skrämmer  och  är  svår  att  bekämpa  när  man  inte  vet  vad  det  är.

Jakten   på   gömda   minnen,   bitar   som   är   borta,   en   ond   aning  

som   är   gömd   men   alltid   på   helspänn.   En   ovetskap   som  

skrämmer  och  är  svår  att  bekämpa  när  man  inte  vet  vad  det  är.

6 7

8 9 13 17 18 24 30 36

39

40

42

46

50

37

Mitt examensarbete består av tre skulpturer. De visar en tolkning av människans försvar att förtränga en hemsk upplevelse och vad som kan hända om det går för långt och man börjar tappa sig själv. Mötet mellan metall och textil i skulpturerna är viktig, deras interaktion berättar RPNRQÁLNWHQLQXWL6NDSDQGHWDYGHQWH[WLODGHOHQKDUInWWWDP\FNHWWLGLNRQWUDVWWLOOPHWDOOHQ

GHWKRWIXOODI|UWUlQJGDVRPVLSSUDUXWRFKOlPQDUDYWU\FN

Idén till mitt arbete har jag delvis fått från en återkommande dröm.

Jag kommer fram till ett stort hus, som ett slott fast mer kalt. När jag står utanför och tittar upp ser jag hur det försvinner in i molnen, tillsynes utan slut. Jag går in, hör röster och smiter runt ett hörn . Jag gömmer mig samtidigt som jag utforskar huset. De får syn på mig, jag passar inte in och de börjar jaga mig. Men jag känner huset bättre än de, jag hittar bland gångar, trappor och hemliga rum. Det är mitt hus, mina inre rum. Trots att de är många och farliga kan de inte hitta mig. Jag är för väl gömd i husets dolda rum.

I det här arbetet har jag velat sammanföra mitt materialundersökande med min konstnärliga tankegång, för att på så vis utveckla mitt arbete. I materialundersökandet utforskar jag vad som händer när två olika material möts. Ett av materialen är ofta föränderligt och påverkar det DQGUDQlUGHWEU\WVQHUHOOHURPYDQGODV

1\FNHORUGWH[WLOPHWDOONDSVODLQVNXOSWXUEU\WDVQHU

De här frågorna har följt mig under arbetets gång, frågor som jag har sökt svar på.

6HWlFNDQDÀQQVGHWQnJRWGlULQQH"9DUWWDUGHWODJUDGHPLQQHWRPKlQGHOVHQYlJHQ"

bUGHWHWWUXPHOOHUHQOHYDQGHRUJDQLVP"

.DQMDJPHGROLNDGHODUE\JJDHQKHOKHWVRPVlJHUQnJRWRPNURSSHQVI|UVYDUVPHNDQLVPHU"

+XUVDPDUEHWDUPLWWPHWRGLVNDPDWHULDOXQGHUV|NDQGHPHGPLWWNRQVWQlUOLJDXWWU\FNNDQGH

VDPPDQI|UDVSnHWWEUDVlWW"

+XUNDQMDJInIUDPGHWNRPSOH[DLLQQHKnOOHWQlULQNDSVOLQJHQI|UVYDUHWVNDXWVWUnODRPVRUJ"

2QGDDQLQJDUIDOVNWU\JJKHWHOOHUWU\JJKHWLRYLVVKHW

+XUNDQMDJJHVWDOWDHWWERUWJ|PPDQGHI|UWUlQJDQGH"

,PLWWPnOVWnUGHW

”Jag vill ge en tolkning av människans försvarsförmåga att gömma undan eller förtränga upplevelser. Öppna upp för tankar kring det vi kan och inte kan styra över i oss själva. ”

0HQKXUNDQMDJYLVXDOLVHUDGHWKXUVHUGHWXW"-DJWlQNHUDWWGHWlUQnJRWVRPVNHULQXWLRVV

dolda rum där man gömmer saker man inte vill se. För att förstå känslan och vad jag letade HIWHUVDPODGHMDJELOGHURFKJMRUGHUHVHDUFK-DJEOHYVSHFLHOOWI|UWMXVWL)UDQFHVFD:RRGPDQV

IRWRQGHWIDQQVQnJRWGlU,KHQQHVIRWRJUDÀHUXSSOHYHUMDJHQGLVNXVVLRQRPI|UKnOODQGHW

WLOOVLJVMlOYRFKVLWWLQUHGHWÀQQVHQNRQÁLNWRFKELOGHUQDYLVDUHQSUREOHPDWLN-DJWHVWDGH

DWWIRWRPLJVMlOYI|UDWWI|UV|NDInQJDNlQVODQDYGHQLQUHNRQÁLNWHQRFKHQXSSGHOQLQJDY

sitt inre. Det var ett sätt att försöka förstå var det var, när det händer, känslan, förvirringen,

förvrängningen.

