Genomgången av tidningsläggen från 1904 gav upplysningar om några fall som belyser behandlingen av familjer där föräldrarna sökt befrielse för sina barns räkning från katekesundervisningen. Tre fall redovisas i det följande.
Ett fall där elev befriats från katekesundervisning
Den 8 januari 1904 skriver Skånska dagbladet om vad tidningen ser som ett viktigt prejudikat. Målarmästaren Wahlqvist, som har sin son i Östermalms södra folkskola i Stockholm har ansökt om befrielse för sonens räkning från katekesundervisningen. Beslutet i ärendet får formen av en skrivelse från Kungl. Maj:t, som befriar sonen från katekesundervisningen med hänvisning till § 6 i Lagen om främmande trosbekännare från 1860 eller 1873, felaktigt vanligen benämnda ”dissenterlagarna” med dissenter i betydelsen ”annan mening ” eller ”avvikare”. De nämnda lagarna tillät utträde ur Svenska kyrkan, om man inträdde i, som § 6 formulerar kravet, annat av staten
godkänt trossamfund. Vilken främmande tro målaren Wahlqvist bekänner sig till framgår inte, men tidningen ser beslutet som ett bevis på att Kungl. Maj:t värnar om religionsfriheten. Formuleringen i 1809 års regeringsform att ”konungen må ingens samvete tvinga eller tvinga låta utan skydda var och en vid fri utövning av sin religion” åberopas emellertid inte. Den tycks i praktiken inte ha inneburit någon egentlig religionsfrihet. För svenska medborgare gällde generellt den lutherska religionen.63
Målaremästare Wahlqvists fall får, menar jag, ses som ett exempel på motstånd, men ett motstånd som lagstiftarna förutsett. Det var inte fråga om att tillåta Wahlqvist att individuellt, utanför ett trossamfunds regler, få utöva sin tro enligt former som han som enskild fann förenliga med sin personliga övertygelse och bibeltolkning. Wahlqvist skulle ingå i annat av staten godkänt samfund.
63
Två fall där föräldrar utan tillstånd hållit sina barn hemma från katekesundervisningen.
Den ena fallet utspelar sig i Flädie64 1903 och kallas Flädiefallet; det andra i Lund, troligen samma år eller tidigt 1904 och benämns i det följande
Lundafallet. Det första exemplet visar hur illa det kunde gå vid protester ”underifrån” mot katekestvånget.
I Flädiefallet65 hade skolrådet fullt lagligt med polishjälp ”skilt
flädiebondens barn från föräldrarna därför att dessa velat skydda sina barn mot folkskolans katekesplåga”, uppger Skånska Dagbladet den 4 februari 1904. Redan året innan hade Svensk Läraretidning tagit sig an ärendet.66 Svensk Läraretidning ställer sig på föräldrarnas, makarna Carlssons, sida och redovisar ett protestmöte, där 400 av Flädies invånare deltog och antog en resolution vari de ”protesterar på det kraftigaste mot det religionstvång, som i vårt land ännu existerar”.67 I nästa nummer ger läraretidningen en flersidig redovisning av vad som förevarit i ärendet och framhåller avslutningsvis att ”’Flädie-affären’ eller ’Flädieskandalen´, såsom den ej utan fog blivit kallad, kommer nog att få mera vidtgående följder än dess upphofsman eller upphovsmän torde föreställt sig”.68 Tidningen påpekar också att (med) ”undantag af några enstaka tidningar har hela svenska pressen varit enig i ogillandet af det sätt, hvarpå undervisningsplikten i här föreliggande fall blifvit utkräfd.” Tidningen fruktar att fallet skall utnyttjas från folkskolefientligt håll och att skolplikten skall drabbas av den ovilja som katekestvånget i Flädie framkallat. Uträkningen är naturligtvis denna, avslutar tidningen –
64
Flädie ingår numera i Lomma kommun strax norr om Malmö; se karta s. 5. 65
Kort omnämnt även av Algotsson, Karl -Göran, Från katekestvång till religionsfrih et, utgiven av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, nr 70, s. 43.
