1933 donerade Carl Sahlin sin bergshistoriska samling till Tekniska museet, detta under ett år som var omtumlande för honom. Hans fru Ellen gick då nämligen bort, endast 60 år gammal. Hans dagbok visar det tomrum och den saknad som hon lämnade efter sig. Samma år tilldelades Sahlin även den ärofyllda kungliga medaljen Illis quorum för sina forskningsinsatser, och han donerade också material till andra
institutioner. Som storsamlare hade Sahlin kommit över olika slags grafiskt material från bergs- och brukshanteringens domäner. Sin om- fångsrika bildsamling skänkte han exempelvis 1933 till Jernkontoret, en samling som omfattar omkring 7 000 bilder. Förutom teckningar och målningar ingick tryckta bilder av alla slag, såsom kopparstick, gravyrer,
etsningar, litografier, träsnitt samt även fotografier.17
Men av alla Sahlins museala skötebarn var Tekniska museet ändå det främsta. Sahlin är nära förbunden med museets tillkomst, innehåll och
utveckling.18 För vad passade egentligen bättre än kombinationen av
samlare och museivän? Bakgrunden till museets uppkomst är den musei- kommitté – med Carl Sahlin som ordförande – som 1919 tillsattes av Teknologföreningen. Sahlin hade lång erfarenhet av att samla teknik- historiska föremål, att beskriva dem i tal och skrift, samt kunskap om vad det innebar att samla material och dokument. Sahlin skisserade i en utförlig promemoria ett tekniskt museums allmänna innehåll liksom samlingsområden. Den kom att bli vägledande för det fortsatta arbetet med att skapa ett tekniskt museum. Intressant nog verkar det som om de ursprungliga tankarna även var att skildra arbetarna inom teknik och
industrin.19 Det kan förefalla en smula udda. Utan att i detalj känna
Sahlins politiska hemvist, hyste tidens borgerlighet (som han definitivt tillhörde) politiska antipatier gentemot både arbetarklassen och social- demokratin. Att tanken ändå fanns hos Sahlin att också skildra arbetar- nas vardag och slit säger möjligen något om en mer vidsynt läggning. Ändå kom Tekniska museet framöver att bli ett teknikens tempel och ett ingenjörernas museum – snarare än arbetarnas.
Ett annat område som Sahlin var engagerad i var inventering av
Sveriges tekniska och industrihistoriska minnesmärken.20 Sahlin skulle
rentav kunna liknas vid teknikhistoriens egen Carl von Linné. Det var också ett arbete som blev centralt för det kommande museet. Sahlin och Tekniska museets förste museidirektör Torsten Althin, var både kolle- gor och goda vänner. De brevväxlade och åt middagar tillsammans. Den betydelse som Sahlin och hans samling hade för Tekniska museet fram- kommer om inte annat i den återblickande artikel som Althin publicera- de i Daedalus 1944. Med titeln, ”Tjugo år en återblick och några minnen” tecknade Althin ett vänporträtt av den frågvise och kunskapstörstande Sahlin – där Althin beskrev sig själv som dennes lärjunge: ”Mina läro- mästare på det museala området Sigurd Erixon och Carl Sahlin ha själva visat och hos sina lärjungar inpräntat: ’Det är ingen skam att fråga’, och
frågat och besvärat industrimän, ingeniörer och många andra, det ha vi gjort från Tekniska Museet under de gångna åren. Men vi ha icke frågat
förgäves.”21 Vidare påpekade Althin i sin minnesartikel att ett ”bokslut
för de gångna årens arbete” måste inkludera ”de utställningar, till vilka museiledningen tagit initiativet eller vid vilka museet och dess tjänste- män anmodats medverka på ett eller annat sätt.” Men framför allt fram- höll han att när museiarbetet startade i Ingeniörsvetenskapsakademiens hägn, före det att Tekniska museet fanns, så ”skedde det vid ett tomt skrivbord, på vilket endast fanns ny tryckta brevpapper med museets namn. I ’magasinet’ stod en låda med några av Carl Sahlin som grund- plåt till museet skänkta föremål. På banken fanns några tusen kronor.
Det var allt!”22 Sahlin och hans tidigare verksamhet utgjorde med andra
ord startpunkten, och Althin var därför noga med att framhålla att bland Tekniska museets ”främjare må … särskilt nämnas Fil. Dr. Carl Sahlin, som mer än någon annan hållit museitanken vid liv långt innan den började realiseras och som därefter intill sin bortgång gjort så mycket
för museisamlingarnas förkovran.”23
Torsten Althin går igenom arkivmaterial i Tekniska museets arkiv år 1950. Fotograf: Reportagebild, Tekniska museet.
