minnet med hjälp        av meningsbärande enheter istället för med listor av ord. I resultaten gick det att se några av        Roediger och McDermotts (2000) “falska” minnen som diskuteras under ​oväntade fynd​.  

Resultatet ifrån kvasiexprimentet visade att stödordsgruppen var signifikant bättre än        kontrollgruppen på att komma ihåg meningsbärande information ifrån texten. Internetgruppen       

Skilde sig inte signifikant ifrån kontrollgruppen eller stödordsgruppen. Detta kan ha att göra med        hur de semantiska minnena kodas in. Det är möjligt att stödorden låter deltagarna att koda in        minnena med en hierarkisk struktur medan de andra metoderna, i den föreliggande studien,        möjligen håller kvar vid den vanligare tematiska strukturen (Favarotto et al., 2014) vid        inkodning. Detta eftersom stödordet ofta blir övergripande i kategorin vid inkodning av ett        material. 

Park et al. (2014) och Ball et al. (2014) lyfte fram hur viktigt det är att kopplingar mellan        ledtrådar och minnen är starka för att innehållet ska lagras till återkallning. Den föreliggande        studien har visat att skriva ner egna stödord till en text vid inkodning skapar tillräckligt starka        ledtrådar som kan användas vid återkallning. Park et al. (2014) och Ball et al. (2014) menar även        att inkodningen, alltså både innehåll och stödord, måste placeras i en inre kontext som individen        kan förstå för att minnet ska skapas. Vid den föreliggande studiens undersökningstillfälle        skapade deltagarna en inre representation av innehållet som de kunde förstå samt att de skrev ned        stödord som lyfte fram detta innehåll genom en inre kontextuell placering.  

Nelson et al. (2013) menar att det semantiska minnet är uppbyggt som en stor databas med ord        och kunskap kring dessa ord samt länkar till andra relevanta ord, det tidigare nämnda semantiska        nätverket. Vidare menar de att semantisk återkallning sker genom att något eller några ord i        nätverket triggas (ledtrådar) och sedan görs en sökning mellan länkarna efter den semantiskt        relevanta informationen. Den föreliggande studien ger ytterligare stöd till deras modell då        stödorden (ledtrådarna) visade sig vara till signifikant stöd för återkallningen. Nelson menar även        att deltagare i minnestester ska ges frihet i vilka ord de använder vid återkallning då det kan        tänkas att individer “döper om” ord vid inkodning. Exempelvis kan ordet “laptop” presenteras        men ordet “dator” kodas in. Den föreliggande studien har visat att denna metod att ge deltagrna        frihet i återkallningen genom meningsbärande enheter fungerar som minnesforskning.  

Den föreliggande studiens resultat och utformning visar att det går att använda meningsbärande        enheter i den semantiska minnesforskningen. Fördelen med att använda sig av denna metod till        skillnad mot de mer traditionella ordlistorna är att den följer mer moderna modeller av hur det       

semantiska minnet fungerar. Detta i enlighet med hur Ball et al. (2014), Park et al. (2014),        Nelson et al. (2013) visade på komplexiteten av det semantiska minnet. En ytterligare fördel är        att den ekologiska validiteten höjs inom forskningen när meningsbärande enheter används för att        undersöka det semantiska minnet. Att metoden fungerar även vid bristfällig design, ger stöd till        den ovan nämnda modellen av det semantiska minnets funktion.  

Praktiska implikationer 

Resultatet visade att gruppen med stödord mindes signifikant mer än kontrollgruppen. Detta        betyder att själva akten att skriva ner stödord vid inkodningstillfällen hjälper det semantiska        minnet. Denna kunskap kan vara användbar för alla som vill lära sig något från en faktatext.       

Mest användbart kan det vara för lärare som kan lägga större vikt på att elever ska ta        anteckningar och använda dessa anteckningar vid repetitioner av innehåll. Detta eftersom        forskning av till exempel Roediger och Karpicke (2006) har visat att upprepningar av        information stärker minnet av den informationen .  

Internetgruppen skilde sig inte signifikant ifrån de andra två grupperna. Det kan bero på studiens        design snarare än hur minnet faktiskt fungerar. Om Internetgruppen hade fått sämre resultat än        de andra grupperna så hade ett antagande gjorts om att dator och Internet kan ses som        distraktioner när semantiska minnen ska återkallas. Om Internetgruppen istället hade fått bättre        resultat än någon av de andra grupperna så hade ett antagande om att Internet kan vara bra för        minnesåterkallning gjorts. Frågan gällande ifall datorer och Internet kan vara till stöd för det        semantiska minnet kvarstår och det diskuteras vidare i kommande delar.  

