Historiola litteraria poëtarum Svecanorum. Cujus partem sextam consensu ampl. senat. phil. Ups. moderante doct. Erico M. Fant ... pro laurea exhibet Carolus Udalricus Broocman, stipend. Dykianus, Stockholmensis. In audit. Gust. majori, die [8] Junii MDCCC

HISTORIOLA L

POËTARUM SU EC AN ORUM.

c u j u s

P A R T E M S E X T A M

C O N S E N S U A M P L . S E N A T . P H IL . UPS.

M O D E R A N T E

D o c t . e r i c o m . e a n t,

H I S T . P R O F . R E G . E T O R D . SOC. R E G . S C I E N T . U P S . E T A C A D. R E G . L I T T , H U AI . H I S T . E T A N T I Q U I T. S T O C K H . M E M B R O ,

P R O L A U R E A E X H I B E T

CAROLUS UDALRICÜS BROOCMAN ,

S T I P E N D . D Y K I A N U S , S T O Ç K H O L A t E N S I S .

IN A U D I T . C.UST. MAJORI, DIE J U N I I MDCCCIIÏ.

H. C.

U P S A L I Æ , T Y P I S E D M A N N IA N IS .

T I L L

H A N S M A J E S T Ä T

KONUI 6EN.

r

J -b ia n d de offers mdngd, fom helgas vid Din thron T A f Snillen hdgnade, a f falla Underfater,

Min Kung! hur f o r D in ndd! D u dfuen blandas låter

M itt offer y ack ! f å fva g t att egnas Din Perfon.

Mörk vcir ruin morgonftund, D u böd, och dagen fig I Öfter viftade f å hoppfullt JKön; — Den fpåda HalftbnUna planta, den D u räddade, nid D ig

Tillbedjansvårde Kung!m defts förfta fruktknopp g la d a !

Så dagens Gud och Snillets, glömande Olympen, gick att öftva mmftko-dygder ; Hans Cithra Her dam e, inbördes ömande, En Himmel bilda böd a f de Fereifka bygder — Och nar f ö r verldens val ftn höjd han återtog, An dröjde dock hanr blick på telningen han Jlödde, Ån f ö r ftn blomfierdal hans öma hjerta flo g ,

Ån f ö r hvar Herdes Juck, hvars fålla dar han födde.

O ftkun år fabelns verld, men f ö r det J v aga b rö ft, ' Som dignar ftåmtande vid ftna kånftors börda ,

Ar fanning blott. Min Kung! Hör hennes enkla rSft:

J a g , vid Din mildhet, fv å r att lifvetspligter vörda, Svår outirötlig nit åt kunfkaps odlingen,

Svår Dvgden kårlek, f v å r att gagna Dina lander, Och g e , fom man, ett fttöd åt båttre ynglingen, Som fprida Jkall D itt lån med Jkickligare hånder.

Allerunder dånigft

<J

C A R L U L R 1 C B J R O O C MA N .

§. X X V .

fc S ed antequam noftra ad tempora propius accedimus*

p lu r e s reftant v e te r e s Patriae P o ë tæ , q u o s, nifi opus noftrum v e r o privetur d ecore, filentio non licet prae­

terire aj.

H o s inter primum teneat locum J O H A N N E S G A ­ B R I E L W E R W I N G , vir fane doétus & diviti præditus v en a. A n n u s illius natalis incognitus. Patrem autem habuit celeberrimum in A rchivo Antiquitatis Asfesforem

J

W

,

v i r u m , multa fui æ v i eruditione

R o r-

a ) D o l e n d u m autem e f t , q u o d , nulli quamvis peperci diligentiae, ta m pa uca & d isje fta d e vitis Poetarum reperire potuerim, Col- l e f t i o n e s P a lm fk ô ld ia n æ , e x quibus Cel. Prof. L iD erc, qui m e in h o c o p e r e p r æ i v i t , m ultam haurire potuit n o titia m , ad annum t a n t u m 1 7 1 9 fefe e x t e n d u n t, quae poft te m p o r a , maxima pars v i x it p o e t a r u m , quorum vitae nobis perfequendae & carmina re- c e n f e n d a funt. Q u o d fi a u te m m ih i h o c o p u s in pofterum co n ti­

n u a tu r o fe liciter c o n t i n g a t , ut aliquid de his vel aliis Svecanis V a t i b u s e x p i fc a r e r , fu p p lem entorum lo c o opellae hu ic adjungere eft a n i m u s .

b ) A u f t o r eft o p e r is : K o n u n g S I G I S M U N D S och K on u n g C A R L d . I X : d e s H i ß o r i e r , u tg ifn e a f A . A . v on St i e r n m a n ( I .

11

D t l . S to c k h . 1 7 4 0 4 ) . qui in’ praefamine de noftro quoque W e r - w i N f l b rev iter loquitur.

Sfr ) U 6 (

o r n a tu m , qui filii ingenio calcar addere fine dubio n o n intermifit. Linguarum peritiæ , quæ ho c t e m p o r e v ir u m eruditum praecipue ornare debebat, nofter etiam W E R - W I N G inprimis ftuduisfe videtur c) . F e l ic e s animi d o ­ t e s & folidisfima do&rina illum inter « q u a le s m o x c e ­ leb rem fecerunt. S ic etiam aulæ aditus ei p a tuit , variaque honorifica munera illi delata funt. Jam a n ­ n o 1 7 0 7 S e c r e ta r iu s Caftrenfis, nuper C o m m isfionis ad aulam Luneburgicam d), conftitutus. D e in d e ad plures a u ­ las L e g a tio n u m S e c r e t a r iu s , detnum in Galliam 1 7 1 4 » ubi Lutetiae P a r ilio r u m , poft quindecim dierum a rd en tem feb rim , adhuc co elebs, fuse ftirpis u ltim u s, ex fp ira v it d.

2 7 N o v . ^1715* ej.

Pauca illius fuperfunt Poëm ata. S u æ ni f i carminum Svetic. collectioni f ) Nobilisf. C a r l s s o n quaedam i n f e r u i s f e t , difficile de ingenio illius poetico foret judicare. O pera majora num quam publicans, ad infigniores tantum occa- fio n e s lyra infonuit, aliaque breviora carmina c o m p o fu it, qu o ru m heic fifiam catalogum :

i. G ra f - Skrift ôfver Lagman uti Skåne Carl E b re n ftee n . S to c k h . 1702 g ),

i . Ôfver Feldt - Marfchalcken Grtfve E . Dahlberg. S to c k h .

