Ensam mamma i en tvåsam värld

Ensam mamma i en tvåsam värld

En kvalitativ intervjustudie om hur ensamstående mödrar påverkas av tvåsamhetsnormen

Sara Sjöstrand

Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap Kandidatuppsats 15 hp

Genusvetenskapligt arbete

Kandidatkurs genusvetenskap (30 hp) Vårterminen 2019

Handledare: Hilda Jakobsson

Sammanfattning

De ensamstående mammorna är en heterogen grupp som kan verka osynlig i vårt samhälle.

Detta är en grupp människor som, på grund av samhällets starka förväntan om ett tvåsamt leverne, ifrågasätts. När deras upplevda vardag sätts i relation till tvåsamhetsnormen skapas en tydlig bild av hur dessa mammor inkluderas i en grupp som träder utanför normen. Syftet med studien har varit att ta reda på vilka utmaningar ensamstående mödrar upplever sig ha i sin vardag. Jag ställer mig följande fråga: Vilka utmaningar upplever ensamstående mödrar sig ha då det kommer till ekonomi, sociala sammanhang, kärleksliv och tid? Jag sätter dessa utmaningar i relation till tvåsamhetsnormen.

Studien bygger på en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Empirin grundar sig på intervjuer med fem ensamstående singelmammor vilka har sina barn boende hos sig heltid/deltid eller växelvis. Studien har en queerteoretisk utgångspunkt. I resultatet framgår det att mammorna upplever ett flertal utmaningar i sin vardag som ensamstående. Majoriteten av mödrarna upplever ekonomiska utmaningar såsom att de tvingas arbeta heltid, trots att de saknar ambition till att göra detta, för att ha råd med en vardag som ensamstående. Det sociala nätverket visar sig också ha stor betydelse för att mammorna överhuvudtaget ska kunna ro runt sin vardag, familjen visar sig vara den främsta nyckeln till att minska den stress som annars skulle uppstå. Vidare framkommer det i resultatet att kärlekslivet är en aspekt som upplevs ha större betydelse för mammornas sociala omkrets än för mammorna själva. Mammorna upplever att omgivningen förväntar sig att de vill och ska leva i ett partnerskap trots att de i verkligheten är nöjda med sin tillvaro som singel. Dock genomsyrar en vilja att dejta men deras begränsade tid som ensamstående försvårar denna möjlighet. Även tiden är ett utmärkande incitament.

Karaktäristiskt för detta var den uttalade otillräckligheten, att inte räcka till när det kommer till att skjutsa barnen till aktiviteter, stressen som uppstår på grund av att tiden inte räcker till alla ogjorda hushållssysslor eller vetskapen om att deras valmöjligheter är begränsade på grund av ett ensamt leverne. Studien framhäver de ensamstående mammornas upplevda utmaningar i sin vardag vilka går att tolka utifrån tvåsamhetsnormen. Studien visar på att visionen om ett tvåsamt liv och kärnfamiljen premieras och reproduceras i vårt samhälle.

Nyckelord: Ensamstående mammor, tvåsamhetsnorm, queerteori, heteronormativitet

Ett stort tack till informanterna som gjort studien möjlig genom att ha delat med sig av sina livserfarenheter. Jag vill även tacka min handledare Hilda Jakobsson för fin vägledning och kloka råd. Och Lisa, älskade syster, utan ditt stöd hade jag aldrig rott studien i land- du och jag för alltid!

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Material och avgränsningar ... 2

2. Metod ... 3

2.1 Val av metod ... 3

2.1.1 Trovärdighet och pålitlighet ... 4

2.2 Urval ... 4

2.3 Intervjuer ... 5

2.4 Analysmetod ... 6

2.5 Etiska överväganden ... 7

2.6 Min roll som forskare ... 7

3. Tidigare forskning ... 8

4. Teori ... 11

4.1 Queerteori ... 11

4.2 Heteronormativitet ... 11

4.3 Tvåsamhetsnorm ... 12

4.4 Heterosexuella matrisen ... 13

5. Analys ... 13

5.1 Ekonomi ... 13

5.2 Det sociala nätverkets betydelse ... 17

5.3 Kärleksliv ... 19

5.4 Endast två händer ... 25

6. Slutsats ... 29

Källförteckning ... 31

Bilagor ... 33

1

1. Inledning

Tvåsamhetsnormen är en starkt förankrad modell i vårt västerländska samhälle (Hubbard, 1999 s. 37). Förväntningar om ett tvåsamt liv, gärna ett heterosexuellt sådant, i form av man och hustru och/eller mamma och pappa är en central idé. Människor som avviker från mallen kan betraktas som underliga och obegripliga. Detta påminns ständigt en grupp individer om i vårt samhälle, nämligen ensamstående mödrar (Alsarve, Lundqvist & Roman, 2017 s. 44). Det visar sig genom situationer i deras vardag vilket yttrar sig i tidsbrist som leder till stress då de har ensamt ansvar för allt som måste göras i en vardag (Alsarve, Lundqvist & Roman, 2017 s.44).

I mitt sökande, i den inledande fasen av min studie, upptäckte jag att forskning som berör ensamstående mödrar och deras livssituation är mycket sparsmakad, vilket även Jenny Alsarve, Åsa Lundqvist och Christine Roman (2017 s. 9) påtalar.

Studien har sin utgångspunkt i queerteori utifrån det faktum att mödrarna i denna studie avviker från uppsatta förväntningar om heterosexuell tvåsamhet. Ensamstående mödrar är en stor grupp individer som många gånger går obemärkt förbi. De uppfattas möjligtvis inte som avvikare vid första anblicken då det är en heterogen grupp som gör sig synliga i olika sociala klasser. Jag anser det intressant att studera företeelsen utifrån queerteoretiskt perspektiv då queerteori ofta appliceras på fenomen som tydligt avviker från normen. Mitt syfte med denna studie är därför att ta reda på vilka utmaningar ensamstående mödrar upplever sig ha i sin vardag.

Med ensamstående mamma i den här studien menar jag en kvinna utan partner som har ett eller flera barn tillsammans med en man och vars barn är boendes heltid/deltid eller växelvis hos henne.

2

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att ta reda på vilka utmaningar ensamstående mödrar upplever sig ha i sin vardag. Den frågeställning jag har valt att utgå ifrån är: Vilka utmaningar upplever ensamstående mödrar sig ha då det kommer till ekonomi, sociala sammanhang, kärleksliv och tid? Jag kommer sätta dessa utmaningar i relation till tvåsamhetsnormen.

1.2 Material och avgränsningar

Mitt empiriska material är kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem ensamstående mammor. De teman jag utgick ifrån konstruerades med min frågeställning som utgångspunkt.

I min systematiska bearbetning av materialet valdes sekvenser ur intervjuerna ut som stämde överens med min frågeställning. Då jag ville komma i kontakt med ensamstående mödrar utan partner gjorde jag en efterlysning på Facebook som generade i intresse och ett antal mammor kontaktade mig (se bilaga 1 Efterlysning s. 33). Två personer fick jag tacka nej till då jag ansåg att dessa personer hade en för nära relation till mig. Då jag efterlyste informanter i god tid innan studiens start gick jag miste om några informanter när det väl var dags att utföra intervjuerna, trots det upplevde jag inga svårigheter i att få tag på två nya deltagare. Dock kunde detta bortfall kommit att ha inverkan på variationen, såsom utbildningsnivå, boendeort och ålder på barnen, inom gruppen ensamstående mödrar vilket i sin tur kunnat påverka resultatet.

Jag har valt att avgränsa mig till ensamstående singelmammor som har barn tillsammans med en person då jag anser att det är så pass olika ingångar mellan dessa mammor och frivilligt ensamstående mödrar med assisterad befruktning. Jag är medveten om att det finns en variation av förutsättningar även inom denna gruppen mödrar, men att det i deras fall kan handla om en lång och planerad process (Alsarve, Lundqvist & Roman, 2017 s. 11).

3

2. Metod

Jag kommer i följande kapitel redogöra för mitt val av metod och tillvägagångssätt där jag även motiverar mitt urval, min roll som forskare samt mina etiska ställningstaganden. Följande kapitel har jag delat in i sex kategorier; val av metod, urval, intervjuer, analysmetod, etiska överväganden samt min roll som forskare. Vidare motiverar jag även studiens trovärdighet och pålitlighet.

