Övrig information

11.6.1 Symboler

Att lätt kunna orientera sig i skog och mark är av största vikt för att skapa förutsättningar för en god och trygg upplevelse. Symboler är ett sätt att till- gängliggöra information för personer med funktionsnedsättning. Ett pik- togram är en symbol eller ett skrivtecken som representerar ett objekt eller begrepp genom en – oftast förenklad – illustration. Bildsymboler är bra för i första hand personer med nedsatt kognitiv förmåga men underlättar för alla och kan ersätta eller komplettera text. Är symbolen mycket välkänd behöver den inte alltid kompletteras med text. Inom skyddade områden används sym- boler ofta som en ersättning för text på exempelvis ledskyltar eller på byggna- der så som dass.

När man använder symboler är det viktigt att välja välkända sådana. Därför är det inte att rekommendera att själv hitta på nya symboler utan att istället använda sig av sådana som är beprövade och spridda. Symboler bör inte lämna någon tveksamhet i vad som avses.

I naturreservat och nationalparker ska de symboler (symbolbrickor) som finns att beställa via Naturvårdsverkets skyltbutik86 _{användas. Sex-}

kantiga brickor gäller för nationalparker och fyrkantiga för naturreservat. Skyltbutiken och lagret med skyltmaterial kan användas av varje länsstyrelse- förvaltare eller annan av länsstyrelsen utsedd förvaltare och kan därmed också användas i kulturreservat, fornvårdsområden och andra skyddade områden.

82 _{Svensson 2012, s. 85}

83 _{Varumärket Sveriges Nationalparker, Komponenter 3.1} 84 _{Westling 2004}

85 _{Westling 2001}

Utöver de symboler som tillhandahålls i skyltbutiken finns det även en stor mängd andra pictobilder som kan beställas hos olika privata leverantörer.87

Detta utbyte ökar möjligheten att förtydliga texter på bland annat skyltar och förmedla information på ett enkelt sätt. Det finns även andra användbara standarder. Dessa är dock inte direkt avsedda eller anpassade för skyddade naturområden och kulturmiljöer. Exempel är Svensk Standard SS 30600:2008

Grafiska symboler – Publika informationssymboler utifrån konceptet Design för alla. Standarden är dock utvecklad utifrån att människor har olika funk-

tionsförmåga.88

”Bilder säger mer än tusen ord”. Användning av symboler är ett bra sätt att tillgängliggöra information, bland annat för personer med nedsatt kognitiv förmåga. Symboler kan ersät- ta eller komplettera text för att öka förståelsen och för att få snabb information. Pictogram för Sveriges nationalparker.

Bild: Naturvårdsverket

11.6.2 Natur-, kultur- och upplevelsestigar

Tillgängliga upplevelsestigar kan utformas så att de kan användas av barn, per- soner som använder rullstol eller rullator, personer med nedsatt syn eller som är helt blinda, med flera. Stigen bör i så fall förses med tydliga ledmarkeringar och ha ett antal tydliga stationer där man kan uppleva och utforska saker med hörsel och känsel. Informationen längs stigen och vid stationerna ska vara tillgänglig och gärna finnas i både vanlig text och punktskrift eller andra alter- nativa format. Till exempel kan man erbjuda ljudfiler att ladda ned från en webbplats som man sedan kan spela upp med en mp3-spelare eller mobiltele- fon. Man kan också sätta ut telefonnummer vid varje station där en berättar- röst förmedlar ljud och text. Exempel på sådana stigar finns i Vrinneviskogen (Norrköping), på Drottningholm (Stockholm) och vid naturum Skrylle (Lund).

Det är lämpligt att natur- och kulturstigar förses med kompletterande informationskällor, som skyltar, audiell information, symboler och/eller taktila kartor (se 11.5, 11.7.7, 11.6.1, 11.5.4).

87 _{Till exempel på www.pictogram.se} 88 _{SIS 2008}

Vid det statliga byggnads- minnet Drottningholm, Stockholms län, har Statens fastighetsverk anlagt en naturstig som fungerar för besökare med nedsatt syn. Utmed hela stigen löper en låg list. Skyltarna har både vanlig svarttext och punktskrift. Stigen har elva stationer och varje station har en skylt med information. Vid ett par stationer finns kulturfö- remål att känna på. Foto: Statens fastighetsverk

11.6.3 Guidning och programverksamhet

Vid många natur- och kulturmiljöer anordnas ibland särskilda program eller guidningar för den intresserade allmänheten. Det är viktigt att fundera över hur guidningen eller programmet kan fånga en bredare målgrupp, och att därmed verka för att verksamheten och informationen blir tillgänglig även för personer med funktionsnedsättning.

