Den dagen Folkskolans läsebok första gången lades fra m på bänkarna och vi fingo lyfta på dess pärm, glömmer jag aldrig. Mäster höll först ett litet tal o m denna skatt, som ko mmit till oss. Dä refter fingo vi springa ut till brunnen o ch tvätta oss riktigt rena o m fingrarna, och så bö rjade läsningen. Vad den boken innehöll underbara ting! Vid slutet av timmen kommo vi att läsa berä tt elsen om den lilla ta ma sälen. Berä ttelsen var så sorglig; barnasinnena rördes; vi grä to och snyftad e alla så tyst vi kunde vid dess slu t.155 Mäster var ledsen, att han kommit a tt välja den, men han kände ju inte till boken förut.156
Det dröjde innan folkskolan kunde förses med tillfredsställande läromedel. Ambitioner fanns men både lämpligt material och ekonomi saknades. Ett viktigt tillskott var Läsebok för folkskolan eller Folkskolans läsebok, som den oftast kallades. Dess tillkomst liksom dess betydelse för generationer
svenskars kunskapsförråd förtjänar en utförlig behandling.
Läsebok för folkskolan kom ut i sin första upplaga 1868. Sista, reviderade, upplagan kom 1938 och den användes ännu på 1940-talet. Alla Sveriges folkskolebarn fick alltså i närmare 70 år grundläggande kunskap om sitt land
genom den. Märkligt nog har läseboken - trots sin betydelse - en undanskymd plats i t.ex. uppslagsverk och i litteraturhistoriska översikter och
litteraturforskning.
Jag har studerat åttonde omarbetade upplagan från 1878, den äldsta jag lyckats få tag i. Läseboken omfattar 629 sidor med sju avdelningar s om täcker områden som ingick i folkskolans ämnen. Av rubrikerna på avdelningarna kan
155
Sälen förmåga att väcka känslor kvarstår. I valrörelsen 1988 fick de stora ögonen hos sjuka och döende sälar på västkusten, dagligen visade i TV, troligen avgörande inflytande på valresultatet. 156
Furuland, Lars, ”Lyssna till den granens susning…” Om en läsebok so m folkfostrare, s.1. Ur Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Årsbok 1987. Citatet hämtat från en uppteckning av skolminnen. Berätterskan var född 1860. I den upplaga av läseboken jag studerat (utgåva 1878) har jag inte funnit någon berättelse om en tam säl; kanske togs den bort eftersom barnen blev så ledsna.
nämnas Naturskildringar från fäderneslandet; Fornnordiska sagor samt
berättelser och lefnadsbilder ur fäderneslandets historia; Naturskildringar från främmande land; Beskrifningar af allmänna naturföreteelser, uppfinningar m.m. En avdelning ägnas Danska och Norska stycken. Innehållet i de olika avdelningarna består av korta prosastycken eller dikter, alla av kända författare. Av författarna i avdelningen som behandlar fäderneslandets historia förekommer Fryxell mest frekvent när det gäller de historiska uppsatserna. Här finner vi också Starbäck som bidragit med en artikel och Geijer, även han med endast en artikel.
Läsebok för folkskolan är enligt min mening ett för tiden imponerande läromedel med sitt tydliga pedagogiska anslag och sina framstående medarbetare. Dessutom var den, är fortfarande, underhållande och
spännande att läsa.
Om Läsebok för folkskolan har Lars Furuland157 skrivit en uppsats, publicerad i Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens årsbok 1987. Furuland påpekar inledningsvis att det i hemmen vanligen bara fanns psalmboken, katekesen och ibland bibeln. Med Läsebok för folkskolan
fick vårt land en ny folkskrift, som vad avsättningen angår kunde tävla med de r eligiösa folkböckerna. 25 000 exemplar i första upplagan var enastående för en så omfattande världslig skrift som det här gällde. [---] Om man bortser från nyttiga småskrifter som almanackan och bondepraktikan, kom denna antologi för folkets barn att bli den första profana svenska bok, som uppnådde en stor och jämn spridning över hela landet.”158
Furuland anför att barnet på många av läsebokens sidor förmanas – direkt och indirekt: var svensk! I läseboken finns också ett inslag av moralisk fostran som representerat av Fredrika Bremers ”Tre gyllene regler” som stod kvar i
157
Furuland, Lars (1928-2009), professor i litteraturvetenskap, särskilt litteratursociologi i Uppsala 1978 - 1991. Källa: NE.
