Är jag eller blir jag queer?: En kvalitativ studie om identitet och diskurser

”Är jag eller blir jag queer?”

- En kvalitativ studie om identitet och diskurser

Av: Andrés Espinoza

Handledare: Emma Sundkvist

Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp

Ämne Examensarbete i socialt arbete

Abstract

Through qualitative interviews with three people who identify as queer this essay studies identity in relation to two main discourses about the nature of being queer, which can be understood as the essentialist and the constructivist arguments. In previous research it is suggested that these discourses can be problematic for self-identification of queer individuals, if these discourses are seen to go against each other. The participants of this essay show, despite the expectations set by previous research, that these discourses are helpful in order to better understand themselves. However, the results show that there are other anti-queer discourses, found in media, culture and religion, that can lead to larger feelings of experienced discrimination. The participants are also second-generation immigrants, which has been taken into the analysis. Discursive and queer theory, and perspectives of intersectionality, are used to interpret the results and their relevance for social work.

Sammanfattning

Följande uppsats handlar om hur queeridentitet utvecklas mot bakgrunden av två samhällsdiskurser, nämligen den essentialistiska diskursen och den konstruktivistiska diskursen. I tidigare forskning föreslås att den essentialistiska och den konstruktivistiska diskursen kan påverka människans queera identitet negativt, ifall dessa anses att gå emot varandra. Deltagarna av denna studie visar däremot att diskurserna kan vara till hjälp för att bättre förstå sig själva, om dessa betraktas istället som motpoler i ett spektrum. För att uppnå syftet har tre livsberättelser samlats in. Resultaten visade också att det finns andra problematiska diskurser som påverka den queera identiteten negativt, såsom mediala, kulturella och religiösa diskurser. Deltagarna som ingår i studien är tre personer som identifierar sig som queera och som har utländskt ursprung. Med stöd i teorin och tidigare forskning, har deras etniska identitet också tagits i analysen. Analysen har genomförts, ur ett intersektionellt perspektiv, med hjälp av diskursiv- och queer teori. Diskussionen, och uppsatsen i överlag, presenterar kunskaper som bidrar till social arbetarens ökade förståelse inom den queera målgruppen.

Nyckelord: queer, identitet, essentialistisk, konstruktivistisk, queerteori, diskursteori Författare: Andrés Espinoza

Antal ord: 11 935

Förord

Jag vill tacka er som har ställt upp för intervju.

Era livsberättelser har gjort denna studie möjlig.

Tack!

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 6

2. PROBLEMBAKGRUND ... 8

2.1DEBATTEN SOM INGÅR I FRÅGAN “QUEERIDENTITET UPPTÄCKS ELLER SKAPAS?” ... 8

2.2VARFÖR BEHÖVER SOCIALARBETAREN HA EN INBLICK I DETTA ÄMNE? ... 9

3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 10

4. AVGRÄNSNINGAR ... 10

5. TIDIGARE FORSKNING ... 11

5.1ORDET QUEER OCH DESS HISTORIA ... 11

5.2ESSENTIALISTISKA OCH KONSTRUKTIVISTISKA DISKURSER I TIDIGARE FORSKNING ... 11

5.3VAD MENAR FORSKAREN MED IDENTITET?EN ALLMÄN DEFINITION. ... 12

5.4FORSKAREN ... 12

5.5SLUTSATSER OCH REFLEKTIONER TILL TIDIGARE FORSKNING ... 14

6. METOD ... 16

6.1OM TIDIGARE FORSKNINGEN ... 16

6.2DATAINSAMLINGEN ... 17

6.3DEN ANVÄNDA ANALYSMETODEN ... 17

6.4ONTOLOGI OCH EPISTEMOLOGI ... 19

6.5ETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 20

6.6MIN POSITIONERING ... 20

7. TEORI ... 22

7.1FOUCAULT:HYPOTESEN OM ATT SEXUALITET ÄR FÖRTRYCKT ... 22

7.2BUTLER: KÖNSIDENTITET SOM DEL AV DEN HETEROSEXUELLA MATRISEN ... 23

8.4PERFORMANCE ... 24

8.5DEN RASIFIERADE QUEERA UPPLEVELSEN ... 25

8.6TEORIN I PUNKTLISTA ... 25

8. RESULTAT ... 26

8.1DISKURSER SOM FÖRTRYCKER DET QUEERA ... 26

8.2“ÄR DU ELLER BLIR DU QUEER?” ... 29

8.3UMMES RESA ... 32

8.4ETNISK IDENTITET OCH QUEER IDENTITET SOM KATEGORIER ... 35

9. DISKUSSION ... 37

9.1SLUTSATSER: EN SAMMANFATTNING. ... 37

9.2SLUTSATSERNA I RELATION TILL EMPIRI ... 38

9.3FRAMTIDA FORSKNING ... 39

9.4AVSLUTNING ... 39

10. LITTERATURLISTA ... 41

1. Inledning

I frågan "upptäcker eller skapar jag min queeridentitet?" kan två huvudargument särskiljas. Å ena sidan har vi argumentet att queeridentitet upptäcks, det vill säga den existerar utanför personens kontroll och förmåga att skapa identitet, och å andra sidan uppstår argumentet om att queeridentitet går att konstruera, det vill säga bestämma vilka egenskaper sexualitet och könsidentitet kan ha. Det sistnämnda argumentet innebär att personen har en viss makt (och intentionalitet) i skapelsen av sin identitet. Med detta perspektiv kan man påstå att den queera personen kan välja, men vad kan han, hon eller hen välja i så fall? Och interagerar detta perspektiv med synsättet att identitet går att upptäcka? Och i så fall på vilket sätt?

Ovan skrivna frågor kommer att behandlas i denna uppsats, med queera människors livsberättelser som underlag för analysen. Det empiriska materialet som jag använder för att försöka besvara uppsatsens frågeställning, formulerad längre fram i texten, utgörs av tre personliga berättelser om upplevelsen av att identifiera sig som queer. Vicente är en cisman (det vill säga han föddes som en man och han identifierar sig som en man) och bisexuell. Li är en bisexuell och transsexuell tjej (det vill säga hon föddes i kroppen av en man men hon identifierar sig som en kvinna). Och Umme är en genderfluid person (det vill säga hen identifierar sig ibland som man, ibland som kvinna och ibland som en blandning av man och kvinna), som attraheras sexuellt till män.

I denna uppsats kommer könsidentitet och sexuell läggning att ses som två fenomen under samma kategori. Vissa teoretiker (se till exempel: Radwilmmer, 2017, Bahar, 2012) har påpekat att den västerländska tendensen att blanda kön och sexualitet är fel, eftersom de är två olika saker. Av denna anledning bestämde jag mig först för att bara studera ett av dessa fenomen.

Men tack vare insamlingen av det empiriska materialet och tidigare forskningen, har jag sett behovet av att hänvisa till queeridentitet som något i kontrast till heteronormen. Heteronormen beskrivs som den upplevda normen att mannen och kvinnan ska attraheras sexuellt och romantiskt av varandra, samt att sexualitet och könsidentitet sitter ihop (Ambjörnsson, 2016, s.

