Kommunernas efterfrågan på hyresgarantier som berättigar till det statliga bidraget är i dag låg. Samtidigt är målgruppen som skulle behöva hyresgarantier stor och tydligt definierad. I kapitel 2 visade vi statistik som tyder på att det finns ett stort antal hushåll som riskerar att inte uppfylla hyresvärdarnas inkomstkrav men som ändå skulle kunna klara ett hyreskontrakt. Vi visade även statistik över antal individer med betalningsanmärkningar. I konsekvensanalysen (avsnitt 4.9) visar vi även uppskattningar över hur många hyresgarantier som skulle kunna ställas ut
20
M2006:2447, Bidrag till kommunala hyresgarantier för enskilda hushålls etablering på bostadsmarknaden.
vid fullt genomslag. Även om dessa beräkningar baseras på ett antal antaganden visar de tydligt att de hyresgarantier som staten i dag betalar bidrag för skulle kunna användas mycket mer.
Att underlätta ny- och återetablering ska hjälpa individer och hushåll som i något avseende inte uppfyller kraven för att kunna äga eller hyra en bostad med förstahandskontrakt, men som ändå skulle kunna betala hyran. Syftet med hyresgarantier som berättigar till det statliga bidraget tycks idag oklart för kommunerna. Att hyresgarantierna inte används i någon större utsträckning innebär att hushållens möjlighet att få hjälp av hyresgarantier kommer att vara olika i kommunerna. Tillämpningen visar att det kan vara motiverat att ändra det nuvarande systemet så att fler hushåll kan få hjälp. I vår uppföljning har kommuner och fastighetsvärdar sagt att regeringen kan ändra villkoren för det statliga bidraget så att fler kan komma i fråga genom att till exempel:
• höja bidragsbeloppet per lämnad garanti
• godkänna försörjningsstöd som inkomst
• förlänga hyresgarantin från sex månader till tolv månader
Att höja bidragsbeloppet per lämnad garanti skulle göra det mer attraktivt att ställa ut hyresgarantier och efterfrågan skulle öka. Frågan är hur mycket bidraget skulle behöva höjas och hur stor mycket användningen skulle öka. Att kommuner tar upp att försörjningsstöd bör godkännas som inkomst tyder på att de inte riktigt ser det ursprungliga syftet och den tänkta målgruppen. Det kan möjligen förklaras av att ansvaret för insatser för boendestödjande åtgärder ligger på socialförvaltningarna.
Kommunerna har möjlighet att stödja hushåll på olika sätt med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) och lagen om vissa kommunala
befogenheter (2009:47). Det är 33 kommuner som har egna kommunala hyresgarantier som inte berättigar till det statliga bidraget.
Ett villkor för att staten ska betala ut bidraget på 5 000 kronor är att hyresgarantin som kommunerna ställt ut ersätter minst sex månadshyror. Om kommunerna inte garanterar fler månadshyror än så innebär det att hyresvärdarna inte alltid får en heltäckande ersättning vid en vräkning. Enligt uppgifter från Kronofogdemyndigheten var mediantiden för en delgivning vid en vräkningsprocess 71 dagar. Exklusive delgivningen tar det ca åtta veckor från det att hyresgästen inte betalar in hyran tills att hushållet är avhyst. Hyresvärdens förlust är då ca tre till fyra
månadshyror. Om vi räknar med att det tar en till två månader att få hyresrätten uthyrd till en ny hyresgäst uppgår hyresvärdens förlust till 5– 6 månadshyror. Men samtidigt kan en vräkningsprocess vara betydligt längre än 6 månader. Tabell 4.11 visar spridningen i delgivningstider för ärenden som Kronofogdemyndigheten registrerade under 2013.
