Tidsmaskinen och rörligt arbetsliv
En studie om kommunikationsteknologier och rumsligt gränslösa arbetsliv
Time machines, work and mobilities
A study of ICTs and spatially mobile working lives
Filip Strandberg
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Kulturgeografi III - Samhällsplanerarprogrammet Kandidat - 180 högskolepoäng
Hans Olof Gottfridsson Mekonnen Tesfahuney
Sammandrag
Studien handlar om rörlighet i arbetslivet och undersöker två dagar, en arbetandes hemifrån och den andra från arbetsplatsen, för fem förvärvsarbetare. Med kvalitativt och kvantitativ forskningsmetod presenteras och analyseras arbetsdagarna utifrån rörlighet. Analysen lyfter fem teman utifrån tidsgeografins restriktioner för vardera arbetsdag. Hemifrån är dessa: Komfortstation, Hushållet, Avskärmat, Telekontakt och Arbetsmiljö. Från arbetsplatsen är de: Transportsträcka, Mat och sömn, Researbete, Närvarorum och Kollektivtrafik. Temat Yrkesposition genomsyrar båda dagarna. Dessa teman skapar en föreställning av vardera lokala ordningsfickor: Arbetsplatsen och Hemmet. Funna teman förstås bäst i sitt sammanhang i rapportens resultat- och analysdel. Tiden för förvärvsarbete, skiljer sig inte mer mellan arbetsdagarna än någon timme på morgonen och kvällen, med kopplingar till restid och förberedelser inför en dag på arbetsplatsen. Restiden har dock, av flera respondenter, använts till att utföra arbetsuppgifter. Fysisk rörlighet sker i högre utsträckning under dagen arbetandes från arbetsplatsen. En del av respondenterna ser fördelar med att vara avskärmad hemifrån, viket kan ses i relation till temat yrkesposition. Hur som helst sker virtuell kommunikation dels som komplement till utebliven närvaro på arbetsplatsen, samt som vardaglig arbetsform mot kollegor och utomstående aktörer. Virtuell kommunikation används varierat under dagendåförvärvsarbeteutförsfrånhemmetochberordelvispåvilka arbetsuppgiftersom prioriterats.
Abstract
This essay is a time-geographic study of workinglife mobilities and investigates two days of work for five respondents. One from home and the other from the persons workingplace. Qualitative and quantitative methods has been applied to illustrate and analyze the two days along with time- geographic constraints. The findings are concluded into themes which represent the two local pockets of order: Home and Workplace. Themes of home are: Comfort station, Household, Curtained-off, Tele-contact and Environment. From workplace: Transportation route, Eat and sleep, Travelwork, Presence and Public transport. The theme Professional status is respresented in both pockets of local order. The themes found are contextualized in the result and analysed at the end of this paper. The time spent on work does not differ substantially between the two days, ca +/- one hour at the morning and at the end of the day. Which is connected to the notion of preparation and traveltime to workplace. Traveltime has been used for work by some respondents. A couple of respondents describe being curtained-off as a good thing which might be related to the theme Professional status. However, virtual mobility from home is used partly to compensate absence from workplace, and also as a regular means of work and is used more or less frequently during the day depending partly on prioritized work tasks.
Innehållsförteckning
1. Inledning...1
1.1 Studien...2
1.2. Syften ...3
1.3 Frågeställningar...3
2. Metod...4
2.1 Urval...4
2.2 Tidsdagböcker...5
2.3 Diagrammen...6
2.4 Intervjuer...8
2.5 Bearbetning och presentation...9
2.6 Av- och begränsningar...10
2.7 Metod kritik...12
2.8 Nutida forskning...13
3. Teori...14
3.1 Bakgrund...14
3.2 Tidsgeografi...16
3.2.1 Kritik...18
3.3 Struktureringsteori ...19
3.4 Teoriernas roll i den här studien...20
3.4.1 Tidsgeografi...20
3.4.2 Struktureringsteori och humanistisk geografi...21
3.4.3 Virtuell ordningsficka...21
3.4.4 När- och frånvaro...22
3.5 Arbetets förändring på vägen mot kunskapsekonomi...22
3.5.1 Bakgrund...22
3.5.2 Informationellt samhälle...23
3.6 Arbetsrelaterad mobilitet...25
3.6.1 Interaktiva kunskapsarbetare ...25
3.6.2 Tele-pendling...26
4. Resultat...27
4.1 Person 1...27
4.2 Person 2...30
4.3 Person 3...33
4.4 Person 4...35
4.5 Person 5...38
5. Analys...40
5.1 Arbete från arbetsplatsen...41
5.1.1 Kapacitetsrestriktioner...41
5.1.2 Kopplingsrestriktioner...42
5.1.3 Styrningsrestriktioner...43
5.2 Arbete hemifrån...44
5.2.1 Kapacitetsrestriktioner...44
5.2.2 Kopplingsrestriktioner...45
5.2.3 Styrningsrestriktioner...46
5.3. Virtuell rörlighet och Agency structure ...47
6. Diskussion...48
6.1 Studieresultat...48
6.2 Teoridiskussion...49
6.3 Tillbakablick och framåtanda...51
6.4 Närvaro...52
6.5 Stationära respondenter...52
6.6 Avslutande reflektion över studiens utveckling...53
7. Referenser...54
Bilagor...56
Bilaga 1 Vad är en tidsdagbok?...56
Bilaga 2 Tidsdagbok mall...57
En hälsning till respondenterna som delat med sig av sina vardagar i den här studien,
tusen tack!
”De första människorna invandrade efter istiden från sydväst för omkring 10 000 år
sedan. De följde kusten och vattendragen mot norr och nordost, slog sig gärna ned
på åssluttningar nära vatten och livnärde sig som jägare och fiskare. De förde en
nomadiserande tillvaro.” - Lennart Andersson (2000 s. 94)
1. Inledning
Det inledande citatet av Lennart Andersson beskriver kulturlandskapets framväxt. Utvecklingen fram till idag har få likheter med den historiska beskrivningen, förutom den mänskliga närvaron.
Platserna är geografiskt lika, men skiljer sig i hur de uppfattas och vilka behov de mättar.
Arbetsinsatsen som gav mat och skydd har bytts mot förvärvsarbete, och tiden räcker inte riktigt till för en del människor. Men vem kan idag sitta ned i en åssluttning och samtidigt förvärvsarbeta?
Den rörlige arbetaren kan. Hur är detta möjligt? Med hjälp av teknologi. Om det hade varit så enkelt att mätta människors oändliga nyfikenhet, hade den här rapporten varit överflödig. När vi funderar över något vill vi ofta ha svar, rakt på sak och om du som läsare söker efter fakta om hur många som arbetar hemifrån eller hur mycket tid som spenderas på arbete under ett dygn, eller hur arbetsdagen ser ut för en person som är representativ för alla rörliga arbetare, kommer du att bli besviken.
På samma sätt som de första människornas tidsuppfattning styrdes av solens vandring på himlen och förflyttningar utifrån fiskbestånd. Påverkas vår användning av tiden genom val av transportsätt, affärers öppettider och arbetstidsregler. Dessa egna val, andras val och olika gränser kan kallas restriktioner och identifieras utifrån det som händer runt omkring individen och har inverkan på dennes handlingsutrymme (Hägerstrand 1982). Det som händer eller som redan hänt, har hänt på en plats i en tid och kan ses som en tidsrumslig händelse. Rörlighet är flöden och individen som ett flöde kallas för individbana. Solskenspromenader är bland annat fysisk rörlighet, som utifrån dagens händelser (restriktioner) möjliggjorts, med reservation för vädret (restriktion). Promenaden börjar på en plats och kommer tillbaka till samma plats en stund senare. Det som sker under färden (i tidrummet), upplevelsen, kan ske tillsammans med en kamrat och blir på så sätt en social närvaro.
Kanske navigerar de utanför befintliga stigar och lägger grunden för nya promenadvägar som andra kommer att följa i fortsättningen. Några dagar senare tänker de kanske tillbaka på den där stunden som en perfekt promenad. En annan person, vars bil gick sönder längs vägen, har en annan syn på just den där stunden. Tid och rum kan därför inte generaliseras utifrån hur det upplevs, utan är i högsta grad personligt. En humanistisk studie om promenader hade kunnat påstå att promenader upplevs som positivt av vissa människor. Med ett tidsgeografiskt tillägg hade studien kunnat säga att förutsättningarna för solskenspromenader var optimala för att skapa en perfekt promenad. Eller att nästa promenad skulle kunna bli längre, under samma tid, om de valt en annan väg. En tidsgeografisk figur kan visa den fysiska rörligheten och hur lång tid promenaden tog. Tiden speglar
i sammanhanget större roll som indikator för händelseförloppet och även fast en del restriktioner ligger bakom valet att gå en promenad, är upplevelsen av det högst oförutsägbar. Ett samhällsfenomen kan vara i princip vad som helst och mätas utifrån popularitet, effektivitet och andra anledningar. Rörlighet, liksom arbete hemifrån går att se ur alla dessa synvinklar.