47). Därför, i syfte att beskriva det icke-heteronormativa, har jag bestämt mig för att studera queer identitet som både könsidentitet och sexualitet. Två ytterligare skäl är att 1) Som Arendt (1997, s. 46–48) visar, försöker människor ofta definiera sin identitet i förhållande till vad de inte är. Mina informanter säger att praxis att definiera sig själva som queera är förankrad i att identifiera sig som icke-heteronormativ. Och 2) Etablerade kategorier som används för att

benämna sexuella läggningar, som gay eller lesbisk, upplevs av vissa teoretiker som Judith Butler som problematiska, eftersom de kategorier som definierar sexuell läggning bär personens könsidentitet implicit (Della, 2016, s. 24–27). Att till exempel identifiera sig som gay leder till att man identifierar sig som det könet man attraheras av. Personen, med en manligt kodat utseende, som identifieras som icke-binär (det vill säga som inte identifierar sig varken som man eller kvinna) “kan inte” identifiera sig som gay, även om hen attraheras av män, eftersom hen inte identifierar sig som man. Av dessa skäl har jag bestämt mig, i den här studien, för att tala om en enda kategori: queer.

2. Problembakgrund

2.1 Debatten som ingår i frågan “queeridentitet upptäcks eller skapas?”

För att presentera debatten har jag beslutat att hänvisa till popkulturen: Lady Gagas sång Born this way. Texten i den här låten utropas att både könsidentiteter och sexuella läggningar utanför heteronormen är identiteter som man är född med och därför måste accepteras. I låten, naturen av queer identitet likställs med etnisk identitet. Den brittiska kolumnisten Brandon Ambrosino (2016) skriver på BBC om sångens inflytande på västerländsk gaykultur. Ambrosino (2016) analyserar låten Born this way som ett resultat av de ideologier som främjade av queeraktivistgrupper i USA och Storbritannien sedan 1970-talet, vilka påstod att queera individer var essentialstiskt queera. Ambrosino (2016) stöder sina slutsatser med vetenskaplig forskning om allmänna uppfattningar om homosexuell identitet. Bland dessa undersökningar är studien av psykologforskaren Patrick Grzanka (2016), som säger att argumentet Born this way kan uppfattas som “essentialistiskt”. Enligt Grzanka (2016, s. 4–5) uttrycks det essentialistiska argumentet olika, beroende på personen och det sociala sammanhanget, vilket ger det essentialistiska argumentet flytande och förändrade dimensioner. Bland de sekulära dimensionerna som Grzanka identifierar finns två huvudtyper: 1) essentialistiska-biologiska visionen, som beskriver heteronormen som det enda sättet att leva en hälsosam sexualitet och könsidentitet och 2) den essentialistiska-sociala, som beskriver icke-heteronormativa identiteter som naturliga, även om dessa utvecklas i sociala sammanhang och saknar biologisk evidens.

Det andra argumentet är det konstruktivistiska argumentet, som vi kan illustrera med den berömda citaten av Simone de Beauvoir "man föds inte till kvinna, man blir det". Enligt den konstruktivistiska uppfattningen har könsidentiteten inte sitt ursprung i individens reproduktionsorgan, utan i individens uppfostran (Hydén, 2017, s. 303–304). En uppfostran som bildas av kulturella element och genom sociala interaktioner. Enligt Grzanka (2016, s. 6) är könsidentitet, sett genom den konstruktivistiska linsen, ett kulturellt fenomen som är föremål för människors avsikt. Ur detta perspektiv är queera identitet ett fenomen som utvecklas i medvetna processer och därför något som går att bestämma över. Däremot förespråkar inte det konstruktivistiska argumentet, till skillnad från exempelvis det essentialistiska-biologiska synsättet, en normalitet i att vara heterosexuell. I det konstruktivistiska argumentet attackeras diskrimineringen eftersom heteronormens legitimitet ifrågasätts och problematiseras. Även om

det konstruktivistiska argumentet är mer närvarande i diskussioner om könsidentitet, används det också i diskussioner om sexuell läggning, vilket Grzanka (2016) visar genom sin studie.

Den slutsats vi kan dra från Grzankas (2016) studie är att varken det essentialistiska argumentet eller det konstruktivistiska argumentet används för det enda syftet att försvara eller stödja queer identitet. Båda argumenten är tydligt föränderliga, flerdimensionella och används i olika sammanhang. Med detta sagt vill jag klargöra att målet med denna uppsats inte är att visa en fördjupning i dessa diskurser. Inte heller är målet att diskutera filosofiskt om essentialismen kontra konstruktivismen. Huvudfokus i denna text är att studera hur queeridentitet fungerar mot bakgrunden av de tidigare nämnda diskurserna.

2.2 Varför behöver socialarbetaren ha en inblick i detta ämne?

En persons identitet bildas av levda upplevelser. Psykologforskare Ruthellen Josselson (2008, s. 133) hävdar att en persons identitet kan sammanfattas som personens uppfattning om sig själv, som tar form genom en intern dialog. Denna dialog, som berättar om personens identitet, är alltid föränderlig och kontextbunden. Den interna dialogen handlar om att sätta ord på viktiga livserfarenheter, med en “ton” eller i en “melodi” som definieras av de känslor som dessa upplevelser utlöser hos personen. När upplevelserna är negativa är den interna dialogen den enda som kan känslomässigt beskriva den skada som dessa upplevelser orsakar hos personen.

Josselson skriver att den professionella hjälparen måste komma åt denna dialog genom samtal för att kunna förstå hur en person i sin identitet påverkas av negativa upplevelser. Att förstå dessa aspekter av klientens liv gör att den professionella hjälparen bättre förstår vilka typer av hjälpmedel som är lämpliga för klienten (Josselson, 2008, s. 134–136).

Om vi accepterar att Josefsons identitetsteori är användbar för att förstå mina deltagares röster, accepterar vi också att mina deltagares röster inte försöker berätta sanningsenligt de händelser som orsakar identitetsskapande upplevelser, utan snarare att visa individens uppfattning om sig själv. Något som görs subjektivt. Förståelsen av människans identitet, ur detta perspektiv, kan kopplas till socionomens professionella verktyg ”empati”, som enligt författaren Ulla Holm (2009), är nödvändigt för att undvika maktövergrepp mot klienten, den professionellas utbrändhet, samt berikar möjligheten till utformningen av insatser med lovande resultat. Enligt Holm (2009, s. 87), är empatins mest grundläggande dimension förståelse av den andres situation.

3. Syfte och frågeställning

Syftet med detta arbete är att studera upplevelsen av att ha en queer identitet. Detta mot bakgrunden av två diskurser om queeridentitetens natur, som kan tolkas som motsatta till varandra: det essentialistiska och det konstruktivistiska argumentet. För att besvara frågeställningen har jag intervjuat tre personer som identifierar sig som queera. Intervjuerna utgår från deltagarnas kronologiska livsberättelser samt öppna diskussioner om ämnet. Sedan kontrasteras resultatet med diskurs- och queerteori, samt andra teoretiska begrepp som har med identitet att göra.

Frågeställningen lyder så här:

• Hur påverkar debatten, mellan essentialistisk diskurs och konstruktivistisk diskurs, queera människors upplevelse av sin identitet?

4. Avgränsningar

Arbetets avgränsningar bestäms utifrån Umme, Vicente och Lis bakgrund. Alla tre deltagare är människor som anses vara första och andra generationens invandrare i Sverige. Vicente och Li föddes i Sverige, men Vicente har sydamerikanska föräldrar och Li har afrikanska föräldrar.