Oväntade fynd 

Den föreliggande studien ämnade att ha låg kognitiv belastning efter Hollender et al. (2010)        idéer, dock blev resultaten lägre än väntat. Försöket att minska den kognitiva belastningen bestod        av att ha relevant, kopplad och simpelt förklarad information eftersom designen kräver innehåll        som är ny för deltagarna. Enligt hur CLT presenteras av Hollender et al. (2010) är ny information        svårare än information som är inövad, detsamma kan sägas gälla för intagandet av ny        information i relation till information som det existerar tidigare kunskap om​      . ​ En annan orsak till       

de låga resultaten kan vara att deltagarna endast fick gå igenom informationen ytligt vilket kan        leda till att informationen inte blir inkodad alls som Ball et al. (2014) lyfte fram i sin forskning.  

Även om innehållet i kvasiexperimentet var konceptuellt baserat så dök det upp vissa av        Roediger och McDermotts (2000) så kallade “falska” minnen där deltagarna exempelvis lade        ihop hörsel och känsel tillsammans med synen när de skrev ned saker om occipitalloben. Ur detta        går det att ifrågasätta om dessa falska minnen endast sker vid inkodning eller om det finns        möjlighet att de även kan genereras vid återkallning. Eftersom den föreliggande studien        exempelvis tar upp sinnena men separerar dem konceptuellt för respektive hjärndelar gjordes        antagande om att även inkodningen av informationen skulle separeras. Därför går det att ställa        frågan om det är möjligt att den semantiska kopplingen (“falska” minnen) även skapas vid        återkallning.  

Metodologisk diskussion 

Det största tecknet på att kvasiexperimentets design kunde ha varit bättre var att det genererade        väldigt låga poäng, mer än hälften av deltagarna hade 5 poäng eller lägre. Detta resultat var        oväntat då kvasiexperimentet hade gjorts lättare efter analysen av pilotstudien där resultaten hade        haft högre medelvärde än vad den föreliggande studien hade. Detta skulle kunna bero på att        texten, inkodningen och poängräkningen varit för svåra eller strikta, trots de ändringar som        gjordes efter pilotstudien. 

Internetgruppen hade möjlighet att hitta ledtrådar som skulle hjälpa för återkallning. Tidigare        forskning stödjer hypotesen om att detta skulle ge bättre resultat än kontrollgruppen. Att det i den        föreliggande studien inte inträffade har antagligen med studiens design att göra, exempelvis i        försöket att minimera felkällan gällande “att söka” snarare än “att minnas” kan restriktionerna        blivit för hämmande. De hårda kriterierna i poängräkningen gjorde att delar av information som        deltagarna gav vid återkallningstillfället ströks. Information som inte kom från texten återgavs        tillsammans med information från texten. Detta gjorde att sökande efter ny information istället        för ledtrådar inte kunde uteslutas med den poängmall som experimentet använde.       

Kvasiexperimentet visade dock inte att deltagarnas olika datorkunskaper skulle påverka resultatet       

på kvasiexperimentet för deltagarna (se de relativt låga SD). Detta till trots att        kunskapsskillnader borde finnas inom och/eller mellan grupperna, som skulle haft en inverkan på        resultatet. Enligt Angelis (2013) påverkar datorkunskap inom och mellan grupper resultaten        signifikant inom minnesforskning. Därför är homogena grupper att föredra för att        datorkunskapen ska vara samma nivå, för att minska risken för ett missvisande resultat. 

Många utav deltagarna angav få men längre svar vilket resulterade i        lägre poäng. Ett exempel på​       detta var inom kategorin occipitalloben, där majoriteten av deltagarna angav mycket information        som gav mindre poäng. Samt att deltagare blandade in både hörsel och känsel, vilket i        poängräkningen gav minuspoäng. Detta var inte unikt för någon av de tre olika grupperna        (kontroll­, stödord­ och kontrollgruppen) vilket gör att informationen troligen inte kommit        missvisande från utomstående varibel (Internet, tidigare kunskap) utan från själva texten.       