1703. g ). ³ - åf-

c ) Nar rat S tie r n m a n

1

m ilia r e s red didisfe t. •

d ) V i d e Holmiana Litt er ata m p. ^{4 8 ,} a u f t o r e von der Hardt.

e ) Praefatio ad H iftor iam S I G

1

f ) In fc r ib itu r : F ô rfô k t il l S v a n /k a S k a ld e -K o n f t en s up h je lp a n d e e lle r S a m l in g a f u tv a ld a S v th i/k a R im

och

^737 “ 38*

g ) S e o r f im in fo l io edita in P a l m f k ô l d i a n i s , d e in d e Ca rlsfon ianis C o l l e c t io n i b u s inferta inve niun tur .

Seq u entia apud Carlfon:

3. ( 5 /i/*r Konung C A R L XII.

4. Nyårs-Önjkan til Kongl. Hufet 1702.

5. Ôfver K. C A R L XII.s Vi&orier, Aria.

6. ufver Mafcaraden fom hålls på Kongl. Palats d, 9 Ftbr.

1700. -

7 . ôfver et Portrait. 8. ôfver Kiårlek och Kallfinnighet.

9. B er Sm - Sjuka. 1 o Of v er et fåruogdt Sinne.

i i . Ôfver Doden. 12. L å r dom och Kundjkap.

13. ÖJver Skionhet. 14. Parturiunt montes. — Sonnet.

15. 1700 uti M ay. 16. Ode, Afjked frå n P amas fen.

17. V ifa : Sag om ey Lyckan mot mig firafvar.

S e d m u lta alia com p ofuit, quae mihi reperire non licuit.

Q u o d illius præcipue diftinguit & commendat car­

m in a , eft illa (implicitas & in exprimendis cogitationibus perfpicuitas atque venuftas, quae animis legentium fe m a g n o p e r e infinuant, quibus addidit cognitionem homi­

num perfpicacisfimam , linguam materiae , quam traftat, aptisfimam & ornatisfimam verfuum ftruéturam. H æ c autem v is & flamma poètica, quæ vitam & calorem o m n ib us tribuit piéturis, hæc ditisfima imaginandi facul­

tas , q u æ ante oculos p o n it, quod defcribere cupit P o e­

ta — ubivis fere defiderari mihi videtur.

M e u m judicium exem pla adferenda comprobent.

Quam (impliciter & ad animos m ovendos apte incipit in E p itaphio Com itis D

.

D e Nije Syßrars larda Chor Uppå Parnasfo forgfe fitter Apollo ey mehr qwdda gitter Sin luta han har klddt i fior

R * 3 ° ,

@ ) i a 8 ) @ f f a, Hjette- Guden dr bedröfwat Och modet honom tagit frå n ;

O D ô d , du har uhr werlden röfwat En M artis och en Phoebi Son.

F i n i s hicce :

T y F a m a Jkalt hans niinne fjprida Så widt de Göthers ryckte g å r

Ock Seger-Crantzar fammanwrida A tt pryda f å hans filfwer-hår. h),

N u font D u nog D ig mödat har Sa gack till roo D u dyra Hidlte Den dehl font döden intet få lte Skall uti wyrdnad lefwa qwar;

D itt namn och dina rådfag blifwa Så lange folck i Swea dr ;

ffag endaß will p å grafven fkrifw a:

Den Stora ^D

hwilar har.

B r e v ita te m fectari coafris m uita aiFerre n on licet.

E g r e g ii autein e x Epitaphio judicis provinc ialis E h r e n -

s t e e n

v e r fu s locu m hic m erentur:

Hwad wore wdl war tröfi och hopp Om dödfens wåld f å wida ß räcktes, A t t lof och cihra med ens kropp

Tillika uti ß o f t betdcktes : Men dygden tråtfar defs förgifft E t ädelt namn kan aldrig glömas Hur Jkulle himla - Jkatter giömas

U ti en trånger jordijk grifft ?

L au-

h) Ju d icio a u f t o r i s : O m t a n k a r i f P it t er h e t s - A r b e t e n , S t o c k h . i

75

de h o c l o c o , n o n p la n e asCentire p o s f u m,

£■ ) » 2 9 ( $

L a u d u m , quas C A R O L O XII im men fas impende­

runt v a t e s æquaies, nofter etiam auxit n um erum , num- quam v ero merum egit adulatorem, fed feria Temper &

utilia adpofuit. E x e m p lo e ft, quod fequitur e x Nyctrs- 0nfi.au 1702.

N ä r han fig underlagt hwad honom trotfa will, Och f f tider brdckt fin owdns fipiut och pantzar, Han komme hem med Lager-Krantzar,

Och Jlute jfani tempel til!

fVår fiad will offra hvad hon clger P a det hon finart må fie fin Konung blid,

IVi bedje fiore Kong, ach ledmen wid E r Seger Och fiaffen hela werlden f r id !

M e n fe Julio an. 1701 Ariam fcripfit, quæ adferri m eretu r :

Så har nu Rom ej mer behof Med fina Hjältar fkryta ntycke Som gjort mång riken til fitt rof.

E j fpifar deras mdflerftyck»

Mot C A R L den Tolftes Idroprof U n u m adhuc addam:

L å rd o m och K undjkap.

H ar bråkar D u ditt wett, hivar af din Högfärd yfwts?

D u wet och känner well Metallers dygd och krafftt Samt plantors duglighet och fafft

Hur hivarje Rikes ßyrfel drifwes,

Defs feder, re glor, lag och huru folket trifwes, Orfaken til v i florm , til A/kan, frofl och is y Hur himlens runda klot fig hwdlfwtr,

Och i f å många Jaker w is, D ig kidnner du dock intet fie f wer..

R y Haec

H æ c omnia e x carminibus P o ë t æ , de q u o digne n o - ftra canit Sa p p h o feptentrionalis : kj

W

, ait hvad du of s lemnat RSjer Skaldeâdren lâtt

D u din lyckas härdhet hamnat P â et f o r t och värdigt f â t t , N ä r dig Jkaldtrs ode hotar Som en verldslig vis du 1 er Aled en glader Jang du botar B riß och hvad dig verlden ger.

Nahl och fmak och lätthet fiyta I din vers, j a när du will Franjka Rim i Svenjka byta Räcka famma gSfvor tili.

§. X X V I .

O L A U S O L A I B R O M S ( v e l B rom sj S u d er in a n n u s.