2.1 Val av metod

Om man vill försöka förstå människors livsöden och hur de uppfattar sin värld kan ett samtal vara en god väg att ta (Kvale & Brinkmann, 2014 s. 15). Det är genom samtalet vi lär känna andra människor och genom det skapar vi oss kunskap om deras erfarenheter och levda värld, bland annat. Då mitt syfte var att ta reda på vilka utmaningar ensamstående mödrar upplever sig ha i sin vardag lämpade sig en kvalitativ forskningsintervju som metod i min studie.

Metoden ansågs mest kvalificerad då jag var intresserad av att förstå och veta mer om fenomenet utifrån ensamstående mammors egen synvinkel (Kvale & Brinkmann, 2014 s. 17).

Det finns olika former av intervjuer, Alan Bryman (2011 s. 415) nämner särskilt två, den ostrukturerade samt den semistrukturerade intervjun. Skillnaden mellan dessa två intervjuformer är att i den förstnämnda har man inte färdigställda frågor i samma utsträckning som i den semistrukturerade intervjun. Jag har valt att genomföra semistrukturerade intervjuer vilket har inneburit att mina informanter haft stor frihet att formulera sina svar (Bryman, 2011 s. 415). Mina intervjufrågor utformade jag så att samtal skulle kunna väckas, men framförallt med syftet att få ett gediget svar på frågorna (se bilaga 2 Intervjuguide s. 34). Då mina frågor var relativt få var min strävan att få informanterna att på ett fritt sätt tilldela mig så mycket av sina upplevelser som möjligt. I en semistrukturerad intervju utgår man ifrån en lista med specifika teman, denna lista kallas intervjuguide (Bryman, 2011 s. 415). I min intervjuguide konstruerade jag fyra teman; ekonomi, sociala sammanhang, kärleksliv och tid. Jag valde även att formulera ett fåtal frågor som var anknutna till respektive tema. Bryman (2011 s. 415) påvisar att frågorna i intervjuguiden inte behöver ställas i ordning vilket gör processen flexibel och skapar även möjlighet för forskaren att ställa nya frågor som inte ingår i intervjuguiden.

Detta val av metod har skapat förutsättningar för mig att kunna ställa följdfrågor till samtliga intervjupersoner. På detta sätt kunde jag styra mitt fokus till syftet samtidigt som informanterna gavs frihet i sina svar (Bryman, 2011 s. 413).

4

2.1.1 Trovärdighet och pålitlighet

Jag ville i min studie undersöka ensamstående mödrars upplevelse av utmaningar i deras vardag. Eftersom jag strategiskt valde ut fem individer var jag väl medveten om att mitt resultat inte säger något om hur mammor generellt upplever utmaningar i sin vardag. Då det kan finnas en mängd olika versioner av en social verklighet var det dessa individers upplevelse jag i min studie ämnade förstå (Bryman, 2011 s. 354). Trovärdigheten ökar då informanternas beskrivningar av sin sociala verklighet till stor del samstämde med varandra. Studien bygger på ett antal människors upplevelser och är därmed inte kvantitativ och mätbar (Trost, 2010 s.132).

Pålitligheten ökar på grund av att jag gjort en tydlig redogörelse för mitt tillvägagångssätt i forskningsprocessens samtliga faser men även för att jag har analyserat min empiri i förhållande till litteratur och tidigare forskning (Bryman, 2011 s. 355).

2.2 Urval

Hur många informanter man bör ha i sin studie beror på undersökningens syfte (Kvale &

Brinkmann, 2014, s. 156). Antalet intervjuer är även beroende av den tid och de resurser som är tillgängliga. Det kan vara fördelaktigt att ha färre informanter i sin studie då det blir möjligt för forskaren att utföra noggranna tolkningar (Kvale & Brinkman, 2014 s. 157). Det gynnar även exempelvis studenten som inte har speciellt mycket tid eller resurser till att bearbeta en stor datamängd, det gör forskningen mer lätthanterlig. Jag bedömde utifrån studiens tidsram och omfattning att fem semistrukturerade intervjuer var en lämplig mängd. Då samtliga intervjuer har spelats in för att fortsättningsvis transkriberas var bearbetningen av materialet dessutom tidskrävande.

För att komma i kontakt med mitt fält gjorde jag en efterlysning av ensamstående singelmammor via Facebook vilket ledde till en spridning, personer i min närhet delade inlägget vilket i sin tur resulterade i att cirka 10 mammor anmälde sitt deltagarintresse. Jag fick därefter sortera bort ett antal aktörer då det dels var för många personer, och även dels på grund av att jag hade en för nära relation med somliga. Jag säkerställde att variationen på utbildningsnivå samt åldern på informanternas barn blev så stor som möjligt. Det är därmed ett strategiskt urval jag använt mig av vilket skapar goda förutsättningar till varierade svar (Trost, 2007 s. 33).

5

Strategiskt urval är vanligt förekommande inom kvalitativ forskning, men är inte statistiskt representativt. Eftersom du inom kvalitativ forskning många gånger är ointresserad av statistik, utan i stället är intresserad av en variation och ett heterogent urval, är detta en väl beprövad metod (Trost, 2010 s. 137).

2.3 Intervjuer

Jag kontaktade de personer som uttryckt sin vilja att delta i min studie, och som jag ansåg relevanta, via en chattfunktion på Facebook där efterlysningen gjorts. Jag förklarade närmare vad det var för slags studie jag ämnade att göra samt dess syfte och om intresse för deltagande kvarstod. Intervjuerna ägde rum på varierade ställen då jag lät informanterna själva bestämma plats. En av informanterna föreslog webbmöte via Skype. Då mina informanter var en grupp med begränsade tidsresurser ansåg jag det rimligt att utföra en elektronisk intervju. Datorstödda intervjuer kan skapa en viss distans mellan informant och forskare och jag som forskare kan därigenom går miste om interaktion, så som kroppsspråk (Kvale & Brinkmann, 2014 s. 190). I detta fall bedömde jag en elektronisk intervju som riskfri, skillnaden mellan detta och ett realmöte ansåg jag vara så pass liten då upplevelsen av att föra ett webbsamtal går att jämföra med det verkliga, vi såg varandra lika väl som om vi skulle suttit mittemot varandra vid ett bord.

Som jag nämnt i tidigare kapitel kan en intervjuguide se olika ut beroende på hur strukturerad intervjuform jag som forskare väljer att anta (Bryman, 2011 s. 419). Jag valde att ha en semistrukturerad förteckning över utvalda teman som anpassades efter min studies syfte och forskningsfrågor där frågeställningen var av öppen karaktär. Det viktiga enligt Bryman (2011 s. 419) är att frågorna möjliggör för forskaren att tilldelas information om hur informanterna upplever sin värld och att intervjun möjliggör för flexibilitet, både när det kommer till upplägget av intervjuguiden men även i utförandet av själva intervjun. Min utformning av intervjufrågorna möjliggjorde just detta. Jag hade en struktur att följa vilket bidrog till att samtalet med intervjupersonerna behöll sitt fokus men där det även skapades förutsättningar för mig som forskare att ställa följdfrågor. Vidare kunde jag på detta sätt öka min förståelse för de utmaningar som studiens deltagande mammor i sin vardag upplever sig ställas inför.Jag inledde intervjuerna med så kallade uppvärmningsfrågor som rörde informanternas bakgrundsfakta, vilket är ett grundläggande val enligt Bryman (2011 s. 419).

6

En förutsättning för att kunna underlätta och bearbeta sitt material på ett så smidigt vis som möjligt är tillåtelsen till inspelning (Bryman, 2011 s. 428). Det kan även vara fördelaktigt att spela in intervjun då forskaren till fullo kan koncenterara sig på vad som sägs i intervjun och därmed slippa anteckna och bli distraherad. Jag bad mina informanter om tillåtelse att spela in intervjun redan i inledningsfasen, i planeringen av deras deltagande, vilket ingen av dem motsatte sig. Bryman (2011 s. 429) menar att det kan variera hur lång tid en intervju tar. Mina intervjuer pågick allt mellan 30 minuter och en timma. Efter intervjuerna transkriberade jag materialet och kodade mina informanter med fiktiva namn där jag utgick från alfabetets fem första bokstäver, namn jag även kommer att använda mig av i studien.

Följande kommer en presentation av samtliga informanter för att placera dem i en social kontext. Anna 48 år är boendes i en storstad. Hon har gymnasial utbildning och arbetar med IT.

