SVEA HOVRÄTT DOM Miljööverdomstolen
Rotel 1309 2009-09-07 Mål nr Stockholm M 4056-07
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Statens va-nämnds beslut 2007-04-30 i mål nr 67/05, se bilaga A KLAGANDE
Landskrona kommun 261 80 Landskrona
Ombud: [Stadsjuristen]
Landskrona kommun 261 80 Landskrona MOTPART
1. Folksam ömsesidig sakförsäkring 106 60 Stockholm
2. If Skadeförsäkring AB (publ) 106 80 Stockholm
3. Länsförsäkringar Skåne ömsesidigt skadeförsäkringsbolag Box 742
251 07 Helsingborg
Ombud för 1-3: [Advokaten]
Landahl Öhman Advokatbyrå KB Box 5209
102 45 Stockholm SAKEN
Skadestånd
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
1. Miljööverdomstolen fastställer Statens va-nämnds beslut.
2. Landskrona kommun ska ersätta Folksam ömsesidig sakförsäkring för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med 25 000 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta på
beloppet enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
3. Landskrona kommun ska ersätta If Skadeförsäkring AB (publ) för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med 25 000 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
4. Landskrona kommun ska ersätta Länsförsäkringar Skåne ömsesidigt skadeförsäkringsbolag för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med 25 000 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Kommunen har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av Va-nämndens beslut i första hand avvisar försäkringsbolagens talan, i andra hand lämnar försäkringsbolagens talan utan bifall och i tredje hand nedsätter utdömt kapitalbelopp med ett belopp, motsvarande de procentuella åldersavdrag och de övriga åldersavdrag som försäkringsbolagen tillämpar, för de år och på den egendom som försäkringsbolagen inte har gjort några åldersavdrag.
Försäkringsbolagen har bestritt ändring av Va-nämndens beslut och yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i
Miljööverdomstolen.
För det fall att Miljööverdomstolen finner dels att kommunen är skadeståndsskyldig gentemot försäkringsbolagen, dels att åldersavdrag ska ske på så sätt som kommunen yrkat i tredje hand har parterna vitsordat de kapitalbelopp som framgår av bilaga B som skäliga i och för sig.
Parterna har åberopat samma omständigheter, samma bevisning och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som vid
Va-nämnden. Målet har avgjorts utan huvudförhandling med stöd av 50 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
I avvisningsfrågan instämmer Miljööverdomstolen i va-nämndens bedömning att fastighetsägarna i november 2003 inte hade rätt att förfoga över ersättningsanspråken såvitt avsåg
försäkringsbolagens regressrätt. På grund härav, och då kommunen i vart fall hade skälig anledning att misstänka att fastighetsägarna inte längre hade rätt att förfoga över
anspråken, kan fastighetsägarnas och kommunens avtal inte med framgång göras gällande mot försäkringsbolagen (jfr 29 §
skuldebrevslagen).
Vad som förevarit i Miljööverdomstolen föranleder inte
Miljööverdomstolen att i övrigt göra några andra bedömningar än de som va-nämnden redovisat i sitt beslut. Va-nämndens beslut ska därför fastställas.
Vid denna utgång ska kommunen ersätta försäkringsbolagen för deras rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Yrkade belopp är skäliga.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C Överklagande senast 2009-10-05
Ulf Bjällås Anders Dahlsjö Karin Kussak David Granberg
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås,
fastighetsrådet Anders Dahlsjö, hovrättsrådet Karin Kussak och tf. hovrättsassessorn David Granberg, referent. Enhälligt.
---
STATENS VA-NÄMND BESLUT
2007-04-30 BVa 17 Stockholm Va 67/05
SÖKANDE
1. Länsförsäkringar Skåne ömsesidigt skadeförsäkringsbolag Box 742
251 07 HELSINGBORG
Ombud:
[advokaten]
Box 5209
102 45 STOCKHOLM
2. Folksam ömsesidig sakförsäkring
106 60 STOCKHOLM
Ombud:
[försäkringsjurist 1]
Folksam ömsesidig sakförsäkring 106 90 STOCKHOLM
3. If Skadeförsäkring AB (publ) 106 80 STOCKHOLM
Ombud.