Umme är född och uppvuxen i Sydamerika, men bor nu i Sverige. Samtliga har erfarenhet av att leva mellan olika kulturer. Av den anledningen har jag tagit den etniska dimensionen när den interagerar med queeridentitet för att avgränsa forskningsområdet.

För att förstå hur vi uppfattar oss själva är det viktigt att förstå hur andra uppfattar oss (Hansson och Rökenes, 2016). Det faktum att man har en utvecklad identitet mellan olika kulturella ramar gör uppfattningarna hos medlemmarna i dessa kulturer olika och påverkar därför vår uppfattning. Det är också nödvändigt att betona att essentialistiska och konstruktivistiska diskurser rör sig mellan kulturella ramar och används också för att beskriva etnisk identitet (Wikström, 2017, s. 321–324).

5. Tidigare forskning

5.1 Ordet queer och dess historia

Fanny Ambjörnsson (2016), forskare inom genusvetenskap, gör en historisk genomgång av ordet queer i Sverige, USA och Storbritannien i sin bok "Vad är queer?". Enligt författaren användes ordet queer på 1920-talet för att hänvisa till hbt-gemenskapen (homosexuella, bisexuella och trans) på ett nedsättande sätt (Ambjörnsson, 2016, s. 13). Ordet queer betydde konstigt. Hbt-aktivister kämpade för att införa nya kategorier av identifiering fria från stigmatisering, vilket ledde till användningen av ordet "gay", "lesbisk" och ”trans”.

På 80-talet, en tid med många sociala förändringar, mötte hbt-gemenskapen i USA homofobiska politiska ideologier och HIV-krisen. Queeraktivisterna från den tiden ansåg att det var nödvändigt att förena hbt-personer för att kräva rättigheter. I försök att förena gemenskapen skrev den politiska organisationen Queer Nation ett argt manifest, där det förtydligades att ordet queer från och med då tillhörde hbtq-gemenskapen. I manifesten påstods att alla som inte var heterosexuella per automatik var queera, vilket gjorde det tydligt att med queeridentitet menades icke-heterosexuell identitet. Ambjörnsson (2016, s. 32) skriver att queer-kategorin, mot bakgrund av denna historiska följd och queerteoretiska grunder, måste snarare betraktas som en anti-kategori.

I Sverige, skriver Ambjörnsson (2016, s. 14) att ordet queer börjar användas i början av 2000- talet. Queer användes för att definiera teorier inom samhällsvetenskapens område (från USA och Storbritannien) och hbtq-vänliga politiska strömmar. Men under de senaste 20 åren har ordet queer förändrat sitt kontextuella bruk. Björklund och Dahl (2020, s. 18–20) skriver att ordet queer mer och mer använts för att definiera identiteter, som anses vara av androgyn (ett utseende som inte kan läsas som antingen manligt eller kvinnligt kodat) estetik och som ifrågasätter eller motsätter sig till heteronormen. Vicente, Li och Umme identifierar sig som queer, och samtliga säger att deras identiteter i helhet kännetecknas av att de har kopplingar till estetiska aktiviteter som musik, måleri och scenkonst.

5.2 Essentialistiska och konstruktivistiska diskurser i tidigare forskning

Forskaren i antropologisk teori Paolo Heywood (2018), identifierar i en stad i Italien två argument som han beskriver som diskurser. Den ena kallas för den queera diskursen och beskrivs som essentialistiskt, eftersom man anser att den som är queer är queer innan (och oavsett om) den interagerar med sin omgivning. Den andra argumentet kallas för hbt-diskursen och förespråkar konstruktivism framförallt vid könsidentitet. Enligt Heywood (2018, s. 15–17), snurrar debatten kring samma fenomen: normalitet. Jag tolkar att det är lättare eller vanligare att kräva rättigheter och förändringar ifall man accepterar ett essentialistiskt perspektiv eftersom normerna är orättvisa och blinda för verkligheten. Med det konstruktivistiska argument ökar en känsla av förståelse som kan leda till passivitet (Heywood 2018). Björklund och Dahl (2020, s.

10–12) skriver om liknande diskussioner i svenska media och bland svenska ungdomar, men det förklaras inte hur debatten uttrycks. Endast att debatten i Sverige påverkas av internationella feministiska och queera diskurser, som ibland har suddiga definitioner mellan konstruktivism och essentialismen.

5.3 Vad menar forskaren med identitet? En allmän definition.

Det finns flera forskare som studerar de möjliga effekterna av sociala diskurser på queeridentitet och dess upplevelse. Innan jag fortsätter vill jag förklara vad som är definitionen av "identitet"

som forskaren som jag presenterar i följande delavsnitt, använder. Identitet kallas den uppsättning levda upplevelser som en person har. Denna uppsättning erfarenheter kan skapa känslor, både lokala och tillfälliga samt återkommande och holistiska. En annan punkt där alla artiklar som jag presenterar sammanfaller är att upplevelsen av att ha en identitet finns i ett praktiskt och inte teoretiskt utrymme. Teorierna som människor använder för att orientera sig i den komplexa uppfattningsvärlden begränsas av deras ontologiska och epistemologiska räckvidd. Samtliga forskare har dock olika nyanser i sina definitioner av identitet, som kommer att förklaras nedan.

5.4 Forskaren

Forskaren Romana Radwilmmer (2017) studerar i sin artikel Decolonisation and Gender:

Perspectives on Literatures and Cultures of the Americas den fragmenterade identiteten hos queera människor med härkomst i amerikansk ursprungsbefolkning. Det empiriska materialet i artikeln består av litterära verk från två poeter, som beskriver upplevelsen av att ha en fragmenterad identitet mellan familjens upplevelser och det moderna livet. Enligt forskaren

kännetecknas de diskriminerande diskurserna som poeterna utsätts för av förtryck mot den queera och etniska identiteten (Radwilmmer, 2017, s. 23). Den etniska identiteten förtrycks diskursivt av vita amerikaner. Det queera diskrimineras främst av egna familjemedlemmar, men också av det moderna livet. I det moderna amerikanska livet finns flera queerfientliga diskurser som queera människor utsätts för, samtidigt som det moderna livet erbjuder verktyg för en bättre förståelse av queera upplevelser, såsom ideologier och teoretiska definitioner. Enligt Radwilmmer (2017, s. 25–27) är det uppenbart att poeterna har ett behov av att uttrycka sin identitet trotts de diskriminerande diskurser som finns i deras familjer och i samhället.

Radwilmmer (2017, s. 29) drar slutsatsen att poeternas uttrycksbehov framkallar en process där de lär sig att känna igen sina erfarenheter som hybrider mellan familjelivet och det moderna livet. I denna inlärningsprocess finns också, vad Radwilmmer (2017, s. 30–32) kallar, en avkolonisering av queer identitet, eftersom poeterna inser att de verktyg som moderna livet erbjuder oftast utgår från “eurocentriska” modeller. Av denna anledning tvingas poeterna att definiera en urinvånares queeridentitet genom processer för erkännande och acceptans av sina unika upplevelser som hybrider. Poeterna accepterar så småningom avvisandet från familjen (även om den upplevs som mycket smärtsam), som upplevs som definierande till poeternas väsentliga identitet, samtidigt som de avvisar de eurocentriska modeller som de inte känner sig representerade av.