Bakomliggande faktorer för arbete hemifrån och anledningar till dess popularitet kan exempelvis vara effektivitet. Teknologiska framsteg är en av anledningarna till att respondenterna i den här studien kan arbeta hemifrån, huruvida det är populärt eller effektivt låter jag vara osagt, men upplevelsen av det berättar de om själva genom intervjuer och tidsdagböcker.
Gränslöst arbete1, som en hand, eller som en normalisering, stryker över människors huvuden. Det är något som händer i samhället och behöver därför problematiseras.
1.1 Studien
Den här rapporten undersöker kommunikativ rörlighet ur ett arbetslivsperspektiv för två olika dagar från två olika platser, i fem olika personers vardagar. På samma sätt som solskenspromenader inte endast är en förflyttning, är jobbdatorn inte bara en maskin. Handlingsutrymmen är inte bara fysiska, utan även virtuella genom mobiltelefoner, datorer osv. Kommunikationsflöden kan därmed färdas ögonblickligen över stora fysiska avstånd, vilket kan beskrivas som räckvidd. Studien handlar om människors syn på sitt utförande av arbetsuppgifter utifrån vilken plats de utförs på.
Viktig begrepp i sammanhanget är tid och rum, som behöver förstås tillsammans i en reflektion över människors vardagliga liv. För att göra detta har jag utfört studier i tidgeografisk anda. Vardagliga handlingar och projekt formas av restriktioner som definierar människans möjlighetsutrymme och det är i detta utrymme som människans känslor, minnen, föreställningar och mål tar plats (Hägerstrand 1982). Tidsgeografiskt synsätt förmedlar en fysiskt förankrad bild av personlig användning av kommunikationsteknologi i arbetslivet och har använts i kombination med humanistiskt geografi, som fokuserar den mänskliga närvaron och fångat en variation av platskänslor i undersökningen. Struktureringsteorin används tillsammans med en förklaring om hur samhällets arbete utvecklats på senare tid. Rapportens frågeställningar besvaras i from av illustrationer och teman som tillsammans beskriver de lokala ordningsfickorna2: hem och arbetsplats.
1 Gränslöst arbete som begrepp har inspirerats av David Gullstrands rapport: Fackföreningen Unionens Riktlinjer om Gränslösa arbetsliv.
2 Begreppet lokal ordningsficka förklaras mer utförligt på sidan 15.
1.2. Syften
Studiens syften är att undersöka hur personer med möjlighet till flexibelt arbete upplever daglig rörlighet, fysik och virtuell, beroende om arbete utförs hemifrån eller från arbetsplatsen. Hemmet fungerar som ett exempel i sammanhanget, eftersom rörliga arbetare egentligen kan jobba från nästan var som helst. Den teoretiska ramen belyser både en fysiskt förankrad vardag, samt det sociala rummet som skapats och brukas genom teknik och organisationsuppdelningar i västerländska samhällen. I den mån som teorin faller kort i sin förklaring av människans handlingar, tillämpas ett humanistiskt synsätt som främst tar sig uttryck utifrån de intervjuer som utförts med respondenterna.
1.3 Frågeställningar
1. Hur använder respondenterna olika kommunikationsmedel under de studerade arbetsdagarna?
2. På vilka sätt påverkas den fysiska rörligheten i tidrummen under ovanstående två dagar?
I övrigt presenterar rapporten även en ytlig genomgång av samhällsförändringar som lett till det som i viss mening kan ses som ett kunskapssamhälle med rörliga arbetsliv. Figurer med virtuell och fysisk rörlighet presenterade i förhållande till tid och rum. Samt konstruktiv kritik mot det tidsgeografiska påståendet att människan inte kan vara på två platser samtidigt.
2. Metod
Studien har skapats utifrån idéer från både humanistisk geografi och tidsgeografi. Genom att kombinera intervjuer och tidsdagböcker ges en insikt i hur respondenterna upplever sin vardagliga rörlighet, samt hur den ter sig i praktiken. Dessa behöver förstås tillsammans för att uppfylla studiens syften.
Djupintervjuer har utförts med fem personer som förvärvsarbetar hemifrån inom olika typer av verksamheter för att fånga en variation av arbetssysslor och varierade synsätt på arbete hemifrån som olika yrkesrollen kan tänkas ha. Personer som arbetar hemifrån syftar i den här studien till förvärvsarbetare i form kompletterare och kan liknas med nätverkarna/interaktiva arbetare och kunskapsarbetare. Begreppen förklaras utförligare i rapportens teoriavsnitt. Respondenterna som utgör det empiriska materialet arbetar hemifrån, uppskattningsvis, 2 till 14 hela dagar i månaden och har 1,5 till 5 timmar resväg mellan hem och arbete. Bland dessa arbetar två personer inom privatägda verksamheter, två personer från kommunal verksamhet och en från statlig verksamhet.
Förutom intervju har jag även bett respondenterna att skriva tidsdagböcker över två dagar när de arbetar hemifrån ena dagen och befinner sig på arbetsplatsen den andra. I tidsdagboken ska de anteckna vilka aktiviteter de utför och i sammanhanget som dessa utförs. Detta för att återskapa en bild av hur vardagen utspelar sig, med fokus på olika typer av rörlighet. Det ger möjligheten att illustrera respondenternas rörlighet i utökade tidrum-figurer som tar i hänsyn rörelse både i fysisk och virtuell form.
2.1 Urval
Val av respondenter har gjorts utifrån syftet att undersöka interaktiva förvärvsarbetares upplevelser av att bo långt ifrån sin arbetsplats och kompensera avståndet genom att arbeta hemifrån ibland. Det är därför viktigt att respondenterna fyller kriterierna för urvalet:
1. Utför arbete hemifrån i en viss omfattning, minst två dagar i månaden i snitt.
2. Hemmet och arbetsplatsen ligger i olika kommuner.
3. Avståndet mellan hem och arbete är minst en timmes restid.
Inom definitionen för urvalet är det underförstått att de har en interaktivt kommunikativ yrkesroll och har, av sin arbetsgivare, fått tillstånd att utföra sina arbetsuppgifter hemifrån.
Jag valde att urvalet skulle bo långt ifrån arbetsplatsen eftersom utgångspunkten i studieprocessen var att avstånd kompenseras med teknik. Kompensationens vinster blir då högre med längre avstånd. Det beskrivs löst med begreppet ”långt”, inte för att ge en specifik bild utan för att belysa att de som undersöks inte bor ”vägg i vägg” med arbetsplatsen. Det fanns även en vilja att under urvalsprocessen fånga dem som ”brukar” jobba hemifrån, för att deras rutinerade uppfattning skulle få plats i intervjun och ge studien, i viss mån ett ”inifrånperspektiv” för att kontra med den tidsgeografiskt fysikaliska bilden. För att fånga situationen, eller samhällsutvecklingen, genom historiska förändringar och rådande normer/institutioner har jag valt att beskriva samhällets senare utvecklingen i teoriavsnittet. Det kan kopplas till struktureringsteorins vilja att belysa studier genom både subjektet, personen, och objektet, som är de omkringliggande faktorer som styr, och styrs av individen själv. Det humanistiska synsättet kommer in där struktureringsteorin kommer kort. Det är i de mikrobeslut som individen tar mellan sina praktiskt medvetna handlingar och mellan de rutinbaserade händelserna som den förväntas utföra i tidrummet.
Tanken var först att utföra en förstudie i form av enkäter som delades ut på olika företag för att finna personer som matchar urvalet. Detta skulle vara tidskrävande och en effektivare lösning blev därför att skapa kontakt med s.k. gatekeepers (Valentine 2005) och därifrån bli hänvisad direkt till respondenterna som fyller kriterierna i urvalet.
2.2 Tidsdagböcker
Arbetsmetoder med tidsdagböcker har utvecklats som ett tidsgeografiskt verktyg för att återspegla händelser i tid och rum. Respondenten noterar det som händer, i det här fallet under två dagar, i en typ av dagboksform (se bilaga 2). Det som antecknas är bland annat tid, plats och aktivitet. Studien fokuserar på fysisk och virtuell rörlighet. Dagboksanteckningarna täcker in fler aktiviteter än så, men har bearbetats för studiens syfte. Som förklaring till tidsdagbokens funktion och vad den förväntas innehålla, har en manual upprättats och delats ut till respondenterna (se bilaga 1).