I början visste jag inte om det var rum eller skulptur det skulle kretsa kring. Rum är spännande för jag tror det snabbare och mer effektfullt griper tag i betraktaren. Men samtidigt drogs jag till skulpturen och det omsorgsfullt inkapslade försvaret. För att kunna göra ett val behövde MDJWHVWD'lUI|UJDYMDJPLJWLGDWWSURYDUXPPHWVDPWLGLJWOlVWHMDJRPSV\NRV

3V\NRVEHVNULYVHQOLJW/HQD:LNOXQG*XVWLQVRPHQGU|PLYDNHWWLOOVWnQGORJLNHQVYLNWDU

RFKP|MOLJKHWHQDWWSnYHUNDYlUOGHQKDUJnWWI|UORUDG3V\NRVHQÀQQVEnGHLV|PQRFKYDNHW

tillstånd. Kroppen kan upplevas surrealistisk och konstig, som om ett ben eller en arm plötsligt EOLU ÁHUD GHFLPHWHU OlQJUH HOOHU LQWDU IUlPPDQGH IRUP , HQ SV\NRV KDU PDQ RIWD VYnUW DWW

LGHQWLÀHUDVLJPHGVLQNURSS'HWVWnURFNVnDWWPDQNDQI|UORUDNRQWUROOHQ|YHUVLQVMlO+|UD

röster, se och känna saker som är helt annorlunda eller motsatta till sin naturliga reaktion. Man kan känna sig främmande för sig själv och sina upplevelser.

'HWMDJOlVWHRPSV\NRVHQLQVSLUHUDGHPLJRFKMDJEHVWlPGHPLJI|UDWWWDGHWLQLPLQYDUGDJ

RFKDUEHWDPHGKMlUWDWLOlJHQKHWHQN|NHW-DJE|UMDGHNDSVODLQPLQDP|EOHULPDGUDVV|YHUGUDJ

VRP MDJ KDGH InWW DY PLQ PDPPD 'H ÁHVWD YDU YLWD L HWW W|MEDUW PHQ JDQVND VMDEELJW W\J

DQWDJOLJHQVNlQNWDIUnQHWWLQWHUQDW'HWJHUGRFNHWWPMXNWXWWU\FNWURWVGHQYLWDNXO|UHQ

-DJKlQJGHXSSPLQDP|EOHULWDNHWRFKUHQVDGHN|NHWSnIlUJWDYORURFKGHWVRPVWDFNXW

RFK EU|W DY LIUnQ UXPPHW-DJ SURYDGH DWW IRWD PHG PLJ L UXPPHWVRP SDWLHQW RFK InQJH

men också med rummet som en egen värld. På kvällen testade jag att tända min turkosa ODPSDI|UDWWO\VDEDNRPVWRODUQDRFKInIUDPGHVVNRQWXUHUW\GOLJDUH-DJWHVWDGHRFNVnDWW

KDYLVVDP|EOHUDWWULEXWNYDUI|UDWWnWHUNRSSODWLOOYHUNOLJKHWHQRFKI|UW\GOLJDVNHYKHWHQLGH

XSSKlQJGDP|EOHUQD6LVWDGDJHQKlQJGHMDJXSS\WWHUOLJDUHQnJUDVWRODUI|UDWWVNDSDHWWUXP

PHGROLNDYUnRFKLQJnQJDU%ODÀFNHQVWRONRPPDXWXUVNnSHWI|UDWWVSUlFNDUXPPHWV

JUlQVHURFKIDVWDYlJJDU7LOOVLVWGXNDGHMDJWLOOPLJVMlOYLOXIWHQMDJW\FNWHGHWEOHYI|UP\FNHW

PHGHQSHUVRQLELOGHUQDVnMDJJDYGHQlUYDURLIRUPDYDWWULEXWRFKVSnULVWlOOHWI|UMDJW\FNHU

RPGHWPDQLVNDLDWWInGXNQLQJHQSHUIHNWQlUDOOWDQQDWW\FNVWDSSDWDJHWRFKI|UORUDJUHSSHW

'HQKlUXQGHUV|NQLQJHQEOHYI|UPLJHWWVlWWDWWJnLQLHQ´SV\NRVµRFKI|UVWnYDGMDJ

arbetar med. Bl. a. insåg jag att jag hade hängt upp allt från golvet och jag har oerhört svårt för att ha saker liggandes på golvet, speciellt när jag är under press och stress, intressant. Däremot upplevde jag att det var färdigt, här var det klart. Det fanns inget jag ville tillägga och installationen behövde mitt kök och de utslitna madrassöverdragen RFKMDJYLOOHLQWHKDGHWWDLPLWWH[DPHQVDUEHWH-DJIDQQGHWVYnUWDWWWDYLGDUHRFKMDJ

YLOOHKDPHUKlQGHOVHLPLQSURFHVV-DJW\FNWHRFNVnDWWGHWWRJPLJI|UOnQJWIUnQ

förträngandet av minnen som jag egentligen ville arbeta med. Men jag behövde göra

det här för att släppa taget om det rumsliga och bestämma mig för skulpturerna.

De kändes bra att släppa rummet, nu kunde jag äntligen fokusera helt på skulpturerna.