En annan artikel som också handlar om queeridentitet (i sin interaktion med judisk etnisk identitet) är artikeln av Shirly Bahar (2012), som studerar det vetenskapliga arbetet hos andra teoretiker. Enligt forskaren finns det ett behov hos människor att uttrycka sin identitet (Bahar, 2012, 175). Detta behov som enligt Bahar framställs av postmoderna forskare som konstruktivistiskt, är konstruerat inom vissa kulturella ramar som essentialistiskt. Bahar menar att detta behov, även om det är essentialistiskt eller konstruerat som essentialistiskt, upplevs som livsviktigt för personen. Konstruktionen av kategorier, som queer eller judisk, kommer från en önskan att sätta ord på upplevelsen av att ha behov av att kommunicera sin identitet.

Bahar (2012, s. 176–177) drar slutsatsen att kategorierna är helt konstruktivistiska, men inte den kraften som framkallar den sociala önskan att konstruera kategorier. En sådan kraft kommer från individen och tar form i interaktion med andra.

Den tredje och sista artikeln som jag vill presentera i detta avsnitt är en studie utförd i ett svenskt sammanhang av forskaren inom genusvetenskap Sara Litzén (2019). Syftet med studien är att

fördjupa sig i upplevelsen av kvinnlighet, när den upplevs av människor från vilka manlighet traditionellt förväntas. För att uppnå detta syfte intervjuar Litzén (2019) transkvinnor, genderfluida människor och homosexuella killar. Av intervjuerna framkommer att alla upplever att de inte har lärt sig att vilja vara feminina, eftersom de lärde sig av samhället att vara maskulina. Dessutom tror vissa av dem att det finns något inom dem, utanför deras kontroll, som får dem att vilja vara feminina. Något som kan betraktas som ett bekräftande av det essentialistiska argumentet. I analysen lyfter Litzén (2019, s. 85–88) dock fram inflytandet från diskurser som på ett konstruktivistiskt sätt konstruerar den kvinnlighet som hennes intervjuade uttrycker. Vid denna tidpunkt lanseras en hypotes om intervjupersonernas identitet: intervjuade önskar intensivt att vara kvinnliga, en önskan som tillfredsställs genom att bygga en kvinnlig identitet.

Diskurserna som Litzén lägger fram hänvisar också till samma essentialistiska kontra konstruktivistiska debatt som nämns i denna text. Denna debatt framhålls av Litzén som i sig en social konstruktion som i hög grad påverkar konstruktionen av den kvinnliga identiteten hos de intervjuade. En av de största skadorna som orsakas av denna sociala debatt är identitetskrisen, som manifesterar sig som en åtskillnad mellan personen och hens upplevelser.

Denna åtskillnad sker under vissa punkter i de intervjuades livsförlopp, med mer eller mindre intensitet. För att lösa denna åtskillnad, som orsakar en kris inom personen, är det nödvändigt att utveckla introspektiva processer för acceptans av upplevelserna av en feminin identitet. Hur dessa processer skapas och sedan utvecklas beror på personens egenskaper, sammanhang, och externa faktorer, avslutar Litzén (2019, s. 90).

5.5 Slutsatser och reflektioner till tidigare forskning

Vad vi kan lära oss av Radwilmers (2017) artikel är att människans identitet involverar känslomässiga processer, där personen lär sig att uppfatta sig själv och att acceptera villkor som hon inte kan påverka. Detta lärande kan ses som konstruktivistiskt och präglas av kreativitet och internationalitet, som Radwilmmers (2017) resultat antyder. Men dessa identitets- konstruktioner, som Bahar (2015) skriver, är inget annat än svar på inre behov, som upplevs som faktorer och omständigheter som personen inte kan påverka. Upplevelsen att man har interna agenter utanför ramen för ens egen kontroll bekräftas också av Litzéns informanter, vilket också bekräftar att identitet innehåller essentialistiska drag.

Den queera identiteten betraktas bestå, liksom den etniska identiteten, av både en essentialistisk och en konstruktivistisk del. Dessutom föreslås att den rasifierade queera personen upplever dubbla känslor av utsatthet och diskriminering.

Min tolkning är att forskaren i detta avsnitt hävdar att queeridentiteten upplevs av queera personer som essentialistisk och konstruktivistisk samtidigt. Men linjen som skiljer essentialismen från konstruktivismen i upplevelsen av identiteten, är fortfarande okänd. Det föreslås emellertid att en av de aspekterna inom vilka denna linje kan dras är mellan "önskan att uttrycka" och "själva uttrycket". Med önskan att uttrycka, menar jag viljan att externalisera inre upplevelser av sexualitet och könsidentitet, och med själva uttrycket menar jag externalisering av denna önskan genom en konstruktion, såsom kläder, tal eller konstnärliga aktiviteter. Den konstruktivistiska delen av denna upplevelse verkar emellertid inte kännetecknas av en medveten avsikt i sig (som den föreslås av Ambrosino, 2016, i artikeln Beyond born this way), utan snarare definieras den konstruktivistiska delen som försök, med olika grader av medvetenhet, att avtäcka individens uppfattade upplevelser. Reflekterar jag utifrån texterna som jag har presenterat.

6. Metod

6.1 Om tidigare forskningen

Artiklarna som presenteras i den tidigare forskningen söktes systematiskt i enlighet med Bildgård och Tielmans (2007, s. 23) förklaringar om hur en forskningsöversikt kan göras.

Sökningen gjordes i form av en "omvänd pyramid". Detta innebär att den första sökningen görs med enkla och vanliga ord för att få en allmän förståelse för forskningsområdet, den andra sökningen görs mer specifikt med hjälp av begrepp som hittades i den första sökningen, och den tredje sökningen görs med begrepp som hittas i den andra sökningen. Detta kan göras för att hitta texter som på olika grader specificeras i det valda forskningsområdet. Jag gjorde fyra stora sökningar och jag bestämde mig för att redovisa en artikel från varje steg av pyramiden. I den första sökningen hittade jag Heywoods (2018) artikel och i den senaste hittade jag Litzéns (2019) artikel.

I min sökning kunde jag upptäcka att många av artiklarna som handlar om utvecklingen av identitet och dess uppfattningar är skrivna inom disciplinerna av sociologi och antropologi, men inte inom disciplinen av socialt arbete. När det gäller socialt arbete sker det mesta av arbetet som handlar om queeridentitet i relation till svenskt institutionellt liv (se till exempel: Anna Winlund s. 144, 147), men inte om allmänna upplevelsen av att identifiera sig som queer. Av den anledningen och av forskningskvalitets skäl är det viktigt att definiera vilken relevans resultaten av detta arbete kan ha för framtida socialarbetare, något som kommer att specificeras ytterligare i diskussionsavsnittet.

I artiklarna som jag har läst om utvecklingen av identitet är det vanligt att den använda metoden för analys är narrativa metoder, specifikt analys av livsberättelser. Dessa analyser presenteras på mycket olika sätt, men med den gemensamma faktorn att resultaten skrivs på ett berättande sätt, det vill säga att berätta en historia med början, mitt och slut, och som svarar på en specifik vetenskaplig fråga. Med tanke på detta, samt att jag ville lyfta fram queera människors röster, bestämde jag mig också för att samla de kronologiska livshistorierna av Umme, Li och Vicente.