Vir erat multiplici eruditione clarus & , e x m e n te fui æ v i , P o ë t a elegantisfimus. H a nc lucem primum H o im iæ adfpexit d. ⁶ N o v . 1 6 7 2 IJ. P a te r erat Comiti ^A

^{. T}

^«

s t k n s o n

a facris domefticis»*J,deindePaftor in Björkvik Su - dermanniæ. Sim ul cum fratre minimo natu ^J

nofter ad hanc A cadem iam profeéfcus ^{1 6 9 3} m em bris nationis Su*

dermannicæ adfcribitur n) . D e c e n n io hac in fede M ufa- rum v e r fa tu s , utilibus undique colleftis c o g n itio n ib u s , centefim o ab hinc anno ( 1 7 0 3 ) , laurea cingitur apollina-

• ri.

k) Våra Fôrfôk

I) E x A l b o N a t i o n i s S u d e r m a n n i c æ , ubi ipfe ^{Ol. Br o m s} h u n c an num n a t a le m n o t a v i t ; alii h a b e n t , q u o e x f o n t e n ef c i o , an n u m 1 6 7 3 . m ) G K z é l u B iogr ap hif lta L e x i c o n

T.

n ) E x A l b o N a t i o n i s laudatae.

€-■ ) i 3 i ( îS-

ri. P aullo p o ft Regni Senatori & Comiti A

. H

a f a c n s domefticis faftus eit, oj , quod munus diu tui­

tu s e s fe videtur. P er annos autem aliquot ante obitum, c o n tio n a toris aulici apud campi Marelchallum comitem C i y l l e n s t i e r n a p ) munus ornavit. Vitam finivit men- le M a rtis 1722, anno fuæ ætatis quinquagefimo qj.

L a u d averint alii eruditionem & in carminibus pan­

g e n d is L atinis follertiam ; r j noftrum efi: carmina, quæ lingua vernacula compofuifc, examinare. Plæc etiam fpar- fim disjecta, in Colleélionibus a C

& S

-

s) faCtis plurima reperiuntur.

S eq u entia mihi cognita:

i. Dygdens Krona, upfatt ofver Fdltmarfehaîkinnans och Gref- winnans A n n a Chriftina Gyllenftiernas Graf. 171Ç. 6 pagg. in 4:0.

1. En Handelsman p d forden , fom fitt råtta B or ger/kap haft i Himmelen wid Hr. Handelsman Johan Luthers dåd.

S t o c k h . 1716.

E x Skaldefioekar a Carlsfon editis:

3. Of wer de E dit och IVålborne fu n g f r ur Kieonora och A n ­ na Maria H iårne, hwilka 170$ omkommo i Målaren.

4. En

0 ) V i d e D is fe r ta tio n e m de P o etis in S v io G o th ia Latinis P. II. p. 49.

p ) E x fe r m o n e in funus uxoris com itis.

q ) F rater illius m axim us n a t u R ev . ille fuit Superint. Carolftadii In g ï m u n d. Br o m s, c u j u s filius nobilitatus & d i f r u s Li l j e- s t r Å l e etja m a l i q u a n d o fuura l o c u m i n t e r P o e t a s S v ecarios m e re tu r.

r ) H o n o r ific u m occu p at locum in Disfertatione de Poetis in Svio­G o t h i a L atinis.

s ) S a m lin g a f V e r f e r p ä S venjfta. Sth. 1751 — 53.

âic ) 1 3 2 C 5 §

jf. En redlig och råttjkaffens Domare beprifad, dd A s fes f o r S v . H a sle lb o h m begrofs /702.

5. Lifvets och Dodens R ättegång, f o r e ßdid vid Härndshufdin­

gens Hr. L . E k få lts dod /7/7.

6. Om lifvet. Bejkrifning.

7. Om årligt namn. 8- Om lang lefnad.

y . Om Skaldekanflen. 10. Grafjkrift Sfuer en dijgdig.

ii. Om rå tt och orcltt. ia. MänniJKans bdfia.

13. Gratulation till Audi or a f Dudaim . t)

14. Gratulation tili Auctor a f Ledige St unders Poëtijke Ti] d- Fordrijf. Stockh. 1708. u)

P le r is q u e bis in carminibus fe poetic o ingenio a natura praeditum oftendit, vividum Temper , ingeniofum & m o llis - fimi interdum fenfus. Verfuum autem e x p o lie n d o r u m i n ­ c u r ia , m o s nominibus & titulis lu dendi, inepta haud ra­

ro G r æ c æ M y th o lo g iæ a dm ixtio, v) oftentatio in fa c e ­ tiis ad taedium u sq u e fefta n d is, inj ucundiora illius effici­

u n t opera. Nihilo tam en m inus juftus quisqu e æftim a- to r , locu m O l a o B r o m s inter m eliores fui tem p o r is

V a -

t ) Ru n i u s, Lt d e n i i c a la m o c o n c e le b r a t u s P o e t a , ^{p. 9 0 .}

« ) H e n r i c u s Ge o r g, v o n Br o b e k g e w, m i n o r is pretii hu ju s t e m ­ p o r is p o e t a & A & u a r iu s in C o l le g i o Cam erali. S æ p i s f i m e in n u ­ p tia s carm ina gr atulatoria c o n fc r i p f i t , ubi n o m i n i b u s r e b u s q u e c ir c u m d a n t ib u s in fulfi sf im e ludit. O b iit 17 0 8 -

v ) E l e g a n s a u f t o r ^{( S}a h l s t e d t) o p e r i s : O m T a n k a r i W i t t e r h e ts A r b e te n fcribit p. 4 1 8 — en a nn a tt f e la c k tig h e t d r a t t in fv e p a ta n k e n i ob ek a n ta o r d och n a m n, h v ilk a e j u ta n h je lp a f en m y - th o lo g if k u tr e d n in g ell. O r d b o k ku n n a f ö r f l å s . S å fo m t . e. d å O . B r o m s f k r i f v e r o f v e r en T å n J o m d ö d de :

F å r hon om f r å m m a t v a r , fin n åfla a t t b e fv ik a ; L a o m e d o n s p a r o lle en P o ly m n e f lo r s t r o E n B r i a r e i jk h a n d , eW n å g o n Sp h in g is klo H a n a l d r i g b r u k a t h a r m o t f a t ti g e lle r r i k a .

v a t e s num quam denegabit. E x Epicedio filiarum G u­

bernatoris provinciæ Hiärne, undis Mæleri fuffocatarum, quarum una ipfi fuit defponfata x ), excerpta quaedam fubjungere juvat.

