Det är inte företrädesvis religionen som sådan som de redovisade
protesterna vänder sig mot utan mot dess former och formernas företrädare. Flädiebonden hade en djup kristen tro men en annan tolkning av dopets och nattvardens innebörd än lagens och kyrkans representanter men i övrigt tycks han ansluta sig till hustavlans syn på den hierarkiska ordningen i samhället. Kraven i det första socialdemokratiska partiprogrammet gick ut på att kyrkan skulle hålla sig borta från det offentliga livet, dvs. skiljas från staten, och inte
lägga sig i den enskildes eventuella religionsutövning. Ungsocialisterna däremot får betecknas som generellt antireligiösa.
Protesterna visar en ny form av offentligt samtal. I antologin Ordet är en makt återges det tal flädiebondens trosfrände, baptismens grundare i Sverige, Fredrik Olaus Nilsson, håller 1850 inför Göta hovrätt i Jönköping, där han står till svars för sin tro. Inledningsvis beskrivs i antologin hur det i det gamla ståndssamhället fanns ett etablerat system för det offentliga samtalet.90 Prästen talade om andliga ting vid husförhör och i kyrkan, där han också meddelade kungörelser från staten. På sockenstämman fanns prästen med, men även överheten i form av kronofogden. Här kunde männen i socknen också göra sin stämma hörd. Även vid domstolarna fördes en form av offentligt samtal, menar de tre författarna.”På 1800-talet bröt systemet samman. Tidningspress och föreningsväsende skapade plattformar för den nya medelklassen. Än mer omskakande var att enkelt folk började yttra sig offentligt om de högsta tingen: Gud, frälsningen och ett rätt kristligt leverne. Predikstolens monopol bröts.” Fredrik Olaus Nilssons tal inför hovrätten är ett exempel på den nya formen för offentligt samtal liksom långt senare
flädiebondens plädering för sin sak inför Flädie skolråd.
Det var således inte enbart medelklassen som kunde ge offentlighet åt sitt missnöje, som mina exempel visar. Kyrkan hade bundit ris åt egen rygg. Det var inte bara kraven på katekeskunskap som hade främjat läskunnigheten. Reformerna för att höja bildningen i landet var viktiga incitament och de hade lagts under kyrkans regim och tillsyn. De gav samtidigt förutsättningar för enskilda och för nya bildade klasser att torgföra budskap i strid mot kyrkans invanda system för att styra och ställa med sina församlingsbor.
Katekesparaden är ett belysande exempel. En ny, välutbildad grupp med ansvar för tillämpningen av folkbildningen träder fram – folkskollärarna. De har yrkesstolthet; de är insatta i lagstiftning och förordningar som styr deras uppdrag; de känner till Sveriges grundlagar; de kan formulera sina protester i slagkraftiga ordalag. De vågar ta strid med en av landets mest kända biskopar.
90
Ordet är en makt, antologi sammanställd av Kurt Johannesson, Olle Josephson, Erik Åsard, Falun1998, s.36.
De förkastar hustavlans hierarkiska ordning. De utgör en grupp som kan spela en social roll som organisatörer och ledare och sprida de idéer och nya
värderingar, som börjar göra sig gällande i samhället. De är exempel på de organiska intellektuella som enligt Gramsci kan bryta upp den rådande
kulturella hegemonin; de kan tillhöra de ledande i ett motstånd och medverka i en långvarig, huvudsakligen fredlig process med målet att ge den kulturella hegemonin ett nytt innehåll. Bland de 34 folkskollärare som undertecknat uppropet mot ”katekesparaden” fanns som nämnts i varje fall en, Värner Rydén, som skulle bli företrädare för en ny politisk riktning, socialdemokratin, som också innehöll en ny syn på kultur och utbildning. Med Marion Lefflers utvidgning av Gramscis teori med ettmer utarbetat samförstånds- och
konfliktperspektiv ser vi ännu tydligare hur underordnade klasser kan utveckla sin egen världsbild och genom politisk handling grundlägga en framtida
ledande position, vilket var vad som skedde bl.a. genom katekesparaden med Värner Rydén i spetsen.
Det med katekesparaden samtida s.k. Flädiefallet visar på ett annat slag av motstånd. En enskild person, denna gång en bonde, vill inte böja sig för den officiella religionsundervisningen såsom den meddelades i folkskolan. Men i flädiebondens och hans hustrus reaktion finns också ett statiskt
klassperspektiv inbyggt – han ansåg att en del av de kunskaper som
inhämtades i skolan var onödiga och umbärliga för fattigmans barn. Han såg inga möjligheter till en förändring av de ekonomiska och sociala villkoren för den fattige. I den synen kan han sägas, som nämnts, omfatta hustavlans samhällssyn. Likväl bidrar flädiefallet till att bryta upp kyrkans hegemoni på det religiösa området, inte minst genom de landsomfattande protesterna i pressen, och till att synliggöra ojämlikheten inför lagen. Den rådande kulturella hegemonin skapar själv redskapen – beläsenhet och
samhällskunskaper – för nya grupper att hävda sig i konflikter med överheten, göra motstånd mot orättvisorna och ensidigheten som är inbyggda i den etablerade kulturella hegemonin.
Protesterna pågick samtidigt som biskop Billing och pastor Ekström fullföljde sina lagstadgade uppdrag. Protesterna orsakades av de båda
männens handlingar och utspelades nära dem, i vissa fall växte de till större protester i landet, men det förefaller som om de båda kyrkans män inte märker vad som är på gång. Troligare är likväl, att de var mycket medvetna om de pågående rörelserna i landet och tog spjärn mot dem med lagstiftning och traditioner i ryggen; en ljusets riddarvakt för kyrkans invanda monopol.
Det är en långvarig process där ramarna för det offentliga samtalet
förändras. Så småningom vinner de krafter som på grundval av liberalism och en begynnande socialism banar väg för en ny kulturell hegemoni med andra förtecken än kyrka och katekeskunskap.
Ka pi tel 4