[försäkringsjurist 2]
If Skadeförsäkring AB 106 80 STOCKHOLM
Platsombud för 2 och 3:
[advokaten]
Box 5209
102 45 STOCKHOLM MOTPART
Landskrona kommun 261 80 LANDSKRONA
Ombud:
[stadsjuristen]
Landskrona kommun 261 80 LANDSKRONA SAKEN
Skadestånd
VA-NÄMNDENS AVGÖRANDE
1. Va-nämnden lämnar Landskrona kommuns avvisningsyrkande utan bifall.
2. Va-nämnden förpliktar Landskrona kommun att till
Länsförsäkringar Skåne ömsesidigt skadeförsäkringsbolag utge åttahundratjugoåttatusenfemhundrafemtiosju (828 557) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) på beloppen
- fyrahundrafemtiotvåtusennittionio (452 099) kr från och med den 19 december 2002, respektive
- trehundrasjuttiosexfyrahundrafemtioåtta (376 458) kr från och
med den 24 april 2003, allt till dess betalning sker.
3. Va-nämnden förpliktar Landskrona kommun att till Folksam ömsesidig sakförsäkring utge trehundranittiosextusen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från och med den 15 oktober 2000 till dess betalning sker.
4. Va-nämnden förpliktar Landskrona kommun att till If Skadeförsäkring AB (publ) utge
trehundrafyrtiosjutusensjuhundrafem (347 705) kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § ränte- lagen (1975:635) från och med den 4 augusti 2000 till dess betalning sker.
BAKGRUND
Fastigheterna Landskrona Nedra Glumslöv 5:56-5:60, 5:75 och 5:74 med adress Troeds väg 8 (5:74), Troeds väg 10 (5:73), Troeds väg 14 (5:59), Troeds väg 16 (5:58), Troeds väg 18 (5:57) respektive Troeds väg 20 (5:56) ligger samtliga inom verksamhetsområdet för Landskrona kommuns allmänna va-anläggning och är anslutna till ren-, spill-, och
dagvattennäten. Fastigheterna är bebyggda med enplansvillor med källare.
Mellan den 15 och den 22 augusti 1999 drabbades fastigheterna av översvämningar. Fastigheterna på Troeds väg 8 och 10 var vid skadetillfället försäkrade hos Länsförsäkringar Skåne
ömsesidigt skadeförsäkringsbolag (Länsförsäkringar).
Fastigheterna på Troeds väg 18 och 20 var försäkrade hos Folksam ömsesidigt sakförsäkringsbolag (Folksam). Fastigheten på Troeds väg 14 var försäkrad hos If Skadeförsäkring AB (If).
Fastigheten på Troeds väg 16 har varit försäkrad hos Länsförsäkringar och If. Bolagen har betalat ut
försäkringsersättning till fastighetsägarna med anledning av de skador som uppstod vid översvämningarna.
Försäkringsbolagen har nu regressivs krävt kommunen för den ersättning som de utgivit till de berörda fastighetsägarna.
YRKANDEN M M
Länsförsäkringar har yrkat förpliktande för Landskrona kommun (kommunen) att till bolaget utge 828 557 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen 452 099 kr från och med den 19 december 2002, respektive 376 458 kr från och med den 24 april 2003, allt till dess betalning sker.
Folksam har yrkat förpliktande för kommunen att till bolaget
utge 396 427 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från och med den 15 oktober 2000 till dess betalning sker.
If har yrkat förpliktande för kommunen att till bolaget utge 347 705 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från och med den 4 augusti 2000 till dess betalning sker.
Kommunen har i första hand yrkat att försäkringsbolagens talan skall avvisas och i andra hand bestritt yrkandena utan att kunna vitsorda några kapitalbelopp som skäliga i och för sig, men däremot fullt ut vitsordat samtliga ränteyrkanden.
Försäkringsbolagen har bestritt avvisningsyrkandet. Målet har företagits till avgörande efter huvudförhandling.