66 Svensk Läraretidning 1903:12 -15. 67 Svensk Läraretidning 1903:12, s. 207. 68 Svensk Läraretidning 1903:13, s. 222.
allmänna meningen skall betrakta katekesläsningstvånget såsom en oundviklig följd af den obligatoriska folkundervisningen, och då nu katekesläsningstvånget är dömdt att falla, så skulle ock på samma gång den obligatoriska folkundervisningens dom vara fälld. För vår del hoppas vi, att allmänna meningen icke skall göra denna falska slutledning, trots den frestelse härtill, som Flädiefallet onekligen medfört.69
Det finns också andra stämmor i kören av diskussions röster. En, som det förefaller, insändare från en ”som flera somrar bott alldeles intill August Carlsson och med honom stått i ganska liflig beröring” antyder att den
strävsamme August Carlsson inte haft svårt att beräkna den ekonomiska vinst han haft genom att hålla barnen hemma för att delta i arbetet på gården. 70
Grundfrågan i Flädie gällde om hemmansägaren August Carlsson fyllt sina uppfostrarskyldigheter mot sina barn eller försummat dem, när han höll barnen hemma från skolundervisningen.
I en, odaterad, skrift av J.A. Borgström får fallet en detaljerad beskrivning.71 Sammanfattningsvis ger beskrivningen följande bild. Sommaren 1898 hade Aug. Carlsson och hans hustru kommit fram till att deras barn inte längre borde delta i folkskolans religionsundervisning vilken de ansåg vara falsk och stridande mot bibeln. Makarna ansåg också att en del av de kunskaper som inhämtades i skolan var onödiga och umbärliga för fattigmans barn. De glömde emellertid bort att hos kyrkoherden eller skolrådet anhålla om
tillstånd enligt folkskolestadgan att, som de tänkte göra, undervisa sina barn i hemmet eller ombesörja privatundervisning. Kyrkoherden och skolrådet tycks till en börja ha hanterat ärendet med varsam hand och begränsat sitt nit att få barnen till skolan till några besök med samtal i hemmet, som av Carlsson uppfattats som en formsak. I Borgströms skrift beklagas att skolrådet inte vid den tiden hanterat frågan ”mera allvarligt”, eftersom den säkerligen då kunnat få en tillfredsställande lösning – troligen med tanke på att båda parter till en början tycktes ha varit inställda på att i samförstånd nå en
69 Svensk Läraretidning 1903:15, s. 258. 70 Svensk Läraretidning 1903:14, s. 246. 71
Borgström, J. A., Sta tskyrkosystemet och religionsfriheten samt några ord till belysning af skolråd ets i
tillfredsställande lösning. I och med att en ny pastor, Ekström, kommer till församlingen tar emellertid skolrådet i med hårdhandskarna. Barnen skall till skolan. Skolrådet vill naturligtvis inte godta att, som det heter i ett protokoll av den 24 juni 1901, barnen blivit ”af föräldrarna förvägrade att besöka skolan på det av fadern anförda skälet, att den undervisning, där meddelas, är delvis lögnaktig, delvis onyttig.”72 Carlsson själv kommenterar protokollets
påstående i samtal med olika personer och framhåller att det
vore hans bestämda mening enligt hans religi ösa uppfattning73, att en del, af hvad som stod i katekesen, särskilt i fråga om dopet och nattvarden, vore obibliskt, sålunda osant, och att en del i historien, såsom skildringarna af blodiga krig och slaktningar, vore onyttigt för barn att läsa. I öfrigt skulle han ingenting hellre önska än att hans barn kunde erhålla så mycket som möjligt både av ’andlig och världslig kunskap’. För’fattigmans’ barn ansåg han dock läsning, skrifning och räkning vara nödvändigast, emedan de däraf kunde ha största nyttan i lifvet. 74
Nuföljer en flerårig strid där familjen Carlsson trakasseras på olika sätt. Med hjälp av handräckning tar skolrådet barnen från hemmet och placerar dem i av rådet utsedda fosterfamiljer; barnen rymmer tillbaka till hemmet, förflyttas åter med tvång till fosterhem, göms ibland av fadern, som också försöker bereda dem privatundervisning. Makarna åläggs att betala
kostnaderna för fosterhemsplaceringarna och att ersätta kostnader för den ”handräckning” som lämnats när barnen hämtats. När den fattige Carlsson inte kunde betala ”skolrådets fordran hos bemälde Carlsson”, lämnade han istället ”till mät en svartbrokig ko, som nu utmättes och värderades till 100 kronor. Kreaturet försågs med utmätningsmärke och kvarlämnades i gäldenärens vård.” 75 Slutligen fick August Carlsson utblottad lämna sitt hemman. Så småningom kom det till en uppgörelse. August Carlsson fick
72
Borgström, J. A., Sta tskyrkosystemet och religionsfriheten samt några ord till belysning af skolrådets i
Flädie åtgöranden mo t f.d. h emmansägaren Aug. Carlsson, Stockholm, s. 62. 73
Carlsson var baptist. 74
Borgström, J.A., Statskyrkosystemet och religionsfriheten samt några ord till belysning af skolråd ets i
Flädie åtgöranden mo t f.d. h emmansägaren Aug. Carlsson, Stockholm, s. 62. 75
Protokoll betr. utmätning hos August Carlsson den 9 januari 1903, fört av t.f. kronolänsman Eric Hultberg. Ingår i bilaga till J.A. Borgströms skrift, s. 85.