“Falska” minnen så som dessa är inte ovanliga, tidigare studier såsom Roediger och McDermott        (2000) visar på att associationer med ord som normalt tillhör samma kontext lätt blandas ihop        och lyfts fram. De har som exempel orden:”bed, rest, awake” vilket ofta resulterar i att deltagare        i undersökningar ofta uppger att de läst “sleep” vilket inte finns med i Roedigers och McDermott        (2000) inkodningsordlista. På samma sätt kan ord som tillhör sinnena tolkas som att de borde        höra ihop såsom hörsel, syn och känsel. Detta kan ha sin förklaring i komplexiteten av den        kognitiva hjärnan, där kopplingarna som görs, inte kan hållas isär eftersom de inom så många        andra sammanhang tillhör samma kategori (Roediger & McDermott, 2000., Nelson et al., 2013). 

Reliabilitet 

Inkodningstillfället var ett problem då vissa elever fokuserade ordentligt under 20 minuter medan        andra läste igenom på bara ett par minuter och ignorerade texten resten av tiden. Detta gällde        även vid återkallningen, framförallt för Internetgruppen på grund av distraktorer. Deltagarna satt        nära varandra i klassrummet vid återkallningen och risken fanns att de tittade på vad de bredvid        dem hade skrivit och fyllt ut sin text med detta utan att själva mindes det.  

Validitet 

Ett problem som uppstod med Internetgruppen var att de hade för mycket tid och att en del av        resultaten inte var plockat ur minnet utan snarare taget direkt från Internet. Detta gör att        informationen som skrivits ned utesluts inom den kategorin och därför förlorar deltagaren poäng        även om en viss del av informationen kan ha kommit ifrån minnet. För att kunna säkerställa att        det är minnet som mäts så kan informationen inte tolkas som minne vid resultaträkningen utan        måste tolkas som kopierat       ​från Internet. Detta eftersom det inte kan uteslutas vad i resultatet som        kommer från minnet och vad som är ifrån Internet. 

Studien förlorar intern validitet eftersom många parametrar kan ha påverkat enskilda individer        under kvasiexperimentet. Ett exempel på detta är vid inkodningen där motivation och fokus        skiljde sig. Detta visade sig genom tiden de spenderade med texten, vad de gjorde under        inkodningen med mera. Deltagarna hade 20 minuter på sig men många av deltagarna utnyttjade        inte den tiden. Studien skulle istället ha haft en given gräns för antal genomläsningar istället för        utsatt tid, vilket troligen givit en jämnare inkodning mellan deltagarna. Det gick även att se att        deltagarna inte heller hade blivit tillräckligt motiverade under återkallningen eftersom många        även där gjorde mycket annat än att fokusera på uppgiften.  

Det är värt att poängtera att den föreliggande studien tar ett steg i riktningen mot en metod med        högre ekologisk validitet inom minnesforskningen. Detta eftersom resultatet faktiskt visade        signifikanta resultat för stödordsgruppen och därmed visar att metoden att använda        meningsbärande enheter, om än bristfälligt i den föreliggande studien, fungerar.  

Fortsatta studier 

Den föreliggande studien använde två nya metoder att undersöka semantiskt minne med, nedan        diskuteras hur varje metod kan förbättras. 

Meningsbärande enheter 

Användandet av meningsbärande enheter i minnesforskningen kan anses vara viktigt för en mer        verklighetsbaserad representation av minnet. Den föreliggande studien har identifierat några        viktiga punkter att ha i åtanke vid denna typ av minnesforskning.  

För det första är det viktigt att deltagarnas inkodning och återkallning är likvärdig. Därför kan        det vara bättre att till exempel ha tydligare och striktare instruktioner än den föreliggande studien        använt. Det blir exempelvis mer likvärdigt med instruktionen “läs texten tre gånger och vänd        sedan pappret uppochner” än “studera texten i 20 minuter”. Det kan även vara värt att ge        deltagarna upprepade inkodningssituationer eftersom Roediger och Karpicke (2006) menade att        upprepad återkallning och bearbetning av information är en viktig del av hur väl denna        information lagras i LTM. Det visades tydligt i den föreliggande studiens resultat att deltagarna        inte gavs tillräckliga möjligheter för inkodning i de låga medelvärdena.  

För det andra är det viktigt att tydligt definiera vad som ska räknas som en meningsbärande enhet        i innehållet och hur poängen ska räknas ihop i återkallningsuppgiften. I den föreliggande studien        dök det upp problem i resultaträkningen när specifika deltagare hade påvisat att de mindes        information från texten men inte kunde få några poäng för detta påvisande då det inte höll sig        inom ramarna för poängräkningen. “Motorkoordination behandlas i den delen som är stor som en        mandel och heter någonting på bokstaven ‘d’. Det finns två av dem” är ett exempel på varför det        är viktigt med tydliga regler och gränser för vad som ska ge poäng vid ihopräkningen.  