J fky-bevuxne T r ä , fom koxen häruppß,

J B a r g , /om längfi kring ß r anden Eder ßrächa, K

ingen uiaf E r barmhertig händer räcka

Och utur do dfens gap utrycka desfe twä ?

H it taflor. bräden, uraA, /om Jkingrand flyta kr ing, Eho a f Eder kan till landet desfe bära,

D et Jkall ja g Himmelen till aldra ß Sr fl a ära Demådigt helga fom en Siäle -frälfand ting.

Min kiärleks fackla jag fielf gärna fläcker ut J a g gärna fom en trål vil Mälarns diup utSfa J a g ville med min dod de bägge lifwen lofa

Om ey pä lifvets trä wärt ode flagit knut.

E x Epitaphio A sfesforis Hasfelbohm hoc afFere liceat:

En man fom aldrig lätt flg nänfln ofioerilä

N ä r fmekand lyckaus wind Hans fegel bläfle flinn, D ä olycksflormen kom, han feglet nackat in, I ftadig jäm vikt har hans finne kunnat hvila. ' For honom Jorden war ett Gull, fom wikt ey äger,

E tt purpur fom har miß fin glanz och forra färg En fly r k a , fom ey har fin krafft och fSrfia märg En dunkel diamant, fom emot intet väger.

Aliud : *

A t fodas hit. , tycks nä got blifwa, En Sgnalufi, et fagert hopp

S Men

x ) 1 otum h o c p o ë m a de luftu v e h e m en tisfim o, defperatio n i v i c i­

n o , t e f t a t u r , n e c verba, ad eum pingendum fußioientia, in v e nîs- fe vuietu r P o ëta .

Men fnarafi mnn begynner lifva, 1 qwarßad halles lifwtts lopp

W a r t lif blir et forßugit ord W a r födfel, åka jo r d pd jord.

Juftum de ^B

judicium N o r d e n fly c h tiæ h o c c e y j ..

B

S , du har de lerken gifvit A lt du tili Pott war fö d d , Om du langre hos pfs blifvit

Och a f konßen underßodd, ,

D u a f fmak och ufning wunnit, H wad du icke altid haft ,

Tydlighet fom prifen funnit Och en redig bildnings-hraft

§. XXVII.

A m b o autem nuper m e m o r a to s ingenio p o ëtico fu- pera ntem j u v e n e m nobis pra ebuit Wermelandia t t o t v a tu m e x c elle n tiu m felicisfima mate r & nutrix. J O H A N N E M lo quo r R ¹ S E L L , qui e g r eg iis fuis, q u a m v is paucis — b r e v is enim vita — carm inibus inter P o ë t a s hnjus tem p o ris S v e c a n o s infignem fibi vindicavit locu m . N a ­ t u s eft 1697, in Paroecia W e rm elandiae U llerâd, ubi tunc tem p o ris pater ^N

R

Saceliani m u n ere fun­

gebatur. a) N o fter poftquam in fchola pub lica Carolfladii

& G ym nafio litterarum car pere incep erat v o l u p t a t e s , a tque heic jain fe aliquando P o e tic e n feliciter delibatu­

rum

y ) V à r a F ô r /ô k 3 . B. S . 14 6 .

« ) A n n o 1 7 0 3 Paftor in He s f e l f i t o g , ubi be atisfirn o c o n f o p i t u s fo- m n o o b d o r m i v i t 1 7 0 8 .

m m e sfe o fien d erat, anno 1717, ætatis vigefim o, ad hanc in c ly ta m accesfit A cadem iam . Nunc Jurisprudentias vi*

r e s fuas praecipue dicavit, fimiil autem Mufarum num- quam i m m e m o r , P o ë feo s interdum ambivit laudes. E x c arm inibus h o c tem pore confcriptis, illud fine dubio cum c o m m u n i applaufu in conventu Nationis W erm elandicæ 1722 præletfium: Befkrifning pa tn Svtnß. Soldat, inter m e­

liora num erari m eretur. Speciminibus, infignis do&rinæ U p fa liæ d a tis, tem pus quoddam K opingiæ , fratri maxi*

m o natu Andreæ b)> hujus urbis confuli, morbo debiti, in m u n e r e fungendo adfiftens, commoratus efi. H oc ita eft perfun< 5 t u s , ut anno 1724 Fifcalis urbis conftitue- retur. S e d antequam hoc m unus in fe fusciperet, U p fa liam , r es ibi reli&as deportaturus, proficifcitur. F a ­ tale autem hoc fuit iter. Febri ardenti correptum, fad- h u c florefcen tem æ tate — in defideriutn m ultorum , q u o ru m gratias & amicitias amabili morum fuavitate fibi c o n c il ia v it — anno 1724 cj, media æ ftate, inopinatum o c­

c upat fatum.

P a u c o r u m illius carminum mihi cognitorum maxima pars e x manufcriptis ineditis confiat, quæ partim in PalmfkSldicmis, partim Lidtnianis colletfiionibus refervantur.

T i t u lo s indicabo :

1. Beßjr'tfning a f en Soldat. Tal hållet i IV cirmeldnmngarneî Sammankomß i Upfala 1712. E d itu m apud Carlsfon.

12 pagg. in 4.'to.

2. B rudß.rift vfver Befallningsman Abr. Bergm an. 171g.

• S 2 3. E n -

b)

Academiam

P r o f e s f o r Juris P ublici S v e ç a n i Ni c o l, Ri s e l l, e ) A l i i ha b en t 1725.

3. E n co m io n Âtnaliæ ell. Åmåls Befkrifning p å Sv. V ers Mfr. S a ty r a in hanc tunc tem poris fqualidam &

anguttam urbetn.

4. Grafjkrift Sfwer C A R L XII. Mfcr.

5. Parentaliori d) o/ver Grefve Carl P ip e r, M a ecenas a u -

<ttoris\ Habita Upfaliæ anno 1720

6. En Vifa a f Job. RifeJl: Ack Echo D u N ym p h, ubi fua- v isfim e a mis l'a ni deplorat virginem amatam.

7. E t ß a d ig t Sinne. Carm en b r e v e , t y p is mandatum a- pud Sahlftedt.

L u cid u m autem ordinem cogitationum afcque p erfp i- cu ita te m , imaginandi pingendique vim f œ c u n d i s li m a m , ex im ia m fenfuum vivacitatem locis haud fan e paucis in ­ v e n ies. "Quod etiam ingenium habuerit a l atyra non a- l i e n u m , Encomium Amaliae teftatur. N egari quidem n o n poteft m a x im o s naevos le<ttorein pasfîm of fendere deli­

ca tio r em , poëm ata enim interdum rudia & i ncom ta funt.