Hon har två barn, ett av barnen bor växelvis hos henne medan det andra barnet bor hos sin pappa varannan helg. Bea 37 år bor i en liten stad och har gymnasial utbildning som barnskötare. Hon har ett barn som bor hos henne på heltid. Cissi 39 år boendes i en liten stad.

Hon innehar en universitetsutbildning och arbetar som lärare. Hon har två barn varav det ena barnet bor växelvis hos henne medan det andra barnet bor varannan helg hos sin pappa. Diana 45 år lever i en liten stad. Hon besitter en universitetsutbildning och arbetar även hon som lärare.

Hon har sina två barn boende hos sig på heltid. Den femte mamman är Eva 32 år och bosatt i en liten stad. Likt Bea har även hon en gymnasial utbildning som barnskötare. Hon har två barn som bor varannan helg hos sin pappa.

2.4 Analysmetod

Inom kvantitativ forskning finns en uppsjö av regler för hur jag som forskare kan analysera materialet (Trost, 2010 s. 147). Det finns bra dataprogram som är behjälpliga vid analysen och bearbetningen av datamaterialet. Vid kvalitativa studier råder inte samma på förhand bestämda regler och förhållningssätt. Enligt Jan Trost (2010 s. 148) är en generell företeelse att forskaren redan i sin insamling av data börjar göra egna analyser och tolkningar, så även i mitt fall. Jag kunde i ett tidigt stadie urskilja en mängd gemensamma mönster. När jag sedan påbörjade min bearbetning av den insamlade datan blev dessa mönster ännu tydligare. Jag valde att transkribera samtliga intervjuer, utifrån dessa utsagor plockade jag sedan bort ointressanta delar

7

ur intervjuerna för att materialet skulle anta samma struktur som min intervjuguide och på så sätt vara lättare att analysera. Detta innebär å ena sidan att forskaren går miste om stora delar av materialet, å andra sidan finns intervjuerna kvar på inspelningen som skapar möjlighet för mig att återgå till vid behov (Trost, 2010 s.150). Det är värdefullt att göra materialet lätthanterligt för att få till ett så bra analysarbete som möjligt. Jag kodade mitt material genom att bryta ner min data till analysenheter i form av olika företeelser som jag sedan kategoriserade.

Kategorierna skapades utifrån min frågeställning vilka var; ekonomi, sociala sammanhang, kärleksliv och tid.

2.5 Etiska överväganden

Den etiska biten i en intervju är en viktig del då interaktionen i intervjun påverkar informanten (Kvale & Brinkmann, 2014 s. 97). De etiska principerna är en grundläggande aspekt att förhålla sig till genom hela studiens process. Innan intervjun påbörjades inledde jag därför med att informera mammorna om de etiska aspekterna. Jag redogjorde för syftet med min studie, att de närsomhelst under studiens gång kunde avbryta sitt deltagande, jag förklarade att jag skulle anonymisera mitt material, att materialet enbart skulle användas i studiens syfte samt att jag skulle förvara mitt material så ingen obehörig skulle få tillgång till det. Samtliga informanter accepterade en inspelning av intervjuerna, de valde att besvara alla mina frågor och ingen av mina informanter valde heller att dra sig ur utan medverkade under hela intervjun. Genom att koda informanterna med fiktiva namn skapade jag en anonymitet där deltagarna inte går att identifiera.

2.6 Min roll som forskare

Intervjun mellan forskaren och informanten är inte ett samtal mellan jämställda parter då det är forskaren som definierar och kontrollerar situationen (Kvale & Brinkmann, 2014 s. 19). Det råder en maktasymmetri mellan informant och forskare då det är forskaren som har den vetenskapliga kompetensen, som inleder och definierar intervjun, bestämmer ämne, bestämmer vilka frågor som ska ställas och följas upp samt att det är forskaren som är den som avslutar samtalet. Forskaren är även den som har tolkningsmonopol, det är forskaren som tolkar och rapporterar informanternas upplevelser (Kvale & Brinkmann, 2014 s. 52). Jag har varit väl medveten om denna aspekt under intervjuernas gång. Jag har under intervjuerna varit öppen

8

och bjudit på en del av min egen levda erfarenhet som ensamstående mamma utan partner.

Detta har för mig varit en strategi för att minska klyftan informanten och mig emellan och för att informanten skulle känna sig trygg med att dela med sig av privata delar av sitt liv. För att minska misstolkningar ställde jag även vid ett flertal tillfällen frågan om jag tolkat mamman rätt. På så vis skapades det möjlighet för henne att antingen bekräfta eller förtydliga sitt svar.

Att ha förförståelse om ett fenomen innebär att det formar vårt sätt att se på verkligheten (Thurén, 2014 s. 58). Genom att jag själv är en ensamstående singelmamma delar jag liknande position som mina informanter. Jag är väl medveten om att jag därmed gett mig in i studien med en viss förförståelse av fenomenet jag undersökt. Vidare är jag även förvissad om att detta kan ha präglat min tolkning av materialet. Jag skulle dock vilja påstå att min förförståelse snarare har bidragit till att informanterna känt en tillförlitlighet till mig just för att vi delar en liknande levnadssituation än att resultatet kommit att bli negativt påverkat. Min roll som ensamstående singelmamma skapade även möjligheter för mig att ställa mer sensibla frågor då jag har en viss kunskap om vad som kan uppfattas känsligt vilket i sin tur kan ha lett till att mammorna vågat vara mer ärliga i sina svar.

3. Tidigare forskning

Begreppet queer är svårdefinierat och används ofta som ett paraplybegrepp på hbtq-personer (Rosenberg, 2002 s. 11). Queerteori ämnar att på ett kritiskt sätt undersöka och belysa det som anses som normativt. Att leva som ensamstående förälder är i Sverige ett vanligt fenomen, därför är det förvånande menar Jenny Alsarve, Åsa Lundqvist och Christine Roman (2017 s. 9 ff) att forskningen på familjer bestående av en vuxen är så pass snäv. Denna åsikt grundar författarna på det faktum att så mycket som drygt en fjärdedel av alla barnfamiljer lever ensam och allt som oftast är detta just en kvinna. Forskning som har bedrivits på ensamstående mödrar utifrån queerteori är begränsad och min uppfattning är att det kan bero på att begreppet queer ofta tillämpas på fenomen som fokuserar på hbtq-personer. Jag anser det därför relevant att fylla en del av den kunskapsluckan. Ur ett queerteoretiskt perspektiv ska jag därför försöka att ta reda på vilka utmaningar ensamstående mödrar upplever sig ha i sin vardag. Vidare forskning om ensamstående mödrar och hur de upplever sin vardag i relation till normativa föreställningar kan bidra till större förståelse för en utsatt grupp individer och deras livssituation. Det kan även

9

synliggöra strukturer och normer som råder i samhället och hur det möjliggör att leva sitt liv.

Ett perspektiv som går att finna inom tidigare forskning rör frivilligt ensamstående moderskap genom assisterad befruktning. Helena Tinnerholm Ljungberg (2017) är statsvetare

vid Institutionen för idé-och lärdomshistoria i Uppsala och undersöker möjligheterna att leva som ensamstående mamma via assisterad befruktning i Politik och kön: feministiska perspektiv på statsvetenskap.

Tidigare forskning rörande tvåsamhetsnormen finns och jag anser den viktig för att kunna besvara min forskningsfråga då min bedömning är att tvåsamhetsnormen vävs in i en

queerteori. I tidskrift för genusvetenskap skriver Lena Lagercrantz och Eva Tiby (1981) i Tvåsamhet i kvadrat om hur den heterosexuella tvåsamheten premieras på olika sätt, den heterosexuella tvåsamheten överöses med premier såsom uppmuntrande reklamer och bosättningslån. Jag anser denna artikel intressant då författarna redan under tidigt 80-tal problematiserar den heterosexuella tvåsamhetsnormen. Jag anser att artikeln är applicerbar på en nutida kontext även om en del har förändrats, såsom exempelvis lagändringar gällande samkönade äktenskap.

Fanny Ambjörnsson (2009) undersöker motståndsstrategier och livsvillkor för unga hbtq- personer i En säker plats: alternativa familjer, relationsanarki och flersamhet bland unga queeraktivister. Hon lyfter i sin studie hur dessa unga personer på olika sätt gör motstånd och förhåller sig till den tvåsamma heteronormen genom att skaffa sig alternativa familjer utanför den biologiska familjen.