+lU]RRPDGHMDJLQ-DJYDUXWHHIWHUHWWPMXNWRPVRUJVIXOOWVN\GGNlQVOLJWVnUEDUW

PHQPHGHQYLOMDDWWJ|PPDERUWRFKNDSVODLQGHQI|UWUlQJGDLQIRUPDWLRQHQ-DJ

WlQNWHDWWLQQHKnOOHWSnYHUNDUVN\GGHW$WWGHWVNHUHWWP|WHGHPHPHOODQ0HWDOOHQ

YDUHWWQDWXUOLJWYDOIUnQE|UMDQMDJW\FNHURPGHWLNRQWUDVWWLOOGHWPMXNDWDNWLODL

WH[WLO.RUURVLRQHQDYPHWDOOHQEOLUV\PEROI|UGHWVRPEU\WVQHULPlQQLVNDQHOOHU

GHW XQGDQWUlQJGD -DJ JMRUGH WHVWHU I|U DWW I|UVWn KXU URVWHQ RFK lUJHQ VSUHG VLJ L

ROLNDPDWHULDO'HWYDUYLNWLJWDWWInWHVWDVDPPDQIRJDRFKE\JJDXSSNRQWUROOHUDW

I|U DWW OnWD URVWHQlUJHQ NRPPD RFK GHW RNRQWUROOHUDGH WD |YHU -DJ YLOOH OlJJD WLG

på inkapslingen så att det såg omsorgsfullt och noggrant ut för att starka känslan av

sårbarhet.

'HW7H[WLODPDWHULDOHWÀFNYDUDYLWWMDJWlQNWHDWWGHWVRPNDSSVODVLQlUP|UNWRFKDWW

det vita är ett försök att göra något oskrivet. Det vita tar upp metallens korrosion bra RFKJHUHQVSULGQLQJLW\JHW-DJOlWURVWHQRFKlUJQLQJHQWDSODWVI|UDWWVlJDQnJRW)|U

PLJI\OOHUGHUDVIlUJÁHUDPHQLQJDUEODV\PEROLVNWPHQMDJW\FNHURFNVnRPIlUJHQ

GHQJLIWLJDJU|QDRFKURVWHQVIlUJVRPMDJNRSSODULKRSPHGQHGEU\WQLQJRFKI|UPXOW- ning. Det är en korrosion som ger färg när den sipprar ut, den är också giftig på riktigt RFKGHWlUGHWXWWU\FNHWMDJOHWDUHIWHU1nJRWVRPI|UIDOOHUJnUV|QGHUPHQVDPWLGLJW

Yl[HURFKVSULGHUVLJ'HWVMXNDJLIWLJDVRPNDQDQDVXQGHU\WDQ

7LGLJWLDUEHWHWNRPWDQNDUQDSn´WULJJDQGHµSXQNWHU'HWVRPInURVVDWWDQDHWW

JO|PWPLQQHVnYLI|UVWnUDWWQnJRWlUJ|PWPHQRFNVnGHWVRPNQ\WHUDQWLOORVVDWW

det rör sig om vårt inre. Delvis var det rosten och ärgen men jag behövde något mer.

$YWU\FNRFKVSnUDYHQPlQQLVND

I mina tidigare arbeten har jag arbetat väldigt smått och därför är det här med storleken svårt, något som är stort för mig behöver inte vara det för någon annan. Eftersom VNXOSWXUHUQDEOLUHQYLVXHOOELOGDYQnJRWLQXWLRVVQnJRWDEVWUDNWVRPLQWHKDUHQW\GOLJ

storlek eller form, har det varit något av det svåraste att förhålla sig till. När jag valde VWRUOHNKDUMDJWlQNWSnNlQVODQDYQnJRWVRPW\QJHUHQVD[ODUHOOHUOLJJHUWXQJWSn

EU|VWHW6RPJ|UGHWMREELJWDWWIRUWVlWWDYDUGDJHQPHQLQWHVnSDVVDWWDOOWVWDQQDUXSS

Formen som visar sårbarhet.

$WW DQYlQGD PlQQLVNRNURSSHQ VRP IRUP lU HWW VlWW DWW W\GOLJJ|UD HIWHUVRP GHW lU

något vi alla har referenser till. Känna igen sig i en hållning, se när något blir för hårt

NUDPDWVHHQNURSSEU\WDVXSSLUXPHOOHUNlQQDRURQLEU|VWNRUJHQ

%HKRYHWDWWJ|PPDVOXWDLQUlGGI|UDWWV\QDVI|UYUlQJDVLJVMlOY9LOOI|UVYLQQDVn

P\FNHWDWWGHQLQWHPlUNHUDWWGHQNYlYV

)RUPHQNRPJDQVNDVQDEEW-DJVnJGHQPHGNRSSDUSnGHVWlOOHQGlUGHWNUDPDGHV

nW I|U KnUW I|U PLJ JHU GHW HQ NlQVOD DY DWW µVWRSSD EORGÁ|GHWµ Vn GHW I|UWYLQDU

RFKNU\PSHUQlVWDQG|URFKQlUGHWQlUPDUVLJLQnWEOLGHWJLIWLJW-DJJMRUGHROLND

prover på sammanfogningen av kopparn, jag ville att det skulle vara en del av huden.

