Katekesparaden var en strid mellan kyrkan och en förhållandevis ny yrkesgrupp, folkskollärarna, som de senaste årtiondena, med ökande utbildning, vuxit i inflytande och självkänsla. Den slutar som ett rättfall hos Justitieombudsmannen.
Striden utspelas i början av 1900-talet, en tid då de mot kyrkan kritiska samhällsrörelserna och rösterna hade vuxit i styrka och stabilitet. Den bör ha känts som ett påtagligt hot av de som representerade ”det bestående”, här exemplifierat av kyrkan. Ett sådant hot var socialdemokratiska arbetarpartiet, vars vagga stod i Malmö och som har betydelse i detta ärende.
Katekesparaden får, också den, ses som en protest underifrån mot
katekestvånget och kyrkans överhet, eftersom folkskolan stod under kyrkans kontroll och tillsyn. Denna gång kom protesten från ett kollektiv som hade utbildning, kunde formulera sig och dessutom ofta, åtminstone i Malmö, var bärare av en samhällssyn som var kritisk mot hur samhällets styrdes.
Biskopen i Lund, Gottfrid Billing, skulle i början av oktober 1904 genomföra en visitation i Caroli församling i Malmö. I samband med visitationen ville han hålla katekesförhör med folkskolebarn i staden och uppmanade prästerna i församlingen att kalla folkskolebarnen och deras lärare till kyrkan för att av honom förhöras. Mot detta protesterade 32 folkskollärare. Skånska Dagbladet följer noga ärendet men det är i tidningen Arbetet som protesten i form av ett öppet brev, dagtecknat den 26 september, infördes den 29 september.
Lärarna framhåller i brevet att kontrollen över läskunnigheten och
katekesundervisningen, som ingår i den obligatoriska skolans läroplan, utövas av skolråd och statens inspektörer, i Malmö dessutom av en särskild
folkskoleinspektör. De protesterande anser det vara lika onödigt som meningslöst att under sådana förhållanden anordna ett specialförhör med församlingens folkskolebarn. Dessutom måste det av allmänheten uppfattas som ett misstroende mot folkskolans lärare och inspektörer att endast
folkskolans barn inkallas till visitationsförhör och inte de allmänna
läroverkens, flickskolornas och privatskolornas ungdom. ”Till stadgandet af ett sådant för folkskolans värdighet nedsättande omdöme kunna vi ej
stillatigande bidraga.”78 Biskopen inbjuds i brevet att, som den bästa vägen till att göra sig förtrogen med folkskolans arbete, under normala förhållanden och i de för folkskolebarnens undervisning avsedda lokalerna som en gärna sedd gäst följa undervisningen.
En av undertecknarna var den då 23-årige Värner Rydén, som senare som ecklesiastikminister företrädde socialdemokraterna i den av liberalen Nils Edén bildade regeringen 1917. Värner Rydén var i striden aktiv på flera sätt och uppmanade t.ex. föräldrarna i församlingen att hålla sina barn borta från förhöret vilket de, framhåller Rydén, kunde göra utan risk för repressalier. Det är förmodligen honom Skånska Dagbladet syftar på när tidningen i slutskedet av de dramatiska händelserna varnar skolrådet för fortsatta åtgärder mot de med rätta protesterande lärarna. ”En lärare är redan socialdemokrat och fortsätter skolrådet på den inslagna vägen, kunna flera följa exemplet.”79
För att trots protesterna få deltagare i katekesförhöret i kyrkan vände sig kyrkoherden i församlingen, Dahlin hette han, till lärare och lärarinnor ”här och var” i staden, särskilt till överlärarna. Skånska Dagbladet rapporterar den 1 och 8 oktober: Omkring 350 barn, ”mest flickor (konfirmander?) och
småskolebarn” och några få lärare kom till förhöret i kyrkan. I ett tal i anslutning till visitationen beklagade biskopen att husförhören kommit ur bruk och manade istället till husandakt. Han tyckte att det också var ”grufveligt sorgligt ” att vart sjätte barn i församlingen enligt kyrkboken föddes utom äktenskapet. Skånska Dagbladet hade väntat sig ett strafftal från biskopen vid ett senare tillfälle under visitationen, men ett sådant kom inte utöver en uppmaning ”att icke åstadkomma förargelse hos de små genom att hos dem inplanta förakt för kyrkliga former”.
