r
COMPARATIO 1NTER TRAGOEDIAM AESCHYL1,
QUAE SEPTEM AD THEBAS INSCRIB1TUR,
ET EÜRIPIDIS PHOENISSAS,
QUAM
VENIA AMPL. FAC. PHUOS, UPSAL.
P. P.
MAG. PETRUS JACOBUS EMANUELSSON
IiITT. GRAEC. DOCENS
Ε T
CAROLUS OSCAR EKECRANTZ
Ostrogothi
IN AUDIT. GUSTAV. ΒΙΕ IX JUNII MDCCCXXXIL
Η. Ρ. M. 8.
a
P. II.
U Ρ S A L I JE,
KXCUDEBANT KEGIJE ACADEMIJE TYPOGRAPHI.
' '
- - - · ···
, ' fs *35
■■>_ '■■v -v- '
.r'·'- ; . --
--γy&g§ - ■ " ' V
Υ ■·'- ■- ■·.■'" "■'. ·■;"■ : ' .: ■- - ' ■ . " ■ ~ ■■ ■.·■■■:.
'
·■■■-;·■ · -λ - >.'■ :
-· ·
··. ' "· '■ .· ·· · - · · . ·· ·:."· ·ν .,
17
sed, quia non aliler potuit, admittere, et extrinsecus po- tius intrudere, quam seriei totius fabulae innectere videatur.
Oritur ergo certamen non tam inter humanam libertatem
et fati vim, quam inter singulos homiries, et Tragoedia in
oibem vitae quotidianse ab Olympo descendit. Itaque trans- itum ab antiqua in hodiernam artem dramaticarn parare
Euripides non nullis visus est. Jam vero, quse sit fati
et afFectuum humanorum in prsesenti dramate mutua ratio, videbimus.
Prologum agit Jocasta, uxor infelicis Oedipi, maler Eteöclis et Poiynicis , qui jam, alterum alter, bello pete- bant. Qua remota , prodit cum paedagogo Antigona, filia Oedipi et Jocastse , castra hostium e superiori sedium parte contemplatura. Chorus deinde mulierum , Phoeniciå oriun- darum, sua canit fata. Quo facto, intrat Polynices, indu-
cias fidemque a fratre adeptus , et a matre benigne exci—
pitur, quse, infortunia familias deplorans, de caussis eo-t
xum ita loquitur:
'Ολο/ro r«<T, είτε σιδοίξος,
Εϊτ Iqis, είτε ττατης ο σος αίτιος,
Είτε το δχιμονιον κατεχχμασε
Δχμασιν Ο$mo$u 13).
Continuatur eolloquium Jocastas et Poiynicis , qui se in patriam cum exercitu venisse, non fato, sed natalis soli dulcedine impulsum , profitetur. Jocasta pergit miseriam
familiae Oedipi plorare, quam "Deorum aliquis crtideliter
13) V. 361. seqq.
C.
~ 18 — n
perdi t'*, et fata interim Polynici& sciscitar! , ut nempe ex- silium toleraverit, ut gener Ädrasti factus sit, cujus ορί.
bus ad recuperandum patris imperium jarn advenerit. In.
trat aber fratrum Eteocles , et oritur q usedam contentio- verborum, aiFectibus plena et ab iI lo dicendi genere parum abhorrens, quo in caussis dicendis usi sunt Aihenienses.
Guam quidern scenarn, cum junctos contineat toiius actio- nis nervös et incltamentaideoque ad sententiarn nosiram firrnandam plus faciat, quam singula loca, dissertafioni ex parte inserendam judicavimus, ut iristifuta comparatione in.,
ter eam et dramatis Aeschylei scenarn t nuper allatam , quse
et ipsa eandern vim habet , appareat , quantum lvoc nomi¬
ne ab Aeschylo différat Euripides. Postquam enim Poiy.
nices regni recuperandi cupiditate et cunsilio se armatum
venisse professus est, Eteocles vero, eadem regni iibldine
motus, res sese fratri redditurum negavit , reconciliationer quadam a matre nequicquarn tentata, ila ordiiur
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
μητεξy ov λόγων άγων &ττ, αλλ' οίνοολωται. χξόνος,
ούν μέσω μάτην πεξοάνει <Γ ονόΐέν η ττξρΒυ.μΙοο'
cd yccQ ocν ξνμβοοϊμεν άλλως, η 'πι το7ς είξημένοις,.
ωστ έμε, σκήπτρων κξατουντοο, τησό^ όίνοοκτ ma ι.χΒϋίόεί.
των μαν.ξων άτ:οολλοογε7σοο νου&ετημάτων μ έοί,.
κα) συ τοηίΓ εξω κομιζου τειχέων, η κχτΒανεϊ,
ΙΊΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
ΤΓξός τIvos", ris ώά" οίτςωτος, όστις είς ημάς ξίφος;
φόνιον έμβαλων, τον οούτόν ουκ. οϊποίσετοίΐ μόςον»
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
iyyve··, ου πξόσω βεβηκωε' ειεχεξχε λευσσειε Ιμχε?Ί
ΠΟΛΤΝΕΓΚΗΣ.
■εισοξα. όειλόν <Γ ό πλουτοε, και φιλοψυχον κοοκόν,
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
κατ α συν πολλοϊσιν ηλΒεε πςόε τον ουόεν εε μχχην;
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
^ασφαλήε ydξ εστ χμειναν, η Βςασύε στξχτηλχτηε.
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
κομπόε εΐ, σπονόαιε πεποιΒωε, αϊ σε σώζουσα ΒανεΊν,
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
κα) σε όευτεςόν y απαιτώ σκηπτξχ και μεξη χΒονοε*
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
ουκ χπαιτουμεσΒ, lyd ydq τον εμον οίκησα δόμον*
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
του μεξουε εχων τό πλείον;
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
φημ ' απχλλχσσου Se χηε„
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
ω Βεων βαμο) πατζααν,
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
ουε- σύ ποξΒησαν ποίξει\
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
Μλυετε μου;
ΕΤΕΟΚΛΗΣ-
τίε ό αν χλυοι σου πατξΐό' επεστξχτενμενού?
γ
- 521
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
ω πολιέ.
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
μόλων εε "Αςγοε, άνοοκάλει Αές\γ\ε υ$ωξ,
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
είμι, μη στόνεΐ' σε (χινω, μητεξ.
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
ε^ιΒ'ί χ^ονοε.
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
(ζιμεν; σιοοτεξω $ε μα $οε είσάε7ν.
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
ουκ (χν τΰχοιε.
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
αλλά στα^ενουε άΔελφοίε.
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
ούοε τ«σ<Γ c-ψει ποτέ.
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
? >
ω KccaiyvvjTOii.
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
τΐ τ/χυτ/χε άνακαλεΊε, εχΒιστοε ων', ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
μητες, άλλοι μα συ χοάξε.
ΙΟΚΑΣΤΗ.
χοίξτο6 yovv πάσχω, τέκνονj
^ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
ονκετ είμΐ στοάς σόε
ΙΟΚΑΣΤΗ.
εΐε ττόλλ' άΒλια στεφυκ εγω.
22
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
<coe γάξ εις ήμχς ύβξIζει.
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
και γάς άνΒυβξΙζομτζι,
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
που ποτέ στήσει πςο πύργων;
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
ώς τI μ ιστορείς τοJe,
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
άντιτάζομχι κτενών σε.
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
> \ rj ν -»/
καμε τουό έρως εχρι.
ΙΟΚΑΣΤΗ.
Τ
_ > *» Λ 1 R ? ; »
*> TccAociv εγω, τι όρχσετ, α? τ&ν ; ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
αυτο σημάνει.
ΙΟΚΑΣΤΗ.
Πίβτ^ί· ου φευξεσΒ' Έριννυς;
ΕΤΕΟΚΛΗΣ.
ε^ρετω πρόπούς ήόμος.
ΠΟΛΤΝΕΙΚΗΣ.
«V τα%' ουκε& αίμχτηρον τουμον αργήσει ξίφος.
7ν\ν $ε ^ρεψασαν με γα7αν9 και θ^ουί μαρτυρομαΐ)
ως άτιμος, οικτρά πάσχων, εζελχύνομαι χ$ονος, δούλος ως, αλλ ουχι ταντον πατρός Οι^Ιπου γεγως,
καν τι σο)t πόλις, γενηταί, μή 'με, τονδε S' αΐτιω·
<©υ% ejcw ήλ$ον, άκων <Γ εζελαυνομαι χ^ονός.
zoci συ, Φίϊβ uvaj* 'Ayvtsv,. v.a) μελαΒξα χοίίξετε»
νλιν.ές Β' οί 'μο), S&ay Ts åe^lpvjf otyocÄ/jioiTct·
ου yctg olT ε7 μοι πξοσειπείν οίύΒις εσΒ" ύμα,ε ποτέ», έλπιζες ουπω κοοΒευάουσ, ccis πεποιΒοο συν Βεοίε»
tckT oiTTCKTslvus, κξατησειν τγ,σδε ®Y\ßuicts χΒονόε*.
Eteokles.
Moderγ ej med ord år striden; fåfångt odes tiden blott?
Ingen ting ditt nit kan verka; fred lår aldrig mellan oss- Slutas, utom på de vilkor jag bestånit, att sjelf jag bår
Her skarspiran och blir konung ojυ er detta land. Men nu Lemna mig och med de långa varningstal hor opp — Och Du,
Utom dessa· murar fort begif dig, annars skall du då.
Polyneikes..
jDåΓ For hvilken? Hvem år såosårligy att med blodigt svårdl
Han mig, slår och sjelf ej ljuter i det samma, samma dåd?
Eteokles»
Han år hår !.' ej fjerran stårhan» Serdu mina händers par?
Polyneikes»
Ja jag sen Men feg år niding, feg den rike år också.
Eteokles.
Och likväl mot denne fege kom du fåljd af skarorsmångdt
Polyneikes.
Jaj ty varsam håfding båttre ån em åfverdådig dr-
Eteokles.
Skrytsam ardu, trygg af lejden, som fråndåden frdlsardig.
Polyneikes.
Ån en gting af dig jag jordrar spiran och min lott af land.
Eteokles,
Icke låter jag mig fordra; vill hcho mitt eget hus.
Polyneikes.
Och den större lotten aga?
Eteokles,
fja! ur landet dig begif! — Polyneikes.
O mitt hemlands Gudars altar !
Eteokles.
Dem du kom att skofla, ja!
Polyneikes.
Håren mig Ϊ
Eteokles.
Hvemhor väldig, som krigarmot dittfosterland?
Polyneikes.
Ridderlige Gudars tempel!
Eteokles.
Hvilka sky och hata dig.
Polyneikes.
Fran mitt land fordrifves jag — Eteokles.
Ty att fårdrifva mig du kom.
— 35 —
Polyneikes. t
Lagldit Gudar!
Eieokles.
Ϊ JUykenai ropa Gudar an, ej hår.
Polyneikes»
Du år brottslig —
Eteokles.
Ej ficndtlig mot mitt land, som du, hkval.
Polyneikes.
Som förjagar mig sä loitlås,
Eteokles,
Och dertill skall dSda dig, Polyneikes,
Faderj hår du hvadjag lider ?
Eteokles.
Ja, han hor ju, hvad dugår.
Polyneikes.
Ock Du, moder !
Eteokles.
Dig ej anstår nämna modrens dyra namn, Polyneikes.
Stad o stad !
Eteokles
Till Argos gå och ropa Ltrnas vågor an,
Ώ.
— s6 —
Polyneikes.
Gif dig ro ; jaggår. Dig, moder, tackar jag.
Eteokles.
landet fort!
Polyneikes,
Ja , jag gårt men låt mig te min fader först.
Eteokles.
Det får du ej.
Polyneikes.
Mina systrar dock.
Eteokles*
Ej heller dem du någonsin får sv.
Polyneikes.
Mina systrar, ack !
Eteokles.
i7i/i ro/znr ί/ζί, enfiende, dem an?
Po! yneikes.
SJ farväl min moder !
J'ukaste.
År det välgång nujag erfar, son?
Polyneikes.
hke mer är jag din son.
Jokaste.
Till mången smärta blef jagfädå
Polyneikes.
ffa , ly dmnt äfvar våld emot oss.
Eteokles.
Lönar våld med våld.
Polyneikes.
Hl/ar Åar du din plats for muren Ρ
Eieokles.
Hvarfor frågar du mig så
Polyneikes.
Mot dig ställd skall jag dig döda. ,
' Eteokles.
Detta vill ock jag med dig.
Jokaste.
O jag arma ! barn, hvad ämnen ff? Polyneikes.
IVår gerning visar det.
Jokaste.
Flyn ff ej Er Fars Erinnys ?
Eteokles
Störte fritt vårt hela hus !
Polyneikes.
ffa! ty snart skall mordets klinga i min hand ej hvila mer.
Gudarne jag tar till vittnen och den jord, som födde mig,
■rittjag hånad,grymt behandlad, drifves från mitt fosterland.
Som en slaf, men ej som son af dennesfader Oidipus.
Och, o stad, om ondt dig händer, klaga denne an, ej mig;
JJo/ »wj t/j/ya komjag hit och drijves mot min vilja hän.
— 28 —
Och Du Phoibos,drOtt, som skyddar landets vågar, och $ hus, Ungdomsvänner, Gudars bilder, offrens foremcd, farväl!
Ty jag vet ej om jag framgent någonsin får helsa Er,
Än mitt hopp dock icke slumrar, nej jagtror, medGudars hjelp,
Att jag denne döda skall och herrska sen i Thebes land.
Quantam igitur vim ad unamquamque actionem movendam
et constituendam affectibus agentium personarum tribuerit Euripides, ex hac scena, (qua tarnen inter pulcherrimas
I est) cuicumque adeo patet, ut prolixiori non opus sit de»
monstrarione. Itaque ad sequentia accedamus. Postquam
adventum Cadmi in Boeotiam, cultum Bacchi et cetera, ad
rem parurn pertinentia, cecinit Chorus, in scenam prodeunt
Eteocles et Creon, fräter Jocastie, consilia collaturi, quo
facto, illa sese propugnatores urbis dispositurum ait, sor- temque si bl exoptat, ut, ,5cum fratre manibus consertis,
pugnans hasta eum interficiat" 14). De patre Oedipo, qui
"ftlios diris suis occideret, si modo fieri posset", 15) arro¬
ganter locutus, Tiresiam Vatem arcessendum curat et Cre-
onti mandat, ut Polynicero sepulturå prohibeat, mortis pce-
nara cuique destinando, qui, etiamsi proximus quis fuerit,
eum condiderit sepuicbro i6), Jam spe victoriaa plenug
et YLvXctßeiocv Deam precatus, ad proelium capessendum
abit. Choru3 prassentia mala, fata Oedipi , incestam Eteo-
clia et Polynicis originem et infelicem inimicitiam, vetu-
14) V. 766, 35) V. 777. 16) V. 787~9©·
stissimas denique de ThebU fabulas canendo fati numinum-
que in praesentibus infortuniis operam obiter tangit. Prod-
it Tiresias, vultu habitoque ad movendam miserationem
mire composiio, et Creontem ceriiorem facit, unam urbi
salutera a Diis concessam esse, si Menoecus, filius Creon-
tis, pro patria immoletur. Quod quum plane negasset pa-
ter, juvenis, generosa mente praeditus , suscepit. Ita fato
satisfacturn et urbs servata. Nibilo tamen minus in oratio·
ne nuncii, cladem hostium et victoriam Thebanorum nar- rantis, ea occurrunt, quibus dubiurn fit, fatone et numini.;
bus, an human» prudenti» debealur vel hsec ipsa Theba-
jum liberatio 17). Sed ad institutum redeo. Clades a Sphinge urbi illatas, victoriam Oedipi , de hoc monstro re·
portatam, diras ejusdem, quae filiorum excitaverant mutuae
inimicitias, prasclaram denique Menoeci virtutem, pro pa¬
tria morituri, celebrat Chorus, quem supervenit Nuncius,
Jocastac, jam advenienti , narrans, ut sese occiderit Menoe.
cus, ut impetus Argivorum repulsus sit, ut denique EteO-
cles et Polynice9, alterum alter, ad proelium provocave-
rint, rem singulari certamine peracturi. Quo audito, An·
tigonam . jam arcessitam, hortatur Jocasta, ut se in castra
secuta, proelium fratrum inhibere adjuvet. De qua re
Creontem advenientem et mortem filii deplorantem quum
jy) \Γ. I480· ^ *'s κο°ι
Κ<χ$ηϊο Κχίμχ λαοί uaniSuy intt
Κχφ^ν/Μίΐ χηω τηχισιν ηιφξχγμ·*ν<η
'Αfyiio* ti(9t79vTtt ilxtyvijt rpxTtt*
30
Chorus certiorem fecisset, prodit Nuneiu», mutuam fratrutja
csdern prolixe narrans, quem interpellat Chorus exclamans:
φευ1 φευ κακών σων, Οβιπαε όσον ςειω.
τας σας ό'οίξούς εοικεν έκπλησαι Βεος.
Pergit Nuncius narrare, ut filios jam prope exsfinctos
invenerit et deploraverit Jocasta, ut Polynices moribundus
eam aHocutus sit, ut mäter super mortuos filios se ipsa ju- gulaverk, ut denique exerdtus Argivorum urbem, fusus fugatusque, reliquerit. In scenam inferuntur mortuorum ca- davera, quse sequitur Antigona, miserrime querens, el querimonise sociurn trtox adipiscitur patrem Oedipum, qui
a Creonte jam adveniente coinmonefactus, ut Thebas re- linqueret, ne urbem piaculo perderet, vitam suarn deplo°
rat, cujus miseriam fato numinibusque adscribit. Antigo¬
na, quam filio suo Haemoni nubere, fratrem "vero Polyni-
cem insepultum relinquere Creon jubet, sese fratrem sepul»
turam denunciat patremque interim in exsilium sequitur.
Jam igitur si dramatis tenorem sequamur, eadem pas¬
sim conspicitur affccruurn vis, eadem inter actionum prin- cipia haestitatio, eadem di vina quscvis et miraculo vene- randa excludendi vel seponendi prnpensio, eadem denique
rerutn considarandaium ratio, quse, a contuitu quodam Ii~
bero universse, ut ita dicam, naturs ad solam fere huma-
fiam naturam humanasque conditiones oculos flectit.