tillbaka sina barn och stämningen lugnades; förmodligen också genom att pastor Ekström lämnat Flädie församling.76
I Lundafallet, jämförligt med Flädiefallet, gick det annorlunda till. Knut Wicksell, vid tiden professor i nationalekonomi och finansrätt, hade hållit sin son Sven hemma från kristendomsundervisningen utan att skolrådet där ingripit.77 Skånska Dagbladet undrar den 4 februari 1904 om skolrådet i Lund handlat lagstridigt eller är det snarast så att det inte råder likhet inför lagen? Tidningen skulle gärna sett att Lund behandlat ärendet på samma sätt som Flädie. Det kunde blivit grund för en revision av folkskolestadgan ”till bättre hävdande av samvetsfriheten”. Wicksell skulle säkert, det utgår tidningen från, med alla medel hävdat sin föräldrarätt. Hur många flädiefall skall statskyrkan tåla, frågar tidningen och hävdar att katekestvånget är ”i grund och botten ett upprörande våld på såväl barnen som deras målsmäns övertygelse”.
Tidningen följer upp ärendet och har den 13 februari en artikel som rubriksätts ”Lunds skolråd och ynglingen Sven Wicksell. Ett försvar för olikheter inför lagen. – En lagtolkning med vittgående konsekvenser”.
Skolrådet hade genom sin medlem professor Bergendal försvarat sin hantering av ärendet med, som tidningen skriver, ”egen tolkning av skolstadgan”. Enligt Bergendal har bildade föräldrar förmågan att själva ta hand om barnens undervisning, men för ”barn av mindre bildade eller fattiga föräldrar är förhållandet annorlunda”. Då dessa föräldrar inte antogs kunna ta sorgfälligt hand om barnens undervisning, kunde dessa barn inte erhålla befrielse från statskyrklig religionsundervisning. ”Denna lagstiftning innebär inte att en lag gäller för det fattiga barnet – en annan för barn och föräldrar i lyckligare social ställning”, hävdar professor Bergendal. Skånska Dagbladet
76
August Carlsson slapp emellertid att för sin tros och sitt samvetes skulle dömas till landsförvisning och gå i landsflykt, som skedde 1850 med Fredrik Olaus Nilsson, baptismens grundare i Sverige, då
konventikelplakatet ännu gällde. 77
Knut Wicksell, 1851-1926, var en vid tiden kontroversiell person som genom sina åsikter om
befolkningsfrågan, försvaret, äktenskapet, monarkin och r eligionen, torgförda i mängder av artiklar och offentliga föredrag, stod i konflikt med stora delar av etablissemanget. År 1909 satt han två månader i fängelse för hädelse. Han och Anna Bugge Wicksell levde i samvetsäktenskap. Också hon var aktiv i samhälleliga och politiska frågor. Den nämnde sonen Sven gick i fars akademiska spår och blev 1926 professor vid Lunds universitet. Källa:NE.
smular sönder professor Bergendals lagtolkning och råder honom att vända sig till Wicksell för vägledning.