6.2 Datainsamlingen

I antologin Narrativa metoder i socialt arbete skriver Catherine K. Riessman (2008, s. 59–66) om traditionen att samla in och analysera kvalitativt empiriskt material genom livshistorier.

Syftet med dessa typer av metoder är att studera hur människors identitet utvecklas kring historiska händelser eller kulturella fenomen. Analyserna av materialet, i denna tradition, presenteras vanligtvis tillsammans med originalmaterial i löpande text, eftersom det är det analytiska resonemang av materialet som är i fokus. I denna tradition betraktas originalmaterialet som stöd för resonemanget snarare än utgångspunkten. Riessman (2008) skriver att insamlingen av biografiskt material är vanligare inom vetenskapliga discipliner som historia eller antropologi, men att det också kan användas i socialt arbete så länge forskaren anpassar metoden till det valda forskningsområdet.

I den här uppsatsen baserades intervjuerna med de tre deltagarna på de kronologiska berättelserna om deras liv. Men som Josselson (2008, s. 133) påpekar måste studien av personliga upplevelser genomföras med öppenhet och god kommunikation. Det var därför jag började alla intervjuer med att förklara vad jag menar med debatten om essentialistiska kontra konstruktivistiska argumenten, och att det var min idé att studera utvecklingen av identitet mot bakgrund av denna debatt. Jag såg till att kommunicera om mina egna hypoteser och hur jag mer eller mindre skulle skriva denna uppsats. När jag förklarade detta för dem skedde spontana dialoger som jag ansåg var relevanta för studien av upplevelsen av att ha en queer identitet.

Man kan säga att underlaget för analys utgörs både av livshistorier och även av öppna samtal.

Intervjuerna varade mellan två och tre timmar. Det blev långa transkriberingar som innehöll irrelevant material, som jag var tvungen att ta bort systematiskt och intuitivt. Möjligtvis det mest krävande stadiet av denna uppsats. Men som Josselson (2008, s. 134) retoriskt uttrycker det: "I vilken vetenskaplig disciplin försöker man samla så lite empiriskt material som möjligt?".

6.3 Den använda analysmetoden

För att besvara studiens frågeställning, och i enlighet med Riessmans (2008, s. 76–77) råd för analys av narrativa metoder, närmade jag mig materialet med en grov tematisering, där ändamålet var att separera det relevanta från det irrelevanta. Det som ansågs relevant var det som på något sätt tydde på relationen mellan självuppfattning och uppfattning av en närvaro

eller påverkan av essentialistiska och konstruktivistiska diskurser. Material som innehöll meningar om de hur intervjuade konstruerade sina egna (queera och etniska) identiteter, samt hur de konstruerade andra queera människors identiteter ansågs också vara relevanta med tanken på studiens syfte. Efter den första tematiseringen gjorde jag ännu en till tematisering, fast denna gång var ändamålet att skapa enhetliga meningar om deras upplevelse. Teman tolkades sedan holistiskt, vilket menas att tolkningarna försökte se hela bilden bakom deras upplevelser och sätten de talar om dessa (Larsson och Goldberg, 2008. s. 155), detta för att kunna se identiteten ur ett helhetsperspektiv. Analysmetoden som används i studien kallas tematiskt innehållsinriktad analys (Hydén, 2008, s. 119–125). De klargjorda första tolkningarna sammanflätades abduktivt för att återigen få sammanhängande teman. Jag försökte så mycket som möjligt att utgå från teoridelen för att analysera resultaten, men jag skriver också egna reflektioner från det observerade materialet som inte grundar sig i teorin. Det empiriska materialet som citeras i resultatets avsnitt är ofta "lappade" bitar från transkriberingarna. Denna konstgjorda "lappning" gjordes med försiktighet för att inte förlora transparensen och för att underlätta för läsaren.

Jag gjorde aldrig omfattande kodning av materialet, vilket ofta är fallet i andra kvalitativa analysmetoder, till exempel med metoden Grounded Theory, GT. Visst, om jag hade analyserat det empiriska materialet genom kodning och separerat ord från sitt sammanhang, skulle jag ha fått en helt annan tolkning än vad jag fick med tematisk innehållsinriktad analys. Visst kunde en analys med GT-metodik och med hermeneutiska tolkningar ha belyst hörn av de sociala verkligheterna hos mina intervjuade som jag inte kunde se med narrativa metoder (Fejes och Thornberg, 2009, s. 33, 62). Men fördelen med att analysera identitet med en narrativ metod, där analysen är innehållsinriktad, är att den ger möjlighet att se hela bilden, vilket ger oss ett perspektiv på helheten av identitet. Om vi godkänner Joelssons (2016) syn på identitet accepterar vi också att identitet är människans uppfattning om sig själv i helheten. Dessutom är specialiseringen av socionomen att se människans hela bild (Josefsson, 2017). Av den anledningen, och som föreslagits av forskare inom narrativ utöver etiska skäl, bestämde jag mig för att ha ett avsnitt, som ni hittar längre ner i texten, där jag berättar om sammanhanget intervjuerna skedde i och vilken min positionering och relation till deltagande är. Initialt tänkte jag också lägga in i analysen mina anteckningar om pauser, ordval och ansiktsuttryck under intervjun, men jag insåg under analysfasen av denna uppsats att, om jag hade gjort så, hade jag tappat innehållet bakom deltagarnas meningar.

När det kommer till validitet/trovärdighet och reliabilitet, är kvalitativa studier inte jämförbara med de tydliga krav på evidens som andra typer av forskning ska ha, såsom kvantitativ forskning. I kvalitativ forskning studeras personliga erfarenheter som är svåra att testa genom experiment eller så är de identifierade mönster i en människans narrativ icke-överförbara till en annan (Lieblich, Tuval-Mashiac och Zilber, 2008, 189). Med detta sagt, är det också viktigt att nämna att kunskapen i studien ska skapas på ett tillförlitligt sätt (validitet), vilket jag inte kan försäkra att jag gör. Det är upp till läsaren att bedöma tillförlitlighet. I mitt ansvar som skribent försöker jag däremot att vara så transparent som jag kan. Läsaren av denna text måste utvärdera, med empati och omsorg, under vilka omständigheter är kunskapen som erhållits genom texten tillämplig, samt ställa kritik till de slutsatser som föreslås under resultats- och diskussionsdelen.

6.4 Ontologi och epistemologi

Synsättet socialkonstruktionism (och inte konstruktivism) innebär att samhället konstruerar eller bygger verkligheten genom social interaktion och genomsyrar i sin tur andra perspektiv som icke-realism och kritisk realism (Blom och Morén, 2013, s.141–143). Inom icke realism anses sociala konstruktioner vara allt det människan uppfattar som verkligt och inom kritisk realism anses att det existerar en verklighet bortom våra konstruktioner, men inte oberoende av dem. Ett annat perspektiv är realism, där man anser att verkligheten går att uppfatta utan sociala konstruktioner genom empiri och fakta. Det kluriga med denna uppsats är, att den rör frågor som rör sig mellan olika ontologier, icke realismen (när ett konstruktivistiskt perspektiv föreslås) och realism (när ett essentialistiskt perspektiv föreslås), samt kritisk realism (när i tidigare forskning föreslås ett dualistiskt perspektiv mellan konstruktivism och essentialism).