Därför valde jag virkning där trådarna sammanfogas från början och jag kan skapa grundformen direkt av materialet. Den textila tråden ska ge en känsla av det taktila, det KXGQlUDVDPWLGLJWVRPGHW|YHUJnULGHWIDUOLJDGlUNRSSDUWUnGHQWDUYLG-DJWHVWDGH

PHGROLNDWUnGDUI|UDWWInIUDPHQKXGOLNQDQGHNlQVODVRPLQWHEOHYI|UPMXN/LQYDU

GHWVRPSDVVDGHElVW1lUMDJKDGHYDOWPHWRGE\JJGHMDJXSSHQPRGHOOSnVNXOSWXUHQ

för att testa formen, storleken och ha något att virka mot.

I samtal med min handledare kom förslaget att helt enkelt förstora ett prov istället I|UDWWDQYlQGDÁHUDVPn'HWYlFNWHPnQJDWDQNDURFKMDJJLFNXSSLVNDOD1XGURJ

jag formen mer till kropp, formen delas upp och kan nästan ses som rum. Rum och dimensioner som löses upp i olika vinklar, konstruktion och dekonstruktion, jag tänker SnXSSO|VDQGHWDYPlQQLVNDQRFKGHGROGDUXPPHQLQXWL-DJE|UMDGHOLQGDGHGHODU

VRPMDJYLOOHVNXOOHURVWDPHVWVHGDQOlWMDJVNXOSWXUHQURVWD|YHUQDWWHQ-DJI|UV|NWH

få en del rum mörkare och mer gömda. Men det var svårt och tråden som jag lindat i E|UMDQYDULQWHOLNDIDVWQlUMDJNRPWLOOVOXWHW6NXOSWXUHQEOHYI|UP\FNHWWUnGRFKI|U

OLWHUXP'lUI|UKDUMDJV\WWRPÁHUDGHODUSnGHVVDVWlOOHQlUMlUQWUnGHQH[WUDWlFNW

WURWVGHWNU\SHUURVWHQIUDP'HWlUQnJRWLDWWMDJLQWHNDQNRQWUROOHUDVNXOSWXUHQVn

fort en del blivit perfekt har en annan plötsligt blivit slapp. Det gör att rummen inte EOLUVnP|UNDRFKGROGD-DJWlQNHUIRUWIDUDQGHSnXSSO|VDQGHWDYHQPlQQLVNDVRP

I|UYUlQJVVRPHWWWRUNDWVNDO*UXQGNRQVWUXNWLRQHQE|UMDUI|UIDOODRFKOlPQDUURVWL

hörnen, men delarna är mer öppna;; frånvaro och bräcklighet.

)UnQE|UMDQKDGHMDJWlQNWDWWVPnGHODUVNXOOHE\JJDHQKHOKHWVRPIMlOOODJHUSn

ODJHUVRPE\JJHURFKNDSVODULQUXP-DJJMRUGHROLNDVNLVVHUPHGMlUQWUnGXOOWUnGRFK

RVSXQQHQERPXOO-DJOlWGHURVWDRFKXSSWlFNWHDWWXOOWUnGHQVSULGHUURVWHQElWWUHRFK

JHUEnGHHQU|GDNWLJRFKHQJUnDNWLJIlUJ1lUMDJVHGDQWHVWDGHDWWE\JJDLKRSGHODUQD

funkade det inte.

%U|VWNRUJNURSSHQVVWRPPHHQEXUPHQRFNVnHWWQDWXUOLJWVN\GG'lUVLWWHUYnU

DQGQLQJYnUWKMlUWDYnUPDJHGlUEOLUPLQSV\NLVNDRURI\VLVN)|UPLJlUGHWGlU

GHWNlQQVQlUQnJRWEOLUI|UWXQJW1lUGHWHQGDVRPH[LVWHUDURFKXSSI\OOHUDOOWlU

GHW VRP I|UV|NHU WUlQJD XU EU|VWHW HOOHU WUlQJD LQ -DJ SHQGODU PHOODQ GHQ OlVNLJD

tomheten och det jobbiga som stretar emot på insidan. Här experimenterar jag med

tunn svart crepetråd (jag söker efter en organisk känsla, liknande ådror). Tråden är

målad i kopparoxid, jag hoppas att den ska sprida en turkosaktig färg när de möter

sur vätska.

$UEHWHWE|UMDGHPHGIUnJRURFKHWWVWRUWVXJHIWHUNXQVNDSKXUIXQJHUDUPlQQLVNDQV

ERUWWUlQJDQGHDYHQXSSOHYHOVHRFKPlQQLVNDQVI|UVYDUVPHNDQLVPHU"'lUI|UJDYMDJ

PLJSnMDNWHIWHUE|FNHUI|UDWWE\JJDXSSHQJUXQGDWWXWJnIUnQPHQRFNVnI|UDWW

YHWDWLOOUlFNOLJWI|UDWWInLJnQJHJQDWDQNDURFKIXQGHULQJDU-DJKLWWDGHWUHE|FNHU

IUlPVW NXUVOLWWHUDWXU I|U VMXNVN|WHUVNRU PHQ RFNVn I|U SV\NRORJL GH ÀFN I|OMD PLJ

XQGHUDUEHWHWVJnQJ,QIRUPDWLRQHQLE|FNHUQDNRPIUnQÁHUlQHWWRPUnGHI|UDWW

JH ROLND LQIDOOVYLQNODU -DJ E|UMDGH OlVD L NXUVOLWWHUDWXUHQ I|U VMXNVN|WHUVNRU 0\FNHW

KDQGODURPOLGDQGHRFKSV\NRVHUVWDGLHUVRPNDQYlFNDYnUDI|UVYDUVUHÁH[HUPHQGHW

handlar också om oss som människor.