För det tredje är det viktigt att identifiera vilken normativ grupp det är som undersöks och välja        innehåll där det minimeras risk för förkunskaper inom ämnet som kan påverka resultaten. Den        föreliggande studien inriktade sig på gymnasieelever och ämnet “hjärnan” valdes i samråd med        lärare för att säkerhetsställa att deltagarna inte skulle ha förkunskaper. Det går även att göra        förtester inom ämnet som används i undersökningen för att avgöra vilka förkunskaper deltagarna        har. 

För det fjärde kan det vara värdefullt att utveckla modaliteten hos inkodningstillfället.       

Exempelvis går det att använda mer bilder, ljud och videor då folk lär sig olika bra med de olika        modaliteterna enligt Hollender et al. (2010). Det går även att jämföra om det finns några        skillnader hos modaliteterna själva, till exempel om videor är bättre än texter såsom den som        användes i den föreliggande studien. Det kan även vara värt att faktiskt arbeta och analysera       

innehållet som deltagarna ska minnas eftersom att det då enligt Ball et al., (2014) skapas ett        processdjup som tillåter att mycket mer av informationen faktiskt kodas in och hålls kvar i det        semantiska minnet. 

Minnesstöd 

Det största problemet med att använda dator och Internet som stöd för återkallning är        confoundingvariabeln gällande “att söka information” istället för att minnas den. Ett sätt att        förbättra designen för framtida studier hade varit att kraftigt begränsa tiden för        återkallningsuppgiften då detta lägger fokus på att skriva ned information snarare än att söka på        Internet. Det skulle även vara möjligt att skapa ett datorprogram som endast begränsar        skärmtiden för deltagarna. Detta för att ge deltagarna tid att skriva men ändå hämma        confoundingvariabeln. Värt att nämna är även att kravet att deltagarna ska skriva på papper är        viktigt att behålla då detta minskar risken för rent kopierande och att deltagarna får använda sina        egna ord för att beskriva innehållet.  

Det kan vara värt att undersöka hur bra olika individer är på att söka efter information på        Internet, för att se om det kan påverka inkodningen och/eller återkallningen vid genomförande av        liknande experiment. Om det skulle visa sig att datorkunskapen påverkar resultaten nämnvärt        kan det vara en bra idé att se till att framtida grupper som undersöks, representerar        normalfördelningskurvan gällande deras färdighet att söka efter information.  

Modellen för poängräkning skulle behöva förändras så att den ger möjlighet till poäng även om        svaren inte tillhör samma kategori. I föreliggande studies text innehöll paragraferna olika mängd        meningsbärande enheter och när meningsbärande enheter inte placerades i rätt kontext        (tillsammans med rätt identifierande enhet) gav de inga poäng. Detta hade kunnat lösas genom        att formulera en text där de meningsbärande enheterna inte var lika kontextuellt beroende.       

Exempelvis skulle paradigmen att använda listor användas men istället för listor med ord så        används listor med meningsbärande enheter (detta minskar dock den eftersökta ekologiska        validiteten). Ett annat exempel är att endast inkludera en specifik kategori i texten och beskriva        denna kategori i detalj, till exempel snäva in sig på endast temporalloben istället för hjärnan.       

Även om det blir underkategorier med denna metod har de en starkare semantisk koppling till        varandra samt att kravet att identifiera kategorier inte måste inkluderas i poängräkning.  

Referenser   

Angeli, C. (2013). Examining the effects of field dependence–independence on learners’ 

problem­solving performance and interaction with a computer modeling tool: Implications for  the design of joint cognitive systems. ​Computers & Education​, 62, 221­230.  

Ball H, B., Hicks L, J., DeWitt R, M, &  Knight B, J.(2014). Encoding and Retrieval  Processes Involved in the Access of Source Information in the Absence of Item Memory. 

Journal of Experimental Psychology: Learning Memory and Cognition​, 40(5), 1271­1286. DOI: 

10.1037/a0037204   

Divis, K. M., & Benjamin, A. S. (2014). Retrieval speeds context fluctuation: Why  semantic generation enhances later learning but hinders prior learning. ​Memory & Cognition​,  42(7), 1049­1062. DOI: ​10.3758/s13421­014­0425­y 

Favarotto, V., Coni, A. G., Magani, F., & Vivas, J. R. (2014). Semantic Memory  Organization in Children and Young Adults.​ Procedia ­ Social and Behavioral Sciences​, 140,  92­97. DOI:10.1016/j.sbspro.2014.04.391. 