GRUNDER
Försäkringsbolagen har som rättslig grund för sin talan anfört följande. De försäkrade fastigheterna har drabbats av skador efter att slambemängt avloppsvatten tyckts upp genom avloppsbrunnarna i fastigheternas källare. Skadorna har inträffat inom ramen för va-förhållandet mellan kommunen och respektive fastighetsägare, varefter försäkringsbolagen regressivs inträtt i de försäkrade fastighetsägarnas ställe med stöd av 25 § 1927 års försäkringsavtalslag (1927:77). Enligt 12
§ lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, va-lagen, skall en allmän va-anläggning tillgodose skäliga
anspråk på säkerhet. I kravet på säkerhet ligger att
anläggningen dels skall vara tillräckligt dimensionerad, dels vara underkastad ett fullgott mått av tillsyn. Då skadorna i målet, har orsakats av uppdämning har anläggningen inte uppfyllt kravet på säkerhet, varför kommunen nu har att ersätta försäkringsbolagen för uppkomna kostnader.
Kommunen har som rättslig grund för avvisningsyrkandet anfört följande. Kommunen har efter skadefallet träffat en
överenskommelse med var och en av fastighetsägarna om ersättning på grund av de speciella omständigheterna i samband med översvämningen. Genom överenskommelsen har fastighetsägarna avsagt sig alla eventuella återkrävs och regressmöjligheter,
varav följer att inga möjligheter står till buds för
försäkringsbolagen att kräva kommunen på ersättning. Då bolagen inte heller i övrigt står i något va-förhållande till kommunen,
skall deras talan avvisas. - För det fall avvisningsyrkandet skulle lämnas utan bifall, har kommunen i sak bestritt
skadeståndsskyldighet på följande grunder. Anläggningen har motsvarat de skäliga krav på säkerhet som ställs genom att systemet varit tillräckligt väl dimensionerat för att ta emot
de nederbördsmängder det varit fråga om, och som inte i något fall under perioden överskridit ett femårsregn. Vidare har
Banverket handlat i strid med den överenskommelse som träffats mellan verket och kommunen på ett sätt som varit omöjligt för kommunen att förutse.
Försäkringsbolagen har till stöd för sitt bestridande av kommunens avvisningsyrkande anfört i huvudsak följande.
Försäkringsbolagen, som reglerat de aktuella skadorna under åren 1999, 2000 och 2001, grundar sina regresskrav på 25 § 1927 års försäkringsavtalslag. Kommunens ståndpunkt, att
överenskommelsen mellan kommunen och de berörda fastighetsägarna endast avsett en allmän "ersättning", borde innebära att försäkringsbolagen är oförhindrade att nu kräva kommunen på skadestånd. Dessutom har kommunen varit väl medveten om försäkringsbolagens roll i skaderegleringsarbetet, men ändå valt att i november 2003 träffa avtal med enbart fastighetsägarna utan att beakta försäkringsbolagens intressen i saken.
PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN Försäkringsbolagen
Ansvarsfrågan
Försäkringsbolagen har till stöd för sin talan, anfört i huvudsak följande. Banverket gavs i mars 1998 tillåtelse att pumpa över vatten från sitt järnvägsbygge i Glumslöv till
kommunens dagvattenanläggning. - Skadorna har uppkommit genom att slambemängt vatten från kommunens spillvattenledning trängt in i husen längs Troeds väg genom avloppsbrunnar och
toalettstolar sedan trycknivån i va-anläggningen överskridit källargolvs- och marknivåerna. Det finns skäl att ifrågasätta om ledningarna varit riktigt dimensionerade för de mängder vatten som kommunen låtit avleda genom dem. Under inga omständigheter har marginalerna i förhållande till ett fem- eller tioårsregn varit särskilt stora. Dessutom har
anläggningen varit föremål för bristande tillsyn. - Banverket har genom avtalet med kommunen givits tillåtelse att i samband med sina arbeten pumpa in vissa mängder grundvatten i kommunens dagvattennät. Arbetena innebär stora påkänningar på det lokala dag- och spillvattennätet och Banverket eller dess entreprenör lät i strid med avtalet pumpa över oavslammat vatten i de kommunala spill vattenledningarna, vilket ledde till de skador varom är fråga i målet. Genom ätt kommunen inte haft tillräcklig tillsyn över Banverkets användning av kommunens anläggning, har kommunen brustit i det tillsynsansvar som
åligger den i egenskap av va-huvudman. Kommunen har varit medveten om att otillåtna överpumpningar av vatten förekommit vid flera tillfållen, men inte ingripit på annat sätt än genom ett skriftligt klagomål till Banverket, daterat den 11 mars 1999.1 brevet erinrades Banverket om de otillåtna
överpumpningarna, särskilt de som inträffat den 6 och 7 mars 1999. -1 kommunens tillsynsansvar måste ligga ett krav på ett faktiskt fungerande säkerhetssystem; att som kommunen fram till den aktuella skadan begränsa insatserna till att skriva brev till entreprenören är inte tillräckligt.
