• No results found

Slutsatser och rekommendation

In document Etableringshinder på bostadsmarknaden (Page 126-130)

4.10 Konsekvensanalys

4.10.5 Slutsatser och rekommendation

Konsekvensanalysens beräkningar är mycket osäkra då skattningarna baseras på ett antal antaganden. För att ge en fingervisning om hur många hushåll som kan komma i fråga redovisar vi ändå resultaten. Vår

rekommendation blir att det årliga anslaget om 43 miljoner kronor ökas vid behov om det är så att statliga hyresgarantier accepteras som ett stöd som staten vill erbjuda till hushållen. Men som ett första steg

rekommenderar Boverket att det årliga anslaget på 43 miljoner kronor ligger kvar och ökas först när behovet är tydliggjort.

Vi har gjort ett antal antagande som talar för att våra uppskattningar överskattar det antal hyresgarantier som kommer att ställas ut men

33

Den genomsnittliga årshyran för en hyresrätt var 66 314 kronor under 2013. Källa: SCB.

4 Kommunala hyresgarantier 125

samtidigt finns det andra antaganden som gör att det är svårt att uttala sig om våra beräkningar utgör en över- eller underskattning.

Dels antar vi att alla hushåll som är aktuella för hyresgarantin och som vill flytta kommer att ansöka om den. Dels antar vi att samtliga

hyresvärdar är villiga att göra avsteg från sina uthyrningskriterier för de boende som har en hyresgaranti.

Enligt våra exempelberäkningar ter det sig sannolikt att

administrationen, och inte utläggen för uteblivna hyresbetalningar, kommer vara den post som belastar den statliga budgeten som mest. På sikt borde administrationskostnaden per beslutad hyresgaranti kunna pressas. Oavsett vilken myndighet som får ansvaret för en statlig

hyresgaranti krävs sannolikt en inkörningsperiod där datasystem kommer på plats, personal utbildas och anställs m.m. Våra skattningar bygger på att denna infrastruktur finns på plats. Vår rekommendation är därför att börja långsamt. Det lär ta tid innan vårt förslag närmar sig maximalt genomslag. I ett första steg bör infrastruktur och personal komma på plats. Därefter bör staten gradvis informera om den statliga

hyresgarantins existens.

Efter ett år kan man utvärdera och uppskatta kostnaden för

administrationen samt hur stora utläggen för uteblivna hyresbetalningar har blivit. Om hanteringen med förhandsbesked bedöms som för kostsam kan man överväga att endast bevilja hyresgarantier i de fall då det redan finns erbjudande om lägenhet. Om hyresvärdarna ändå har ett förtroende för att det går snabbt för de presumtiva hyresgästerna att få ett besked borde hyresvärdarna kunna vara fortsatt välvilligt inställda. Men sannolikt krävs då att staten kan garantera ett besked inom några dagar. Om den statliga hyresgarantin trots vårt förslag inte blivit välanvänt inom tre år bör man överlägga att lägga ner den, då det får anses bevisat att det är ett verktyg som inte når ut. Om det visar sig vara en framgång bör man vid behov överlägga att öka anslagen. Trots den potentiellt stora

administrativa kostnad som vårt förslag kan medföra för staten måste man väga detta mot de samhällsekonomiska vinster de kan inbringa:

• Att staten tar över hyresgarantin innebär en ökad effektivitet för de bostadssökande då de endast behöver ansöka om hyresgaranti en enda gång.

• Staten bör kunna ha en lägre administrationskostnad per beslutad hyresgaranti än vad kommunerna skulle kunna ha då centraliseringen och den större mängden ansökningar leder till ökad effektivitet och skalfördelar.

• Om en statlig hyresgaranti når större framgång än dagens variant kommer fler hushåll som av olika skäl har problem med att etablera sig på bostadsmarknaden att bli hjälpta. Dessa hushåll bör ha en större marginalnytta av att få ett hyreskontrakt än de hushåll som inte är i behov av garantin, då den senare kategorin sannolikt har större möjlighet att lösa sin boendesituation på egen hand.

127

5 Statliga kreditgarantier för

förvärv av bostad

(förvärvsgarantier)

5.1 Bakgrund

Regeringen presenterade ett förslag om statliga kreditgarantier för förvärv av bostad i 2008 års budgetproposition (prop. 2007/08:1). Den 17 januari 2008 fattade riksdagen beslut som gav Statens bostadskreditnämnd rätt att lämna statlig kreditgaranti, kallad förvärvsgaranti, till kreditgivare för lån till förvärv av bostad enligt bestämmelserna i förordning (2008:20) om statliga kreditgarantier för förvärv av bostad. Lagen kom att gälla från den 1 mars 2008. Sedan den 1 oktober 2012 administreras

förvärvsgarantierna av Boverket.

Förvärvsgarantin garanterar räntebetalningarna gentemot långivaren upp till ett belopp av 100 000 kronor under max 10 år. Garantin omfattar inte amorteringar och andra kostnader för lånet. Förvärvsgarantin innebär inte att låntagaren kan låta bli att betala lånekostnaderna. Därför är det viktigt att låntagare som får problem med att betala kontaktar långivaren så fort problemet uppstår. Om låntagaren inte kan betala kan långivaren begära att Boverket infriar garantin och ersätter uteblivna

räntebetalningar. När Boverket infriat garantin har låntagaren en skuld till Boverket.

Förvärvsgarantin tecknas av långivaren i samband med att bostaden köps och bostadslånet betalas ut. För garantin utgår en avgift, avgiften är 500 kronor per år för garantibelopp 50 000 kronor respektive 1 000 kronor per år för garantibelopp 100 000 kronor.

En förvärvsgaranti är en statlig garanti som omfattar räntebetalningar för förstagångsköpares köp av bostad. Syftet är att ge stöd till hushåll som vill köpa en bostad men som har svårt att få bostadslån trots att de har en långsiktig betalningsförmåga. Det kan bero på enskilda

riskfaktorer som att inte vara känd hos banken sedan tidigare, enstaka betalningsanmärkningar med mera.

Förvärvsgarantin kan ses som en försäkring för långivaren som, genom att teckna en garanti hos Boverket, försäkrar sig mot risken att förlora ränteintäkter för ett bostadslån.

Det är alltid långivaren som gör kreditprövningen och bedömer om en förvärvsgaranti kan vara ett komplement för att stärka möjligheten att bevilja ett bostadslån. För att en förvärvsgaranti ska kunna tecknas måste:

• låntagaren inte äga eller ha ägt en villa, radhus, bostadsrätt eller liknande

• låntagaren bedömas ha förutsättningar att betala ränta och amortering

• bostaden vara avsedd för permanent boende

In document Etableringshinder på bostadsmarknaden (Page 126-130)