I boken Vårdande som lindrar lidande hittar jag ord på saker jag har gått och funderat på länge. De ger ord på vad en människa är och delar upp oss i kropp, själ och ande.

”att människan betraktas som en enhet bestående av kropp, själ och ande innebär att vårdhandlingar som riktas mot patientens kropp samtidigt inverkar på patientens själsliga och andliga hälsa och tvärtom. Lidande på ett område ger utslag och sprider sig på alla tre plan.”

De beskriver också vad de här enheterna har för egenskaper.

Kropp. Kontakt genom sinnen, känsel, syn, lukt och smak osv.

Själ. Själsligt lever vi genom en upplevelsevärld av känslor, tankar, viljor. Själen utvecklar vår person- lighet och individualitet. Som en spegling av människans djupare skikt- det existentiella och andliga.

Själen syns i vår personlighet, känslor och reaktioner. I själen är människan längtande, sökande och upplevande.

Ande. Kunskaper och förmågor som man får av erfarenheter och upplevelser från världen.

Andligt i människan, det vi håller för den sanna sanningen och verkliga verkligheten. Det vi känner i djupet, begär för utveckling (i livsförståelse) och sammanhang. Konst och kultur är en strävan efter att i grund och botten förstå sig själv.

Kroppen med sinnena gör det möjligt att i själen känna, tänka, vilja och reagera med världen, medan

anden leder vidare till kunskap, mognad och erfarenhet. Kroppen, och vårt medvetande sitter ihop

på grund av att allt hänger ihop och är ett samspel, motspel i ständig påverkan av varandra, ett eget

väsen.

-DJWlQNHUDWWYLRFNVnXSSOHYHUVDNHUPHGKHODRVV6RPNRQVWNDQVNHXSSOHYVDY

kroppen först, speciellt om det är rumsligt, sedan känner vi, undrar och funderar (med själen) och slutligen gör vi en slutsats och går därifrån med en egen tolkning RFKXSSOHYHOVHLQXWLYnUVDQQLQJDQGHQ$OOWVnERUGHHQI|UVYDUVPHNDQLVPNXQQD

ge utslag på alla enheter i oss.

*DQVNDVQDEEWG\NHURUGHW/LGDQGHXSS-DJOlVHULVDPPDERNRPGHVVEHW\GHOVH

Idag ger ordet en stark reaktion och det förknippas med katastrof, krig m.m. Förr hade vi ett mer avslappnat förhållningssätt till lidande som ord. Det tillhörde vardagen och var naturligt, ett långsamt, lugnt lidande. Rädslan vi har för att använda ordet och EHUlWWDHUNlQQDDWWPDQlULSV\NLVNRKlOVDULVNHUDUDWWYlFNDVnP\FNHWRURDWWPDQ

PnUlQQXVlPUH6DPWLGLJWPnUYLElWWUHDYDWWInEHUlWWDRPYnUWOLGDQGH

”instängda sår av avstängt lidande kan ge människor en gnagande oro eller en allmänt livspåverkande känsla av meningslöshet och hopplöshet”.

” En viktig aspekt för/... /lindrande av lidandet är att öppna ögonen för allt det lidande som av olika själ är blockerat, gömt, avstängt och oåtkomligt för lindring och utveckling. Ibland kan det räcka med att byta perspektiv på invanda föreställningar för att lindra lidandet.”

µGHQGROGDNRQÁLNWHQELQGHUSV\NLVNHQHUJLRFKJHUVLJWLOONlQQDYLDV\PWRPµ

Det här får mig att undra, är det verkligen bra att väcka något som kroppen själv, i YnUWXQGHUPHGYHWQDYDOWERUWJ|PWI|UDWWGHWlUI|UVYnUWI|URVVDWWKDQWHUD9DG

EOLUGnNRQWHQWDQRPPDQVHGDQJnUWLOOHQSV\NRORJWHUDSHXWI|UDWWI|UVWnRFKYlFND

GHVVDKlQGHOVHUWLOOOLYLJHQ6NDYLLQWHOLWDSnDWWYnULQVWLQNWRFKDWWYnUWµXUMDJµYHW

YDGVRPlUElVW"0HQNDQVNHJnUGHWDWW´|SSQDµOLWHLWDJHWRFKNDQVNHEHK|YVGHW

RPI|UVYDUVPHNDQLVPHQKDUJnWW|YHUVW\URFKJMRUWRVVWLOOHQOlWWI|UYUlQJQLQJDYRVV

själva.