S e d multa etiam tem poribus, quibus v i x i t , reettiori g u f t a carentibus adferibenda f u n t , multa ob ferm o n em patrium nondum fatis politum & ju v e n ile m P o ë t æ æ ta tem e x c u - fanda. In e p ith e tis, d ic io n ib u s figuratis & comparat io*

ni bus fæpisfim e a p t u s , interdum a n te in , tupra m o d u m , audax.

P a u c a , ut c r ed o , e x e m p la talem cum. a t te n d e n t, qualem adumbrare conatus fum.

E x

d ) Si c in e d ita m m e tr i c i s c o a f t a m m o d i s B i o g r a ph i a m III. C o m i t i s Ca r o c i Pi p e r infc ripfi, q n æ ^{f i ne} o m n i al i o t i t u l o , q u a m boec l 2 f l o r i s c u ju s d a m verb a A u fd o r e J c m . R i se l l , I P e r m e la n d o P o ti­

ta e g r e g io — in f c h e d u lis P a lm f k ô lJ ia n is refe rv atu r. C a r m e n m u lt is abu nd an s v e n e r ib u s p o e t i c i s , q u a m v is n o n ub iq u e aequa­

bili , ipfius f or f i t a n m a te r ie i c u l p a , fufu m v e n a .

A

E x defcriptione militis :

T y fordras iitaf den , fom tänker Fanan fvärjcr Och, fram fSr hujkan wilt fen tlig uddar fe,

E t oforfärat mod och färdighet i wärja Samt fiela armar, fom ey genaß fwiga ge ;

f f a , en f ä ß a rk natur, fam nSyder kan fördraga En wärja f o r ß t t bräß, och hungren i fm maga.

Frän wärmer, ß ä k t och hus, ja f oft erlandet kiära Soldaten tar f a r v ä l, och bryter opp ät fä lt Och maß a f ängßan tung fm magra ränfel bära Som blir hans ornegott uti ett multet tält.

Ehwart han g ä r eil' ß ä r , han bär alt hivad hctn äger Hans täcke, luften är, och jorden är hans läger.

E x E n c o m io A m aliæ adponam fatyricam curiæ de­

fer iptionem :

D u gamla ftolta Rom , fom f ä med Radhus Jkrot, Förlät ja g mäße här mot villjan radhus nämna E tt Jkiul, fom bättre man ät bofkap plägar lämna, ffuftitia f o r b o rt, ty hon det hogt fo r trot.

P ä ßadens vackra torg , det hus til prydnad ß ä r Dcfs rutna väggar ha omkring fä morka /kuggar, tf u ß icen tittar ut i fonßerlufa gluggar

Och klagar att hon där fä ganjka illa mär.

E tt rum dock under är, fom tämlig hälls vid viagt M ed ny befmidder dor, fa ß tämlig träng och liten E tt nyttigt logement, fom främ jar ßadsprofiten

F y mången ärlig karl fitt rus där nederlagt.

L e v it e r t a n t u m m o d o J

R

attinge­

re p o t u i , l a t i s t a m e n , ut e x o b l i v i o n e p e rp etu a l i b e r a -

S 3 re

retur p o ë t a , de quo d ig n e jufta V a t u m noftrorum æ f t i- rnatrix: ej

Se en Jkald ej mycket kandtr LikvcU a f dit dgta ß a g

Som a f Sång-Gudinnors hander Larde fina harpe-tag.

Kom R Ï S E L L , din lon att taga

A f de fri/ka lagrars blad ; N A lt hvad vi uppå dig klaga,

Å r att D u ej längre qvad.

y

§. X X V III

Tn recenfendis v i r i s , qui num îne P h œ b i afflati, ad P o ë l e o s iv eru n t facraria, carminibusq ue inclaruerunt c o n ­ cinnis, virum haud adeo quidem cog nitum , fed m em o r ia d ig n u m , T H E O D O R I C U M G R A N A T E N F L Y C H T n o n reticere debem us f ) . P a u c a v e r o de illius vita re p e rir e licuit, reperta autem ing enue adfere m us. V i t æ lu m e n adiit H o lm iæ d. 3 A u g . ^{1 6 7 8 .} P a te r G u s t a v u s G r a - n a t e n f l

( n o n d u m nobilitatus Mein) C e n tu r io fuit L e g io n is T o r m e n ta r iæ ( Artilleriej & ftrenua cum fortitu­

dine C A R O L O G U S T A V O , S v e c iæ rege, duce, militavit, quibus in Patriam m eritis C A R O L U S XI, eu m anno 1690 nobilitate d ec o r a n s, dignum tribuit præ m ium . F iliu s m ini­

m u s natu nofter, P o e t a , vinculo conjugali ju n é tu s cum A -

G N E T A

I r w i n g , Rationarius fuit in C o llegio, quod rediti­

bus filci publici præeft. ( Bokhållare i Stats-Ccntorctj. Ce- te-

e ) V â r a F fir/S k 3 B. S . T48.

/ ) Q u o d b r e v it e r d e i l l o e n a r r o , e x G e n e a l o g i i s N o b i l i s f . v o n Sc h a n t z, in palatio ord in is e q u e ft. r e f e r va t i s , m i h i a d n otavi.

In C e n tn ria I. A n o n y m o r u m S t ie r nm a n n i p. 4 1 , l o c u m ill i in ter P o ë t a s m e l i o r e s c o n c e d it u r .

t e ra illius ig n o ram u s, — fed fatis concesfit d. 6 Maji 171 61 . C u m f i i i o G

J

, q u i , nefandis fceîenbus c o m m isf is, Marfirandiœ carceri damnatus poft annum 1740 d u ro s leth o finivit la b ores, hæc familia exftin&a eft g).

P o e tic a illius opera ty p is mandata hæcce funt:

1 Penningtnr herum och laß. (S to ck h . 1698 deinde 1716) f in e nom ine auftoris. 34 p*££* 4*

2.. Trefaldig O rdaßrijd emellan Skicnheten, Wanligheten och Forßßndet ell Karlekens fldtade Srgerkrants. Stockh. 1710}

p ræ ter dedicationem fexui muliebri faétam pagg. 24 in 4;to.