Ersättningsnivå
Försäkringsbolagen: Kommunen har inte kunnat vitsorda något belopp som skäligt i och för sig med hänvisning till
påståendet, att försäkringsbolaget beträffande fastigheterna på Troeds väg 8, 10 och 16 inte redovisat i vilken mån den utgående försäkringsersättningen blivit föremål för
värdeminskningsavdrag. Försäkringsbolagens mening är att skadorna reglerats i enlighet med gällande försäkringsvillkor och tillämplig skaderegleringspraxis efter de tabellverk som är allmänt vedertagna i branschen. Inte heller försäkringsbolagen är av annan uppfattning än att bolagen inte kan få bättre rätt än de skadelidande gentemot skadevållaren, men frågan saknar betydelse i sammanhanget, eftersom inga ytterligare avdrag på försäkringsersättningen varit motiverade då ingen
avdragsgrundande värdeminskning har bedömts föreligga. I försäkringssammanhang gör man aldrig avdrag för slitage på utrymmen som är yngre än fem år eller renoverade för mindre än fem år sedan.
Kommunen Avvisning
Kommunen har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. Eftersom fastighetsägarna avtalat bort sin rätt att kräva kommunen på ytterligare ersättning med anledning av det inträffade, finns inte heller någon regressrätt för
försäkringsbolagen att stödja sitt krav på. Därmed kan deras talan inte heller upptas till prövning. En försäkringsgivare kan aldrig få bättre rätt gentemot skadevållaren än försäkringstagaren.
Ansvarsfrågan
Kommunen: En förutsättning för att kommunen skall kunna avkrävas ansvar är att man brustit i sina va-rättsliga
skyldigheter. Några sådana avsteg föreligger inte i förevarande fall. Anläggningen skall uppfylla de etablerade
säkerhetskraven, såsom de kommer till uttryck genom Svenskt vattens dimensionerings anvisningar, P 90. Konsulten DHI:s utredning från januari 2000, som kompletterats i april 2006, liksom genomförda videoinspektioner, talar klart för att anläggningen varit tillräckligt väl dimensionerad för de regn
som drabbade Glumslöv i augusti 1999. Således motsvarade regnet den 16 augusti 1999 ett tvåårsregn och regnet den 19 till 22
augusti 1999 ett femårsregn. Inga problem har rapporterats från va-anläggningen i Glumslöv vare sig före eller efter de
inträffade översvämningarna år 1999. - Så sent som den 14 och den 15 augusti 1999 hade orten drabbats av ansenliga
regnmängder utan att några problem med avledningen uppstått.
Komplikationerna uppkom på morgonen den 16 augusti 1999 sedan Banverket genom sin entreprenör på platsen, Pihl Aarsleff A/S, låtit länspumpa ett vattenfyllt tunnelschakt mellan väg E6 och Kvistoftavägen i Glumslöv. Det är således inte kommunens dimensionering av va-anläggningen som varit att lasta för de uppkomna skadorna, utan Banverkets entreprenör som i strid med alla överenskommelser valt att självsvåldigt pumpa in helt
oslammat dagvatten i kommunens ledning; ett förhållande som kommunen inte haft anledning att förutse och därmed inte heller kunnat förebygga med. tillsynsåtgärder. Kommunen klargjorde redan från böljan, i en skrivelse av den 3 mars 1998, vilka högsta överpumpningsvolymer Banverket hade att hålla sig till, liksom att de hade att efterkomma de gällande allmänna
bestämmelserna (ABVA) för va-anläggningen. Trots kommunens klara och tydliga anvisningar kunde man senare konstatera att Banverket flera gånger lät pumpa över vatten från
anläggningsarbetena i kommunens spillvattennät, vilket kommunen påpekade i ett brev den 11 mars 1999, omedelbart efter en sådan incident. Efter ett större regn den 16 augusti 1999, kunde
kommunen konstatera att Banverket på två ställen, dels vid Kvistoftavägen, dels omedelbart öster om Viktorshögsområdet, lät pumpa över ytvatten till kommunens spillvattennät, något de saknat alla tillstånd för. Dessutom pumpades vattnet direkt ut i ledningen utan föregående sedimentering, vilket förorsakade slam i ledningarna och slamplymer i havsvattnet. - Skadan har uppkommit genom att entreprenörens arbetsstyrka, när de kom tillbaka till arbetsplatsen efter helgen, böljade pumpa över allt det dagvatten som då stod i schakten till kommunens ledningar, och detta helt utan slamavskiljning. Däremot har kommunen aldrig haft några invändningar mot hur Banverket skött avledningen av grundvattnet under byggnadsperioden; i den delen efterkom de till fullo alla överenskommelser. -
Sammanfattningsvis har Banverket alltså felat genom att de med ett tillstånd som endast givit dem rätt att pumpa över
avsedimenterat grundvatten till kommunens dagvattennät, pumpat över icke sedimenterat dagvatten till kommunens spillvattennät.