-DJXQGUDGHRPGHWIDQQVÁHUVRUWHUVRPHGYHWQDI|UVYDUPHUlQDWWI|UWUlQJDKlQGHOVHU

6YDUHWSnIUnJDQNRPQlUMDJXSSWlFNWH$QQD)UHXG'HWVWnUL1(DWW$QQD)UHXG

YDUHQ|VWHUULNLVNEULWWLVNSV\NRDQDO\WLNHUGRWWHUWLOO6LJPXQG)UHXG

”Anna Freud var en av förgrundsgestalterna inom den psykoanalytiska rörelsen, med teoretiska

bidrag inom jagpsykologin, t.ex. Das Ich und die Abwehrmechanismen (1936;; “Jaget och dess

försvarsmekanismer”)”

'HWYDUMXSUHFLVGHWMDJV|NWHHIWHUVnMDJNROODGHXSSGHP$QQD)UHXGV6\VWHPDWLVHULQJ

av försvars mekanismer (sammanställt från NE).

Isolering: försvar mot ångest som innebär att en hotfull föreställning hanteras genom att hållas åtskild från sina känslomässiga effekter. I psykoterapi undviker dessa allt emotionellt engagemang och blir därför svårbehandlade.

Introjektion : försvar mot ångest som förbinds med hot utifrån. Detta hot inlemmas i individens egen inre värld där det kan upphävas eller på annat sätt oskadliggöras. Introjektion förutsätter en återkoppling till barnets oförmåga att skilja mellan ett verkligt objekt och ett föreställt.

)|UVNMXWQLQJ HQOLJW SV\NRDQDO\WLVN WHRUL HQ NlQVORPlVVLJ ODGGQLQJV Á\WWQLQJ IUnQ HQ XUVSUXQJOLJ

föreställning till en annan. Förskjutning inträffar bl.a. då man drömmer.

Intellektualisering: motstånd och en försvarsmekanism. Försök att kontrollera och behärska NRQÁLNWHUJHQRPDWWPHGKMlOSDYLQWHOOHNWHWPHQSnEHNRVWQDGDYNlQVODQGLVWDQVHUDVLJ%HJUHSSHW

som kan avse såväl normala som patologiska processer.

'HWYDUGDJVDWWJnYLGDUHRFKKLWWDPLQHJHQWRONQLQJSnGHWMDJKDGHOlVW$QQD)UHXGV

V\VWHPDWLVHULQJDYI|UVYDUVPHNDQLVPHUYDUHQVN|QDYJUlQVQLQJPHQGHQSODFHUDGHV

i mitt bakhuvud. Då kunde jag titta tillbaka till det under arbetets gång för att se VDPPDQKDQJRFKLQWHWDSSDERUWPLJ-DJEHK|YGHYHWDDWWGHIDQQVRFKGHEUHGGDGH

PLQV\QSnI|UVYDUVUHÁH[HQPHQMDJYLOOHLQWHDYELOGDGHPRUGDJUDQW

I tankarna på presentationen av skulpturerna, ska de visas upp som forskningsresultat eller som subjektiva skulpturala tolkningar.

-DJ W\FNHU GHW LQWUHVVDQW PHG GHW MDJ KDU OlVW RP PlQQLVNDQV I|UVYDUVPHNDQLVPHU

7H[$QQD)UHXGRFKDWWQnJRQKDUEHVWlPWDWWGHWlUVnKlUW\GOLJDSnVWnHQGHQRFK

uttalanden om vårt medvetande, på saker i vårt inre som är personligt och subjektivt.

För mig blir det en spännande krock, då jag har svårt att tro på att det går att kategorisera VnGlU.DQPDQYHUNOLJHQJHGHWRUGRFKVlJDGHWSnHWWVlWWVRPJ|UGHWDOOPlQJLOWLJW"

-DJWlQNHUSnREGXNWLRQRFKGHWORJLVNDYHWHQVNDSOLJDLNRQWUDVWWLOOGHWVYnUJUHSSEDUD

LYnUWRPHGYHWQD1lUEOLUHQWRONQLQJIDNWD"-DJIXQGHUDGHSnDWWI|UV|NDDQYlQGDGHQ

NRQWUDVWHQLSUHVHQWDWLRQHQJHQRPDWWOnWDVNXOSWXUHUQDInVSULGDÁlFNDUSnERUGHW

podiet, som tagna ur en kropp. Men när jag hade provat att placera dem bredvid varandra på bordet med den vita duken, funkade det inte så bra. De behövde sin egen SODWVHIWHUVRPWRONQLQJDUQDVNLOMHUVLJJDQVNDP\FNHWnWLXWWU\FNHW'lUHPRWW\FNWHMDJ

RPÁlFNHQVRPEOLUQlUVNXOSWXUHQ´VLSSUDUXUµOlFNDJHW-DJWlQNHUSnQnJRWVRPlU

LU|UHOVHOHYHUHOOHUVNDPOLJWVSULGHUHQÁlFNHQÁlFNVRPLQWHJnUDWWWDERUW/HYDQGH

organism i sin förgänglighet.

Eftersom mitt projekt startade helt från början har skissprocessen fått ta stor plats.