I syfte att skapa största möjliga flexibilitet och vara beredd att möta människor med varierande funktionsförmåga är det i första hand viktigt att kvalitetsutveckla och höja den generella tillgängligheten i det ordinarie pro- gramutbudet så att fler kan delta. Detta förhindrar givetvis inte att man även vid vissa tillfällen kan erbjuda så kallade specialvisningar. Till exempel kan man annonsera om att det vid vissa tillfällen finns teckenspråkstolk på plats eller att portabel hörslinga erbjuds. Den generella kvalitetsförbättringen kan bestå av många olika åtgärder som underlättar, till exempel:

• Att man identifierar lämpliga gångstråk och kanske väljer en mindre brant backe istället för den branta för att på så sätt underlätta för perso- ner med nedsatt rörelseförmåga.

• Att man rutinmässigt har en taktil karta i beredskap så att en person med nedsatt syn som oväntat dyker upp kan få en uppfattning om färdväg. • Att man passerar punkter som ger god överblick och ser till att det finns

lämpliga sittplatser där man gör längre men även kortare stopp. • Att man generellt använder högtalarväst (även om det inte finns någon

som meddelat nedsatt hörsel i gruppen).

Den tekniska utvecklingen går fort. Till exempel kan det därför vara bättre att ha en rutin i beredskap för var man kan hyra en portabel hörslinga än att investera i en egen. Då kan man alltid vara säker på att få modern och välskött utrustning med fräscha batterier. Ett exempel på framkant- steknik, som dessutom är helt gratis är ”Tolken i fickan”. Tjänsten inne- bär att en teckenspråkstolk förmedlar samtal mellan teckenspråk och tal. Teckenspråksanvändaren har en bildtelefon och den hörande använder en vanlig telefon. Vid en guidning går guidens tal då in i en telefon och de i grup- pen som använder teckenspråk får då tolkningen på sina skärmar.

Om det anordnas en särskild barnaktivitet, till exempel en naturvandring med guide, är det viktigt att tänka på att även barn med funktionsnedsätt- ning ska kunna delta. Här gäller samma som ovan: Utforma i största möjliga utsträckning det ordinarie utbudet till att omfatta även barn och barn med funktionsnedsättning. Särskilda aktiviteter är inte fel, men det bör vara ett komplement om det inte går att lösa på annat sätt.

Som med all tillgänglighet är det viktigt att i förväg ge god upplysning om förhållandena. Om guidningen sker i terräng som visat sig fungera för till exempel personer som använder utomhusrullstolar, rullatorer eller barnvag- nar, om hastigheten kan anpassas till deltagarnas önskemål, om det finns en taktil karta eller om högtalarväst alltid används är det bra att informera om dessa kvalitetsåtgärder i marknadsföringen av evenemanget. Om man dess- utom har satsat extra på tillgängligheten för personer med funktionsnedsätt- ning är det särskilt viktigt att marknadsföra evenemanget. En person med nedsatt hörsel förväntar sig sällan att det finns en teckenspråkstolk i skogen och avstår kanske utan tillgänglighetsinformationen helt från att komma. Funktionshindersorganisationerna är viktiga spridare av information.

Vid planering av guidning i skyddade naturområden och kulturmiljöer – tänk på att:

• Anlita gärna guider med kunskap om tillgänglighet (en uttalad merit) och som till exempel vet vad det innebär att tala inför människor med nedsatt syn eller som har förmåga att assistera en person som sitter i rullstol. • Sträva i första hand efter att höja den generella tillgängligheten i alla

guidningar och program. Det kommer att uppskattas av alla. Komplettera i andra hand med specialvisningar och specialprogram.

• Uppmuntra i guidningar deltagarna att använda olika sinnen. Låt delta- garna känna, lukta och smaka.

• Samarbeta med lokala eller regionala funktionshindersorganisationer som har bra kunskap och vet vad deras medlemmar efterfrågar.

Ett praktiskt tips är att provköra guidningen med en person som har någon form av funktionsnedsättning. Då kan man ta lärdom av det och förändra guidningen innan den ska genomföras med större grupp. Efter ett genomfört program eller guidning: utvärdera för att fånga upp vad som fungerade bra och dåligt i syfte att vidareutveckla verksamheten.

Guidning i länsstyrelsens regi i naturreservatet Bungenäs, Gotlands län. Länsstyrelsen hade annonserat om att den guidade turen var lämplig för personer med nedsatt syn- och rörelseförmåga. Foto: Julia Broman

Guidning i naturreserva- tet Dagghagen, Gotlands län. Guidningen var utformad så att även personer med nedsatt syn kunde ta del av inne- hållet vilket också hade informerats om vid an- nonsering. Längre stopp kan med fördel förläggas till platser med sittmöj- ligheter, här i form av ekstubbar. Foto: Daniel Nygren