Upplägget och ramen för dagboksanteckningarna har inspirerats av Trygg (2014, s. 87) och kompletterats med kategorin ”Uppkopplad mot”, för att även återge respondenternas virtuella rörlighet utifrån deras fysiska position i förhållande till mottagarens fysiska position. Då jag har försökt fånga det som i viss mening kan kallas för en ”vanlig dag”, har en följdfråga ställts i slutet av tidsdagbokens mall, som lyder: Var detta en ”vanlig” dag? Om inte, beskriv varför. Den frågan kan dock te sig komplicerad eftersom, enligt respondenter, ingen dag är den andra lik. Men det är
främst större avvikelser som har antecknats på den punkten. Tidsdagböckerna har renskrivits, överförts till digital form. Det innebar att de blev mer välkända och lättlästa inför skapandet av figurerna i resultatet och teman i analysen. Respondenterna har i skrivandet av sina dagböcker blandat olika tempus: presens, perfekt och imperfekt, dessa har skrivits om till att bli presens, nutida form, i resultatdelen.
Tidsdagboken har vid ett tillfälle utförts efter intervjun. I övrigt har det utförts i omvänd ordning, vilket gjort det möjligt att diskutera tidsdagbokens innehåll under intervjun och samtidigt gett respondenten tid att själv fundera över sin rörlighet några dagar innan intervjun. Båda angreppssätten har sina för- och nackdelar, men eftersom studien presenterar både kvantitativ och kvalitativ empiri gemensamt, har ett samtal om tidsdagboken visat sig vara bäst. Vilket även Ellegård uppmärksammat: ”I kombination med intervjuer kan dagböcker ge fördjupad förståelse av vardagliga fenomen. En intervju som utgår från vad man kan utläsa ur en dagbok kan ge underlag för djupare diskussioner om val och överväganden i olika situationer i vardagen än vad enbart en intervju eller enbart en dagbok ger” (Ellegård & Wihlborg 2001, s. 20).
2.3 Diagrammen
”Ord har sin plats i vår inre meningsvärld men avbildar bristfälligt den fysiska yttervärld, som de då och då hänvisar till” (Hägerstand 2009, s. 113)
Hur rörlighet utspelar sig i tid och rum kan illustreras med hjälp av tidgeografiska diagram, och i den här rapporten en utökad tidrum-figur, som inspirerats av Vilhelmson och Thulin (2008). En sådan figur/diagram baseras på information från respondentens tidsdagböcker och visar vilken typ av rörlighet som sker i förhållande till tid och rum under ett dygn. När det sker, hur lång tid det tar och vilka platser som är involverade. Figuren har respondentens hem som geografisk utgångspunkt för fysisk rörlighet, medan den virtuella och mediala rörligheten utgår ifrån var i det fysiska rummet som individen befinner sig (Vilhelmson & Thulin 2008, s. 605). Till skillnad från deras figur, tar den här studien inte hänsyn till medial rörlighet, utan fokuserar endast på de interaktiva typerna av rörlighet som jag delat upp som: fysisk och virtuell. Det betyder att exempelvis telefonsamtal och personliga möten inkluderats, medan informationssökning på internet exkluderats. Genom att illustrera vardagliga mönster för respondenterna, där de arbetar hemifrån en dag och arbetar från sin arbetsplats en annan dag, kan skillnader i rörlighet urskiljas med blotta ögat.
”Hägerstrand's dynamic 'time-space maps' are of definite interest and provide a graphic form that has relevance to situations well beyond those for which they have been used so far” (Giddens 1984, s. 112)
Tidsgeografiska figurer har utvecklats sedan Giddens gjorde sitt uttalande och kan fungera genom att alla aktiviteter som sker under dagen tas med i detalj i figuren (Se Ellegård & Wihlborg 2001, s.
52) eller även innefatta flera olika personer och händelser i en typ av tillvaroväv, metoden finns exemplifierad i Ellegård och Palm (2011). En sådan undersökning utförs fördelaktigt med hjälp av datorprogram som kan hantera stora mängder data. Tillvaroväven är för övrigt inget speciellt sätt att illustrera tidrum, utan istället ett synsätt som öppnar ögonen för allt omkring människan, dess rörelser och handlingar i samspel med naturlagarna (Hägerstrand 2009). Figurerna i den här studien lyfter ur (avfjärmar) fysisk och virtuell från övriga händelser i syfte att tydliggöra deras omfattning.
Det går delvis emot en syn på tidsgeografi som heltäckande och en metod för att finna mönster och kedjeeffekter. Som illustrativ funktion är den avgränsade typen, enligt min uppfattning, överlägsen då den blir överblickbar i sin enkelhet. Som multimetodologiskt uppbyggt resonemang tillsammans med humanistisk geografi, agerar tidrum figurerna som kartor tillsammans med respondenternas berättelser. Inte mindre jämförbart bara för det, utan det är från dag till dag som skillnader kan iakttas för varje person. Helt enligt studiens
syfte, att belysa olikheter mellan att arbeta hemifrån och från arbetsplatsen. Y axeln
visar tidrummets utveckling,
tidsdimensionen, som klockslag och har fungerat som riktmärke i tidsdagböckernas mall (Se bilaga 2). X axeln visar platsdimensionen i avstånd utifrån skalor.
Flöden i varierande omfattningar, virtuell och fysisk, sträcker sig olika långt, både till höger och vänster i figurerna.
Figurexemplet nedan visar hur förmiddagen spenderats inom länets gränser kommun- icerande mot andra länder. Eftermiddagen präglas av personliga möten, förutom en
förflyttning som sker under ett telefonsamtal. Figuren visar ett exempel på utökad tidrum-figur
Hemmet på morgonen, därifrån börjar allt och resten av dagen utgår från det tidrummet. Skalan som används representerar en uppskattning av avstånd utifrån kategorierna: lokal, regional, nationell och internationell. I både tidsdagböckerna och under intervjuerna nämndes ”runt om i landet”, eller ”mail till kontoret i England”, det har gjort många avstånd svåra att fånga precist. För att göra det enkelt, utgår skalan utifrån administrativa gränser. Lokal nivå betyder inom gränserna för kommunen som personen är bosatt i. Regional nivå består av de omkringliggande kommunerna i samma län. Nationell nivå är övriga län inom landets gränser. En karta som visar läns- och kommungränser har används för att avgöra kategorisering i vissa fall. Det är därför viktigt att ha i åtanken under läsning av figurerna att X-axeln inte visar specifikt avstånd. Det skulle till exempel kunna ske mailkorrespondens från en svensk kommun som gränsar till en norsk kommun, vilket i figuren skulle visa detta som en långväga internationell kommunikation, när det i själva verket bara kan sträcka sig över några fåtal mil. Eftersom den virtuella rörligheten tar avstamp från personens fysiska lokalisering, rör den sig ibland tillbaka, från nationell, till lokal nivå. Exempelvis då en person som sover i övernattningslägenhet ringer hem till sin sambo för att säga god natt (Se figur 1).
Personligt härledd rörlighet, alltså för individens skull och inte för organisationens skull har till viss del tagits med i figurerna.
2.4 Intervjuer
En förstudie genomfördes i början av rapportens tillblivelse. Denna i form av en intervju med en företrädare inom en facklig förening. Den information som gått att finna inom området arbete hemifrån är massiv och jag ville öka min uppfattning om det genom samtal med en person som arbetar med människor och sådana frågor dagligen. Samtalet handlade om hur arbete hemifrån uppkommer hos privata företag och vilka frågor som har uppmärksammats inom området. Det gav en bra grund inför kommande intervjuer.
Personliga möten, ansikte mot ansikte, har varit att föredra eftersom det, till skillnad från telefonintervjuer har främjat personlig kontakt och skapat bättre flöden i samtalen. Båda tillvägagångssätten har använts under studien, vilket beskrivs i detalj lite längre nedan.
Intervjuerna har utförts med hjälp av en semi strukturerad manual, med utgångspunkter för samtal kring upplevelsen av rörlighet. Respondenterna har haft olika berättelser att dela med sig av i de frågor som utvecklats under samtalens gång. Berättelserna i resultatdelen skiljer sig därmed från person till person, trots att en gemensam intervjumanual utgjort en viss struktur under intervjuerna.