Straffet kom istället i form av en erinran och förmaning utdelade vid skolrådets sammanträde den 24 november med kyrkoherde Dahlin som
78
Citat ur lärarnas öppna brev. 79
ordförande och redovisat av Skånska Dagbladet den 29 november. Samtliga 32 lärare var kallade till sammanträdet och hade infunnit sig. Kyrkorådet ansåg i sammandrag i sitt protokollförda uttalande att lärarna genom sin protest brustit i sin skyldighet att i egenskap av uppfostrare föregå ungdom med gott exempel på passande uppförande, gott skick och ordning och aktning för lag och laglig myndighet. Det var därför skolrådets plikt att fästa de protesterande lärarnas uppmärksamhet på det otillbörliga i deras tilltag. Lärarna lät sig inte stillatigande fogas i bestraffningen. Den 23 december anhåller de i skrivelse till Justitieombudsmannen (JO) att denna ”måtte beifra den ämbetsåtgärd” som kyrkoherdarna Visell och Dahlin samt vice pastor Norström vidtagit eftersom de biträtt ett beslut som stred både mot
Tryckfrihetsförordningen och mot Folkskolestadgan. Lärarna ansåg nämligen att det huvudsakligen var det öppna brevet i tidningen Arbetet som föranlett de disciplinära åtgärderna. Ärendet får hos JO en omfattande behandling.80 Akten innehåller närmare 50 sidor med remissbehandling och bilagor. Bl.a. finns en utförlig redovisning från skolrådet över en av de protesterande lärarnas långt tidigare olämpliga behandling av elever. JO:s beslut kommer den 13 april 1905. JO finner att skolrådets beslut inte kunde anses strida mot Tryckfrihetsförordningen och Folkskolestadgan. Visell, Dalin och Norström hade ej heller i övrigt gjort sig skyldiga till fel i ämbetet. JO fann därför ”angifvelsen ej till vidare åtgärd föranleda”. Så slutade katekesparaden – snöpligt för lärarna kan tyckas.
Gottfrid Billing var inte vilken biskop som helst. Han hade mångårig, inflytelserik position i riksdagen; han var nära vän till kungahuset och han var framträdande som en av dem som försvarade och ville ha kvar katekes - och husförhör. JO är rikdagens ombudsman. Kan man möjligen tänka sig att JO fann det ytterst obehagligt att ställa de tre prästerna till ansvar för brott mot tryckfrihetsförordningen och folkskolestadgan och därmed indirekt kritisera biskop Billing?
80
Riksdagens Justitieombudsmans Registratur 1904, B II, Vol. 70, nr 247. Skolrådets protokoll den 24 november 1904 ingår som en av bilagorna i akten.
Politiska protester
Som redan angetts fanns kraftig kritik mot katekestvånget och religionsundervisningen i riksdagen, i olika samhällsrörelser och ner till enskilda ungdomsklubbar. I det föregående har nämnts liberalismen som huvudsakligen stod på borgerlig grund. Under 1800-talets senare del kommer än kraftigare politisk opposition mot det borgerliga, etablerade samhället, en opposition som också riktar in sig på kyrkan. Till dem som var starkast i sin opposition mot kyrkan hörde sammanslutningar med socialistiska förtecken. Det svenska socialdemokratiska partiet(SAP), bildat 1889, hade redan i sitt första partiprogram kravet på ”statens fullkomliga skiljande från kyrkan” liksom att religionen bör vara en privatsak. Frågan om hur det nya samhället skulle kunna förverkligas – med våld enligt marxistiskt mönster eller enbart genom reformer – var inte avgjord. De tidiga socialdemokratiska ledarna som August Palm och Axel Danielsson räknade med att våld var nödvändigt. Det etablerade samhället fruktade naturligtvis omstörtningar och reagerade med repressiva åtgärder. Samma år som SAP bildades antog riksdagen en lag med straffbestämmelser mot agitation i tal och skrift, dvs. agitation som syftade till brott och ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Lagen kallades
gemenligen munkorgslagen och var direkt riktad mot socialdemokratiska tidningar och debattörer. Tio år senare kom lagstiftning riktad mot
fackföreningsrörelsen som vid den tiden börjat växa sig stark. Den nya lagen, som syftade till att skydda strejkbrytare, stadgade straffarbete för den som genom våld eller hot försökte tvinga någon att inställa arbete eller avböja erbjudet arbete. Lagen kallades Åkarpslagen efter förslagsställaren Pehr Pehrsson i Åkarp.81 Vi har en tid fylld av repression och opposition.
Vid slutet av 1800-talet börjar också ungsocialistiska ungdomsklubbar att formera sig. Ungsocialisterna var närmast anarkistiska; deras tidning var Brand. Den idag mest kände medlemmen torde vara Anton Nilsson, som utförde sprängningen av fartyget Amalthea, där strejkbrytare var
inkvarterade, i Malmö hamn i juni 1908.