- Enligt kommunens mening har kontroller av arbetsstället visst ägt rum, men det kan under inga förhållanden vara rimligt att kräva att kommunen skall finnas på plats under hela
byggnadsperioden och dygnet runt övervaka att en byggherre håller sig till givna ramar. I stället har det från Banverkets sida varit fråga om en exceptionell överträdelse av meddelade villkor, något som kommunen inte kan lastas för. Ledningsnäten har varit väl dimensionerade och haft mer än tillräcklig
kapacitet för de aktuella regnmängderna samtidigt som en enskild abonnent genom sitt handlade vållat ett antal andra brukare skador i deras fastigheter; ett förhållande som inte kan läggas huvudmannen till last.
Ersättningsnivå
Kommunen: En skadelidande har rätt till ersättning för de faktiska skador som han eller hon fått vidkännas. Eftersom försäkringsbolagen inte reglerat skadorna efter
skadeståndsrättsliga principer, och avstått från
värdeminskningsavdrag på utgående försäkringsersättning i de fall där det varit befogat, skall den ersättning som kommunen nu avkrävs nedsättas i motsvarande mån.
UTREDNING
Försäkringsbolagen har som bevisning åberopat Banverkets va-anmälan av den 20 februari 1998, ett svarsbrev daterat den 3 mars 1998, brev från tekniska verket i Landskrona kommun till Banverket daterat 11 mars 1999, brev den 27 augusti 1999 från tekniska verket till Banverket, ett protokoll med
minnesanteckningar från den 19 augusti 1999, en modellberäkning med flödesmätning för spill- och dagvattensystem i Glumslöv upprättad av DHI Sverige, en teknisk rapport,
Källaröversvämningar Glumslöv under byggskede, upprättad av Kjessler & Mannerstråle den 14 september 2000 samt fotografier tagna vid skadetillfället.
Kommunen har som bevisning åberopat åtta överenskommelser mellan kommunen, Banverket och Pihl Aarsleff A/S å ena sidan och de i målet berörda fastighetsägarna å andra sidan, kartor över va-anläggningen i Glumslöv, videoinspektionsrapporter av spill- och dagvattensystemet i Glumslöv, rapporter upprättade av DHI den 18 januari 2000 och den 11 april 2006, en skrivelse från Banverket den 20 februari 1998, en skrivelse från
Landskrona kommun till Banverket den 3 mars 1998 om tillåtelse för grundvattenutsläpp i Glumslöv jämte bilagor, ett antal
fotografier, en skrivelse från kommunen till Banverket den 11 mars 1999, minnesanteckningar daterade den 19 augusti 1999 från möte mellan kommunen, Banverket och Pihl Aarsleff A/S med anledning av översvämningar i Glumslöv samt en skrivelse från fastighetsägarna längs Troeds väg 6 till 20 till Banverket daterad den 9 oktober 1999.
VA-NÄMNDENS SKÄL Prövningsförutsättningarna
Kommunen har yrkat att försäkringsbolagens talan skall avvisas med hänvisning till de överenskommelser som kommunen träffat med de berörda fastighetsägarna, genom vilka de senare förbundit sig att mot viss "ersättning i anledning av
omständigheterna i detta speciella fall" inte i framtiden rikta några skadeståndsanspråk gentemot kommunen. Den aktuella ersättningen motsvarar de självriskbelopp som tillämpats i
samband med den skadereglering som dessförinnan genomförts av de i målet sökande försäkringsbolagen. - Bolagen har bestritt avvsningsyrkandet.