Ifall jag hade utfört en undersökning i form av enkäter hade jag, av tid och resursskäl, endast haft möjlighet att fånga en bråkdel av de som arbetar hemifrån. Mitt forskningsområde ställer höga krav när det gäller urval av respondenter och det skulle krävas allt för omfattande arbete för att hitta tillräckligt många av dessa arbetare för att ge tillfredsställande empiriskt underlag. Det hade gjort det svårt att förmedla ett representativt och generaliserbart resultat. Istället har ett selektivt urval skett, som inte anses vara representativt eller har som syfte att generalisera. Genom att ha muntliga konversationer i kombination med tidsdagböcker, har svar i form av berättelser, som inte gått att fånga med enkätfrågor eller värderingsskalor uppmärksammats. Intervjuerna som skedde som personliga möten har spelats in, efter att respondenten gett tillåtelse till detta. Ljudinspelningarna har transkriberats och följts av textanalyser där relevanta meningar plockats ut som citat.
Identifiering av betydelsefulla samtalsämnen från intervjuerna har skett utifrån dess relevans till studiens syfte och redovisas tillsammans med tidrum-figurer i berättande form.
Respondenterna presenteras inte med namn, inte heller arbetsplatsernas namn nämns och deras ålder avrundas till jämnt tiotal. Det har varit viktigt att garantera anonymitet, som en trygghet. Det ökar potentialen att generera ärliga svar vid känsliga händelser, exempelvis om personen vilar under arbetstid eller om personlig information och känslosamma livsberättelser framkommit som varit relevant för studiens resultat.
Intervjuerna som har utförts utifrån personernas egna vardagar och individuella användning av tid (genom tidsdagböckerna) är av humanistisk karaktär och tar inte i hänsyn till huruvida institutioner format personerna, deras sätt att uttrycka sig med positiv eller negativ klang. Inte heller försöker jag genom intervjuerna att uppnå en specifik frågeställning eller förkasta hypoteser.
2.5 Bearbetning och presentation
Studien sker till stor del på respondenternas villkor eftersom de själva valt vilken information som de delat med sig av i tidsdagboken och under intervjuerna. Studien utförs därmed utifrån ett
”inifrån”/subjektivt perspektiv för att undersöka handlingsutrymmen. Ett annat sätt att utföra undersökningar av det här slaget kan ske ”utifrån” genom observationer, som en analys av personers utfallsrum (Ellegård & Wihlborg 2001).
Bearbetning av det empiriska materialet har skett, dels genom att intervjuinspelningarna transkriberats och även genom att tidsdagböckerna rensats från icke relevanta händelser. Som
exempelvis ”fylla diskmaskinen” och ”kollade tv och åt mat”. Tv är en typ av medial rörlighet som Vilhelmsson och Thulin (2008) valde att ta med i sin figur, men som jag valt att inte ta med då den inte fungerar interaktivt.
Intervjuerna och tidsdagböckerna presenteras i bild- och textform som berättelser. Med början på morgonen och slut på kvällen. Respondenterna är aktiva under varierade tider, men alla figurers klockslag sträcker sig från kl 05 till 21. Någon kliver upp väldigt tidigt, medan någon annan är vaken sent på kvällen. Det som händer efter kl 21 presenteras därmed inte. Alla figurer ser i grunden likadana ut, vilket enligt mig, bidrar till ett mer sammanhängande och lättläst resultatavsnitt. Om studien istället hade fokuserat på arbete utanför arbetstid, eller riktat sig mot respondenter som har kontakt med andra länder, med tidsskillnader, hade alla dygnets timmar varit aktuella att presentera. Så är inte fallet och figurerna har därför komprimerats för enkelhetens skull.
Respondenterna fyller i dagböckerna på egen förmåga, figurerna är därför unika för var och en av dem. En individs figurer jämförs inte med något annat än sig själva och personens egna berättelse från intervjun. En del tidsdagböcker har sträckt sig över hela dagen och andra endast över arbetstid.
Analysen har skett med syfte att beskriva hur hemmet respektive arbetsplatsen uppfattas och används under interaktiva arbetsdagar. Tidsgeografins restriktioner har använts som analysverktyg och koncentrerat resultatet till olika teman. Dessa teman återskapar de två rummen (hem och arbetsplats) från både kvantitativ och kvalitativ empiri, och gör det möjligt att urskilja dagarnas (o)likheter.
Under intervjuerna har upplevelserna av arbete hemifrån kommit att handla en del om skillnaderna mellan fysiska och virtuella möten, som digital eller kroppslig närvaro. Jag har, till viss del tagit med detta i min uppsats, utan att för den delen ge det så stort utrymme i analysen.
2.6 Av- och begränsningar
Ibland har respondenterna antecknat i tidsdagboken då de varit uppkopplade mot sociala medier, så som Facebook. Dessa händelser är med i resultatet, då de skett interaktivt och beskrivits som
”skrev” eller ”kommenterade”. De har kommit med i berättelserna, men inte i analysen eftersom det inte är en arbetsrelaterad aktivitet. De gånger som de skrivit till någon, visas i figuren med röd färg som ”nätverk”. Den kategorin innehåller även aktivitet på arbetsrelaterade nätverk, eftersom det inte
visat sig vara tillräckligt förekommande för att hamna i en egen kategori med egen färg. Dessa tillfällen förklaras dock mer ingående i texten när de förekommer. Då respondenterna antecknat
”kollade mail” i tidsdagboken, har jag kategoriserat det som virtuell rörlighet eftersom jag inte vet vad det är för text som förmedlas i mailen och därmed gör ett antagande om att det sker ett meningsutbyte mellan två parter vid alla mailrelaterade händelser. Det händer att respondenterna skickar SMS och detta har rubricerats som mail i figurerna på grund av dess liknande egenskaper.
Figurerna visar inte antalet, exempelvis mail som skickats, utan istället den tid som spenderats på den aktiviteten. Att sitta och skriva mail på datorn är teknologiskt, men egentligen inte kommunikativt förrän det skickas iväg. På samma sätt som en bilförare inte kör iväg förrän gaspedalen används. Men som aktivitet kopplat till kommunikation har jag angett det som en kommunikativ händelse i tidrummet, även om en viss tid kan ha spenderats på att fundera över vad som ska skrivas i mailet.
Ibland har flera telefonsamtal antecknats som uppkopplade mot olika platser i samma tidsintervall.
Dessa har separerats i figuren och arrangerats slumpmässigt. Alla i samma gröna färg som står för virtuell rörlighet i form av telefonanvändning. Vad som hände före något annat, är i de fallen inte säkra avspeglingar av tidrummet. Tanken med figurerna är att de först och främst ska ge en överblick och dessa små felaktigheter som påverkats av mig bör därför inte spelat allt för stor roll.
En av intervjuerna utfördes via telefon, med hänsyn till respondentens stundande arbetsbelastning.
Den intervjun blev därmed inte utförd öga mot öga, vilket jag som intervjuare upplevde begränsande. Men fördelar visade sig dock. Under telefonintervjun skedde ingen inspelning av samtalet, utan istället antecknades berättelsen. Eftersom det tog tid att anteckna fick respondenten större utrymme att fylla den tystnaden som uppkom. Jag upplevde att när berättandet avtog, men tystnaden från min sida fortsatte, spånade respondenten vidare och nya synvinklar lades till på löpande band. (Person 1)
I början av arbetsprocessen kom jag, bland annat via gatekeepers, i kontakt med sju personer som var beredda att delta som respondenter. Två av dessa hade dock inte möjlighet att fullfölja med hänvisning till deras stundande arbetsbelastning. Detta påverkar givetvis studien eftersom det empiriska materialet inte fångar lika stor variation av yrkesroller. Det är svårt att föreställa sig hur analysen hade blivit annorlunda med fler personer, men det hade troligtvis bidragit med fler intressanta synvinklar i beskrivningen av de två lokala ordningsfickorna hemmet och arbetsplatsen.
Nackdelen med att använda sig av ”gatekeepers” för att finna respondenter, kan vara att personen som utsett en lämplig intervjuperson har valt denne p.g.a. personens lojalitet till verksamheten, för att det ska se bra ut utåt. Detta skulle dock inte påverka mitt resultat så mycket eftersom arbetsplatsers olika policys inom området inte är huvudsyftet. Ytterligare en negativ aspekt av gatekeepers är att dessa vet vem/vilka som har rekommenderats till studien och det blir därmed omöjligt att hålla respondenten helt och hållet anonym.
Arbetet har varit lika mycket upptäcktsprocess som det varit en strävan efter att finna slutsatser utifrån frågeställningarna. Jag är medveten att min roll som forskare har haft inflytande över studien redan från start. De tolkningar som gjorts utifrån det empiriska materialet, är i viss mening, en avspegling av min egen tolkningsförmåga och erfarenhet. Det begränsar dock inte läsare av rapporten att skapa sina egna uppfattningar och tolkningar utifrån materialet som presenteras.