Lissa Nordin (2007) undersöker den problematiska ensamhet som medelålders ensamstående män i norrländsk glesbygd kan vara föremål för i sin avhandling som hon disputerade med vid den Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet Man ska ju vara två: män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd. Det är en etnografisk studie där hon följer en grupp ensamma medelålders norrländska män som letar efter kärleken. Nordin talar om den romantiska kärleken och lutar sig mot tvåsamhetsnormen. Hon menar att heterosexualiteten i sig inte utgör det eftersträvansvärda utan det måste göras på rätt sätt. I avhandlingen går hon in på att det är skillnad på vilka förhållanden som accepteras i samhället. Hon menar också att man talar olika om ensamstående, i staden lever man som singel och på landet är man ensam.

10

Hon påtalar även hur det är att vara exkluderad från den typ av kulturell aktivitet samt vilka konsekvenserna blir.

Blandade känslor: bisexuella kvinnors praktik & politik är en avhandling av Marlena Gustavson (2006) vid institutionen Tema Genus, Linköpings universitet, som jag finner behjälplig i min strävan att besvara mitt syfte. Avhandlingen bygger på intervjuer av bisexuella kvinnor.

Gustavson belyser alternativa relationer till tvåsamheten. Hon talar även om monogamin och understryker att tvåsamhet inte nödvändigtvis måste vara förknippat med sexuell trohet.

Däremot är äktenskapet enligt Gustavson starkt förknippad med monogam och exklusiv tvåsamhet samt en trogen sexuell kärlek.

Catrine Andersson (2011) som disputerat i sociologi med sin avhandling Hundra år av tvåsamhet i svenska statliga utredningar 1909-2009 vid Uppsala universitet undersöker hur staten har påverkat de olika reformerna som gällt äktenskap. Detta har hon gjort genom att studera några av statens offentliga utredningar under en hundraårsperiod. I sin avhandling har hon en queerteoretisk utgångspunkt där hon undersöker hur normer runt tvåsamhet och heteronormativitet har påverkat olika beslut. Hon menar att tvåsamhetsnormen numera är starkare förankrad i vårt samhälle än vad heterosexualiteten är då även samkönade äktenskap bygger på en tvåsam idé.

Barbara Hobson och Mieko Takahashi (1996) i Generell välfärd visar att ensamstående mammor inte är en homogen grupp då deras bakgrund i form av utbildning, ekonomiska förutsättningar, sociala nätverk och så vidare skiljer sig helt åt. Däremot förenas dessa mammor i att de har mindre tid, mer ansvar samt endast en lön att leva på, detta satt i perspektiv i förhållande till familjer med två sammanboende föräldrar.

Jenny Alsarve, Åsa Lundqvist och Christine Roman (2017) undersöker hur ensamstående mammor hanterar sin vardag. De presenterar sitt resultat i boken Ensamma mammor:

dilemman, resurser, strategier som är ett forskningsprojekt finansierat av vetenskapsrådet. Där menar de att debatten rådande hur arbetslivet kan förenas med familjelivet utgår ifrån att det finns två vuxna i hushållet. Alsarve, Lundqvist och Roman belyser konflikter och dilemman såsom tidsbrist, stress och ekonomiska förutsättningar vilket är aktuellt och relevant även för min studie.

11

4. Teori

I detta kapitel kommer jag introducera de teorier som jag kommer använda mig av i min analys.

Jag har delat upp dem i följande fyra kategorier; queerteori, heteronormativitet, tvåsamhetsnorm samt heterosexuella matrisen.

4.1 Queerteori

Tiina Rosenberg (2002 s. 11) menar att beteckningen queer och dess betydelse kan vara svår att definiera i ett enda ord eller mening. Från början var det en viktig del av förhållningssättet att just inte fastslå en exakt definition av begreppet. Poängen med termen queer var att det skulle bryta upp kategorier. Ofta används queer som ett paraplybegrepp för gruppen lesbiska, homo-, bisexuella och transpersoner (Ambjörnsson, 2016 s. 15). Queer kan jämföras med hur ordet gay tidigare användes och innefattade lesbiska, homosexuella män och stundom även bisexuella och transpersoner (Rosenberg, 2002 s. 11). Ordet har i det svenska språket används på en mängd olika vis (Ambjörnsson, 2016 s.15). Gemensamt för dessa olika sätt är att det på ett eller annat sätt bryter mot normen. Begreppet queer innebär att kritiskt förhålla sig till det normativa.

Därför kan benämningen inkludera personer som rent allmänt faller utanför normen.

Sexualiteter anses vara socialt, historiskt och geografiskt konstruerade inom queerteorin (Rosenberg, 2002 s. 63). Man utgår även från att heterosexualiteten som norm är en central orsak till förtryck av andra former av sexualiteter.

Jag kommer att använda mig av queerteori då jag upplever den användbar i syfte att undersöka det som faller utanför normen. Jag anser teorin relevant då mina informanter kan upplevas som avvikande och marginaliserade utifrån heteronormativa värderingar, förväntningar och idéer som råder i vårt samhälle (Kulick, 2005 s.14).

4.2 Heteronormativitet

Heteronormativitet innebär att det finns ett antagande och ett förgivettagande i samhället, att det naturliga och det mest eftersträvansvärda sättet att leva på är heterosexuellt (Rosenberg, 2002 s. 100). Hela samhället såsom lagar, institutioner, strukturer, relationer och handlingar producerar och reproducerar det heterosexuella som något enhetligt och naturligt.

12

Heteronormativitet baseras på en tanke om en binär könsuppdelning, en kvinna och en man samt en hegemonisk heterosexuell norm. Allt som inte får plats inom denna ram anses som avvikande och fel. Detta tar sig uttryck i marginalisering, osynliggörande och resulterar i ett utanförskap (Rosenberg, 2002 s. 101).

4.3 Tvåsamhetsnorm

Ambjörnsson (2016 s. 58) menar att tvåsamheten är premierad framför andra samlevnadsformer. Detta visar sig genom strukturer och lagar då det exempelvis är omöjligt att vara fler än två vårdnadshavare till ett barn. Den heterosexuella tvåsamheten är en given samlevnadsform i vår monogama kultur. Tvåsamheten är fundamental för att kategorierna kvinna och man ska förenas till en monogam enhet (Gustavson, 2006 s. 148). Genom tvåsamheten antas en överenskommelse om unik sexuell trohet (Gustavson, 2006 s. 149).

Tvåsamhet och att leva monogamt är starkt länkade till varandra. Dock menar Gustavson (2006 s. 113) att det finns stöd i att separera tvåsamhet från monogami. Enligt Gustavson behöver inte en tvåsam relation innebära att parterna agerar troget mot varandra. De kan, antingen öppet eller i det dolda, inneha andra intima relationer men trots det betrakta sig som ett par. Monogami å sin sida bygger även den på en tvåsam överlägsenhet, men här är man strängt hållna till varandra och fria relationer är förbjudna. Äktenskapet ingår i denna kategori, men även majoriteten av romantiska kärleksrelationer brukar sträva efter det monogama idealet.

Ensamheten står i motsats till tvåsamheten – den heterosexuella tvåsamheten (Nordin, 2007 s.

25). Viktigt att påpeka är att det är av stor vikt att göra den heterosexuella tvåsamheten på rätt sätt, detta gärna i form av äktenskap och kärnfamilj. Denna föreställning utesluter andra levnadsformer såsom exempelvis hushåll med en förälder eller fler än två föräldrar.

En annan vinkel utifrån den rådande idén om ett tvåsamt liv som bör nämnas handlar om olika former av familjerabatter, såsom exempelvis medlemskap av olika slag som oftast innefattar två vuxna och två barn eller ett rabatterat pris på storförpackningar i affären, vilket innebär att stora förpackningar är billigare än små förpackningar. Dessa exempel visar på att normativa familjekonstellationer premieras. Ett hushåll med två vuxna och därmed två inkomster överöses med rabatter i olika former medan rabatterna uteblir för familjer med en vuxen och endast en inkomst, något som även Lagercrantz och Tiby (1981 s. 66) påpekar.

