1.3 Exempel från andra länder
1.3.3 Österrike historiskt starkt offentligt stöd till bostadsförsörjning
Österrike och då särskilt Wien har en lång tradition av social
bostadspolitik. Historiskt sett bärs bostadspolitiken i Wien av idén att det är i samhällets intresse att varje medborgare har tillgång till en
överkomlig och attraktiv bostad. Bostadspolitiken har ansetts vara ett sätt att länka invånarna till lokalsamhället och till staden i stort genom arkitekturen. Det var inte bara fråga om att erbjuda privat
bostadsutrymme utan också om att bygga ut en infrastruktur av offentligt livsrum. T.ex. var stadens första bibliotek en del av den tidiga
bostadspolitiken, liksom förskolor och fritidshem, tandvårdskliniker och gårdsparker. Politiken har bidragit till att Österrike undvikit segregation och stigmatisering i boendet.
1 Villkor för social bostadspolitik: En översikt med exempel från andra länder 33
Efter en snabb urbanisering på 1800-talet med stor hemlöshet, trångboddhet och sanitära olägenheter sägs Wiens bostadssituation ha varit den värsta i Europa. Efter första värdskriget förvärrades
bostadssituationen ytterligare. Staden kom så att erbjuda stöd i form av markinköp, byggnadsmaterial och professionell hjälp till de
bostadskooperativ som startats upp i bostadsbristens spår. Kvaliten i det som då byggdes anses av många vara imponerande.
Nära 80 procent av alla bostäder i landet har fått offentligt stöd för byggnation, detta gäller både sociala bostäder och privata bostäder i form av småhus. Nära 41 procent av bostäderna i Österike är hyresbostäder, 50 procent bostadsrätter och 9 procent annat. Dessa siffror har varit stabila över tid. År 1980 var 40 procent av hyresbostäderna sociala bostäder, vilket kan jämföras med idag då 59 procent av alla hyresbostäder finns i den sociala bostadssektorn. Bland de sociala bostäderna finns 1/3 i kommunal ägo och 2/3 ägs av privata organisationer. (Christoph Reinprecht 2014)
Totalt sett bor 24 procent av alla landets invånare i sociala bostäder. I storstäderna är de sociala bostäderna den vanligaste bostadsformen med 46 procent av invånarna. De flesta av landets privatägda bostäder är småhus och de flesta bostäder i flerfamiljshus är sociala bostäder. 1/3 av allt nytt som byggs är sociala bostäder och av alla nya flerfamiljshus som byggs är 2/3 av lägenheterna sociala bostäder. (Christoph Reinprecht 2014)
Österrike har en stark hyresreglering med kostnadsbaserade hyror, både i offentlig och privat sektor. De sociala bostäderna fördelas till bostadssökande efter ett inkomsttak och i dagsläget kvalificerar sig 80−90 procent av befolkningen för en social bostad. Målet att främja den sociala blandningen i bostadsområdena har ett starkt stöd och i Wien har de styrande till och med höjt inkomsttaket för att motverka segregation. Efter inträdet på den sociala bostadsmarknaden kontrolleras inte längre inkomsten. En vanlig lösning är att de boende får betala en
deposition/insats när de flyttar in, som de sedan får tillbaka när de flyttar ut. De som inte har pengar sparade kan få ett statligt lån till förmånlig ränta för att finansiera insatsen.
Österrikes bostadssystem kan upplevas som komplext och
finansieringen är en blandning av insatser på nationell, regional och lokal nivå där både myndigheter och privata aktörer är inblandade. Ungefär 75 procent av bidragen kommer från nationell nivå och delas ut till landets nio regioner som sköter bostadsregleringen och riktlinjer. Pengarna kommer från fastighetsskatter, inkomstskatt samt en ”housing
contribution” som betalas av alla löntagare. De enskilda regionerna bidrar med begränsade medel.
Det finns tre sorters bostadsstöd i Österrike. (allowance = bidrag)
• Housing allowance – Detta bostadsstöd utgår som subventioner och bidrag till bostadsbyggande. Alla hushåll och boende som fått ta del av bidrag och stöd räknas in, kan gälla både privata småhus samt kommunalägda hyreshus.
• Rent allowance – Hyresbidrag som ges ut till låginkomsttagare som bor i den privata sektor och som fått ökade bostadskostnader på grund av renoveringar.
• Rent benefits – Ges som en välfärdssatsning till låginkomsttagare som har boendekostnader som gör att deras disponibla inkomst hamnar under fattigdomsgränsen.