3. Trettio tvâ St. Anderika P f aimer if ran Tyjka Spraket for- fvd n ß a de a f D . G. Ibid 1726. 116 pagg. 12.

4.. G raffkrift ufver Asfesfor L y beck er.

5. Gratulation tili Aufitor a f Lediga Stunders Poëtifke Tijd-

Fordrijf. ,

Q u a m v is jam recenfitis Vatibus nequaquam æqui- parari posfit hic Nofter, fua tamen gaudet fuavitate. F a­

teri enim d e c e t, reftioris guftus defeétu eum fæpisfime in v erb oru m vanam pompam ita deduftum fuisfe, ut non m o d o a l i i s , fed etiam , ut vid etu r, fibi ipfe obfcurus fa*

é lu s fit. N ihilo tam en m inus feripta illius non fine qua­

dam v o lu ptate legi posfunt, nam ubique fere Poetam indicant religiofum , honeftatisque amatorem, qui animos hom in um & vitas acriori acie oculorum obfervavit atque perfpexit. E ft quidem ftylus tumidus ; fed fimul quo­

q u e tropis & fchematibus , infulfis quidem interdum, fæ pius autein felicibus p len isfim us, nec apud quem­

quam hujus tem poris vatum copiam comparationum a- ptis-

g ) V i d e v . S tie r m n a n s Matrikel,

@ ) i 4 ° ( ®

ptisfimarum inveni majorem. O pus illud: Penningens be- råm och laß cete r is iilius carminibus merito ant eponatur.

F elicior utique in P o e m a te : Trefaldig O rdaflrijd fuis- l e t , fi id alia forma quam dialogica induisfet; hæ e n im perfonæ allegoricæ Skiånhet, JVdnlighet, Fårfiånd fæpisfiine le tantum m odo abftraftos es'fe co n cep tu s indicant. Cura quoque metri jufto minor

pretio carminis plu s adhuc detrahit. E x Anderika Pfalm er, q y o s ultim o fuæ v itæ anno e d id it , H y m n i feftivi infulfisfimi; ceteri a utem fpi- ritus religiofi p l e n i , & ad virtutis e x cita ndum a m orem aptiores funt.

Quod c o n ten d ere aufus f u m , fpecimfnibus confirm em . In Pinning ens berorn och laß pecuniam ita adloqu itur:

D11 Drottning fu r alit k id rt, fom verlden cfterfijker ! Vu fo l fom vdrmer opp, hvad armods eld få rk y lt!

D u fom lik Phœbi vagn a f glantz och eld ar rijk e r, Går hvad dig fa ß nar v id , fårbldndt, få rb rd n d t, få r g y lt ! D u ar den hjelten, fom f å många fig pålita ,

Den fiionhct hvar intill de lyfina ågon dr f is , D et äpple, hvaruti hvar Adam lyfier bita , Den kurbifs, i hvars fa yg d de mafia kroppar trifs.

D et klenod om hvars vin fi, f å mångp tufend fd c k ta } D et adla barn, fom ey har fv å r t att Amma f å , Den brud, fom någon hvar vill gierna ha till dckta, Den fp åman , fom fin van kan fidds god lycka fp å .

pag. 6. „

Den dig har kan f itt hår, fom g rå tt ar ljusbrunt giå ra JLn firynkot panna f i a t , f itt ly tt dollia grant

Den grynfia upfyn kan med dig dock hjertat råra D u pryder, adlar a lt, dr karleks dyra pant.

Incom m oda deinde tangit a«i ⁵ to r :

Men

Men ack ja g vet at du i qval fà mången lindar D u bar f o r kiötzlig fyn en fkinand konglig krantz Men med ditt gyldna Jhen du niftngc» fiarkt förblindar H ar blott f o r Nattens folk, fom Sommar-matken glantz.

fifag harmas och har fo rg , att du Jkall hindra fddan F ör mängt Guds barn, foni har en årlig vandel for, Som i fin hela tid ej fp ar ar flit och mödan,

Som lefver lik en Jlaf och lik en tiggar dör.

C on cludit ita:

Förbli/ emedlertid 0 Penning hvar du tycker Gud ger mig vål min del, hans vilja år min

Hvad tiden fö r ofs till, hvad tiden hådanrycker jja g tager nögd emot f a ond fotn goder DaG.

(£>. G. N om en auétoris).

§. X X IX .

P ro g red im ur tandem ad virum , qui in omnibus fe­

re fcientiis atque artibus verfatus, æftimatorem gravem e ruditiim que atque laudis præconem facundum merere­

tur. S ed alii merita in ceteris metiantur & aeftiment, h eic ea indicasfe fufficiat; nos enim præcipue attinet e- x a m in a r e, an feliciter fefe interdum Poëfi facraverit JO­

H A N N E S T O B I A S G E IS L E R .

N a t u s eft

H o lm iæ die 20 Februar. 1683, pa­

tr e m habens m ercatorem magnarium C

G

, e x Silefia oriundum. A n publica vel pri­

vata inftitutione primum ufus fit , non liquet: cer-

T tum

h ) Eft, q u o d publicas h eic agam gratias Infpettori F ifc i , E . G e isle r , n e p o t i n o f t r i , ob b e n ig n ita tem , quacura mihi Biograph i a m »vi o- m nibu s n u m er is abfolutam impertiit.

t u m autem ', quod jam 1696 i) , a g e n s æ ta tis an­

n u m decim um t e r tiu m , Upfalienfes falutaverit M u fa s

& rite exa m in a tu s fit. C ognitionum utilium cupidi ne in- c e n f u s , n u n cq ue vid en s to t idoneas harum c o llig en d a ­ r u m occationes fibi p a te n te s , fufpenliis h æ fisfe v id e tu r , qu æ n a m potisfim um esfet arripienda. M o x a u t e m , M a - th e fi & M echanica c a p t u s , ad earum a d y ta alacri c o n ­ ten d it fludio ; jam in Ph i lo fo p h ia , P h y f i c a , A ftr o n o m ia

& H illoria præ leétiones a ttentus a x a u d iv it, jam e x c u r - fionibus botanicis diicendi cupidum fele p ræ b uit c o m i­

t e m . N e c T h eo lo g ia m , Jurium f c ie n tia m , A n a to m ia tn intablas reliquit. Linguis adhaecLatiali. G u liic æ , G e r m a - n ic æ addifcendis fluduit. H æ c autem inter om nia P o e t i ­ c e s praecipue carpfit flore s. A rtib us q u o q u e liberali bus &

e x e r c i t i is , quæ corporis firmant robur & v i g o r e m o p e ­ r am dare non interrnifit k).