4 Kommunala hyresgarantier 105
Tabell 4.11. Delgivningstider vid avhysningar 2013
Region 0-25% av ärendena (antal dagar) 26-50% av ärendena (antal dagar) 51-75% av ärendena (antal dagar) 76-100% av ärendena (antal dagar) Median (antal dagar) Totalt antal avhysningar (stycken) Mellersta väst 1-27 27-47 47-75 75-278 56 755 Mellersta öst 2-36 36-64 64-109 109-612 85 841 Norr 2-29 29-52 52-85 85-527 67 823 Syd 3-32 32-58 58-98 98-318 72 559 Sydost 1-29 29-55 55-91 91-570 70 989 Väst 1-17 17-62 62-104 104-497 77 848 Öst 3-37 37-65 65-94 96-321 71 272 Total 1-31 31-56 56-94 94-612 71 5 087 Källa: Kronofogdemyndigheten
Tabell 4.11 visar att det finns en stor spridning i delgivningstider. Även om medianen för riket som helhet uppgår till 71 dagar kan det ta betydligt längre tid än så. Det talar för att hyresvärdarna kan bli mer välvilligt inställda om hyresgarantin utformas så att den garanterat täcker mer än sex månadshyror.
En möjlig statlig åtgärd skulle kunna vara att informera om
möjligheterna att använda sig av hyresgarantier. BKN och Boverket har haft riktade informationsinsatser om möjligheten till statligt stöd för kreditgarantier och kommunerna verkar i dagsläget ha goda kunskaper om villkoren och möjligheterna till det statliga bidraget.
Att underlätta ny- och återetablering syftar till att hjälpa individer och hushåll med egen förmåga men som i något avseende inte uppfyller de formella krav som ställs för att äga eller hyra en bostad med
förstahandskontrakt. Syftet med de hyresgarantier som berättigar till det statliga bidraget tycks idag vara något oklart. Det kan även vara så att hyresgarantin inte är anpassad till den avsedda målgruppen och tydligare måste kopplas till de avsedda hushållen.
Att kommunerna ställer ut hyresgarantier innebär att det finns 290 potentiella utställare av dem, det ger en administrativ kostnad och många små kommuner kommer att ha en litet upptagningsområde.
Om upptagningsområdet inte är tillräckligt stort för att få tillräckligt låga fasta kostnader utslaget på varje enskild garanti är det inte lönsamt för många kommuner att vara utställare av hyresgarantier. Dessutom kan den kommunala hyresgarantin bara användas inom en kommun.
Mottagaren av hyresgarantier är sålunda bunden till den kommun hyresgarantierna är utfärdade i. Att hyresgarantier bara gäller i den kommun de är utfärdade i innebär att de troligtvis är av begränsad nytta i mindre kommuner och storstadsområden.
Att hyresgarantier som berättigar till det statliga bidraget inte tillämpas i någon större utsträckning i kommunerna gör att
förutsättningarna för det enskilda hushållet att kunna få hjälp av verktyget kommer att vara olika i kommunerna. Tillämpningen visar att det kan vara motiverat att ändra utformningen av hyresgarantierna så att fler hushåll kan komma ifråga. Ett sätt att skapa lika i landets olika
kommuner kan vara att överföra ansvaret från kommunerna till staten och låta garantin följa den sökande individen.
BKN bedömde tidigare att ett obligatoriskt användande av hyresgarantier för kommunerna skulle vara positivt för det enskilda hushållet. Inte minst i storstadsregionerna där många arbetspendlar kan det vara svårt att förstå varför en kommun använder verktyget men inte den andra. Samtidigt konstaterade BKN att situationen såg olika ut i kommunerna och att kommunen därför var bäst lämpad att ta ställning till vilka behov som fanns och vilka verktyg som behövdes. BKN konsta-terade att en ansvarsförflyttning från kommunerna till staten inte var ett alternativ då bostadsförsörjningsansvaret i första hand ligger hos kommunerna (se BKN 2009;2010).
Det statliga bidraget till kommunala hyresgarantier syftar till att stärka enskilda hushålls möjligheter att få ett eget hyreskontrakt. Dessa hushåll bedöms ha ekonomiska förutsättningar att klara att betala sina egna boendekostnader men missgynnas genom de krav som hyresvärdarna ställer upp för att få ett hyreskontrakt. Hyresgarantin är inte ett verktyg för att främja bostadsförsörjningen. Boverket anser att hyresgarantier är en form av riktat stöd till enskilda hushåll för att de ska kunna hyra en bostad.