13

4.4 Heterosexuella matrisen

Den heterosexuella matrisen är en av Judith Butlers (2007 s. 133) mest kända begrepp. Det är en modell som bygger på två stabila genusidentiteter och två binära kön, nämligen kvinna och man. Kroppar är inte begripliga i sig utan skapas i en kulturell kontext där de ses som varandras motsatser och förväntas åtrå och begära varandra. Denna förväntade heterosexualitet är socialt obligatorisk. Det är även viktigt att identifiera sig med sin kropp och sitt biologiska kön samt agera i enighet med samhällets förväntningar runt respektive kön. Butler (2007 s.142) menar att man ses som avvikare i samhällets ögon om man inte fogar sig efter denna idé vilket kan leda till att man inte blir en socialt accepterad heterosexuell. Det är därför viktigt att uppfattas och bli erkänd som en riktig heterosexuell av samhället, annars kan en social identitet gå förlorad.

Utifrån den heterosexuella matrisen skapas en tydlighet enligt mig där mina informanter, de ensamstående mammorna, blir svårbegripliga i omgivningens ögon då de lever ensamma och inte gör den heterosexuella tvåsamheten på rätt sätt. Detta är en företeelse jag kommer att undersöka i analysen.

5. Analys

Jag kommer i detta kapitel analysera mitt material utifrån valda teman. Kategorierna som tar sin utgångspunkt i min frågeställning är; ekonomi, sociala sammanhang, kärleksliv och tid.

Nedan presenteras resultatet med följande underrubriker; ekonomi, det sociala nätverkets betydelse, kärleksliv och endast två händer. Jag kommer underbygga min analys och mitt resultat genom att koppla citat från informanterna till utvalda teman, tidigare forskning samt min valda teoriram.

5.1 Ekonomi

Ekonomin är enligt fyra av de fem mammorna en utmaning och som de upplever påverkar deras levnadsmöjligheter efter att de blivit ensamstående. De anser inte att de har något annat val än att arbeta full tid för att få sina liv att gå ihop ekonomiskt, detta på grund av att de ensamma har ansvar för familjens försörjning. Enligt Hobson och Takahashi (1996 s. 189) arbetar

14

ensamstående mödrar heltid i större utsträckning än gifta. I linje med detta menar Alsarve, Lundqvist och Roman (2017 s. 154) att det är svårt för ensamstående mödrar, i synnerhet mammor från arbetarklassen, att utnyttja rätten till reducerad arbetstid. ”Det hade varit rena drömmen att få kanske jobba 75-80 procent och få mer tid hemma. Men det går ju inte.” Detta är ett tillkännagivande Bea gör. Även Eva reflekterar över svårigheterna att vara ensamstående och heltidsarbetande mamma. Hon menar att det är en omöjlighet att arbeta heltid samtidigt som det även förväntas att hon ska vara en enastående mamma. Utifrån bland annat dessa utsagor påstår jag att mammorna ofrivilligt berövas sin rätt att arbeta deltid då samhällets ekonomiska struktur bygger på att en familj innefattar två inkomster. Vidare vill jag hävda att mammornas valmöjligheter och rätt till frihet begränsas på grund av att de inte lever i en tvåsamhet. Jag anser att en sådan parallell är rimlig att dra då gifta mödrar i större utsträckning än ensamstående arbetar deltid (Hobson & Takahashi, 1996 s. 189).

Trots en utbildningsvariation mellan mammorna var den ekonomiska aspekten central.

Alsarve, Lundqvist och Roman (2017 s.10) visar på att ensamma mödrar är en heterogen kategori där exempelvis utbildningsnivå kan skilja sig åt och därmed uppstår varierande möjligheter till försörjning. I motsats till deras resultat visar denna aspekt inte ha någon betydelse i mitt resultat. Mammor med gedigen utbildning tenderade inte att känna mindre oro för ekonomin. Anna som ansåg sig ha en bra lön, och inte upplevde svårigheter när det kom till ekonomin, arbetade med IT på en arbetsplats där endast hon och en kollega till var kvinnor.

Hon berättar:

Det har varit bananskal på det eftersom jag är outbildad mer eller mindre. Men inom IT och det är något som intresserar en och man lär sig mycket om det och man gör mycket själv, då blir man helt plötsligt attraktiv att anställa. Och så kan det se bra ut för statistiken att en kvinna kommer in på IT också. Det kan ge en fjäder i hatten att-vi minsann. Jag var den första tjejen på IT när jag kom in, och nu är vi två då, och då är vi väl 18 stycken som också jobbar här.

Till skillnad från Anna så arbetar övriga mammor inom skolvärlden på något sätt vilket inte, enligt Cissi, genererar i särskilt hög lön. Detta är även den bild som Hobson och Takahashi (1996 s.172) förmedlar när de menar att ensamstående mödrar är en missgynnad grupp. Jag finner det intressant att den enda mamman av fem ensamstående mödrar som inte upplever en ansträngd ekonomi arbetar på en mansdominerad arbetsplats med ett manligt kodat yrke. Medan Annas levnadsstandard i form av boende och aktiviteter inte påverkas efter att hon blivit ensamstående mamma ser det helt annorlunda ut för Cissi. Hon berättar att det har varit omöjligt

15

för henne att få låna pengar för att kunna ta över huset. Banken ansåg att hennes inkomst var för låg. Det krävdes tillslut att hon bytte bank för att möjliggöra lånet. Alsarve, Lundqvist och Roman (2017 s. 23) menar att samhället är uppbyggt runt en modell som bygger på två försörjare i en familj och därmed försvåras livssituationen för andra familjekonstellationer, vilket jag vill hävda att Cissis berättelse påtagligt illustrerar. Jag vill påstå att Cissis uttalande speglar samhällets förväntningar om en tvåsamhet och att den ideala formen-äktenskap är att föredra då det inbringar flest fördelar (Nordin, 2017 s. 25 ff). Jag anser att detta tydligt kommer till uttryck då Cissi med en universitetsutbildning och arbete till trots ändå nekas belåning. Jag menar att detta bör vara tillräckliga förutsättningar för att Cissi ska kunna klara sig som ensamstående då både universitetsutbildning och fast arbete generellt skattas högt i vårt samhälle. Då hennes berättelse visar på att dessa förutsättningar inte var tillräckliga vågar jag därmed påstå att samhället på detta sätt reproducerar idén om kärnfamiljen samt försvårar för andra typer av familjebildning, vilket bekräftas i de sistnämnda författarnas utsaga gällande de svårigheter som uppstår för familjekonstellationer utan två försörjare. Liknade redogörelse framkommer i Ambjörnssons (2009 s. 148) studie där hon undersöker motståndsstrategier till den tvåsamma heteronormen bland unga queeraktivister. I studien visar det sig att alternativa familjebildningar exkluderas och fråntas materiella fördelar som tvåsamma kärlekspar får ta del av, vilket kan handla om rabatter på försäkringar, telefonabonnemang och kontrakt på lägenheter.

Två av informanterna vittnar om att boendet påverkar ekonomin och vice versa. Diana uttrycker att hennes utgifter ökat då hon blivit ensam på grund av att hon blivit tvungen att flytta till en hyreslägenhet, en boendesituation som är betydligt mer kostsam än att bo två inkomsttagare i ett hus. Vidare berättar Bea:

Vi vill ju helst bo i hus, men det är ju inte så lätt när man är ensam. Det är ju det jag alltid har velat göra. Min dröm. Så det kan jag känna är en lite jobbig sak att jag inte har kunnat ge dottern det som jag vill. Jag vill kunna bo ute på landet i ett hus. För det är ju också en ekonomisk fråga. Men vi har alltid bott i lägenhet och vi har alltid haft bra lägenheter så det är ju inte så. (…) Det hade ju varit lättare om man varit två för då hade man kunnat ta ett större lån, eller liksom köpa något.

Cissi, Diana och Bea talar om sina boendesituationer på lite olika sätt. Gemensamt för dem är exempelvis att det finns vissa begränsningar för ett hushåll med en försörjare när det kom till boendemöjligheter. Även om de önskar köpa en viss typ av boende, som skulle kunna generera en lägre boendekostnad på sikt sätter deras civilstånd ”käppar i hjulen”. Detta går i linje med

16

vad Lagercrantz och Tiby (1981 s. 66) talar om och problematiserade redan på ett tidigt 80-tal.

Författarna menar att tvåsamheten, gärna en heterosexuell sådan, premieras på olika sätt bland annat genom ekonomiskt stöd när det kom till att bilda bo tillsammans med någon. Utifrån de illustrerande citaten ovan vill jag hävda att detta är relevant även i en nutida kontext då flertalet av de ensamstående mödrarna i min studie upplever ekonomiska svårigheter efter sina separationer som är relaterade till deras status som just ensamstående.