-DJ GUDU PLJ I|U DWW J|UD YDO RFK VNDOD DY IDVWlQ MDJ YHW KXU YLNWLJW GHW lU GHW lU

LEODQGULNWLJWMREELJW0LQSURFHVVKDUYHODWP\FNHWRFKMDJKDUWLOOnWLWPLJDWWDUEHWD

XQGHUV|NDQGHRFKJHGHQVSHOUXP)|UDWWI|UVWnGHQRFKUHÁHNWHUD|YHUYDGVRPKlQW

har jag fört veckosummering utöver min loggbok. Det har varit jättebra och fungerat VRPEROOSODQNPHQIUDPI|UDOOWJHWWPLJOXJQ0\FNHWKDUKlQWRFKGHWKDUNlQWVEUD

att sammanföra materialundersökningen med min tankegång, den utvecklingen känns YLNWLJRFKNRPPHUI|OMDPHGPLJ1lUDUEHWHWJLFNOnQJVDPPDUHRFKVNLVVHUÀFNOHGD

WLOOEHVOXWKDQQWDQNDUQDPHGRFKMDJNlQGHPLJQlUYDUDQGHLXWYHFNOLQJHQ-DJKDU

RFNVnEOLYLWSnPLQGRPKXUP\FNHWMDJW\FNHURPQlUQnJRWKlQGHUXWDQPLJVRP

URVWHQRFKlUJHQ-DJE|UMDUI|UVWnKXUGHWIXQJHUDUPHQMDJNDQLQWHNRQWUROOHUDGHW

KHOWGHWOlPQDUPLJQ\ÀNHQWLOOGDJHQHIWHU0HQGHWlUYLNWLJWDWWGHWRFNVnI|UDUEHWHW

framåt och inte bara tillfredställer min upptäckarglädje.

-DJKDUO\FNDWVKnOODRURQERUWDGHQPHVWDDYWLGHQRFKGHWKDUJMRUWGHWWLOOHQQMXWQLQJ

DWWInG\NDLQRFKlJQDPLJKHOWnWHWWSURMHNW-DJKDURFNVnWYLQJDWVDWWWDEHVOXWRFK

VHWWGHW|SSQDQ\DYlJDU0HQDWWJ|UDEHVOXWRFKI|UVWn´WLGµlUPLWWVW|UVWDPRWVWnQG

och det känns i hela kroppen. Men när besluten väl är tagna har jag upplevt ett stort arbetssug och det har känts meningsfullt och roligt att arbeta mot mitt mål. Mina beslut har också lämnat många tankar som jag vill utveckla någon gång i framtiden. I efterhand kan jag önska att jag skulle gjort stora val tidigare för att ha mer tid att arbeta LJHQRPSUHVHQWDWLRQHQKHOKHWHQRFKGHVVSODWVLUXPPHW-DJVNXOOHYLOMDKDXWU\PPH

att landa och förbereda mig väl för att öppna upp och presentera något som har varit

mitt under så lång tid. Då kan jag kan bli orolig att jag har glömt att det ska förmedla,

väcka något.

Jag vill ge en tolkning av människans försvarsförmåga att gömma undan eller förtränga upplevelser.

Öppna upp för tankar kring det vi kan och inte kan styra över i oss själva. Jag ser det som en rumslig skulptural installation.

-DJPLQQVDWWQlUMDJVNUHYGHWYLVVWHMDJLQWHKXUMDJVNXOOHE|UMDRFKYDUWGHWVNXOOH

OHGD 8QGHU DUEHWHW KDU MDJ IXQGHUDW Sn RP GHW lU YLNWLJW DWW WDQNHQ V\QV HOOHU RP

GHWlUHQXWJnQJVSXQNW"'lUI|UKDUGHWYDULWYLNWLJWDWWOlVDSnRPI|UWUlQJDQGHRFK

försvarsmekanismer under projektet, för att förstå vad de är för mig. Efter att ha läst NXQGHMDJW\GOLJDUHKLWWDPLQDHJQDnVLNWHURFKWlQNDIULWW,E|UMDQYDUGHWHQYLNWLJ

XWJnQJVSXQNWPHQMXPHUMDJG|NLQLSURMHNWHWU\FNWHVMDJPHGDYSURFHVVHQRFKWLOOlW

PLJDWWVOlSSDLQDQGUDWDQNDU9DGKlQGHUQlUI|UVYDUVPHNDQLVPHUQDJnU|YHUVW\U

när vi tappar verklighetsuppfattning och de blir bidragande till att vi börjar förlora oss VMlOYD"7RONQLQJHQMDJKDUJMRUWlUHQEODQGQLQJDYPLQV\QSnGHWRFKWDQNDUNULQJGHW

jag har läst.