Problemet är att olika ontologier kan leda till brister i formuleringen av tolkningarna (epistemologi), eftersom uppfattningen om verkligheten inte är sammanhängande (Danermark, 2013, s. 32–34). För att undvika detta har jag därför bestämt mig för att bara studera ämnet diskursivt och utgå från en kritisk realistisk ställning, där fokus ligger på hur queera människor konstruerar sina upplevelser och hur detta kan vara en respons på fenomen som ligger i en verklighet som vi inte kan påverka. Det teoretiska materialet, med vilket jag utvecklar mina tolkningar, kommer att förklara hur denna ontologiska och epistemologiska ställning kan vara tillämpbar i forskningsområdet.

6.5 Etiska utgångspunkter

I enlighet med Vetenskapsrådets (Vetenskapsrådet, 2017) riktlinjer för etisk forskning, har jag informerat deltagaren om uppsatsens syfte, hypoteser och även hur jag hade planerat att skriva den. Jag har varit lyhörd för deras kommentarer, vilka kommer att visas i diskussionsdelen.

Deltagarna har blivit erbjudna möjligheten att ta del av den färdiga analysen, så att de själva kunde säga till ifall de tyckte att något inte stämde med deras narrativ. Bara en av dem läste analysen när den var färdigskriven och inga ändringar gjordes, eftersom deltagaren tyckte att analysen stämmer bra med det som sades under intervjun. Jag har också anonymiserat deltagarna, vilket var viktigt för dem. Personliga uppgifter hanterades enligt GDPR- förordningen.

6.6 Min positionering

Innan jag fortsätter till teoridelen, vill jag definiera deltagarnas relation till mig. Umme, Vicente och Li är personer med vilka jag umgås med på fritiden. De är mina vänner. Faktumet att jag känner dem gör berättelserna som presenteras i resultatavsnittet starkt påverkade av våra nära relationer.

Larsson och Goldberg (2008, s. 173) återger Goffmans teori om den “frontstage behavior” (det formella sättet som människor har när de uppträder i samtal med andra, exempelvis med kunder) och “backstage behavior” (det informella sätt som människor har att uppträda i samtal med andra, exempelvis med kompisar) för att förklara två sätt att uppträda under en intervju.

Sedan problematiserar författarna intervjuer där relationen mellan parterna är alldeles för nära (Larsson och Goldberg, 2008, s. 174–15). Ett möjligt problem kan vara att enbart det backstage- beteendet framträder och att intervjuaren missar svar som tillhör ett mer formellt uppträdande, som i sin tur också avtäcker en viktig vinkel av den diskursiva verkligheten. Men jag upplever att deltagarna har förmågan att sätta sig själva i ett större perspektiv. Samtliga deltagare har studerat eller studerar samhällsvetenskapliga utbildningar som också hjälper dem att teoretisera över sina uppfattningar. Dessutom uppfattar jag att båda dessa beteenden, back och front, kan läsas som motpoler av ett spektrum, som intervjuns deltagare flyter i. Särskilt under ett långt samtal. Under samtalen kunde jag känna igen en pendling mellan dessa tillstånd av uppträdandet. När vi pratade om begrepp och teorier samt generella idéer om samhället, blev det mer formellt. Emellertid blev uppträdandet informellt när vi pratade om mer personliga

upplevelser. Våra samtal var fyllda av djupa känslomässiga (och ibland smärtsamma) reflektioner, samtidigt som av humor och trams.

Något som jag bör tillägga är att jag också är queer och att mina funderingar och reflektioner präglas starkt av mina egna personliga erfarenheter. Mina tolkningar präglas av mitt omdöme.

Denna uppsats ska därför inte uppfattas som objektiv, utan subjektiv. Dock är min subjektivitet kontrasterad med ett teoretiskt ramverk som har satts upp genom reflektion och diskussion.

Slutsatserna som jag kommer fram till baseras på tidigare forskning och en systematisk analys av empiri. Jag har också försökt distansera mig från min position och vara kritiskt om det behövdes.

7. Teori

7.1 Foucault: Hypotesen om att sexualitet är förtryckt

I det här avsnittet kommer jag att förklara, bland annat, vad jag menar med begreppet diskurs.

En diskurs är det sättet på vilket människor förstår, definierar och pratar om något (Howarth, 2007, s. 10). Det är vårt sätt att konstruera icke-essentiella idiomatiska ramar om fenomen som vi identifierar i oss själva och i vår omgivning. En diskurs är hur vi förhåller oss till något Foucault själv säger följande med hänvisning till sitt intresse för studien av diskurser:

“I don’t want to analyze what people think as opposed to what they do, /.../ but what they think when they do what they are doing. What I want to analyze is the meaning they give to their own behaviour, the way they integrate their behaviour in general strategies, the type of rationality they recognize in their different practices, institutions, models and behaviour”. (Foucault, 1983)

Foucault (1976) skriver i sin bok The History of Sexuality, volume 1 om hur repressiva diskurser om sexualitet är konstruerade. I presenteras att sexualitet är språkligt förtryckt (från 1800-talet och framåt) av två institutioner: borgarklassen och kyrkan (jag ska endast presentera hur kyrkan har förtyckt sexualitet språkligt, eftersom religionen är starkt kopplad till kultur. Klass kommer inte att beröras, detta utifrån studiens syfte och det insamlade materialet). Kyrkan ansåg att det var nödvändigt att utveckla metoder och anordningar som skulle styra de varianter av sexuellt beteende som i Bibeln beskrivs som syndiga. Syndig sexualitet ansågs vara den som inte hade reproduktiva ändamål och var utanför det heterosexuella och monogama äktenskapet. Syndig sexualitet, som under medeltiden ansågs bestraffad av Guds vrede, kriminaliserades och censurerades (1976, s. 45–49.

Censur sprids främst som en enkel idé: sexualitet tillhör endast till äktenskapets intimitet. I alla andra sammanhang blev det förbjudet att prata om sexualitet och även sex. Med tiden utveckla de dåvarande europeiska medborgarna mekanismer för att kringå och bryta censuren. Dessa mekanismer identifiera vilken typ av sexualitet som ansågs ideal, just för att tysta ner det som inte ansågs idealt. På grund av censuren beskrevs olika typer av sexualitet med vaga ramar som ofta bröts i tystnade. Foucault (1976) använder sig av denna historiska genomgång för att

hävda att censur och förtryck kan uppstå och avskaffas inom kulturella rammar och att diskursena kring sexualitet är förenderliga. Dock är människans behov att prata om sexualitet, och sex i allmänsthet, stark nog för att bryta de (egentligen tillfälliga) förtrycksperioder.

Slutligen kommer Foucault (1976, s. 136) fram till slutsatsen att diskurser om sexualitet som genereras i samhället påverkar människors intima och individuella liv (det vill säga personens kropp och själ). Författaren gör klart att det förmodade sexuella förtrycket eller censursystemet inte är något annat än en annan konstruerad (och går att dekonstruera) mekanism som genereras av och samtidigt genererar maktstrukturer i olika plan i människors liv.