2.7 Metod kritik
Arbetsmetodernas svagheter är att de endast tar i hänsyn till två dagar. Detta ger inte möjlighet att fånga variationer inom respektive kategori hemifrån och från arbetsplatsen. Dess fördelar är dock att det blir en överblickbar bild, som även fast den kan ses som väldigt generaliserad bild, har den ändå en fysisk förankring som tydliggör problemområdet.
Det kan uppstå förvirring då den här studien skiljer mellan interaktiv och inte interaktiv kommunikation. Man kan anta att det finns personer som går på möten utan att göra sin röst hörd, och då blir mötet för deras del envägskommunikativt. Den som talar är då både informatör och nätverkare, varav den senare givet att det är någon som besvarar dennes talande. Är ett arbetsrelaterad mail virtuell eller medialt? Det beror på yrkesrollen hos den som skickat meddelandet. Har den en informativ roll så är det det. Har den istället en nätverkande roll så är det inte det. Alla respondenter i den här studien identifieras ha nätverkande funktion på respektive arbetsplats och är därmed interaktiva i sin arbetsroll där de kommunicerar i högre grad än de informerar.
När respondenterna har fått instruktioner om tidsdagboken har jag föreslagit att det kan skriva under den veckodag de anser sig ha tid. Vilket har lett till varierade dagar i resultatdelen. Ur ett helhetsperspektiv på människans handlingar, så som struktureringsteorin, skulle hänsyn tagits till vilka dagar som respondenterna skriver tidsdagboken för att de yttre påverkande faktorer skulle vara lika för alla. En dag före helgdag, exempelvis en torsdag i enstaka fall, skulle kunna pressa
respondenterna till att arbeta extra mycket under just den dagen för att hinna få undan från arbetsbordet för att sedan slappna av under efterkommande röd dag. Det har även blivit en skev uppdelning mellan könen i undersökningen. Den ursprungliga planen var att intervjua fyra kvinnor och tre män. Dock fick två av dessa män förhinder vilket gjort att empirin baserar sig på fyra kvinnor och en man. Jag drar inte några slutsatser om könsroller i den här studien och den skeva uppdelningen bör heller inte ses som en studie över endast kvinnors arbetsliv.
2.8 Nutida forskning
Det finns många studier som utförts inom området för rörlighet och arbete hemifrån. Det har dock visat sig vara relativt ovanligt med studier som använder sig av tidsdagböcker kombinerade med intervjuer som metod. De studier som presenteras här, har varit inspirerande för den här rapporten och bidragit till att utveckla studiens metoder.
Ellegård & Vilhelmson (2004) har studerat vardagsmönster hos en svensk familj med hjälp av tidsdagböcker. De börjar sin artikel med att ifrågasätta avståndens betydelse i dagens nätverkssamhälle och ifrågasätter huruvida det bidrar till ”geografins död”. Genom att familjemedlemmarna fört dagböcker över sina vardagliga aktiviteter har forskarna kunnat se mönster för hur fysisk, virtuell och medial rörlighet utspelar sig. De identifierar hemmet som en viktigt knutpunkt i vardagen där mer än två tredjedelar av dygnets timmar spenderas. En lokal ordningsficka som är viktig för att sköta om sin familj. De gör ett antagande om att ifall den studerade familjen är en trendsättare, kommer ökad användning av IKT, så som datorer, tv och mobiltelefoner, göra att befolkningen spenderar mer tid i hemmet och på så sätt blir mer stationära.
De poängterar dock att befolkningen i helhet har ökat sin rörlighet, i alla fall avståndsmässigt, de senaste 30 åren. (Ellegård & Vilhelmson 2004). Jag tycker att studien är väldigt intressant i den delen då de beskriver familjens dagliga rörelser och aktiviteter. Eftersom tidsdagböckerna är väldigt beskrivande för vilken tidpunkt, plats och vad som görs, går det att följa deras vardag. Figuren över rörelserna ger en tydlig överblick, medan beskrivningarna av händelserna går mer på djupet. Det blev därmed klart att datoranvändning skedde i socialt syfte och att bilen var ett viktigt verktyg i en spontan resa till affären för att köpa något som glömdes tidigare. I fall familjen inte hade haft någon bil, hade vardagen behövt planera annorlunda och inköp planeras i god tid. Det är den här typen av resonemang som går att urskilja genom tidsdagböcker.
Katarina Trygg (2014) har studerat hur IKT påverkar kunskapsarbete och huruvida arbetarna jobbar utanför arbetstid. Hon har skrivit sin doktorsavhandling Arbetets geografi – Kunskapsarbetets
organisation och utförande i tidrummet och baserar empirin på djupintervjuer, webbenkäter och tidsdagböcker med personer som förvärvsarbetar inom kunskapsintensiva tjänstesektorer. De anställda där befinner sig ofta på kontoret eftersom de behöver delta i obligatoriska möten och deras arbete organiseras ofta i teamarbete eller projektarbete. Detta hindrar de anställda från att förvärvsarbeta på annan plats än kontoret. Distansarbete sker främst under transport till och från arbetsplatsen. Även fast organisationsledningarna ser positivt på att de anställda arbetar hemifrån ibland, sker detta sällan p.g.a. vikten av att delta vid mötestillfällen och projektarbeten. Många av respondenterna ägnar sin fritid (efter normal arbetstid) till att läsa och skriva mejl eller förberedelser för att de vill hålla sig uppdaterade. Trygg talar om en pågående normalisering av att arbeta efter arbetstid, vilket suddar ut gränsen mellan jobb och fritid för kunskapsarbetare. Trygg ifrågasätter möjligheten att uppnå harmonisering i vardagslivet eftersom balansen hotas av att arbetslivet blir överordnat privatlivet och att arbetslivet i någon mening blir en del av arbetslivet (Trygg 2014).
Hennes studie riktar sig, till skillnad från min, mot endast privata företag och lägger fokus på hur organisationen på arbetsplatsen fungerar och påverkar arbetstider, bl.a. kontakter mellan kollegor och maktrelationer. Hon kombinerar djupintervjuer och tidsdagböcker. Hennes webbenkäter syftade till att se omfattningen av arbete som utförs utanför arbetstid och bidrog även med underlag för urvalet till de andra forskningsmetoderna. Jag hade en liknande tanke i början av min studie, men valde istället att kontakta gatekeepers inom verksamheterna då jag sökte mitt urval. Jag har blivit inspirerad av hennes mall för tidsdagbok (Bilaga 2). Det är ett papper som informanterna har som hjälp för att föra tidsdagboken. Mallen innehåller sex kolumner: aktivitet, plats, tid, med vem, hjälpmedel och kommentarer/reflektioner (Trygg 2014, s. 87).
3. Teori
3.1 Bakgrund
Studien utgår ifrån olika synsätt, vars metoder har kombinerats, tidsgeografiskt och humanistiskt, med teoretiskt inflytande av struktureringsteori.
Jag vill, i början av det här kapitlet, belysa min filosofiska uppfattning i förhållande till studiens syfte. Undersökningen riktar sig mot personers upplevelser av arbetslivet, deras egna värderingar och åsikter om arbete hemifrån. Jag anser, med utgångspunkt i humanistisk geografi, att människor uppfattar platser olika och att varje upplevd situation därmed är unik. Människans handlingsförmåga är dock delvis begränsad genom rådande strukturer.
Ur ett humanistiskt synsätt ses människans handlingar vara baserade på dennes fria vilja, som gör att denne kan göra aktiva val, medan marxismen ser människan som styrd av samhällets strukturer (Graham 2005). Handlingar som utförs skapar antingen rummet, eller skapas av det.
Min utgångspunkt är att människans handlingar i stora drag påverkats av omvärldens strukturer, så som att historiska politiska ställningstaganden har påverkat normen och synen på arbetets betydelse, och i vilken utsträckning det ska utföras av en ideal medborgare för att generera ekonomiskt överskott (Borg 2013). Men att det ändå finns en egen vilja och möjlighet att påverka händelser i tid och rum, som kommer från människans reflekterande och kreativa egenskaper. En sådan syn kallas av Giddens (1984) för ”agency-structure” där agency står för händelseskapare/aktör och structure menar ramen som formar och därmed även förklarar händelser. De två begreppen ihop betyder att människan i sig är en struktur.
Hägerstrand (1982) beskriver detta, ur ett tidsgeografiskt perspektiv, med hjälp av begreppet restriktioner som formar tidrummet. Restriktionerna kan ses som en ram (handlingsutrymme) och inom denna finns ett möjlighetsutrymme, där vardagslivet utspelar sig i en strävan mot att utföra och uppnå olika projekt. Vardagliga handlingar och projekt formas av restriktioner och definierar alltså människans möjlighetsutrymme och det är i detta utrymme som människans känslor, minnen, föreställningar och mål tar plats (Hägerstrand 1982). Tidsgeografin kan beskrivas som ett fysiskt sätt att se på världen.