$UEHWHWKDUJHWWPLJP\FNHWRFKMDJNDQNlQQDGHWQlUMDJVHUSnVNXOSWXUHUQDGlUHPRW

lUGHROLNDW\GOLJDRFKGHUDVXWWU\FNVNLOMHUVLJJDQVNDP\FNHW7H[GHQI|UVWDVNXOSWXU

lUGHQMDJW\FNHUW\GOLJDVWI|UPHGODUHQI|UWUlQJGXSSOHYHOVH0HGDQVVNXOSWXU

blev väldigt annorlunda mot vad jag hade tänkt. I skapande av den hade jag läst vidare RPPlQQLVNDQLSV\NLVNWOLGDQGHMDJWURUGHWELGURJI|UQXQlUMDJVHUGHQInUMDJ

WDQNDURPYnUDROLNDGLPHQVLRQHURFKYDGVRPKlQGHUQlUGHlULREDODQV6DPWLGLJ

EOHYUXPPHQLVNXOSWXUHQOMXVDUHRFKPHU|SSQDLVWlOOHWI|UGROGD'HWKlUÀFNPLJ

DWWVWDQQDXSSRFKWLWWDYDGKlQGHU"3nVlWWRFKYLVEOLUGHQPHULQWUHVVDQWI|UPLJGn

MDJNDQOlVDVDNHUMDJLQWHI|UYlQWDGHPLJPHQMDJNDQWlQNDPLJDWWGHQEOLURW\GOLJDUH

för en betraktare.

'HWlUVYnUWDWWVlJDRPMDJO\FNDVI|UPHGODWDQNDUNULQJI|UWUlQJGDPLQQHQRFKMDJlU

inte heller säker på om det är det viktigaste. Där tror jag min titel kan hjälpa till att leda tankar men mest vill jag att det ska väcka något i betraktaren. Kanske tankar på vad VRPÀQQVLQXWLNLNDLQLUXPPHQNlQQDYLQNODURFKYUnU0|WHWPHGQnJRWVNDGOLJW

, VNXOSWXUHUQD OlVHU MDJ LQ XWVDWWKHWHQ VRP K|U VDPPDQ PHG I|UVYDUVUHÁH[HUQD

VnUEDUKHWHQ L RVV PlQQLVNRU -DJ W\FNHU RFNVn URVWHQ RFK lUJHQ IXQJHUDGH EUD RFK

tillför något. Frågorna som jag skrev i början har varit bra att ha, under arbetets gång har de kunnat gro och tillslut fått svar.

-DJIXQGHUDUSnRVVVRPPlQQLVNRUDWWYLDOODlUROLNDPHQlQGnVQDUOLND,ORJJERNHQ

har jag skrivit ”är försvarsmekanismerna ett sätt att konservera minnen?” Det är intressant hur tankarna under skapandet vrids och vänds tills jag inte vet om det säger något exakt eller det rakt motsatta. Ibland känner jag att jag gör det så svårt för mig själv, kastar mig in i svåra frågor och släpper processer som når resultat för fort men det är det jag W\FNHUlUVnVSlQQDQGH$WWIn|SSQDQ\WWOlUDPLJPHURFKXSSWlFNDVDPWLGLJWVRP

jag förstår saker om mig själv.

$UPDQ5HKQVIHOGW0DULD 5HKQVIHOGW$UQH9nUGDQGHVRPOLQGUDUOLGDQGH

HWLNLYnUGDQGHWXSSO6WRFNKROP/LEHU

+ZDQJ3KLOLSUHG9nUWLGVSV\NRORJL6WRFNKROP1DWXURFKNXOWXU

:LNOXQG*XVWLQ/HQDUHG9nUGDQGHYLGSV\NLVNRKlOVDSnDYDQFHUDGQLYn

XSSO/XQG6WXGHQWOLWWHUDWXU

1.Vårdande som lindrar lidande, 6NDS´Helhetssynen på människan i vården”.

2.Vårdande som lindrar lidande, 6NDS”Människans yttre och inre”, “Själslig hälsa”,

“Andlig hälsa”.

3. Vårdande som lindrar lidande, 6NDS“Att undvika eller möta lidande“.

4. Vårdande som lindrar lidande, 6NDS“Att undvika eller möta lidande“.

:HEEDGUHVV$QQD)UHXGKWWSZZZQHVHODQJDQQDIUHXG1DWLRQDOHQF\NORSHGLQ

hämtad 2012-04-03.

6HXQGHUUXEULNHQ:HEEDGUHVVSn6LUDSSRUWHQ

$QQD)UHXGKWWSZZZQHVHODQJDQQDIUHXG1DWLRQDOHQF\NORSHGLQ

hämtad 2012-04-03.

I|UVNMXWQLQJKWWSZZZQHVHODQJI|UVNMXWQLQJ1DWLRQDOHQF\NORSHGLQ

hämtad 2012-04-12.

LQWHOOHNWXDOLVHULQJKWWSZZZQHVHLQWHOOHNWXDOLVHULQJ1DWLRQDOHQF\NORSHGLQ

hämtad 2012-04-12.

LQWURMHNWLRQKWWSZZZQHVHLQWURMHNWLRQ1DWLRQDOHQF\NORSHGLQ

hämtad 2012-04-12.

LVROHULQJKWWSZZZQHVHODQJLVROHULQJ1DWLRQDOHQF\NORSHGLQ

hämtad 2012-04-12.

)LORVRÀVNDUXPPHWL33V\NLDWULQVKLVWRULD0HGYHUNDQGH-RKDQQLVVRQ.DULQ6DQGEHUJ

3HWHU8GGHQEHUJ1LOV6lQGHVV|QGDJPDUVL6YHULJHV5DGLR3