I inledningen till den första årgången av Daedalus framgår att boken skulle fungera som en länk mellan Tekniska museet och de företag, privatpersoner och institutioner som på olika sätt bidragit till museets verksamhet. Intressant att notera är att Daedalus började ges ut redan innan museet erhöll sina egna lokaler. På så vis kunde Tekniska museet synas – utan att faktiskt finnas. Även om tillfälliga lokaler för utställ- ningar tillhandahölls, var museets inkomster inte stora. Årsboken blev därför ett sätt för museet att göra reklam för sig och nå ut till både en nationell – och senare även en internationell publik. Marknadsföring var viktigt då (som nu), utan uppmärksamhet och publicitet var möjlig- heterna till finansiering små. De annonser som allt sedan start fanns i årsboken är därför intressanta ur flera aspekter, och i Daedalus redo- gjordes också årligen för de resultat som museet uppnått under verksam- hetsåret.
Tekniska museets vänner (TMV) – tidigare kallad Föreningen Tekniska museet – bildades i januari 1930. Den första paragrafen i föreningens stadgar stipulerade att dess ändamål var att ekonomiskt stödja och i all-
central aktör för utgivningen av årsboken Daedalus. Den kom under årens lopp att fyllas med publicerade uppsatser inom ingenjörskonstens och industrins historia samt om aktualiteter och tekniska framsteg. Ibland handlade artiklar om Tekniska museet, och ibland rentav om års- boken själv. I årsboken 1974 skrev Hans Hylander exempelvis en artikel med titeln ”Daedalus 1931–1973. Det som skrevs och de som skrev”. Hylander var medlem av redaktionskommittén för årsboken, och i arti- keln kommenterade han upplägg och innehåll för hela serien. Inled- ningsvis innehöll böckerna en verksamhetsberättelse om det gång na året rörande museets styrelse och förvaltning, utställningar, evenemang och samlingar. Även årsberättelsen för Tekniska museets vänner publi- cerades allt sedan starten 1931. Av tradition kom uppsatser och artiklar att få det största utrymmet i årsboken; 1973 hade 220 artiklar publice- rats (på sammantaget 4 800 sidor). Antalet sidor per artikel ökade också markant mellan år 1931 och 1973. Hylander påpeka de att antalet illu- strationer, liksom omfånget på texterna hade ökat. I början av 1970- talet tyckte sig Hylander därtill urskilja ett par huvudgrupper av ämnen på artiklar som publicerats genom åren: teknikens naturvetenskapliga grunder, skrifter som syftat till att lyfta ett jubileum, nomenkla turfrågor, aktuella ämnen som knöt an till histo rien – och som ibland blickade mot framtiden. 1973 hade vidare omkring 30 artiklar publice rats som berör- de Tekniska museets föremålssamlingar. Flera texter var relaterade till Christopher Polhem och hans innovationer. I Daedalus lyftes Polhem frekvent fram, men Hylander påpekade också att ”efter 1964 tycks ingen författare ha känt sig frestad av det outtömliga ämnet Christopher
Polhem och hans verk”.24
Polhem skulle naturligtvis återkomma i senare publikationer av Daedalus, och dessutom handlade en mängd artiklar om tekniska inno- vationer. Teknikhistorien har visserligen generellt en tendens att lyfta fram det nya och moderna, och i Tekniska museets stadgar framgår att en av museets uppgifter ska vara att hedra minnet av de som gjort in- satser av betydelse för den tekniska utvecklingen. I Daedalus finns därför många (manliga) levnadsteckningar över yrkesverksamma ingenjörer, uppfinnare och innovatörer inom vetenskap, teknik och industri. Noter- bart är dock att utan museets omfattande arkiv så hade många av dessa
artiklar inte varit möjliga att skriva.25 Samtidigt har Daedalus också
främjat en viss typ av personporträtt av manliga genier inom teknikhis- torien. Att kvinnor i historieskrivningen generellt sett inte synliggörs i
samma utsträckning som män är välkänt – och Daedalus utgör inget undantag. Bakom merparten av föremålen ur Tekniska museets sam- lingar står en man. Kvinnliga innovatörer uppmärksammades dock i ett insamlingsprojekt som pågick under åren 2001 och 2002. Museet ville då ta reda på mer om kvinnors bidrag till teknikutvecklingen, eftersom detta länge varit dolt. I samverkan med andra organisationer skänktes nära 80 föremål utvecklade av kvinnor till museets samlingar, och detta projekt uppmärksammades även i Daedalus i en senare artikel från 2005,
”Vård och välmående: Kvinnors uppfinningar på Tekniska museet”.26
År 1965 publicerades ett generalregister på engelska över samtliga utkomna artiklar i Daedalus sedan 1931, inklusive en sammanfattande
text för varje artikel.27 Det antyder att där fanns ett intresse från en
internationell publik att ta del av artiklar ur årsboken. Sigvard Strandh – som 1962 efterträdde Althin som chef för Tekniska museet och som ingick i redaktionen för Daedalus – var övertygad om att ett register på
engelska skulle kunna bidra till spridning av årsboken internationellt.28
Det förefaller dock som om ekonomin kring den var skral, och med ett begränsat kapital att röra sig med, behövdes annonser för att bekosta utgivningen av årsboken. I inledningen till annonssidorna i den första upplagan 1931, gick att läsa att annonser utöver sina ekonomiska för-
delar, hade ett värdefullt innehåll ur en industrihistorisk synpunkt.29
Annonser förstärkte alltså årsbokens teknik- och industrihistoriska kopp- lingar och reklam blev en sorts del av själva innehållet. Senare användes också annonser som försättsbladet med titlar som: ”Svensk ingenjörskonst och industri” och ”Svensk ingenjörskonst och industri i annonser”.
