Tekniska museet är ett av centralmuseerna och Sveriges största tekniska museum. Av det skälet kunde det tänkas att museet hade varit särskilt tidigt ute med att tematisera hur digital teknik skulle omvandla samhälle, industri och teknik – och inte minst museet självt. Liksom de flesta svenska museers är Tekniska museets digitala historia emellertid inte speciellt gammal utan daterar sig i huvudsak till 1980-talet och framåt. Noterbart är dock att digitalisering varit ett återkommande tema i museets årsbok Daedalus sedan relativt lång tid tillbaka. I den meningen har Tekniska museet följt den digitala utvecklingen sedan
1970-talet (eller ännu tidigare).1
Idag är digital och digitalisering allmänt använda utryck som före- kommer i många sammanhang och med skiftande innebörd. Begreppet digitalisering används ofta med syftning på själva konverteringsproces- sen – och ibland nyttjas även termen digitisering för att beskriva rörelsen från analogt till digitalt. Men digitaliseringstermen har även fått en långt bredare betydelse; digital transformation uppfattas generellt som övergripande uttryck för den samhälleliga förändringen i en digital tid.
Kretskort i dator – ingår i Tekniska museets samlingar. Fotograf: Nisse Cronestrand, Tekniska museet.
Tolkningarna är alltså många och växlar dessutom (något förvir- rande) innebörd beroende på sammanhang. Digitalisering är med andra ord en svårgripbar företeelse i ständig förändring – som dessutom är mångsidig och motsägelsefull till sin natur. Medievetaren Pelle Snickars förklarar och resonerar kring detta sliriga begrepp i sin bok Digitalism: när allting är internet,2 och i likhet med honom menar jag att det är svårt
att hitta övergripande uttryck för en gemensam och allmängiltig an- vändning. På senare tid har vissa ansatser gjorts för att definiera be- greppen, deras betydelser och hur de förhåller sig till varandra. Detta har lett till en inbördes uppdelning i vad som kan sägas vara tre olika stadier av en process. Enligt min mening är den enklaste och mest konkreta sammanfattningen av digitaliseringsbegreppens innebörd – ofta an vända för att särskilja olika stadier av själva digitaliserings pro- cessen – formulerad av digitala strategen Shahyan Kahn som skiljer mellan: digitisering (konvertering), digitalisering (processen) och digital trans forma tion (effekten).3
Beroende på vad vi lägger in i betydelsen av begreppet sträcker sig Tekniska museets arbete med digitalisering några decennier bakåt i tiden. Under 1980-talet påbörjades exempelvis arbetet med att regist- rera museets föremålssamlingar i en relationsdatabas. Arbetet skedde i ett lokalt nätverk och databasen var med dagens mått mätt enkel men kom att bli grunden för den framtida utvecklingen av en mer komplice-
rade digital struktur på Tekniska museet.4
Museet var också relativt tidigt med att utveckla ett eget system för samlingsförvaltning med stöd för olika arbetsprocesser som förvärv, konservering och lån. Från 1993 hade museet tre olika digitala system för hantering av samlingarna; det egenutvecklade systemet för bild- och föremålssamlingen samt två separata externa system för biblioteks- och arkivsamlingarna. Men själva samlingarna var långt ifrån digitala till sin natur. Liksom de flesta svenska arkiv och bibliotek använde musei- sektorn den digitala tekniken främst till att administrera och skapa information om samlingarna (metadata) – och inte till att omvandla till digitala format. Först mot slutet av 1990-talet ser vi vissa publikt rikta- de försök med digitala samlingar och utställningar. Som Anders Houltz och Pelle Snickars skriver i sitt kapitel i den här boken om Polhems mekaniska alfabet hade museet 1998 experimenterat med att framställa ett tiotal digitala animationer av några av Polhems gamla modeller. Några år senare (2001) gjordes även en digital utställning om ljusbilder,
som under en period publicerades på museets webb – men båda dessa digitala ansatser var enstaka och tidiga exempel.
Inför sekelskiftet 1999/2000 gjorde Tekniska museet emellertid en omfattande utredning av museets behov av ”IT-baserade verksamhets- stöd” där organisationen tog ett helhetsgrepp som, förutom systemen för samlingsförvaltning, även omfattade en webbapplikation och ett
intranät.5 Utredningen resulterade i det så kallade ”Digitaliserings-
projektet” vars huvudsakliga mål var att ”till millennieskiftet lägga grunden för det arbete som erfordras för att digitalisera och tillgänglig-
göra museets samlingar.”6 I praktiken innebar detta att systemen för
samlingsförvaltning uppgraderades och delvis ersattes för att få en bättre funktionalitet och kunna fungera i museets dåvarande Windows Studenterna Kevin Karlsson och Fredrik
Olsson fotograferar modeller ur Christo- pher Polhems mekaniska alfabet. I syfte att återskapa modellerna som 3D-objekt avbildades föremålen genom så kallad fotogrammetri. Fotograferingen genom- fördes öppet på Tekniska museet där besökare hade möjlighet se på och ställa frågor under arbetets gång. Fotograf: Anna Gerdén, Tekniska museet.
NT-miljö. Utöver detta genomfördes även successivt under 00-talet kompletterande digitalisering av samlingarna – det vill säga digital re- gistrering med digitala avbildningar. Här finns inte utrymme att i detalj beskriva museets digitaliseringsarbete, men flertalet utredningar följde för att säkerställa museets digitala arbetsprocesser, inte minst när det gällde robust IT-stöd.
Under 2015 beslutade Tekniska museet att gå över till standard- systemet Primus från det tidigare egenutvecklade bild- och föremåls- hanteringssystemet. Motiveringen var att museet inte längre hade vare sig resurser eller kompetens att fortsätta egenutveckling av detta system, samt att det i dagsläget fanns större fördelar med ett standardiserat system med fler användare. Utöver detta hade Primus fler möjligheter
att publicera och därmed tillgängliggöra samlingarna.7
Som framgår har den digitala utvecklingen på Tekniska museet initialt gällt samlingsförvaltning och interna arbetsprocesser. Under perioden från 1980-talet och fram till 2000-talet handlade det mycket om att skapa digitala register och utveckla administrativa system. Här var Tekniska museet, trots sin roll som nationellt tekniskt museum, inte annorlunda än andra svenska musei-institutioner. När det gäller digi- talisering av museets samlingar kan därför konstateras att enbart ett fåtal större punktinsatser gjorts. Inom det tidigare nämnda ”Digitali- seringsprojektet” beslutades exempelvis att museet i samarbete med Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna skulle arbeta med att öka andelen digitaliserade bilder i museets samlingar – ett arbete som fortsatt pågår. Särskilda insatser har även gjorts när det gäller delar av museets film- samlingar som har konver terats med hjälp av Filmarkivet i Grängesberg. Aktuellt just nu är framförallt digitaliseringen av museiföremål inom projektet Digitala modeller.
Tekniska museets arbete med digitalisering har med andra ord oftast skett inom ramen för projekt. Fördelen med projekt är möjlighet till extern stödfinansiering kopplad till forskning eller genom arbetsmark- nadsprojekt. Nackdelen är att dylika mer sporadiska insatser innebär att arbetet sker utan tydlig koppling till övrig verksamhet och utan en bred och långsiktig användning som mål. Problematiken bottnar i att det helt enkelt har saknats en strategisk plan för effektiv och hållbar digitalisering med fokus på återanvändning och spridning utanför den egna insti tu- tionen. Detta är emellertid inget unikt för Tekniska museet utan har varit en utmaning för många minnesinstitutioner.