Va-nämnden gör i avvisningsfrågan följande bedömning
De skadefall som är fråga för prövning i målet inträffade i augusti 1999, medan överenskommelsen med fastighetsägarna ingicks i november 2003. Vid den tidpunkten var
skaderegleringen redan genomförd och anspråken således överlåtna på försäkringsbolagen. Följaktligen var det inte fastighetsägarna som i november 2003 förfogade över
regressrätten, varav följer att deras och kommunens avtal inte med framgång kan göras gällande mot försäkringsbolagen.
Kommunens yrkande om avvisning skall således lämnas utan bifall.
Härtill kan anmärkas att de berörda fastighetsägarna vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet endast haft självrisken att fordra, varför de inte haft anledning att närmare reflektera över hur kommunen i övrigt såg på rättsverkningarna av respektive avtal eller hur kraven
slutligen skulle komma att regleras mellan försäkringsbolagen och kommunen.
Ansvarsfrågan
Enligt 12 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar, va-lagen, skall en sådan anläggning vara försedd med de anordningar som krävs för att den skall fylla
sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet.
Huvudmannen skall underhålla va-anläggningen och i övrigt tillse att den på ett tillfredsställande sätt fyller ändamålet.
Vidare skall anläggningen ägnas ett sådant mått av tillsyn att risken för störningar i anläggningens funktion och därmed risken för skador på anslutna fastigheter nedbringas till den nivå där anläggningen kan anses tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. Det innebär bland annat att va-anläggningen skall vara av ett sådant utförande, ägnas ett sådant mått av underhåll och tillsyn, att den under normalt förekommande betingelser förmår avleda tillrinnande flöden utan risk för inflöde i de va-installationer som kopplats in på anläggningen.
Om skada uppkommer till följd av att anläggningen inte uppfyller kraven, kan huvudmannen enligt 29 § va-lagen förpliktas ersätta skadan. Huvudmannens ansvar i nu berörda avseenden är - med undantag för fall av force majeure och liknande orsaker - i princip oberoende av om vållande ligger huvudmannen till last. För att skadestånd skall kunna utgå måste det också finnas ett orsakssammanhang mellan en brist i utförandet, underhållet eller tillsynen av anläggningen och den uppkomna skadan. Det åligger i princip huvudmannen att visa att anläggningen fyller de uppställda kraven ? och att en eventuell skada beror på annat än brist i utförandet, underhållet eller tillsynen.
Va-nämnden gör följande bedömning
Mot bakgrund av hur partema utfört sin talan i målet ankommer det på va-nämnden att i målet till en början pröva om kommunens anläggning uppfyllt de krav på säkerhet som varit rimliga att ställa i fråga om dimensioneringen, och därefter i vad mån tillsynen kan anses ha varit tillräcklig. De skador som
uppkommit på de berörda fastigheterna har enligt vad partema samfällt uppgivit varit en följd av Banverkets överträdelse av gällande villkor.
Med stöd av främst kommunens åberopade konsultrapport kan därvid till en början konstateras att anläggningen bedömts klara ett tioårsregn, låt vara med liten marginal. Då inget tyder på annat än att det på sin höjd varit fråga om ett
tvåårsregn som föregått händelserna den 15 och 16 augusti 1999, finns heller inget som talar mot att anläggningen haft
tillräcklig kapacitet för att i vart fall avbörda de aktuella nederbördsmängderna. Kommunen kan därmed inte fällas till ansvar på den grunden att anläggningen varit otillräckligt dimensionerad.
Härefter återstår frågan om vilket tillsynsansvar det är
rimligt att ålägga en va-huvudman vid arbeten av det slag varom här är fråga. Kommunen gav alltså i mars 1998 byggherren Banverket tillåtelse att under relativt detaljerade
förutsättningar koppla in sig på dagvattennätet för avledning av avsedimenterat grundvatten. Därefter, i mars 1999, kunde kommunen konstatera att Banverket vid flera tillfällen utan tillåtelse avlett vatten över spillvattennätet. Häremot reagerade kommunen och gjorde klart för Banverket att de
omkostnader som uppkom för kommunen och dess va-abonnenter i anledning av det inträffade skulle komma att påföras verket.