Avslutning
Sahlin var bergshistoriker, samlare och museivän. Han samlade – för att förmedla. I gåvobrevet i samband med att han skänkte sitt insamlade material till Tekniska museet 1933 går att läsa att hans önskan var att ”museet må genom sina tjänstemän i möjligaste mån underlätta materi-
alets begagnade.”24 Inom ramen för projektet Digitala modeller har ett
urval bestående av cirka 46 000 arkivhandlingar ur Sahlins samling digitaliserats och blivit tillgängliga på DigitaltMuseum. På denna platt- form delar flera svenska museer med sig av sina samlingar, vilket gör det betydligt enklare för användare att söka och använda de digitaliserade objekten. Användare kan även kommentera och hjälpa museer med uppgifter och metadata om objekten. Där sker ett digitalt samskapande vilket jag tror att Carl Sahlin hade uppskattat. Samlingarna är en del av vårt gemensamma kulturarv som tillhör alla, och det är vår uppgift som museum att låta så många som möjligt få ta del av dem.
När Sahlin reste land och rike runt var brukssamhällena i många fall på utdöende. Han samlade för att det förflutna inte skulle försvinna. Naturligtvis finns det en rad frågor som hans samling på Tekniska museet inte riktigt förmår att besvara: Är den representativ? Vilka bruk besökte han inte – och varför? Vad finns det för luckor? Vems röster syns och hörs inte i samlingen? Det intressanta är dock att Sahlin själv gärna såg att hans samling skulle användas – den skulle inte samla damm i arkiven. ”Skada bara att man inte kan sätta alltsammans på en vagn och ge sig ut och visa det i landet!”, påtalade han själv om tillgängliggöran-
de av museet och samlingarna.25
I någon mån har denna tanke uppfyllts idag när delar av Sahlins samling finns digitalt tillgänglig – men vi kan fråga oss hur en "Sahlinsk" insamling skulle se ut idag när vi har digital teknik att tillgå. Hur ska vi kunna bevara och arkivera det digitala industriella kultur arvet? Vems röster är det som vi samlar in? Kulturarvet skapas (och omskapas) stän- digt och museerna har ett ansvar att vara proaktiva i insamlingen och reflektera kring sin roll i historieskrivningen. Tekniska museet har ex- empelvis samlat in, och arkiverat de berättelser som kommit in genom branschuppropen från kvinnor i teknik- och spelbranschen under #tek- nisktfel och #vispelarintemed. Jag vill mena att det här finns en hel del lärdomar att hämta från Carl Sahlins insamlings metoder. Ny teknik bäddar idag för en Sahlinsk insamling 2.0.
Noter
1. Gioni Massimiliano et. al., ”The Keeper”. New Exhibi- tions Museum 2016, https://www.newmuseum.org/exhibitions/ view/the-keeper (senast kontrollerad 1/12 2018).
2. ”Vi är samlare”, Värmlands museum 2017, https://varm- landsmuseum.se/utstallning/vi-ar-samlare/ (senast kontrollerad 1/12 2018).
3. Sahlinska släktföreningens arkiv – Riksarkivet, vol 188. Carl Sahlin: En bergsmans anteckningar.
4. Marie Nisser, ”Carl A Sahlin”, Svenskt biografiskt lexikon, 2000–02, nätupplaga, https://sok.riksarkivet.se/Sbl/artikel/6313 (senast kontrollerad 1/12 2018).
5. Ibid.
6. Torsten Althin (red.), Studera och probera. En hyllningsskrift
till Carl Sahlin på hans åttioårsdag den 15 december 1941 ( Stockholm:
Nordisk Rotogravyr, 1941), 10. 7. Nisser 2000–02. 8. Althin 1941, 151. 9. Ibid., 31. 10. Ibid., 34. 11. Nisser 2000–02.
12. Inga-Britta Sandqvist, ”Tekniska Museets arkiv”, Daedalus
1974 (Stockholm: Tekniska museet, 1974), 79.
13. Tekniska museet / Teknik- och industrihistoriska arkivet
F935, vol 1. Handlingar rörande Bruksdisponent Carl Sahlin; G.A Granström, Jernkontorets Annaler 1933, 96.
14. Markus Krajewski, World Projects. Global Information before
World War I (Minneapolis: University of Minnesota Press, 2014),
93–137.
15. ”Grevinnan som samlade mycket av allt”, osignerad
Svens ka Dagbladet 18/5 2018.
16. Nisser 2000–02. 17. Ibid.
18. Althin 1941, 38.
19. Sahlinska släktföreningens arkiv – Riksarkivet, vol 164. Carl Sahlin, året 1925. Ordförande Tekniska museets styrelse 1923–26; ”Arbetets historia – några bilder ur Tekniska museets arkiv i Stockholm”, Veckojournalen 29/3 1925.
20. Daedalus 1932 (Stockholm: Tekniska museet, 1932), 111. 21. Althin 1944, 47.
22. Ibid., 38. 23. Ibid., 49.
24. Tekniska museet / Teknik- och industrihistoriska arkivet F935, vol 1.
25. Sahlinska släktföreningens arkiv – Riksarkivet, vol 164. Carl Sahlin, året 1925. Ordförande Tekniska museets styrelse 1923–26; Notis ur Stockholmstidningen 21/2 1933.