158
Furuland, Lars, ”Lyssna till den granens susning…” Om en läsebok so m folkfostrare, s.1. Ur Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Årsbok 1987.
alla upplagor av läseboken.159 Med dem uppmanades det läsande barnet i några enkla strofer att vara flitig, vara ordningssam och vara from.160
Furuland kommenterar i ett längre resonemang senare tiders påståenden om att läseboken varit ett väl planerat försök att hålla de fattiga nere som lyckliga, förnöjsamma tjänare. Han menar att det historiska skeendet visar sig vara mer komplicerat, spännande och dialektiskt än så. Vad mots tåndare till läseboken ville, var att hejda utvecklingen vid katekesläsningen och
konfirmationsförberedelsen. Furuland ser läseboken som det viktigaste brottet i katekesläsningstraditionen. Även profan skönlitteratur och naturvetenskaplig upplysning erbjöds nu åt gemene man.161
Detta avsnitts inledande skildring av hur läseboken togs emot i en skola på landet visar hur välkommet läromedlet var. Berättaren var född 1860.
Läsebokens tillkomst
Den 1842 lagstadgade obligatoriska folkskolan fick efter 20 år inspektörer med uppdrag att främja och övervaka kvaliteten i undervisningen. Furuland beskriver hur folkskoleinspektörerna redan vid sitt första möte 1862 begärde ”att staten skulle premiera utarbetandet av en lämplig läsebok”. 162 Den som med kraft tog itu med frågan var professorn i historia Fredrik Ferdinand Carlson (1811-1887), som utöver historia ägnade sig åt politik och 1863 blev ecklesiastikminister. I Rolf Torstendahls tidigare nämnda avhandling klarläggs att Carlson tillsammans med andra tidens tongivande historiker ställde statslivet och dess sammanhang i centrum för sitt intresse. Staten var utgångspunkten för den historiska betraktelsen.163Carlsons syn på källkritik
159
Fredrika Bremer (1801-1865), författare med bl.a. realistiska skildringar av svenskt vardagsliv. Källa: NE.
160
Furuland, Lars ”Lyssna till den granens susning…” Om en läsebok som folkfostra re, s. 11. Ur Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Årsbok 1987.
161
Furuland, Lars, ”Lyssna till den granens susning…” Om en läsebok so m folkfostrare, ss. 11-12. Ur Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademins Årsbok 1987.
162
Furuland, Lars, ”Lyssna till den granens susning…” Om en läsebok so m folkfostrare, s.3. Ur Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Årsbok 1987.
163
Torstendal, Rolf, Källkritik och vetenskapssyn i svensk histo risk forskning 1820-1920, Uppsala 1964, bl.a. s.274.
var präglad av hans tid som elev hos Leopold von Ranke i Berlin och han kom därigenom att tillhöra dem som började kritisera Eriks Gustav Geijers
hegelianskt färgade historieskrivning.164 Hans egen till en början konservativa samhällssyn anses ha blivit påverkad av de fruktansvärda sociala förhållanden han såg i England vid en studieresa där 1846. Då grundlades också hans övertygelse att sociala reformer och folkbildning var medel för att förbättra människors villkor.165
Torstendahl nämner emellertid inte Carlsons roll för läseboken. Det gör han inte heller så sent som 2009 i sin biografi över Carlson i den nyutkomna Svenska Historiker.166 Det tycks endast vara Furuland som uppmärksammat Carlsons betydelse för läsebokens till komst.
Furuland anför att Carlson i praktiken fungerade som redaktionschef och själv tog besluten i ”känsliga frågor”. Ett exempel på ”känslig fråga” var
fiktionslitteratur, dvs. skönlitteratur. Det var inte alls givet, enligt Furuland, att en läsebok för folkskolan skulle innehålla profan diktning. ”Stora delar av allmogen, särskilt väckelsefolket, såg ju med misstänksamhet på allt uppdiktat som kom på tryck.”167 Carlson i sin roll som politiker och ecklesiastikminister var tydligen fast besluten att trotsa sådana föreställningar men gick försiktigt fram. Han hade Norge som varnande exempel, där en uppslitande strid utbrutit i de norska bygderna på grund av några få profana texter i en motsvarande läsebok. Därför, menar Furuland, gav Carlson det inledande åttiosidiga avsnittet rubriken ”Stycken af blandat innehåll”, för att inte annonsera de skönlitterära inslagen.
164
Torstendal, Rolf, Källkritik och vetenskapssyn i svensk histo risk forskning 1820-1920, Uppsala 1964,kap. 5-7.
165
Furuland, Lars, ”Lyssna till den granens susning…” Om en läsebok so m folkfostrare, s.3; s.14. Ur Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Årsbok 1987.
166
Svenska Histo riker från medeltid till våra dagar, redaktör er Björk, Ragnar och Johansson, Alf W, WS Bookwell, Finland 2009, s. 201 ff.
167
Furuland, Lars, ”Lyssna till den granen su sning…” Om en läsebok som folkfo strare, s. 4. Ur Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Årsbok 1987.