Sedermera, i augusti 1999, efter att Banverket ännu en gång använt kommunens spillvattenledningar, nu för oavslammat dagvatten, uppkom de aktuella skadorna längs Troeds väg.
Det är alltså otvistigt mellan partema att det varit Banverket som stått för överpumpningen av dagvatten i
spillvattenledningarna och därmed för det faktiska vållandet av skadorna i de berörda fastigheterna. Kommunen har på ett tidigt stadium medveten om överträdelserna av de gällande villkoren som entreprenören gjort sig skyldig till och även uppmärksammat Banverket på den risk för skador på abonnentfastigheterna som förfarandet kunnat föra med sig. Vidare kan anmärkas att kommunen inte på plats tycks ha besiktigat hur anslutningarna till kommunens nät kommit till utförande. Va-nämnden finner således att kommunen inte i tillräcklig mån kan anses ha levt upp mot va-lagens högt ställda krav på tillsyn av den allmänna avloppsanläggningen. Underlåtenheten har varit av direkt betydelse för skadornas uppkomst. Enligt va-nämnden kan
kommunen därmed inte undgå skadeståndsansvar för den bristande tillsynen av anläggningen (jämför nämndens avgörande BVa 29/98 i målet Va 203/96 från den 3 april 1998).
Ersättningsnivå
Kommunen har inte kunna vitsorda någon del av
försäkringsbolagen yrkade kapitalbeloppen med hänvisning till att de inte gjort några avdrag på den försäkringsersättning som avser egendom som varit utsatt för åldersbunden värdeminskning.
Försäkringsbolagen har invänt att skadorna reglerats på det sätt som är gängse i branschen och att värdeminskningsavdrag aldrig görs på egendom som är yngre än eller renoverad för mindre än fem år sedan.
Va-nämnden gör följande bedömning
Av 5 kap. 7 § skadeståndslagen följer att skadestånd med anledning av sakskada skall omfatta ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning samt annan kostnad
till följd av skadan. Några närmare direktiv om hur
ersättningen skall beräknas finns inte i skadeståndslagen eller dess förarbeten. I stället har det ansetts att värdet av den
skadade egendomen får bestämmas med utgångspunkt i "dagsvärdet"
såsom det definierats i den såväl vid skadefallet som vid skaderegleringen gällande 1927 års försäkrringsavtalslag (se Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, 2004, sid 72, med där anförda arbeten). Värderingsregeln har med vissa
förtydliganden överförts till 6 kap. 2 § i 2005 års
försäkringsavtalslag (2005:104). Första meningen i den nya bestämmelsen har följande lydelse: "Avser försäkringen värdet av egendom, skall [om inte annat framgår av försäkringsavtalet]
värdet anses motsvara återanskaffningspriset omedelbart före försäkringsfallet med avdrag för ålder och bruk samt, när skadan inte avser en byggnad, för nedsatt användbarhet och annan omständighet." - En skadad fastighet skall alltså om den iståndsätts eller återuppförs av försäkringshavaren värderas till återanskaffningskostnaden endast med avdrag för skillnaden mellan ålder och bruk (jfr Radetzki, a a, sid 85).
I förevarande fall föreligger inte tvist om
återanskaffningsvärdet (se emellertid diskussionen om skillnaden härvidlag i fråga om försäkrings- och
skadeståndsersättning i Radetzki, a a, sid 93 ff), men däremot om hur avdraget för ålder och bruk skall beräknas. Frågan om avdragets utformning har diskuterats ingående i den juridiska litteraturen, särskilt om avdraget skall göras efter i huvudsak subjektiva eller objektiva kriterier (se Radetzki, a a, sid 73 ff och 86 ff, och jfr Tullberg, Försäkringsersättning vid skada på egendom 1994, sid 70 f). En sammanfattning av resonemanget kan sägas vara att avdraget i skadeståndssammanhang i första hand, och i vart fall i högre utsträckning än vid
försäkringsfall, bör utgå från objektiva faktorer såsom det försäkrade objektets ålder, och i de fall där individuella faktorer ändå på grund av omständigheterna måste vägas in, efter faktorer som ändå inte är alltför subjektiva.