T a n to in ftudia utilia am o re & m a x im is in illis pro - g r e sfib u s faétis, dofrorum atque co m m ilito n u m fibi m o x conciliavit gratias & amic itiam. A n n o jam 1698 e x m u l­

t is eum e le g it Cei. Prof.

u t libi in H e r ­ bario ordinando operam c om m odaret. P o ftq u a m in c o n ­ v e n tib u s nationis S to c k h o lm ie n fis o p p o n e n d o , re fp o n - d e n d o præfidendoque & tandem 1704 o r a tio n e in M o ­ n a r c h i e s regim inis forma e laudem h a b i t a , in fig n e s fui animi d o te s o f le n d is fe t, e o dem anno c o m m u n i con fenfu C u rator nationis e le élus eft. '

L a u -

i ) A lii h a b en t 1 6 9 7 , fe<l i'1 A l b o n a tio n is S t o c kh o l m i e n f i s ipfe feri- pfit 1 6 9 6 .

k ) V e r b a in B i o g r a p h î a m anu fer ip ta f o n a n t : Ba n ß c a jf a d e f i g f à r - d ig h e t i R i t - ' P t r f p e î l w - S tic k a r e • F ä k t - och Sv a r / v a r e - K o n - f t e r n a , f a t n t M u fik en — & alio l o c o : v a r g o d och ly c k lig p o r ­ t r a i t M å l a r e , f p e lt e m e i f ä rd i g h e t F ie n t och H a u bo i s , f ö r ­ f ä r d i g a d e f j e l f M a th e ma tif k a I n f tr u m e n te r .

C

& ) H 3 (

Laudabili ita A cadem ico decennio abfoluto, apud G u b e r n a to rem Provinciae P

F

m oderator fi­

liorum fa ftu s 1706. Inde 1710 cum Nobilisf. B

P raetore N

G

, Secretarii veftitu s m u n e r e , e x t e r o s falutavit. S ed jam anno feqnente re­

d u x in Patriam , R e g io Minerarum Collegio nomen dedit, ubi o m niu m fibi m o x ita acquifivit fidem & a m o rem , u t p a u c o s poft annos (1714 1 7 IS) P rotom enfor M e ta l­

licus ( 'Markfcheider) conliitutus fit. Quo e x tempore m a­

x im a m vitae partem degit Fahluncc % ubi etiam 1716 matri­

m o n iu m iniit cum E m e r e n t i a S o h l b e r g . — Tanta cura a tq u e vigilantia m unere fibi commisPo perfungebatur, ut e u m ad p e r fe ftio n is fafiigium Protomenfionis metallicae ar­

t e m e v e x i s f e . hujus periti contendant l). Qua ex causfa di- fcipulis, tam S v e c a n is, quam exteris femper erat ftipatus.

S i c v itam p eregit publico ufui facratum fed proh do­

lor ! b r e v e m ; gravis enim luétus, quem praematurus o b itu s dileétæ u x o r is ei injecerat, virum asfiduis jam debilitatum laboribus anima privavit d. 2 9 Maij 1 7 2 9 .

V i r u m , qui to t in rebus e x c e lle b a t, etiam in P o ëfi natura atque arte inultum valuisfe m) contendere posfe g a u d em u s. Tam m ajora, quam minora carmina, illo au-

< 5 t o r e , fu p e r fu n t, m axim am partem edita.

i. Underdånig fie Fagne - Tankar 3 f v er K. C A R L XII:S F<f- delfe. S to c k h . 1709. in folio 24 pagg. deinde apud Carlsfon.

T 2 Car-

l ) D e h a c re e tia m Fodinarum d elin eationes teftantur, quae in Bibli­

o t h e c a U p fa lie n fi adh uc refervantur.

in ) O m T a n k a r i W itte r h . A r b e te n legitur de e o p. 149 : en fk a ld icke m in d r e ly ek lig i a lfv a r ja m m a oth h å g a , ån i [m å och r o lig a à m n en .

Carmen poëticis deliciis p lé n u m , ubi P o ë t a epi co m e ­ tro feliciter magna facinora C A R O L l XII can it, & r e b u s om nibus circum dantibus optim e utitur, ut m a x im a m v e - uuftatein poeticam fuo carmini conciliaret.

2. Suea Rikes Sköld. 1714.

3. Menige Bergzmannernes Lyckönfoan till Hennes K.

U L R I C A E L E O N O R A . Sth. 1719 n). 20 pagg. in 4:0.

S u p p le x hoc in carmine P o ë ta queritur da mna &

excidia fodinae, petitque a regina, ut hujus fu fcipiat c u ­ ram. Omni fere fine gratia fata & p ræ fentem tri firem fodinæ Itatum narrat. M ateriæ enim huic difficili v e n e ­ r e s poeticas impertiri conabatur, & paucos fa ne i n v e n i ­ e s l o c o s , qui v e r o fpiritu poëtico fufi funt. A t d u lc e tam en & decorum e l i . fi i s , cui m en tem div iniorem &

o s im g n a fonaturum dederit natura , his don is in f a v o ­ rem infeliciuin utatur.

4. Tankar o/ver Drottning U L R . E L E O N O R A S D öd.

5.

Q r affor iff

ôfwer G

innan

6. Ôfverfdttning a f Italicnfoa Idyllen II P a llo r F id o di Gi-

ambatilla Guarini. Mfcr.

E x C ollectione a Carlsfon fadta : 7. Till åminnelfe a f Bergmafiaren G. N o r n 1718-

g. E i Salig Sials omdöme om f o r den vid J u n g fru F a l c k s dåd

E x Sahlßedtiana Colledtione :

9. B aß a årstiden till Giftermål. Carm en facetum«

Parva Cetera :

10. B iffa folket dö fnaraff bort.

XI.

Om Ödet.

12. Ofber en bandhund. Satyra.

13. D et fegrande Fruentimret. In-

n ) A f t a Lit, Sv. V . I . p. 2 5 .