Varken humanistisk geografi eller tidsgeografi har setts som teorier i sig, utan istället som perspektiv och sätt att förstå och tolka världen (Nayak & Jeffrey 2011; Åquist 1992). Inom tidsgeografi ses ”rummet” i ett sammanhang som utgår ifrån tiden. Tid i begreppet inneboende tid, som betyder att aktiviteter tar en viss tid att utföra. En ständig process, där rummet förändras, men med vissa fasta stationer som är avsedda för aktiviteter, så som vägar, arbetsplatser och hem (Hägerstrand 1982). Inom humanistisk geografi ses begreppet ”rum” utifrån hur det upplevs och de känslor som är kopplade till det. Personer upplever platser olika och dessa upplevelser bör därför inte generaliseras genom påståenden om hur majoriteten tyckte utifrån hur trivseln uppfattades på en skala 1-10. Det humanistiska angreppssättet strävar inte efter att hitta eller förklara någon övergripande sanning i människans handlingar, utan det handlar istället om att komplicera synen på människans handlingar. (Nayak & Jeffrey 2011)
Anledningen till att jag, utöver humanistiskt angreppssätt, valt tidsgeografisk metod, är att den tar hänsyn till faktiska händelseförlopp i tid och rum, tidrum. Eftersom studien handlar om rörlighet i
arbetslivet, passar det bra för att ge en inblick i de processer som utspelar sig för respondenterna i nätverkssamhällets flödesrum. Genom att kombinera tidsgeografiskt perspektiv med kvalitativ undersökning kan jag som forskare fånga upplevelser och känslor som inte varit möjligt med endast tidsgeografisk utgångspunkt. Den kritik som Giddens (1984) riktat mot tidsgeografins brist på mänskligt inflytande i rummet, täcks då den kombineras med kvalitativ undersökning.
För att placera arbete hemifrån i ett sammanhang kommer jag i slutet av teoriavsnittet bland annat beskriva den samhällsutveckling förändrat arbetsrelaterad rörlighet. Sedan kommer en beskrivning av dem (kunskapsarbetare/ interaktiva arbetare) som har möjlighet att arbeta hemifrån via tele- pendling. Det jag tar upp i teoridelen är sådant som jag själv ansett vara viktigt och ökat min förståelse för studieområdet under arbetets gång. En genomgång av samhällsutvecklingen ger en inblick i kunskapssamhället uppkomst och funktion genom förvärvsarbetare.
3.2 Tidsgeografi
Begreppet tidsgeografi har utvecklats av Torsten Hägerstrand och är ett sätt att förstå tid och rum tillsammans, som tidrum (Hägerstrand 1970 i Åquist 1992). Inom tidsgeografin utgår man från att det finns tre typer av restriktioner som utgör människans handlingsutrymme, dessa är:
Kapacitetsrestriktioner: de är biologiska, så som att vi behöver ägna tid åt att äta och sova. Det utgör också tillgång till verktyg, så som olika transportsätt. Även den kunskap man har för att utföra vissa uppgifter eller projekt påverkar tidsåtgången.
Kopplingsrestriktioner utgår ifrån att en person inte kan befinna sig på två platser samtidigt, människan är på så sätt odelbar, vilket dock har förändrats med användning av tekniska kommunikationsmedel. Många situationer i vardagslivet kräver samordning så som vid ett besök hos frisören, eller ett möte på arbetsplatsen. Då är platsen och människorna upptagna för stunden, vilket begränsar andra från att använda platsen, samt hindrar personerna från att befinna sig på andra platser.
Styrningsrestriktioner består av regler och maktrelationer som påverkar tillträde till rum utifrån vad som är tillåtet. Personer har olika grader av makt på en arbetsplats, vilket ger dem möjlighet att påverka rummet, medan andra utesluts ur processen. Styrningsrestriktion kan även vara när chefen sagt att en arbetsuppgift ska vara färdig en utsatt tid, vilket kan, mer eller mindre, tvinga den anställde att arbeta övertid för att hinna göra klart. (Ellegård & Wihlborg 2001)
Ett exempel på ett scenario som reder ut begreppet restriktion. Frågornas svar utgör restriktionerna:
Två personer står vid en dörrpost. Har de nyckel? Vem ska gå in först? Är de välkomna?
Restriktionerna skapar en typ av ram som styr människans handlande. Istället för ram kan
strukturen kallas för lokal ordningsficka. Denna är en fysisk plats av varierande storlek inom vilken det finns en specifik ordning som skapas utifrån regler, verktyg, utrymme o.s.v. Dessa påverkar i sin tur människans sätt att uppfatta, uppföra sig, reflektera och helt enkelt vara. Människan agerar och tänker på olika sätt utifrån vilken plats denne befinner sig på. Det styrs i hög grad av sociala institutioner och kultur. Vissa aktiviteter och regler för social samvaro förväntas utföras och upprätthållas på olika platser. (Ellegård & Wihlborg 2001)
Exempelvis kan det förväntas att en person som befinner sig på arbetet utför arbetsuppgifter istället för att sova, vilket denne förväntas göra hemma eller i en övernattningslägenhet. I den här rapporten är de två tydliga ordningsfickorna som hanteras i analysen, hemmet och arbetsplatsen. Dessa radas upp bredvid varandra, i förhållande till restriktioner, i sammanfattningen av analysen. Det är viktigt att se hemmet som ett exempel, eftersom rörligt arbetsliv kan ske och sker även från andra platser.
Inom tidsgeografin används begreppet projekt för att beskriva en typ av målsättning, en aktivitet i ett större sammanhang. Många små aktiviteter och handlingar i vardagen utförs för att uppnå projektet. Ett projekt kan vara en liten sak som att laga mat, men även större så som att drömma om att en dag bo i ett stort hus vid havet. Små handlingar görs inom projektsammanhanget för att uppnå och fullborda projektet. Projekt värderas olika och vissa är dominanta i förhållande till andra, vilket påverkas av kopplingsrestriktioner. Projekt pusslas in i vardagslivet och Ellegård beskriver det som att människan:
”...strävar efter att förverkliga projekten genom att försöka passa in de aktiviteter som krävs för att projektet ska kunna realiseras i mängden av andra aktiviteter som hon måste genomföra och i den fysiska omgivning hon vistas i.” (Ellegård 2001, s. 45)
Utifrån de restriktioner som människan upplever och de projekt som denne strävar mot, skapas hennes individbana. Den tar i hänsyn rörelser och aktiviteter på platser utifrån tid (ibid).
Rörlighet kan beskrivas som flöden eftersom de kan ha olika karaktärer men ändå innefatta ett innehåll som transporteras. Informationsutbyte eller människokroppar som promenerar har gemensamt att de överbrygger avstånd i rummet. Jag diskuterar tre typer av rörlighet: Fysisk, Virtuell och Medial.
Fysisk rörlighet betyder att människan förflyttar sig, med sin kropp, från en plats till en annan. Till fots eller med transportmedel. Fysiskt rörlighet är även kommunikationsutbyte ansikte mot ansikte.
Virtuell rörlighet har möjliggjorts genom teknisk utveckling och kan exempelvis vara
telefonsamtal, videokonferens eller chatta på internet. Den kännetecknas av att det sker ett meningsutbyte med hjälp teknik.
Medial rörlighet är icke-interaktiv, d.v.s. det är envägskommunikation, så som när en person tittar på tv, lyssnar på radio eller söker information på internet (Castells 2000).
I manualen till tidsdagböckerna som jag delade ut till respondenterna var en av kategorierna
”uppkopplad mot” (Se bilaga 2). Genom att inkludera den, går det att iaktta respondenternas virtuella och fysiska rörelserum på lokal, regional, nationell och internationell nivå. Det kallas inom tidsgeografin för räckvidd. En persons fysiska räckvidd begränsas av tiden, eftersom det tar en viss tid att resa ett visst avstånd, med hänsyn till transportsätt. Virtuell rörlighet sker istället ofta ögonblickligen och begränsas endast av tillgänglig teknisk kapacitet.