Två av mammorna reflekterade över olika former av rabatter som finns tillgängliga. Anna begrundar bland annat den form av inträdesrabatter som rabatteras utifrån en modell som bygger på två vuxna och två barn, en reduktion som hon aldrig får ta del av på grund av att hennes familjekonstellation inte lever upp till dessa krav. Även Cissi uttalar sig gällande familjerabatternas pretentioner:

Medlemskap och familjerabatter, varför ska en familj som har två inkomster få familjerabatt och rabatterat medlemskap. Som ensamstående kommer man aldrig åt rabatten och då har man bara en inkomst och borde få rabatt.

Deras reflektioner anser jag relevanta, intressanta och viktiga att belysa. Annas och Cissis infallsvinklar kastade ljus på en viktig aspekt och bekräftar vad tidigare forskning säger om hushåll med en inkomst, nämligen att de glöms bort då samhället utgår från den fundamentala idén om tvåsamhet (Alsarve, Lundqvist & Roman, 2017 s. 24). Ambjörnsson (2016 s. 15 f) menar att queerteori ämnar att kritiskt förhålla sig till det föreställt normala och att det är normbrottet som är i fokus. Det kan handla om överträdelser mot sexuella normer, strukturer och identiteter. Ur queerteoretiskt perspektiv anser jag därför att dessa typer av rabatter omöjliggör för andra familjekonstellationer. Det är en markering att idealfamiljen bör bestå av varken fler eller färre vuxna än två. Min åsikt är att familjerabatterna reproducerar idéer om hur en familj bör se ut vilket är problematiskt då alternativa familjer faller utanför denna norm.

Att ekonomin för en ensamstående mamma är pressad har jag redan belyst, då utan det faktum att det i samtliga fall finns pappor med i bilden, mer eller mindre närvarande. Två av mammorna får inget underhåll utbetalt av barnens pappor vilket därför pressar ekonomin ytterligare. Cissi berättar:

Jag borde egentligen få underhåll från barnens pappa, men vi har haft sådana konflikter så fort pengar kommer på tal så det blir liksom, ja, den striden orkar jag inte ta. Så därför bor sonen här nu varje vecka och hos pappa

17

vannan helg. Jag försökte få sonen att säga till pappa att han skulle få månadspeng av honom också, men då svarade han att: "det får mamma ge dig”. Den klumpen i magen jag får när jag tar upp pengar med honom, den vill jag inte ha och då har jag känt att: ”okej, jag får lösa detta ändå”.

Papporna i de här två fallen väljer att inte betala underhåll vilket då påverkade mödrarnas ekonomi ytterligare och kan på detta sätt ses som en maktutövning (Ekbrand, 2006 s. 208).

Enligt mig skulle detta vara intressant att undersöka vidare, men det skulle kräva en annan typ av analys. Däremot vill jag hävda dess relevans då papporna i dessa fall har makten att påverka mammornas ekonomi.

5.2 Det sociala nätverkets betydelse

Nätverkets betydelse för mammornas möjligheter är en central och en återkommande aspekt genom intervjuernas gång. En mamma påstår sig sakna ett socialt nätverk, såsom familj och vänner, som underlättar hennes vardag vilket de resterande informanter istället anser sig ha tillgång till. De informanter som säger sig ha stöd av sina familjer understryker vid ett flertal tillfällen vikten av denna hjälp, den upplevs så pass betydande att den är avgörande för att deras vardag överhuvudtaget ska gå att få ihop. Anna menar att hennes nätverk har spelat en avgörande roll för huruvida hon kunnat tacka ja till ett arbete eller inte, hon berättar följande:

Då är det ju jättetacksamt att jag har en mamma. Så när jag sökte jobb blev det ju en skillnad för man måste liksom checka av: ”kan jag tacka ja till ett jobb med mycket resor?” För har man inte en backup på det så kan jag ju inte ha en tjänst med resande. Men då hade jag en bra relation både med barnens pappa som sa: ”absolut, vi hjälper till så mycket det bara går”. Och så sa min mamma också: ”jag kommer och bor med barnen om du behöver resa”. Så då tänkte jag att jag kunde tacka ja till den här tjänsten. Hade jag inte haft det hade jag behövt att verkligen stämma av med arbetsgivaren att: ”vad säger ni om det här? För jag är väldigt begränsad”.

För Cissi är hjälpen från hennes mamma helt avgörande för att vardagen ska fungera på ett någorlunda sätt. Cissi berättar att hennes mamma skjutsar dottern till sin ridning då denna aktivitet påbörjas samtidigt som hennes egen arbetsdag avslutas. Hon hävdar att en lösning på egen hand skulle vara ogenomförbar och ifrågasätter rentav om vardagen överhuvudtaget hade fungerat utan sin mammas hjälp. Diana som även hon anser sitt nätverk som viktigt uttrycker sig:

Jag hade nog en föreställning tidigare att jag var väldigt osjälvständig och väldigt halv utan min man. Idag känner jag mig väldigt kapabel på ett sätt som jag aldrig har gjort tidigare, för att jag blir tvingad att göra saker

18

som jag aldrig behövt, köra bil med släp och åka och kånka saker fyra våningar upp. Men dom sakerna som jag inte klarat av själv har mina vänner slutit upp och hjälpt mig. Jag har även mina föräldrar som bor nära och som har stöttat jättemycket. Det som jag trodde att en man i mitt liv var lösningen på visade sig, handlade inte alls om en man, utan det handlade ju bara om människor. Eller vänner, eller släktingar eller så.

Dessa citat visar i enlighet med tidigare forskning att nätverken, och då framförallt mödrarnas egna föräldrar, är centrala för de ensamstående mödrarna. Alsarve, Lundqvist och Roman (2017 s. 100) menar i sin studie att föräldrarna är det viktigaste sociala nätverket, näst efter barnen, när mammorna fick rangordna sina sociala kontakter i en relationskarta. Vidare visar deras studie att vännerna var oumbärliga även om de hamnade lite längre ut på relationskartan vilket även min empiri visar genom såväl Cissis berättelse som Dianas citat ovan (Alsarve, Lundqvist

& Roman, 2017 s. 107 f). Jag hävdar att Dianas utlåtande synliggör hur starkt rotad den heterosexuella tvåsamheten är då hennes övertygelse till en början var att hon inte skulle klara en vardag utan mannen vid sin sida, men som i själva verket visade sig handla om individer, individer som i hennes fall var vänner och familj. Eva som anser sig sakna ett nätverk som kan vara behjälpligt i hennes vardag är övertygad om att hennes liv skulle se annorlunda ut om hon hade haft tillgång till exempelvis avlastning. På frågan om hon tror att vardagen hade sett annorlunda ut om han haft ett behjälpligt nätverk svarar hon följande:

Ja, det tror jag. Eller det är jag ganska säker på. Om man har en familj som ställer upp till exempel. Som ställer upp som barnvakt eller bara som stöttepelare så skulle man inte vara alls lika stressad. Jag tror liksom inte jag skulle vara lika trött heller för då skulle det kanske finnas chans till återhämtning.

Avsaknaden av egen tid och återhämtning är något som Anna tog upp i intervjun. Hon menar att om hon skulle ha barnen varannan vecka, och därmed delat ansvar med den andra föräldern, så skulle det finnas möjlighet till vila den ena veckan för att kunna komma igen med full kraft den andra veckan.

Som både Anna och Eva påtalar, och något som även jag framhåller, är de sociala nätverkens essentiella betydelse för vilka möjligheter en ensamstående mamma har att organisera sin vardag. Fragment ur vardagen som mammorna framhäver är framförallt behovet av praktiskt stöd och hjälp med vardagsbestyr såsom barnvakt, ekonomisk hjälp eller känslomässigt stöd (Alsarve, Lundqvist & Roman, 2017 s. 154). Att det känslomässiga stödet var viktigt vittnade särskilt Bea om. Hon berättar att hennes familj bor i närheten av henne och att de alltid har funnits vid hennes sida vilket hon upplever som en trygghet. Hon påtalar en ambivalens kring

19

sitt sätt att uppfostra och menar då att framförallt mammans stöd är ovärderligt när det kommer till uppfostran och omvårdnad av dottern.

5.3 Kärleksliv

Gustavson (2006 s. 130) menar att äktenskapet är den ritual som starkast upprätthåller tvåsamheten. Vidare menar hon att par som lever i tvåsamhet är en del av ett stort socialt sammanhang där ensamhet ses som ett misslyckande (Gustavson, 2006 s. 131). Enligt Gustavson är det inte bara sorgen över att ha blivit bedragen som får en person att känna sig övergiven utan personen kan även känna ett eget misslyckande vilket medför ett utanförskap.