Den förda österrikiska bostadspolitiken förutsätter att det finns gott om bostäder och resurser för byggande. Den senaste finanskrisen har
påverkat bostadsmarknaden och hushållens betalningsförmåga, vilket har bidragit till att de flesta har fått högre relativa boendekostnader. Sedan år 2000 har hyrorna höjts med 35 procent. Samtidigt har både
byggkostnaderna och markpriserna ökat vilket gör det svårt för
regionerna att finansiera nybyggnationer. Få av de nya sociala bostäderna byggs av kommuner eller staten. År 1950 var 35 procent av det nybyggda beståndet kommunalägt vilket kan jämföras med 1 procent år 2000. Dessutom måste en del av de statliga bidragen gå till upprustning och modernisering av det äldre beståndet. I spåren av detta har kritik riktats mot det generella bostadspolitiska systemet som man menar gynnar medelklassen. Det sociala bostadsutbudet anses inte heller vara anpassat till förändringar i hushållsstrukturen.
Österrikes bostadspolitik genomgår nu strukturella förändringar. Under de senaste två decennierna har politiken blivit mer marknadsstyrd. Den traditionella bostadsmarknaden med icke vinstdrivande bostadsbolag minskar till fördel för privata marknadsstyrda bolag. Även
hyressättningssystemet omvärderas och hyrorna i de sociala bostäderna närmar sig marknadshyror. Riktade bidrag till låginkomsttagare ersätter de generella stöden.
1.3.4 England – privatiseringar och sociala program Christine Whitehead beskriver det engelska systemet för social bostadspolitik (Whitehead 2014). England införde efter första
världskriget en social bostadspolitik med fokus på att subventionera och bygga billiga hyresrätter. Efter andra världskriget, och som en del av en vidare välfärdspolitik, ändrades inriktningen mot subventioner till de offentligt ägda bostäderna.
År 1979 bestod 31 procent av det brittiska bostadsbeståndet av kommunägda sociala hyresrätter och det privata beståndet av hyresrätter, inklusive en del sociala bostäder, uppgick till kanske 12 procent.
Kommunerna ägde 93 procent av de sociala bostäderna. De flesta av bostäderna hade reglerade hyror och en del var helt hyresfria. Från 1980 fram till ungefär 2005 minskade andelen sociala bostäder kraftigt och sedan dess är nivån stabil på ungefär 18 procent. Samtidigt ökade ägandesektorn kraftigt med en högsta nivå runt 2005 då 69 procent av alla bostäder var självägda. Efter 2005 har ägarandelen minskat till förmån för privata hyresbostäder.
Ett viktigt skäl till förskjutningen mellan upplåtelseformer är att den engelska staten bedrivit en aktiv privatiseringspolitik med utförsäljning av kommunala bostäder till de boende. Att försäljningen avtagit sedan 2005 beror, tror man, på att bostadspriserna har stigit snabbt de senaste
1 Villkor för social bostadspolitik: En översikt med exempel från andra länder 35
åren samt att regeringen slutat ge bidrag och förmåner vid bostadsköp. Ägarstrukturen har förändrats sedan 1980 då nästan alla tillkommande sociala bostäder byggs av icke vinstdrivande intresseorganisationer. År 2011 ägde intresseorganisationer 10 procent av alla bostäder,
kommunerna ägde då 8 procent. Kommunerna sköter fortfarande förmedlingen av bostäderna. Byggandet i sektorn har minskat under perioden, men år 2011 steg det igen och uppgick till 25 procent av antalet nybyggda bostäder. Sedan 1990-tal är de flesta nya sociala bostäder tvårumslägenheter. Nya investeringar och upprustningar i den sociala bostadssektorn har dock framförallt skett via statliga medel och bidrag.
Hyrorna i de sociala bostäderna har sedan tidigt 1970-tal bestämts av inkomst och hushållssituation. Subventionerna har finansierats via lokala medel från kommunen. Under 1980-talet blev det förbjudet med lokal finansiering och sedan dess har statliga medel subventionerat hyrorna. Under tidigt 2000-tal genomfördes i England en omstrukturering av hyressystemet, med målet att hyrorna skulle individualiseras ytterligare. Tanken är att hyran ska bestämmas av den lokala nominella inkomsten bland arbetare, bostadens storlek samt marknadsvärdet på bostäder i området. Med 2012 års program för överkomliga hyror beslutades att hyresvärdar kan sätta hyran i nybyggda, renoverade eller rekvirerade hyresrätter till 80 procent av marknadsvärdet. Hyresgäster som bor i sociala bostäder kan dessutom få upp till hela hyran betald av staten beroende av inkomst och hushållets sammansättning. Det är alltså ett dubbelt system, med låga hyror i de sociala bostäderna och ett bidragssystem riktat direkt till individer efter behov.
Ett problem som anses viktigt att lösa är att de som bor i sociala bostäder inte har incitament att höja sin inkomst eller att skaffa ett arbete, för att de vill behålla sitt bostadsbidrag. De sociala bostäderna i England har låg standard, vilket bidrar till stora kvalitetsskillnader mellan den privata och den sociala sektorn. Den sociala sektorn är dessutom starkt beroende av subventioner. Engelska statens intention för framtiden är att sektorn ska bli självförsörjande. Man överväger därför ett system likt det svenska (med en affärsdriven allmännytta) eller likt det nederlänska.