Att annonserna betraktades som ett värdefullt och informativt tillägg – ja, rentav som en uppskattad kunskapskälla för årsbokens läsare – kan förefalla besynnerligt. Men det finns flera belägg att det förhöll sig så. I Stockholms Dagblad i början av april 1931 påtalade exempelvis signaturen G.N. i en artikel som behandlade Daedalus att till och med ”den omfat- tande och synnerligen roande annonsavdelningen är uppställd efter programmet ’förr och nu’ och ger i fyndigt valda bild- och textomsätt- ningar imponerande glimtar av våra ledande industriers utveckling. Utan sidvördnad gentemot artikelförfattarna måste det sägas, att dessa annonser höra till det mest underhållande i årsboken. De äro arrange- rade med en typografisk friskhet och smakfull variation, som för övrigt är genomgående i hela boken, ett utsökt prov på de moderna principer, efter vilka Nordisk Rotogravyr under amanuensen Billows ledning
Annonssidor ur Daedalus 1931 för Nordisk Rotogravyr – med exempel på trycksaker från företaget, däribland Tekniska muse- ets egen årsbok. Annonserna för Volvo är hämtade ur samma årsbok: ”Den första i Sverige tillverkade person automobilen med explosionsmotor (ingår i Tekniska museets samlingar)”. Annonsen från Volvo i Daedalus utgör ett exempel på hur museet ibland önskade lyfta fram sin egen verksamhet och samlingar. Annons- sidorna var generellt ett mycket uppskat- tat inslag, och en del läsare tycks till och med ha betraktat Daedalus annonssidor som den största behållningen i årsböck- erna.
komponerar sina tryckalster.” G.N. hävdade rentav att Daedalus var ”en både innehållsligt och typografiskt värdefull boknyhet. Den borde än mera kunna stegra intresset för Tekniska museet, vars energiske inten-
dent, Torsten Althin, tillika är årsbokens redaktör.”30 G.N. var med andra
ord mycket förtjust i årsbokens annonser, han uppskattade dem till och med mer än artiklarna.
Den här typen av uppskattning av annonsmaterialet återkom under årens lopp. I april 1961 framhöll exempelvis Per Ohlin i Dagens Nyheter i berömmande ordalag att Daedalus 1960 var en vacker och välskriven volym, samt att de avslutande annonssidorna ”kan läsas med god be- hållning därför att de förutom den reklam som givetvis åsyftas även ger en uppfattning om svensk industris imponerande mångsidighet och
höga standard”.31 Även den nye museichefen Strandh ägnade sig något
Framsidan till Daedalus, Tekniska museets årsbok från 1944. Årsboken väckte uppmärksamhet för sitt moderna typografiska utseende – bokdesign av Anders Billow. Årsböckerna kom att se ut på samma sätt ända fram till 1965 då museet valde att förändra utseendet på Daedalus.
år senare i förordet till Daedalus 1963 ett antal rader åt annonser. Läsaren skulle genom annonserna få en sammanförd information om betydelse- fulla insatser inom industrin och den tekniska utvecklingen, menade han. Daedalus annonser var med andra ord lika viktiga för årsbokens innehåll, som för dess ekonomi.