7.2 Butler: könsidentitet som del av den heterosexuella matrisen

Foucault (1976) förklarar hur de västerländska diskurserna kring sexualitet fungerar, men utvecklar inte vilka konsekvenser kön kan ha på denna fråga. Det är här Judith Butler kommer in, som utgår från samma diskursiva princip som presenteras i The History of Sexuality, volume 1, med skillnaden att Butler använder könsidentitet som huvudaxeln i sina teorier. Ellen Mortensen (2015, s. 50–53) skriver i sin artikel The uses and abuses of queer theory en kort sammanfattning om Butlers idéer om att samhället styrs av en mycket kraftfull diskurs av kön.

Enligt diskursen måste mannen agera som man och kvinnan måste agera som kvinna. Dessutom måste mannen och kvinnan känna sexuell och romantisk attraktion till varandra. Denna diskursiva regel kallas av Butler för den heterosexuella matrisen.

Butler, enligt Mortensen (2015, s. 57–58), utvecklar tanken att den heterosexuella matrisen används som ett verktyg för politisk kontroll, men att den inte var utformad för detta ändamål, utan snarare uppstod den spontant i förhållande till uppfattningen att i verkligheten, är sexualitet endast biologisk och reproduktiv. Med andra ord kommer den heterosexuella matrisen från konstruktionen av en essentialistisk heterosexuell sexualitet. Matrisen är dock som centrum för en spiral, varifrån en linje av idéer, uppfattningar och regler utgår, som delar samma tankelogik om kön och sexualitet som den heterosexuella matrisen är konstruerad med. För att detta gigantiska diskursiva styrsystem ska kunna fortsätta fungera, är det nödvändigt att matrisen, som logikens centrum, skyddas och inte förnekas. Om en av tankarna i linjen av denna spiral förnekas händer det inte så mycket. Oftast anpassar sig tanken i sin interaktion med kulturella och sociala fenomen. Men om matrisen motbevisas kollapsar systemet eller förändras på ett kaotiskt sätt.

Det diskursiva systemet, byggt kring den heterosexuella matrisen, konstruerar människors identitet som essentialistisk (Mortensen, 2015, s. 66). Om vi följer denna logik är heterosexuella människor heterosexuella på ett essentialistiskt sätt och de kommer inte kunna förändras. Om de förändras beror det på en anomali, som måste lösas eller sanktioneras och aldrig normaliseras, med avsikt att hålla matrisen intakt. Detta, tror Butler, är ett misstag eftersom det diskursiva systemet har skapat människors identiteter, diskursivt och konstruktivistiskt. En identitet som, även om den har skapats med hänsyn till andra sociala och kulturella fenomen, inte motsvarar den pre-diskursiva upplevelsen av människors identitet (med prediskursivt menas de fenomen som sker innan de sätts in i kulturella rammar, som exempelvis det biologiska könet innan den konstrueras som kön). Men det är inte bara att matrisen inte överensstämmer med det, utan att matrisens följare ansträger sig för att förneka att systemet är diskursivt, samtidigt som den försöker visa att identitetsavvikelser (utanför människans påstådda essentialistiska natur som enbart cisgender och heterosexuell) på något sätt är konstgjorda och konstruerade.

8.4 Performance

Mortensen (2015) skriver att Butler föreslår att diskurser om könsidentitet, som till stor del skapas i social interaktion, demonstreras performativt. Doktorn i filosofi Aitor Della, skriver i sin doktorsavhandling Kön, identitet och prestanda i Judith Butler (2016) att Butler använder metaforen av en pjäs för att förklara hur könsidentitet fungerar på det sociala planet. I en pjäs agerar skådespelarna de könsidentiteter som stämmer överens med deras biologiska kön. Det vill säga, en person med manligt biologiskt kön måste agera ut en diskursiv beskrivning av en man. I manuset som tilldelats skådespelaren finns det bara en omfattande förklaring av hur karaktären ska bete sig, men inga repliker. Vad skådespelaren säger är en improvisation (härledd av såväl diskursiva som pre-diskursiva fenomen) baserad på deras tolkning av karaktären. Här kan man förstå att Butler menar att människor tror sig vara fånge i sin könsidentitet när de egentligen är fria från den. Men sanningen är, enligt Della (2016), att Butler inte tycker att det är så enkelt. Butler tror att den diskurs som konstruerar kön, eller könets manus, är skriven i personens kroppsliga interiör och blir en del av personen själv. Det faktum att det finns queera könsidentiteter bevisar att människor inte är föremål för reglerna för den heterosexuella matrisen, samtidigt som det bevisar att könsidentitet är en del av personen själv.

8.5 Den rasifierade queera upplevelsen

Teoretikern Alexandra Bogren (2016) skriver om sexualitet sett ur ett intersektionellt perspektiv. Ett sådant perspektiv innebär att diskriminering av samhällets grupper, som queera människor, inte uppstår ur en enda diskrimineringsgrund, utan i samspel med flera faktorer.

Bogren (2016 s. 113–116) skriver att i Sverige, som del av västvärlden, har det skett en sexuell revolution, där diskurser om frigörelsen av sexualitet har trätt fram under de senaste åren.

Personer från andra delar av världen har andra sätt att hantera sexualitet. Människor från andra länder som kommer till Sverige kan ha andra diskurser om sexualitet och det kan uppstå eventuella konflikter och missförstånd, speciellt om dessa andra kulturer har repressiva diskurser om sexualitet. Bogren (2016 s. 113–116) skriver däremot att det inte är så enkelt, eftersom kulturer inte alltid representerar ett land. I ett land finns flera kulturer och vissa kulturer överskrider länders gränser, vilket försvårar uppfattningen om hur eventuella konflikter kan uppstå och hur kan de förstärka eller försvaga upplevelsen av diskriminering och utsatthet som en person kan uppleva. Om personen är queer och läses i samhället som icke svensk, kan det vara möjligt att hennes känsla av diskriminering är förstärkt samtidigt som fragmenterad.

8.6 Teorin i punktlista

Innan jag fortsätter till studiens resultat vill jag göra en lista med de viktigaste punkterna i teorin. Teorin kan sammanfattas med följande punkter:

• Kyrkan och borgarklassen, i Europa från 1800-talet och framåt, har försökt förtrycka sexualitet genom censur och repressiva diskurser.

• Censur, även om det hindrar oss från att prata fritt om sexualitet, lyckas inte eliminera behovet som människor har av att uttrycka sin sexualitet.

• Queer könsidentitet hotar den status quo som införts av den heterosexuella matrisen.

• Den heterosexuella matrisen är en social konstruktion som bidrar till idén att människans identitet är essentialistisk och solid.

• Även om könsidentitet är diskursiv och performativ, har den nära band till människans biologi.

• Rasifierade queera människor tillhör flera kulturer och kan utsättas för diskriminering från dessa kulturer.

8. Resultat

Resultatet är indelat i tre teman, som jag analyserar holistiskt. I det första temat identifierar jag två externa diskurser som deltagarna upplever som skadliga i uppfattningen om sin identitet. I det andra temat pratar deltagarna om hur den konstruktivistiska kontra essentialistiska debatten påverkar hur de ser på sig själva. Det tredje temat, som handlar om hur den queera upplevelsen påverkas av att vara rasifierade, är indelat i två avsnitt. Först presenterar jag Ummes resa genom utforskandet av sin queera identitet, som resultat av migrationen till Sverige. Slutligen presenterar jag hur etniciteten har påverkat Lis och Vicentes uppfattning om sig själva.