Ingenium natura ad Poëfi aptum ubique iiliuS in carm inibus eminet. U t u t r e s ipfa fuadebat, nobilis &

f u b lim is, vel ludens & jocofus animos leétorum fæpius o p tim e permulfit. Quod bene cogitaverat, eleganter pro­

p o n it. E p ith eta fem per fere apte eleéla, metaphoræ fe­

l i c e s , com parationes convenientes, narrationesque quam m a x im e vividæ . Praecipue vena epica gaviius esfe vi­

detur. S a ty r a m etiam non fine fuccesfu attigit. Tenera a u te m & anim os com m oventia minime feliciter modula­

t u s efi. A liq u o s fine dubio naevos animadverterit quis­

q u e ju d e x fflgax & g ravis, praefertim fi ad hodiernum g u ftu m omnia e x e g er it; fed de m eritisPoëtæ cujusdamju­

d i c a n te s , nos numquam tem poris, quo vixerit, imine- m o r e s e sfe decet. Q uæ autem numquam probari potefi, illa efi incuria, qua cum promifeue ex Religione facra

& M y th o lo g ia figuras mutuat. Interdum etiam Heroi l u o n im is humile adulatur.

S e d fragm enta e x carminibus, melius quam hofirum j u d ic iu m , ad eum cognofcendum conferent.

E x Fdgne- Tankar fequentia :

L o q u itu r P oëta de natalibus C A R O LI XII & even­

tu , quod h eros prope folftitium æltivum natus fit, pul­

c h e r rim e utitur, ita canendo:

D a hade Sool n nyjs ß g Jki/ncfat np til Ner dm D et hogßa, fotn hon fü r til Pulen kli/va opp, Och ytterß f r an fitt mahl befåg den Norre jorden i Samt trod der /inka der fitt tljefi fndlla lopp

P a det han der if ran der nature mât te fkåda Deu h yrd, fom jkidle fnart en allmen fdgnad bâda.

Hon gick ( vâr Sool) helt fient hvar afton til fn kvihta Och njöt i Thetis fkiåt allenaß liten blund;

T 3 Strax

Strax Jags hon Ster opp om Horizonten ihla T il at bevaka en f a hogt förväntad fu n d . Och at hon mätts ej den f o r a åhran mifla En f ä vdlfgnad hyrd at vied ß t t Jken bijvifia.

A lio loco tranquillitatem defcrib it, ad finem S æ c u li decimi feptimi pace R y s w ic e n f i toti E u r o p te o orbi con- cesfam , & ita p e r g it:

Men fnart fom Seklet Jags eu rolig anda taga E n grym och mordijk tvifi en ledjam början f a r Man har ej längre f r id ån grannar det behaga:

N å r tiden f o t en bok a f fiutton hundra åhr

D a blef och tro och lofn med f r id och fåm ja fu tn e Och f r a x de fa rk a las frå n ffani dårar brutne.

T y Tvedrågt f o d da up frun afgrunds fva rta nåfen Hon koxad hit ock dit till alla verldfens horn, JVred ock f n Jkarpa fy n up til ds fiott och få fie n , Som tidigt lida kuld inunder Norjka BiSrn :

Hon ja g upofver dem den ådla friden fvå fv a Och fpindlar fine nåt i hielm och pantzar våfva.

Hon f ä g och fira x t hon f S g , re f hon i tu f n klåder , Och a f en fretand’ harm i bitter vrede g r e t,

Samt något nårmre up til Norre Polen tråder Och f å ger t kan ja g ej bli q u itta i f i k fö rtr e t?

D e fridrfSrbundne folk Jku ofordrojligt mårka H vad ting mit g ift form ar i vrange ftnnen vårka.

Carm inis: B å f a årstiden till Giftermål fragm enta qu æ - dain addam. H y e m e m ita inducit P oëta.

Forfi f ig e r Vintren up och hela laget hålfar Befordrad ofveralt med varma Lappjkinns pålfar Likvål f å frS s han f å , at han knapt fick fra m ordet Han blåfe i f n hand och fa d e: hår vid bordet

Får-

Formodar ja g en hvar fo r godt och Jkdligt finner A t ja g fa r tala fo r fi, font hvart nytt dr begynner ,r Sen hoppas ja g att f d godt bifall utaf alia

Som fe mit frusna Jkägg, min rimbclupna Jkatla >

M in genotnfiela mun, join halfva or den fkarfvar, An ingen mer an ja g godt fdngelag betarfvar:

En ogift kninipen g a r och fidds fo r holden ryfer Han bade natt och dag i fang och fiugu fry fe r, Men f i en g ift han har fin van invid fin fida , N d r han till honom vill et vanligt åga vrida.

L a u d at deinde longas n o d e s & dicit inter alia : E j ndjon ofianfirdl dem fen i otid vtfcker,

E j ndgot herda horn de fofvande forjkracker, Ê j ndgot fogla ljud, det leda morgon quitter G år att det fata par tidt uti fomnen fpritter.

S u r r e x it deinde V er

*— och vid det famma fprider Den aldrafåtfia lukt frä n fina

kläder.

Laudat (e:

jfa g jordens träd med låf, med gras defs änffar kldder Defs vinterkulna kropp med tujend blom/ler täcker, H t til den kl åderprakt ej Kunga-vdlde r deker;

ffa g gifver hafvet l if , at det va nytt fig ror er Ock mycken nyttig vinfi til omfe firander fårer , ffa g med en Ijnfiig drift all lefnad hemligt retar Och alt i karlek tands och efter makan letar.

Sen bårjar Sommaren, med mogna ax beprydder

Och med en rock a f blad t helt konfiigt fammanfydder : ■ A u tu m n u m ira defcribit:

Han var med drvfvor kr ont, och nr hans rika fkåte

En ymnighet af fru kt ock mogna växter fiåte.

A u tu m n u s de fe loquens ita concludit:

J a mer — nar Herren Gud in vigde dckta ßandet Och knot den fS rß a knut på dett a helga bandett m var jag der til ß a d s och fa teburen fy lte

A t lußegatdeus trad med fru k t ß o d ôfverfkylte.

A u d ia m u s t a n d e m j u d i c i u m H e d e w i g i S

).

G e i s l e r bland vår adla Jkara Tag ditt rum,

artigt qvad:

Skalde-d rift och tankar para Sig p å dina larda blad.

N a r din Ungdoms fS rßa lager D u f å r C A R O L S fegrar brSt

Tecknas den at blifva f a g e r , O ch,

mer du kranfar knSt 9 M era de ock blefvo tacka Bland dem pråla fy r a maß Som du velat tiden racka Och p å årets hufvud få fl. p j .

o ) V a r a F ö r f

ok. 3 B. 147 S.

f ) C a r m en fupra m e m o r a tu m : B à flfl Å r s ti d e n & c .