3.2.1 Kritik
Det tidsgeografiska synsättet lägger sitt krut på att beskriva tidrummet med utgångspunkt i individbanan, som ansetts vara konstant och därmed odelbar. Problem uppkommer då när den används i en studie om virtuell rörlighet, som inte är handlingar genom fysiska möten. I ett exempel, säg videosamtal, är det inte svårt att se hur en person befinner sig på två platser samtidigt, dels i mottagares skärm, samt i avsändarens rum. Avsändaren, sätter sina spår hos mottagaren och kan därmed ses som en medskapare av det som sker i det rummet, är med och formar vad som sägs och i det här fallet även som syns. Samtalet behöver inte ha något uttalat syfte, utan kan betecknas som en social gemenskap, som kan ske genom att två personer reflekterar över dagen som gått och kontrar varandra med kreativa kommentarer. Den tidsgeografiska teorin är i den här situationen begränsad i sitt sätt att beskriva vad som händer i tidrummet eftersom den använder restriktioner för att förklara varför saker sker som de gör. Det utelämnar människans roll och egenskap av att vara reflekterande, kreativ och medveten, som påverkar huruvida denne är kapabel att agera fritt.
3.3 Struktureringsteori
Struktureringsteorin (Giddens 1984) lägger större vikt vid människans ”fria” val och därmed aktiv medskapare av det rumsligt kontext, utan att för den delen förneka en del restriktioner. Giddens vill förmedla en mer holistisk bild av rummet i en balans mellan subjektet (individen) och strukturer (locale) som är det fysiska i omgivningen. Strukturerna utgör en viss ordning som påverkar händelser i rummet där individen befinner sig. Det kan vara samhällets språk eller förväntningar som individen behöver uppfylla för att bli accepterad av sig omgivning. De två, individ och
strukturer, återskapar rummet gemensamt. Hägerstrand beskriver att restriktioner formar människans handlingsutrymme, men Giddens anser att människan i sig är en restriktion (struktur i hans definition) och därmed är delaktig i skapandet av handlingsutrymmet och inte endast en brukare av utrymmet. Utifrån ett struktureringsteoretiskt synsätt kan man alltså urskilja hur människan påverkar två rum parallellt/samtida då denne använder virtuell kommunikation. Dels i formen av individbanan i tidrummet, samt virtuella rörlighetsmönster i tid, men andra rum. Dessa samtida händelser illustreras i figurerna i den här rapporten och beskrevs utförligare i metoddelen.
Tidrummet förklaras i tidsgeografin utifrån individbanans utveckling, så som en linjär tidsbana som sträcker sig från födsel till död. Giddens (1982) har beskrivit samma scenario, syn på tid och rum, i en liknelse med uppbyggnad av ett hus, vars fyra väggar utgör rummet, som ständigt rivs och byggs upp, rivs och byggs upp. Ett genomgående omskapade av rummet, vars utveckling fortgår med inverkan av social makt. Människan kan där, i sin praktiska medvetenhet, aktivt välja hur rummen som skapas ska se ut, inte bara genom att placera ut möbler, utan även genom att välja samtalsämnen.
Giddens lägger stor vikt vid talets kraft, även kroppsspråk och kroppslig närvaro, så som ansiktsuttryck vid kommunikation (Giddens 1984 s. 78-83). Maktpositioner tillåter vissa personer att styra samtalen på vissa tider och platser. Ett arbetsrelaterat möte kan vara mer eller mindre interaktivt och formats av förutsagda restriktioner och deltagare. En kombination av tidsgeografiskt och struktureringsteoretiskt synsätt exemplifieras för en person i ett möte, genom strukturer och restriktioner nedan:
Styrning - Motiv för handlingar som presenteras som målsättningar.
Kapacitet - Kunskapskapital innehas och används i en avvägning/rationalisering utifrån målsättningarna.
Agency - Reflektion över situationen och utvärdering av tidigare beslut. Som en egenskap, och som i sin tur är anledningen till att personen ansetts lämpad att dirigera motiv i form av styrningsrestriktioner till andra människor. En analytisk rollinnehavare som tolkar och ger kvalificerade gissningar, samt återskapar övriga restriktioner genom sina handlingar.
Koppling - Kunskapsöverföringen kan ske interaktivt och begränsas då till att verka över det antalet personer som kan vara delaktigt reflektiva i samtalets utveckling.
Den här händelsekedjan beskriver den lokala ordningsfickan mötesrummet. En struktureringsteoretisk analys i sammanhanget skulle avse att problematisera maktpositioner i
beslutskedjan och på så sätt beskriva grunden för rummets uppbyggnad genom ordets makt. Den här studien siktar in sig på vardagslivets handlingsrum och har ett fysiskt och virtuellt förankrad utgångspunkt och en analys som lägger mest vikt på att urskilja tidsgeografiska restriktioner.
Maktposition beskrivs ödmjukt inom begreppet yrkesposition som ett tema, men utvärderas inte på detaljerad nivå. Agency structure och dess betydelse i virtuell rörlighet/ tele-kommunikation analyseras och diskuteras kortfattat i slutet av rapporten.
3.4 Teoriernas roll i den här studien
3.4.1 Tidsgeografi
Tidsgeografiska metoder används för att fånga en del av det empiriska materialet genom tidsdagböcker som förmedlar fysiska händelser, men även påvisar tidsanvändning och de avstånd som virtuell kommunikation övervinner. Virtuell kommunikation skapar inte en lokal ordningsficka på samma sätt som fysisk rörlighet gör. Här syftar tidsgeografin till att fånga respondenternas kroppsliga rörlighet. Det tar även i viss mån hänsyn till virtuell rörlighet, i alla fall avsändare och mottagares lokalisering utifrån administrativa gränser.
Man kan tänka sig att den lokala ordningsfickan i formen av tåg, kan begränsa kommunikationen då tåget passerar en tunnel. Personen som sitter på tåget vet inte att tunneln kommer och kan inte anpassa sig genom att förvarna mottagaren om att samtalet kommer att brytas. Detsamma gäller strömavbrott som individen är ovetandes om, även då internet ligger nere på grund av att någon grävt av en kabel påverkar virtuell rörlighet.
”Eftersom det tidsgeografiska synsättet i grunden är baserat på ett fysikalistiskt tänkande är knappast förvånande att synsättet inte innehåller begrepp för samhälleliga strukturer eller social skiktning.” (Åquist 1992 s. 60)
3.4.2 Struktureringsteori och humanistisk geografi
För att återberätta om agency tar jag hjälp av begreppet institution, som står för de omkringliggande, kollektiva, faktorer som formar individens handlingar. Institutionsbegreppet placerar personen i en position där denne behöver leverera för att uppnå det som förväntas av den och därmed bli accepterad och belönad av sin omgivning. Det gäller oavsett om personen arbetar på industri, kontor eller söker jobb för att få fortsatt aktivitetsersättning. Handlingar som bryter dessa mönster, mer eller mindre frekvent, går emot institutioner och utgörs därmed av agency. Det vill
säga handling. Handlingarna står därmed i direkt relation till institutioner och avvikelser bekräftar den ”fria” viljan, eller valet att motsätta sig styrningen. Avvikelser som är omedvetna påverkar huruvida effektivt samhällets institutioner fungerar. Exempelvis kan språkbruk variera och det som sägs kan därför komma att uppfattas olika av olika människor. En viss grund finns, men i mellanrummet mellan vad som förväntas och levereras kommer humanistisk bild in i sammanhanget. Och även om virtuell rymd har skapats, utvecklats och kontrolleras av någon annan, används den på egna villkor av individen. På samma sätt som att vi inte skapar samhället, utan föds in (och anpassar oss) i dess redan etablerade institutioner.
3.4.3 Virtuell ordningsficka
När kontakt sker och ett budskap förmedlas, kan det mottagas av flera andra personer. I den tidsgeografiska individbanan visas detta knuten till plats, som en fysisk aktivitet. Under virtuella förhållanden har avstånd mellan deltagare mindre betydelse och individbanans avtryck tar sig uttryck på flera platser, i en typ av multi-rörlighetsmönster som inte är konstanta eller rumsliga så som fysisk rörlighet.
Virtuell rymd är inte mätbar genom det euklidiska systemet eftersom det är ”orumsligt”, på engelska kallat ”aspatial”. Utan det kan istället ses ur ett fysiskt perspektiv som ”noder”. Mellan noderna transporteras information, från avsändare till diverse servrar innan de anländer till mottagaren. Detta kan ske ögonblickligen och begränsas endast tidsmässigt av teknisk kapacitet, överföringstiden kan refereras till begreppet ”latency”. (Batty & Miller 2000) Denna virtuella rymd har inte en fysiskt förankrad karaktär som kan beskrivas eller förklaras utifrån endast geografiskt notationssystem. Istället bör den ses, ur ontologiskt synsätt, ur dess samhällsvetenskapliga karaktär istället för fysiska. Virtuell rörlighet är på så sätt en social företeelse. Här räknar jag inte in medial rörlighet, då den är begränsad till att endast utgörs av envägskommunikation, som kan ske från en källa till miljontals mottagare. Den virtuella rörligheten är oförutsägbar från två individers agency, medan den mediala rörlighetens informationsutbyte sker enväga och kan därmed ses vara mer förutsägbart.