Monogamin är det mest grundläggande i det västerländska samhället och inbegriper en trogen sexuell förbindelse mellan två parter (Gustavson, 2006 s. 149). Idén om det romantiska kärleksparet har sin grund långt tillbaka och är än idag en starkt förankrad vision i vårt samhälle (Nordin, 2007 s. 62, Gustavson, 2006 s. 107). Detta går att sammankoppla med empirin i denna studie då den visar att flertalet av mammorna blivit svikna av sina män i otrohetsaffärer, männen har haft en annan relation vid sidan om. En av mammorna berättar att omgivningen ifrågasatte hennes skilsmässa och hon upplevde dem som dömande. Hon berättade att många antydde att hon och hennes man inte kämpade tillräckligt mycket. Vidare berättade mamman att hon till en början var villig att accepterade otroheten i hopp om att fortsätta förena familjen, en vilja som grundade sig i att det var barn inblandade. Detta var dock inget hon i situationen kunde förklara för sin omgivning. Att informanten undvek att tala öppet om sin mans otrohetsaffär kan enligt mig bero på att samhällets syn på det romantiska kärleksparet och äktenskapet är så starkt förknippad med en exklusiv sexuell förbindelse som Gustavson (2006 s. 149) talar om. Min uppfattning är att om mannens agerande skulle komma omgivningen tillkänna kunde detta innebära ett utanförskap för informanten. En annan av informanterna förklarade att hon kände sig otroligt dum när hon fick veta att hennes man bedragit henne, vetskapen fick henne att ifrågasätta sig själv och sin oförmåga att ana oråd. Som Gustavson (2006 s. 131) påtalar, kan en situation där man blivit bedragen av sin partner framkalla känslor och föreställningar om ett eget misslyckande, vilket blir tydligt genom informantens utsago.

Samtliga fall som ovan beskrivits vill jag påstå tydligt framhäver att ett äktenskap är starkt förenat med monogami, de är en monogam enhet där en överenskommelse om sexuell trohet ingår som Gustavson hävdar (2006 s. 149). Genom detta synliggörs den vision samhället präglas av i sin uppfattning om att den heterosexuella tvåsamheten, såsom ett äktenskap, är det

20

eftersträvansvärda och som är den livsstil som premieras. Detta är ett ställningstagande som jag kan finna stöd i hos Ambjörnsson (2009 s. 151) då hon menar att de särskilt gynnade grupperna utgör måttstocken som övriga personer ska mäta sig emot vilket leder till en välanpassad grupp samt en mindre foglig grupp då det alltid finns personer som inte passar in i mallen. Vidare menar Ambjörnsson att en tvåsam föreställning är en tämligen accepterad och outtalad norm i samhället. Denna norm bryter intervjupersonerna mot i Ambjörnssons studie genom att bilda alternativa familjer som kan komma att inkludera fler partners än en. Till skillnad från personerna Ambjörnsson undersöker anser jag inte att mödrarna i min studie gör motstånd i den bemärkelsen, men genom brottet och att de avviker från mallen blir det tydligt att de inte följer samhällets förväntningar om den heterosexuella idén om en kärnfamilj.

Mammorna talar i olika ordalag om idén att träffa en partner. Samtliga mammor berättar i intervjuerna att de provat på att dejta efter att de blivit ensamstående, någon mamma lägger stor vikt vid det. En annan mamma berättar mer löst om dejtandet, hon går inte in något nämnvärt på detaljer och pratar relativt lite och flyktigt om det. Min tolkning är att dejtandet inte är av stor relevans för henne. Vid frågan om de upplever att omgivningen förväntar sig att de ska vilja leva tvåsamt svarar Diana att det är en konstant upplevelse hon har. Hon berättar att människor i hennes omgivning ger henne tips om olika dejtingsidor samt att de bjuder med henne ut på krogen, trots att hon inte uttalat någon önskan om detta. Vidare upplever Diana att det är många frågeställningar från omgivningen gällande dejtandet, att deras samtal ofta leds in på ämnet. Jag gör tolkningen att detta sker mot Dianas vilja, att intresset för dessa samtal är vagt. Jag urskiljer även här samhällets vision om ett monogamt leverne och dess starka idé om det romantiska kärleksparet (Gustavson, 2006 s. 107), vilket även yttrar sig i Dianas svar på min fråga om vad hon tror att denna ihärdighet kan bero på.

Jag tror att det beror på normen, att man tänker att man behöver träffa en annan människa och leva i tvåsamhet för att vara lycklig. Det är ju den bilden vi har. Dom tänker att jag har varit med om en separation och varit väldigt ledsen och då tänker man att lösningen på det är att träffa någon ny och bli kär.

Även Cissi och Eva gör uttalanden gällande omgivningens förväntningar att leva tvåsamt som distinkt härleder till en monogam ideologi. Enligt Cissi är det egna behovet av tvåsamhet vagt, men hon betonar trots det en längtan efter den fysiska närhet som ett partnerskap frambringar samt att avsaknaden av den åstadkommer en känsla av ensamhet hos henne själv, i liknelse med det som Gustavson (2006 s. 131) talar om gällande den känsla av utanförskap en separation kan

21

framkalla. Cissis omgivning däremot både uttrycker och ingriper utifrån en tro om att Cissi önskas leva monogamt. Hon hävdar att de kommer med uttalanden som påvisar att en vald ensamhet är fel; ”Du kan ju inte gå ensam, du som är snäll och söt”, samtidigt som de på egna initiativ initierar en profil åt henne på dejtingappen ”Tinder”.

Även Eva framhäver samhällets förväntan om att leva tvåsamt, hon betonar då extra den heterosexuella tvåsamheten:

Man kan ju komma in och tala om det här med väninnor eller med arbetskamrater och det är ju en sådan självklarhet att en kvinna ska ha en partner, eller en man just, för det är ju normen. Man ska inte leva ensam utan man ska ha någon, det är bara så det är. Och skulle man säga: ”nej, men jag är inte intresserad av någon just nu” så säger de: ”varför då?”, då blir det väldigt mycket frågor, för en kvinna ska ju ha en man i folks ögon.

Bea delar inte alls denna upplevelse med Cissi, Diana och Eva, inte heller överensstämmer hennes upplevelse med det Gustavson (2006 s. 131) lägger vikt vid när hon diskuterar samhällets idé om att en heterosexuell tvåsamhet är det enda rätta. Hon menar att omgivningen visst kommer med frågeställningar gällande partnerskap och hennes vilja att träffa någon, men i oenighet med de tre andra mammorna upplever hon ingen som helst press. I intervjun påvisar hon en förnöjdhet över att leva ensam där hon uttrycker att behovet av en levd tvåsamhet hos henne inte existerar.

Tidigare utsagor och citat illustrerar tydligt hur förankrad tvåsamhetsidealet är i samhället. Jag vill koppla dessa uttalanden till Nordins (2007 s. 18) doktorsavhandling där hon menar att kärleken delar upp individer i två läger – de som får ta del av kärleken och de som blir utan.

Hon menar att vi lär oss att det rätta och lyckliga livet är genom romantiken och kärleken, du ska och borde eftersträva en romantisk kärlek i ett heterosexuellt kärleksförhållande. Denna modell utesluter och förkastar därför per automatik andra typer av konstellationer och levnadsätt. Den heterosexuella matrisen och heteronormativitet blir här enligt mig användbara begrepp då Butler (2011 s. 133) menar att vi måste följa samhällets förväntan om att begära vårt motsatta kön och i likhet med Nordins (2007 s.19) uppfattning, göra den heterosexuella kärleken på rätt sätt genom att ingå i ett heterosexuellt kärleksförhållande. Min tolkning är att mödrarna upplevdes som avvikande i omgivningens ögon då de i viss mening bröt mot en förväntad heterosexualitet då de saknar en partner, där till och med en del av mammorna frivilligt väljer bort ett kärleksförhållande. En möjlig uppfattning kunde vara att personer runtomkring mammorna, genom frågor och handfasta tips, vill ”hjälpa” dem på banan igen,

22

som en välmenande och omtänksam handling. Ett liv som singel kan upplevas som intressant för ett tag och det är även kopplat till en viss ålder (Nordin, 2007 s. 161 f). Är du singel under en lång tid uppfattas detta av omgivningen som ofrivilligt och personen anses vara ensam vilket enligt mig förklarar omgivningens agerande. Jag anser även att den heterosexuella matrisen är ett begrepp som tydligt illustrerar hur samhället är uppbyggt då den är en starkt förankrad modell i vilken samhället lutar sig mot och har sin grund i. Det blir även tydligt att det inte går att ställa sig utanför den heterosexuella matrisen då den skapar ”ordning” och gör mammorna begripliga i omgivningens ögon. Jag vill dock hävda att detta agerande reproducerar, även om det sker oavsiktligt, en heteronormativ tvåsamhet.