8.1 Diskurser som förtrycker det queera

I teorin presenterades hypotesen att sexualitet är förtryckt, något som enligt Foucault är felaktigt eftersom sexualitet inte är i sig förtryckt. Det är hur man pratar och diskuterar om sexualitet som förtrycks. Förtryckandet sker genom censur och genom repressiva diskurser, där man målar upp en nedsättande bild av det som anses vara icke ideal sexualitet. Queera identiteter, som det framkommer av tidigare forskning och teoridelen, är en av de grupper som drabbas mest av denna typ av utsatthet. Min hypotes från början var att den utsattheten, orsakad av diskurser, påverkar queera människors uppfattning om sig själva negativt. Vicente (ca 25 år) håller med min hypotes. Han tror att repressiva diskurser får queera människor att avvisa sig själva, i tron om att det de känner borde eller inte kan stämma. Enligt Vicente, queera människor har en tendens att förneka sin identitet och istället se sig själva, eller försöka se sig själva, som heterosexuella. I vårt samtal, berättar Vicente att en sådan diskurs, som får unga queera människor att avvisa sig själva, fördes genom media under tidig 2000-talet då han var barn. I den korta dialogen nedan finns Vicentes resonemang.

Vicente: Jag visste att jag var homosexuell för att jag blev kär i en kille i sexan men jag kunde inte berätta det för någon eftersom jag visste att det var en dålig sak detta med att vara homosexuell. [...] Jag visste att, att vara gay var dåligt för att man kollade på tv:n och där visades homosexualitet som ett skämt. Jag kommer ihåg att det fanns karaktärer som var homosexuella män och de förlöjligades alltid, det var en rolig karaktär bara.

Oftast var gaykillen mycket sexuell och gjorde de andra karaktärerna obekväma framförallt ifall de andra var män. Något annat som tycktes var roligt var att gaykillar betedde sig som kvinnor [...] Jag ville inte vara ett skämt.

Li (ca 28 år) har samma uppfattning. Hon säger att hon ofta på TV kunde se hur transkvinnor inte behandlades som kvinnor, utan som knäppa män som klär ut sig till kvinnor. Men Li berättar att det fanns ännu en värre diskurs mot det queera, nämligen den religiösa och kulturella diskursen där hon växte upp i. Li berättar om hur hon misshandlades flera gånger av sin far för att hon var för feminin. I grundskolan kallade de andra eleverna henne sällan vid hennes namn, utan att hon blev kallad för "jävla fjolla". Enligt Li, försvarade både hennes pappa och klasskamrater sina attacker genom att säga att det inte var rätt att vara queer, på grund av att Gud hade sagt så. Li reflekterar över detta på följande sätt:

Li: Dessa barn talade så här för att de såg på TV att det var fel att vara homosexuell, men också för att de lärde sig av sina bröder, farbröder och föräldrar som var homofoba.

Homofobi och transfobi är normaliserat. Om du säger till dem att det är fel att vara homofob blir de arga och säger att Gud avvisar homosexuella.

Li och jag pratade länge om religion, särskilt den islamiska religionen, som Li är uppväxt med.

Li uttrycker att den islamismens ideologiska bakgrund är fredlig och att den främjar livet i harmoni, men att det är folket som använder korta avsnitt från Koranen för att ursäkta sitt negativa beteende mot grupper som de betraktar som fientliga eller avvikande. Li säger också att det handlar om inlärda negativa tankar kring queera identiteter oftast med väldigt vaga och generaliserande uppfattningar. Jag tänker att detta kan ha något att göra med censuren. I och med att det är förbjudet att vara queer är det också förbjudet att prata om queera identiteter, liksom skillnaden mellan homosexualitet och att vara trans, och så vidare. Li uttrycker att man inte kan prata om sexualitet med den delen av hennes familj, som inte är svensk. Utifrån hennes livberättelser, drar jag slutsatsen att Li tvingades att stänga in sig, med frågor och tankar om femininitet. Avståndet mellan henne och hennes fars familj blev på grund av detta stort.

Umme (ca 26 år), som kommer från Latinamerika och har en konservativ katolsk familj, håller med om att kulturella och religiösa diskurser har varit skadliga när det kommer till att erkänna sig själv som queer. Umme säger följande:

Umme: när man är troende som jag var, tror man också att Gud är arg på en för att känna saker som Gud inte accepterar. För mig var det en process att glömma Gud. Jag menar, att förstå att det jag kände inte behövde vara fel och om någon sa att det var fel, så kunde

den inte vara någon god. Jag kommer ihåg att när jag lämnade kyrkan kände jag fred och slutade straffa mig själv för att ha gillat män. För att ha blivit kär i en man. Jag kände mig fri men jag kände mig också ensam. [...] Ensam för att jag insåg att om inte en Gud finns då är man väldig ensam.

Umme gör en intressant reflektion om nackdelar och fördelar att acceptera sig själv som queer och dekonstruerar en diskurs som hen trodde var essentialistisk, nämligen existensen av en Gud.

Detta kan kopplas till både Foucaults och Butlers teorier om hur diskurser och kroppen förs samman. Jag tolkar att för Umme betydde tron på Gud att hen hade någon som övervakade samt skyddade hen i sin vardag. Gud fanns inom Umme och när hen dekonstruerade Gud fick hen också känslor av ensamhet som följdes av känslor av ångest.

De tre deltagarna berättar att det finns diskurser som förtrycker sättet man konstruerar den queera identiteten på. Från dessa diskurser kan vi tydligt identifiera två. Den mediala diskursen som förlöjligar queera personer och den religiösa diskursen som målar upp det queera som syndigt. Den mediala diskursen påverkar hur människor tänker och konstruerar bilden av queera personer. Queera personer, som utsätts för den mediala diskursen innan de själva erkänner sig som queera, påverkas negativt och leder till att de ha avvisande känslor mot sig själva, och att hela självbilden påverkas negativt. Min tolkning utifrån deltagarnas livsberättelser är att queera människor, som har svårt att erkänna sig själva som queera, inte utforskar sina egna identiteter och har dessutom en vill dessutom fly från sig själva. De negativa känslor som orsakas av den mediala diskursen förstärks, när andra negativa diskurser verkar i queera personens omgivning.

I Lis och Ummes fall är en sådan diskurs den religiösa, som i sin tur interagerar med kulturella diskurser, för att bekräfta religionen som en allmän moralkompass.

Resonemanget ovan kan kopplas till Foucaults förklaringar om hur religionen i västerländsk kontext har försökt kontrollera sexualiteten. Om vi drar paralleller till Lis och Ummes situation, bör vi förstå att religionen tillsammans med andra institutioner skapar repressiva diskurser till det queera. Skapelsen av diskurser sker, som Foucault förklarar, i komplexa maktrelationer och oftast inte helt avsiktligt.

Både den mediala diskursen och den religiösa diskursen i deltagarnas upplevelse kan kopplas till Butlers redogörelse om kroppens internalisering av diskurser. När Vicente var yngre, var den mediala diskursen del av hans sätt att konstruera queera människor. Alltså var den mediala