Hollender, N. Hofmann, C. Deneke, M. Schmitz, B. (2010). Integrating cognitive load  theory and concepts of human–computer interaction. ​Computers in Human Behavior​, 26,  1278–1288.  

Kolb, B., & Whishaw, I. Q. (2011).​ An introduction to Brain and Behavior ​(3rd ed.). 

New York, Amerika: Worth Publishers.  

Marhan, A, M., Micle. M, I.., Popa, C, & Preda, G. (2012). A review of mental models  research in child­computer interaction. ​Procedia ­ Social and Behavioral Scienses, ​33, 368 ­ 372. 

DOI: 10.1016/j.sbspro.2012.01.145   

McCall, C. (2013). Social Cognition in the Cyborg Age: Embodiment and the Internet. 

Psychological Inquiry: ​An International Journal for the Advancement of Psychological Theory​,  24, 314­320. DOI: 10.1080/1047840X.2013.839921 

Nelson L., Douglas, McEvoy, C, L. & Schreiber, T. A. (2004) The University of South  Florida free association, rhyme and word fragments norms. ​Behavior Research Methods,  Instruments & Computers, ​36(3), 402­407. DOI: ​10.3758/BF03195588  

Nelson, D. L., Kitto, K., Galea, D., McEvoy, C. L. & Bruza, P.D (2014) How activation,  entanglement, and searching a semantic network contribute to event memory. ​Memory 

Cognition, ​41, 797­819. DOI: 10.3758/s13421­013­0312­y 

Nobel, P. & Shiffrin, R, A. (2001). Retrieval Processes in Recognition and Cued Recall. 

Journal of Experimental Psychology: Learning, Memory and Cognition, ​22 (2), 384­413. DOI: 

10.1037//0278­7393.27.2.384   

Park, H., Lee, D. S., Kang, E., Kang, H., Hahm, J., June S. Kim: Chun K. Chung, & 

Jensen, O. (2014). Blocking of Irrelevant Memories by Posterior Alpha Activity Boosts Memory  Encoding. ​Human Brain Mapping​, 35, 3972–3987. DOI:​10.1002/hbm.22452  

Roediger III L. H, & McDermott, K. B. (2000). Tricks of Memory. ​Current Directions in  Psychological Science​, ​9 ​(4), 123­127. ​DOI: 10.1111/1467­8721.00075 

Roediger III L. H, & Karpicke, J. D. (2006). Test­Enhanced Learning: Taking Memory  Tests Improves Long­Term Retention. ​Psychological Science​, 17(3), 249­255. 

Skolverket. (2014) ​It­användning och it­kompetens i skolan. ​Hämtad 2014­12­31, från  http://www.skolverket.se/om­skolverket/publikationer/visa­enskild­publikation?_xurl_=http%3A

%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob

%2Fpdf3005.pdf%3Fk%3D3005   

Thompson­Schill, Sharon, L. (2003) Neuroimaging studies of semantic memory: 

inferring “how” from “where”. ​Neuropsychologia,​ 41, 280­292. DOI: 

10.1016/S0028­3932(02)00161­6   

Vetenskapsrådet. (2011) ​God forskningssed.​ hämtad 2014­01­04, från  https://publikationer.vr.se/webbpdf/2011_01.pdf 

Bilaga 1: 

(Texten som deltagarna fick läsa. Paranteser(), klamrar [] är kommentarer till bilagan som inte  visades för deltagarna) 

(Klamrarna [] identifierar meningsbärande enheter)   

(Stödord grupp) Läs texten och försök att förstå och komma ihåg så mycket du kan, vi kommer  att diskutera texten i morgon. Skriv ned 14 stödord som du kan använda för att komma ihåg  texten för morgondagens diskussion.  

(Internet­ och Kontroll grupp) Läs texten och försök att förstå och komma ihåg så mycket du  kan, vi kommer att diskutera texten i morgon.  

Hjärnan

Nervsystemet i helhet

Centrala nervsystemet  

[Centrala nervsystemet] [består av hjärnan och ryggmärgen]. Det centrala nervsystemet  [inhämtar information från det perifera nervsystemet] och [bearbetar denna] för att därefter  [skicka ut relevanta nya signaler till kroppen].  

Perifera nervsystemet  

[Perifera nervsystemet] omfattar [alla delar av nervsystemet som inte hör till hjärna eller  ryggmärg. Det består av nervtrådar ute i kroppen] [som förmedlar signaler till och från det  centrala nervsystemet]. [Cellerna i perifera nervsystemet är kopplade till organ,] [muskler],  [skinnet m.m]. 

Delar i hjärnan

Frontallob  

[Frontalloben] är [placerad längst fram i hjärnan]. Frontalloben är inblandad i bl a  [belöningssystemet], [uppmärksamhet], [planering] och [motivation].    b 

Hjässloben 

[Hjässloben, eller parietalloben], är bland annat inblandade i [känsel], [öga­handkoordination],  [rumsuppfattning] och [objektigenkänning].  Det främre området i parietalloben bearbetar  [sensorisk information, alltså känselförnimmelser från kroppen]. [Det bakre området är 

framförallt specialiserat på att integrera information från de olika sinnessystemen]. [Parietalloben  är placerad längst upp i hjärnan]. 

Nackloben  

[Occipitalloben, eller nackloben],[ är den del av hjärnan som bearbetar synen]. [Den bearbetar  alltså både färg] och [avstånd] samt att [identifiera rörelser där olika delar av loben specialiserar  sig i olika områden]. [Occipitalloben är placerad längst bak i hjärna]. 

Temporallob 

[Temporalloben] är den loben som är [placerad längst ner i hjärnan]. Temporalloben är inblandad  i [minne], [språkförståelse], [känslor] och [meningsskapandet av omgivningen].  

Lillhjärnan 

[Lillhjärnan, eller cerebellum], är framför allt den del av hjärnan som har hand om 

[motorkoordination] och [balans]. Lillhjärnan är [placerad i bakre delen av hjärnan under alla  loberna]. Lillhjärnan är en komplex struktur, fastän den volymmässigt bara [motsvarar en tiondel  av resten av hjärnan], så [innehåller den 80% av hjärnans nervceller].  

Hjärnbryggan  

[hjärnbryggan] [är den del som kopplar samman hjärnan med ryggmärgen] . Hjärnbryggan  ansvarar över [andning], [hjärtrytm], [blodtryck], [kräkreflexer] mm. 

Hjärnbalken  

[Hjärnbalken, corpus callosum], [är ett band av nervfibre​r​ som utgör länken mellan de två 

hjärnhalvorna som hjälper till att samordna mellan dem]. [Nästan alla områden i hjärnhalvorna är  förbundna med hjärnbalken]. [Det finns dock undantag, till exempel områden som representerar  händer och fötter, dessa är alltså inte förbunda genom hjärnbalken]. 

Amygdala 

[Amygdala] [är två mandelformade delar av hjärnan]. Amygdala tros ha en funktion vid  uppkomsten av såväl [fruktan] som [njutning] och därigenom spela en viktig [roll för 

psykologiska tillstånd] som [aggression], [ångest], [depression], [paniksyndrom], [posttraumatisk  stress] och olika [fobier]. 

Hjärnans mindre beståndsdelar

Nervcell  

En [nervcell eller neuron] är en celltyp i nervsystemet som är [ansvarig för mottagandet och  överförandet av nervimpulser]. Den kan [betraktas som nervsystemets mest grundläggande  enhet], även om[neuron inte är den enda celltyp] som finns i nervsystemet. 

Synaps  

[Kopplingen mellan två nervceller] kallas för [Synaps]. [Det är synapserna som skickar  information mellan hjärnceller,] detta görs genom en [elektrokemisk] process.  

Dendrit  

[Dendrit] är [mottagarsidan av en koppling mellan två neuron (nervceller)]. Dendriten [skickar  informationen till “hjärncellen”] samt [ger information om informationen borde skickas vidare  eller inte].   

Myelin  

[Myelin] är [ett skikt som ligger runt hjärncellens nervtråd] [detta skikt har lindat sig flera varv  runt nervtråden]. [Myelinet har en isolerande förmåga som tillåter högre hastighet av 

nervimpulsen].  

Nervimpuls  

En [aktionspotential, eller nervimpuls,] är det sammansatta [elektrokemiska] fenomenet som  tillåter hjärnans nervceller att [kommunicera med varandra]. [Det krävs många impulser för att  skicka information]