Det som stör mig är att jag inte bara kan släppa det, för jag har ju ett bra liv. Men där ser jag ju, det är genetiskt.

Vi strävar efter tvåsamhet. När vi inte har det så har man alltid en liten oro inom sig. Inte oro, en sorg skulle jag nog vilja säga. (…) Så länge man inte är ihop med någon så har man tentaklerna där i huvudet, att man skulle vilja ha någon. Det går liksom inte att lägga på hyllan, vilket är synd. Det skulle vara skönt om jag fick ett vaccin några år där jag bara kunde fokusera på allt annat och skita i de där jävla männen, men det går inte.

Anna anser att sökande efter en partner är en genetisk vara. Jag vill hävda att det kan ses som en påtvingad idealbild från samhället, en åsikt jag grundar på utifrån hur mammorna ovan talar om deras omgivnings agerande. Å ena sidan är Anna nöjd med sitt liv utan en partner, men å andra sidan ligger där en skavande känsla av en förväntan från omgivningen om att hon bör träffa någon. Jag anser att Annas uttalande går i linje med vad Nordin (2007 s. 17) menar, att den romantiska kärleken är ett ämne som är omöjligt att undvika. Även om man skulle vilja det så genomsyrar kärleken hela vårt samhällsliv. Nordin anser att det kan verka som vi lever i en värld som är närmast besatt av kärleksförhållanden.

Även om man nu skulle vilja träffa en partner kan det ensamma moderskapet stå som ett hinder i vägen. Anna berättar:

Det är halvt omöjligt att ens inleda en relation med någon. Där är det ju också så att även om jag nu skulle vara öppen för det så är det ju redan kört. Så som på en dejtingsajt vet jag, då är det vissa som säger att: ”det är ingen idé, jag vill inte träffa dig för på mina barnfria veckor vill jag ju kunna ses och det kan jag ju inte med dig”.

Jag tolkar Annas citat som att hon inte riktigt är begriplig i singelmännens ögon heller. Som Alsarve, Lundqvist och Roman (2017 s. 102 f) talar om ses det växelvisa boendet, det vill säga att barnen bor halva tiden var hos sina föräldrar, som något eftersträvansvärt. Genom att ha barn

23

på i stort sett heltid, med undantag för varannan helg, bryter hon mot idealet även i denna situation. Min tolkning är att Anna inte har möjlighet att göra heterosexualiteten på rätt vis, vilket Butler (2011 s. 142) menar är viktigt för att uppfattas som begriplig. Då Anna har begränsade möjligheter till en fysisk dejt bidrar det till att hon inte kan skapa sig den relation som i detta fallet männen efterfrågar och blir då istället bortvald. Min syn på detta är att hon inte riktigt passar in i den heterosexuella matrisen och därmed blir svårbegriplig. Anna bryter här mot idealet och det normativa i denna situation. Vidare berättar Anna hur personer hon dejtat kunnat tala på ett negativt sätt om hennes före detta man:

De är oförskämda. De kan säga: ”vad är det för fel på honom?”. Jag kan känna att de som har barn de känner att: ”jag har ju tagit ansvar, varför ska den mannen komma undan?”. Och de kan till och med säga: ”nu får du ju ställa krav på honom och inte låta honom komma lindrigt undan”. Och de vet ingenting varför vi har hamnat i den lösningen som vi är i.

Männens reaktion kan förstås mot vad Alsarve, Lundqvist och Roman (2017 s. 103) redogör för, att det växelvisa varannan-vecka-boendet framställs som det ideala i den offentliga debatten.

Nordin (2007 s.21) menar att synen på den ensamstående kvinnan har förändrats genom tiden och gjorts till både socialt möjlig och mer mångtydig via samhällsförändringar och genom kvinnorörelsens kamp. Nordin utvecklar inte vidare vad hon menar med mångtydig och hur exakt kvinnorna blivit det. Jag anser att mammornas upplevelser genom omgivningens reaktioner runt deras singelliv vittnar om att det fortfarande upplevs som, om inte stigmatiserat så normbrytande och avvikande. Diana berättar:

Jag har reagerat faktiskt på att man, vilket jag inte trodde, att man blir annorlunda bemött. Folk ser på en på ett annat sätt. Jag har ju barn i klassen här som är sju år och det finns ett par barn i klassen som har frågat mig, eller flera stycken barn i klassen som har frågat mig under de här månaderna: ”är du skild?”. Då märker man, det är ingenting som en sjuåring skulle säga, en sjuåring skulle säga så här: ”har dina barn någon pappa?”, så säger en sjuåring. Men att använda ordet frånskild eller skild, då har det varit i säck innan det kom i påse, så jag förstår ju att det är mycket prat. Jag märker även att folk bemöter en annorlunda. Det är lite svårt att sätta fingret på vad det är, det är något i blicken, det är något i att det inte är lika öppenhjärtigt, kan jag uppleva. Det är ett visst mentalt avståndstagande, från människor som inte själva har upplevt den situationen.

Diana fortsätter:

24

Jag blir jätteförvånad, för jag trodde inte vi hade ett stigma kring ensamstående föräldraskap längre. För det har man ju läst om att det var ju förr som det var skamligt att ha barn utan att vara gift eller vara skild eller så. Men jag upplever att i vissa kretsar får man ju säga då, för det är ju inte generaliserbart, men att vissa människor fortfarande lever med den, vad ska man säga, den kulturen, och det förvånar mig.

Nordin (2007 s. 34 ff) talar om att olika platser associeras med olika uppfattningar. Hon menar att landsbygden är förknippad med en förväntan om en normaliserad sexualitet, att familjen som social organisation är av stor betydelse på landsbygden. Jag kan utifrån Nordins utlåtande dra paralleller till Dianas upplevelse då hon lever i en minde ort och att det därför skulle vara av större vikt att hålla fast vid en kärnfamilj.

I motsats till vad Nordin (2007 s. 21) påstår, att det idag skulle vara socialt möjligt att leva som ensamstående kvinna, upplever Diana att omgivningen ser på henne på ett annat sätt vilket skulle kunna förstås utifrån den heterosexuella matrisen. Min tolkning, med koppling till Butlers (2007 s. 142) text, är att mammorna bryter mot en förväntad heterosexualitet som den heterosexuella matrisen bygger på. Jag hävdar att detta sker genom mödrarnas egna utsagor och min tolkning gällande den förnöjdhet de upplever som singlar. Mödrarna uppfattas då inte som begripliga av sin omgivning. Butler (2007 s. 142) menar att människan kan förlora en social identitet genom att inte leva upp till omgivningens förväntningar på hur en riktig heterosexuell ska vara. Heterosexualitet finns alltså i olika former, mer eller mindre accepterade (Nordin, 2007 s. 25). Det blir tydligt när det kommer till andra sociala praktiker i mödrarnas vardag.

Cissi berättar att hon märkt en tydlig förändring i det sociala umgänget efter att hon blivit ensamstående. Hon menar att de vänner som fortfarande lever som kärnfamiljer inte längre bjöd in henne i sociala sammanhang. Hennes uppfattning är att personer i hennes närhet inte riktigt vågar bjuda in henne längre och att omgivningen därför anser det vara lättare att bjuda in ett par än att bjuda in henne som singel. Min förståelse var att Cissi upplevdes som en avvikare genom sin nya position som ensamstående. Det blir problematiskt och svårare för omgivningen att förhålla sig till den nya situationen då det inte längre fanns ett heterosexuellt par att bjuda in till sociala gemenskaper. Min uppfattning går i linje med vad Nordin (2007 s. 25) påvisar, nämligen att ensamheten är motsatsen till tvåsamheten och äktenskapet där den heterosexuella tvåsamheten som anses vara det rätta livet att leva.

Diana talar om hur hon i vissa situationer kan känna ett utanförskap: