På tröskeln till gymnasiet:
En tolkande fenomenologisk studie av gymnasieungdomars
upplevelser av övergången från högstadiet till gymnasiet
Jonathan Strömberg
Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen Självständigt arbete 30 hp, AN
Barn- och ungdomsvetenskap
Masterprogrammet Barnets bästa och mänskliga rättigheter (120hp) Vårterminen 2017
Handledare: Camilla Rindstedt Examinator: Elias Le Grand
På tröskeln till gymnasiet:
En tolkande fenomenologisk studie av gymnasieungdomars
upplevelser av övergången från högstadiet till gymnasiet
Jonathan Strömberg
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att öka och bredda förståelsen för ungdomars upplevelser under övergången från högstadiet till gymnasiet. Studien ämnar undersöka vilka faktorer som påverkar ungdomars upplevelser under denna övergång. Med hjälp av tolkande fenomenologisk metod har åtta ungdomar i åldern 16–17 år intervjuats och materialet har sedan analyserats. Resultatet utmynnade i tre huvudteman; skolornas betydelser, förväntan och hanterbarhet. Informanterna beskriver en diskrepans mellan hur lärarna på högstadiet beskrev gymnasiet och hur de själva upplevde gymnasiet.
Informanterna upplever dessutom en brist i hur högstadieskolorna erbjuder kontinuitet under
övergången till gymnasiet vilket har påverkat informanternas förväntan och bidragit med upplevelser av ovisshet inför gymnasiestarten. Den ovisshet som präglar informanternas inledande tid på
gymnasiet har i vissa fall gett upphov till försämrat självförtroende och den stora förändring som övergången innebär har lett till identitetsförändring. Övergången till gymnasiet utgör samtidigt en möjlighet för informanterna att bryta sig loss från sitt umgänge och sin miljö och de uttrycker en längtan efter att få en nystart på gymnasiet.
Nyckelord
Skolövergång, ungdom, oförberedd, diskontinuitet, högstadiet, gymnasiet och tolkande fenomenologi
Innehållsförteckning
Förord ... 1
Inledning ... 2
Bakgrund ... 2
Studiens inriktning ... 3
Tidigare forskning ... 3
Inledning ... 3
IPA-studier på övergångar ... 3
Skolövergångar ... 4
Sammanfattning ... 7
Syfte och frågeställningar ... 8
Teoretiskt perspektiv ... 8
Tolkande fenomenologi ... 8
Fenomenologi ... 8
Hermeneutik... 9
Metod ... 10
Tolkande fenomenologisk analys ... 10
Intervjuer ... 11
Urval och avgränsningar ... 11
Undersökningspersoner ... 13
Genomförande ... 13
Förhållningssätt ... 13
Intervjuguide ... 14
Databearbetning och analysmetod ... 15
Transkribering ... 15
Analysmetod ... 15
Forskningsetiska överväganden ... 16
Studiens kvalitet ... 17
Resultat ... 18
Skolornas betydelse ... 19
Diskrepander i övergången ... 19
Att känna sig redo ... 21
Klassgemenskap och lärares bemötande ... 22
Förväntan ... 23
Längtan efter förändring ... 23
Ovisshet ... 24
Hanterbarhet ... 26
Personlig förändring och anpassning ... 27
Sammanfattning ... 28
Diskussion ... 29
Upplevelser av diskontinuitet ... 29
Att bryta sig loss ... 31
Att göra övergången hanterbar ... 31
Slutsatser ... 33
Vidare forskning ... 33
Referenser ... 35
Bilagor ... 38
Bilaga 1 Intervjuguide ... 38
Bilaga 2 Information om studien ... 40
Bilaga 3 Information till vårdnadshavare ... 41
Förord
Min egen erfarenhet av övergången mellan högstadiet och gymnasiet är att den upplevdes som svår och att det ledde till splittringar i vänskapskretsar och att den egna identiteten kom att förändras. Mina fortsatta studier på eftergymnasial nivå har bidragit till en nyfikenhet varför just den övergången upplevdes som svår och inte de senare skolövergångarna. Det är också en övergång som många går igenom men som relativt få har studerat.
De som gjort denna studie möjlig är främst de informanter som ställt upp och tagit sig tid till att berätta om sina upplevelser. Tack också till kollegor och kurskamrater som engagerat och inspirerat under arbetets gång.
Ett stort tack riktas också till min handledare Camilla Rindstedt som gett värdefulla råd och förslag.
Slutligen tackas också min familj som varit uppmuntrande och energigivande under resans gång.
Jonathan Strömberg 2017-06-04
Inledning
Bakgrund
I början av 1900-talet presenterade antropologen van Gennep (1960) begreppet ”Les rites de passage”
som beskrev olika övergångsprocesser. Enligt Garpelin (2013) beskrev van Gennep metaforiskt övergångar som att man passerar en tröskel på en dörr och delade in processen i tre faser;
separationsfasen, övergångsfasen och integreringsfasen. Under separationsfasen befinner sig individen i ett bekant rum och blir sedan ledd till tröskeln av personer som har behörighet eller makt. På tröskeln har individen lämnat ett bekant rum men har ännu inte äntrat det nya rummet. Tiden på tröskeln kan ses som att: ”…the individual is being, without belonging…” (Garpelin, 2013, s. 119) eller som att hen befinner sig i ett vakuum. Till sist passeras tröskeln till det nya och obekanta rummet. Passager genom livströsklar är oundvikliga för människor. Individer går från att vara barn till att bli vuxna, gravida kvinnor blir mödrar och studenter ska ut i arbetslivet. Under denna tid formas våra
personligheter (Thomassen, 2014). Man kan se på tiden i tröskeln på olika sätt, tiden kan präglas av oro och stress, och olika kulturella riter har olika inverkan på hur vi människor reagerar på övergångar (Garpelin, 2013).
Enligt grundskolans läroplan (Skolverket, 2011, s. 16) ska grundskolan arbeta förberedande och samverkande inför övergången till den gymnasiala skolan: ”Inför övergångar ska de berörda skolformerna och fritidshemmet utbyta kunskaper, erfarenheter och information om innehållet i utbildningen för att skapa sammanhang, kontinuitet och progression i elevernas utveckling och lärande. Skolan ska även samverka med de gymnasiala utbildningar som eleverna fortsätter till. Det ska även finnas samarbetsformer som syftar till att förbereda eleverna och deras vårdnadshavare inför övergångar.” Det finns en brist på forskning gällande övergången mellan högstadiet och gymnasiet som har ungdomars egna upplevelser i fokus. Omfattande forskning finns däremot på ungdomars psykiska hälsa. Stress, oro och sömnsvårigheter kryper allt längre ner i åldrarna. Tjejer i
femtonårsåldern är idag den samhällsgrupp som lider av mest psykisk ohälsa, men även hos pojkar i samma ålder har den psykiska ohälsan ökat (Olsen & Tägtström, 2013). I en publicerad
sammanställning av sex olika undersökningar om ungdomars psykiska hälsa i Norden presenteras det hur ungdomar är särskilt utsatta just vid övergångar i livet. I synnerhet är det ungdomar som redan befinner sig i en utsatt situation som riskerar att fara illa (Olsen & Tägtström, 2013). Det konstateras att unga som upplever nervösa och depressiva besvär i Sverige har tredubblats sedan slutet av 80-talet (Bremberg, 2013). Samtidigt ökar också den upplevda skolstressen med åldern och det finns ett tydligt samband mellan upplevd skolstress och självskattade psykiska besvär (Torsheim & Wold, 2001).
Förklaringar till varför psykiska besvär tycks öka med åldern går att hitta i World Health
Organization’s (2004) rapport som föreslår att under puberteten genomgår ungdomar så pass mycket förändring och utveckling att skolan inte prioriteras i lika hög utsträckning, samtidigt som kraven från skolan generellt sett ökar. I samma rapport framhävs också sambandet mellan att trivas i skolan och upplevd psykisk hälsa, oavsett vilket land eller skolsystem som studeras. Resultat indikerar också att med en stigande ålder ökar upplevelsen av att inte trivas i skolan och att ungdomar själva inte upplever att de presterar tillräckligt bra.
Under denna tid och utifrån dessa förutsättningar ska ungdomar i Sverige också påbörja en stor livsförändring; de ska göra sitt gymnasieval. Ett val som kan upplevas som både avgörande och ångestfyllt.
Studiens inriktning
Denna studie önskar nå förståelse för gymnasieungdomars upplevelser under ett visst skede i livet;
övergången från högstadiet till gymnasiet. Utgångspunkten i denna studie är likt det Garpelin (2003, s.
111) konstaterar i sin studie; ”Transitionen till den nya skolan påbörjas redan i den gamla skolan”.
Övergången ska i denna studie alltså ses som en process som påbörjas redan då ungdomar ska göra sitt gymnasieval. Genom att skapa förståelse för hur ungdomar upplever denna övergång, hur de reagerar på yttre påfrestningar som separationen från vänner eller akademiska krav och hur de upplever skolornas stöd, kan vi inte bara öka förståelsen för fenomenet i sig utan också dra lärdom av hur ungdomar hanterar en tid fylld av krav, stress och oro över att misslyckas eller att göra fel val (Olsen
& Tägtström, 2013). Informanternas berättelser kan också bidra med kunskap till ett forskningsfält som idag är tämligen outforskat; ungdomars upplevelser av övergången till gymnasiet.
Tidigare forskning
Inledning
I början av 90-talet uppmärksammade en grupp amerikanska forskare avsaknaden på forskning som hade skolelevers erfarenheter i fokus, i synnerhet forskning som intresserade sig för elevernas kognition och emotion (Erickson & Shutz, 1992). Detta konstaterades även 11 år senare av den svenska forskaren Anders Garpelin (2003, s. 17) som menar på att ungdomar ”reduceras till att vara intressant enbart som objekt för lärares undervisning”. Efter en kartläggning av tidigare forskning på ungdomars upplevelser av övergången från högstadiet till gymnasiet bekräftas bilden av att den än idag är begränsad. Framsteg verkar däremot ha gjorts på barns upplevelser gällande övergången från förskoleklass till skolklass, inte minst tack vare Garpelins forskning (Ekström, Garpelin & Kallberg 2008; Garpelin & Kallberg, 2008; Garpelin, Kallberg, Ekström & Sandberg, 2010). För att kunna skapa en överblick av tidigare forskning om övergångar och för att skapa en förståelse för
övergångsprocesser, inkluderas därmed inte bara övergången mellan högstadiet och gymnasiet, utan även andra skolövergångar som övergången från förskola till skola. Uppmärksammas görs även andra övergångar som studerats med hjälp av samma metodansats som i denna studie; tolkande
fenomenologisk analys (IPA; Eng; Interpretative phenomenological analysis), för att kunna betrakta övergångsforskning utifrån samma fokus som denna studie ämnar anta. Nyckelord för sökningar har varit: transition, school transitions, life transitions, bridging, och IPA.
IPA-studier på övergångar
Jonathan Smith är en framstående IPA-forskare och har studerat hur kvinnor använder sig av sin graviditet för att mentalt förbereda sig för övergången till moderskap (Smith, 1999). Resultaten som presenteras pekar på hur graviditeten erbjöd en möjlighet för de gravida kvinnorna att förbereda sig för det stundande föräldraskapet. Tiden gav dessutom kvinnorna utrymme till att omforma sina identiteter.
Studien påvisade också hur gravida kvinnor sökte sig till andra gravida kvinnor och att detta underlättade skapandet av den nya identiteten som mödrar. Smith (1994) har i en annan studie av
identifiera diskrepanser i deras berättelser av hur de upplevde graviditeten. Studien presenterade att kvinnor i efterhand justerar sina berättelser om graviditeten, det kan exempelvis röra sig om justeringar som gör att den egna personen framhävs under graviditeten, vilket kan gestalta sig som personlig mognad. Orsakerna till detta kan vara mångfacetterad, menade Smith (1994), och hämtar exempel på cancerpatienter som framhäver sitt eget narrativ från den sjuke till att idag må bättre, detta görs för att personerna ska uppleva att de har mer kontroll över sina liv. Exempel från den akademiska världen presenteras också då studenter undervärderar sina tidigare skolresultat för att i nutid kunna peka på en förbättring och utveckling. Smiths studie (1994, s. 388) hittade därmed fog för påståendet om att ”…during periods of major life change individuals may tend to stress continuities across the transition”. Individer kan alltså i efterhand betona utveckling och kontinuitet som centrala under deras livsövergångar.
Två andra forskare som har tagit fasta på förändring och övergångar är Timotijevic och Breakwell (2000). De har studerat migranters upplevelser av identitetshot och identitetsförändring. Migranters upplevelse av identitetsförlust, instabilt självförtroende och en känsla av avbrott infinner sig i synnerhet då de hamnar i en miljö som radikalt skiljer sig åt från den miljö de är vana vid.
Studieobjekten gav uttryck av att ha förlorat kontrollen över sina liv, vilket bottnade i deras upplevelse av världen som oförutsägbar och instabil. De som fann positiva aspekter av förändringen var de som lyckades bibehålla en viss kontroll över sina liv och uttryckte att de i slutändan kunde dra lärdom av förändringen. Timotijevic och Breakwell (2000) konstaterade slutligen att det tycks som att en kontinuitet i identiteten, vare sig det rörde sig om bibehållen identitet eller konstruktivt identitetsformande, var den faktor som hade störst positiv inverkan på personen i den tid som präglades av förändring.
Skolövergångar
I detta avsnitt uppmärksammas tidigare forskning om barns skolövergångar som pekar på att barn och unga tvingas hantera förändring, både socialt och i den fysiska miljön. Skolövergångar upplevs också som hotande och som en tid fylld av svåra utmaningar. Det som utgör den svåraste utmaningen är inte den nya miljön utan uppbrottet från den tidigare, och att separationen från vänner utgör det allra största orosmomentet för barn och unga (Margetts, 2003). Det är också i avbrott och diskontinuitet som mycket av den tidigare forskningen tar sitt avstamp. Som exempel finns Wenthworth och Petersons studie (2001) om hur arbetarklasskvinnor upplever identitetsförändring under sin inledande tid på ett universitet som har en tradition av att rikta sig till överklasstudenter. Kvinnornas utsagor vittnade om att de anpassade sig på olika sätt, en del av dem upplevde att ”making a clean break”
(Wenthworth & Peterson, 2001, s. 19) var det mest effektiva sättet för att känna tillhörighet till den nya miljön. Medans ett par av de andra informanterna vittnade om att en känsla av tillhörighet snarare var avhängigt av att ha en bibehållen identitet under tiden av förändring. Slutligen belystes vikten av att skolan har kunskaper om personers bakgrunder för att underlätta övergången till en ny skolmiljö och den identitetsprocess som kan följa med en sådan förändring (Wenthworth & Peterson, 2001).
I en svensk avhandling (Pérez Prieto, 1992) om individers resor genom skolsystemet intervjuas före detta skolelever 10 år efter att de har slutat skolan. Avhandlingen tar fasta på individernas skilda erfarenheter och hur de uppfattar skolan ur ett långt tidsperspektiv. Informanternas återblickar centreras främst kring lärares och skolkamraters betydelser snarare än läroplaner eller skolors
arbetssätt. Informanterna förmedlar en bild av skolan som en social arena där individer utvecklar olika strategier och förhållningssätt för att både bemöta akademiska utmaningar och sina skolkamrater.
Detta stärker bilden av att klasskamrater och lärare har en inverkan på individers identitetsformande även sett i ett längre tidsperspektiv. Vidare vittnar informanterna om att valet inför gymnasiet präglades av osäkerhet och att valet upplevdes som problematiskt. Flera av informanterna upplevde dessutom att valet var avgörande för den framtida karriären. Informanternas återblickar kännetecknas också av att de drar paralleller mellan sina tidigare studieval och den sociala och materiella position de idag har hamnat i, vilket indikerar att skolval upplevs som kritiska även i efterhand (Pérez Prieto, 1992).
En nederländsk kvantitativ studie (Elffers, 2017) tar ett bredare grepp och undersöker vilka faktorer som bidrar till en förhöjd risk för avhopp för studenter under deras första år på yrkesförberedande gymnasieskolor. Studien konstaterar inledningsvis att skolövergångar utgör en stressfylld tid och att tiden efter en skolövergång generellt sätt innebär försämrade akademiska resultat och en ökning av skolavhopp. Studiens material består av cirka 1500 elevers enkätsvar som tagit ett antal variabler i beaktande. Enkäten har mätt elevernas skolrelaterade sociala kapital, vilket syftade till elevernas stöd från deras omgivning, och deras generella skolerfarenheter. Studiens resultat indikerade att de elever som inte vara engagerade i skolan och samtidigt haft lågutbildade föräldrar var överrepresenterade i avhoppsstatistiken. Vidare så utgjorde själva övergången i sig en kritisk period där de som saknade socialt kapital och hade dåliga skolerfarenheter var i riskzonen för att hoppa av gymnasiet.
I en dansk intervjustudie (Grytnes, 2011) har ungdomars resonemang under gymnasievalet studerats.
Studien konstaterar att ungdomarnas strategier, sociala bakgrunder och personliga erfarenheter inte bara reflekterades i deras slutliga gymnasieval utan att dessa faktorer även påverkade hur de
intervjuade ungdomarna resonerade inför valet. Studien identifierar ett antal typiska resonemang som på olika sätt påverkade hur ungdomarna upplevde övergången. Studiens resultat föreslår att de ungdomar som beskrev att de inte reflekterade över valet eller som grundade sina beslut på icke akademiska aspekter rörde sig i skolsystemets marginaler. Dessa ungdomars mål kommer att gå obesvarade under deras fortsatta utbildning och ungdomarna kommer inte kunna ta del av det skolan erbjuder på samma sätt som andra elever. Ett annat typ av resonemang som framträder i studien är hur ungdomar är måna om att hålla sina alternativ öppna. Detta resonemang indikerar att valet är viktigt också för formandet av den egna identiteten och valet kan även representera vem man är som person.
Ungdomarnas olika former av resonemang kunde på olika sätt stämma överens med det som skolan erbjuder. Och för de ungdomar som rörde sig i skolsystemets marginaler krävdes det att ungdomarna
”bend over backwards in order to benefit from the educational system” (Grytnes, 2011, s. 348). Trots incitament och skolmål om att tillgodose och erbjuda utbildning för alla studenter konstaterar studien att skolsystemets utformning besvarar vissa typer av resonemang bättre än andra.
Garpelin (2003) presenterar resultat från en longitudinell studie som har resulterat i tre olika delar, gemensamt för delarna är att de har ungdomars skolupplevelser i fokus. De tre studierna har sin utgångspunkt i övergången till högstadiet, klassbildningsprocesser och i den sista delen gör
ungdomarna en tillbakablick över sin skoltid. I första delen fokuseras på ungdomarnas upplevelser av övergången från mellanstadiet till högstadiet. Ett av de mest kritiska momenten inträffar i början av övergången, då man får önska vilka klasskamrater man vill ha med sig till den nya klassen. En process som delvis kännetecknas av upplevelser av svek, dels av vänner men också från ett skolsystem som inte mött elevernas behov, vilket en elev upplever som ett svek från vuxenvärlden. Ungdomarna ger uttryck för blandade känslor av övergången, en del upplever den som positiv i och med att man äntrar ungdomsvärlden och att man får möjlighet till att knyta nya bekantskaper. Men en betydande del ungdomar upplever också negativa känslor, dessa präglas av upplevelser av utsatthet från
klasskamrater och äldre elever på skolan, marginalisering och övergivenhet. För dessa ungdomar tycks
övergången också utgöra en kritisk period i livet. Studien understryker slutligen att kamratgruppen har den mest centrala betydelsen för hur övergångar upplevs av ungdomarna (Garpelin 2003).
I del två har det gjorts en komparativ studie av två högstadieklasser som lärarna beskrivit som favoritklassen och den stökiga klassen. Klasserna har studerats sedan de bildades, i sjunde klass.
Gemensamt för de båda klasserna var att ungdomarnas könstillhörighet var avgörande för vilka man umgicks med. Skillnader mellan klasserna gick att finna i hur framgångsrik klassgemenskapen ansågs vara. I den stökiga klassen där läraren hade interfererat i valet av bänkkamrater, gick det att se att ungdomarna interagerade oavsett tidigare skoltillhörighet. Detta var dock på bekostnad av
klassgemenskapen, då klassen uppfattas som otrygg och grupperingarna som rigida. I den klass där läraren låtit eleverna själva välja bänkplatser har den tidigare skoltillhörigheten, utöver
könstillhörigheten, också haft en stor inverkan på grupperingarna. Klassgemenskapen uppfattas i denna klass som högre, då två tredjedelar uppfattar att de tillhör klassgemenskapen. Studiens resultat indikerar att lärarna har en inverkan på hur klassen formas och att tidigare skoltillhörighet och könstillhörighet är faktorer som påverkar hur ungdomar upplever övergången (Garpelin, 2003).
I del tre (Garpelin, 2003) har ungdomarna som följts i de två tidigare studierna intervjuats fem år efter det att de lämnat årskurs 9. Fokus för studien har varit hur de i efterhand ser tillbaka på sin skoltid. I ett avsnitt presenteras deras upplevelser av övergången från högstadiet till gymnasiet, detta avsnitt är också det som är värt att uppmärksamma i denna studie. Upplevelserna som ungdomarna hade under denna övergång kunde till viss del härledas till tidigare erfarenheter av skolövergångar. Ungdomar som hade tidigare erfarenheter av svåra övergångar upplevde även osäkerhet och oro både inför och under övergången till gymnasiet. Men det fanns också undantag, en ungdom beskrev övergången som en möjlighet, som en ”ny start” (Garpelin, 2003, s. 363). Andra ungdomar beskrev också hur de i gymnasiet blev bemötta som vuxna, vilket upplevdes som positivt. Kravbilden under gymnasiet kunde dock vara större, vilket kunde beskrivas som positivt om det var intressanta ämnen samtidigt som vissa elever inte var vana vid de ökade kraven. Den faktor som ingav mest trygghet inför övergången till högstadiet var i vilken utsträckning man fick med sig sina närmsta vänner till högstadiet. Denna trygghetsfaktor tycks ha bytt skepnad inför övergången till gymnasiet, där ungdomarnas främsta fokus snarare låg på valet av inriktning och program. Det var även flera ungdomar som aktivt valde andra gymnasium än sina tidigare klasskamrater för att på så sätt få en nystart. Två olika beskrivningar präglade senare ungdomarnas upplevelser av tiden på gymnasiet, de som var positivt inställda till de nya klasskamraterna och lärarna upplevde sin tid på gymnasiet som att de hamnat rätt och att tiden var både akademiskt- och personligt utvecklande. De som uppfattade sin gymnasietid, framförallt första året, som negativt var de ungdomar som tillhörde klasser som efter det första året skulle splittras i olika inriktningar. Dessa ungdomar hängav sig inte åt relationsbyggande och var inte lika måna om klassgemenskapen (Garpelin, 2003).
Att barns egna förmågor är av betydelse blir påtagligt med hänsyn till den svenska forskning som gjorts på skolövergångar. Det finns ett antal studier som använder sig av barns egna röster om skolövergångar, dessa har varit centrerade till övergången från förskoleklass till skola (Ackesjö &
Persson, 2014). Resultaten pekar där på att det fysiska miljöombytet upplevs som inspirerande för barnen, då det innebär nya utmaningar och möjligheter, samtidigt som den sociala förändringen kan skapa oro och ambivalenta upplevelser. I övergången har vissa av barnen förlorat sin sociala tillhörighet och beskriver det som svårt att skapa ett nytt socialt sammanhang. En bärande faktor för att en sådan övergång ska upplevas som positiv är att barnen har en förmåga till självreflexivitet, vilket gör att de lättare anpassar sig till en ny miljö och har en bättre förmåga att skapa nya sociala relationer.
De barn som tycks hantera övergångar och avbrott mest framgångsrikt är de barn som både har en
förmåga av att värna om de gamla gemenskaperna samtidigt som de också har en förmåga att anpassa sig till en ny gemenskap. Forskarna efterlyser slutligen forskning på huruvida fysisk diskontinuitet underlättas av att individer upplever social kontinuitet under övergångar (Ackesjö & Persson, 2014).
I en omfattande amerikansk studie (Kagan & Neuman, 1998) av övergången från förskolan till grundskolan uppmärksammas en avsaknad i hur skolor arbetar för att underlätta perioden för barn.
Trots omfattande forskning och trots att det finns praktiker med kunskap i att hantera övergångar utnyttjas inte detta i praktiken. Dessutom har skolövergångar varit svåra att utvärdera på grund av att projekt har varit kortlivade, eller så har bara delar av projekt implementerats. Detta har bidragit till en avsaknad av utvärderade projekt och empirisk kunskap, vilket har förhindrat förändring i såväl policy som i utövande. Stephenson och Parsons (2007) konstaterar att övergången i sig behöver förändras och förbättras om den upplevs som negativ för något barn. I övergången mellan förskola och skola
efterlyses också kunskapsspridning till föräldrar om hur deras barn kommer att genomgå en förändring och att det ställer andra krav på föräldrarna. Det påpekas dessutom att förmågan till att hantera en skolövergång, och förändringen som detta innebär, har en klar effekt på senare skolresultat.
I en studie (Nilsson & Axelsson, 2013) om nyanlända migranters upplevelser av introduktionsklasser och övergången till ordinarie klasser, uppmärksammas det hur individernas behov inte tillgodoses. Det fanns en otillfredsställelse över hur lärandet i introduktionsklasserna var på en nivå som många
upplevde vara statisk, som varken tillgodosåg individernas behov eller som var anpassade till
individernas kunskaper. Övergången till den vanliga klassen upplevdes sedan som svår på grund av en okunskap hos lärarna om personer som har svenska som andraspråk. Avsaknaden av en individuellt anpassad skolgång för nyanlända uppmärksammas också av Nilsson och Bunar (2015) som menar att en heterogent utformad skola är avgörande för vilken grad skolan kan erbjuda akademiska möjligheter för nyanlända. Skolans förmåga att uppfylla dessa individers behov blir dessutom avgörande för huruvida skolsystemet kan upprätthålla sina egna mål om ”…social solidarity and equity.” (Nilsson &
Bunar, 2015, s. 412).
Sammanfattning
En sammanfattning av den tidigare forskningen som presenterats föreslår att övergången mellan högstadiet och gymnasiet ställer krav på både individerna som genomgår förändringen och på skolorna där övergången äger rum. Skolans utmaning ligger främst i att vara utformad på ett sätt som
tillgodoser elevers individuella behov samt att lärare värnar om elevers känsla av klassgemenskap.
Betydelsen av kontinuitet och utveckling fastslås inte bara i skolans lärandemål utan är också betydelsefulla faktorer som framträder i den tidigare forskningen. Social och personlig kontinuitet beskrivs som centrala under perioder då individer genomgår livsförändringar samtidigt som fysisk diskontinuitet kan ha en positiv inverkan då den nya miljön kan erbjuda sociala möjligheter och personlig utveckling.
Tidigare forskning på livsförändringar uppmärksammar även de krav som ställs på individer om att kunna omforma och anpassa sina identiteter till den nya miljön och att hantera den kontrollförlust som kan upplevas under förändring. Ur ett skolperspektiv uppfattas skolövergångar som krav- och
stressfyllda och att tiden ställer krav på individer om att kunna hantera ökade akademiska krav och att kunna knyta nya bekantskaper. I vilken mån barn och unga förmår att hantera skolövergångar tycks dessutom vara av betydelse för senare skolresultat och för deras framtid.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att öka förståelsen för ungdomars upplevelser av övergången från
högstadiet till gymnasiet. Studien ämnar också undersöka vad som påverkar ungdomarnas upplevelser under denna övergång. För att uppfylla studiens syfte har följande frågor formulerats:
• Hur upplever de intervjuade ungdomarna övergången från högstadiet till gymnasiet?
• Hur upplever de intervjuade ungdomarna högstadiets- respektive gymnasiets roller under övergången?
• Vad, enligt de intervjuade ungdomarna, påverkar deras upplevelser under övergången?
Teoretiskt perspektiv
Tolkande fenomenologi
För att fånga ungdomars upplevelser om övergången mellan högstadiet och gymnasiet utgår studien från en tolkande fenomenologisk analys (IPA; Eng; Interpretative phenomenological analysis). IPA är sprungen ur både hermeneutiken och fenomenologin och tar fasta på hur individer skapar mening i upplevda livserfarenheter (Pietkiewicz & Smith, 2012). IPA är fenomenologisk i den mening att den önskar studera fenomenet som det är och strävar efter att nå förståelse för kärnan i mänskliga
upplevelser (Smith, Larkin & Flowers, 2009). Hermeneutik innebär att tolka och det är i tolkandet som IPA har influerats av hermeneutiken då människor anses tolka människor och händelser i sina liv (Pietkiewicz & Smith, 2012), människor tolkar alltså både personer och livshändelser och det finns ingen given sanning som kan reproduceras. För att ge denna studie en djupare teoretisk bakgrund följer här en närmare redogörelse av fenomenologin och hermeneutiken, som alltså gett upphov till den tolkande fenomenologiska analysansatsen.
Fenomenologi
Fenomenologi kan ses både som en kvalitativ forskningsmetod och som ett filosofiskt förhållningssätt.
Den är filosofisk i den mening att den intresserar sig för människors medvetande och upplevelser. Den ontologiska utgångspunkten om hur verkligheten är blir utifrån ett fenomenologiskt synsätt hur den upplevs (Fejes & Thornberg, 2009). Särskild vikt läggs vid människors medvetande och hur
människor upplever och ser på sin yttre värld (Hedlund, 2016). Begreppet fenomen ska vidare förstås som en händelse eller ett skede, vilket definieras av den som upplever det. Utgångspunkten inom fenomenologin är att fenomen är komplexa och att det är genom människors upplevelser och beskrivningar som förståelse för fenomenet kan nås (Shkedi, 2005).
Fenomenologin strävar efter att nå förståelse för ett fenomen genom att studera hur individer skapar mening och betydelse av fenomenet (Willig, 2012). Husserl föreslår att för att kunna nå upplevelsens sanna natur krävs det att individer avsäger sig föreställningar och antaganden om fenomenet, som annars kan tas för givet. Att frångå givna föreställningar om ett fenomen är den fenomenologiska
reduktionens innebörd (Smith, Larkin & Flowers, 2009). Den fenomenologiska reduktionen har i sin tur gett upphov till begreppet livsvärld som alltså syftar till den primära upplevelsen av världen, fri från fördomar eller vetenskapliga förklaringar. Enligt fenomenologin finns det ingen rådande sanning om ett fenomen, sanningen om fenomenet finns i individernas upplevelser, det är därmed aktörernas egna perspektiv som står i främsta rummet (Kvale & Brinkmann, 2009).
Hermeneutik
Hermeneutiken har sin historiska grund i tolkning av bibliska texter. Idag vilar hermeneutiken på en teoretisk syn på tolkning som fenomen (Eatough & Smith, 2010). Hermeneutiken är en
förståelseinriktad filosofi med önskan om att ena olika förståelsevariationer och att tolka människans förståelse av att vara i världen. Tolkning ses som ett verktyg för att skapa förståelse och för att göra en komplex verklighet mer begriplig och hanterbar. Vår förståelse, och hur vi människor beskriver vår förståelse, är i sin tur grundad i våra fördomar och vår förförståelse (Segolsson, 2011).
Hermeneutiken ifrågasätter tolkningar som tas för givna och vill uppmärksamma hur vår egen förståelse ofta står i kontrast till andras. Inom hermeneutiken hävdas det att det finns inga givna sanningar eller en given mening som kan återskapas. Sanningen går snarare att hitta i människors olika tolkningar av ett objekt (Segolsson, 2011). Att på detta sätt framhäva aktörer som bärare av kunskap har länkat hermeneutiken med fenomenologin och detta förkroppsligas av Martin Heidegger.
Heidegger intresserade sig för existentiell filosofi och hermeneutik och hans ontologiska utgångspunkt var att människors varande i världen är kontextuell, temporär och alltid i kontrast till andra människor.
Detta ontologiska synsätt blev också bryggan mellan fenomenologin och hermeneutiken (Pietkiewicz
& Smith, 2012; Smith, Larkin & Flowers, 2009). Vidare länkade Heidegger samman fenomenologin och hermeneutiken genom att framhäva fenomenologin som en tolkande ansats, och det är genom tolkning som dolda fenomen kan studeras. Fenomen kan därmed varken studeras utan en tolkande ansats eller utan hänsyn till ens förförståelse eller fördomar (Heidegger, 1962/1927). Gadamer (1990/1960) var här noga med att poängtera att det är först när tolkandet av ett fenomen är påbörjat som ens förförståelse uppenbarar sig. På detta sätt sammankopplas den egna förförståelsen med det som studeras och ett samspel mellan den tidigare förförståelsen och det nya som studeras tar form.
Av särskild relevans i IPA-forskning blir den hermeneutiska cirkeln som anspelar på hur
tolkningsprocesser är dynamiska och cirkulära. Den hermeneutiska cirkeln är en princip som bejakar hur helheten påverkar delarna och hur delarna påverkar helheten. Ingen mening eller ord är möjliga att studera enskilt eller utan förförståelse, inte heller kan meningar eller ord ryckas ur sitt sammanhang (Smith, Larkin & Flowers, 2009). Förståelse ses således som summan av upplevelser och förförståelse, vilket i sin tur genererar ny förförståelse och på detta sätt ses tolkningsprocessen som cirkulär (Smith 2007). En mer direkt koppling till kvalitativ forskning görs av Schleiermacher (1998) som menar att tolkning av texter kräver både skicklighet och intuition och när en text tolkas bör man ta hänsyn till kontexten där texten skapades. Den tolkande processen som forskaren engagerar sig i när det gäller intervjusammanhang ska alltså även den ses som både dynamisk och cirkulär.
Metod
Tolkande fenomenologisk analys
Det finns en växande tradition inom IPA att fokusera på livsövergångar, exempel på sådana studier presenterades under avsnittet tidigare forskning. Ur denna växande tradition har forskning på identitet fått ett starkt fäste, särskilt om hur identiteter förändras under stora livsövergångar (Smith, Larkin &
Flowers, 2009). I denna studie är inte individers identiteter det som i första hand undersöks utan syftet är att undersöka hur individer upplever ett fenomen (Pietkiewicz & Smith, 2012). Valet av metod i studien får ytterligare fäste när man beaktar Pietkiewicz’s och Smith’s (2012, s. 363) exempel på frågeställningar som lämpar sig att studera med hjälp av IPA; ”How do young people experience the transition from school to college or university?”.
Forskning har pekat på hur barn och unga inom kvalitativ forskning i hög grad reducerats till att enbart ses som objekt, inte minst gäller detta barn i skolan (Grover, 2004). IPA strävar efter att få ut ett så rikt och uttömmande material som möjligt om ett studerat fenomen, och detta kan göras genom
djupintervjuer. Genom djupintervjuer är syftet att nå ungdomars upplevelser av övergången mellan högstadiet och gymnasiet vilket kan bidra till att göra ungdomarna till subjekt och låta deras röster spegla deras livsupplevelser (Grover, 2004). Detta syfte ligger i linje med det syfte som IPA-studier har, nämligen att undersöka hur individer förstår och skapar mening ur upplevelser (Smith, Larkin &
Flowers, 2009). Inom IPA-studier strävar forskaren efter att nå förståelse för subjektets upplevelser, detta sker till viss del genom tolkningar av subjektet. På detta sätt kan IPA benämnas som dubbelt hermeneutisk då forskaren strävar efter att skapa mening ur subjektets meningsskapande (Pietkiewicz
& Smith, 2012). IPA tillskriver sina utvalda informanter som bärare av kunskap om ett visst fenomen, en kunskap som försöker utrönas genom djupintervjuer och detta material tolkas och analyseras sedan av forskaren. Av intresse för en IPA-forskare är att studera gapet mellan ett fenomen och informanters upplevelser av samma fenomen (Chapman & Smith, 2002).
Kritiken som emellanåt riktas mot kvalitativ forskning är att resultaten inte är generaliserbara då undersökspersonerna inte är representativa för hela befolkningen (Thornberg & Fejes, 2009). Denna kvalitativa studie är heller inget undantag. IPA studier använder sig i regel av djupintervjuer med en homogen grupp informanter för att öka förståelsen för hur just denna grupp informanter upplever och förstår ett studerat fenomen. Således gör IPA-forskning inga anspråk på att presentera generaliserbara resultat (Chapman & Smith, 2002) utan strävar snarare efter att redogöra för unika upplevelser av ett fenomen. Det är då av ringa betydelse att ha spridning på sitt val av informanter, snarare gynnas resultaten av att ha en homogen grupp då forskaren kan presentera djupgående resultat för hur just denna grupp informanter upplever ett fenomen (Smith, Larkin & Flowers, 2009). Dessa upplevelser kan sedan bidra med en ökad förståelse för det studerade fenomenet (Eatough & Smith, 2010).
Därmed utgör inte informanterna i denna studie vare sig ett representativt urval eller en unik grupp utan ses snarare som bärare av en kunskap, en kunskap som i sig är unik. Urvalspersonerna är ungdomar som upplevt fenomenet och med hjälp av deras upplevelser önskas förståelsen för hur ungdomar kan uppleva övergången från högstadiet till gymnasiet öka.
Intervjuer
För att besvara studiens syfte om ungdomars upplevelser av det studerade fenomenet erbjuder djupintervjuer de verktyg som är lämpade för detta ändamål. Djupintervjuer tar fasta på den
ideografiska delen av IPA, nämligen strävan efter att generera så rik och djup data som möjligt av det studerade fenomenet genom informanters upplevelser. Valet av denna intervjuform önskar bidra med ökad förståelse för intervjupersonens levda värld och på detta sätt söks den primära upplevelsen av ett fenomen (Kvale & Brinkmann, 2009). Djupintervjuer liknar vardagliga samtal där forskarens mål är att låta informanten berätta om sina upplevelser på sitt sätt och möjliggöra intervjuarens centrala uppgift som är att lyssna (Smith, Larkin & Flowers, 2009).
Djupintervjuer är dock inte den enda använda formen för att hämta in data inom IPA. Andra metodval för att uppfylla studiens syfte hade kunnat vara fokusgrupper eller intervjuer i chattform, och dessa övervägdes. Till slut ansågs djupintervjuer dock tjäna studiens syfte bäst. Då informanterna i denna studie var ungdomar var det av vikt att minimera yttre påverkan. I kvalitativa intervjuer är man som forskare medskapare av berättelser, detta gäller i synnerhet vid intervjuer med barn. Detta ställer krav på forskaren att vara reflexiv och vaksam på vilket material som kan framkomma under intervjun (Braun & Clarke, 2006). Fokusgrupper hade kunnat innebära att informanternas förmåga att berätta ingående om sina upplevelser blivit lidande och att informanterna hade haft en påverkan på varandras berättelser. Dessa risker ansågs inte stå i paritet med de fördelar som en fokusgrupp hade kunnat erbjuda. Det andra metodvalet som övervägdes var att göra intervjuer i chattform. Detta hade kunnat erbjuda informanterna mer utrymme till att formulera sina svar och möjligheten till att uttrycka sig i skrift. Då IPA-metoden delvis vilar på en hermeneutisk grund, som ursprungligen innebar just tolkning av skrift och text hade detta metodval kunnat uppfylla den hermeneutiska grunden (Eatough
& Smith, 2010). Men detta metodval föll slutligen bort, dels på grund av betydelsen som icke-verbal kommunikation kan utgöra vid en intervju. För att verkligen fånga informanternas upplevelser av fenomenet, enligt den fenomenologiska ansatsen, och för att möjliggöra en tolkning av informanternas upplevelser enligt den hermeneutiska cirkeln ansågs slutligen djupintervjuer vara det metodval som bäst tjänade dessa syften. Men främst föll intervjuer i chattform bort på grund av den minskade möjligheten till att säkerställa informantens välbefinnande (Pietkiewicz & Smith, 2012). Med djupintervjuer ökar möjligheten till att införskaffa ett rikt material, men detta kan innebära en risk då man som forskare inte styr samtalet vilket kan innebära att ämnen som upplevs som känsliga kan uppkomma under samtalet. Slutligen var det främst den aspekten som ledde till att ett fysiskt möte prioriterades.
Urval och avgränsningar
Inom IPA används generellt sett ett begränsat antal informanter, detta för att forskaren ska ha möjlighet att gå på djupet i varje subjekts upplevelse av det studerade fenomenet. Smith, Larkin och Flowers (2009) rekommenderar tre till sex informanter för masterstudenter medan Rapley (2011) inte specificerar antalet, men menar att på grund av forskarens hängivenhet till varje enskilt fall bör antalet informanter vara lågt. Pietkiewicz och Smith (2012) å sin sida ger exempel på IPA-studier som använt sig av upp till femton informanter. I denna studie är antalet informanter åtta stycken. Detta antal är valt utifrån rekommendationerna om att ha ett relativt lågt antal informanter för att gå på djupet i deras upplevelser. Men för att återspegla hur fenomenet kan upplevas olika för ungdomar har antalet informanter varit högre än de specifika rekommendationerna men samtidigt varit inom ramen för de
IPA är, utöver fenomenologiskt- och hermeneutiskt influerad, även inspirerad av ideografin i sitt sätt att inte presentera resultat som ämnas vara generaliserbara (Smith, Larkin & Flowers, 2009). Detta återspeglas inte bara i det begränsade antal informanter som väljs ut utan även i att de informanter som väljs ut görs så med hänsyn till det studerade fenomenet. Således har det här tagits fasta vid att
informanterna givet ska ha upplevt fenomenet och att upplevelsen har varit inom en förvald tidsram.
Denna tidsram har satts till att informanterna inte ska ha påbörjat sitt tredje gymnasieår. Det innebär att den målgrupp som valts ut är ungdomar som påbörjat andra terminen på sitt första eller andra gymnasieår. Förhoppningen är att deras övergång från högstadiet till gymnasiet ligger så pass nära i tid att de har möjlighet att återge för sina upplevelser. Nackdelen som detta innebär är att
informanternas upplevelser ligger i olika tidsperspektiv och vissa av informanterna har studerat på gymnasiet längre än andra informanter. Detta upplevs inte ha haft nån inverkan på varken
informanternas upplevelser eller på studiens resultat. Det går dock inte att utesluta att detta har haft en påverkan på informanternas beskrivningar men på ett sätt som inte har varit överskådligt under studien.
Då studiens syfte inte har informanternas könstillhörighet eller etnisk tillhörighet i fokus har detta heller inte återspeglats i valet av informanter. Valet av informanter har skett genom att syftet med studien har presenterats till arbetskamrater, bekanta och kurskamrater. Därefter har de tillfrågat personer som faller inom ramen för urvalskriterierna. De som har visat intresse, och de som har uppfyllt kravet om att studera på första eller andra året på gymnasiet, har kontaktats och ånyo fått studiens syfte preciserat tillsammans med ett informationsbrev (se bilaga 2), samt ett brev med information till vårdnadshavare (se bilaga 3). De som därefter fortsatt varit intresserade har kontaktats för planering av en intervju. Vid tillfällen har personer som gått tredje året på gymnasiet eller på högstadiet visat intresse, men dessa har då valts bort på grund av att de inte fallit under den
förbestämda tidsramen. Intervjuerna har senare skett utifrån informanternas önskan, vid de flesta fall har intervjuerna ägt rum på stora caféer där intervjuerna har kunnat utföras avskilt och utan
störningsmoment. Vid ett par fall har intervjuerna också ägt rum på informanternas gymnasieskolor, vid två fall hade informanterna bokat ett rum och i ett fall ägde intervjun rum i ett av skolornas bibliotek. Vid ett fall utfördes en intervju i informantens hemmiljö. Att utföra intervjuer på
informanternas skolor minskade möjligheten till att utföra intervjuerna på en plats som var neutral för båda parter. Men utifrån rekommendationerna om att utföra intervjuerna där informanterna föreslår och där de upplever sig trygga, i kombination med att värna om bekvämligheten för informanterna, utfördes intervjuerna där informanterna önskade, vilket även innefattade intervjun som utfördes i informantens hemmiljö (Bassett et al., 2008). Vid dessa tillfällen ägnades mer tid åt den
relationsbyggande fasen för att neutralisera kontexten som intervjuerna skapades i (Kvale &
Brinkmann, 2009). Ambitionen var att informanterna inte skulle uppleva att de behövde svara på ett förutbestämt sätt eller att kontexten skapade förväntningar på informanternas svar.
Urvalet av citaten i resultatdelen har gjorts med hänsyn till att alla informanterna ska komma till tals och att citaten ska vara en återspegling av informanternas upplevelser och inte lösryckt ur sitt sammanhang. Detta har varit viktigt för att säkerställa att informanternas upplevelser är det som faktiskt ligger till grund för studiens resultat.
Undersökningspersoner
De åtta informanterna studerade alla första eller andra året på gymnasiet efter att ha slutfört
grundskolan. Informanterna har varit bosatta i antingen Göteborgs- eller Stockholmsområdet vilket också ger studien en viss geografisk spridning. Information om informanterna presenteras här under fiktiva namn. Informanternas fiktiva namn har enbart haft kravet att det ska vara namn som tillhör informantens kön, utöver det har namnen uppkommit slumpmässigt. Studien har inte tagit
informanternas kön i beaktning under resultat- eller analysdel, men könstillhörighet presenteras ändå för att låta läsaren själv avgöra om informanternas upplevelser skiljer sig åt beroende på deras könstillhörighet.
Genomförande
Förhållningssätt
Forskarens förhållningssätt kan vara av stor betydelse i en djupintervju, inte minst då målet är att som forskare lyssna och att få informanten att prata om sin upplevelse. För att förtydliga att det är
informanternas upplevelser som står i fokus för denna studie har detta påpekats inledningsvis i vardera intervju. Inledningsvis har informanterna också uppmärksammats på att det inte finns några svar som är rätt eller fel (Smith, Larkin & Flowers, 2009). Som forskare i en IPA-studie har ens egen tolkning av det material som framkommer under intervjuerna en avgörande betydelse. Den hermeneutiska cirkeln anspelar på forskarens tolkning av subjektets tolkningar. Vad som dock blir av lika stor betydelse är forskarens förmåga att lyssna till subjektet under intervjun, således ska all tolkning och forskarens fördomar eller förförståelse lämnas åt sidan under själva intervjun (Smith et al., 2009). För att beakta detta har i denna studie ett aktivt lyssnande varit av högsta prioritet. För att bejaka detta har intervjuguiden varit ett verktyg och har inte utgjort en central del under intervjuerna. Informanterna
Informant Kön Ålder Årskurs
Kalle Kille
16
Åk 1Samir Kille 17 Åk 2
Johanna Tjej
17
Åk 2Miriam Tjej 17 Åk 2
Emma Tjej 17 Åk 2
Josefin Tjej 16 Åk 1
Stefan Kille 16 Åk 1
Stina Tjej 17
Åk 2
intervjun. Tystnader som uppstått under intervjuerna har inte fungerat som en markör för att ställa nästa intervjufråga, snarare har dessa tystnader ämnat ge informanten utrymme till att utveckla sitt berättande (Kvale & Brinkmann, 2009).
Ett vänligt och öppet förhållningssätt gentemot informanterna har också prioriterats under hela
studien. Detta förhållningssätt har inte bara präglat intervjutillfällena utan ambitionen har varit att även vara öppen och tydlig under den initiala kontakten med informanterna och efter att intervjuerna har genomförts. Under intervjuerna har också ett uppmärksamt förhållningssätt antagits, informanternas välbefinnande har tagits i beaktande, särskilt vid tillfällen då känsliga ämnen uppkommit.
Informanterna har dessutom blivit informerade om att de när som helst kan avbryta intervjun utan att de behöver ange skäl (Smith, Larkin & Flowers, 2009). I informationsbrevet (se bilaga 2), som informanterna fick tillhanda innan intervjutillfället, informerades det om att intervjuerna skulle spelas in. Informanterna blev på nytt informerade och ombedda att godkänna inspelningen inför starten av intervjun. I slutet av intervjun har informanterna fått utrymme att ställa frågor eller att göra justeringar av sina berättelser. Efter intervjun har informanterna blivit tackade och fått information om när studien färdigställs och publiceras. Målet med denna process har varit att informanterna skulle känna sig informerade och inte ha upplevt krav av att ställa upp på en intervju. Kontakten med informanterna har främst skett genom textmeddelanden och ett vänligt förhållningssätt har även där varit av betydelse för att skapa bra förutsättningar för intervjun och för att informanterna skulle uppleva hela processen som behaglig (Kvale & Brinkmann, 2009). Intervjuerna med informanterna varade mellan 38–50 min.
Intervjuguide
För att nå målet med att informanten ska prata fritt använder sig generellt sett IPA-forskare av en semi-strukturerad intervjuguide. Detta förbereder intervjuaren på de teman som ämnas tas upp under intervjun (Smith, Larkin & Flowers, 2009). Som regel ska den semi-strukturerade intervjuguiden fungera som ett hjälpmedel för intervjuaren och inte diktera intervjuns villkor (Smith, 1995).
Intervjuguiden är uppdelad i tre separata teman; högstadiet, övergången och gymnasiet. Dessa teman ämnar fånga upp hela övergångsprocessen under intervjutillfället och har i sin tur innehållit olika typer av frågor som önskar fånga informantens upplevelser och har fungerat som ett ramverk under
intervjuerna. Inom IPA ses informanten som experten på det studerade fenomenet, således har intervjun tagit den riktning som informanten önskat. Denna följsamhet hos intervjuaren återspeglar semi-strukturerade intervjuers fördelar om att vara flexibla, värna om informanten och producera oväntad och rik data. Nackdelarna kan dock vara att intervjuaren upplever en känsla av förlorad kontroll över intervjun (Smith, 1995) och det ställer dessutom högre krav på intervjuarens skicklighet (Smith et al., 2009). Upplevelsen av kontrollförlust var något som upplevdes under intervjutillfällena, det fanns tillfällen då informanternas berättande kunde vara utanför ramen för temaområdena. Men för att värna om forskningsmetoden som antagits i denna studie om att all information som framkommer är betydelsefull avstyrdes inte informanterna vid dessa tillfällen.
Ungdomar tenderar att generellt sett ge mer information på fritt framkallande frågor (Tetzchner, 2005), detta har också intervjuguiden utgått ifrån (se bilaga 1). Främst har frågor som berätta om, beskriv eller förklara hur använts under intervjun. Öppna frågor är den mest framgångsrika intervjutekniken för att få unga att berätta om sina upplevelser. Genom en öppen frågeteknik kan påverkan på informanternas svar reduceras vilket bidrar till en ökad kvalitet på intervjun (Cederborg, Hellner Gumperts & Larsson Abbad, 2009). Resultatet av utformning på intervjufrågorna varierade, vissa informanter responderade särskilt väl på frågor som inleddes med berätta om, i den mening att de då pratade fritt om sina upplevelser. Andra informanter gav snarare mer uttömmande svar på mer
direkta frågor. Detta återspeglas även i resultatdelen, i många av de exempel som lyfts i resultatdelen är inte frågorna som informanterna svarar på fritt framkallande frågor utan specifika frågor som inleds med vad, var eller hur. Dock så inledes ofta ett nytt frågeämne med fritt framkallande frågor för att sedan följas upp med specifika frågor, vilket kan vara en framgångsrik metod (Cederborg et al., 2009).
Det har inneburit att svaren på de specifika frågorna är de som är mest framträdande i resultatdelen.
För att nå kärnan i ungdomarnas upplevelser har intervjuguiden utformats på ett sätt som gör att intervjun sett i ett större sammanhang ska fånga informanternas upplevelser av övergången från högstadiet till gymnasiet (Smith, Larkin & Flowers, 2009). För att skapa en grogrund för en givande intervju har varje intervjutillfälle inletts med att försöka skapa en god kontakt med informanterna (Kvale & Brinkmann, 2009). Kontaktskapandet har sedan följts av en introduktion, där studiens och intervjuns syfte redogjorts för, och en presentation av intervjuns grundregler. I slutet av intervjun har sedan informanterna fått tillfälle att justera sina berättelser eller lägga till något om de önskade.
Slutligen har informanterna erbjudits att ställa egna frågor om studien och sedan har informanterna tackats för att de ställt upp på en intervju (Cederborg et al., 2009).
Databearbetning och analysmetod
Transkribering
Analysarbetet inom IPA har sin grund i meningen av det som sades. Transkriberingen har utifrån detta inte tagit nämnvärd hänsyn till den prosodiska aspekten av intervjumaterialet. Betoning, ton eller längd på pauser har alltså inte noterats i den utskrivna intervjun (Smith, Larkin & Flowers, 2009). De delar av intervjun som inte transkriberats har inte bedömts vara av intresse för analysarbetet
(O’Connell & Kowal, 1995). Delar som valts bort har dock varit sparsamt, undantagsfall har gjorts då informanter berättat om upplevelser som bedömts vara ovidkommande för studiens syfte, dessa upplevelser har i sin tur inte transkriberats. Som exempel på delar som inte transkriberats är i ett fall då en informant berättade ingående om ett dataspel, och i andra fall där intervjuaren fick frågor från informanterna efter avslutad intervju men innan avslutad inspelning. Efter varje intervjutillfälle har sedan anteckningar gjorts, där känslor och tankar som intervjuare upplevt har registrerats. I utförandet av IPA-studier tolkas inte enbart informanternas beskrivningar, även kontexten som intervjumaterialet upprättades i vägs in. Således har forskarens anteckningar om kontexten även utgjort en del av det slutliga materialet (Schleiermacher, 1998). Transkriberingen av materialet utfördes av forskaren själv och bestod av drygt 100 sidor text med breda marginaler för att ge utrymme till forskarens
kommentarer.
Analysmetod
Analysarbetet har tagit sin utgångspunkt i de steg som Smith, Larkin och Flowers föreslår (2009). Det tolkande förhållningssättet som kännetecknar analysarbetet inom IPA har med hjälp av dessa steg gradvis ökat vilket förespråkas för ett framgångsrikt användande av IPA (Eatough & Smith, 2010).
Analysarbetet inleddes med en fördjupning av intervjumaterialet. För att säkerställa att informanternas upplevelser är i fokus har materialet lästs upprepade gånger med pauser mellan varje gång.
Fortsättningsvis gjordes också noteringar i marginalen som kunde återspegla känslor som väckts under intervjutillfället eller andra observationer i materialet som kunde vara av intresse för kommande analysarbete (Pietkiewicz & Smith, 2012). Nästa steg har utgjorts av en grundlig genomgång av
kommenterar. I detta steg ska forskaren komma på djupet i sitt material genom att frångå ett ytligt förhållningssätt till sitt material, särskild vikt har därmed lagts på tolkning av det som informanterna berättar. Genom att göra tolkningar och kategoriseringar ökar också forskarens förståelse för
fenomenet (Rapley, 2011). Slutligen upprättades en lista över varje separat informant där alla noteringar och kommenterar som gjorts sammanställdes (Smith et al., 2009).
I det tredje steget studerades sedan listorna för att urskilja återkommande teman eller mönster i det enskilda fallet. Målet med detta steg var att transformera kommentarer och upplevelser till teman. De framtagna teman staplades sedan upp och studerades för att sedan sammansättas till olika teman.
Denna process upprepades sedan med materialet från varje enskild informant (Pietkiewicz & Smith, 2012). Slutligen studerades alla de framkomna teman och sattes i relation till varandra, här togs inte bara teman som var återkommande i beaktande utan även teman som kunde komplettera varandra. Ur denna process identifierades sedan ett antal huvudteman och underteman som ämnade fånga både det unika men också det gemensamma ur informanternas upplevelser (Smith, Larkin & Flowers, 2009).
Detta kan ytterligare illustreras med ett exempel; anteckningar gjordes i marginalen för att begreppsliggöra informanternas beskrivningar. Dessa anteckningar kunde antingen härledas till informanternas uttryckliga upplevelse eller forskarens tolkning av densamma. Flera av informanterna beskrev känslor som osäkerhet, oro och upplevelser av att inte veta vad som väntade på gymnasiet.
Dessa upplevelser etiketterades sedan som ovisshet, vilket också kom att utgöra ett undertema i den sammanställda resultatdelen.
Forskningsetiska överväganden
En forskare behöver vara medveten om de etiska risker och fallgropar som finns inom det
forskningsområde som ämnas undersökas. För att säkerställa ett etiskt förhållningssätt i denna studie har följande områden identifierats som viktiga att uppfylla; informationskrav, samtyckeskrav och konfidentialitetskrav (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet och samtyckeskravet har båda försökt säkerställas genom att skicka ut ett informationsbrev (se bilaga 2) då den initiala kontakten med informanterna har tagits. Vidare skickades även ett informationsbrev ut till vårdnadshavare då informanterna ej var 18 år (se bilaga 3). Vetenskapsrådet (2011) rekommenderar att samtycke ska sökas hos vårdnadshavare då informanten ej fyllt 15 år. I denna studie ansågs detta inte som tillräckligt, med hänsyn till studiens syfte och användandet av djupintervjuer. Studien ämnar beröra ungdomars upplevelser av en skolövergång men kan, och inbjuder till då den är semi-strukturerad, beröra andra områden som kan uppfattas som svåra för informanten. Således har vårdnadshavares samtycke sökts och erhållits från samtliga informanter. Samtyckeskravet har också vidhållits genom att informera om att deltagande i studien är frivilligt och att intervjun när som helst kan avbrytas utan att informanten behöver uttrycka en anledning till detta (Ryen, 2011).
En svår balans inom intervjuforskning kan vara den mellan forskarens mål med intervjun kontra respekten för informanters integritet och välmående. Forskarens mål är att få fram så djup och rik data som möjligt, detta gör sig i synnerhet gällande i användandet av IPA, samtidigt krävs det av forskaren en vaksamhet över informantens välmående och vilja och förmåga till att berätta (Kvale & Brinkmann, 2009). För att hitta rätt balans i denna studie har intervjuerna skett på tu man hand och
intervjufrågorna håller sig, i den utsträckning som är möjligt utifrån en semi-strukturerad djupintervju, inom ramen för vad informanterna informerats om inför intervjun. Vidare har också forskarens egen erfarenhet av att jobba med unga utsatta människor bidragit till en tro på den egna förmågan att bedöma och säkerställa informanternas välbefinnande under intervjutillfällena.
Balansen som Kvale och Brinkmann (2009) upplyser om att inte ge ut för mycket information innan undersökningen samtidigt som inget centralt ska förbises, har även tagits i beaktande. Resonemanget i denna studie har varit att hellre ge för mycket information än för lite. Genom att ge mer detaljerad information om studien innan intervjun var förhoppningen att öka informanternas medvetenhet och tankeprocess om hur de upplevde övergången, så att de vid intervjutillfället var påminda om de områden som studien önskade beröra. Detta medförde att vissa av informanterna inledningsvis hade svar som uppfattades som förberedda vilket gjorde att ett par av intervjuerna till en början inte upplevdes som naturliga samtal. Men allteftersom intervjuerna pågick desto mer uppfattades
intervjuerna som ett vardagligt samtal där informanterna berättade med eftertänksamhet men som ändå var ett samtal som skapades i stunden.
Konfidentialitetskravet syftar till att skydda informanternas identiteter (Ryen, 2011). Informanterna har blivit informerade om att intervjun kommer att kodas och avidentifieras och att deras namn, platser och annan information som kan röja deras identiteter anonymiserats. Det inspelade materialet har också förvarats på ett säkert och tryggt sätt och förstörts efter användning (Vetenskapsrådet, 2011).
Studiens kvalitet
För att säkerställa studiens kvalitet har särskilt beaktande tagits vid de principer som presenteras i Smith, Larkin och Flowers (2009). Känslighet till kontexten är en faktor som forskaren bör ta hänsyn till i en kvalitativ studie vilket återspeglas i valet av IPA som metod. I IPA-studier läggs stor vikt vid förmedlandet av informanternas upplevelser vilket ställer krav på att forskaren inte bara har en god intervjuteknik utan också ett empatiskt förhållningssätt. Forskningsintervjun kan beskrivas som ett hantverk vilket anspelar på kraven på forskaren om att vara tålmodig, kompetent och erfaren (Kvale &
Brinkmann, 2009). Särskild vikt har lagts vid utformandet av intervjufrågor och att informanterna fått redogöra för sina upplevelser i sin egen takt. Detta har gjorts för att skapa bra förutsättningar för intervjuerna och att informanterna ska uppleva trygghet under intervjutillfällena.
Forskarens förförståelse kan ha en inverkan på studier, i synnerhet studier då forskaren engagerar sig i tolkning av studieobjektens upplevelser (Westlund, 2009). I detta fall upplevde forskaren att
övergången mellan högstadiet och gymnasiet var en tid präglad av svåra val och att övergången ledde till splittringar i vänskapskretsar och förändring av den egna självbilden. Att forskaren själv har upplevt fenomenet som studeras och själv upplevt övergången som svår har bidragit till en förhöjd förståelse för informanternas upplevelser. Detta har underlättat det empatiska förhållningssättet under intervjutillfällena. Informanternas emellanåt jobbiga erfarenheter har kunnat förstås och denna förståelse har bidragit till att intervjutillfällena har uppfattats som givande, vilket också informanterna har gett uttryck för efter intervjuerna. Samtidigt var det viktigt att inte låta forskarens egna
förförståelse färga informanternas upplevelser eller ha en förväntan på att informanterna delade samma upplevelser. För att säkerställa att detta inte skedde diskuterades forskarens egna upplevelser först efter intervjun vid de fall då informanterna undrade.
En annan aspekt som är viktig att förhålla sig till som forskare är att inte låta den egna förförståelsen prägla resultaturvalet (Westlund, 2009). Svårigheterna med att som forskare vara en neutral
förmedlare av informanternas upplevelser är väldokumenterade (Braun & Clarke, 2006).
Hermeneutiken, som denna studie delvis vilar på, gör sig här gällande i att det finns ingen given sanning att återskapa eller förmedla, snarare erbjuder denna studie således en infallsvinkel av det studerade fenomenet (Smith, Larkin & Flowers, 2009). Resultatet som presenteras i denna studie är ett
vara representativa för varje informant och inga av citaten är tagna ur sitt sammanhang. Påverkan av forskarens förförståelse har under studiens gång försökt minimeras genom att inte selektivt välja ut citat som anses motsvara forskarens egna upplevelser eller förväntningar.
För att uppfylla kravet om transparens och koherens har hela metodprocessen försökt belysas
grundligt. Studien har antagit ett metodnära förhållningssätt för att på så sätt säkerställa att studien har gjorts i enlighet med de steg som IPA-metoden utgår ifrån (Eatough & Smith, 2010). Genom att systematiskt följa de steg som IPA-metoden innebär ökar möjligheten för studien att vara tillförlitlig vilket är avgörande för studiens kvalitet (Thornberg & Fejes, 2009). För att ytterligare värna om studiens transparens har valet av informanter redogjorts för och intervjuguiden som använts har presenterats. I studiens resultat presenteras också upplevelser från alla deltagande informanter, denna hängivenhet till materialet har ambitionen att både bidra med transparens och att uppfylla kravet om grundlighet hos forskaren (Smith, Larkin & Flowers, 2009).
Resultat
Tre huvudteman urskönjes under analysarbetet; skolornas betydelser, förväntan och hanterbarhet.
Dessa tre huvudteman ämnar fånga informanternas upplevelser och forskarens egna tolkning av deras upplevelser. Under varje huvudtema finns ett varierat antal underteman som ytterligare önskar återspegla informanternas upplevelser. Underteman har skapats genom att begreppsliggöra
informanternas upplevelser och teman har skapats som tycks vara återkommande och representativa för deras upplevelser (Smith, Larkin & Flowers, 2009). De citat som presenteras är i vissa fall korrigerade för att öka läsbarheten. Det kan exempelvis röra sig om korrigeringar av ord som använts inkorrekt eller meningar som varit för långa att skriva ut i textform. Av utrymmesskäl har vissa citat inte skrivits ut i sin helhet, i synnerhet då det är längre citat. Intervjuarens frågor är utskrivna i de fall där de upplevts som betydelsefullt för att förstå citatets sammanhang. Citat är hämtade från alla informanternas beskrivningar för att på så sätt låta alla informanters upplevelser ligga till grund för studiens resultat.
Tema Undertema
Skolornas betydelser a) Diskrepanser i övergången b) Att känna sig redo
c) Klassgemenskap och lärares bemötande
Förväntan a) Längtan efter förändring
b) Ovisshet
Hanterbarhet a) Socialt stöd
b) Personlig förändring och anpassning
Skolornas betydelser
Detta huvudtema tar fasta på informanternas upplevelser av skolornas betydelser under övergången, därmed innefattas både högstadieskolan och gymnasieskolan. Informanter ger olika uttryck för vilken betydelse skolorna haft och hur skolorna har brustit eller tillgodosett informanternas behov under deras övergångar. Informanternas utsagor tar fasta på olika aspekter under övergången som påverkat deras upplevelser, såväl lärares information på högstadiet som hur lärare på gymnasiet värnade om klassgemenskapen åskådliggörs som centrala aspekter. Lärare och annan skolpersonal har, utifrån informanternas beskrivningar, haft en inverkan på informanternas upplevelser under övergången i både negativ och positiv riktning.
Inledningsvis presenteras informanternas upplevelser av diskrepanser under övergången mellan högstadiet och gymnasiet där lärares bristande information på högstadieskolorna är det mest
framträdande. Därefter redogörs för informanternas upplevelser om hur högstadiet skulle ha förberett informanterna för att de skulle känt sig redo för övergången och hur informanterna upplevde att de saknade tillräckligt med kunskap för att kunna göra informerade val. Slutligen presenteras vad
informanterna upplevde som viktigt under mottagandet på gymnasieskolan, där klassgemenskapen och lärares bemötande är det som främst betonas.
Diskrepanser i övergången
Detta tema ämnar fånga hur informanterna upplevde ett glapp mellan högstadieskolornas förberedelser och deras egna upplevelser. Dessa glapp kunde ta olika skepnader, det kunde vara hur studievägledare förberedde informanterna och hur lärare beskrev gymnasiet. Skillnader kunde också göra sig gällande i informanternas förväntan och deras faktiska upplevelse.
Informanterna förmedlar olika bilder om hur högstadiet förberedde dem för gymnasiet, gemensamt för många av informanterna är att de inte är övertygade om att de alls blev förberedda för gymnasiet eller att de ansåg att förberedelserna var felaktigt utformade. Kalle beskriver en brist i förberedelserna och upplevde att lärarna på högstadiet målade upp en bild av gymnasiet som annorlunda från högstadiet.
Kalles upplevelse av att vara oförberedd bedöms senare haft en effekt på hur han upplevde starten på gymnasiet.
Intervjuare: Berätta om hur skolan förberedde er för övergången? Kalle: Det tycker jag inte de gjorde. Ibland sa lärarna saker som att ”i gymnasiet kommer ni inte att få skräddarsydda kompendier utan där kommer ni få läsa era böcker själva”, men det var det dom sa. Men grundskolan kändes ändå som grundskolan och som den alltid hade gjort. Man sa att det skulle bli annorlunda i gymnasiet men jag vet inte om de förberedde oss på det […] Intervjuare: Vad var det som kändes tufft? Kalle: Att gå dit varje morgon till allt det här nya, det är tufft på ett sätt. Och då hade vi inte ens börjat med själva skolan så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.
Josefin pratar likt Kalle om hur lärarna under högstadiet målade upp en bild av gymnasiet. Josefin beskrivning skiljer sig däremot åt då lärarna snarare beskrev första året på gymnasiet som att det liknade högstadiet. Enligt Josefin hade lärarna goda intentioner men samtidigt felaktiga beskrivningar av gymnasiet vilket i sin tur kan ha gett upphov till att Josefin inte kände sig förberedd för gymnasiets ökade krav.
Intervjuare: Hur beskrev lärarna gymnasiet? Josefin: Lärarna var väldigt positiva, de sa att första året på gymnasiet är samma som i grundskolan. Det är ingen skillnad. Det tycker jag var överdrivet för det är stor skillnad när man går över mellan nian till ettan för det går mycket snabbare här på gymnasiet än vad det gjorde på grundskolan. Lärarna försökte väl att inte skrämma upp en utan ville lugna ner en.