81
Uppgifterna om lagstiftningen i huvudsak hämtade från Lars -Arne Norborg, Sveriges historia under
För att få ”röster underifrån” om religionsundervisningen så som de kunde formulera sig t.ex. i radikala ungdomsrörelser har jag gått igenom protokoll, uttalanden och flygblad från socialistiska ungdomsklubbar. Handlingarna förvaras i Arbetarrörelsens arkiv i Landskrona.82 Det handlar om klubbar företrädesvis från Malmö och från Landskronatrakten. De har sinsemellan olika framtoning på den samhällsomdanande skalan – troligen något
beroende på de enskilda medlemmarnas inställning. Det är emellertid fråga om ett mot det bestående samhället trotsigt, ofta våldsamt, budskap. Kyrkan med prästerna tillhör måltavlorna.
Malmö socialistiska ungdomsklubb riktar med anledning av
katekesparaden i ett flygblad några ord ”till alla gossar och flickor i skolåldern” som varje dag i skolan tvingas att uppmärksamt följa med under den oändligt tråkiga kristendomstimmen. I de avslutande meningarna beskrivs hur
religionen är ett de rikes medel att låta de fattiga ha det dåligt ställt för att därigenom själva kunna leva i överflöd. Varje dag försöker sålunda de rika i samhället att genom r eligionsundervisning få dig att bli en sådan där nöjd och tålig slav. [---] En dag blir även du stor, får sluta skolan och kommer ut i världen, vi hälsa dig då
välkommen i ungsocialisternas led för att hämnas de äldres brott mot din förståndsutveckling i skolan genom att jälpa till med att avslöja prästerskapet, som lär religion i stället för att ägna sig åt hederligt arbete.
Vid ett protokollfört möte i Landskrona socialistiska ungdomsklubb den 9 augusti 1905 diskuteras orsakerna till krigs uppkomst. Enligt en talare hade religionen i alla tider spelat en viss roll vid krigets uppkomst och talaren trodde att religionen var upphov till krig. Ungsocialisternas inställning till det etablerade samhället kommer fram i sånger och dikter som trycktes i
ungsocialisternas tidning Brand och i deras sångbok Frihetssångernas bok; Sång och deklamationsbok för arbetarungdom.83 Kyrkan är en av måltavlorna. I Brand nr 1, 1901 återges en dikt med titeln Prästen, som i sex strofer avslöjar
82
Den ungsocialistiska rörelsen delades i olika riktningar och slets så småningom sönder av fraktionsstrider. En del av rörelsen samlades i det 1917 bildade Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Källa: NE.
83
dennes, enligt ungsocialisterna, rätta karaktär. Första strofen avtäcker prästens hycklande livsstil och lyder:
Vem beder oss försaka allt gott som livet bjöd men låter sig väl smaka av allsköns överflöd?
Vem lever själv i sus och dus men varnar oss att ta ett rus? Jo, det gör kristne prästen; En ”herrans tjänare”.
Varje strof slutar med omkvädet – Jo, det gör kristne prästen, etc. I sista strofen behandlas ”lögnerna” om livet efter döden.
Vem har i sekler narrat sitt folk med paradis? Vem har var fördom ammat och dumheten gett pris
Vem har med hot om avgrundskval gjort dårar utav tusental? Jo, det har kristne prästen; En ”herrans tjänare”.
I den nämnda Sång- och deklamationsbok för arbetarungdom finns en dikt med rubriken ”Falska herdar”. Den är uppbyggd efter samma mönster som Prästen i Brand. I första strofen karakteriseras huvudpersonen –
Vem är den mörk e, krypande figuren med pannan dystert emot jorden böjd, Som smyger fram längs kyrkomuren? Det är en präst.
Ett par strofer behandlar kvinnans position.
Vems är den röst, som sträng och vredgad ljuder Mot Magdalena,84 mot den gråtande,
Som allt förkrossar, bot och bättring bjuder Men icke har ett tröstens ord att ge? Det är en prästs.
Samma tema finns i en av de avslutande stroferna.
Vem är väl han, som med sin hala tunga Med fromma suckar och med fagert tal Helt lugnt förför sitt skriftebarn, det unga,
84
(Maria) Magdalena eller Maria från Magdala var den kvinna i bibeln som stod Jesus nära och har uppfattats vara av tvivelaktig vandel.
Och sedan hånar den förskjutnas kval? Det är en präst.
Slutligen avkunnas en dom över prästerskapet.
I fromme fader, eder stund har slagit! Er svarta liga spränges inom kort, Ty ljusets flod har sminket av er tagit Varmed i skymden edra laster bort.