3.4.4 När- och frånvaro
Giddens (1984) belyser vikten av personlig kontakt, vilket även Ellegård & Wihlborg (2001) beskriver som att gestikulationer kan användas parallellt med tal, även parallellt med teknik, vilket har kallats ”multi-tasking” (Vilhelmsson 2008) då flera olika aktiviteter utförs i samma tid. Exempel från Ellegård och Wihlborg (2001) är när en person använder sin telefon samtidigt som den nickar instämmande till en frågande person i närheten.
Tabell 2. Kommunikationssätt i förhållande till tid och rum. (Tabell inspirerad av Miller 2005) Tid
Rum Synchronous (Synkront) Asynchronous (Asynkront)
Physical presence (Fysisk
närvaro) SP – Ansikte mot ansikte
(Synkront fysisk närvaro) AP – Anslagstavla
(Asynkront fysisk närvaro) Tele-presence (Tele-närvaro) ST – Telefonsamtal
(Synkront tele-närvaro)
AT – Mail
(Asynkront tele-närvaro)
Tabellen visar de två olika typerna av närvaro vid kommunikation, fysisk och virtuell, i förhållande till samtidighet i informationsutbyte. Förkortningarna kommer av de engelska begreppen och deras betydelse står inom parentes. Exempel på aktiviteter inom respektive kategoriserad förkortning är skriven med kursiv stil. Begreppet synkront kan liknas med ordet samtida eftersom det är knutet till att kommunikation sker på en viss tid, till skillnad från asynkront som inte sker under en specifik tidpunkt, då ett mail kan skickas och sedan läsas vid ett senare tillfälle.
3.5 Arbetets förändring på vägen mot kunskapsekonomi
I den resterande delen av teoriavsnittet förklaras hur rörliga arbetsuppgifter uppkommit i samband med det västerländska samhällets förändringar de senaste 40 åren.
3.5.1 Bakgrund
Världens länder knyts samman, ekonomi och politik utvidgas till att bli styrd på mellan- och överstatlig nivå, effektiva transportsystem minskar avståndens betydelse, informations- och kommunikationssystem skapar världsomfattande flöden av ekonomiskt och kognitivt kapital.
Globalisering är ett begrepp som kan te sig väldigt komplicerat eftersom det innefattar oerhört många processer och aktiviteter. Den har sitt ursprung i en övergång till nyliberal ekonomisk politik som öppnade landsgränserna för internationell konkurrens och utvecklingen sedan dess har kommit att förändra världsekonomin radikalt. (Dicken 2007; Mckinnon & Cumbers 2007)
Utveckling inom transport- och kommunikationsteknik har minskat den tid och kostnad som är relativ till avstånd för frakt av varor, människor och information. Harvey förklarar det med termen
”time-space compression” som en process driven av ekonomins utveckling mot att nå nya marknader och öka tillgången till arbetskraft och råvaror. Genom investeringar i infrastruktur för transport och kommunikation har företag reducerat sina kostnader för överföringar av information, pengar och varor mellan platser, som tidrum-komprimering (Harvey 1989 citerad i Mckinnon och Cumbers 2007 s. 5)
Nya internationellt uppdelade arbetsuppgifter har placerat enklare, rutinbaserade uppgifter och telecom tjänster så som call center, till utvecklingsländer med lägre lön. Denna trend har enligt Wright (2002 s.72) skapats av följande faktorer:
- Splittring av arbetsmoment i produktionsprocesser har lett till enkla rutinuppdrag som kräver minimal utbildning.
- Utvecklingen av avancerad transportteknologi har gjort att tillverkningen av färdiga produkter eller produktion av delkomponenter kan lokaliseras praktiskt taget varsomhelst.
- Jordbruk i u-länderna ger i förhållande till arbete i urban miljö en lågavlönad inkomst på grund av ökad konkurrens från moderniserade produktionssätt.
OECD talade i sin rapport The Knowledge-based Economy redan i slutet av 90-talet om en stark ökning av kunskap som den mest drivande kraften i industriländernas ekonomiska utveckling. De såg hur behovet av arbetare till produktions sektorn minskade, samtidigt som behovet av personal till kunskapsbaserade arbeten ökade. (OECD 1996)
3.5.2 Informationellt samhälle
Castells beskriver en övergång från industrialism till informationalism där teknisk utveckling, tillsammans med organisatorisk förändring har skapat nya, flexibla arbetsprocesser inom företag och organisationer. Ett informationellt samhälle strävar efter att maximera kunskapsbaserad produktivitet genom utveckling och spridning av informationsteknologi som kan nyttjas av människor i en etablerad kommunikativ infrastruktur. (Castells 2000)
Tekniska innovationer och organisatorisk utveckling har gjort det möjligt att framställa fler och bättre produkter med mindre ansträngning och resurser. Detta har lett till en övergång från direkt till indirekt produktion. Arbete inom odling, utvinning och tillverkning har till stor del ersatts av konsumentservice och administrativa uppgifter. Direkt arbete har inte försvunnit, men de rutinmässiga och repetitiva arbetsuppgifterna har ersatts av programmerade maskiner. Inom den indirekt produktionen har arbetets karaktär förändrats och i hög grad individualiserats då arbetare i högre utsträckning använder sig av flera informationskällor som sammankopplas inom ramarna för sina arbetsuppgifter. Uppgifter som utförs av en individ, relativt självständigt och inte nödvändigtvis liknar det som företaget i helhet arbetar mot. (Castells 2000)
Det informationella paradigmet och dess produktionsprocesser kännetecknas av en ny
arbetsuppdelning som kan förklaras utifrån tre dimensioner. Dessa är: värdeskapande, relationsskapande och beslutsfattande. I den första dimensionen, värdeskapande, planeras och utvecklas produktion och process utifrån målsättningar och de medel som organisationen förfogar över. Detta utförs sedan av två olika operatörer. 1. De som på eget initiativ antar arbetsuppgifter, samt (2) de som utgår ifrån förprogrammerade uppgifter som inte kan automatiseras med maskiner.
Detta är de faktiska uppgifterna som utförs, men varje arbetsuppgift har sin egen relation till den övriga organisationen, vilket förklaras utifrån tre grundpositioner i den andra dimensionen:
relationsskapande. Den första grundpositionen består av nätverkarna. Dessa skapar kontakter inom och utanför organisationen, t.ex. under konstruktionsarbete när det är betydelsefullt att konsultera med flera olika specialister. De knyter sina kontakter på eget initiativ, till skillnad från de nätverkade som är uppkopplade mot andra parter, men kan inte själv bestämma när, hur, var och med vem de ska kommunicera. Detta kan vara personer som arbetar med kundsupport eller telefonförsäljning och därmed behöver befinna sig på arbetsplatsen och bli uppringda, eller ringa till personer på en lista. Den tredje grundpositionen som förklarar relationsskapande inom en organisation i det informationella samhället är de avkopplade. Dessa har specifika arbetsuppgifter som är enkelriktade och utförs utan vidare kontakt med andra, även kallat offline.
Den tredje och sista dimensionen i produktionsprocesser utgörs av beslutsfattande. Ett beslut bearbetas först av utförare och tas sedan av beslutsfattarna med hjälp av deltagare. (ibid)
I denna rapport är urvalet i den empiriska undersökningen avgränsad till personer som har möjlighet att utföra sina arbetsuppgifter utanför arbetsplatsen. Dessa motsvaras i den relationsskapande dimensionen av nätverkarna. Eftersom dessa i hög grad styr sitt arbete och kontakt utåt utan fasta ramar. De är inte kopplade till någon specifik del i dimensionerna värdeskapande och beslutsfattande, utan genomsyrar dessa på olika sätt utifrån deras individuella arbetsområden.
3.6 Arbetsrelaterad mobilitet
33.6.1 Interaktiva kunskapsarbetare
Förvärvsarbetare4 som kommunicerar utåt, interaktivt, på eget initiativ har av Castelles kallats för nätverkarna. Interaktiva arbetare (interaction workers) har liknats med knowledge workers (Lund et
3 Mobilitet är i sammanhanget synonymt med rörlighet och behandlar både fysisk- och virtuell rörlighet.
4 Förvärvsarbete är när arbete utförs mot betalning, lön. När ändelsen -arbetare används, syftar det till arbetsformen förvärvsarbete, exempelvis kunskapsarbetare.