Sammantaget får lagstiftaren i såväl försäkrings- som
skadeståndsfallen anses ha godtagit att avdraget för ålder och bruk görs efter objektiva, det vill säga i praktiken
schabloniserade metoder. Tillvägagångssättet, som är brett tillämpat i försäkringssammanhang, har därtill förtjänster ur tillämpningssynpunkt. En konsekvens blir emellertid att det kommer att åvila den, som vill göra gällande att
ersättningsnivån skall avvika från den gängse schablonen, att visa fog för sitt påstående genom att förebringa någon form av utredning om den ersättningsnivå som i stället bör gälla.
I målet har försäkringsbolagen i skaderegleringen avstått från värdeminskningsavdrag på de delar av fastigheterna som varit yngre än fem år eller renoverats för mindre än fem år sedan;
därjämte har årliga värdeminskningsavdrag tillämpats efter vissa procentsatser för äldre egendom efter de principer som nu redovisats.
Så länge kommunen inte företett någon närmare utredning till utvisande av den enligt deras uppfattning riktiga
värdeminskningen, anser va-nämnden därmed att den av försäkringsbolagen tillämpade schabloniserade metoden
tillräckligt noggrant speglar den åldersbundna värdeminskningen på den berörda egendomen. Vid sådana förhållanden finner nämnden att de yrkade beloppen kan läggas till grund för bedömningen i fråga om skadans storlek.
Sammanfattningsvis finner alltså va-nämnden att försäkringsbolagen fullt ut skall vinna bifall till sin talan.
HUR MAN ÖVERKLAGAR Se bilaga
På Va-nämndens vägnar
Stefan Rubenson
Va-nämnden: ordföranden Stefan Rubenson samt ledamöterna Malin Enockson, Yngve Darte, Karl-Gunnar Andersson, Per Brogren och Knut Andrén (enhälligt).
---
STATENS VA-NÄMND Bilaga
HUR MAN ÖVERKLAGAR
Den som vill överklaga beslutet skall göra detta skriftligen.
Skriften (överklagandet) skall ha kommit in till Va-nämnden inom tre veckor från den dag då parten fick del av beslutet.
Den skall vara ställd till Miljööverdomstolen.
UPPLYSNINGAR
1. Överklagandet skall alltså vara riktat till
Miljööverdomstolen men lämnas eller skickas till Va-nämnden.
Om handlingar skickas med posten till Va-nämnden skall portot ha helt betalats av avsändaren.
2. Har part inte gett in tillräckligt antal avskrifter av inlaga som skall delges motpart, framställer
Miljööverdomstolen på partens bekostnad de avskrifter som behövs för delgivningen. (Normalt behövs en avskrift för varje motpart.)
3. Ytterligare upplysningar kan erhållas från Va-nämnden.
Landskrona stad och Försäkringsbolagen är härmed överens om följande:
För det fall Miljööverdomstolen finner dels att Landskrona stad är skadeståndsskyldig gentemot Försäkringsbolagen och dels att åldersavdrag skall ske på sätt som Landskrona stad yrkat i tredje hand är parterna överens om att vitsorda nedanstående kapitalbelopp så som skäliga i och för sig.
Fastighet Yrkat Vitsordat av Vitsordat av Totalt vitsordat belopp Landskrona båda parter belopp
Länsförsäkringar 677.417 kr
Troeds väg 8 299.703 73.734 225.959 ./. 242.211 kr 25 %
=169.477
Troeds väg 10 376.458 128.270 248.188 ./. 314.411kr 25 %
=186.141
Troeds väg 16 152.396 25.992 126.404 ./. 120.795 kr 25%
=94.803
Folksam 351.240 kr
Troeds väg 18 101.181 101.181 101.181kr Troeds väg 20 295.246 114.498 180.748 ./. 250.059 kr 25%=135.561
If 347.705 kr
Troeds väg 14 209.705 209.705 209.705 kr Troeds väg 16 138.000 138.000 138.000 kr
Parternas yrkanden i övrigt kvarstår alltjämt oförändrade.
Parterna, som var och en kommer att inkomma med separat inlaga vari talan i målet slutförs, har inget att erinra mot att målet
avgörs utan huvudförhandling.
För Landskrona stadFör Försäkringsbolagen Landskrona 2009-Stockholm 2009-04-22
[Stadsjurist] [Advokat]
